Kandidatuppsats i Medie- och kommunikationsvetenskap

Institutionen för kommunikation och medier, Lunds universitet

Höstterminen 2016

”Kill them wherever you find them”En kvalitativ innehållsanalys av den Islamiska statens

videopropaganda riktad mot Frankrike

Författare: Amanda Evertsson

Handledare: Tina Askanius

Examinator: Tobias Olsson

Abstract

Den här uppsatsen är författad av Amanda Evertsson via Institutionen för kommunikation och

medier vid Lunds universitet och har titeln ”’Kill them wherever you find them’ – en

kvalitativ innehållsanalys av den Islamiska statens videopropaganda riktad mot Frankrike”.

Uppsatsen skrivs i en tid där hotet från den våldsbejakande sociala rörelsen Islamiska staten är

mer påtagligt än någonsin. Alarmerade rapporter kring det stora antal européer som väljer att

ansluta sig till den Islamiska staten släpps med jämna mellanrum och där ligger Frankrike i

topp. Syftet är att studera hur den Islamiska staten rekryterar i den digitala eran, och varför de

väljer att använda sig av onlinevideor som propagandaform. Studiematerialet består av 6

propagandavideor riktade mot Frankrike och västvärlden. Genom en kvalitativ

innehållsanalys i kombination med visuell textanalys blottläggs de tekniker genom vilka de

ämnar radikalisera sin mottagare. Metoden kombineras med ett teoretiskt ramverk grundat i

teorier kring propaganda, radikalisering och sociala rörelser. Studien visar hur Islamiska

statens propaganda konstruerar sin ideologi i samband med representationer av våld för att

radikalisera sin mottagare, samtidigt som detta kombineras med visuella och auditiva tekniker

för att förstärka budskapet och locka tittarens uppmärksamhet. Islamiska staten blandar

politisk marknadsföring med religiösa motiv och presenterar det via en medieform som tillåter

maximal spridning, men som även anspelar på mottagarens emotionella respons.

Nyckelord: IS, Islamiska staten, propaganda, videopropaganda, jihad, radikalisering, innehållsanalys, visuell textanalys

i

Innehållsförteckning

Inledning 1

Syfte, mål och frågeställning 2

Tillvägagångssätt 3

Urval och avgränsning 3Metodologiska reflektioner 4Forskningsöversikt 6Bakgrund och kontextualisering 8

Frankrike och den socio-eko-politiska kontexten 8Islamiska Staten: cyberjihadismens mästare 9

Det teoretiska ramverket 10

Propaganda och den digitala eran 10Islamiska staten som social rörelse 11En social rörelse med mål att radikalisera 12Ett medielandskap i utveckling 13

Analys 14

Presentation av material 14Propagandavideons radikaliserande funktion 15

Konstruktionen av en ideologi 16Broderskap och gemenskap 21Representationen av våld och död 22

Propagandavideons radikaliserande form 26Val av medieform 26Montage och återanvändning av nyhetsmedias bilder 28Visuella tekniker 30Ljud och musik 32

Cyberjihadismen 33

Referenser 36

Bilagor 38

Bilaga A: material 39Bilaga B: bilder 40

ii

Inledning

”Paris gator kommer att fyllas av kadaver”1 säger den maskerade krigaren, samtidigt som han

pekar på en livlös kropp med samma kalashnikov som han stunden innan använt i

avrättningen. Denna scen är tagen från en onlinevideo adresserad till Frankrike som släpptes

av den Islamiska staten2 knappt fem månader innan denna förvarning blev till verklighet.

Klockan 21.25 fredagen den 13e november hördes den första smällen i det 10e

arrondissementet i Paris, exakt 5 minuter efter den första explosionen vid fotbollsarenan Stade

de France. Det var en tillsynes helt vanlig fredag där Parisborna, som alltid på fredagskvällar,

var i full färd med att skåla med vänner på stadens alla terrasser och varva ner efter

jobbveckan. Detta skulle ställas till halt och hela staden lamslås av det attentat som kom att bli

det största i landets moderna historia. Terroristerna attackerade där det gjorde som mest ont,

terrordåden var en direkt attack mot det franska levernet. Dagen efter tar den Islamiska staten

på sig ansvaret för attentatet via ett pressmeddelande publicerat på Twitter. Kort därpå släpper

även IS en onlinevideo gjord för att hylla dådet och dess upphovsmän. Den 13 november är

ett av en rad exempel som visar på en utveckling av terror i Europa, som de senaste åren har

bevittnat en exponentiell ökning av terrorattacker i antal men även i dödlighet. Den terror som

vi i västvärlden tidigare har varit vana att se på tryggt avstånd i TV-soffan kommer nu allt

närmare. Enligt Europols undersökning utsattes Europa för 211 terrorattacker under 2015, om

än många av dessa avvärjdes. I dessa attacker dödades 151 personer i terrorattacker, 148 av

dessa var i Frankrike (2016). 17 av terrordåden var av jihadistisk typ, dessa var även de

dödligaste med 150 dödsfall. Under 2016 har denna utveckling endast fortsatt, med bland

annat terrordådet i Nice den 14e juli 2016, där 86 personer föll offer. Den salafijihadistiska

terrorgruppen Islamiska statens attacker blir ett allt vanligare inslag i vår vardag, även genom

den omskrivning de får i nyhetsmedia kring deras barbariska krigsföring samt kring deras

propagandavideor, den ena är blodigare än den andra. I en tid där filmer och TV-serier

svämmar över med skräck, våld och död, förblir denna icke-fiktion fortfarande chockerande

genom sin råa och primitiva karaktär. Massavrättningar, halshuggningar, korsfästningar samt

krossade huvud hör till de bilder som sprids i propagandan. Den Islamiska staten använder sig

av våld både som vapen och som medel för att sätta skräck i fienden, men även för att

1 Egen översättning från franska. Hädanefter kommer samtliga citat vara av denna typ.2 Terrorgruppen har flertalet benämningar (IS, ISIS, ISIL, Daesh) men kommer hädanefter refereras till som Islamiska staten eller IS.

1

rekrytera och uppmana till terrordåd. Detta våld visar de även i sina propagandavideor. De

attacker vi ser idag vittnar om hur den Islamiska staten på ett effektivt sätt utnyttjar den

digitala erans möjligheter. Det faktum att allt fler individer som aldrig tidigare visat varken

tendenser på att hysa radikala åsikter eller att ha någon koppling till terrorgruppen börjar

sympatisera med gruppen vittnar om hur de lyckas sprida sin ideologi på ett globalt plan.

Många av de som begår attentat är medborgare i de länder de utförs i och i vissa fall har

individerna heller inte anslutit sig till den Islamiska staten på plats i Syrien eller Irak innan de

utför terrordådet. Detta får oss att inse internets vikt i IS radikaliseringsprocess och för

orkestreringen av attentat. Idag ligger internet i framkant som nyhetskälla, och som ett

alternativ till den traditionella nyhetsmedian som tappar i förtroende och som ofta kritiseras

som politikens lakej, i relation till vilken internet blir ett sanningens forum där ingen och inget

undkommer granskning. På internet skapas opinion, idéer sprids snabbare än aldrig förr och

mellanmänskligt utbyte likväl som utbytet mellan människa och stat faciliteras. Men vad

innebär denna utveckling och det faktum att fler och fler skyr och förkastar traditionell

nyhetsmedias? Internet är visserligen en plats för granskning men mellan underhållning,

individsskapande och nyhetsinsupning är det även en plats för ryktesspridning och

manipulerande av både åsikter och information (Jowett & O’Donnell, 2012:160). Här kan

individer och gruppen skapa mening kring händelser och information utan större motgång,

vilket således även inkluderar den information som IS kommunicerar via sina

propagandavideor. Medieteknologier och sociala nätverk så som Facebook och Twitter tillåter

även den Islamiska staten att nå ut till individer som tidigare varit utanför deras direkta

publik. Denna arena för mellanmänskligt utbyte är en ypperlig plats för propagandaspridning

samt radikalisering, och genom att studera denna propaganda kan vi få en inblick i hur de

ämnar radikalisera de individer som sedan antingen ansluter IS på plats i Syrien eller Irak,

eller som utför attacker i deras namn på hemmaplan i Frankrike.

Syfte, mål och frågeställning

Vad sker när en radikal, våldsbejakande social rörelse med en ideologi grundad i både

politiska och religiösa motiveringar möter den digitala eran? Denna uppsats öppnar upp för en

studie kring hur propagandavideor som Islamiska statens kan studeras på ett större

socioekonomiskt- och politiskt plan. Vilka knappar trycker propagandavideorna på som gör

att de lyckas radikalisera mottagarna till den kamp som skiljer sig så markant från den vardag

de är vana vid? Dessa tankar får en växande betydelse i dagens samhälle där mottagargruppen

blir allt större till följd av att medieteknologierna utvecklas, och där möjligheterna för

2

spridning för grupper som dessa endast expanderar. Den Islamiska statens traditionella

värderingar innebär inte att de skyr medieutvecklingen, utan det är tvärtom någonting de till

stor grad nyttjar. Denna uppsats har till syfte att undersöka hur och varför den Islamiska staten

använder sig av just videon som propagandaform för att förmedla sitt budskap samt

radikalisera och rekrytera i Frankrike. En utvald del av propagandan studeras för att blottlägga

de tekniker genom vilka IS ämnar radikalisera sin mottagare. Först behandlas propagandans

budskap och konstruktionen av ideologin samt representationen av våld, en central del i

radikaliseringsprocessen. Vidare fokuserar analysen på videornas estetik genom att studera

audiovisuella tekniker. Uppsatsen har därmed två huvudsakliga infallsvinklar för att behandla

materialet: propagandans funktion samt form. Således uppmärksammas relationen mellan det

digitala mediet samt gruppens radikaliserande agenda för att studera hur den våldsbejakande

terrorgruppen radikaliserar i den digitala eran.

Hur kan Islamiska statens val att använda onlinevideor som propagandaform i sin

digitala kommunikation mot Frankrike förstås utifrån sitt syfte att rekrytera,

radikalisera och driva agenda?

Hur konstrueras Islamiska statens ideologi i propagandavideorna? Vilken roll har den

våldsamma bilden för radikaliseringen?

Vilka audiovisuella strategier använder sig Islamiska staten av i sin videopropaganda

riktad mot en fransk publik och till vilket syfte?  

Tillvägagångssätt

Urval och avgränsning

Uppsatsen har avgränsats till den franska kontexten, dels då Frankrike är ett av IS främsta

måltavlor i västvärlden som även har drabbats hårdast av terrordåd signerade den Islamiska

staten, men dels även då Frankrike är ett av de europeiska länder ifrån vilket flest utländska

rekryteringar kommer, runt 6% (Atwan, 2015:154). Denna kontext är således särskilt

intressant utifrån uppsatsens frågeställningar. IS rekrytering via internet är omfattande. Enligt

Bernard Cazeneuve, Frankrikes nuvarande premiärminister, skulle 90% av radikaliseringen,

3

vilket dock ter sig vara mer höftande från ministerns sida, ske via internet (BFMTV, 2015)3.

Genom att avgränsa materialet efter publik ämnar studien visa hur propagandan skräddarsys

mot, och talar direkt till, den tänkte mottagaren. Detta öppnar upp för en ytterligare dimension

där faktorer utöver de mediala uppmärksammas, så som den kontext i vilken mottagaren

befinner sig. Sex propagandavideor studeras där alla utom en är tydligt adresserade till

Frankrike, den sista är riktad mot USA samt västvärlden i stort. Videorna utgör ett tidspann på

nästan exakt ett år, med första videon publicerad i juli 2015. Därmed har vi möjligheten att

studera propaganda från innan attentatet, i samband med attentatet samt efter attentatet. Ett av

de vanligaste problemen för de som forskar kring Islamiska statens videor är att de snabbt

försvinner från internet. De publiceras via diverse informella, samt formella nätverk, men

videor, grupper och konton kopplade till IS plockas snabbt ner. Därmed begränsas även

tillgången till material. Denna uppsats har således inte samlat in material från den plats där det

först producerades, men från mer obskyra sidor som specialiserar sig i förmedlingen av

ocensurerade bilder. Utöver tillgänglighet har videorna även valts utifrån typ för att visa på

bredd, från musikvideor till avrättningsvideor. Att studera sex propagandavideor övergripande

och inte studera ett mindre antal genom närläsning är ett medvetet val då uppsatsen ämnar

visa hur IS använder sig av videor generellt för att radikalisera och rekrytera. Radikalisering

är en komplex och mångfacetterad process där en simpel exponering till en propagandavideo

är föga trolig att leda till övertygelse, utan detta sker genom upprepning och att den ideologi

som skapas i propagandan slår rot (Bolt, 2012:122).

Metodologiska reflektioner

Materialet kommer att närmas genom en kvalitativ innehållsanalys. Innehållsanalysen grundar

sig i beskrivningen av en text och dess innehåll. Den utförs genom en kvalitativ analys av

texten där ett antal teman identifieras, för att sedan tolkas, detta genom att meningsbärande

enheter, det vill säga exempel på uttryck och fraser som vittnar om textens budskap och som

således har relevans för frågeställningarna, väljs ut och utifrån vilka teman för analysen sedan

formuleras. De teman som här är centrala är: konstruktionen av ideologin, representationer av

våld samt audiovisuella tekniker. Där en kvantitativ innehållsanalys analyserar texten genom

att mäta eller räkna upp företeelser, syftar den kvalitativa innehållsanalysen istället till att

tolka textens budskap genom betraktelse och analys av sagda fenomen (Bergström och

Boréus, 2012:50). Den kvalitativa innehållsanalysen är en lämplig metod för denna uppsats,

3 http://www.bfmtv.com/politique/cazeneuve-90percent-des-individus-qui-basculent-dans-le-terrorisme-le-font-par-internet-864646.html

4

då uppsatsen har till syfte att beskriva och tolka videopropagandans innehåll, och inte att

statistiskt kartlägga det. Metoden analyserar texter, vilket även innebär propagandavideor.

Den kvantitativa innehållsanalysen åsidosätts därmed för att ge plats till den kvalitativa som

grundar sig i den hermeneutiska traditionen där den subjektiva förståelsen och tolkningen av

texten föredras samtidigt som den även ser till kontext och helhetsbilden, vilket är av intresse

för denna uppsats då vi genom dess tolkande karaktär kan nå även manifesta (explicita)

budskap men vi kan även blottlägga de latenta (implicita) (Boréus & Bergström, 2012:53)

vilket är centralt för propagandaanalys. För att studera hur materialet är kopplat till det

teoretiska ramverket kommer uppsatsen använda sig av just propagandaanalytiska verktyg för

att visa på hur videorna är en form av propaganda som åsyftar interagera med mottagaren.

Jowett och O’Donnell definierar ett antal verktyg genom vilka vi kan kartlägga hur en viss

agent, i en särskild kontext, genom användandet av media, når en särskild publik för att

framkalla en önskad reaktion genom användning av särskilda symboler (2012). De utgångar

som föreslås och som är av relevans för denna uppsats är: propagandans bakomliggande

ideologi och syfte, kontexten inom vilken propagandan utförs, identifiering av

propagandaskaparen, vilken målgruppen är, mediateknikerna som används, samt vilka

speciella tekniker som används för att nå maximal effekt. Utöver detta kommer även en

kombination av Neville Bolts teorier kring den våldsamma bilden i samband med teorier kring

radikaliseringsprocessen samt sociala rörelser ligga till bas för innehållsanalysen.

För att vidga, men samtidigt även konkretisera, studien kommer innehållsanalysen mer

specifikt riktas in på visuell textanalys, även om ett flertal andra angreppssätt skulle kunna

vara möjliga för denna uppsats, så som narrativanalys, diskursanalys eller idé- och

ideologianalys. Denna specifika kombination tillåter dock en tydlig studie av videornas

mening och budskap men även en mer konkret analys av medietextens visuella aspekt.

(Björkvall, 2012:310). På detta vis sätts propagandan i relation till mottagaren och den

mening som skapas i den symboliska interaktionen mellan IS och mottagaren, där

medietexten är medlet genom vilket interaktionen sker. Innehållsanalysen tillåter

blottläggningen av medietextens budskap, och den visuella textanalysen lyfter de visuella

strategier som den Islamiska staten använder sig av för att närma sig och övertyga mottagaren.

Visuell textanalys fokuserar på bildens plats för tolkningen av texten, i kombination med det

språkliga (Björkvall, 2012:307). Den visuella textanalysen tittar även på textens ideationella

funktion vilket innebär hur bilden av omvärlden målas upp via visuella texter och dess

komposition (Ibid, 2012:311). Den ideationella funktionen av texten är central för denna

5

studie utifrån de teorier som analysen vilar på, då en stor del av fokus läggs på

ideologikonstruktion samt skapandet av omvärldsbilden. Gillian Rose lyfter i Visual

Methodologies: An Introduction to Interpretation of Visual Materials (2001) vikten av att

studera hur mening skapas i visuell text. Hon föreslår ett antal analysverktyg för studien av

visuella kulturyttringar, analysverktyg som här kommer appliceras i samband med den

visuella textanalysen. Bland annat pekar hon på ljus, ljud, bildens ”känsla”, filmingstekniker

och liknande aspekter som kan ge mening till den visuella texten. Denna form av textanalys

blandar därmed innehållsanalys med en analys av textens komposition samt med viss

semiologi där representationer i texten kopplas till propagandavideons budskap.

Den valda metoden, i kombination med de teoretiska ramverken samt det empiriska

materialets karakteristik öppnar upp för viss möjlighet till generalisering och allmängiltighet i

resultatet. Dessa generalitetsmöjligheter är dock begränsade till den franska kontexten, då

videorna studerade är riktade mot just Frankrike. För att kunna dra slutsatser kring IS

propaganda i helhet skulle en komparativ analys av dessa videor och videor riktade mot en

annan nation vara nödvändigt.

Forskningsöversikt

I tidig forskning har vi sett hur forskare undvikit att behandla islamistiskt aktivism som social

rörelse då den består av en blandning av religion och politik. Tidig forskning i ämnet tenderar

att studera antingen det ena eller det andra, utan att vilja kombinera båda (Wiktorowicz,

2004:5). Sedan terrorattackerna i New York 2001 hörs allt oftare ordet ”jihad”, men redan i

början av 1990-talet började nyhetsmedierna tala om hotet om religiös extremism i

mellanöstern (Alimi et al., 2015). Extremism och fanatism är ett ämne som intresserar allt från

sociologer till teologer, statsvetare till psykologer. Religiös extremism studeras allt mer, dock

fokuserar ny forskning särskilt på al-Qaida som utgångspunkt för jihad4, medan det i själva

verket inte är ett nytt fenomen. Stora namn inom forskningen kring jihad är professorer och

forskare inom statsvetenskap eller sociologi med specialisering i islam (Olivier Roy, Gilles

Kepel, Farhad Khosrokhavar). Idag ser vi dock hur litteratur specialiserad kring just Islamiska

staten dyker upp i allt större omfång, som kartlägger dess födelse, utveckling och betydelse

(Stern & Berger, Atwan, McCants). I Frankrike växer markant antalet artiklar och litteratur

som behandlar jihad och Islamiska statens rekrytering, gjorda i ett försök att förstå varför ett

4 Jihad används i denna uppsats utifrån IS användning av uttrycket och åsyftar den heliga krig som utförs mot de otrogna i islams namn.

6

sådant stort antal franska medborgare väljer att ansluta sig till Islamiska staten. David

Thomson har skrivit kring fransk jihad, så som boken Les Français Jihadistes (2014) där han

porträtterar ett antal franska rekryter för att visa hur deras resa till att ansluta IS har sett ut,

samt Les revenants (2016) som fokuserar på de återvändande. Om vi ser till radikalisering så

studeras det ofta på både macro- och micronivå, det vill säga samhällsnivå och individnivå,

för att förklara varför individer tar till politiskt våld (Alimi et al, 2015). I denna uppsats

kombineras dessa nivåer för att studera vilka egenskaper hos individen som gör att de är mer

receptiva för radikaliseringsförsök, och hur samhällsstrukturer spelar in för att facilitera och

driva individen till radikalisering. Radikalisering är ett välstuderat ämne, just då det är ett

oönskat fenomen i det demokratiska samhället. Alimi et al. menar att de finns två traditioner

inom forskning kring radikalisering: de som fokuserar på varför radikalisering sker, samt de

som istället fokuserar på hur och när det sker (2015). Islamistisk radikalisering och

propaganda är ämnen som är relativt välstuderade, dock sällan i kombination. Propaganda i

sig har studerats sedan dess uppkomst på 1800-talet, men det var i synnerhet i början av 1900-

talet och senare med nazityskland som forskningen fick sitt riktiga uppsving. Framstående

namn inom propagandaforskning är bland andra Chomsky, Lasswell och Elleul. Den

Islamiska statens propaganda är relativt obehandlad då den fortfarande är ett förhållandevis

nytt fenomen. Detta försvåras ytterligare av materialets otillgänglighet vilket således även

leder till en försvårad förståelse och kartläggning av IS mediestrategier. Videor som

propaganda är däremot ett bättre studerat fenomen. Neville Bolt har i The Violent Image

(2012) studerat hur rebellgrupper, eller insurgenter, använder sig av mediekanaler för att

sprida sina budskap och i synnerhet genom användandet av våldsamma bilder. Videon som

format och som medietext är inget nytt inom propagandaforskning, dock är IS

videopropaganda relativt obehandlat. Forskning som studerar extremism och propaganda har

dock vissa grundpelare som går att relatera till IS propagandavideor, även om terrorgruppen

skiljer sig från annan social rörelse genom sin kombination av politisk och religiös retorik.

Den propagandaforskning som behandlar terrorism fokuserar i synnerhet på

terrorbekämpande propaganda, ofta även på beställning från diverse institut och skolor som

agerar utifrån en säkerhetspolitisk vinkel. Denna forskning tenderar att lägga stor vikt, samt

skuld, på medias påverkan och där övriga faktorer, så som de socioekonomiska samt

sociopolitiska, åsidosätts. Denna forskning har en terrorbekämpande roll som utgång, så som

tankesmedjorna Quilliam och RAND5, vilket ifrågasätter objektiviteten.

5 Abbreviation för ”Research And Development” och utför forskning främst för den amerikanska militären.

7

Bakgrund och kontextualisering

Frankrike och den socio-eko-politiska kontexten

Upproren i franska förorter hösten 2005 samt 2012 kom att markera en allt större fråga. De

kom att vittna om ett samhällsproblem så djupt gående att när det till slut explosionsartat kom

upp till ytan blev det ett fall för landets alla sociologer som ivrigt försökte reda ut orsaken.

Det finns två läger i Frankrike när det diskuteras ungdomsbrottslighet och radikalism, de som

ser samhället som huvudsaklig agent till de val som individen gör och på andra sidan de som

ser individen som enskilt ansvarig för sina handlingar. En undersökning gjord av OECD år

2015 visar att ungdomar med föräldrar med utländsk bakgrund har svårare att få jobb och

känner av diskriminering. Med en stor grupp andra generationens invandrare som upplever att

de inte accepteras till fullo in i det franska samhället, ökar även missnöjet och en generationell

identitetskris skapas. Det är i synnerhet denna grupp, oftast unga män i tjugoårsåldern, som är

den Islamiska statens målgrupp (Kepel, 2015). Som nämnt i uppsatsens inledande del är

Frankrike ledande i Europa bland medborgare som väljer att ansluta till IS. Denna utveckling i

samband med terrorattackerna har skapat ett polariserat samhälle där islamofobin endast

växer. Olivier Roy, ett av de viktigaste namnen inom islamologi i Frankrike, menar dock att

det faktum att ungdomar väljer att ansluta sig till terrorgruppen handlar mer om en

”islamisering av radikaliseringen” och inte en radikalisering av islam (2015) och att det

således inte har med religionen att göra. Denna syn bryter med den som islamolog-kollegan

Gilles Kepel lägger fram där han lägger förklaringen närmare religionen där en enkel

exponering skulle övertyga individen, medan Roy ser till den större sociala bilden. Roy menar

att potentiella rekryter är del av den generation som känner misstro till samhället samt

utanförskap och som nu deltar i en slags ”nihilistisk revolt” (2015). Roy menar vidare att det

inte är IS som är grunden till radikalisering, och utifall vi skulle eliminera IS så skulle

radikaliseringen likväl fortgå, om än te sig annorlunda. Dessa ungdomar som utgör IS

målgrupp är individer som söker efter ett syfte där de kan få utlopp för den revolt de vill föra

(Roy, 2015). Vad det hela kommer ner till är till sist en grupp frustrerade ungdomar som letar

efter någonting de kan fästa sin frustration vid och justifiera sin ilska. Det är därmed viktigt

att ha i åtanke de underliggande mekanismer, frustrationer, uppfattningar och åsikter som

driver dessa ungdomar att terrorisera och utföra dåd i Islamiska statens namn även om många

av dem aldrig tidigare haft varken stark religiös övertygelse eller rest utanför Frankrike.

8

Islamiska staten i Irak och Syrien

Den Islamiska staten är ett resultat av en långgående spänning mellan öst och väst som har sin

begynnelse i terrorattentatet i USA 2001, signerat al-Qaida. Efter att USA’s dåvarande

president George W. Bush förklarat krig mot Irak i mars 2003 uppkommer de första videorna

som visar halshuggningar 2004 (Stern & Berger, 2015). Halshuggningar kom sedan att bli

signum för denna terrorgrupp samt andra att komma. I oktober 2006 skapas Islamic State of

Iraq (ISI) där Abu Omar al Baghdadi utses som ledare. De följande åren ökas den

amerikanska offensiven i Irak i ett försök att motarbeta ISI. I samband med en bombattack

2010 dödas Abu Omar al Baghdadi och ledningen för ISI tas över av Abu Bakr al Baghdadi

som 2009 släppts ur ett amerikanskt fångläger. Samtidigt börjar uppror gro i Syrien mot den

syriska regimens totalitära och brutala styrsätt. Syriens regim kritiseras av omvärlden men

även av al-Qaida som uppmanar samtliga muslimer att gå med i kampen mot Assad, Syriens

president. 2012 släpper ISI sin första propaganda video “The Clanging of the Swords”. 2013

börjar ISI installera utskott av sin verksamhet i östra Syrien där de tar kontrollen och de får nu

benämningen Islamiska Staten i Irak och Syrien. Sammandrabbningar mellan ISIS och syriska

rebeller fortsätter och i januari 2014 tar ISIS kontroll över Raqqa, staden som blir ISIS

huvudstad i Syrien. I juni 2014 utropar ISIS att de numera är ett kalifat som benämner sig

Islamiska Staten där Abu Bakr al-Baghdadi blir utnämns kalif6 (Ibid, 2015). I juli 2016

släppte den Islamiska staten en 15 minuter lång video som förklarar hur kalifatet är uppbyggt.

Även om organisationen och dess struktur ter sig otydlig för omvärlden, vet vi att gruppen har

utskott i samtliga provinser, så kallade wilayat, där de tagit makten. Dessa utskott har alla

egna mediecenter, där det största mediecentret Al-Hayat Media Center som även ansvarar för

utländsk media. IS har en välutbyggd mediaproduktion, där de är aktiva inom press, sociala

medier samt videor. Den traditionella pressen innefattar bland annat tidningar så som Dabiq,

Rumiyah och den franska Dar al-Islam. Det första officiella twitterkontot med IS-anslutning

skapades i oktober 2013. Efter detta har medieanvändandet endast ökat och utvecklats. I april

2014 skapar de en applikation The Dawn of Glad Tidings som tillåter massutsändning av

tweets till de som laddat ned den, men som även skickar ut samma tweet direkt från

applikationanvändarens egna twitter-konto, vilket således resulterar i maximal spridning,

denna applikation stängs dock ner av Twitter i juni 2014. Utöver detta använder IS andra

tekniker för att öka spridningen. Genom att få sitt stora antal anhängare att “retweeta” ett

inlägg lyckas de stundom även få sina tweets att trenda vilket innebär än större synlighet

6 Kalif innebär kalifatets överhuvud och som ses som direkt efterträdare efter profeten Mohammed.

9

(Berger, 2014). Ett konkret exempel på den Islamiska Statens utbredda närvaro på sociala

nätverk är den hashtag som började masspridas av IS-sympatisörer i samband med attentaten i

Paris: تشتع_ vilket ungefärligt kan översätt till ”Paris in flames”. Med detta började #.ريس

omvärlden inse hur stor spridning och stöd IS faktiskt har. Även för den praktiska delen av

rekrytering använder sig IS av internet och sociala medier där nya anhängare kontaktas initialt

via Twitter och liknande sociala nätverk, för att sedan fortsätta kontakten via plattformer som

erbjuder anonymitet så som Whatsapp (Atwan, 2015:4). Denna utveckling att kombinera jihad

med internet och media började med al-Qaida som ville frigöra sig från massmedia. De

skapade sin egna nyhetsmedia ”The Voice of the Caliphate”, men de lyckades inte få

spridning av varken mediet eller det som där uttrycks. När Youtube och sociala medier gjorde

sitt intåg började al-Qaida sprida sitt material, dock har IS tagit detta till en ny nivå.

Materialet är även mer av professionell karaktär än tidigare terrorgruppers digitala

kommunikation vilket förklaras av den stab av IT-, kommunikation- och mediaexperter som

jobbar i deras mediadepartement (Atwan, 2015:7). IS är en van producent av

propagandavideor, som sprids via officiella samt inofficiella kanaler. Så varför lägger den

Islamiska staten ner så mycket tid och energi på media och digital kommunikation? För att

svara på detta måste vi studera vem publiken är. Merparten av de som ansluter eller stödjer IS

är i äldre tonåren eller i tjugoårsålderns. Atwan menar att 89% av alla individer i denna

generation är aktiva på internet, och att IS-anhängarna således är det likaså (2015:2). Här kan

vi dock ställa oss frågan huruvida IS använder internet på grund av att de själva är del av

denna generation, vilket Atwan yrkar för, eller om IS i själva verket gör ett strategiskt val att

använda internet just för att rekrytera dessa ungdomar?

Det teoretiska ramverket

Propaganda och den digitala eran

Propaganda är en kommunikationsform som innebär att medvetet främja en särskild idé med

syfte att förändra eller försäkra maktförhållanden eller mottagarens åsikter, ofta genom

förmedlingen av en ideologi med ett särskilt mål i åtanke (Jowett & O’Donnell, 2012:3).

Propaganda brukar delas upp i tre typer: vit, grå och svart propaganda (Bolt, 2012:33) (Jowett

& O’Donnell, 2012:17). I den vita propagandan vet vi tydligt vem avsändaren är och den

information som ges anses korrekt. När det kommer till den grå propagandan är både sändare

och sanningshalten i det som förmedlas tvetydig och oklar. Den tredje och sista typen av

10

propaganda, den svarta, är den där sanningen förvrängs och informationen är rent av

fabricerad. Teorier kring propaganda är relevanta för uppsatsens syfte, då den studerar

videornas radikaliserande natur. Genom att analysera materialet utifrån sin egenskap som

propaganda undersöks de mekanismer genom vilka IS försöker övertyga mottagaren att

terrorgruppens ideologi är legitim, och att den förändring som föreslås rättfärdigat. Således

blottläggs propagandans plats i den radikaliseringsprocess som leder till att, främst, unga

fransmän idag väljer att ansluta sig till IS.

Mediet och formen för propagandan kan påverka hur vi avläser den, genom att informationen

och budskapet presenteras på ett visst sätt. Formen på propagandan innebär en möjlighet för

sändaren att modellera fram en önskad reaktion hos mottagaren. Videon som format anspelar

på mottagarens emotionella respons, vilket i kombination med dess kreativa egenskaper

medför en särskild potential för övertygelse (Jowett & O’Donnell, 2012:110f).

Videopropagandan erbjuder även en möjlighet för kreativitet, där montage och klippning kan

användas för att skapa den önskade meningen. En form av propaganda som är central i IS

videopropaganda är propaganda of the deed (POTD), ett fenomen med rötter i 1800-talet, där

en handling används för sin symboliska effekt, som ett avskräckande och avrådande exempel

(Jowett & O’Donnell, 2012:301). Förr användes tekniken för att provocera statsmakten till att

besvara handlingen med övervåld för att således illegitimera densamme, vilket som följd

skulle inspirera folket till revolution (Bolt, 2012:1f). Detta fenomen har idag blivit en favorit

bland upprorsmän, där även terrorister faller in. Neville Bolt lägger stor vikt vid POTD när

han diskuterar propaganda och ”den våldsamma bilden”. Han menar att denna teknik idag kan

ses som strategisk kommunikation och att propaganda har blivit en form av politisk

marknadsföring (Ibid, 2012:23). Det har blivit ett praktiskt och effektivt sätt för terrorister att

dels sprida skräck, men även att inspirera andra att följa i deras fotspår. Handlingen har blivit

meddelandet, och är nästintill viktigare än övrig kommunikation. POTD växte fram då

normbrytande eller revolutionära åsikter sköts undan av eliten som kontrollerade, och

censurerade, massmedia (Ibid, 2012:24). Idag har målet med POTD blivit att skapa en

reaktion i media och på så sätt använda medias styrka och vikt i samhället mot sig själv.

Massmedia livesänder direkt från attentaten, bilderna från handlingen visas om och om igen,

och spelar direkt i handen på insurgenten.

11

Islamiska staten som social rörelse

Social Movement Theory (SMT) behandlar varför och hur sociala rörelser växer fram samt

vilka konsekvenser de har. Perspektiv kring sociala rörelser analyseras utifrån

samhällskontexten och de sociala konflikter som ligger till grund för den kollektiva

handlingen, men även den plats för gemenskapsbyggande som kulturella representationer får i

dessa konflikter. Även själva processen där värderingar och åsikter blir bränsle för kollektiva

handlingar studeras (Della Porta & Diani, 2006:5f). Den sociala rörelsen definieras av Della

Porte och Diani som ”a distinct social process, consisting of the mechanisms through which

actors engaged in collective action” (Ibid, 2006:20). Dessa mekanismer är trefaldiga där den

första är en konfliktladdad relation till en tydlig motståndare, den andra en sammankoppling

genom informella nätverk och den tredje och sista en tydlig och delad gemensam identitet

(Della Porte & Diani, 2006:20). Kollektiva handlingar blir till sociala rörelser när de blir del

av en mer djupgående agenda där de inblandande individerna känner solidarisk gemenskap.

En gruppidentitet skapas som tillåter de enskilda kollektiva handlingarna att bli del av

någonting större (Ibid, 2006:23f). SMT tenderar att förklara sociala rörelser som en respons

på, och ett sätt att hantera, strukturella påfrestningar som tillkommit i synnerhet genom

socioekonomiska förändringar i samband med samhällsmodernisering och liknande. Mer

specifikt lyfts ofta den så kallade kulturella imperialismen när det talas om islamistiska

sociala rörelser. Detta innebär hur västvärldens kultur transporteras allt mer och hotar andra

kulturer. Den radikala islamismen skulle därmed kunna vara ett svar mot denna utveckling

samt segregeringen av minoriteter (Wiktorowicz, 2004:7f). Den Islamiska staten kan studeras

som social rörelse då den uppmanar till kollektiv handling mot en tydlig fiende genom att

trycka på en solidarisk gemenskap som knyts genom ett transnationellt nätverk. Den Islamiska

staten eftersträvar dock att de anslutande accepterar användandet av våld som politisk

handling. För detta krävs det att individerna radikaliseras.

En social rörelse med mål att radikalisera

Radikalisering innebär att en social rörelse, eller individ, går från icke-våld till att acceptera

användandet av våld som ett försvarbart medel för att nå en eftersträvad politisk förändring

(Alimi et al., 2015:11). Individer som känner misstro och söker utlopp för sin frustration har

lättare att ta till våld när de möts av grupper vars ideologi rättfärdigar, samt uppmuntrar,

användandet av våld när de känner av en förändring eller ökad orättvisa i samhället (Alimi et

al, 2015:7). Radikalisering kan studeras utifrån ett antal nivåer så som individnivå, gruppnivå,

samhällsnivå, samt utifrån ett stort antal kontexter så som sociopolitiskt, historiskt och

12

ekonomiskt. Radikalisering handlar om individer och deras relation till både sig själva samt

till gruppen. Kruglanski et al. menar att den främsta motivationen för att få en individ att

radikaliseras är eftersträvandet av ”personal significance”, det vill säga sökandet efter

betydelse och självuppfyllande. Dock får vi inte glömma att denna motivation grundar sig i ett

missnöje och en känsla av att inte tillhöra (Kruglanski et al., 2014:73), vilket därmed innebär

att även denna infallsvinkel på mikronivå öppnar upp för analys på makronivå. Kruglanski et

al. tar upp ytterligare motivatorer som kan leda individen till radikalisering utöver

självförverkligandet. Den första är att erbjuda lojalitet till en ledare. Den andra är hämnd och

en vilja att skada fienden innan den skadar en (Ibid, 2014:74). Radikaliseringsprocessen vilar

på tre grundstenar: att idén om behovet för självförverkligande och individens betydelse slår

rot, att det finns en bakomliggande ideologi som dels legitimerar våld som tillvägagångssätt

samt dels åsidosätter konfliktuerande motiv, men även den sociala process genom vilken

individen kommer i kontakt med ideologin. För att sökandet efter personlig betydelse ska

infinna sig som mål behöver individen uppleva att den har förlorat betydelse, vilket kan ske

på ett antal olika sätt. Detta har gjort att individen, eller gruppen, känner sig förminskad.

Sökande efter betydelse blir till radikalisering i samband med att en ideologi presenteras som

rättfärdigar användandet av våld (Kruglanski et al, 2014:76). Ideologin är därmed central för

radikaliseringen. Tre ingredienser som ofta återkommer i terrorideologi har identifierats. Först

en upplevd orättvisa som gruppen har utsatts för. Vidare att det finns en identifierbar ansvarig

för denna orättvisa, och till sist att en moraliskt försvarbar lösning för att vedergälla denna

orättvisa presenteras, här genom terrorism (Kruglanski, 2014:73). Uppsatsens kärna ligger i

blottläggning av den ideologi som onlinevideon förmedlar.

Ett medielandskap i utveckling

Internet som medieform tillåter maximal, samt global, spridning på en större nivå än

traditionell media. Genom ständig uppkoppling och nästintill olimiterad tillgång till det som

sprids på internet är detta den ideala platsen att sprida budskap. Vår vardag och våra

erfarenheter blir allt mer telemediatiserade (Tomlinson, 2007:74). Internet når även

mottagaren i deras privata sfär. Dels genom användandet av sociala nätverk, som idag har

blivit en plats för identitetsskapande, om än virtuellt, men vilket även innebär större frihet i

identitetsskapandet: man kan bli vem man vill, vilket även ofta är IS budskap, men dels även

genom det faktum att gruppen som ämnar radikalisera kommer in i mottagarens liv på ett nytt

sätt: de är konstant där, även om det sker via en skärm. Den digitala eran har även svarat på

det växande behovet av omedelbarhet, det vill säga att vi inte längre vill vänta på saker och vi

13

vill optimisera varje tillfälle (Ibid, 2007:91). Innan internet visste vi mycket mindre, samt

mycket senare, om vad som pågick i krigszoner och liknande. Idag kan vi bara timmar efter

ett terrordåd få kommentarer samt uttalande från terrorgruppen själv. Som tidigare nämnts ser

vi även denna acceleration när det gäller Twitter och den Islamiska statens följare. Ett tweet

från IS eller en supporter sprids exponentiellt med hjälp av utnyttjandet samt undvikandet av

nätverkets algoritmer. Konnektivitetskulturen innebär att vi är allt mer uppkopplade och att

allt fler sociala samt kulturella praktiker idag sker på internet samt sociala medier (Van Dijck,

2013:10). Genom detta ser vi hur överföring av värderingar sker genom det medium och på

den plats som vi ofta ser som en del av vår privata sfär. Konnektiviteten har underlättat den

process genom vilken sociala rörelser utvecklas, genom att utöka det informella nätverk

genom vilket individer sammankopplas. Dels har detta faciliterat spridningen av material samt

idéer, men det har även förenklat möjligheterna att ansluta sig till en social rörelse. Ett

exempel är hur individer enklare kan finna vägledning i sin radikalisering. IS kan snabbt

sprida sitt budskap genom allmänna sociala nätverk, samtidigt som de kan uppmana folk till

att agera på distans, eller underlätta för deras anslutning på plats i Syrien eller Irak.

Analys

Efter att ha identifierat kontexten inom vilken dessa videor är skapade, samt att analysens

teoretiska ramverk har presenterats, kommer analysen fortskrida enligt följande struktur: en

kvalitativ innehållsanalys av videorna identifierar återkommande och centrala karaktärsdrag

och teman i den Islamiska statens propaganda identifieras. Analysen ämnar visa hur IS skapar

en bild av verkligheten som uppmanar till radikalisering, genom att presentera en ideologi

som identifierar den orättvisa som ligger till grund för den sociala rörelsen, vem som ligger

bakom denna orättvisa, samt hur de ska gå tillväga för att rätta till detta orätt. Genom att

basera analysen på teorier och verktyg kring propaganda, sociala rörelser samt radikalisering

når studien en tredimensionell nivå: makro, meso och mikro.

Presentation av material

Den första videon släpptes den 22:a juli 2015 av Hims Media Center (Hamah, Syrien) och har

titeln ”And we did not wrong them (thereby), but they were wronging themselves”. Syftet

med denna video är att kommunicera ett direkt hot mot Frankrike. Videon är den kortaste av

de studerade och utspelar sig i ett ökenlandskap vid ett stup. I denna video ser vi hur en

maskerad soldat avrättar och puttar ned en fånge för sagda stup. Innan avrättningen håller

14

mannen ett tal fyllt med hot adresserat till Frankrike. Nästföljande video är ”Voici venu le

temps de vengeance” (Tiden för hämnd är nu kommen) som släpptes några dagar efter

terrordådet den 13e november, av Dimashq Media Center (Damaskus, Syrien). Videon är

gjord för att hylla dådet. Den uttrycker hur detta var en hämnd för de luftattacker Frankrike

fört mot IS, samtidigt som den presenterar fler hot. Nästa video har titeln ”Paris s’est

effrondé” (Paris har fallit) och släpptes den 21 november 2015, nästan exakt en vecka efter

terrorattacken i Paris av Halab Media Center (Aleppo, Syrien). Denna video är gjord för att

tacka de inblandade i attentaten. De krigare som talar i videon uttrycker, utöver tacksamheten,

hur attentaten var en rättfärdigad hämndaktion och de talar även direkt till François Hollande

vid flertalet gånger. Den fjärde videon studerad ”No respite” släpptes av Al-Hayat Media

Center, som är IS centrala mediecentral, den 24e november 2015 och är av lite annorlunda

karaktär. Denna video är på engelska och påminner om en trailer för en amerikansk

aktionfilm. Vi ser här en propaganda med ett tydligt fokus på fiendeskapande samt

varumärksbyggande. Den är nästan helt animerad och innehåller mycket specialeffekter och

infografier för att presentera terrorgruppen. Den adresserar sig till västvärlden och den

internationella koalitionen som jobbar mot IS, om än extra fokus läggs på USA. Den femte

videon ”Et tuez-les où que vous les rencontrez” (Döda dem vart än ni stöter på dem) släpptes

av Al-Hayat den 24e januari 2016 och är den längsta video analyserad. Denna video är en

hyllning till de fallna IS-krigare som begick attentaten i Paris. Här presenteras dels dådet samt

samtliga individer inblandande. Klipp inspelade innan attentaten visas där dessa personer

håller ett tal eller agerar på något sätt, till exempel genom de tre halshuggningar och två

avrättningar genom nackskott som visas. Även denna video blandar dessa bilder med

specialeffekter med bilder som antingen tagits från nyhetsrapporteringar kring dådet och från

vittnesfilmningar. Den sjätte och sista videon har titeln ”Ma vengeance” (Min hämnd) och

släpptes den 5e juli 2016 av Al-Hayat. Denna video har ett annorlunda format då det handlar

om en musikvideo till en så kallad ”nasheed”, en rytmisk låt med ideologisk, religiöst samt

historiskt innehåll. Denna video beskriver främst dådet i Paris, men även i Belgien och ger

eloger till den inblandande i attacken. I låten och på bilder omnämns även franska samt

belgiska politiker. Vi ser även den livevideo som gjordes i samband med attacken mot en

polis och hans fru i Magnanville.

Propagandavideons radikaliserande funktion

Den första delen av analysen kommer fokusera på videornas funktion och hur innehållet kan

förstås utifrån sin roll för radikaliseringsprocessen.

15

Konstruktionen av en ideologi

För att kartlägga ideologi som kärna i radikaliseringsprocessen studeras hur terrorgruppen

konstruerar värdegrunder och normer i sin propaganda. Ideologi i samband med propaganda

analyseras utifrån propagandans syfte: radikalisering. Därmed fokuseras analysen på de

mekanismer Kruglanski presenterar som radikaliseringsprocessens grundstenar (2014):

identifiering av problemet eller den orätt som de anser utsatts för, identifiering av fienden

eller de ansvariga, presentation av en moraliskt försvarbar lösning samt uppmaning till

handling. Samtidigt studeras just hur och kring vad den gemensamma värdegrunden byggs

upp, det vill säga broderskapet och gemenskapen. Denna del av analysen visar även våldets

centralitet för den Islamiska statens propagandavideor.

Den Islamiska staten målar upp bilden av hur muslimer har attackerats och felbehandlats av

Frankrike. Detta är centralt för att påbörja radikaliseringsprocessen, mottagaren måste förstå

och dela den upplevda orättvisan. För att skapa denna reaktion hos mottagaren delar de bilder

på skadade eller döda kroppar, i synnerhet barn, i Syrien eller Irak (se bild B2 och B3). I

videorna refererar de till lufträder ”som har dödat hundratals och hundratals kvinnor, barn och

oskyldiga.” (Paris s’est effrondé: 03:02). Bilderna från lufträder finns med i majoriteten av

videorna och då de inte finns med nämns ändå denna orätt i de tal som förs (se bild B4).

Mindre explicit ser vi även hur den Islamiska staten refererar till de muslimer som har hållits

fångar, eller fortfarande hålls fångar, i Guantanamo, genom att klä en del av de fångar som

halshuggs i videorna i den typiska orangea fångdräkt som används i de amerikanska

fånglägren. Detta symboliserar hur de anser att västvärlden (Frankrike inräknat genom att ingå

i det internationella samarbetet) har felbehandlat muslimer (Atwan, 2015:141). Genom

propagandan vill IS alterera mottagarens världsbild till en världsbild där mottagaren är utsatt

och deras fiendes fiende. Sociala rörelser producerar en önskad världsbild i sin

kommunikation för att framkalla mobilisering, vilket innebär att de endast visar den del av

informationen som är främjande för gruppens kamp och för att utmana hegemonin

(Wiktorowicz, 2004:15ff). På så sätt presenteras en världsbild där ideologin rättfärdigas,

genom att mottagaren övertygas om det problem och den orättvisa som presenteras.

I dessa videor syns extra tydligt den del av radikaliseringsprocessen där de som är ansvariga

för detta orätt fört mot muslimer identifieras. Dels lyfts politiker och den franska statsmakten

som ansvariga genom sina luftattacker, men även genom det internationella samarbete för att

motverka IS som de ingår i. Videorna pekar ut Frankrike som ansvarig för Parisattackerna, då

16

de är orsaken till vilken dådet är verkan. De har genom deras agerade provocerat fram en

reaktion från IS som endast försvarar sig eller hämnas det blod som spillts av Frankrike. Detta

klargörs dels genom det som sägs, då de direkt adresserar sig till antingen Frankrike eller

François Hollande med regering, men även genom att exempelvis lägga in bilder på Hollande

(se bild B5). I ”Paris s’est effrondé” uttrycks detta extra tydligt: ”Detta är endast ett svar på

era (Frankrikes) aggressioner. Det är Ni som är terrorister, ni ljuger, i media ljuger ni om oss.

När ni kommer till muslimska länder så är det ni som våldtar, ni som stjäl och ni som dödar.

Vi försvarar oss bara. Varje dag skickar ni era plan som förstör familjer.”7(00:20). De videor

som släpps efter attentatet lägger ytterligare ansvar på Hollande och Frankrike i syftet att

radikalisera mottagaren och vända den mot Hollande: ”Ett ord till dig, François Hollande,

yrkessvinet, vad förväntade du dig? Trodde du att vi skulle hålla tyst, efter allt det ont du gjort

åt muslimerna, trodde du att du skulle få sova normalt hemma hos dig? Inte ens du är längre

trygg i ditt egna land” (Ibid, 0108). I samma video uttrycks även hur IS hade varnat Frankrike

innan attentaten: ”vi hade varnat dig [Hollande] och du fortsatte och du ökade attackerna”

(Ibid, 02:58). Utöver detta klassas även de individer som inte ansluter sig och begår jihad

som medansvariga, genom associering. För den Islamiska staten är samtliga individer som

inte aktivt går emot Frankrike och ansluter sig till IS motståndare och ansvariga för den

situation som de anser vara ett hot mot samtliga muslimer. En icke-handling likställs därmed

med förräderi. ”Vi dör varje dag och ni bara sitter där med armarna i kors, ni bor med dem, ni

sover med dem, ni äter med dem, med dessa tvivlare” (Et tuez-les où que vous les rencontrez,

06:41). Propagandavideorna lägger mycket vikt vid fiendebildsskapande, i synnerhet genom

användandet av den propagandateknik som kallas ”Black-and-white fallacy”, även kallat falsk

dikotomi (Cole, 1998). Denna teknik uttrycker ett ultimatum, där det endast finns två

alternativ: antingen är du med gruppen eller så är du inte det. IS använder sig av det här samt

tar det ett steg längre: är du inte med IS och beredd att begå jihad så är du per automatik en

”kufar” (tvivlare). Detta försvarar även det faktum att många av deras offer är muslimer,

vilket skulle kunna vara ett problem i rekryteringen, men genom denna propagandateknik så

undviks en eventuell kognitiv dissonans hos målgruppen genom att den Islamiska staten

likställer samtliga individer som inte utför jihad, muslimer likväl, som förrädare, icke-troende

samt fiender. Fienden demoniseras och avhumaniseras genom att endast benämna offren för

dådet samt fienden generellt för ”kufar” vilket dels uttrycker hur moraliskt förkastliga de är,

men även att de förtjänar den behandling som IS uppmanar till: våld. Denna

7 Egen översättning från franska till svenska. Under uppsatsen kommer samtliga citat vara av denna karaktär.

17

propagandateknik gör det enklare för mottagaren att acceptera, samt ansluta till, den Islamiska

statens krigsföring. Våld försvaras som tillvägagångssätt då det utförs mot ”de andra”, de som

inte accepterar Allahs ord, och de som inte lever ett rättmätigt liv. De som inte går med

riskerar samma öde som IS offer. Detta uttrycks i synnerhet i den video som hyllar de

ansvariga för terrordåden i Paris: ”Et tuez-les où que vous les rencontrez”, bland annat av Abu

Rayyan al-Faransi som innan avrättningen säger: ”i Allahs ögon är ni skyldiga, då ni har

övergett era bröder och systrar” (16:04). Efter avrättningen håller han upp huvudet, pekar på

det med den fortfarande blodiga kniven och säger: ”Det här kommer bli ditt öde, om Allah

tillåter”. De exempel på fiendeskapande som här har lyfts är mer vaga och insinuerande än de

vi finner i videon ”No respite”, där vi ser visas loggor och flaggor och användandet av

infografier med siffror och bilder för att illustrera information kring IS och fienden (se bild B6

och B7).

Den Islamiska staten visar tydligt vilken lösning de anser vara lämplig på detta problem. Så

länge Frankrike attackerar, eller allierar sig med de som attackerar, eller så länge Frankrike

fortsätter vara ”centrum för allt som är pervers och förkastligt”8, så kommer IS fortsätta att

attackera Frankrike. Radikaliseringsprocessen fortsätter genom att ett rättfärdigat

tillvägagångssätt för att vedergällda den orätt som gruppen utsatts för presenteras. Detta görs i

synnerhet genom användandet av den propagandateknik som kallas ”auktoritetsargument”

(Cole, 1998). Framgångsrik propaganda har en trovärdig källa, där expertåsikter värdesätts.

Källan legitimerar budskapet, om mottagaren litar på källan i en fråga tenderar den att även

acceptera källans trovärdighet i andra frågor (Jowett och O’Donnell, 2012:300). Den

Islamiska staten yrkar för att handlingarna ligger i ledarens intresse och vilja, där ledaren

identifieras som Allah, Gud. Allah blir propagandans ”expertvittne” där målgruppen redan har

en positiv relation till experten, vilket därmed även legitimerar det IS uttrycker, då detta görs i

Allahs namn. För att radikaliseringen ska lyckas krävs det att individiden ser lösningen på

problemet som moraliskt försvarbart (Kruglanski et al., 2014:74). Genom att då försvara

terrordåden även utifrån religionens moraliska grundpelare, vilket görs genom att visa på

verser från Koranen, blir dessa handlingar försvarbara. De vill således visa hur Allah, den

största av ledare, stödjer IS kamp samt de terrordåd som begås. Då Allah inte är en direkt

person, men ett väsen, går det inte heller att motsätta sig hans ord och han begår inte

mänskliga fel. Allah är inte heller en politiker som är utbytbar och kan ställas inför rätta.

Allah är den största av ledare och handlingar som stödjs av Gud måste därmed vara korrekta

8 Denna mening uttrycks i det uttalande som IS gör på Twitter efter attentaten (Kepel, 2015)

18

handlingar. Även om IS har en fysisk ledare, Abu Bakr al-Baghdadi, anses denna ledare i sin

roll som Kalif, en direkt descendent till profeten, likvärdig en religiös ledare. Intertextualitet

genom citering av Koranen är ett ständigt återkommande inslag i videorna, som stärker och

försvarar de påståenden samt handlingar som kommuniceras. Genom att citera verser från

Koranen ämnar IS försvara de handlingar som i första anblick kan anses icke-moraliska. Den

Islamiska staten försöker även visa hur deras handlingar är moraliska genom att peka på hur

det handlar om hämnd. Hämnd är grundat i ett behov att återgälda ett ont som gruppen eller

individen utstått, där gruppen på något viss förlorat sin makt genom en annans grupp

handlingar. Propagandan, samt den politik och de våldshandlingar de yrkar för, tillåter makten

att förflyttas till terrorgruppen och således ge den mening som krävs för

radikaliseringsprocessen (Kruglanski et al., 2014:73f). IS presenterar sig själva som

frihetskämpar i första hand, och endast som terrorister då de besvarar de verkliga terroristerna,

Frankrike. I ”Paris s’est effrondé” uttrycker Abu’umar al-Baljiki hur ”Vi är terrorister /../ Det

är vi som terroriserar de som terroriserar muslimer” (03:15). Genom detta uttalande vill han

därmed visa varför det våld som används är försvarbart enligt ideologin. Frankrike

terroriserar, därför terroriserar IS i sin tur och handlingarna är därmed berättigade. IS ämnar

utmana hegemonin inom vilken de definieras som terrorister. De styrker detta genom

associering, där de visar bilder från lufträder i samband med att Frankrike eller Hollande

omnämns. Därmed kopplar mottagaren, medvetet eller omedvetet ihop Frankrike med de

våldsamma bilderna på döda och skadade i Syrien eller Irak, och den Islamiska staten skapar

en alternativ verklighetsbild. Likt en text som läggs på ett pressfoto, vilket semiologen Roland

Barthes benämner ”ett parasitiskt meddelande” kan vi här se hur talet som ackompanjerar de

bilder som visas har ett syfte att konnotera bilden åt mottagaren (Barthes, 1977:25), och

därmed konstruera en mening som omedvetet tolkas.

I det sista steget av radikaliseringsprocessen uppmanar gruppen mottagaren att agera, efter att

ha presenterat en moraliskt försvarbar lösning på problemet. Detta görs genom att den

Islamiska staten adresserar sig direkt till mottagaren och nästintill skuldbelägger densamme

för hens passivitet. IS uppmanar samtliga att skrida till handling. De listar även upp ett antal

exempel på medel som kan tas om möjlighet att ansluta sig till IS i Irak eller Syrien inte finns.

Detta är exempel på så kallad ”agitationspropaganda” där lättutförbara handlingar presenteras

för att driva tittaren till handling (Jowett & O’Donnell, 2012). Denna propaganda kallas även

”agitprop” och refererar till den leninistiska propagandamodellen, där propaganda uttrycks

främst genom just litteratur, konst och musik, inom vilket videopropaganda faller. Agitprop

19

har till syfte att driva individen till handling genom att blanda propaganda som lyfter historisk

fakta och sociala orättvisor, med agitation som genom exempelvis tal och slogans anspelar på

mottagarens emotionella reaktion för att uppröra samt skapa mobilisering (Downing,

2001:68f). Propaganda kan vara av agiterande typ, det vill säga att den vill förarga eller

uppmana till handling. Den kan även vara av befästande typ, där individen istället uppmanas

till att acceptera ideologin (Jowett & O’Donnell, 2012:17). På detta sätt lockas mottagaren till

att ansluta sig till ideologin på ett långsiktigt plan, samtidigt som den uppmanas till att agera i

stunden. IS propaganda blandar dessa två typer av propaganda för att maximera videornas

potential för att skapa sympatisering samt rekrytering. Ett tydligt exempel på uppmaning till

handling hittar vi i videon ”Paris s’est effrondé” där Abu Qital al-Faransi, efter att ha

meddelat att han har skickats av Abu Bakr al-Baghdadi för att rensa jorden på tvivlare, frågar

vad de muslimer som bor i Frankrike egentligen gör ”Vi dör varje dag och ni bara sitter där

med armarna i kors, ni bor med dem, ni sover med dem, ni äter med dem, med dessa otrogna”

(06:41). Med detta vill han skuldbelägga de franska muslimerna till handling. Han fortsätter

med att rada upp ett antal sätt de skulle kunna agera på: ”Spotta dem i ansiktet. Om ni inte

hittar något vapen, slå in deras skalle med en sten, eller kör över dem med er bil9 och

terrorisera dem” (06:56). Han ger därmed mottagaren exempel på handlingar som kan utföras

på hemmaplan för att visa sin hängivelse. Han vill visa att alla kan agera, även om de inte har

möjlighet att ansluta sig till IS rent fysiskt. Några månader innan attentaten i Paris inledde IS

även en Twitterkampanj där de uppmanar till handling i Frankrike (Se bild B1). En tweet

försvann snabbt från plattformen, men delades av jihadismexperten David Thomson10 i

september 2015 efter att en man på väg tillbaka till Frankrike från Syrien arresterats för att ha

planerat ett bombdåd i en konsertlokal. Bilden visar en konsertpublik med en text som följer:

”Jihad, det är inte bara i Syrien”. I högra hörnet ser vi även en handgranat och texten

”Granaten. Enkel att dölja. Perfekt mot en grupp kufar”. Denna propagandabild uppmanar

följare att agera, samt uttrycker att de inte behöver ansluta sig till Syrien, utan att jihad kan

utföras överallt, på ett sätt vilket är slående likt det attentat som sedan utfördes endast ett par

månader senare. Vi ser därmed hur IS skapar den bild av verkligheten som gör att mottagaren

övertalas till att se våldshandlingen som ett legitimt samt strategiskt val utifrån mottagarens

egna samhällsposition. IS övertygar individen genom att spela på både grupp- och individnivå

då propagandan får mottagaren att uppleva sin handling som egenvald och motiverad. Teorier

9 Detta uttalande har även refererats efter attacken i Nice den 14e juli, och den eventuella påverkan det skulle haft för det terrordåd där en man, i IS namn, körde ihjäl 86 personer.10https://twitter.com/_DavidThomson/status/644793823365873664/photo/1?ref_src=twsrc %5Etfw

20

kring den sociala rörelsen befinner sig mellan strukturalismen och rational choice-teori just

när det kommer till detta de ser till individens roll som beslutande agent, dock att det är beslut

som är grundade på idéer skapade av gruppen eller kontexten inom vilken individen befinner

sig (Robinson, 2004:115). Individen gör ett aktivt val, men det är ett aktivt val som görs både

utifrån den kontext i vilken de befinner sig, och beroende på den bild som propagandan

förmedlar. Detta är precis hur Islamiska staten fungerar, individen måste tro att den själv har

beslutat att begå handlingen.

Broderskap och gemenskap

Den Islamiska statens propaganda lägger mycket fokus på broderskapet och på att skapa en

bild av gemenskap. Propagandan vill utmåla kalifatet som en utopisk plats (Aly et al., 2016).

De vill visa sig som enade och i direkt kontrast till den politiska omvärlden som uppmålas

som splittrad. De vill visa sig inkluderande, och samtidigt måla upp Frankrike som

exkluderande mot de muslimska medborgarna. De vill öka klyftan mellan gruppen och de

andra, mellan muslimer och Frankrike. Propagandan skapar resonans hos mottagaren då de

trycker på hur muslimer är annorlunda gemene fransman, hur de inte är accepterade på grund

av sin religiösa tillhörighet. En resonans som är grundad i en känsla av utanförskap bland

andra-generationsinvandrare, en känsla som bekräftas i den OECD-undersökning som tidigare

nämnts, men även en resonans mot det identitetssökande som de flesta unga människor

upplever. Denna resonans är central för propagandans effektivitet (Jowett & O’Donnell,

2012:299). Den Islamiska staten erbjuder mening, där den enande punkten är Allah, under

vilken samtliga anhängare samlas. Detta syns även i gester och symbolik. Exempelvis syns

ofta IS-anhängare hålla upp pekfingret mot himlen vilket symboliserar kopplingen till Allah,

samt religionens monoteistiska karaktär. I ”Et tuez-les où que vous les rencontrez” syns Abu

Mujaed, pekandes med sitt blodiga pekfinger mot himlen efter att ha halshuggit en fånge och

visat upp huvudet. Denna gest, att hålla upp pekfingret, har blivit ett signum för IS (se bild B8

och B9). Allah ses som den enande kraften i broderskapet även i ”No respite” där ett tiotal

krigare samlas under Islamiska statens flagga, där minst två utav dessa är krigare som begick

attackerna i Paris, med ett ljus som strålar ned på och enar dem. Detta ljus som avläses som

Gud (Se bild B10). Vi ser här hur den Islamiska staten genom denna slags propaganda

försöker bygga bilden av en stark och tydlig gemensam identitet, vilket är en viktig del i

processen för att skapa sociala rörelser (Della Porte & Diani, 2006:20). Alla medlemmar är

likvärdiga så länge de hänger sig till Allah. I ”No respite” uttrycks hur inkluderande gruppen

är: ”there is no difference between an arab and a non-arab, a black man and a white man

21

except through mujahideen11” (se bild B11). Alla möts de under islam. Detta för att skapa den

känsla av tillhörighet och mening som potentiella rekryter söker. Vi ser hur krigarna klär sig

likadant samt hur de låter växa ut skägget, ett skägg som även det har blivit en symbol för IS.

Det finns därmed en tydlig gruppidentitet både fysiskt men även spirituellt. Det faktum att klä

sig i en uniform och att ta bort personliga karaktärsdrag så som klädsel eller frisyr är även

någonting som ofta ses som en förutsättning för att kunna begå onda handlingar, så som

avrätta någon genom att skära halsen av dem. Den nya gruppidentiteten där individuella

skillnader tas bort distanserar individen till handlingen samt rättfärdigar den genom att trycka

på yrkesansvar och gruppidentitet. Denna ”avindividualisering” gör att individen kan begå

våldshandlingar utan att bli begränsad av ett eventuellt samvete (Zimbardo, 2007:295).

Genom propaganda och konstruktion av ideologi går individen ifrån sin tidigare

gruppidentitet, där gruppen bestått av familj och vänner. IS omformulerar identiteten kring en

specifik läsning och förståelse av Koranen, en förståelse som mottagarens tidigare grupp inte

delar. På så sätt finner mottagaren en ny grupp hos den Islamiska staten, där alla har samma

förståelse av religionen och en gemenskap uppstår kring vilken en ny gruppidentitet skapas

(Gendron, 2016). Broderskapet målas upp som positivt och en plats för glädje för de som

ansluter. I slutskedet av videon ”Voici venu le temps de vengeance” ser vi hur IS-anhängare

firar med godis och leenden, vilket ställer sig i stark kontrast till de bilder som strax innan

visats från Parisattackerna (se bild B12).

Representationen av våld och död

Den Islamiska staten särskiljer sig genom sina regelbundna och starka representationer av

våld och död i sin propaganda. Deras kommunikation har blivit känd för omvärlden via ryktet

och bilder av det primitiva och råa våld som används mot fienden och fångar. Bilder som

dock fascinerar många tittare, även om det i de flesta fall handlar om en fascination grundad i

avsky (Bolt, 2012:118). Den Islamiska staten har även nästintill institutionaliserat ”The

Managament of Savagery”, ett dokument skrivet av al-Qaida 2004, som en central del i deras

politik. Detta innebär att extremt våld är kärnan i den sociala rörelsen, och därmed del i den

rutinmässiga produktionen videor och material med fokus på just våld (Stern & Berger,

2015:3). I de studerade videorna ser vi halshuggningar som visas i minsta detalj med en

ljudupptagning som tillåter publiken att höra när den tandande kniven når strupen och det

sista gurglandet från offret innan huvudet visas upp och sedan placeras på den livlösa

kroppen. Vi ser bilder på avrättade fångar som puttas ned från stup, där vi hör varenda duns.

11 Mujahideen (plural), mujahid innebär en individ som engagerar sig i jihad.

22

Allt detta filmas och presenteras på ett sätt som påminner om amerikanska actionfilmer, där

stor energi lagts på specialeffekter, men till skillnad från dessa actionfilmer är det alltid ett

våld som utförs mot den oskadliggjorda fienden. De glorifierar våldet, där fienden vid alla

tillfällen är bunden. Fienden visas som svag och IS visas som att inneha total kontroll. Även i

de studerade videorna är döden ett centralt och återkommande tema, dels genom de

avrättningar som begås i filmerna men genom reproducering av bilder från attentaten.

Avrättningarnas som syns är gjorda med dessa videor i åtanke. Så vilken funktion har våldet?

Dels att sprida skräck hos fienden, men främst att skildra krigarna, och terrorgruppen i sig,

som orädda och oövervinneliga, för vad destabiliserar och skrämmer en fiende mer än en

motståndare som inte är rädd för döden (Atwan, 2015:6)? Detta uttrycks även i videon

publicerad den 22e juli 2015 där en soldat säger "[vi är] män som älskar döden så som ni

älskar livet" (01:15). I ”Et tuez-les où que vous les recontrez” uttrycks även ”Martyrerna som

ni har dödat, är i Paradiset, om Allah tillåter, medan era döda är i helvetet” (15:07). Genom

detta trycker de än en gång på hur de är inte rädda för döden och det som väntar martyren är

till och med bättre än livet på jorden. Den Islamiska staten vill på detta sätt visa sig starka och

överlägsna fienden. ”Voici venu le temps de vengeance” innehåller en längre sekvens med

bilder från attentaten där polisen motas bort av mötande skott. Detta ser vi även exempel på i

den tredje videon där de visar bilder på franska polisstyrkor under beskjutning som tar skydd,

med ordet ”terror” inklippt i bilden (Se bild B13). Efter dessa bilder klipps det till träning i

Irak och Syrien. Vi ser anhängare som övar prickskjutning, samt halshuggning. Dessa bilder

porträtterar Frankrike och den franska polisen som rädda och passiva, medan IS-krigarna

visas som som aktiva och orädda. Våldet används alltså för att skrämma sin fiende (Atwan,

2015:35). I ”Et tuez-les où que vous les rencontrez” accentueras våldet än mer för att skapa en

skräckfylld reaktion genom att det avskurna huvudet visas upp av Abu Qital al-Faransi för

kameran innan det läggs på backen. Samtidigt som han visar upp det viskar han ”snart på

Champs-Elysées” (se bild B14). Våld skapar en starkare känslomässig respons hos

mottagaren än vad till exempel en debattartikel skulle göra. Det skapar en bild av IS som

handlingskraftiga samt en styrka som lyckas lamslå ett helt land. IS vill visa potentiella

rekryter att de kan vara del av denna grupp som lyckas få ”förtryckarna” att falla på knä.

Genom propagandavideorna och det som däri uttrycks legitimerar IS våldshandlingarna,

vilket är essentiellt för att motverka den ”normala” reaktionen på bilder av våld och död:

avsky och rädsla (Bolt, 2012:118). Funktionen av användandet av våld är därmed att skapa en

bild av gruppen som stark, orädd och reaktiv samt för att provocera fram en reaktion från

mottagaren. Som nämnts trycker IS på att våld är nödvändigt för att vedergällda den orätt som

23

gjorts mot muslimer av koalitionsländerna, samt en viktig del i byggandet av kalifatet. Alla

krig innehåller våld som medel för att nå ett mål. Blodbad har varit en central del i grundandet

av majoriteten av empir och nationer världen över (Atwan, 2015:35). Harré (2004) menar att

samhället konstruerar en bild av våldsanvändaren som antingen terrorist, eller frihetskämpe.

Islamiska staten vill med dessa propagandavideor visandes det använda våldet förmedla hur

de, enligt deras ideologi, är just frihetskämpar (Harré, 2004). Martyrskapet blir ett eftersträvat

mål i individens sökande efter betydelse och självförverkligande genom den uppoffring detta

innebär för gruppen, en uppoffring som hyllas postumt. Den kollektiva identitet som skapas

kring ideologin gör att individen blir mindre rädd för döden men även mer villig att offra sig

för gruppen (Kruglanski et al. 2014:83). Islamiska staten menar att alla möjliga medel bör tas

för sakens skull, om det så innebär självmordsmission. Videon ”Et tuez-les où que vous les

rencontrez” är tillägnad minnet av de 9 fallna IS-anhängarna, vilka alla kan ses i ett kollage

med Paris i bakgrunden (se bild B15). Varje person presenteras sedan med namn och bild från

videor filmade innan attentaten, där det under varje namn står ”May Allah accept him”. De

håller sedan ett tal eller syns agera på diverse sätt. Dessa individer hyllas och tackas för sina

handlingar. De anses ha visat prov på den ultimata hängivelsen, att ha kämpat för Allah ända

in i döden. Det faktum att en del av dessa individer utförde sin jihad genom

självmordsbombning, självmord som enligt Koranen inte är tillåtet, omnämns inte, utan fokus

läggs på uppoffringen som gjorts för den goda saken och för världens samtliga muslimer.

Dessa nio individer kan i denna video ses som opinionsledare för spridningen av IS ideologi. I

videon visas klipp där de uttrycker sig i frågan, där de talar direkt till mottagaren och där de

legitimerar tillvägagångssättet. Opinionsledare är individer som har stor trovärdighet hos

andra (Jowett och O’Donnell, 2012:300) och dessa nio som har begått jihad och den ultimata

uppoffringen blir trovärdiga i sina ord samt handlingar. Det inledande kollaget kombineras

med en bildtext som lyder:

”The following are the final messages of the nine lions of the Khilafah who were mobilized

from their dens to bring an entire country – France – to her knees. They raised the word of

Tawhid and lived the Ayat of the Quran by killing the Kuffar12 wherever they found them.

And they continued to do so until the thirst for their own success was quenched with nothing

other than their own blood”.

12 Tawhid är ett begrepp som åsyftar tron på en odelbar gud, monoteismen. Ayat innebär verser från Koranen, eller Koranens ords. Kuffar är de otroende.

24

I denna text ser vi hur videorna anspelar på både symbolik och ideologikonstruktion samt

romantisering av våld. Krigarna benämns som lejon som mobiliserades utifrån deras egna

revir. Metaforen lejon är inte oavsiktlig, den återkommer även i flera andra propagandavideor

från IS. Lejon konnoteras världen över som modiga, som hänsynslösa och starka rovdjur. På

samma sätt som IS i sin propaganda vill appropriera benämningen terrorist genom att peka på

att det i själva verket är Frankrike som är terrorister, vänder de även här på den allmänna

bilden där väst utmålas som ståtlig jägare som driver ut terroristerna från deras bo och

gömmen (Steuter & Wills, 2009:73). Här är det istället IS som är lejonet som jagar

västvärlden. I den Islamiska statens videopropaganda syns genomgående en romantisering av

vapen. Vapen är synliga i majoriteten av bilderna, dels genom aktiv användning vid

avrättningar, under dådet eller i övning, men även som rekvisita. Till exempel ses Abu’umar

al-Baljiki omringad av vapen när han håller sitt tal i ”Et tuez-les où que vous les retrouvez”.

Vi ser även hur IS-krigare använder sig av vapnet för att peka och peta på sina

avrättningsoffer. Så varför detta romantiserande av vapen? Romantiseringen tilltalar

målgruppen unga män, en grupp som har vana av datorspelande, men genom denna

romantisering avdramatiseras även det våld som objektet innebär genom repetition och

regelbunden exponering i videorna. Mottagaren kan därmed leva sig in i rollen som IS-soldat.

Kalashnikoven har även blivit ett signum för terrorgruppen. Det är det vapen som den

Islamiska staten använder sig av. I samtliga videor studerade syns kalashnikoven vid ett eller

flera tillfällen. I ”No respite” syns vid ett tillfälle 6 barn studerandes Koranen med en

kalashnikov i famnen, till bilden hör vi berättas hur barnen ”prepare themselves to share in the

great rewards of expanding this huge Khilāfa” (01:50). Vi ser därmed hur de kopplar ihop

religionen direkt med vapnet och våldet (se bild B16). Vidare visar propagandan ofta bilder på

hur krigare lyfter upp vapnet mot himlen, på samma sätt som de lyfter upp pekfingret mot

himlen för att åberopa Allah. På detta sätt visar detta att vapnet samt våldet är rättfärdigat som

medel för att nå IS mål, och att detta tillvägagångssätt accepteras och stöds av Allah.

Islamiska staten använder sig även av hot om våld för att sätta skräck i fienden. Mycket av det

som uttalas i videorna är direkt hot mot Frankrike. I ”Et tuez-les où que vous les recontrez”

säger Abu Rayyan al-Faransi innan han skär halsen av en fånge: ”Ser ni honom? Föreställ dig

själv i hans plats, för vid Allah, du kommer uppleva samma sak som honom, med den här

kniven mot din hals” (14:30). Vi ser även hur den Islamiska staten genomgående i

propagandavideorna även pekar mot kameran när de nämner fienden vilket gör att mottagaren

känner sig direkt adresserad och hotad.

25

Propagandavideons radikaliserande form

Den andra delen av analysen kommer behandla medieteknologin och den estetiska sidan av

propagandan, för att undersöka vilken roll formen har för propagandans framgång.

Val av medieform

Den Islamiska statens val att använda videon som propagandaform grundar sig dels i mediets

funktion och potential men även i propagandans syfte, rekrytering och målgrupp. Videon som

media är effektiv för att skapa emotionell respons hos mottagaren. Det är enklare att skapa

representation och för mottagaren att leva sig in, och föreställa sig själv, i det som visas i

videon (Jowett & O’Donnell, 2012:110f). Utöver detta bör vi även ha målgruppen i åtanke,

som består av tonåringar eller unga vuxna, som är vana vid video som media och internet som

informationskälla (Atwan, 2015:1f). Videornas dynamiska estetik kan förstås genom detta, då

den Islamiska staten försöker skapa effektiv propaganda genom att anspela på underhållning.

Målgruppen är en stor konsument av amerikansk filmproduktion. Att propagandavideorna

följer denna stil ter sig därmed logiskt, då de lockar in mottagaren med det som den är

familjärt. Den Islamiska statens videopropaganda har fått mycket uppmärksamhet i

nyhetsmedia just då de bryter med det vi tidigare associerat med jihadistisk kommunikation:

en pixeliserad video filmad i en grotta eller hemlig plats där vi ibland tar del av avrättningar,

men där det oftast handlar ett officiellt uttalande från ledaren. IS bryter denna stereotyp

genom att producera högteknologiska och professionella videor som påminner om

Hollywood-produktioner och trailers (Atwan, 2015:7). Mycket energi är lagd på att göra

övertalande, dynamiska och estetiskt tilltalandevideor, en teknik som stöttar videornas

budskap och syfte: att övertyga. Videon tillåter även mötet mellan mottagaren och en

karismatisk ledare, i form av de krigare som visas i videorna. Gendron pekar på den

övertygelseförmåga och makt som kommer med karisma, och dess centralitet för den

islamistiska radikaliseringen och rättfärdigandet av våldshandlingar (2016). Denna karisma

förmedlas tydligast genom video som propagandaformat. Genom att producera

propagandavideor får gruppen även en chans att skapa den bild de önskar att mottagaren ska

ha av dem, och en professionell video innebär en ökad chans att även gruppen uppfattas som

seriös. Islamiska statens videor visar på en förståelse för video som media, då de kombinerar

igenkännlighet med innovation. IS videopropaganda följer på så sätt även den utveckling vi

ser i den allmänna filmindustrin, där filmer antingen följer en slags standardisering genom till

exempel struktur, eller att de försöker vara innovativa. De studerade videorna kombinerar

både standardisering med de Hollywood-tekniker som vi känner igen, samt innovation när det

26

kommer till videopropaganda: användandet av våld. Vi är inte vana att se avrättningar i

västvärlden vilket gör att det kan ses som innovativt samt locka mottagarens intresse. Dock

blir även dessa innovativa inslag standardiserade då IS fulla videopropagandaverk generellt

följer samma schema. Vidare är internet som arena för utbyte och som plattform för spridning

av propagandan även centralt i förståelsen kring videornas radikaliserande potential. Den

digitala eran har tillåtit möten som tidigare inte varit möjliga, där tid och plats inte längre är

begränsande. Den har även tillåtit utvecklingen av medier genom vilka propaganda förs i syfte

att radikalisera mottagaren. Videon anspelar på publikens känslor och väcker intresse. Den

kan förvandla åsikter till övertygelse och leda till handling (Farwell, 2010:129). Det faktum

att det handlar om onlinevideor pekar på den Islamiska statens strategier för att rekrytera samt

sprida budskap i linje med gruppens ideologi och mål, det vill säga att skapa ett kalifat som

omfattar världens samtliga muslimer, där internet öppnar upp för ett transnationellt nätverk.

Medievalet är inte omedvetet, propagandaskapare ser till flertalet faktorer innan

skapelseprocessen sätter igång. Bland annat spelar ekonomi stor del men även mediets

potential för maximal spridning av en marginaliserad grupps politik (Ekman, 2014:82). En

grupp som även är isolerad fysiskt och befinner sig långt ifrån målgruppen får ta till

innovativa metoder för att nå ut, där ny teknologi är central (Jowett & O’Donnell, 2012:298).

Internet tillåter således den Islamiska staten att på ett kostnadseffektivt sätt nå ut på ett

internationellt och globalt plan. De nya medieteknologierna, så som sociala nätverk, erbjuder

även ett forum och en plattform för dessa terrorgrupper att uttrycka sig. Till dessa teknologier

kan alla koppla upp sig och är inte kontrollerade som övrig massmedia. Här kan de därmed

sprida sin agenda utan större inverkan av elit eller andra makter (Aly et al. 2016). Genom

internet kan de rekrytera i länder som Frankrike samt koordinera attentat.

Radikaliseringsprocessen faciliteras således, och gruppen ter sig närmare den enskilde

individen även om denna befinner sig i Frankrike. Internet besvarar även det behov kring

omedelbarhet som genomsyrar dagens samhälle (Tomlinson, 2007:91). IS kan snabbt reagera

och agera via internet. Bolt (2012) diskuterar även hur det finns en ”opportunity space” i

samband med terrorattacker, när fienden fortfarande är destabiliserad, vilket är en stor chans

för terrorgruppen att föra sin agenda. Vi kan se hur IS använder sig av detta när de endast

timmar efter attacken släpper sitt officiella uttalande via Twitter där de tar på sig attacken. På

internet får även all information likvärdig plats och betydelse. Således blir IS videor legitima

genom att de befinner sig på en plattform där all information bedöms likvärdig. Källkritiken

tenderar att nedspelas när informationen finns att hitta på internet, information som i större

27

utsträckning ses som valid oavsett källa så fort den bekräftar en förutbestämd åsikt (Jowett &

O’Donnell, 2012:160ff). Genom att använda sig av internet som huvudsakligt forum för att nå

ut med sitt budskap tar Islamiska staten missnöjet och skepticismens tid i akt.

Montage och återanvändning av nyhetsmedias bilder

Videornas uppbyggnad består till mångt och mycket av montage och presenterar en, stundom

kakofonisk, blandning av egenskapat material i form av filmning, infografier och animering

med återanvändande av material från traditionell nyhetsmedia. Denna blandning av bilder

tagna ur sin kontext benämns ”mash-up” och tillåter gruppen att skapa en ny mening av

materialet som överensstämmer med och främjar terrorgruppens agenda (Farwell, 2010:134,

Askanius, 2013:9). Som tidigare nämnt ser vi även exempel på återanvändning av både

vittnesfilmning samt klipp från nyhetsmedia. I ”Voici venu le temps de vengeance” syns

speciellt denna ”mash-up”-teknik. Här visas bilder från lufträder i Syrien och bilder på

Hollande som förklarar krig, men vi ser även bilder från attentaten i form av

nyhetsrapporteringar, men även vittnesbilder. Bilder på kroppar, på blod som rinner på

trottoarerna ackompanjerat av ljudet från folk som skriker i smärta. Vi ser även bilder från

inuti Bataclan när de första skotten hörs under konserten (se bild B17). Genom att konstruera

videorna på detta sätt väljer IS vad de vill visa, i vilket tillfälle och kontext. Genom att blanda

riktiga bilder med det iscensatta ökar propagandans trovärdighet. De använder sig av de

nyhetsbilder som traditionell media diffuserar, vilket gör att tittaren får känslan av att det

handlar om vit propaganda, att terrorgruppen inte har någonting att dölja och således att den

informationen som de själva skapar även stämmer. De erbjuder en alternativ, konfliktuerande

bild av händelsen, där dådet är rättfärdigat som hämnd. De ämnar erbjuda en alternativ

medierapportering genom att skapa eget material likväl som mediekanaler, där dådet

behandlas ur deras synvinkel samt där fiendebilden skapas. I ”Voici venu le temps de

vengeance” ser vi exempelvis hur de använder sig av iscensatt material, här bilder på en

individ som tejpar ihop en bomb och sätter på sig ett bombbälte, en scen som tydligt har

konstruerats enbart för denna video (se bild B18). IS medierapportering blir mottagarens

främsta källa för information. De förkastar den traditionella genom reproduceringen av deras

bilder, i samband med att terrorgruppen parallellt förklarar sin ideologi genom tal. På detta

sätt använder IS nyhetsmedias bilder mot mediet själv, och befäster IS status hos de som

radikaliseras. Kombinationen av bilder på offer i Syrien, heroisk musik samt bilder på döda

kroppar i Paris får tittaren att se dådet som hämnd och att Frankrike är fienden. Vi ser därmed

hur centralt montage är i IS videopropaganda. I skapandet av egna videor innehållandes bilder

28

från attentaten kan IS kontrollera den bild av händelsen som ges, inklusive orsaker,

tillvägagångssätt samt reaktioner, och därmed föreslå en alternativ verklighetsbild.

Propagandaskaparen kan med videor manipulera och konstruera budskapet och sanningen.

Genom att exkludera motsägande bilder eller genom användning av retorik för att övertyga

mottagaren att den ideologi och kamp som Islamiska staten står för är legitim, och att de val

som individen gör är på eget bevåg (Bolt, 2012:33) Videorna är pedagogiska och visar på ett

enkelt sätt vem fienden är, varför och vad lösningen är. Genom att presentera händelserna på

ett visst sätt, försöker de konstruera mottagarens reaktion. Den Islamiska staten målas upp

som protagonister och inte som antagonister som de ofta görs i västvärldens nyhetsmedia.

Deras ”hämndaktioner” anses därmed legitima. Rent konkret delar de heller inga osanningar,

vilket gör propagandan än mer effektiv. De nekar inte till någonting, utan stoltserar istället

med det som de anklagas för, och de ter sig som ett trovärdigt alternativ till västvärldens

politik. Bilder från fransk samt internationell nyhetsrapportering återanvänds i varje video,

som för att visa hur stort genomslag dådet fått och vilken makt terrorgruppen har på Frankrike

i detta tillfälle. Då samma bilder, deras samt nyhetsmedias, återkommer i senare videor, även

de som släpps nästan ett år efter attentaten, ger IS tittaren bilden av att de fortfarande innehar

makt över i Frankrike, en makt som de egentligen endast hade under tiden attentatet pågick.

Den vidare makten skapas genom att den skräck och panik som skapades i samband behålls i

det kollektiva minnet. Bolt menar att repetition och anticipation är centralt i terrorgruppers

strategiska kommunikation. Det behåller dådet i det kollektiva minnet, samtidigt som det

”lovar” framtida attacker (Bolt, 2012:122). Videorna studerade har just dessa karaktärsdrag:

de upprepar och befäster bilderna i minnet, samtidigt som de kombinerar dessa bilder med

vidare, uttryckliga, hot. Denna repetition av samma bilder visar hur IS använder sig av

propaganda of the deed. Terrorgruppen vill med sina handlingar få uppmärksamhet i media,

där bilder från attentaten produceras. Den Islamiska staten förstår att det krävs en upprepad

diffusion av bilderna för att de provocera fram det önskade resultatet, det vill säga att fler

ansluter sig till kampen, och för att behålla dådet i minne för att maximera dess effekt (Bolt,

2012:122). Själva attacken i sig är en handling som kan förstås som propaganda of the deed,

men även de propagandavideor som de skapar kring attentatet. Genom att utföra terrordåd

skakar de om fienden, samt visar hur starka de är. De visar hur enkelt tittaren själv kan utföra

liknande dåd och hur svag fienden är. Propagandan är centrerad kring just attentaten som

glorifieras och nämns om och om igen. Utöver attentatet använder sig även IS av

halshuggningarna som avskräckande exempel och därmed som POTD. Genom att reproducera

bilder kring dessa båda handlingar förlängs effekten av propagandan. Handlingen är en form

29

av kommunikation som här säger mer än ord. Klippen med halshuggningar som har begåtts av

de inblandade i terrordådet återkommer även i efterföljande videor. Idag existerar en

samhällsdebatt kring huruvida bilder på inblandande i attacken bör diffuseras eller ej, vilket

vittnar om en ökad förståelse kring POTD och dess effektivitet. Dock diskuteras sällan det

faktum att samtlig medierapportering kring våldshandlingen är del av den önskade reaktionen

på propaganda of the deed. Genom medierapportering kan publiken nästintill känna sig som

ett ögonvittne (Bolt, 2012:152f), vilket tidigare inte varit möjligt, och på detta sätt breddar

terrorgruppen även den publik som berörs av attentatet.

Visuella tekniker

Utöver montage använder sig IS av diverse audiovisuella tekniker för att förstärka

propagandans effekt hos mottagaren. Exempelvis inleds den tredje videon ”Et tuez-les où que

vous les rencontrez” med att visa vad som kan förstås som en krypterad datorkod. I koden ser

vi ”Operation: kill them wherever you find them”. Detta gör allusion till den förmodade

kryptering som IS använder sig av inför sina attacker och för att ge en bild av deras operation

som komplicerad, välplanerad och gruppen som onåbar samt oslagbar. Vi ser andra delar i

koden som ”starting date: 13 november 2015”, samt ”Group 1, target: Stade de France” för att

sedan rada upp samtliga ställen som attackerades (se bild B19). Hela denna del av videon har

ett genomgående ”spionfilms-tema”, där vi kan se klippningar, effekter och tekniker som vi är

vana att se i amerikanska filmer. De börjar med att stå ”Target: Paris” och sedan ser vi den

typiska röda målsökaren som lagts till på en flygplansvy i svart och vitt över Paris, och i

synnerhet Stade de France. Här står sedan ”Group 1: Stade de France” som i inledningen.

Vidare visas bilder från nyhetsrapportering. Sedan klipps bilden och målsökaren letar sig fram

till den 10e arrondissementet med texten ”Group 2: Le Petit Cambodge” samt adress, även här

i svartvitt. Målsökaren syns även under tiden bilder från nyhetsrapporteringarna visas, men då

fokuserad på skadade eller döda (se bild B20). Målsökaren är ett centralt inslag utigenom

videon. Först sätts den in i bilder från medierapportering kring franska luftattacker, och

därmed fokuserar den på luftattackens offer i Syrien och Irak. Sedan använder IS samma

målsökare i bilder från attentaten samt avrättningsscenerna där den fokuserar på offren.

Målsökaren visar därmed på IS handlingar och vinster. Detta görs för att illustrera det faktum

att deras handlingar är berättigad hämnd, och att de endast gör detta för att vedergällda

koalitionens attacker. Blod för blod, målsökare för målsökare. I ”Paris s’est effrondé”, släppt

bara någon dag efter attentaten, syns i ett klipp taget från filmen G.I. Joe: The Rise of the

30

Cobra (Dailymail, 2009)13 hur Eiffeltornet bryts på mitten och faller ljudligt, vilket alluderar

till hur staden förstörts och fallit sönder av terrordådet. Bilden kompletteras med titeltexten

”Paris s’est effrondé” (Paris faller). Detta visar förövrigt även hur Islamiska staten inspireras

av amerikanska box office-filmer i skapandet av sin videopropaganda. Vidare läggs även

mycket vikt vid mediecentrens logotyper som introducerar videorna. Särskilt Al-Hayat och

Dimashq har välgjorda logotyper som väcker tittarens intresse redan från början. Al-Hayat har

en stilren logotyp i guld mot en svart bakgrund, medan Dimashqs i ”Voici venu le temps de

vengeance” är mer animerad. Den visar en animerad kalashnikov, i första persons-perspektiv,

som siktar på en måltavla. När vapnet skjuter byts måltavlan mot videons titel (se bild B21).

Detta intro blandar romantiseringen av våld med den animerade stil som blivit IS signum.

I ”Et tuez-les où que vous les recontrez” ser vi fortsatt även hur färg används för att förstärka

budskap och för att fokusera betraktarens öga vid ett särskilt element av bilden (Rose,

2001:39). Vid en av avrättningarna visas en grafisk filmning av halshuggningen, i svart och

vitt, där endast målsökaren och blodet är rött, filmat ur en vinkel som visar offrets

ansiktsuttryck (se bild B22). Denna scen är extra viktig för analysen då den tydligt visar den

teknik och de specialeffekter som IS använder sig av i sin videopropaganda och hur estetik

används i propagandasyfte. Liknande användning av färg för att förstärka bilden kan även ses

i en tidigare avrättning i samma video vilket visar på hur färgskiftning än en gång används för

att accentuera blodet, dock här i form att ett gult filter. Även i den första videon syns exempel

på hur den Islamiska staten kombinerar kreativ klippning och filmteknik med färgskiftningar

för att skapa emotionell respons hos mottagaren. Innan avrättningen zoomar kameran in på

fångens ansikte samtidigt som bilden blir svartvit. Bilden saktar in, för att ge ännu mer fokus

på mannens tomma blick (se bild B23). Mannen avrättas sedan och hans döda kropp sparkas

sedan ned över stupet. Här ser vi hur klippning används för att förstärkt effekt på ett nytt sätt,

där bilden spolas tillbaka efter kroppen dunsat i backen, för att sedan spelas igen (se bild

B24). Denna repetition syftar till att förstärka och förlänga effekten av handlingen, samtidigt

som offret förnedras än mer. Även i ”No respite” kan vi se hur färgkodning används. När

kalifatet presenteras och nämns är bilden omsvept av ljus och guldig skimmer, men när

videon sedan fortsätter till att presentera koalitionen faller allt i ett mörker. Detta förstärker

bilden av den Islamiska staten som utopi, frihetskämpe och räddare. Som tidigare nämnts

lägger de mycket vikt vid ”black-and-white fallacy”, där mottagaren endast presenteras med

13 http://www.dailymail.co.uk/news/article-3329799/Paris-Collapsed-New-ISIS-video-shows-Eiffel-Tower-falling-using-clip-stolen-2009-GI-Joe-movie.html

31

två alternativ. Dessa bilder och färgskiftningar är relaterade till detta då de tydligt visar vilken

sida mottagaren borde ställa sig på om de vill ha en ljus framtid. Den sidan är Islamiska

statens sida, och allt annat kommer gå en mörk framtid till mötes.

Ljud och musik

Musikaliska uttryck är en vanligt förekommande del i propaganda, speciellt när det gäller

patriotisk sådan. Musiken och texten på låtarna används för att motivera och engagera

mottagaren, där rytmiken och upprepningen gör att mottagaren blir bekant av både musiken

och låtens budskap. Musik är effektivt då det anspelar på mottagarens känslomässiga reaktion

och engagemang, och uppmanar lyssnaren till att sjunga med i texten. På så sätt etsas även in

den ideologi som där uttrycks (Jowett & O’Donnell, 2012:304). I de studerade videorna hörs

en hymn på franska i 4 av 6 videor. Denna hymn som har fått titeln ”Avance, Avance” är av

just rytmisk karaktär vilket gör den särskilt lätt att lägga på minnet, tilltalande och lätt att

sjunga med i. Om individerna börjar tveka på budskapet samt tillvägagångssättet är denna låt

gjord för att motivera och visa att de måste stå emot både fiendens försök att bekämpa dem,

men även för att vidare rättfärdiga kampen för sig själva. Detta förmedlas genom hymnens

text där introt ungefärligt följer: ”fortsätt framåt, fortsätt framåt, fortsätt framåt, fortsätt

framåt, utan att aldrig falla tillbaka, aldrig kapitulera, oslagbar krigare med svärd i hand, döda

dem, döda djävulens soldater utan att tveka…”. Jowett och O’Donnell menar att musik och

ljud kan ha en betingande effekt, det vill säga en associativ inlärning, där budskap befästs

genom musiken (2012:297). Musik tenderar att ”fastna på hjärnan”, vilket gör att budskapet

även arbetar på det undermedvetna. Den sista videon studerad, ”Ma vengeance”, är även en

musikvideo till en så kallad nasheed vilket är arabisk vokalmusik som ofta kommunicerar

religiösa och historiska budskap blandat med aktuella eller betydande samhällshändelser som

visar på hängivelse till Allah (Atwan, 2015:106). Även denna låt är av rytmisk karaktär, där

texten rimmar. Den är därför även den lättförståelig och lättmemorerad. Denna musikvideo är

skapad för att hylla attentatet i Paris, men även i Belgien samt mordet på en polis samt fru i

Magnanville, Frankrike. Låten sätter därmed dessa händelser i centrum och hyllar de fallna

IS-krigarna som utfört dessa attacker. Speciellt attackerad är den förre premiärministern

Manuel Valls. Genom att studera denna video samt den officiella hymnen ser vi hur stor roll

sång spelar för den Islamiska staten. Genom musik vill de driva mottagaren till handling, samt

förmedla en gemenskap där individerna samlas kring dessa kamplåtar. Denna låt är uppbyggd

på liknande sätt som resterade videor. Ideologin presenteras, broderskapet och hyllning till

martyrskapet i samband med våldsamma terrordåd lyfts. Än en gång görs det för att justifiera

32

våld som medel och vittnar således om en våldsbejakande social rörelse som använder diverse

dessa tekniker med syfte att radikalisera. Låten släpptes i juni 2016, och kan därmed ses som

del i propaganda of the deed, där de genom att än en gång hänvisa till attentaten och än en

gång visa bilder därifrån ämnar behålla dådet i det kollektiva minnet genom upprepning, och

att gång på gång visa terrorgruppens styrka.

I propagandavideorna accentueras även ljudet. Ett exempel på detta kan ses i videon ”Et tuez-

les où que vous les rencontrez” då Abu Fu’ad al-Faransi avrättar en fånge med kamphymnen

hörandes i bakgrunden. Vid själva halshuggningen läggs extra ljud på för att göra scenens

brutalitet än mer påtaglig, och ljudet av när kniven når nackbenet är förstärkt. Även

ljudinspelningen av fångens utrop och gurglande har accentuerats. Då avrättningen sker

genom att skära av halsen med en tandad kniv blir ljudeffekten än starkare och mer grotesk än

vad den hade blivit om det skett genom ett enkelt hugg. Vid en av de andra halshuggningarna,

accentueras ljudet återigen. Här har dock allt annat ljud än nacken som bryts tagits bort, och

på så vis blir accentueringen än starkare. Detta filmas även i slow-motion och i närbild för att

göra våldet än mer påtagligt. Ytterligare exempel på ljud som läggs till för effekt kan ses i

”Paris s’est effrondé” där, efter ett uttalande från en IS-krigare angående terrordådet, bilden

klipps med ljudet av ett knivblad, och där vi ser Eiffeltornet rasa med ljudeffekt. Att IS

kombinerar klippningen mellan bilder i videon med ljudet av ett knivblad är inte heller endast

för stilistisk effekt, utan alluderar till både IS avrättningsmetoder, tillvägagångssätt samt deras

propagandavideoserie ”The Clanging of the Swords”. På så sätt är IS romantisering av våld

och vapen ständigt närvarande i syfte att avdramatisera och rättfärdiga gruppens

våldsbejakande ideologi. I den första videon läggs även extra ljud på för att förstärka

avrättningen. Detta ackompanjeras med ljudet av avrättningsskottet som spelas dels i takt med

dunset när kroppen slår mot bergskanten, dels i tak med musiken i bakgrunden. I ”Et tuez-les

où que vous les rencontrez” ser vi även hur de använder sig av accelerering och juxtaposition

av ljud för att bygga upp känslan i videon. Ljudet från målsökarna, rapporteringarna,

vittnesfilmningarna accelereras och ackumuleras för att sedan bytas ut mot en av IS rytmiska

sånger. IS lugna och rytmiska värld ställer sig därmed i kontrast till den kakofoniska och

kaotiska västvärlden.

Cyberjihadismen

33

Den digitala radikaliseringen är ett ämne som blir allt mer omtalat för var dag. Den Islamiska

staten har blivit kända världen över genom sina terrordåd men även via sina propagandavideor

som vittnar om en terrorgrupp medveten om den digitala erans möjligheter. Internet tillåter för

individer och grupper, oberoende av tid och rum, att mötas och utbyta erfarenheter med

varandra. Detta gäller även för våldsbejakande extremistgrupper. Här kan de öka sin

mottagarbas, de kan koordinera terrorattacker och de kan rekrytera. Internet som medieform

möter även dagens behov av omedelbarhet, kommunikationen är snabb samt kostnadseffektiv.

Digitala medier tillåter terrorgruppen att uttala sig direkt i samband med viktiga händelser, så

som terrorattacken den 13e november 2015. De ger även en viss frihet till terrorgruppen att

formulera sin politiska retorik i nutid och behålla en dynamik i förmedlingen av sin ideologi.

Medieutvecklingen erbjuder även nya former av medier genom vilka de kan skapa

övertygande propaganda. Den här uppsatsen har haft till syfte att studera just hur och varför

den Islamiska staten använder sig av onlinevideor som propaganda, och videornas form samt

funktion. Studien har avgränsats till en fransk kontext, dels då Frankrike är det land i Europa

där flest dödsfall skett genom terrorattacker signerade IS, men även då Frankrike är bland de

främsta länderna ifrån vilka IS-anhängare rekryteras. Genom en kvalitativ innehållsanalys har

den här analysen lyft propagandans komplexitet och visat hur budskap kombineras med

estetik i ett försök att maximera videoformatets potential. Den har visat hur ideologin

konstrueras i syfte att skapa en radikaliserande värdegrund där fiendebilden skapas och där

våld justifieras som legitimt medel för förändring. Islamiska staten blandar politisk

marknadsföring med religiösa motiv. Estetiken vittnar om en propagandist medveten om sin

mottagare och dess medievanor. Propagandan föreslår en alternativ världsbild som övertygar

genom förmedling av ideologi men även genom det audiovisuella där klippningar, tekniker

och filmning är essentiella för förmedlingen av budskapet samt för att tilltala målgruppen; en

generation som är vana konsumenter av populärkultur. Den kombinerar traditionella

värderingar med innovation, engagerande bilder och ljud med övertygande argumentation.

Analysen har lyft vad som kommuniceras, hur det kommuniceras, i vilken kontext det

kommuniceras och till vilket syfte det kommuniceras.

Den Islamiska staten är en social rörelse som kombinerar politisk retorik grundad i religiösa

motiv. Det kan te sig oväntat att en grupp som IS använder sig av nya mediateknologier då det

i första anblick inte går ihop med gruppens ideologi. Dock är det kanske just kombinationen

av medeltida krigsföring, traditionella värderingar och det högteknologiska som tilltalar

målgruppen. De värdesätter det ”äkta”: gud som ledare, broderskapet och ländernas historia

34

och kultur, samtidigt som de anpassar diskursen till det moderna där konnektiviteten är central

i det moderna samhället. De vänder sig till en målgrupp som är frustrerad, som söker en

mening med sin existens och som kämpar med identitetsskapande i det allmänna rummet, ett

rum i vilket de ofta upplever sig uteslutna. Propagandan skapar resonans hos den individ som

känner sig ovälkommen i det franska samhället på grund av sin religiösa tillhörighet eller

etnicitet. Propagandavideorna är formulerade och strukturerade på ett sätt som presenterar en

tydlig kamp, samt tillvägagångssätt, till vilken dessa ungdomar välkomnas med öppna armar.

De kan bli en av de heroiska soldater som syns i videorna, som kämpar för den rätta sakens

skull, och detta under den största av ledare - Allah. De krigare som tar ton i videorna riktade

till den franska publiken talar franska, med samma franska dialekt som de själva har vilket

vittnar om att de tidigare har befunnit sig på fransk mark och att de för inte så längesedan

varit precis där mottagaren befinner sig nu. Dessa videor visar hur den Islamiska staten är en

radikal social rörelse som kombinerar konstruktionen av ideologi med representationer av

våld för att radikalisera mottagaren och uppmana till kollektiva våldshandlingar,

våldshandlingar som i sig även är en form av propaganda. Neville Bolts teorier kring

”propaganda of the deed” har varit centralt för förståelsen av de studerade videorna. Videon

som format tillåter repetition av den våldsamma bilden, i syfte att maximera handlingens

effekt. Det centrala temat som gör att IS onlinevideor sticker ut är just det extrema våld som

visas, ett våld som rättfärdigas genom refererande till Koranen. Representationer av våld har

två huvudfunktioner i propagandan: att skrämma fienden samt att tilltala den potentiella

rekryten, då bilder av våld är någonting som fascinerar. Genom både tal och bild visar IS i

sina propagandavideor hur de varken är rädda för våld eller för att dö genom att hylla

martyrskap och genom att avrätta fångar på brutala sätt. De skrämmer därmed fienden för att

få övertag, för det inte finns något mer intimiderande än en fiende som inte ens fruktar döden,

en fiende som är beredd att göra vad som helst för att nå sitt mål.

Den här studien har visat hur propagandans funktion och form, det vill säga det ideologiska

och det tekniska, i kombination resulterar i ett radikaliserande framgångsrecept för

våldsbejakande sociala rörelser som IS. Den studerade videopropagandan vittnar om en

utveckling där terrorgrupper inser potentialen med digital radikalisering, en utveckling vi med

stor sannolikhet endast kommer se mer av.

Referenser

35

Videor

And we did not wrong them (thereby), but they were wronging themselves , 2015, Hims Media

Center. Tillgänglig via https://www.zerocensorship.com/uncensored/isis/video-execution-of-

syrian-soldier-before-kicking-him-off-cliff-threat-to-france-278728

Paris s'est effrondé, 2015, Halab Media Center.

Tillgänglig via https://vk.com/video268500831_171325620?hash=d4cde38e75ed7538

Voici venu le temps de vengeance, 2015, Dimashq Media Center.

Tillgänglig via https://videopress.com/v/TZlyGz1a

No respite, 2015, Al-Hayat Media Center.

Tillgänglig via https://videopress.com/v/uidShgul

Et tuez-les où que vous les rencontrez, 2016, Al-Hayat Media Center.

Tillgänglig via https://www.zerocensorship.com/uncensored/isis/execution-video-kill-them-wherever-you-find-them-threat-to-france-west-219013

Ma vengeance, 2016, Al-Hayat Media Center.

Tillgänglig via https://videopress.com/v/HT5Aqt3a

Artiklar och rapporter

Berger, J.M., (2014). How ISIS games Twitter., The Atlantic,

http://www.theatlantic.com/international/archive/2014/06/isis-iraq-twitter-social-media-

strategy/372856/ (Hämtad 15-11-2016)

Europol, European Union Terrorism Situation and Trend, 2016

Roy, Olivier. (2015) ’Le Djihadisme un Revolte Generationnelle et Nihiliste’. Le Monde.

http://www.lemonde.fr/idees/article/2015/11/24/le-djihadisme-une-revolte-generationnelle-et-

nihiliste_4815992_3232.html ( Hämtad 24-11-2015)

36

OECD (2015) Les jeunes issus de l’immigration souffrent de la discrimination et du manque

de perspectives d’emploi. Tillgänglig via http://www.oecd.org/fr/migrations/les-jeunes-issus-

de-l-immigration-souffrent-de-la-discrimination-et-du-manque-de-perspectives-d-emploi.htm

(Hämtad 17-11-2016)

Litteratur och vetenskapliga artiklar

Alimi, Eitan Y., Bosi, Lorenzo. & Demetriou, Charles. (2015). The dynamics of

radicalization: a relational and comparative perspective. New York, NY: Oxford University

Press

Aly, Anne, Macdonald, Stuart, Jarvis, Lee, & Chen, Thomas M. (2016), 'Introduction to the

special issue: Terrorist online propaganda and radicalization', Studies In Conflict And

Terrorism, vol. 40, no. 1, s. 1-9

Askanius, Tina (2013). ‘Online Video Activism and Political Mash-Up Genres’. Journal

Journalism Media and Cultural Studies no. 4.

Atwan, Abdel Bari (2015). Islamic state: the digital caliphate. London: Saqi Books

Barthes, Roland (1977). Image, music, text. London: Fontana

Bergström, Göran & Boréus, Kristina (2000). Textens mening och makt: metodbok i

samhällsvetenskaplig textanalys. Lund: Studentlitteratur

Björkvall, Anders (2000). Visuell textanalys. I Bergström, Göran & Boréus, Kristina (red.)

(2000). Textens mening och makt: metodbok i samhällsvetenskaplig textanalys. Lund:

Studentlitteratur

Bolt, Neville (2012). The violent image: insurgent propaganda and the new revolutionaries.

London: Hurst

37

Cole, Robert (red.) (1998). International encyclopedia of propaganda. London: Fitzroy

Dearborn

Della Porta, Donatella & Diani, Mario (2006). Social movements: an introduction. 2. ed.

Malden, MA.: Blackwell

Dijck, José van (2013). The culture of connectivity: a critical history of social media. New

York: Oxford University Press

Downing, John D. H. (2001). Radical media: rebellious communication and social

movements. Thousand Oaks, Calif.: Sage

Ekman, Mattias (2014). 'The dark side of online activism: Swedish right-wing extremist video

activism on YouTube', Mediekultur: Journal Of Media & Communication Research, vol. 30,

no. 56, s. 79-99

Farwell, P. James (2010), 'Jihadi Video in the 'War of Ideas'', Survival, vol.52, no.6, s.127-

150

Gendron, Angela (2016). 'The call to jihad: Charismatic preachers and the internet', Studies In

Conflict And Terrorism, vol 40, n. 1, s. 44-61

Harré, Rom (2004). 'The social construction of terrorism', Understanding terrorism:

Psychosocial roots, consequences, and interventions s. 91-102 Washington, US

Jowett, Garth & O'Donnell, Victoria. (2012). Propaganda and persuasion. 5. ed. London:

SAGE

Kepel, Gilles (2015). Terreur dans l’Hexagone: Genèse du djihad français. Paris: Gallimard

Kruglanski, A, Gelfand, M, Bélanger, J, Sheveland, A, Hetiarachchi, M, & Gunaratna, R.

(2014). 'The Psychology of Radicalization and Deradicalization: How Significance Quest

Impacts Violent Extremism', Political Psychology, vol.35, s. 69-93

38

Robinson, Glenn E. (2004). For: Hamas as Social Movement. I Wiktorowicz, Quintan (red.)

(2004). Islamic activism: a social movement theory approach. Bloomington, Ind.: Indiana

University Press

Rose, Gillian (2001). Visual methodologies an introduction to the interpretation of visual

materials. London: Sage

Stern, Jessica & Berger, J. M. (2015). ISIS: the state of terror. London: William Collins

Steuter, Erin. & Wills, Deborah. (2013). At war with metaphor media, propaganda, and

racism in the war on terror. Johanneshov: MTM

Tomlinson, John (2007). The culture of speed: the coming of immediacy. London: Sage

Wiktorowicz, Quintan (red.) (2004). Islamic activism: a social movement theory approach.

Bloomington, Ind.: Indiana University Press

Zimbardo, Philip G. (2007). The Lucifer effect: how good people turn evil. London: Rider

Bilagor

39

Bilaga A: material

Datum Tid Wilayat Titel Typ

22-07-2015 2:13

Hims Media

Center

“And we did not

wrong them

(thereby), but

they were

wronging

themselves”

Hot

21-11-2015 3:41 Halab

"Paris s'est

effrondé" Tack till 13/11/15

24-11-2015 4:13

Al-Hayat

Media Center "No respite" Fiendeskapande - US & västvärlden

24-01-2016 17:38

Al-Hayat

Media Center

"Et tuez-les où

que vous les

rencontrez" Hyllning 13e november + hot

14-05-2016 8:32 Dimashq

"Voici venu le

temps de

vengeance" Hyllning 13e november

05-07-2016 4:31

Al-Hayat

Media Center "Ma vengeance" Musikvideo till nasheed

Bilaga B: bilder (bilderna har tagits bort av upphovsrättsskäl)

Bild B1: Tweet av David Thomson den 18-09-2015

Bild B2: Voici venu le temps de vengeance (02:24)

Bild B3: Voici venu le temps de vengeance (02:33)

Bild B4: Voici venu le temps de vengeance (00:33)

Bild B5: Voici venu le temps de vengeance (01:01)

Bild B6: No respite (01:55)

Bild B7: No respite (03:06)

Bild B8: Et tuez-les où que vous les rencontrez (09:46)

40

Bild B9: Voici venu le temps de vengeance (06:40)

Bild B10: No respite (00:58)

Bild B11: No respite (01:35)

Bild B12: Voici venu le temps de vengeance (07:50)

Bild B13: Et tuez-les où que vous les rencontrez (01:23)

Bild B14: Et tuez-les où que vous les rencontrez (08:17)

Bild B15: Et tuez-les où que vous les rencontrez (02:12)

Bild B16: No respite (01:50)

Bild B17: Voici venu le temps de vengeance (03:25)

Bild B18: Voici venu le temps de vengeance (02:42)

Bild B19: Et tuez-les où que vous les rencontrez (00:22)

Bild B20: Et tuez-les où que vous les rencontrez (01:08)

Bild B21: Voici venu le temps de vengeance (01:17)

Bild B22: Et tuez-les où que vous les rencontrez (16:44)

Bild B23: And we did not wrong them (thereby), but they were wronging themselves (01:27)

Bild B24: And we did not wrong them (thereby), but they were wronging themselves (01:48)

41