MARS 2 • 2004

Pris 20 kr

Skattfyndsmotivet i de fornnordiska sagorna

Thunbergs samlingar av orientaliska mynt

Pollettsamlande

Innehåll SNT 2 • 2004 SidArtiklar och notiserSkattfyndsmotivet i de fornnordiska sagorna . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 28Thunbergs samlingar av orientaliska mynt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 31Pollettsamlande – personliga erfarenheter och åsikter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 34Polletter från Storebergs lantgods . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 38Ett ögonvittne berättar om hanteringen av ångslupspolletter år 1865 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 39Utbyte av föredragshållare – ett sätt att vitalisera samverkan mellan landets föreningar och myntsamlare . . . . . . . . . . . . . 39Skomakarekällarens polletter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 40En matpollett från S:t Jakobs och Johannis Ordningsnämnd . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 41Rolf Sandström . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 42Nyupptäckta ångkökspolletter från Göteborg . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 42Nordisk Numismatisk Unions Medlemsblad . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 44Feltryckta sedlar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 45År 1966 köpte Sverige enkronor i halvfabrikat från Finland . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 45Numismatisk frågesport vid SNF:s julfest 11 december 2003 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 46

Stående rubrikerNy medalj. För rikets försvar. Försvarsmaktens värnpliktsmedalj . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 33Personalia. Leif Påhlsson . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 39Nytt om böcker – recensioner . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 44Föreningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 44Pressklipp. Silversopor. Myntgodis. Schweizerfrancen som samlarmynt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 45Mässa . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 45

OmslagS.k. zodiak-rupier i guld ur Kungl. Myntkabinettets samling. Dessa rupier med stjärntecken prägladespå 1600-talet i Agra och Ahmadabad i både guld och silver under mogulkejsaren Nur al din Jahangir.Läs om Thunbergs samlingar och om sägnen kring zodiak-rupierna i Bengt Hemmingssons artikel påsidorna 31-33. Foto Gabriel Hildebrand.

26 SNT 2 • 2004

SVENSK NUMISMATISK TIDSKRIFTpresenteras sedan september 2003 även på Svenska Numismatiska Föreningens och Kungl. Myntkabinettets hem-sidor i www.numismatik.se respektive www.myntkabinettet.se. På nätet kan man läsa SNT i lågupplöst pdf-format.Den tryckta tidskriften är därför fortfarande oumbärlig och ges ut som tidigare den första veckan i februari – maj,september – december.

Målsättningen är förstås att nå en större läsekrets. Den utvidgade spridningen av såväl artiklar som annonser tillallmänheten kan leda till att fler intresserar sig för ämnet och till nya medlemmar i föreningen. Att annonsera börockså bli attraktivare. Annonspriserna från 2004 ser ut som följer.

1/12 sida (47 x 50 mm) 250 kr1/8 sida (72 x 47 mm) 350 kr1/6 sida (47 x 105 mm) 400 kr¼ sida (72 x 105 mm) 600 kr½ sida (151 x 105 mm) 1.200 kr1/1 sida (151 x 214 mm) 2.000 kr2:a omslagssidan 1/1 sida 2.500 kr4:e omslagssidan 1/1 sida 3.000 kr4:e omslagssidan ½ sida 2.000 kr

Annonser på årsbasis får 20% rabatt. För annonsering kontakta Carin Hirsch Lundborg på föreningens kansli,e-post carin@numismatik.se. Allt material måste vara kansliet tillhanda senast den 1:a i månaden före utgiv-ning. Enskilda SNF-medlemmar erbjuds gratis annons att köpa, sälja eller byta samlarobjekt med högst tre rader.Kontakta mgl@myntkabinettet.se. Annonser som inte är förenliga med SNF:s, FIDEM:s och AINP:s etik avböjs.

27SNT 2 • 2004

ges ut av

SVENSKANUMISMATISKA

FÖRENINGENi samarbete med

KUNGL.MYNTKABINETTET

Föreningen:Banérgatan 17 nb

115 22 StockholmTel 08-667 55 98

onsdag – torsdag kl 10.00 – 13.00Fax 08-667 07 71

E-post: info@numismatik.se

Postgiro 15 00 07-3Bankgiro 219-0502

Svenska Handelsbanken

Redaktionen:Kungl. Myntkabinettet

Box 5428114 84 StockholmTel 08-5195 5300Fax 08-411 22 14

E-post: info@myntkabinettet.se

Ansvarig utgivare:Ian Wiséhn

Huvudredaktör och layout:Monica Golabiewski Lannby

Auktionskalender:Dan Carlberg 073-310 48 91Rolf Sandström 031-99 24 54

Prenumerationer:Pris 200 kr/år (8 nr)

Medlemmar erhåller tidningen automatiskt

SNT trycks med bidrag frånGunnar Ekströms stiftelse

samt Sven Svenssons stiftelse

För insänt, ej beställt, material ansvarasej. SNT:s texter och bilder lagras

elektroniskt och publiceras i pdf-formatpå SNF:s och KMK:s hemsidor

(www.numismatik.se samtwww.myntkabinettet.se). Den som

sänder material till SNT anses medgeelektronisk lagring/publicering.

Tryck:Masterprint Sätteri & Tryckeri AB

ISSN 0283-071X

Svenska Numismatiska FöreningenAdress: Banérgatan 17 n.b. Buss 4, 44; T-bana Karlaplan.Kansli: Besökstid 10.30 -13.00 onsdag – torsdag.Stängt: Midsommar – 1 september; jul- och nyårshelgerna.Hemsida: www.numismatik.se

Kungl. MyntkabinettetAdress: Slottsbacken 6, Buss 43, 46, 55, 59, 76; T-bana Gamla stan.Utställningar: Måndag – söndag kl. 10.00 -16.00.Numismatiska boksamlingen: Torsdagar kl. 13.00 -16.00.Hemsida: www.myntkabinettet.se

MARS13–14 ”Polletthelg” Notera programmets fria form! Tiderna efter kl. 14.00 är ungefärliga.Plats Banérgatan 17 samt KMK, Stockholm

Lördag 1311.00 Samling på Kungl. Myntkabinettet, Slottsbacken 6. Vi tittar på KMK:s utställda pol-

letter samt äter gemensam lunch.14.00 Ny samling, denna gång på Banérgatan. Visning av de polletter som kommer att säl-

jas på dagens auktion (ca 100 nr). OBS! Auktionen är en del av programmet, d.v.s.auktionslista erhålles vid ankomsten. Enda möjligheten att bjuda på auktionen äratt närvara personligen.

15.00 Auktionen börjar.16.30 Börje Rådström, Dorotea, visar bilder och berättar om polletter ur sin egen samling.17.30 Fria aktiviteter, t.ex. diskussioner och byten av objekt. 20.00 Gemensam middag för de som så önskar. För att vi skall ha möjlighet att reservera bord,

vill vi att ni gör en intresseanmälan för middagen per telefon till Dan Carlberg,tel. 0476-102 25, 0733-10 48 91, senast den 10 mars.

Söndag 1409.00–12.00 Föreningslokalen på Banérgatan är öppen. Vi har egna aktiviteter, kanske en ”tanke-

smedja” kring polletter och pollettsamlande i nutid och framtid för de som så önskareller meningsutbyte om den s.k. ”pollettgruppen” och dess fortsatta verksamhet.

16 Föredrag Obs! 16 mars (fel månad annonserad i förra numret)Plats Banérgatan, Stockholm18.30 Paul Levin, mynthandlare och samlare från Göteborg, berättar under rubriken Minnen

från min tid som samlare och mynthandlare. Se närmare på sidan 39.

26 Föredrag med middagPlats Möckelsnäs Herrgård, Älmhult19.00 Föredrag först av SNF:s ordförande Julius Hagander, Basel: Mynt och människor jag

mött som samlare. Därefter talar Kungl. Myntkabinettets chef Ian Wiséhn, Stock-holm, under rubriken: Kungl. Myntkabinettet – Ett museum i tiden. Subskriberad mid-dag: Silltallrik à la Möckelsnäs, smörstekt gösfilé med kantareller och bladspenat,vitvinssås samt kokt potatis, blåbärspaj med grädde. Pris 336 kr. Anmälan om delta-gande i middagen måste göras till Dan Carlberg, tel. 0476-102 25 eller 0733-10 48 91senast 19 mars.

APRIL17-18 FRIMYNTPlats Idrottens Hus, HelsingborgLördag 17 11.00 -17.00Söndag 18 11.00 -15.00

SNF finns med även på årets FRIMYNT. Kom och diskutera föreningen och numis-matiken eller köp litteratur!

25 Årsmöte med Svensson-auktionPlats KMK, Stockholm10.00 -12.00, 13.00 -14.00 Auktionsvisning i Lovisa Ulrikas bibliotek.12.00 Årsmöte i Hörsalen.13.00 Subskriberad lunch bestående av Myntkrogens klassiska fiskgryta med aioli. Pris: 85

kr. Anmälan till Dan Carlberg, tel. 0476-102 25 eller 0733-10 48 91, måste görassenast 19 april.

14.30 Auktion.

Föreningsaktiviteter

28 SNT 2 • 2004

Idén att jämföra det som de forn-nordiska sagorna berättar omskattfynd med arkeologiska och

ekonomihistoriska forskningsresul-tat går tillbaka till mina studier i justekonomisk historia, arkeologi ochnordiska språk vid Kiels universiteti norra Tyskland.

Sambandet mellan sagorna ochden dåtida verkligheten har redantidigare undersökts. Bl.a. har GertHatz i sin grundläggande avhandlingom Handel und Verkehr zwischendem Deutschen Reich und Schwedenin der späten Wikingerzeit visat attmånga av de sagor som uppstått ef-ter omkring år 1230 snarare redovi-sar den (sen)medeltida ekonomiskaverkligheten. Däremot har de bara li-tet att säga om vad som hänt un-der själva vikingatiden, d.v.s. den tidsom dessa sagor egentligen beskri-ver. Det är därför Hatz framför allthar tagit med sagor i sin undersök-ning som är tidigare än ca 1230. Jaghar däremot valt att använda migäven av de senare sagorna, vilket fak-tiskt lett till resultat som rör hela detsenmedeltida Europas ekonomi.

Hur sagornadefinierar skattfyndInnan vi kan ta oss till dessa resultatär det viktigt att komma på det klaramed hur sagorna egentligen definie-rade ett skattfynd. Det fornnordiskaspråket saknade nämligen ett be-grepp för sådana. Visserligen fannsordet skattr, men det betydde ”av-gift” som på dagens skandinaviskaspråk.

För att komma underfund med fö-reteelsen är det enklast att användasig av den kända skatt som skildrasi Egils saga. Egil – en ful och snikenmen även kraftig karl och begåvadskald – fick sin första ganska storakista med silver under ett vikingatågtill Kurland. Kistan hittade han innei en bondgård bland många andradyrgripar och mycket silver. Till-sammans med sin bror Tórólf käm-pade Egil i slaget vid Vínheidr år937 i kung Adalsteins tjänst. Nam-net Adalstein syftar på den engelskekungen Æthelstan, som regerade från924 till 939. Tórólf stupade i Vín-heidr-slaget. Egil fick därför av densegerrike Æthelstan två stora kistormed silver, av vilket Egils far skullefå större delen som bot för sin son.

Egil skulle däremot endast få deladen mindre delen med Tórólfs släkt.Dessutom fick Egil inalles tre gul-darmringar, därav två som skaldlönför en Drápa som han gjort till kung-ens givmilda lynnes ära. Även omEgil således hade gott om pengar,

behöll han allt silvret för sig självefter återkomsten till Island.

Egilssagan berättar dessutom attEgil hela tiden förde sin skatt medsig. När hans far Skalla-Grím på-minde honom om de pengar hanskulle få, vägrade Egil att ge honom

Egils saga är nästan fullständigt bevarat i Mödruvallabók, en isländskt handskrift somskrevs troligen under första hälften av 1300-talet. Bilden visar fol. 85v med texten

från kapitel 58 av Egils saga. Detta kapitel handlar bl.a. om hur Egils far Skalla-Grímrider hemifrån för att gömma sin skatt. Den del av texten som är intressant i detta

sammanhang börjar i vänstra spaltens sista rad:T(at) sama kveld, er Eg(ill) haf [nästa spalt] di heiman farit, lét S(kalla)-G(rímr) södlasér hest; reid h(ann) Tá heiman, e(r) adrir m(en)n fóru at sofa; h(ann) reiddi í knjá(m)sér kistu vel mikla, en h(ann) hafdi í handarkrika sér eirketil, e(r) h(ann) fór í b(ro)tt.Hafa m(en)n T(at) sídan f(yrir) satt, at h(ann) hafi látit f(ara) an(n)at hvárt eda bædi í

Kru(m)s keldu (ok) látit Tar f(ara) á ofan hellu stein mikin(n).Jfr Andrea van Arkel-de Leeuw van Weenen: Mödruvallabók. AM 132 Fol., Leiden

m.fl. 1987, bd. 2, s. 142.Bildkälla: Mödruvallabók (Codex Mödruvallensis). Ms No. 132 fol. in the

Arnemagnæan Collection in the University Library of Copenhagen, with an introduc-tion by Einar Ól. Sveinsson (Corpus Codicum Islandicorum Medii Aevi, 5).

Köpenhamn: Levin & Munksgaard 1933, fol. 85v.

Skattfyndsmotivet i de fornnordiska sagornaAv Hendrik Mäkeler

29SNT 2 • 2004

något, eftersom han tyckte att fadernredan hade tillräckligt med silver.Mycket riktigt försvann Skalla-Grímsamma kväll med en stor kista och enbronskittel, båda fulla av silver. Hangömde skatten och dog kort därpåunder natten. Sagan talar om att detsenare fanns många människor somspekulerade om att Skalla-Grím kun-de ha gömt skatten i en mosse.

När Skalla-Grím skulle begravas,gav Egil honom ingen lösegendommed i högen. Bra mycket generösa-re visade han sig däremot gentemotsin vän Arinbjo. rn, som hade hjälpthonom i en dispyt med den norskekungen Eirík blódøx (Erik Blodyx,933-935). Egil skänkte honom två avde tre guldringar som han en gång itiden hade fått av Æthelstan. I geng-äld fick Egil av Arinbjo. rn både ettdyrbart svärd och en fotsid siden-dräkt. Den dräkten lånade Egils sonTorstein en gång i smyg till ett ting-besök, varvid den smutsades ner. NärEgil lade märke till det, kände hansig lurad av sin son och funderadeöver hur han skulle kunna förstörasin skatt. Han tänkte på att strö uthela det engelska silver han hade pålagberget och glädja sig åt slagsmåletsom skulle uppstå på grund av det.Man lyckades dock övertala honomatt avstå från detta. Med två drängarshjälp transporterade Egil senare bortde båda kistorna och gömde dem.Sedan slog han ihjäl drängarna för attingen skulle kunna förråda platsendär skatten fanns. Egil själv deladeinte med sig av sitt vetande och doghösten därpå. Det blev således ocksåmånga funderingar kring var hanmöjligen kunde ha gömt pengarna.

SkattbeskrivningarRedogörelsen av skatten i Egils sa-ga visar att det finns tre olika fasernär det gäller skattbeskrivningen: 1.skattförvärv, 2. skattförvaring liksom-tillökning och 3. skattgömmanderespektive -förlust. Enligt dessa fa-ser ämnar jag diskutera de andra sa-gornas skattmotiv. Skattmotiven hardärvidlag bestämts med hjälp av destickord som Egils saga ger. En all-män benämning för pengar är då fé,lausafé står för lösegendom, och dyr-gripar kallas för gripr. Penningmåttär mo. rk och penningr, ädelmetallenbetecknas med gull och silfr. Detblotta penningbegreppet måste dockutvidgas med ett måttuttryck som vi-sar på en stor mängd för att kun-na bli ett skattord. Dagens ”mycket”hette på fornisländska mikit, en otro-lig mängd betecknades som ógryn-ni. Skatterna förvarades enligt Egils

saga i kistor (kista respektive mjo. dd-rekka) och en bronskittel (eirketil).Skattnedläggningen antyddes medordet fela; den gömda skatten förråd-des enligt folktron genom haugaeldr(= högeld, eg. ett eldsken även kal-lat drakeld, pengabloss o.a. uttryck).Det är alltså inom ramen av dessa ordsom en skatt måste sökas i de forn-nordiska sagorna.

1. Skattförvärv förekommer i oli-ka samband. I Landnámabók talasdet t.ex. om Arneid, som rövas bortfrån sitt hem av vikingar. Hon köpsför det dubbla priset som krävts förhenne av Ketil. På Island, eller kan-ske fortfarande i Norge (här skiljersig de olika versionerna av Landná-mabók), hittade hon en skatt underen trädrot. Ketil erbjöd henne då att,så att säga, köpa sig tillbaka för depengar hon hittat så att hon skulle fååtervända till sina släktingar. Menhon tackade nej och stannade kvarhos Egil. Hela episoden visar att enkvinna ansågs som värdeekvivalenttill en skatt av författarna till demedeltida sagorna. De var således”skatter” själva. Men det syns ocksåtydligt att skattmotivet användes så-som ett kännetecken på kärlek: Ar-neid är Egil mera värd än vad som

krävs för henne; hon i sin tur väljeratt förbli hos honom tillsammansmed sitt skattfynd. Ketil får såledeshem två skatter.

Men det var också möjligt att fåtag på en skatt under en utrikes resa.I Heimskringla är det tal om den nor-ske kungen Harald Hårdråde, somfick sin förmögenhet hos den by-santinske kejsaren. Han hade fått såmycket guld, att det vid hemkomstenkunde läggas ut på ett koskinn. Des-sutom skildras det särskilt ofta i desenare sagor att gravplundring låg tillgrund för en skatt. Till en början vargravplundring i sagorna kopplat tillolika straff. I Flóamanna saga fårt.ex. de drängar, som plundrat engrav, betala tre mark i böter. Grettissaga och Hardar saga tolererar där-emot gravplundring, särskilt då detgäller hedniska gravar.

2. Skatterna gav ofta anledning tillgräl. Därför brukade många personerskildras som mycket rädda om sinaskatter. Deras ägare sitter inte sällanhela tiden på sina skattkistor. Å and-ra sidan använde man sig ganska oftaav skatten i representationssyfte. Detvar nog inte minst därför som skat-terna förvarades inne i huset.

En man gräver framen skatt. Illustrationtill legenden ommannen som såldesin hustru till djävu-len för anvisningenpå en dold skatt.Detalj från Dalekyrka i Norge.1200-talets senarehälft. Repro av G.Hildebrand ur BengtThordemans Doldaskatters hemligheter,1941.

▲

30 SNT 2 • 2004

3. Skattdeponering är det motivsom oftast finns med i sagorna. Detär för de många beläggens skull jaghar valt att dela upp detta motiv itre undermotiv, nämligen a. reversib-la och b. irreversibla depåer. Därut-över finns det c. gravgåvor.

a. Att gräva ner pengar ansågs somtecken på snålhet. Ändå kunde detenligt sagornas övertygelse finnas enbra anledning att göra det då ägo-delarna var i fara vid t.ex. krigståg.Dessutom ansågs politiska föränd-ringar som en logisk förklaring förskattdeponeringar. Snorre Sturlasonskriver i Ynglingasagan bl.a. att densvenske kungen Auns skattmästareTunni efter kungens död tog mycketpengar och grävde ner dem i jorden.När Auns son Egil senare behand-lade Tunni som en dräng, flydde den-ne tillsammans med andra män ochtog upp dem igen. Med pengarnashjälp lät han sig väljas som skaransledare och lyckades till och med attfördriva kung Egil från riket. Skatt-deponeringar skildras också mycketofta i samband med skeppsfarter. Detydde då tydligen på att man väntadesig ett dåligt slut på resan. På så sättgår det att förklara att hustrurna väg-rade att följa med på resor, när män-nen tidigare hade gömt sina skatter.

b. Irreversibla skattnedläggningarförklaras i Ynglingasagan med attOdin en gång skulle ha sagt, att varoch en skulle få njuta av de ägodelari Valhall som han under livet hadegrävt ner. I samband med kristen-domens införande förändrades dockskattförståelsen; således kan man lä-sa i Bandamannasagan om en man,som kort före sin död försökte berät-ta om sin skattgömma för en präst.

c. I Vatnsdœlasagan är det till ochmed tal om att det tidigare varit sedhos rika människor att inte testamen-tera pengar utan att ta dem med i sinagravhögar i stället. Det är nog inteminst därför det finns berättelser iflera sagor om att människor fickmed sig pengar i graven. Grettis sa-ga däremot är först med att hävda attpengar som grävts ner var dåligt an-vända. Sagan uppstod troligen om-kring år 1320/1330. Den introduce-rar den nya skattförståelsen i denfornnordiska litteraturen – att de le-vande har större nytta av skatter ände döda. Detta ekonomiska tankesättmotsäger således den hundra år äldreYnglingasagan i Heimskringla.

Återspeglar sagornahistoriska realiteter?Det blir då dags att fråga om sagornaåterspeglar historiska realiteter. Kurt

Schier, en av de mest insatta specia-listerna på just sagolitteraturen, stäl-ler sig lite tveksam i denna fråga.Han anser att de vardagliga förete-elser som finns beskrivna i sagornamycket ofta hör snarare 1100- eller1200-talen till än 900-talet. Även omdet åberopas många muntliga källor isagorna (”det är sagt”, ”vittra mänsäger”) finns det en stor del fiktivainslag i sagorna. Det gäller därförockså i samband med skattfyndsmo-tivet att försöka skilja på den histo-riska realiteten och diktarnas påhitt.

Att skatterna verkligen har förva-rats i husen har t.ex. Majvor Öster-gren kunnat visa i sin avhandlingom Gotlands vikingatida silverskattersom boplatsindikation. Torun Zach-risson och Cecilia von Heijne harutvidgat detta till att kunna omfattahela gården. De testspår på myntensom kallas för ”nicks” eller ”pecks”har också beskrivits i den fornnor-diska litteraturen. I Heimskringla ärdet nämligen tal om mynt, som varvita i inskärningen (hvítr í skor) ochdärvidlag gjorda av gott silver. GertHatz har dessutom uppmärksammatatt det på Island och i Norge, därsagorna utspelas, i motsats till i Sve-rige och i Danmark, har hittats flerengelska än tyska mynt. Detta stäm-mer väl överens med omnämnandenav engelskt silver i sagorna.

Övergången från en religiös tillen ekonomisk skattförståelse skul-le man också kunna förklara ur etthistoriskt perspektiv: från och med1200-talet, det århundrade den såkallade kommersiella revolutionenskedde, krävdes allt mer silver tillhandeln. Omkring 1330/1340 sjönkdessutom den europeiska silverpro-duktionen dramatiskt. Det var där-för man blev mer och mer kritisktinställd till skattdeponeringar på kon-tinenten. Exempel på det är Thomasav Aquino (1224/25-1274) och denfranske vetenskapsmannen NicolasOresme (ca 1320-1382). Den senareskrev omkring år 1358, att man bor-de lämna in all ädelmetall till mynt-verken, när brist på ädelmetall råd-de. Oresme tänkte då till och med påden ädelmetall, som de döda skullefå med i graven.

Den utveckling som syns på defornnordiska sagornas skattfyndsmo-tiv måste således ses i ett europeisktsamband. Att de monetära förhål-landena i Norden var mycket näraknutna till den europeiska kontinen-ten under vikingatid och medeltidkunde man inte ens i litterärt sam-manhang blunda för.

Denna artikel grundar sig på ett

föredrag som hölls den 4 september2003 inför Numismatiska Klubben iUppsala, som i sin tur var en omar-betad svensk version av mitt föredragsom senare hölls på den 13:de in-ternationella numismatiska kongres-sen i Madrid. Ett stort tack för hjäl-pen med svenskan går till HaraldNilsson och Monica GolabiewskiLannby samt Kathe Mårlöv. Hela lit-teraturen samt utdrag rörande skatterur de olika sagorna kommer förhopp-ningsvis att publiceras i Madrid-kon-gressens handlingar. Därför finnshär endast de viktigaste hänvisningarmed.

LitteraturAdalbjarnarson, B. (utg.): Heimskringla(Íslenzk fornrit, 26-28), 3 bd. Reykjavik1941-1951.Benediktsson, J. (utg.): Íslendingabók.Landnámabók (Íslenzk fornrit, 1), 2 bd.Reykjavik 1968.Hatz, G.: Handel und Verkehr zwischendem Deutschen Reich und Schweden inder späten Wikingerzeit. Die deutschenMünzen des 10. und 11. Jahrhunderts inSchweden. Lund 1974.Heijne, C. von: De vikingatida fyndenfrån Glemminge och Stora Slågarp i nyttljus. SNT 2000:8, s. 198-199.Johnson, Ch.: The De Moneta of NicholasOresme and English Mint Documents.London 1956.Jónsson, G. (utg.): Grettis saga Ásmun-darsonar. Bandamanna saga […] (Ís-lenzk fornrit, 7). Reykjavik 1936.Nordal, S. (utg.): Egils saga Skalla-Grímssonar (Íslenzk fornrit, 2). Reykja-vik 1933.Schier, K. (Hrsg.): Egils Saga. Die Sagavon Egil Skalla-Grimsson (Saga. Biblio-thek der altnordischen Literatur). Mün-chen 1996.Spufford, P.: Money and its use in medie-val Europe. Cambridge m.fl. 1988.Vilmundarson, T. og Vilhjálmsson, B.(utg.): Hardar saga. Bárdar saga. Torsk-firdinga saga. Flóamanna saga […](Íslenzk fornrit, 13). Reykjavik 1991.Wittreck, F.: Geld als Instrument derGerechtigkeit. Die Geldrechtslehre desHl. Thomas von Aquin in ihrem inter-kulturellen Kontext (Rechts- und Staats-wissenschaftliche Veröffentlichungen derGörres-Gesellschaft. N.F., 100). Pader-born m.fl. 2002.Zachrisson, T.: Gård, gräns, gravfält.Sammanhang kring ädelmetalldepåer ochrunstenar från vikingatid och tidigmedel-tid i Uppland och Gästrikland (Stock-holm Studies in Archaeology, 15). Stock-holm 1998.Östergren, M.: Mellan stengrund ochstenhus. Gotlands vikingatida silverskat-ter som boplatsindikation (Theses andPapers in Archaeology. New Series, 2).Stockholm 1989.

31SNT 2 • 2004

Carl Peter Thunberg (1743 -1828) tillhör de fåtaliga svenskavetenskapsmän, som under1700-talet nådde internationellryktbarhet. Denna ryktbarhetfick han genom sin verksamhetsom forskningsresande ochbotanist.1

Efter studier vid Uppsala uni-versitet, där Thunberg till-hörde Carl von Linnés lär-

jungar, disputerade han år 1770. Somen fortsättning på sina studierinledde han samma år en längre resa.I Amsterdam lyckades Thunbergerhålla en tjänst som läkare vid detholländska Ostindiska kompaniet.Tack vare denna kom han att besökaså avlägsna platser som Kaplandet,Ceylon, Java och Japan.

Thunbergs intresse var inte barafokuserat på naturvetenskapen. Hanbeskriver även noggrant myntsystemoch växelkurser på de besökta plat-serna. Till de omfattande samling-arna av föremål, som han tog med sigtillbaka till Sverige, hörde såledesockså mynt.

Thunbergs japanska myntsamlingär välkänd. Efter sin hemkomst år1779 skänkte han densamma tillGustav III, som vidarebefordradekollektionen till Kungl. Myntkabi-nettet. Den återfinnes mycket riktigt idet av Jonas Hallenberg upprättadeinventariet, tryckt 1804. Enligt dettaomfattade samlingen 11 guldmynt,16 silvermynt och 17 kopparmynt.2

I sina självbiografiska anteck-ningar kommenterar Thunberg stolt:”Den dyrbara samling af Japanska,både gångbare och äldre sällsyntamynt --- som med lifsfara utlurendrä-gades och som nu pryder Hans Maje-stäts, Konungens Samlingar i Stock-holm, är otvifvelaktigt den första,som blifvit bragt till Europa och somderstädes alltid skall blifva en af desälsyntaste Mynt-Samlingar.”3

Japan var nämligen sedan längestängt för utlänningar; den enda kon-taktpunkten med yttervärlden utgjor-des av handelsstationen på önDeshima utanför Nagasaki. Den för-ste svensk att besöka denna plats varkuriöst nog Fredrik Coyet, nästäldste son till myntmästaren i Stock-holm och Säter 1614-1627, GillisCoyet d.y. Fredrik C. var nämligenholländska Ostindiska kompaniets

chef för handelsfaktoriet i Deshima1647-1648. Hans efterlämnade dag-bok vittnar dock inte om någranumismatiska intressen.4

Thunberg har själv utförligt berät-tat om och beskrivit sin japanskamyntsamling. Den 25/8 1779 höllhan nämligen ett inträdestal i Kungl.Vetenskapsakademien om de ”Mynt-Sorter som i äldre och sednare tiderblifvit slagne och varit gångbare utiKejsaredömet Japan.” Talet trycktessamma år, och till beskrivningen avmynten fogades åtta kopparstucknaplanscher.5 Det lilla häftet nytrycktesår 1984 av Numismatiska Litteratur-sällskapet i Göteborg, tillsammansmed en utförlig kommentar av IanWiséhn. Denne konstaterade efter enjämförelse med Thunbergs beskriv-ning och planscher, att samlingen änidag befinner sig intakt i KMK.

Thunbergs intressen omfattadeinte bara japanska mynt, vilket fram-går av notiser i hans resebeskrivning.Vart Thunbergs övriga orientaliskamynt tog vägen finns dock intebeskrivet i den numismatiska littera-turen. Det visar sig att det till ochmed existerar en tryckt förteckningöver dessa, om än anonym och sum-marisk.6 År 1814 skulle nämligen ensamling ”ostindiska” mynt, närmarebestämt 280 stycken, gå under klub-ban i Stockholm. Den hade tillhörtframlidne majoren Lars Gustaf Cel-sing och bjöds nu ut av hans kredito-rer. Möjligheten att förvärva sam-lingen en bloc fanns dock; förhelheten begärdes 1 000 riksdalerbanko.7

Då man väl med rätta antog attintressenter på samlingen främst stodatt finna utomlands, trycktes förteck-ningen på franska. I detta läge ingrepemellertid statsministern för utrikesärenden m.m., Lars von Engeström.Han hade nämligen erfarit att dessamynt ”blifvit samlade och förde tillSverige af Professor Thunberg iUpsala, sedan af honom försålde tillframlidne Major Celsing.” Den 26/41814 anmälde därför von Engeströmvid Vitterhetsakademiens samman-träde att ”Hans Majestät Konungen inåder befallt”, att samlingen ifrågaskulle inköpas till Kungl. Myntkabi-nettet. I verkligheten hade von Enge-ström själv bestämt, att av Akademi-ens magra resurser skulle 500riksdaler banko tas i anspråk, medan

Statskontoret skulle bistå med likamycket.

Den 3/5 rapporterade Jonas Hal-lenberg, att han ”besett sammaMyntsamling och deröfwer erhålliten tryckt förteckning”. Han hadeäven kommit överens med stärbhu-sets gode män om inställandet av denutlysta auktionen. Den 27/5 var affä-ren äntligen klar, och den andra delenav Thunbergs hemförda mynt kundeinförlivas med KMK:s samlingarunder inventarienumret 404.8

Lars Gustaf Celsing (1763-1810)erhöll majors avsked från livdrabant-kåren år 1793. När farbrodern Ulrikavled, ärvde han dennes fideikom-missegendomar i Södermanland.9

Även om det inte kan påvisas att Cel-sing i övrigt har varit myntintresse-rad, så är det inte svårt att se varifrånhan hämtat inspirationen till förvär-vet av Thunbergs samling. Det ärnämligen så, att Ulrik Celsing (1731-1805) var en kunnig orientalist.

Redan år 1756 utsågs Celsing tillkommissionssekreterare i Konstanti-nopel.10 Hans far, Gustaf d.ä., ochäven brodern, Gustaf d.y., hadeunder vistelser i Turkiet samlat öster-ländska föremål och litteratur. Dessasamlingar förökades av Ulrik Cel-sing, som dessutom utsågs tillenvoyé i Konstantinopel år 1770

Thunbergs samlingar av orientaliska myntAv Bengt Hemmingsson

Carl Peter Thunberg (1743-1828).

▲

32 SNT 2 • 2004

efter sin bror. År 1804 skänkte han ensamling av arabiska, persiska ochturkiska handskrifter och böcker tillUppsala universitet. En annan kun-nig orientalist, Jacob Jonas Björn-ståhl, skrev om Ulrik Celsing på sintid att ”han är den ende af allaMinistrar [i Konstantinopel] somganska färdigt talar och läser Turkis-kan”.11

De Celsingska samlingarna av tex-tilier, målningar, manuskript, böckeroch övriga konstföremål från Kon-stantinopel kom så småningom attplaceras på familjens gods Biby iSödermanland. Detta ingick i UlrikCelsings testamentariska fideikom-missförordnande, vilket upprättadesinnan han dog barnlös år 1805. Bror-sonen Lars Gustaf Celsing verkarinte ha odlat några egna sam-larintressen; hans försök till att för-mera familjens orientaliska kollek-tioner synes således ha inskränkt sigtill införskaffandet av Thunbergsmynt.

Zodiak-rupiernaDet i särklass märkligaste och värde-fullaste inslaget i den Celsing/Thun-bergska myntsamlingen utgjordesutan tvekan av de så kallade zodiak-rupierna i guld. I den tryckta förteck-ningen framhålls de också särskilt;det sägs att de sällan påträffas ienstaka exemplar, och att de är ännumera sällsynta i komplett skick, medalla tolv stjärntecken representerade(”ne se trouvent réunies complete-ment qu'en très peu des plus conside-rables Cabinets de Monnaies enEurope”). Det påstods vidare, att omman händelsevis erbjöds en liknande

serie i komplett skick, så skulle prisetaldrig understiga 2 000 holländskagulden.

Thunberg berättar i sin resebe-skrivning om hur han själv kom överdem. Det var först på återresan, iAmsterdam år 1778, som han hoskyrkoherden i Oude Kerk hade ”detoväntade nöjet, at för första gångense de så kallade Zodiak Roupierne utiGuld, alle tolf tillsammans”. Kyrko-herden hade i sin tur köpt dem av ensläkting till generalguvernören Im-hoff i Batavia. De hade översäntsdärifrån som gåva, men mottagarenhade råkat i penningnöd och tvingatssälja mynten. Kyrkoherden hade nugodheten, att på Thunbergs ”enträg-na anhållan” avstå från dem mot enersättning av 700 gulden.12

Dessa mynt utgjorde således efter-traktade samlarobjekt redan viddenna tid. En annan svensk ostindie-farare, Olof Torén, konstateradesamma sak.13 Såsom skeppspredikantmedföljde han svenska Ostindiskakompaniets skepp ”Göta Lejon” påhennes resa till Surat i främre Indienoch till Kanton åren 1750-1752. Hanskriver att dessa rupier var ”redan iIndostan en raritet, av orsak, somsades, att morernas fruntimmerstundom bruka dem till halsband,vilket låter troligt nog, när man vethuru mycket mahometanerna tro påfascinationer, amuleta, stjärnorsinfluence, talismans och dylikt.” Hanåterger också sägnen kring dessamynt, såsom han hörde den berättas iIndien:

”Nur Mahal gift med en officerareråkade en gång, emot sin tanke, attbli sedd av Stora Mogol Jehan Gir,

som då han på annat sätt ej kundebehaga henne, genom tjänliga medelexpedierade hennes man, och äntli-gen efter många böner förmådde denhögtbedrövade att hålla till godohans egen säng. Att denna skönhetenförstått sparlakans politiken mäktaväl, fingo styvbarnen förnimma.Jehan Gir förändrade då hennesnamn och i stället för Nur-Mahal(Ljus i frustugan) blev hon kalladNuri-Jehan (Världens ljus ellerJehans ljus). Han gav henne även engång frihet att låta slå rupier med sittnamn, och lade därtill den compli-ment, att hon då borde låta prägladärpå de 12 himmelstecknen.”

Mynten ifråga präglades i bådeguld och silver under mogulkejsarenNur al din Jahangir (AH 1014-1034= CE 1605-1628) i myntorterna Agraoch Ahmadabad. Serien blev såpopulär, att den efterpräglades senareunder mogulkejsarna, dock med stil-mässigt modifierade stampar.14 Denav Torén återberättade legendenkring dessa mynt saknar naturligtvistill stora delar verklighetsanknyt-ning, men visar ändå hur de tidigtkom att fascinera inte bara samlarna,utan även allmänheten i stort.

En komplett serie i guld tillhör änidag den orientaliska numismatikensklassiska rariteter, så Thunberg kun-de med all rätt betrakta den såsompärlan i sin samling.

Noter1 Se bl.a. Carl Peter Thunberg. Linnean,

resenär, naturforskare 1743-1828 ( red.B. Nordenstam, Sthlm 1993).

2 J. Hallenberg: Berättelse om SvenskaKongliga Mynt-Cabinettet etc. (Sthlm1804) s. 199.

Zodiak-rupier i guld ur Kungl. Myntkabinettets samling. Se också omslagsbilden i färg.Foto Gabriel Hildebrand.

33SNT 2 • 2004

3 Carl Peter Thunberg (1743-1828).Självbiografiska anteckningar medbibliografi (utg. L. Wallin, Uppsala1993) s. 13.

4 G. Müllern: Förste svensken i Japan.Han som miste Formosa (Sthlm 1963),s. 28ff.

5 Arbetet översattes även till holländska(i Verhandelingen van het BataafschGenootschap,1780), tyska (Stendal1784) samt franska (Paris 1796); densistnämnda publicerades dock tillsam-mans med resebeskrivningen i del IV, s.359-386.

6 Omnämnd av E. Nathorst-Böös i Myn-tkatalogen i tvåhundra år (Sthlm1966), s. 12; ”A vendre-une Collectionchoisie & rare de Monnaies anciennes& modernes de differens Pais aux IndesOrientales” (Stockholm, imprimé chezJ. P. Marquardt, en 1813”).

7 H. Schück: Kgl. Vitterhets Historie ochAntikvitets Akademien. Dess förhisto-ria och historia, VII (Sthlm 1943), s.286 ff.

8 Se även volymen ”Bilagor till Hil-debrands inventarium no 375-2012åren 1803-1853” i KMK, där bl.a. dentryckta förteckningen återfinnes.

9 G. Elgenstierna: Den introduceradesvenska adelns ättartavlor, I (Sthlm1925), s. 827.

10 Betr. Ulrik Celsings (samt Gustaf d.ä:soch d.y:s) samlarverksamhet, se Min-net av Konstantinopel. Den osmansk-turkiska 1700-talssamlingen på Biby(red. K. Ådahl, Sthlm 2003) specielltavsnitten ”Den osmansk-turkiska sam-lingen på Biby” av K. Ådahl, och”Familjen Celsing och de svensk-osmanska relationerna under 1700-talet” av Å. Karlsson.

11 J. J. Björnståhl: Resa till Frankrike, Ita-lien, Sweitz, Tyskland, Holland, Äng-land, Turkiet och Grekland (Sthlm1780-84); del III, s. 12.

12 C. P. Thunberg: Resa uti Europa,Africa, Asia förrättad åren 1770-1779,del IV (Uppsala 1793), s. 298f.

13 O. Torén: En ostindisk resa (nyutgåvaSthlm 1961), s. 56f.

14 M. Mitchiner: Oriental Coins and theirvalues: The World of Islam (London1977), s. 9ff.

Delar av Thunbergs samlingar kanbeses i Kungl. Myntkabinettets ut-ställningsmonter ”CARL PETERTHUNBERG, resenär, samlare, fors-kare”, på plan 2 i museets trapphus.

Ny medalj

För rikets försvarFörsvarsmaktens värnpliktsmedaljSverige har nu fått en värnpliktsme-dalj. Genom skrivelse 16991:74739har ÖB, Överbefälhavaren, instiftatFörsvarsmaktens värnpliktsmedalj(FMvplM).1 Den nyinstiftade me-daljen tilldelas värnpliktiga som full-gjort värnpliktstjänstgöring efter2002-08-26 och som erhållit lägst10-5-5 i betyg. Medaljen kan ävenbeställas av var och en som fullgjortsin värnpliktstjänstgöring före 2002-08-26. Godkänt betyg skall bestyrkasi samband med beställning (adressoch priser – se nedan). Under 2003erhöll ca 14 000 värnpliktiga me-daljen, vilken med tiden säkerligenkommer att bli en av de vanligastesvenska medaljerna. Ett exemplar avmedaljen (i presentetui med medalj-miniatyr och släpspänne) har tillförtssamlingarna på Kungl. Myntkabinet-tet genom Förvarsmaktens försorg.

Medaljen mäter 31 mm i diameter,miniatyrmedaljen mäter 16 mm –båda i oädel metall. Medaljens ut-formning och band (blått och gult)framgår av bilden här intill.

Den intresserade kan vända sigtill AB Sporrong, Nytorpsvägen 12,Box 1701, 183 17 Täby. Telefon:08-446 54 50. AB Sporrong säljerpresentetui med medalj, miniatyr ochsläpspänne för 342:50 kr + momsoch frakt. Vid samtidig beställningav minst tio presentetuier blir kost-naden per etui 269:50 kr + moms

och frakt. Värnpliktiga tilldelas en-bart medaljen, men miniatyrmedal-jen kan köpas separat för 120:50 kr +moms och frakt. Vid köp av enbartmedaljen blir kostnaden 142:50 kr +moms och frakt.

Frédéric Elfver

Not1 Försvarsmaktens traditionsofficer Allan

J. Sooman vid Protokollavdelningen,Högkvarteret och Jan Fredriksson, VDAB Sporrong tackas för kompletterandeinformation om medaljen.

Den nyinstiftade värnpliktsmedaljen.31 mm. Åt- och frånsida. Foto: Gabriel Hildebrand, KMK. Skala 1:1.

34 SNT 2 • 2004

Man kan fylla utställningsmontrarmed vackra och för vetenskapenhögintressanta mynt från Olof sköt-konungs tid, ungerska gyllen, Åbo-ören och dukater av guld från Ädel-fors. Man kan också ställa ut me-daljer som hyllar Gustav II Adolfssegrar i Tyskland eller kastmyntetsom präglades till Karl XIII:s be-gravning och som visar en karta däräven Finland finns med – en skandalmed vissa konsekvenser.

När man väl gjort detta ser manförväntansfullt på besökarna sombetalat entréavgift för att under nå-gon timme vandra omkring i Kungl.Myntkabinettets (KMK) utställning-ar. Besökarna går runt och tittar, änhär och än där. För de allra flestaär det första gången de möter ErikXIV:s blick på guldmyntet från 1568– så där öga mot öga. Om det blirkärlek vid första ögonkastet är svårtatt avgöra. Besökaren går nämligenvidare lite sökande och förundrassäkert över att Sverige under årenslopp haft så många märkliga mynt.

När besökaren så kommit ut i vårkorridor riktas blicken mot en litenmonter bredvid personalhissen. Dåhänder det något. Ansiktet sprickerupp i ett igenkännande leende. Imontern (en del av en nu rivenutställning om polletter från Stock-holm) finns några små oansenligagaspolletter från Stockholms Gas-verk. – ”Sådana hade mamma i enask i köket. Det var brorsan och jagsom fick springa till Konsumbutikenför att köpa fler när asken blivit tom.Festligt att få se en så’n igen”.

Museibesökare vill gärna kännaigen sig, bli berörda och få upplevaigenkännandets glädje. Sedan är detnaturligtvis så att många vill se detovanliga och exklusiva. Det skallman också få. Det ingår i vårt upp-drag. Besökarna förväntar sig att deskall få se ett stort antal mynt ochmedaljer, men det är inte många somtänkt sig att Kungl. Myntkabinettetockså har ställt ut polletter.

När undertecknad inledde sintjänstgöring i KMK hösten 1980,fanns polletterna insorterade i två

pollettskåp. De svenska polletternavar utlagda i landskaps- och alfabe-tisk ordning. Här och var bland allametallpolletterna fanns även ett fåtalpapperspolletter insorterade, menmerparten av dessa låg i kapslar till-sammans med sedlarna i ett annatskåp. Helt för sig låg den f.d. Bank-museets pollettsamling som endastbestod av drygt etthundra exemplar.Efter de svenska polletterna kom deutländska som fortfarande var osor-terade. De två skåpen innehöll ocksåmuseets samling av myntvikter, fri-märksmynt, falska mynt, mynt idekorativ användning samt leksaks-pengar. I samma skåp som de brit-tiska mynten fanns de engelskapolletterna (tokens) från 1600- och1700-talen. Riksbankens pollettsam-ling fanns i samma skåp som derassvenska mynt. Den ende som syss-lade med polletterna var museetsmångkunnige Jüri Tamsalu. Han varockså skicklig på att få fram snyggapolaroidbilder vid behov.

År 1984 efterträdde jag Ernst Nat-horst-Böös som gick i pension. Jagfick då ta över alla hans ansvarsom-råden, däribland även polletterna.Ernst var för övrigt mycket road avpolletter och skrev ihop en liten skriftom polletter i Dalarna strax efter sinpensionering.

Nu drogs jag in i det pågående ar-betet med dokumentationen och bo-delningen av Sven Svenssons sam-lingar. I mitt fall blev det pol-lettdelen. Jag skulle fungera somKMK:s representant, när den personsom Svenska Numismatiska Före-ningen (SNF) utvalt skulle jämförainnehållet i KMK:s och Svenssonssamlingar. KMK skulle erhålla allapolletter som saknades i samlingen.De som inte valdes ut skulle försäljasoch intäkterna skulle tillfalla Sven

Svenssons stiftelse för numismatik.Det fanns också en del tankar inomSNF om att polletterna inte skulleöverlåtas till KMK utan i stället fin-nas kvar i föreningens ägo. Denskulle inte heller säljas utom möjli-gen dubbletterna. Men de gamla be-sluten gäller fortfarande.

Min första motpart från SNF varden skicklige Yngve Almer från Öre-bro. Han arbetade på distans och vårtsamarbete sträckte sig väl inte längreän till ett fåtal sammanträffanden iKMK samt en del telefonsamtal sommest rörde uppgifter om enstaka pol-letter i KMK:s samling. Yngve villeutreda om polletter som rätteligenhörde till Svensson råkat hamna iKMK:s skåp. Vid mitten av 1980-ta-let förvarades Sven Svenssons efter-lämnade samlingar, inklusive pollet-terna, i KMK. Det enda undantagetvar att papperspolletterna under enperiod fanns hos Ahlströms mynt-handel – detta mest för att YngveAlmer hade sitt arbete i mynthan-deln. Samtidigt som SNF lämnadesina gamla lokaler på Östermalmsga-tan och flyttade till KMK:s annex-lokaler på Sandhamnsgatan 54, flyt-tades Svenssons samling på sammagång. I samband med att SNF år1992 flyttade till Banérgatan fickSvenssons samling återvända tillKMK, detta mest som en säkerhets-åtgärd.

En viktig fråga rörde prioritering-en av själva dokumentationen ochhjälpen med att få fram fotografier.Det gällde nu för KMK att samarbetamed SNF och försöka bidra till attavsluta ett långdraget projekt.

Yngve Almer ersattes av BörjeRådström som bodde i Norrtälje,relativt nära Stockholm. Eftersom

Pollettsamlande –personliga erfarenheteroch åsikter

Inför den stundande ”Polletthelg”,som Svenska Numismatiska Före-ningen anordnar, skriver Ian Wi-séhn här kort om större pollett-samlingar samt ger tips om en heldel litteratur kring ämnet.

1. Kopparpollett från Leijonanckersklädesväveri i Stockholm, 8 öre.

Stiernstedt nr 6 s. 142.2. Papperspollett från Wedevågs järn-

verk, 2 daler sm, 1700-talet.

35SNT 2 • 2004

han är pensionär kunde han arbetaintensivt med polletterna, särskilt se-dan KMK flyttat till Slottsbacken iGamla Stan. Alla polletter fotogra-ferades genom KMK:s försorg ochbeskrevs noggrant av Börje. Till sluthade Börje Rådström gått igenomhela samlingen och upprättade dåflera exakta dokument som innebaratt ett avslut kunde ske mellan KMKoch SNF. Redan tidigare hade KMKfått överta Svenssons medaljer efterdet att Nils Uno Fornander och UlfNordlind gjort ett motsvarande av-slut med KMK.

Omkring 1987 kontaktade jag Nor-diska museet i Stockholm för attfå möjlighet att studera den s.k.Bernströmska pollettsamlingen (Nor-diska museets inv.nr 127.160 a-b).Samlingen, som omfattar 5 578 pol-letter, överlämnades som gåva tillNordiska museet 10 april 1916.Grosshandlaren och filantropen An-dreas Bernström (1845 -1925) vargod vän med Artur Hazelius.

Efter vissa brev- och telefonkon-takter fördes jag in i ett skyddsrumfrån andra världskriget, i Skansen-berget alldeles bredvid Skånska gru-van. Här inne stod två myntskåp avvalnöt. Eftersom det var trångt måsteskåpen lyftas fram av vaktmästare.Jag kunde med hjälp av en ficklam-pa se något av allt det fina somBernström en gång ihopsamlat. Mil-jön var kall och vatten rann saktanedför bergväggen. Av den anled-ningen föreslog jag att skåpen medinnehåll snarast borde flyttas till enmer hälsosam omgivning.

Något år senare kunde jag åter-komma till Nordiska museet för att ien varm magasinslokal bättre kunnastudera innehållet i lådorna. Man kankonstatera att Bernströms samling ärmycket representativ och innehållernågot av allt det som en privatsam-lare kan hoppas äga (dock finns detinga papperspolletter i samlingen).

Det mesta finns redan i KMK:s sam-ling, men ett och annat är Nordiskamuseet ensamma om. MuseimannenHåkan Eles fick 1966 uppgiften attförteckna samlingen, men det blevbara en början. Han har dock skrivitom den Bernströmska pollettsam-lingen i Fataburen 1967.

Börje Rådström fick frågan omhan kunde tänka sig att sortera inSvenssons polletter bland KMK:ssystematiska samling. Med sina storakunskaper om polletter gjorde handetta på ett mycket skickligt sätt ochpassade även på att rätta till sådantsom var fel i KMK:s gamla pollett-samling. När han var färdig, händenågot för oss tämligen dramatiskt.Det var nämligen då som den ansva-riga bibliotekarien vid Roggebiblio-teket i Strängnäs (del av KungligaBiblioteket) ville att KMK omedel-bart skulle hämta hela den numisma-tiska samling som sedan lång tid för-varats där. Allt kom ursprungligenfrån läroverket i Strängnäs. Bibliote-ket hade drabbats av upprepade svå-ra stölder och ville skydda det somfanns kvar (det visade sig vara merän 10 000 nummer). Samtidigt visstede att flera tidningar var på gång medatt berätta om stölderna. Så på grundav bibliotekets uppmaning reste tvåtjänstemän från KMK till Strängnäsför att under två dagar packa sam-lingen i så god ordning som möjligtsamt därefter föra allt till KMK iStockholm.

Det visade sig att pollettsamling-en tycktes vara helt intakt, närmare4 000 exemplar. De gamla lapparnafrån 1800-talet som åtföljde varjepollett hade kommit i oordning. Det-ta kan kanske säga något om in-ställningen till polletter från tjuvar-nas sida.

Under varje pollett från Strängnäsfinns små handskrivna lappar, somanger namnet på den som skänktpolletten samt i en del fall även årta-

let för gåvan. Ett namn som är flitigtåterkommande är August WilhelmStiernstedt, pionjären inom pollett-forskningen. Han bodde också gan-ska nära Strängnäs. Mycket snabbtefter överförandet av föremålen frånRoggebiblioteket beslutade riksbib-liotekarien Thomas Lidman att alltskulle övergå som en gåva till KMK.

Även om vi blev mycket glada förpolletterna från Strängnäs, så hade viplötsligt fått nya bekymmer. Pollet-terna av järnbleck (de är många!) ha-de drabbats av korrosion och flaga-de ordentligt. Denna process kundedock vår mycket skickliga metall-konservator Sophie Nyström klara avtämligen omgående. En annan akutfråga var själva placeringen av pol-letterna i vår samling. Skulle de liggaför sig själva eller skulle även dessainsorteras bland de övriga polletter-na? Svaret är kanske självklart, menmed tanke på att Börje Rådström justblivit färdig med insorteringen avSvenssons polletter, ett arbete sominnebar en omstrukturering av mån-ga tusen polletter, måste vi ta ställ-ning till arbetets omfattning – ävenur ekonomisk synvinkel. Det var sä-kert med blandade känslor som BörjeRådström första gången gick igenomalla lådorna från Strängnäs. Vi beslu-tade emellertid att först sortera helapollettsamlingen från Strängnäs efterlandskap. Därefter skulle vi bestäm-ma om den vidare placeringen. FörKMK:s del inträffade då det för osstråkiga att Börje Rådström skulleflytta till Dorotea, vilket innebar enförsening av arbetet.

En annan viktig händelse var attdet gamla anrika företaget Spor-rongs, genom direktör Stig Stefans-sons försorg, överlämnade ett antalkapslar som innehöll provexemplarpå polletter som uppmonterats påplattor där tillverkningsåren finnsangivna. Detta är en ”provkarta” påSporrongs produktion under 1920-

3. Papperspollett från Karmansbo bruk i Västmanland. Kolhuset No:3 / 2 Tunnor. Polletten gjord av ett spelkort.

▲

36 SNT 2 • 2004

talet och fram till slutet av 1940-talet. Tyvärr saknas vissa år, men deutgör ändå en fantastisk komplette-ring till KMK:s samlingar.

Utställningen om polletter frånStockholm väckte intresset till attförsöka få fram en bok om just dessapolletter. Egentligen var det känna-ren av transportpolletter, Ulf Car-leson, som först började fundera idessa banor. Han hade, möjligen föregna studier, renskrivit vissa delarav ett pollettmanuskript som SvenSvensson själv handskrivit med bläck-penna. När jag själv fick se det somCarleson fått fram, föreslog jag attKMK skulle kunna ge ut denna somen separat skrift. Av olika orsakerblev detta inte riktigt som vi förstplanerade. Ulf Carleson hade intemöjlighet att fortsätta projektet. Dåbeslutade jag att KMK skulle ge uthela den del av manuskriptet som be-rörde Stockholm. Manuskriptet över-lämnades till en skrivbyrå som eftervissa tolkningar av Svenssons hand-stil lyckades få fram en användbarrenskrift. Därefter tog Monica Gola-biewski Lannby vid KMK över ma-nuskriptet för att bearbeta texten in-för en framtida tryckning. Hon haräven lagt till många intressanta upp-gifter. Även jag själv kommer att för-söka bygga på texten med person-och företagshistorik. Börje Rådströmhar bidragit med det viktiga arbetetatt koppla ihop fotografier på pollet-ter med de texter i manuskriptet därde beskrivs. Helst vill vi komplette-ra texten med väsentligare pollettersom Svensson inte har tagit med. Detär emellertid viktigt att inte låta kom-pletteringarna försinka tryckningenav boken.

När denna bok sedan är klar kom-mer vi på KMK att överlämna sta-fettpinnen till mycket erfarna pollett-samlare inom SNF som i sin turskulle kunna ge ut böcker som täckerresten av Sverige.

Just nu finns det ett stort pollett-intresse landet. Många samlar och

priserna börjar bli höga. Fortfarandefinns ett stort antal polletter som till-hört Svensson som med tiden kom-mer att säljas. Förhoppningsvis kom-mer vi i framtiden att se ännu flerartiklar om polletter skrivna av pol-lettsamlare som intresserat sig förolika specialområden.

För mig innebär polletterna en ut-maning eftersom så mycket finns attupptäcka och utreda. Det är därförsom litteraturen kring polletterna ärviktig. Men fortfarande måste vi hål-la till godo med en hel del äldre lit-teratur. De gamla forskarna gjordeenorma insatser, men de hade tyvärringen möjlighet att illustrera sinaskrivarmödor med bilder.

När KMK:s nya utställningar pla-nerades var det självklart att pollet-terna skulle ingå i utställningarna.Detta har inneburit att pollettmontraridag finns på bottenplanet i anslut-ning till de svenska mynten och påandra våningen i en monter där SvenSvenssons samlargärning presente-ras. År 2002 öppnade en tillfälligutställning om polletter från Stock-holm. Detta som en del i firandet avStockholm 750 år. Det var där somgaspolletterna visades.

Kortfattat om böckeroch artiklar om polletterAlmer, Y. & Carlsson, I.: Om polletter.B. Ahlström Mynthandel AB. Lista 63,september 1984, s. 42-46 samt en rik-haltig illustrerad försäljningslista på ettstort antal polletter, s. 47-61.Antikören Myntauktion nr 14, 11 de-cember 1993, nr 349-639. Detta är enkatalog som innehåller en stor avdelningsvenska polletter.Ehnbom, I.: Svenska polletter genomtiderna. Malmö 1975. Detta är en nyttigkatalog, men texten bygger helt på Sti-ernstedt och Strokirk. Den stora vinstenmed katalogen är illustrationerna (trots attde är ganska otydliga).Eles, H.: Den Bernströmska pollett-samlingen i Nordiska museet. Fatabu-ren 1967, s. 231-238.

Linder Welin, U. S.: Svensk koppar ochkopparmyntning. Stockholm 1951 (yt-terligare upplagor utkom). Här rekom-menderas särskilt det utmärkta kapitletom polletter.

Lundberg, H. & Skårman, K. & Tuf-vesson, F.: Trafikpolletterna från ham-narna i Göteborg, Kungälv och Mar-strand. Göteborgs Numismatiska Före-nings småskrifter nr 14, 1979.Nathorst -Böös, E.: Polletter. Falun1987. Denna lilla skrift som utgivits avLänssparbanken Dalarna, har ett nyttigtbildmaterial, men tyvärr har en hel delfel smugit in i texten.Norberg, P. & Lagerqvist, L. O.: Pol-

letter vid Sala silvergruva. Dædalus.Tekniska museets årsbok 1955.Osign.: Messingsbrukens polletter. Nu-mismatiska Meddelanden XIV, Stock-holm 1896. Sahlin, C.: Beskrifning och förteckningöfver Stora Kopparbergs Bergslags Ak-tiebolags Myntkabinett. Falun 1895. Sah-lin ger oss kompletterande uppgifter omde polletter som utgavs av Bergslaget.Schoerner, K.: Bruket av polletter vidKungliga Skeppsvarvet i Karlskrona.Aktuellt 1990. Marinmuseum i Karls-krona, s. 5-21. Detta är en utmärkt ge-nomgång av ett annars mycket svårtill-gängligt material. Allt illustrerat.Skårman, K.: Polletter. Göteborgs Nu-mismatiska Förenings småskriftserie.Göteborg 1972.Skårman, K. & Tufvesson, F.: Pollet-ter från Ångslupsbolagen i Göteborg.Göteborgs Numismatiska Förenings små-skriftserie. Göteborg 1976.Stiernstedt, A. W.: Beskrifning öfversvenska kopparmynt och polletter. DelII, Stockholm 1872. Detta är det äldstastandardverket för den som vill veta merom polletter.– Tillägg till Beskrifning öfver svenskapolletter. Numismatiska MeddelandenIV, Stockholm 1877. Detta är en absolutnödvändig fortsättning på arbetet från1872.Strokirk, W. Th.: Fortsättning af til-lägget till Friherre Aug. Wilh. Stjern-stedts år 1872 utgifna beskrifning öfverSvenska Polletter. Numismatiska Med-delanden XII, Stockholm 1890. Dettaarbete är lika viktigt som de som Sti-ernstedt skrivit. Observera att Strokirkäven sammanställt ett mycket värdefulltregister som täcker innehållet i alla trevolymerna.Wedberg, J. O.: Några anteckningarom polletter. Numismatiska Meddelan-den XV, Stockholm 1900.Widell, M.: Militärpolletter. SvenskaNumismatiska Föreningens Smärre Skrif-ter nr 7, Jönköping 1998. Detta utmärkta

4. Mjölkpollett av mässing från Åkeshofsmjölkförsäljning, Kungsgatan 22 i

Stockholm, 1 liter. NM XII:118.

5. Mässingspollett för arbetare iStockholms ångslups AB / 75.

▲

37SNT 2 • 2004

arbete är en hjälp för de som vill veta merom de marketenteripolletter m.m. somtidigare användes vid våra militära för-band.

Wiséhn, E.: Polletter från Ångerman-land och Medelpad. Tidsspår. Hem-bygdsbok för Ångermanland och Medel-pad 1995-96, s. 151-159. Denna artikelbehandlar främst ångbåts- och restau-rangpolletter.

– Det bästa hos hunden är människan.Nulle dies sine linea. Numismatiska Med-delanden XLI, Stockholm 2001. Dennaartikel är en genomgång av hundskatte-märkena från Stockholm.

Wiséhn, E. & Wiséhn, I.: Vinhan-delspolletter från Stockholm. Del 1 och2. Svensk Numismatisk Tidskrift 1997:1,s. 4-15 och 1997:2, s. 42-48. Dessa tvåartiklar är ett försök att inventera de idagkända polletterna som användes av vin-handlarna i Stockholm under slutet av1800-talet och början av 1900-talet.

Wiséhn, I.: Mångleribricka från Stock-holm. Nordisk Numismatisk Unions Med-lemsblad 1991:7, s. 122-124.

– Brunnspolletter från Stockholmsslott. Svensk Numismatisk Tidskrift1992:9-10, s. 236-237.

– Papperspolletter använda på ångslu-pen Kolga. Nordisk Numismatisk UnionsMedlemsblad 1994:9, s. 178-180. Ång-slupen Kolga trafikerade Motala Verk-stad.

– Apotekspolletter. Nordisk Medicinhi-storisk Årsbok 1994, s. 75-85.

– Papperspolletter från Barnängensklädesfabrik. Svensk Numismatisk Tid-skrift 1995:5, s. 132.

– Polletter för rakning. Svensk Numis-matisk Tidskrift 1996:3, s. 58-63. Flerta-let av de avbildade polletterna kommerfrån Sven Svenssons samling.

– Polletter från Stockholms badinrätt-ningar. Svensk Numismatisk Tidskrift1996:1, s. 14-17.

– Friherre Henning Wrangel och pap-perspolletterna från Sperlingsholm.Samlad Glädje. Numismatiska Klubben iUppsala 1969-1999. Uppsala 1999, s.165-169.

Ovanstående lista ger den intresse-rade olika ingångar till det mycketomfattande pollettmaterialet, mendet finns emellertid många fler ar-tiklar i Svensk Numismatisk Tidskrift(leta i SNT:s register), SkandinaviskNumismatik, Mynttidningen och iNordisk Numismatisk Unions Med-lemsblad.

*Det finns naturligtvis många böckeroch artiklar som behandlar de före-tag, bruk, sociala sammanslutningar,rederier m.m. som givit ut polletter.En förteckning över sådan litteraturkan bli hur lång som helst, men härlämnas ett mindre antal förslag somförfattaren till denna artikel upplevtvara nyttiga.

Ahnfelt, A.: Sveriges firmor och mäninom handel, industri och konst jemte endel finska firmor. Handbok för kommer-siella upplysningar, affärshistoriker ochbiografiska skildringar. Uppsala 1886.Många utgivare av polletter finns nämndai denna synnerligen värdefulla handbokfrån den tid då många polletter var ianvändning.Bergman, G.: Charles Apelquist. Dæ-dalus. Tekniska museets årsbok 1952, s.129-146. Denna mycket intressanta arti-kel berättar om Charles Apelquist somvar den som förfalskade de s.k. fahnehiel-marna, d.v.s. sedlar som användes underryska kriget 1790-1791. Han hade enegen verkstad där han gjorde olika metal-larbeten som t.ex. knappar, spelpenningaroch polletter. I Gertrud Bergmans artikelfinns även behandlat präglingen år 1805av polletter till Nissafors bruk i Småland.Fredberg, C. R.: Från vår merkantilaoch industriella verld. Göteborg. Vol.

I - II, Göteborg 1897 och 1902. Här fårläsaren en mycket nyttig genomgång avföretagen i Göteborg under 1800-talet.Flera utgivare av polletter finns med-tagna.Forsstrand, C. (red.): Sveriges äldstaföretag inom handel, industri, press,penningväsen, sjöfart och andra nä-ringar. Stockholm 1923. Många pollett-utgivare finns omnämnda.Gegerfelt, von E.: Svenska storföretag.Kort historik över deras tillkomst ochutveckling. Vol. I-II. Stockholm 1945 och1948. Här finns intressant bakgrund tillalla de ”klassiska” svenska storföretagen.Även ett visst intresse för pollettintresse-rade.Gustavsson, G. A. & Hägg, E.: Stock-holms Ångbåtssjöfart. Anteckningarom huvudstadens ångbåtsflotta jämteredogörelse för dess tillkomst och ut-veckling. Ångfartygs-Befälhavare-Säll-skapets Minnesskrift 1857-1932. Stock-holm 1933. Denna bok ger oss utmärktakunskaper rörande rederiernas historiaoch uppgifter om de ångfartyg som trafi-kerade Stockholm. Pollettintresse.Jansson, S. O.: Måttordbok. Stockholm1950. Denna bok, som Nordiska museetutgivit, ger oss viktiga upplysningar omgamla tiders olika måttenheter. Med hjälpav denna bok får vi förklaringar tillmånga av de beteckningar som finnsangivna på polletterna. Finns i en andrareviderad och utökad upplaga från 1995.Key-Åberg, K.: Sveriges industri. Hand-bok för industriidkare och affärsmän.Stockholm 1898. Även denna bok gergoda insikter kring svenska företag. Pol-lettintresse.Oldsjö, F. & L.: Mälarbåtarna. En krö-nika i ord och bild om Mälaren och dessvita ångare. Stockholm 1967. Den riktillustrerade boken avslutas med en myc-

6. Matpollett av papp från Sabbatsbergs Fattiginrättning i Stockholm,12 skilling banko, 1832.

Svenska och skandinaviska myntoch sedlar.

Stor sortering av utländskajubileumsmynt, årsset samt småmynt.Euro-utgåvor, polletter och medaljer.

Prislistor gratis.�

NORRTÄLJE MYNTHANDELBox 4, 761 21 Norrtälje

Tel. 0176-168 26, Fax 0176-168 56

INTERNETADRESS:http://www.nmh-mynt.a.se ▲

38 SNT 2 • 2004

ket intressant ”Fartygslista” som omfattaralla Mälarens tidigaste ångfartyg i krono-logisk ordning.Rollof, Y.: Sveriges inre vattenvägar.Del 1-4, Stockholm 1977-1981. Sedan1947 har Yngve Rollof utforskat Sverigeshundratals inre vattenvägar, kartlagt ochdokumenterat alla kanaler och sjösystempå vilka det bedrivits nyttotrafik. Härfinns mycket att hämta för den som ärroad av polletter som använts inom sjö-kommunikationerna.Sandqvist, I-B.: Litteratur om svenskaindustriföretag. IVA-Meddelande 227,Stockholm 1979. Sammanlagt en förteck-ning på 2 885 böcker, skrifter och artik-lar om svenska företag. Här kan man hittadet mesta som rör något större företag.

Stade, A.: Med ånga, gods och tidta-bell. 1800-talets ångbåtstrafik mellanStockholm och Mälarstäderna. Mono-grafier utgivna av Stockholms stad nr165. Stockholm 2003. Denna nyutkomnabok ger oss nyttiga upplysningar om ång-båtar som också hade polletter. Rikt illu-strerad.Stockholms Näringsliv. Vol. I-III, Stock-holm 1924-25. Kort historik om hundra-tals olika företag i Stockholm. Här finnsäven matbutiker och mindre specialaffä-rer medtagna. Kan ge bra upplysningarom utgivare av polletter.Stockholms spårvägar 1877-1927.Stockholm 1927. Detta är en nyttig boksom ger värdefull bakgrund till spår-vagnspolletterna. Under senare år hardet emellertid utkommit många skrifteri ämnet.

Svenska hotell och restauranter. Stock-holm 1924. Ger läsaren en kort historikoch beskrivning av verksamheterna.Svenska järnstämplar. Stockholm 1918.Här finns avbildningar på de flesta före-kommande järnstämplar som använts avbruken. Det finns även ett senare nytryck.Wendel, B.: Beskrivning över Malmömed omnejd. Stockholm 1937. Förutomen kortare beskrivning av staden och desshistoria får vi en utmärkt genomgång avett stort antal företag i Malmö. I sammaserie som denna bok finns motsvarandesom t.ex. handlar om Göteborg, Helsing-borg och Norrköping.Åkerman, R.: Några ord om jernhand-teringens ståndpunkt i Sverige vid bör-jan af år 1873. Stockholm 1873.

Ian WiséhnFoto ATA.

7. Mässingspollett medfemuddig stjärna från Stockholms Nya

Kypareförening / DKB.

8. Rabattpollett av papp från M. Puttkammer i Stockholm. Tjugo polletter motsvaradeen kronas värde.

Polletter frånStorebergs lantgodsStoreberg, ett mantal frälsesäteri iTådene socken, Kållands härad, iVästergötland är en urgammal gård,som med underlydande var omkringfem mantal jämte kvarn och såg.Denna gård förvärvades år 1808av en medlem av den kända Göte-borgssläkten Kjellberg.

Under första halvan av 1800-taletanvändes här polletter tillverkade avkoppar med de instämplade initia-lerna I

.K och J • A • K inom oval

upphöjd stämpel på slät platt ochdessutom J • A • K instämplade pågällande kopparmynt. Det finns ävenpolletter av trä med initialerna I

.K

inskurna, runda ca 32 mm, som börhänföras till Jonas Kjellberg.

Strokirk gör inte skillnad på pol-letter som märkts I

.K och J • A • K i

sin pollettbeskrivning i Numisma-tiska Meddelanden. Den av familjenKjellberg som förvärvade Storebergslantgods var Jonas Kjellgren (1752-1832), inte J. A. Kjellberg (1788-1877), som Strokirk anför, ty dennevar brorson till den förstnämnde; det

svarar mot initialerna I.

K, varfördessa polletter kan dateras till tidenföre 1832, medan J. A. Kjellberghade initialerna J • A • K och dessabör därför dateras till tiden efter1832.

Polletterna finns på Kungl. Mynt-kabinettet.

Börje Rådström

LitteraturStrokirk, W. Th.: Fortsättning af tilläg-get till Friherre Aug. Wilh. Stjernstedtsår 1872 utgifna beskrifning öfver sven-ska polletter. Numismatiska Meddelan-den XII, s. 133. Stockholm 1890.

Tre polletter från lantgodset Storeberg. Foto Jan Eve Olsson, KMK.

39SNT 2 • 2004

Ett ögonvittne berättarom hanteringen avångslupspolletter år 1865Genom pollettbeskrivningar och ge-nom att direkt studera enskilda pol-letter lär vi oss mycket om bruket avpolletter i forna dagars Sverige. Detär emellertid svårare att hitta ”någonsom var med”, som berättar hur detgick till när polletterna användes,t.ex. ombord på ångsluparna i Stock-holms innerstad och omnejd.

Det kan också vara svårt att hittalitteratur som ger oss en bild av debolag och ångslupar som verkadeunder andra hälften av 1800-talet.När det gäller just Stockholm ärden vetgirige i stort behov av hjälp.Stockholms inre vattenkommunika-tioner upprätthölls av olika ångslups-bolag. År 1859 bildades bolagetFöreningen, som redan 1863 upp-gick i Stockholms ångslupsaktie-bolag. Kungsholms ångslupsbolagoch Nya ångslupsbolaget trafikera-de sträckan Riddarhusgränd – RödaBodarna. Kungsholms ångslups-bolag ingick i det år 1864 bildadeÅngslupsbolaget Unionen. Ångslups-bolaget Ladugårdslandet – Natio-nalmuseum – Staden började 1862trafikera Grevbron – Gustav III:sstaty – Nationalmuseum m.fl. bryg-gor. Ångslupsbolaget Nya Före-ningen började 1868 gå i trafik påsträckan Nybrohamnen – Alkärret påDjurgården. Dessutom fanns det yt-terligare ett antal mindre ångslups-bolag, vilka efter en kort levnad upp-hörde eller kom att ingå i Stockholmsångslupsaktiebolag.

De flesta ångsluparna var vackraatt se på och trevliga att färdas med –så tyckte passagerarna redan under1800-talet. Allmänheten ansåg snartatt sluparna hörde intimt sammanmed Stockholm. Då fanns det inte såmånga gästande turister, och besö-kande utlänningar betraktade ångslu-parna mest som lustbåtar.

ÖgonvittnesskildringDet finns en ögonvittnesskildringfrån 1865 (återberättad av Gustavs-son & Hägg 1933), där en engelskresande berättar om en färd med enav Stockholms ångslupar:

Medelst en tilläggningsbrygga nä-ra i jämnhöjd med vattenytan äro vi istånd att gå ombord på den nättastelilla propellerbåt man kan tänka sig.Båten vändes av en gosse medelst enbåtshake och susar i väg med förvå-nande fart … En bänk sträcker sigruntomkring hela båten och tält fin-nes över för- och akterskeppen. Frus-na passagerare kunna hålla fötternamot pannan eller sätta sig nära eld-stadsluckan, under det andra, somföredraga en sval plats, må undvi-ka maskinisten och dess fnysandetjänsteande, i det de placera sig akte-rut hos befälhavaren eller förut hosgossen. Huru denne knogar! Han el-dar, han ”bär af”, han ”gör fast”och upptager därjämte passagerar-nas avgifter. Denna ungdom förestäl-ler i själva verket besättningen ochkan åtminstone icke fela av brist påbefäl, enär han har tvenne fullvuxnakarlar såsom sina förmän. Han bären skinnväska fylld med mässings-märken [polletter] och skiljemynt,samt genomgår ceremonien, att förstsälja dessa märken för 10 öre stycket(motsvarande 3 halvpence) och attkort därefter själv återinsamla dem,varvid jag föreställer mig att hansvänstra hand håller en slags kontrollöver den högra, för att stärka hansrättskänsla. En av mina vänner, somvill upplysa om rätta förhållandetmed denna slags kontroll, påstod attdet egentligen var befälhavaren påbåten, som ex officio skulle mottagade försålda märkene”.

KällaGustavsson, G. A. & Hägg, E.: Stock-holms Ångbåtssjöfart. Anteckningar omhuvudstadens ångbåtsflotta jämte redo-görelse för dess tillkomst och utveckling.Ångfartygs – Befälhavare – SällskapetsMinnesskrift 1857-1932. Stockholm 1933,s. 234-235.

Ian Wiséhn

Grosshandlaren N. Björnbeck startade1862 ångslupsfart på sträckan Karl

XII:s Torg – Allmänna Gränd, där ång-slupen ”Skarpskytten” gick. Båten sål-des 1866 och trafiken upphörde. Denna

pollett av mässing gällde för 10 öre.Foto KMK.

Ångslupsbolaget ”Unionen” startade1864 med två ångslupar på sträckan

Ladugårdslandet – Staden.År 1867 uppgick det i ”Stockholms

Ångslupsaktiebolag”. Denna pollett avmässing gällde för 10 öre.

Foto KMK.

Personalia

Leif Påhlsson– vår ofta medverkande medlem iGöteborg – har med H. M. Konung-ens medgivande hösten 2003 tillde-lats Sveriges Civilförsvarsförbundsförtjänstmedalj i guld. Den utdeladesvid riksstämman i Helsingborg den11 oktober.

SNT gratulerar!

Utbyte avföredragshållare –ett sätt att vitaliserasamverkan mellanlandets föreningar ochmyntsamlare?I februari gästades Göteborgs Nu-mismatiska Förening av SNF:s ord-förande Julius Hagander, Han taladeom ”Att samla mynt”. Månadsmötetvar öppet även för medlemmar iSNF. Reportage följer i ett kom-mande nummer av SNT.

Tisdagen den 16 mars kl. 18.30kommer göteborgaren Paul Levin tillSvenska Numismatiska Föreningensmånadsmöte i föreningslokalen påBanérgatan 17 i Stockholm. Hankåserar under rubriken ”Minnen frånmin tid som samlare och mynthand-lare”.

Paul Levin driver mynthandeln”Ticalen” i Göteborg. Där flockassamlarna för att gå igenom de rikhal-tiga lagren – men inte minst för att fåen trevlig stund tillsammans. PaulLevin har en unik förmåga att spridatrivsel omkring sig. Han har långerfarenhet som samlare och mynt-handlare. Vi kan därför räkna med enovanligt gemytlig afton i före-ningslokalen.

Välkomna!Rolf Sandström

40 SNT 2 • 2004

SkomakarekällarenspolletterDär restaurang Myntkrogen – Kungl.Myntkabinettets museirestaurang –nu ligger på Slottsbacken 6 drevs ti-digare Skomakarekällaren. Om den-na och dess föregångare har jag skri-vit i SNT 1999:8 men några ord skaändå nämnas om dess historia. Husettillhörde förr Skomakareämbetet, se-nare Skomakareföreningen, efter vil-ket restaurangen hade fått sitt namn.Ingången låg mot Bollhusgränd ochinte som nu från museets entrégård.Restaurangen var mycket populär ef-tersom man där kunde äta både bil-ligt och bra. Dit sökte sig småbor-gare, kontorister men även herrarfrån Börsen och förnämliga köp-män. Här serverades såväl morgon-som aftonspisning och en och annanportvinsbutelj kunde man också sepå borden. En annons i Ny IllustreradTidning år 1890 (fig. 1) visar att mandå (liksom nu) tog upp beställningarför sammankomster i samband medbröllop, middagar och begravningar.

Bland innehavarna av Skomaka-rekällaren kan nämnas A. W. Flodin1866-1869, V. W. Hellström 1873-1878, Frans Stålhammar 1880-1898(fig. 2), V. H. Lenoir 1898-1906,Hjalmar Hellström 1906-1907. Den11 april 1907 såldes huset, i vilketkällaren låg, till staden, varefter rät-tigheterna överflyttades till restau-rang Oden på Dalagatan 50.

Den här ovan avbildade tidnings-annonsen från 1890 för Skomakare-källarens verksamhet har underteck-nats av Frans Stålhammar personli-gen. Han var en välkänd källarmäs-tare i Stockholm men tillhörde ocksåflera ordnar och sammanslutningar.Han var styrelseledamot inom re-stauratörskåren åren 1896-1903, ochdärefter hedersledamot år 1904. Hanavled 1910.

PolletterVid denna tid, d.v.s. 1800-talets slut,använde sig många värdshus och re-stauranger av polletter försedda medegna stämplar. Man kan naturligtvisfråga sig på vilket sätt dessa kom tillanvändning och i vilken mån arbetetunderlättades med hjälp av polletter.Restaurangens servitörer kunde vidarbetsdagens början i kassan växlatill sig en summa pengar i polletter,vilka han använde för att betala be-ställningen i köket. Av gästerna fick

han sedan mynt och sedlar. Men ävensom gäst kunde man köpa polletter ikassan för att betala med vid server-ingen. Polletterna kunde ibland gällaendast viss avdelning, enbart kaféeteller på krogen.

På de polletter som existerar frånSkomakarekällaren kan vi se initia-lerna F. S. De står förstås för FransStålhammar och kan följaktligen da-teras till hans tid som källarmästaredär, d.v.s. 1880-1898. Polletterna ärutförda i mässing eller koppar, någrafå i zink, företrädesvis runda men enoch annan oval, med olika värdesiff-ror.

I den första serie som användesfram till slutet av 1880-talet finnspolletterna i flertalet variationer. Ini-tialerna F. S. inom en liten oval lik-som siffrorna är instämplade på åtsi-dan, medan frånsidan är helt slät. Deovala polletterna skall, enligt Svens-son 1918, ha funnits i ett antal av 50exemplar, de runda i 100 exemplar.

1. 4 K, oval, 40x25 mm, mässing, fig. 3:1.;2. 3 K, oval, 30x24 mm, mässing;3. 2 K, oval, 29x20 mm, mässing;4. 1 K, rund, 29 mm, mässing;5. 50, rund, 25 mm, mässing, fig. 3:2;6. 25, rund, 21 mm, mässing; 7. 10, rund, 25 mm, zink; 8. 5, rund, 22 mm, zink.

Ovannämnda polletter finns inte be-skrivna i litteraturen, men för de fyrasista (5-8) kan hänvisas till NM XIIs. 102 nr 383-386 för jämförelse.Beteckningen ”K” efter siffrorna 1-4antas utgöra förkortning för kro-nor, medan polletterna utan dennabokstav underförstått gäller för antalöre.

I den andra serien från slutet av1880-talet och framåt har polletternafortfarande initialerna F. S. men deär liksom siffrorna inslagna och intestämplade. På frånsidan ses däremotSporrongs då ”nyare” stämpel frånmitten av 1880-talet, ★ C. C. SPOR-RONG & Co ★ och nedan STOCK-HOLM, på mittfältet en sköld medS:t Eriks huvud och C C S i mono-gram. Här liksom på den äldre pol-lettserien står siffrorna för öre, manhar alltså valt att skriva t.ex. 200 örei stället för 2 kronor. Polletterna ärbeskrivna i NM XII, s. 102, nr 381-386.

9. 200, oval, 30x21 mm, koppar, fig. 3:3;10. 100, rund, 30 mm, koppar;11. 50, rund, 27 mm, koppar;12. 25, rund, 23 mm, koppar;13. 10, rund, 26 mm, mässing;14. 5, rund, 23 mm, mässing.

3: 1-3. Ett urval av Skomakarekällarenspolletter, nr 1, 5 och 9 i texten.

Foto Jan Eve Olsson, KMK.

2. Ansiktet bakom polletternas initialer,Frans Stålhammar, innehavare av

Skomakarekällaren 1880-98. Repro urMinnesskrift 1934 av G. Hildebrand.

1. Annons ur Ny Illustrerad Tidning nr 1, 1890.

1.

2.

3.

41SNT 2 • 2004

En person med namnet Rosenblomhar lämnat en anteckning (från 1800-talets slut?) efter sig i Kungl. Mynt-kabinettet om att denna samling skallutgöra ”En fullständig sats av Sko-makarekällarens polletter”.

Monica Golabiewski Lannby

LitteraturGarsten, B. & Norlander, E.: Minnesskriftmed anledning av Stockholms Restaura-törförenings 40-årsjubileum. Stockholm1934.

Golabiewski Lannby, M.: Drufvan – Dra-ken – Skomakare-Källaren – Myntkro-gen. SNT 1999:8 s. 180-181.

Strokirk, W. Th.: Fortsättning af tilläggettill Friherre Aug. Wilh. Stjernstedts år1872 utgifna beskrifning öfver svenskapolletter. NM XII s. 1-190. Stockholm1890.

Svensson, S.: Förteckning öfver egenSvensk Pollettsamling jemte Utkast tillallmän Svensk Pollettbeskrifning. Duved1918. Manus.

Widell, M.: Notan betalades med pollet-ter. SNT 1993:7 s. 199.

– Militärpolletter. Svenska Numismatis-ka Föreningen. Smärre Skrifter nr 7. Jön-köping 1998.

En matpollett frånS:t Jakobs och JohannisOrdningsnämndVid mitten av 1800-talet utgjordeJakobs och Johannes församlingar iStockholm ett s.k. ”regalt pastorat”med en kyrkoherde och tre kommi-nistrar. Församlingarna hade tidigtett samarbete. År 1737 gjordes detupp om en fördelning i olika frågormellan församlingarna. En av dessafrågor rörde de fattiga och orkeslösa,som man på något sätt måste ta handom. Det året var det 138 personer.Man inrättade bl.a. ett gemensamtfattighus där dessa fattiga kunde fåmat och husrum. År 1854 hade mani genomsnitt 174 fattighushjon sombodde i Fattighuset på Johannis Öst-ra Kyrkogata nr 5-7. Knutna till Fat-tighuset fanns en fattigläkare, en vakt-mästare, en föreståndare, en sjukskö-terska och en portvakt.

Från slutet av 1850-talet – SvenSvensson har med blyerts antecknat

årtalet 1859 – finns en papperspollettsom utgivits av S:t Jacobs och Jo-hannis Ordningsnämnd. Det är enmatpollett som utdelades till fattigaförsamlingsbor som inte bodde påFattighuset. Polletten gav innehava-ren möjlighet att få en hel portionmat, motsvarande ett värde av 4 skil-ling riksgälds. Maten serverades i enfastighet på Ålands gränd nr 5 (dettaär idag en del av Mäster Samuels-gatan. Första gången som namnetÅlands gränd nämns är 1671 ochangav att det bodde många här somhade sina rötter på Åland).

På pollettens översta högra hörnfinns en oval stämpel med texten J &J / O-N. Möjligen var det så att pol-letten inte var giltig utan ordnings-nämndens svarta stämpel.

Denna papperspollett har tillhörttobakshandlaren Sven Svensson menfinns inte, liksom övriga papperspol-letter, med i hans egna förteckningareller i den som Ulla S. Linder Welinskrev på 1930-talet.

IW

Matpollett utgiven av S:t Jakobs och Johannis Ordningsnämnd vid slutetav 1850-talet. Med polletten i hand kunde en fattig människa få ett mål mat genom

kyrkans försorg. Foto: Gabriel Hildebrand, KMK. Skala 1:1.

HB MYNT & MEDALJERSveavägen 96

Box 19507S-104 32 Stockholm 19

T - Rådmansgatan (uppgång Handelshögskolan)

☎☎ + fax 08-673 34 23Svenska och utländska mynt, sedlar och ordnar,

militaria och nålmärken, medaljer

Öppet: vard. 11-17, fred. 11-15, lörd. 11-14

Bli medlem i

SVENSKA NUMISMATISKA FÖRENINGEN

Årsavgiften är 250 kr.

Som medlem får Du SNT

automatiskt

Du kan också enbart prenumerera på tidningenDet kostar endast 200:– per år.

ULF NORDLINDSMYNTHANDEL AB

Karlavägen 46Box 5132 102 43 Stockholm

Tel 08/662 62 61 - Fax 08/661 62 13

KÖPER • SÄLJER • VÄRDERARMYNT • SEDLAR • MEDALJER

ORDNAR

Medlem av SverigesMynthandlares Förening

42 SNT 2 • 2004

Rolf SandströmRolf Sandström invaldes som ordina-rie ledamot i Svenska NumismatiskaFöreningens styrelse vid årsmötet iGöteborg förra året. För samlarna iVästsverige är han välkänd. Om sigsjälv meddelar han:

Jag har under många år varit aktiv istyrelsen för Göteborgs Numisma-tiska Förening, bland annat som auk-tionskommissarie, utställningsan-svarig och redaktör för GNF:sSmåskrifter. Är nu vald till ordfö-rande för andra gången.

Jag har samlat mynt sedan folk-skoleåren. De antika mynten intres-serar mig mest. Har varit och är enflitigt anlitad föredragshållare ochcirkelledare.

Inom Svenska Numismatiska För-eningen vill jag verka för ett meraaktivt föreningsliv och för ett utökatsamarbete med andra myntföre-ningar i landet – förhoppningsvis tillglädje för samlarna.

Rolf Sandström

Nyupptäcktaångkökspolletter frånGöteborgÅr 1858 öppnades Göteborgs Ång-kök som var verksamt fram till 1865,då det upphörde på grund av dåliglönsamhet. Vackra polletter använ-des och de är beskrivna i Stiernstedtspollettbeskrivning (Stiernstedt 1872).De präglades i Paris (Sømod 2003).

Det dröjde till 1884 innan nästaångkök inrättades i Göteborg. Göte-borgs Utskänkningsaktiebolag hadeett utskänkningsställe vid Skepps-bron 1, som 1884 ändrades till ettmatserveringsställe på inrådan avstyrelsemedlemmen Sigfrid Wiesel-gren. Redan 8 december 1883 hadestyrelsen beslutat att anskaffa en ång-kokningsapparat till Utskänknings-stället vid Skeppsbron, som sedankom att gå under namnet Ångköket.(Fig. 1.)

Anna Mathilda Burman utsågs tillföreståndarinna. Måltider för 300-400 personer kunde framställas, ochpriset för matportionerna var 12 och17 öre. Det visade sig dock svårt attfå det hela att bära sig då ångköketsdrift blev dyrare än beräknat, ochpriserna på matportionerna behövdehöjas med 3 öre, vilket Wieselgrenemellertid avstyrde.

Revisorerna för 1883 / 1884 årsförvaltning uttalade som sin åsikt:

dels att den penningförlust somångkokningsapparaten till en börjanmedförde, rikeligen skulle ersättasgenom det allmänna gagn den åstad-komme, dels att bolaget ej kunde på

ett mera lämpligt sätt verka för denarbetande klassen.

Då fru Burman hade svårighetermed ekonomin förflyttades hon 1886och ersattes av S. V. Abrahamsonfram till 1893, då J. A. Ohlsson togöver fram till maj 1898, när WiktorE. Aronsson tillträdde (W. A.). Från1907 står Carolina Bergman somföreståndare.

Vid ångköket har ett flertal pollet-ter använts. När Ulf Carleson gickigenom Sporrongs arkivmaterial hit-tade han en beställning av den 15mars 1899 från Ångköket i Göte-borg: Beställningen omfattade kop-parpolletter med valören 2, 3, 4, 5och 8 samt valörerna 10, 12, 25 och50 av mässing med inskriften ÅNG-KÖKET W. A. (Wiktor Aronsson)samt en stålstamp. (Fig. 2a.) Dess-utom finns en variant av pollettenmed valören 10 på åtsidan och medsiffran 9 instämplad på frånsidan.Den sista polletten har säkert präg-lats i Göteborg.

Trots att minst 8 000 polletter hartillverkats har jag vid mina efter-forskningar endast träffat på ca 15exemplar. Samtliga polletter harSporrongs nya stämpel på frånsidan.(Fig. 2b.) Information om utseendeoch form hos valören 8 saknas. Fotopå 25 och 50 finns ej heller.

C. B. finns på en kopparpollettmed texten: Ångköket / 2 / C. B. ochbör syfta på Carolina Bergman somvar föreståndare för Ångköket från1907. Polletten är tillverkad av fir-man O. FR. JOHANSON i Göteborg.(Fig. 3.) Verksamheten vid Ångköketupphörde 1913 –1914.

Ytterligare en styrelseleda-mot presenterar sig här.Tidigare har Julius Hagan-der och Dennis Petterssonskrivit några rader om sigsjälva (SNT 2002:8 sid. 177respektive 189).

Rolf Sandström. Okänd fotograf.

1. Ångköket, d.v.s. utskänkningsstället vid Skeppsbron i Göteborg.Foto: Ulf Ottosson liksom följande.

43SNT 2 • 2004

Pollettbeskrivningar1. ÅNGKÖKET i båge upptill / 2 / W. A.

Koppar. Fyrkantig med urnupna hörn,25x25 mm.

2. ÅNGKÖKET / 3 / W. A. Koppar. Tre-kantig med rundade hörn, 29 mm.

3. ÅNGKÖKET / 4 / W. A. Koppar. Fyr-kant med urnupna sidor, 28x28 mm.I varje hörn är två punkter inslagna.Åverkan?

4. ÅNGKÖKET i båge upptill / 5 / W. A.Koppar. Rund, 29 mm.

5. ÅNGKÖKET / 10 / W. A. Mässing.Rund med vågformig kant, 21 mm.

6. ÅNGKÖKET / 10 / W. A. Fyrkantigmed rundade hörn, 28x28 mm. Siff-ran 6 instämplad på frånsidan.

7. ÅNGKÖKET / 12 / W. A. Mässing.Fyrkantig med urnupna hörn, 28x28mm.

8. ÅNGKÖKET / 8 / W. A. Koppar?9. ÅNGKÖKET / 25 / W. A. Mässing.

Oval, 29x22 mm.10. ÅNGKÖKET / 50 / W. A. Mässing.

Fyrkantig med rundade hörn, 27x27mm.

11. ÅNGKÖKET i båge upptill omgivetav två stjärnor på varje sida. / 2 / C. B.på åtsidan. På frånsidan tillverkarensnamn. Koppar. Rund, 18 mm.

Hans Lundberg

Otryckt källaUlf Carleson.

LitteraturStiernstedt. A. W.: Beskrifning öfver sven-ska kopparmynt och polletter. II, s. 206nr 1-3. Stockholm 1872.Sømod, J.: Polletter & Pengetegn, 2003,s. 81.Thulin, E. J:son och Marcus, M. Gö-teborgssystemet 1864 -1945. Göteborg1947.Göteborgs telefonkataloger från 1901-1916.

3. Kopparpollett medinitialerna C. B. [Carolina Bergman]

tillverkad av firmanO. FR. JOHANSON i Göteborg.

2a-b. Kopparpolletter med valörerna 2, 3, 4, 5 samt 10 och 12 av mässing med inskriften ÅNGKÖKET W. A. [Wiktor Aronsson].På frånsidorna ses Sporrongs stämpel.

44 SNT 2 • 2004

PUBLICERINGEN AV de svenska me-deltidsbreven har pågått ända sedan år1829, då det första bandet i serien Diplo-matarium Suecanum (eller Svenskt Diplo-matarium) utkom. Hela medeltiden ärdock än så länge långt ifrån täckt; hittillshar breven t.o.m. år 1375 samt från perio-den 1401-1420 publicerats.

Även för numismatikern utgör detskriftliga källmaterialet, i den mån detbevarats, en viktig pusselbit vid studiet avden medeltida myntningen. Därför är detstörande att speciellt de senmedeltidabreven varit så svåråtkomliga för andra änspecialisterna på området.

Denna brist har delvis åtgärdats genomatt en cd-romskiva utgivits, som i princippresenterar hela Svenskt Diplomatariumshuvudkartotek, med referat av intemindre än 39 561 brevtexter. Den förstaversionen av cd-romskivan utkom 1999.Version 2, utgiven 2001, har utökats medca 2 000 poster. Den har således allaförutsättningar att bli ett oumbärligthjälpmedel även för medeltidsnumismati-kern.

I slutet av november 1999 hölls ett sym-posium på Riksarkivet i Stockholm meddeltagare från de nordiska länderna, vilkasamlats kring ett gemensamt tema, nämli-gen brevmaterialet från svensk medeltid.Den direkta anledningen till symposietvar tudelad. Dels ville man uppmärk-samma och hedra Birgitta Fritz, som medutgången av 1999 avgick som huvudre-daktör för Svenskt Diplomatarium; delsanordnades sammankomsten för att mar-kera lanseringen av den nämnda cd-rom-skivan.

Nu har samtliga bidrag från symposietockså samlats i skriftlig form. 28 forskarehar således presenterat sina infallsvinklarpå ämnet i Ny väg till medeltidsbreven.Från ett medeltidssymposium i SvenskaRiksarkivet 26-28 november 1999 (Skrif-ter utgivna av Riksarkivet 18, Västervik2002; 443 s.). Resultatet är en volym medett intressant och mångfacetterat innehåll.Till bidragsgivarna hör Henrik Klacken-berg, som med sin uppsats ”Moneta,nummi et denarii. Monetära termer iSvenskt Diplomatarium före 1250” på ettpraktiskt sätt visar hur det digitaliseradekartoteket kan användas för numisma-tiska studier.

Tiden före 1250 hör ju nu inte till den påbrevtexter rikaste perioden, men när fel-

daterade brev samt dubbel- och trip-pelträffar räknats bort återstår i alla fall 24texter, vilka Klackenberg redogör för ochanalyserar.

I likhet med historikern måste docknumismatikern också kritiskt granska enskriftlig källa, bl.a. utröna för vem, undervilka omständigheter och i vilket syfteden tillkommit. Då kan det vara bra att haen överblick över aktörer och skriftmil-jöer samt olika typer av brev som bevaratsoch hur de utformats. Om detta handlarnämligen Inger Larssons arbete Svenskamedeltidsbrev (ursprungligen utgivet avSällskapet Runica et Mediævalia, Scrip-ta minora 5, 2000, numera även avNorstedts 2002; 284 s.) Det ger en godöversikt av hur olika sorters dokumentkom till och utvecklades i Sverige frånslutet av 1100-talet till början av 1500-talet. I de fall man hittar texter mednumismatisk anknytning på cd-romski-van, så bör man gå tillbaka till de trycktaoriginaltexterna, i den mån de publice-rats. Då kan den kunskap som Larssonsbok förmedlar vara nyttig.

Avslutningsvis skall framhållas att detpris som cd-romskivan betingar, 350 kr,väl får anses som mycket förmånligt isammanhanget.

Bengt Hemmingsson

NordiskNumismatiskUnionsMedlemsbladUtkommer fyra gånger om året med ett häfte påcirka 40 sidor. Bidragen är författadepå svenska, norska eller danska.

Innehåller— artiklar om mynt, polletter,medaljer och sedlar från antiken tillnutiden.— anmälningar om böcker, mynt,medaljer och sedlar. — meddelanden om personer ochbegivenheter i den numismatiskavärlden.— föreningsmeddelanden från med-lemmarna i Nordisk NumismatiskUnion.

Ges utsedan 1936 av Nordisk NumismatiskUnion, som består av numismatiskaföreningar, museisamlingar och uni-versitetsinstitutioner i de nordiskaländerna.

Är du medlem i Svenska Numisma-tiska Föreningen? Då kostar det f.n.bara 200 kronor (SEK) per år för fyravälfyllda nummer.

Kontakta SNF:s kanslist, Carin Hirsch Lund-borg. Banérgatan 17, n.b., 115 22Stockholm. Telefon: 08-667 55 98,fax: 08-667 07 71. Kontorstid: ons-dagar och torsdagar 10.30-13.00.

Besök gärna: www.numismatik.se

Nytt om böcker – recensioner

De svenska medeltidsbreven iSvenskt Diplomatariums huvudkar-totek (cd-rom för PC Windows ellerMac; version 2; Riksarkivet 2001).Beställning kan göras via SVAR, Box160, 880 40 Ramsele (www.svar.ra.se).

Föreningar

Stockholms Myntklubbhar firat 30-årsjubileum under led-ning av nytillträdde ordförandenJackie Hansén.

Efter festmåltiden tog klubbmäs-taren Lars Arnald över med ett lotteri– flera guldmynt fanns med blandvinsterna. Bidrag till vinsterna, för-utom från medlemmarna, hade tack-samt erhållits från Kungl. Myntka-binettet, Numismatiska Klubben iUppsala, Ahlströms Myntauktioner,Mynt & Medaljer, Nordlinds Mynt-handel, Sehlins Mynthandel, ArchieTonkin, Westerlunds Mynthandel.

Klubben hade nöjet att se Eva ochIan Wiséhn bland deltagarna. Kväl-len förflöt med diverse numismatiskamuntrationer.

Till sist kan nämnas att styrelsenhade vänligheten att utse underteck-nad till hedersmedlem.

Carl-Axel Lindblom,numera vice ordförande

Stockholms Myntklubbsammanträder förmiddagar 3/3, 7/4och 5/5 kl. 9.00-12.00, kvällar 17/3och 21/4 kl. 18.30-21.30.

Information:Jackie Hansén, ordf. 08-19 88 50;Carl-Axel Lindblom, v. ordf.08-10 41 75;Åke Josefsson, sekr. 08-5303 8074,ake.josefsson@folkbildning.net

45SNT 2 • 2004

Feltryckta sedlarI J. O. Wedbergs klippsamling, vil-ken förvaras i Kungl. Myntkabinet-tet, finns följande tidningsnotis frånår 1848:

”I Fredags spridde sig hastigt ettrykte, som jemväl omtalades på bör-sen, att falska sedlar å 500 Rd bkovoro i omlopp och efterapade med enså förvillande likhet, att upptäcktenaf deras förfalskade beskaffenhet en-dast skett derigenom, att ett tryckfelpå ett ställe förekom i ordet silfver,som blivit stafvadt silfvier, hvarförede troddes vara tillverkade utom-lands. Vid närmare efterhörande harlikväl lyckligtvis befunnits, sägerA.B., att alltsammans var ett blindtallarm, härrörande deraf att etttryckfel af sagde beskaffenhet verkli-gen förekommer å en del af bankensegna sedlar å 500 Rd för år 1847”.

Notisen är intressant ur flera syn-vinklar. Dels kan vi konstatera, attdet har existerat sedlar från 1847 ivalören 500 riksdaler banko, ävenom några sådana inte är kända idag(jfr L. Wallén: Sveriges sedlar I, 1978s. 66). Vidare får det anses anmärk-ningsvärt, att kontrollen av den tryck-ta produkten inte var bättre. Den ak-tuella sedeltypen hade ju införts år1835 bl.a. för att försvåra förfalsk-ningar. En annan nyhet var att mansamtidigt avskaffade transportsedlar-na som utfärdats för alla summoröver 3 riksdaler. Formerna för ut- ochinväxling av dessa hade varit komp-licerade. Då en större transportse-del presenterades i banken, var mantvungen att uppsöka den i liggarenöver utfärdade dylika sedlar och av-föra den separat. Banken kunde in-te lämna ut en sådan transportsedeligen i rörelsen, även om den utfär-dats samma dag, och fortfarande varhelt oanvänd. Ville inlämnaren haandra transportsedlar i utbyte, måstehan be om att få dessa utfärdadeseparat.

Detta var givetvis ett ålderdomligtoch ohanterligt system som inte till-fredsställde handelns och näringar-nas växande behov av ett smidigt be-talningsmedel. Resultatet blev att närde nya färgade sedlarna infördes, såtrycktes dessa i så höga fasta beloppsom 500 och 100 riksdaler banko(= 187 ½ respektive 37 ½ riksdalerspecie eller 750 respektive 150 riks-daler riksgälds). Den högre valörenkom efter 1873 att motsvara 750kronor, vilket ger en uppfattning omdessa sedlars köpkraft när de inför-des. Desto större anledning att bliförundrad över slarvet med korrek-turläsningen i sedeltryckeriet! BHn

År 1966 köpte Sverigeenkronor i halvfabrikatfrån FinlandNågon större revolution drabbadeinte de svenska enkronorna 1966-1967. Det var inte så att Kungl.Mynt- och Justeringsverket upphörtmed sin mynttillverkning. Däremotvar det så att det svenska myntverketpå hösten 1966 beställde 15 000 kgenkronor i halvfabrikat från Finland.Allt levererades under våren 1967.

Beställningen föregicks av en upp-handling där vi begärt offerter frånolika leverantörer av silverlegering-ar, däribland några myntverk.

Finland hade de bästa priserna ochlevererade därmed ett halvfabrikatbestående av en mängd släta ochblanka slantar, som sedan i vanligordning präglades i Stockholm. Det-

ta var ett mycket vanligt förfarandei många länder och de europeiskamyntverken hade ett gott samarbete.Svenska enkronor har sålunda tidi-gare levererats från Danmark ochbronsslantarna hade man vid olikatillfällen köpt från andra håll. Allt ihalvfabrikat.

I själva verket köpte Sverige merän halva produktionen på detta sätt,men detta var den första gången somFinland levererat ”mynt” till Sverige.

IW

SilversoporInte nog med att tyska arkeologerpåträffat Martin Luthers föräldra-hem. De har hittat dess tillhörandeavskrädeshög också, meddelades mednågra enkla rader i Svenska Dag-bladet den 1 december i 2003.

Utgrävningarna har pågått sedan iaugusti i fjol, och förutom en del avlille Martins leksaker, som spelkuloroch flöjter, har man hittat inte mindreän 266 silvermynt. ”En del var somnya”, enligt en förtjust arkeolog. Vil-ka valörerna var nämndes inte.

Martin Luther föddes i Eislebenden 10 november 1483 – där hanockså avled den 18 februari 1546 –men familjen flyttade ganska snarttill Mansfeld. Enligt uppslagsbokentyder det mesta på att hans barndomvarit ljus och att han tidigt kom i kon-takt med några av det dåtida from-hetslivets finaste yttringar. De mångamynten måste ha tillhört hans för-äldrar. Fyndomständigheterna om-nämns inte närmare i denna lillanotis, men sannolikt utgjorde de enskattgömma.

En annan notis, i Populär Historia2004:1, låter berätta att Martin Lut-her dog i ”fel hus”. Det som ändasedan 1726 ansetts var hans dödshus– och där till och med ett museuminrättats och som är uppsatt på Unes-cos världsarvslista – har nu visat sigvara helt fel. Det riktiga dödshusetförstördes 1601 vid en stor stads-brand.

Pressklipp

MyntgodisNej, rubriken avser inte våra vanligachokladpengar, som finns i alla stor-lekar och valörer och med mer ellermindre kakao i, utan om mera exo-tiska aptitretare. I Vietnam har mannu fått nya mynt och sedlar i ställetför de gamla, som var alltför lätta attförfalska. Förmodligen för att för-hindra förfalskning lade man nermycket omsorg på att göra svårimi-terbara pengar. De nya mynten haremellertid visat sig vara så aptitligtfärggranna att flera barn av misstagtagit dem för godis och ätit upp dem.Detta stod att läsa i en liten notis iSvenska Dagbladet den 31 januari2004.

SchweizerfrancensomsamlarmyntI Svenska Dagbladet fanns ävenden 1 februari en myntnotis. Dennahandlade om världens största mynt-mässa i Basel i Schweiz, som gickav stapeln samma helg. Bland annatrapporterades tyskarna vara de störs-ta samlarna. Sedan euron infördesoch tyska marken och franska fran-cen försvann, har schweizerfrancenblivit alltmer populär bland mynt-samlarna. Allt enligt myntmässansarrangörer.

MGL

Mässa

Mars 28 Kerkrade,Moneta International NumismaticsFairwww.moneta-int.com

46 SNT 2 • 2004

Numismatisk frågesport vid SNF:s julfest11 december 2003

11. Under 2002 utkom ett flertal intressanta böcker, bl.a. en mycket vacker förteckning över drottning Lovisa Ulrikas numismatiska bib-liotek. Nu förhåller det sig så att större delen av nämnda bibliotek köptes från en annan namnkunnig person. Vem?

1. Adolf Fredrik X. Carl Gustaf Tessin 2. Nicodemus Tessin d.y. ( kung 1751-1771) (1695-1770) (1654-1728)

12. Den 1 januari 2003 fick vi en ny riksbankschef efter Urban Bäckström. Den person som Riksbanksfullmäktige utnämnde heter?

1. Marie-Louise Heikensten X. Bengt Dennis 2. Lars Heikensten

13. Hösten 2001 gav Sveriges Riksbank ut ett mynt med Alfred Nobel avbildad, d.v.s. en enskild svensk. Hur många namngivna kvinnor,exklusive kungahusets medlemmar, har avbildats på svenska mynt inklusive de från besittningarna?

1. En X. Två 2. Ingen

14. Svante Nilsson (Sture) av ätten Natt och Dag var Sveriges riksföreståndare mellan 1504 och 1511 (ev. 1512). Hur lyder åtsidesinskriften påhans örtugar från Västerås?

1. SCS ERICVS REX X. SVENO STVRE NOX ET DIVRNA 2. STEEN STVRE RITTER

15. Sedan 1750-talet har Tumba Bruk tillverkat sedelpapper, och från 1960-talet har våra sedlar tryckts i Tumba. Riksbanken har nu såltverksamheten i Tumba till ett utländskt bolag. Vilket?

1. Suomen Rahapaja Oy X. Bradbury, 2. Crane AB( Finska Myntverket AB) Wilkinson & Co., Ltd

16. Mynt med valören 2 öre började präglas i Stockholm under Gustav Eriksson (Vasa) år 1536, men under hur många år prägladesdet 2-öringar under den följande regenten, Erik XIV?

1. Tre år X. Fyra år 2. Åtta år

17.. År 1998 utkom Magnus Widell med en intressant bok om militärpolletter i Svenska Numis-matiska Föreningens skriftserie Smärre Skrifter nr 7. Bl.a. från Kungliga Svea Livgarde(I 1) finns det polletter. Frågan lyder: hur många valörer är kända från detta stock-holmsregemente?

1. En valör X. Fem valörer 2. Sju valörer

18. Bildfråga! Myntet som är avbildat (i större skala) här intill är tillverkat av guld.Varifrån kommer guldet till den aktuella myntningen?

1. Mönsterås, Småland X. Ädelfors, Småland 2. Avesta, Dalarna

19. Oscar I var som bekant Sveriges kung mellan 1844 och 1859. Under denna tid prägla-des det 4-, 2- och 1-dukater. 1-dukaterna började präglas år 1844 och 2-dukaterna år1850. När påbörjades präglingen av 4-dukater?

1. År 1852 X. År 1850 2. År 1846

10. År 1953 disputerade numismatikern Patrick Bruun i Helsingfors på avhandlingen The Constantinian Coinage of Arelate. Det skulleta 49 år innan en ny numismatisk avhandling lades fram vid universitetet i Helsingfors – denna gång av den välkände Tuukka Talvio.Med vad heter hans avhandling som anmäldes i Svensk Numismatisk Tidskrift nr 2002:7?

1. Coins and coin finds in Finland AD 800-1200X. Deutsche Münzen in vorgeschichtlichen Funden Finnlands2. Moneta nostra. Monetarisering i medeltidens Sverige Lycka till

Frédéric Elfver

Vid SNF:s julfest den 11/12 var det ingen som fick alla rätt. Tre deltagare hade emellertid lika många rätt, vilket resulterade i lottdragningsom gav följande vinnare: 1:a pris, Juan de Soto; 2:a pris, Anders Tullberg och 3:e pris, Jackie Hansén.

Fredrik I. Dukat 1750. Ex. Carl Snoilsky(nummer 1486). Nu i Antellska sam-

lingen på Nationalmuseet i Helsingfors.Foto: Nationalmuseet, Helsingfors.

47SNT 2 • 2004

AB Malmö Mynthandel &VykortsantikvariatSven Gunnar SandbergKalendegatan 9, 211 35 MALMÖTel. 040-611 65 44

Myntinvest CoronaÖstra Storgatan 20, 611 34 NYKÖPINGTel./ fax 0155-28 63 25

Mynt & MedaljerSveavägen 96Box 195 07, 104 32 STOCKHOLMTel./ fax 08-673 34 23

Myntsamlarnas PostorderHyhult 6, 340 10 LIDHULTTel. 035-801 04, Mobil 070-536 05 38

Ulf Nordlinds Mynthandel ABKarlavägen 46Box 5132, 102 43 STOCKHOLMTel. 08-662 62 61, Fax 08-661 62 13

Norrtälje Mynt ABNils Ferlins gränd 1Box 4, 761 21 NORRTÄLJETel. 0176-168 26, Fax 0176-168 56

SVERIGES MYNTHANDLARES FÖRENINGär en sedan 1973 etablerad sammanslutning av mynthandlare, hitintills 21 företag i tioolika städer i landet. Föreningen är ensam i sitt slag i Sverige.Genom samarbete med de övriga medlemmarna vill varje mynthandlare förbättra ochutöka sina tjänster.

B. Ahlström Mynthandel ABRådmansgatan 21Box 26033, 100 41 STOCKHOLMTel. 08-10 10 10, Fax 08-678 77 77

AntikbodenKyrkogatan 2, 222 22 LUNDTel. 046-12 99 00

Dala Mynt- och frimärkshandelBox 5031, 791 05 FALUNTel. 023-142 50

Karlskrona MynthandelHantverkaregatan 11, 371 35 KARLSKRONATel. 0455-813 73

Kronans MyntVästra Hamngatan 6, 411 17 GÖTEBORGTel. 031-13 55 81

Rune Larssons MynthandelStora Brogatan 14, Box 98, 503 06 BORÅSTel. 033-41 03 15

Lunds MynthandelKlostergatan 5, 222 22 LUNDTel./ fax 046-14 43 69

Pecunia HBFarinvägen 8, 245 33 STAFFANSTORPTel. 046-25 21 19

J. Pedersen MynthandelNorra Strandgatan 30Box 1320, 251 13 HELSINGBORGTel./ fax 042-12 25 28

J. Pedersen MynthandelSkolgatan 24, 503 33 BORÅSTel. 033-41 24 96, Fax 033-41 87 55

Selins MynthandelRegeringsgatan 6, 103 27 STOCKHOLMTel. 08-411 50 81, Fax 08-411 52 23

Strandbergs MynthandelArsenalsgatan 6Box 7377, 103 91 STOCKHOLMTel. 08-611 01 10, Fax 08-611 32 95

Tamco NumismaticsBox 6235, 102 35 STOCKHOLMTel./ fax 08-650 0342

Ticalen MynthandelStureplatsen 3, 411 39 GÖTEBORGTel./ fax 031-20 81 11

Håkan Westerlund MynthandelVasagatan 42, 111 20 STOCKHOLMTel. 08-411 08 07, Fax 08-21 21 96

SVERIGES MYNTHANDLARES FÖRENINGBox 19 507, 104 32 Stockholm, Tel. 08-673 34 23, Fax 08-673 34 23

SELINS MYNTHANDEL ABMynt sedlar medaljer

ordnar nålmärken

ÖppettiderVardagar 10.00 – 18.00Lördagar 10.00 – 14.00Regeringsgatan 6111 53 StockholmTel. 08-411 50 81 Fax. 08-411 52 23

LUNDS MYNTHANDELKÖPER och SÄLJER

BYTER och VÄRDERAR

MYNT och SEDLARTILLBEHÖR och LITTERATUR

GRATIS LAGERLISTA(uppge samlarområde)

Klostergatan 5, 222 22 LUNDTel och fax 046-14 43 69

e-post: siv-gunnar@swipnet.se

HÅKAN WESTERLUNDMYNTHANDEL

KÖPER • SÄLJER • BYTER

MYNT • SEDLAR • MEDALJER

Olympiska föremålVasagatan 42

111 20 STOCKHOLM

TEL 08 - 411 08 07

Strandbergs Mynt&

Aktiesamlaren ABköper och säljer

Mynt, sedlar, ordnar, medaljer, aktiebreväldre handlingar m.m.

charta sigillata, fornsaker m.m.

Se vår hemsidawww.aktiesamlaren-bjb.se

Arsenalsgatan 6, Box 7377, 103 91 StockholmTel: 08-611 01 10, Fax: 08-611 32 95

Kungl. Myntkabinettet harfortfarande

fri entré på söndagarför att öka museets tillgänglighet

för allmänheten.

Mer om museet finns på hemsidan:www.myntkabinettet.se

KUNGLIGA MYNTKABINETTETSveriges Ekonomiska Museum

Slottsbacken 6, Gamla Stan.Tel: 08-519 553 04

EnskildaSNF-medlemmar

erbjuds gratis annonsatt köpa, sälja eller byta

samlarobjekt!

Högst 111 tecken (tre rader)!

mgl@myntkabinettet.se