masteruppsatser frÅn pedagogiska institutionen
Post on 13-Nov-2021
2 Views
Preview:
TRANSCRIPT
MASTERUPPSATSER FRÅN PEDAGOGISKA INSTITUTIONEN
Box 2136, 750 02 Uppsala
Idrott - ett verktyg för samhällsintegration?
av
Esbjörn Forss
Masteruppsats nr 2010:1 Handledare: John Davies
Abstract
This study focuses on marginalized youths in Sweden and how sports and athletics, with a primary
focus on boxing, can help socialize these youths into society.
In 2009 in Sweden some suburbs and ghettos were struck by marginalized youths, who rioted
because they felt the police abused their power. The rioting consisted of rock throwing at the police,
burning of cars and assault and battery. The riots, which continued for several weeks, eventually
ended as quickly as they had started.
In the aftermaths of these riots, voices were heard arguing for more youth activities to keep these
marginalized youths occupied, with an emphasis on boxing as a possible solution.
Having written a previous master thesis in pedagogy on the subject of learning through boxing, I
found myself interested in seeing how boxing could be used as a pedagogical instrument for
changing marginalized youths’ behavior from socially unacceptable to socially acceptable, processing
the socialization through boxing.
For this dissertation I have interviewed five people, consisting of marginalized youths, the police and
successful boxers, to see how sports in general and boxing in particular can help socialize these
groups into society. Starting with the riots of 2009, I analyzed the events through interviews showing
different perspectives. Using a theoretical framework consisting mainly of Loïc Wacquant’s views of
society and Erving Goffman’s theory of dramaturgical perspective and stigma, I analyzed three
primary concepts making out marginalized youth identity: namely, respect, power and masculinity.
Analyzing the marginalized youth identity through these three concepts, I then applied these
concepts to boxing, showing how these values are important aspects of boxing and sports in general
as well. Finally, I used Goffman’s dramaturgical perspective to show how sports can redefine the
meaning of these concepts, through the framework of rules agreed upon by participants of a sport.
By redefining the concepts from a socially unacceptable meaning, e.g. acquiring respect within the
group by disobeying society’s rules, to acquiring respect by following the rules of boxing, because a
participant cannot break the rules of the game and maintain respect at the same time. Boxing can
create a pedagogical platform for further socialization into society.
Finally I discussed boxing in today’s society. With increasingly popular sports such as mixed martial
arts appealing to a broader audience and youths in particular, I believe new sports will carry the
responsibility of socialization that boxing has been associated with historically. This opens up greater
possibilities, but also a greater responsibility, for many newly formed martial arts clubs as they
should not neglect their importance as a possible pedagogical solution where traditional reforming
instances such as schools and the penal system have failed to integrate youths into society.
Keywords: Marginalized youth, ghetto, boxing, respect, power, masculinity, youth identity
Nyckelord: Marginaliserade ungdomar, förorter, boxning, respekt, makt, maskulinitet,
ungdomsidentitet
i
Innehåll1. Introduktion .................................................................................................................................... 1
1.1 Ämnesvalet .................................................................................................................................... 2
1.2 Förförståelse .................................................................................................................................. 3
1.3 Kritiska utgångspunkter ................................................................................................................. 3
1.4 Studiens fokus och avgränsning .................................................................................................... 4
1.5 Tillgänglighet i språk och struktur ................................................................................................. 4
1.6 Studiens upplägg ........................................................................................................................... 5
1.7 Visualisering av samhällelig acceptans kontra utanförskap .......................................................... 5
2. Syfte och frågeställning ................................................................................................................... 7
2.1 Studiens syfte ................................................................................................................................ 7
2.2 Förändring av syftet ...................................................................................................................... 7
2.3 Frågeställningen ............................................................................................................................ 7
3. Teoretisk utgångspunkt ................................................................................................................... 8
3.1 Wacquant ...................................................................................................................................... 8
3.1.1 Kritik av Wacquants samhällsbeskrivning ............................................................................ 11
3.2 Goffman ‐ Dramaturgiska perspektivet ....................................................................................... 11
3.2.1 Skådespelet .......................................................................................................................... 12
3.2.2 Stigma ................................................................................................................................... 14
3.2.3 Utvecklat stigmatiseringsbegrepp ........................................................................................ 15
4. Datainsamling ................................................................................................................................ 17
4.1 Datainsamlingens upplägg .......................................................................................................... 17
4.2 Datainsamlingsmetod och tillvägagångssätt ............................................................................... 18
4.3 Kodifiering av data ....................................................................................................................... 20
4.4 Presentation av intervjupersoner ............................................................................................... 21
4.4.1 Förorterna ............................................................................................................................ 21
ii
4.4.2 Intervjupersonerna ............................................................................................................... 22
5. Förortsbeskrivning ......................................................................................................................... 24
5.1 Boxningsbeskrivning .................................................................................................................... 27
5.1.1 Boxning som idrott ............................................................................................................... 27
5.1.2 Boxning och samhället ......................................................................................................... 28
6. Resultat och analys ........................................................................................................................ 30
6.1 Kriget i förorten – Språkmetaforer .............................................................................................. 31
6.1.1 Boxning och krig ................................................................................................................... 34
6.2 Förorts och ungdomsidentitet ..................................................................................................... 34
6.2.1 Förortsidentiteten ................................................................................................................ 40
6.2.2 Medias identitetsskapande .................................................................................................. 44
6.2.3 Rättssamhällets legitimitet ................................................................................................... 45
6.2.4 Förödelsens symbolik ........................................................................................................... 48
6.2.5 Åtgärdsproblematik .............................................................................................................. 50
6.3 Boxning ........................................................................................................................................ 54
6.3.1 Boxning som pedagogiskt redskap ....................................................................................... 54
6.3.2 Boxningens identitetsskapande ........................................................................................... 55
6.3.3 Synliggörande av individen ................................................................................................... 59
6.3.4 Boxningens socialisering ....................................................................................................... 60
6.3.5 Tränarens pedagogiska ansvar ............................................................................................. 63
6.4 Slutsats, förändrad begreppsinnebörd i det dramaturgiska perspektivet .................................. 64
7. Diskussion ...................................................................................................................................... 70
7.1 Fortsatta ämnesstudier ........................................................................................................... 73
8. Litteraturlista ................................................................................................................................. 74
Förorten Almhed1, 2009
“A riot is the language of the unheard.” Martin Luther King, Jr.
”Ungdomar som kastar brandbomber satte eld på ett tiotal bilar” berättar reportern. Det är kväll och det börjar skymma, men elden och röken bryter mörkret och lyser upp den nästan öde parkeringsplatsen, där några brandmän från brandförsvaret arbetar med ett släckningsarbete av tre totalförstörda bilar. En av bilarna brinner
-de ryker, täckt under ett lager av brandskum.
-dade jämsides varandra bakom kravallsköldar, vita hjälmar och svarta uniformer, där enbart hjälmarna syns tydligt i mörkret. Ett femtiotal meter bort, på andra sidan vägen vid den lokala pizzerian, står en grupp med ungdomar, gruppen ökar
Flera av ungdomarna har huvorna från sina munktröjor på sig och några av dem har dragit upp sjalar över ansiktet så att bara ögonen syns.
Det ser ut som de står och väntar på varandra, ungdomarna och polisen. Väntar på att den andra sidan ska göra sitt drag, så att de kan agera därefter. De väntar med spänning på vad de inte vill, men som de vet att, kommer att hända.
Dagarna efter - Fler bilbränder, misshandelsfall, bränder i byggnader, stenkast-ning, ungdomar gripna och polisanmälningar om övervåld från ordningsmakten.
Boxning
“Violence isn't always evil. What's evil is the infatuation with violence.” Jim Morrison
Människorna har börjat samlas i lokalen. Sittplatserna har tagit slut och folk börjar ställa sig längs med väggarna för att kunna se. Mitten av lokalen tas upp av en stor boxningsring, en fyrkant omgärdad av rep upphöjd knappt en meter ovanför marken som fyller nästan hela rummet. Strålkastare lyser upp boxningsringen i den i övrigt mörklagda lokalen. Musiken som spelas i högtalarna hörs ljudligt och blandas med publikens småpratande.
I korridoren utanför trängs några personer för att försöka komma in i den nu full-satta boxningslokalen. Någon springer med ett par boxningshandskar som ska lämnas till kommande boxare när de ska upp i ringen och boxas.
I omklädningsrummet står tränaren och håller upp ett par mittsar, ett slags plat-tor man har på händerna som boxarna kan slå på. En boxare slår slagkombina-tioner på mittsarna efter tränarens kommando, ”- rak vänster, rak höger och en högerkrok”. ”Bam, bam, bam” låter det när slagen träffar plattorna i en snabb följd. Handsbäraren kommer inspringandes från korridoren med de matchhandskar som ska användas. Tränaren pratar taktik med boxaren samtidigt som boxaren får hjälp att sätta på sig handskarna och boxningshjälmen.
Strålkastarna som lyste mot ringen riktas mot ingången till lokalen och faller på de två boxarna som kommer injoggandes, den ena i röd och den andra i blå box-ningsutrustning. De går fram till varsin motsatt hörnsida av boxningsringen, mar-kerad i respektive boxares färg, och tar sig under repen som omgärdar scenen och kliver in i ringen.
1Fingerat namn, se kapitel 4.4.1 sid.21
1
1. Introduktion
Högt i lokalen hörs den sista signalen,
när allt har försvunnit går jag ut på trottoaren.
Längs betongblock, trasiga väggar och murbruk,
70‐tals institutionens stora sjukhus.
Korthus av sten, men som är byggda på sand,
packa ihop oss i en hög så vi kan bo på varann.
– Alexis (2006)
Den 26 juni 1959 möter svenske Ingemar Johansson amerikanen Floyd Pattersson i en professionell
boxningsmatch på Yankee Stadium i New York. Matchen gäller världsmästarbältet i tungviktsboxning
och följs över radio av över tre miljoner svenska lyssnare. I den tredje ronden, efter två minuter och
tre sekunder, stoppas boxningsmatchen och Ingemar Johansson koras till ny världsmästare i
tungviktsboxning efter att ha slagit Pattersson till golvet sju gånger under matchens gång. Ingemar
Johansson utsågs av Svenska idrottsakademin till 1900‐talets tredje främsta svenske idrottsman
(www.idrottsgalan.com, 2010).
Våld omsatt i system som understöds av samhället2 har förekommit i årtusenden. Romerska
gladiatorspel, fornnordisk holmgång, medeltida tornerspel och modern kampsport (Engdahl och
Larsson, 2008, Ponting, 2001) är ett antal exempel. Våld förekommer även i nutid, i vårt moderna
samhälle. Det finns även ett regelverk avsett för att kontrollera former av våld, reglerad genom
exempelvis Genèvekonventionen eller Sveriges rikes lag. Det av samhället reglerade våldet finns
överallt omkring oss. Polis får bruka våld för att omhänderta en misstänkt brottsling, militär får
använda våld för att nedkämpa en fientlig soldat och boxare får använda våld för att boxas. Våldet är
regelstyrt och det har skapats ett ramverk för vad vi accepterar som legitimt våld vilket är
situationsberoende. Håller vi oss inom ramverket och accepterar de regler som styr våldsutövandet
uppfattas det som legitimt. Dilemman uppstår när vi går utanför det av samhället accepterade våldet
och bryter mot de regler och normer som reglerar våldsutövandet. En soldat som skjuter en
civilperson, en polis som brukar mer våld än situationen kräver, ungdomar som kastar sten mot
polisen eller en boxare som sparkar sin motståndare eller slår motståndaren under bältet betraktas
som en illegitim våldsutövare.
Murray menar att alla människor har ett antal fördefinierade behov, varav aggression är ett av dessa
behov, vilket kan ta sitt uttryck i form av våld (Daun, 1999). Våldsbehovet undertrycks dock av logiska
resonemang konstruerade i en social struktur där våldshandlingar och intellekt betraktas som
motpoler. Våldsrepressionen är så pass invand att brukandet av våld ses som ointellektuellt och
primitivt i kontrast till det upplysta samhälle där logik och reson är grundläggande värderingar. När
våld används trots våra sociala och logiskt uppbyggda spärrar visar det på strukturella problem i
samhället i form av rasism, fattigdom och ohälsa etc. Våldet blir till ett medel för att medvetandegöra
det övriga samhället kring de utsattas situation (Wacquant, 2008).
2 Samhälle innebär i texten huvudsakligen samhällssystemet
2
I studien har jag valt att studera utanförskap3 i form av ungdomsvåld mot rättsväsendet, för att
studera då utanförskapet tar sig uttryckta i extrema handlingar. Jag har studerat upplopp vilka tagit
sig form av bland annat bilbränder och stenkastning mot polisen inom förorter i Sverige. I studien
vidgas perspektivet till att även inbegripa studier av kamp‐ och styrkesporter generellt och boxning
specifikt i relation till ungdomsvåld och utanförskap, för att förklara varför ungdomar i utanförskap
ofta väljer att träna kampsporter. Jag studerar tränarens roll och boxningens påverkan till att
förändra ungdomars beteende från ett socialt icke accepterat till ett socialt accepterat beteende. Det
innefattar såväl våldsutövning som en anpassning till samhället där boxningslokalen kan omforma
individer i utanförskap när samhällets andra instanser misslyckats med deras integrering.
Genom studiens gång driver jag en hypotes gällande ungdomars möjlighet att socialiseras in i
samhället genom boxning. Vilka former av beteendeförändring krävs samt vilken möjlighet har
boxningen att påverka en sådan förändring för att integrera ungdomar i utanförskap in i samhället.
Ämnesområdet är omfattande och frågeställningar kommer att lämnas obesvarade, exempelvis
integrationspolitikens påverkan på integreringen och kampsportens etiska dilemman. Istället
studerar jag de delar som jag uppfattar har påverkat situationen inom ramen för mitt
intresseområde, vilket resulterat i en subjektiv bedömning utifrån de aspekter jag anser relevanta.
Jag utgår från begreppen maskulinitet, makt och respekt (Se kapitel 4) vilka är övergripande begrepp
för att skapa ett strukturellt ramverk utifrån vilken jag analyserar och förstår händelser. Begreppen är
utvalda för att förtydliga strukturer hos marginaliserade ungdomsgrupper och visa vad de uppfattar
som viktigt inom idrott och inom sin grupp. Examensarbetet är inte heltäckande inom ämnesområdet
men målet är att lyfta fram aspekter vilka kan utvecklas i en diskussion kring kampsport,
ungdomsvåld och ungdomskultur.
Min valda tolkning av materialet som framkommit har varit en subjektiv utgångspunkt där jag
presenterar olika synvinklar på samma problem, utifrån intervjupersoner, teoretiska utgångspunkter
och personliga reflektioner. Mitt syfte har aldrig varit att söka en objektiv sanning utan presentera
och analysera informanternas berättelser för att visa situationens komplexitet.
1.1Ämnesvalet
I mitt examensarbete studerar jag två ämnen vilka innehar såväl likheter som skillnader: boxning och
ungdomars utanförskap. Utanförskapet symboliseras i studien genom de kravaller och upplopp som
skedde i förorter i Sverige under 2009. Ungdomarna som deltog i upploppen befinner sig enligt min
uppfattning utanför delar av samhället och saknar ett av samhället accepterat beteende.
”Innanförskapet” eller samhällig acceptans symboliseras i studien genom framgång inom boxning,
där idrotten skapat ett förändrat beteende hos individen som nu accepteras av det övriga samhället.
Jag är själv aktiv boxningsutövare och boxningstränare och har ett tidigare examensarbete om
boxningstränare och tränarrollen ur ett pedagogiskt perspektiv i syfte att hjälpa ungdomar i deras
lärande publicerat (Forss, 2008). När mediebevakningen av upplopp i förorter skedde under 2009
höjdes röster kring ungdomarnas behov av struktur och fler boxningsklubbar lyftes fram som en
3 Utanförskap innebär i studien att befinna sig i eller aktivt arbetande för en självvald eller påtvingad position där samhällssystemet inte fullt ut accepteras. Utanförskap är inte ett fullständigt exkluderingsbegrepp gentemot samhällssystemet utan individer kan vara inkluderade och exkluderade på olika nivåer. En hemlös kan exempelvis sakna bostad men betala skatt och inneha ett arbete, och då både vara en del av och vara utanför samhället.
3
potentiell lösning på utanförskapets socialisering. Ungdomarna skulle få utlopp för sina aggressioner
och få en struktur i vardagen. Synen på boxning som ett socialiserande redskap intresserade mig, en
sport som attraherar ungdomsbrottslingar med sociala problem. Boxning som underklassens sport
visar sig vara en bild som aktivt upprätthålls av såväl samhället som ansvariga för boxningen som
sport.
Skillnaderna mellan socialt utanförskap och social acceptans uppfattade jag som intressanta att
studera närmare i relation till boxningens förmåga att omforma individer i utanförskap till ett
beteende av samhällelig acceptans.
1.2Förförståelse
Jag själv är aktiv boxningsutövare och boxningstränare vilket har påverkat och format
examensarbetet, från ämnesvalet till de utgångspunkter jag haft. Jag använder mig av en
boxningsterminologi där begreppsinnebörden kan tydas svårförstådd för de utan kunskap inom
boxning. Jag har förklarat de begrepp som förefaller ovanliga men också förutsatt att läsaren är
införstådd med boxningens grunder. Den magisteruppsats som jag skrivit (Forss, 2008) ligger även
som grund för de argument och reflektioner som gjorts under studiens gång. En vinkling har legat på
ämnen vilka jag belyst i tidigare forskning där jag utvecklat eller omdefinierat resultat från tidigare
studier. Söker man ökad förståelse för boxning som sport eller vill bli bekant med
boxningsterminologin finns litteratur att tillgå, bland annat Ambertson, 2009, Arnold och Mee, 1998,
Evans, 2005, Forss, 2008, Mullan and Mee, 2007, Oates, 2006, Säfve, 1990 och Wacquant, 2004a.
Ett sätt att visa min förförståelse är genom de berättande beskrivningar som jag valt för att förtydliga
och visualisera händelser. Jag har ämnat skapa en känsla av hur verkligheten kan framstå och min
uppfattning av den vilket skapar subjektiva berättelserna för att skildra situationer.
1.3Kritiskautgångspunkter
Som grund för min analys utgår jag ifrån subjektiva uppfattningar vilka jag inte ämnar motbevisa.
Uppfattar ungdomar i Sverige idag sin situation som svår så är det en del av deras verklighet även om
det svårligen kan jämföras med livsvillkoren i slumområden i Mogadishu, Somalia och därigenom
mena att de ur ett globalt perspektiv saknar substans i sin kritik av svensk levnadsstandard. Den
subjektiva utgångspunkten är viktig då flera personer jag intervjuat enligt min uppfattning haft en
förmåga att överdriva verkligheten och drivit en egen agenda under intervjuernas gång, exempelvis
ett svartmålande av rättssystemet (Wacquant, 2008). Den mediala bild som presenteras är också
överdriven och saknar generellt verklighetsförankring. Jag menar att journalister haft för avsikt att
presentera ett nyhetsvärde därmed fokuserat på problemen och underbyggandet av den negativa
bild som upprätthålls. Den negativa förstärkningen av förorter projiceras utav samtliga intressenter i
situationen, samhället, media och de boende i de utsatta områdena. Ett kritiskt förhållningssätt kring
vad intervjupersonerna och andra intressenter säger rekommenderas.
Studien är skriven inom ämnet pedagogik, men jag har valt att tolka pedagogik som ett bredare
ämnesområde nära knutet till sociologi. Den pedagogiska vinklingen har fungerat som ett ramverk
men studien tar också upp och diskuterar problem som tangerar andra ämnesområden.
4
1.4Studiensfokusochavgränsning
Ämnet som jag studerar är omfattande och kräver viss medveten avgränsning för att bibehålla fokus
genom uppsatsen. Valet att studera två separata ämnen, utanförskap och boxning, gör studiens
potentiella omfattning större. Ämnena som behandlas är högaktuella där flera samhällsaktörer
försöker att förklara och finna lösningar på den problematik som uppkommit. Utanförskapet och
ungdomsvåldet förklaras genom bland annat föräldrarnas oförmåga att fostra ungdomarna, skolan
och samhällets oförmåga att integrera ungdomarna genom fritidssysselsättningar eller bristande
integrationspolitik i Sverige. Potentiella lösningar presenteras, men det är inte enskilda faktorer utan
flera delar som utgör grunden till problemen. Jag väljer att exkludera delar av debatten gällande
tänkbara anledningar och lösningar till ungdomars integrationsproblem i samhället.
Integrationspolitiken eller skolan alternativt föräldrars ansvar för ungdomars socialisering i samhället
är omfattande ämnen som kräver separata diskussionsforum. Däremot är det svårt att beskriva
händelser utan att kommentera bidragande faktorer till händelseutvecklingen. Fokus ligger vid att
visa en potentiell möjlighet till att socialisera in ungdomar i utanförskap i samhället genom boxning,
men ämnen behandlas ifall de är relevanta i studien.
Min utgångspunkt är boxning även om andra kampsporter och idrotter kan ligga till grund för ett
liknande resonemang. Utanförskapet i formen våldsamt upplopp mot rättsväsendet, är en extrem
form av utanförskap och jag kunde ha valt att fokusera på andra former eller typer av utanförskap
och inte enbart ett socialt utanförskap.
Tidsperspektivet bör nämnas. När analysen påbörjades utgick mitt material från kravaller och
upplopp som förekommit i förorter i Sverige. Jag påbörjade studien efter det att upploppen ägt rum,
vilket innebär att jag nu sitter inne med vetskapen om vilka samhällsinsatser som gav önskat resultat.
Jag studerar inte de faktorer som initierade upploppen utan påbörjar studien när
händelseutvecklingen eskalerat. Protesterna mot rättsväsendet hade flera bakomliggande orsaker
vilka byggts upp under en längre tid och inte nödvändigtvis haft sin grund i ett uppfattat missnöje
mot polisen. I uppsatsen nämner jag tänkbara möjligheter till upploppens initiering men jag kommer
därefter inte göra en mer detaljerad analys av tänkbara scenarion eller behandla orsakerna
utförligare.
Gällande avgränsning kring informanter och datainhämtningsmetoder så behandlas de utförligare i
kapitel 4.
1.5Tillgänglighetispråkochstruktur
Ett ledord som genomsyrat arbetet är tillgänglighet, vilket främst tar sig som uttryck i språkbruket.
Samtidigt som jag håller språket på en akademisk nivå har jag sökt att använda ett lättillgängligt och
lättbegripligt språk.
Strukturellt har jag hållit ett övergripande syfte genom uppsatsen, samt vid behov utvecklat och
förtydligat min tankegång genom grafiska modeller eller berättande beskrivningar. Även om
ämnesvalet kan göras mer omfattande genom att följa upp intressanta sidospår är förhoppningen att
jag behållit fokus i utanförskapet i riktning mot samhällelig acceptans.
5
1.6Studiensupplägg
Jag har delat upp uppsatsen i åtta kapitel. Inledningen till uppsatsen, samt presentationer av förorter
och boxning i Sverige, visualiseras genom en berättande beskrivning där jag beskriver en händelse
eller situation utifrån min subjektiva uppfattning.
Kapitel ett behandlar uppsatsens inledning, ämnesvalet presenteras samt ett förtydligande av de
ämnesval och utgångspunkter jag haft. Kapitel två behandlar uppsatsens syfte och frågeställning.
I kapitel tre beskriver jag de teoretiska utgångspunkterna jag valt samt den litteratur som behandlar
ämnet. Jag presenterar Loïc Wacquant och Erving Goffman samt den litteratur de skrivit för att skapa
en förståelse för min syn på deras analyser samt hur jag använder deras litteratur för att analysera
mitt eget dataunderlag. Kapitel fyra behandlar insamlingen av data och de problem som uppkommit
gällande insamlandet av datamaterialet samt studiens genomförande. I kapitel fem beskriver jag
situationen i förorter i Sverige idag och ger en historisk beskrivning av förortsbegreppet. Jag
analyserar boxningen som idrott ur ett samhälls‐ och individperspektiv för att visa boxningens
påverkan. I kapitel sex varvas analys och resultat av datamaterialet utifrån en uppdelning av
förortsproblematik och boxning. Jag använder informanternas berättelser och analyserar dem utifrån
teoretiska utgångspunkter samt egna slutsatser utifrån materialet för att visa områden där boxning
kan påverka marginaliserade ungdomars integration i samhället. Kapitlet avslutas med en slutsats om
boxningens förmåga att omdefiniera begreppsinnebörder av ord och språkbruk och därigenom skapa
ett förändrat beteende och socialiseras in i samhället. I diskussionen i kapitel sju reflekterar jag
kritiskt kring den samhälleliga debatten som förts samt de insatser som gjorts och den stereotypa
bild av förorter och boxning som presenteras. Kapitel åtta presenterar litteraturen som jag använt.
1.7Visualiseringavsamhälleligacceptanskontrautanförskap
För att tydliggöra relationen mellan samhälleligt accepterat beteende och utanförskap har jag valt att
visualisera mina tankar genom en egenutvecklad figur. Figuren visar en förenklad bild av min
uppfattning kring skillnaden mellan utanförskap och samhällelig acceptans.
Figur 1: Egen figur, modell över samhällelig acceptans och utanförskap
6
Varje stapel har numrerats utifrån siffrorna 1, 2 eller 3.
Stapel 1 visualiserar utanförskapet i relation till samhällelig acceptans. Jag beskriver dem som två
motpoler då dess extremer innebär att man antingen är samhälleligt accepterad eller befinner sig i
ett utanförskap. Utanförskapet är mer komplext, man kan vara accepterad av samhället på ett plan
men inte på ett annat eller ett visst beteende är accepterat eller inte, men figuren visualiserar min
tankestruktur i stora drag. Figuren beskriver ytterligheter och linjen visar förändringen mellan de två
polerna. Om man befinner sig mellan utanförskap och samhällelig acceptans så befinner man sig i
mitten av linjen. Linjen ämnar täcka in olika nivåer av accepterat beteende.
Stapel 2 beskriver de ungdomar skolan tilltalar. Den streckade linjen visar var skolan attraherar
ungdomar. Skolan har lättast att nå ut till ungdomar med ett redan socialt accepterat beteende.
Ungdomar närmare utanförskapet intresserar sig ofta inte för skolan och blir svåra att nå ut till då de
kan vägra att lära sig eller frånvara från lektioner.
Stapel 3 visar boxningen och då är den streckade linjen större i förhållande till stapel 2. Den beskriver
min subjektiva och teoretiska erfarenhet av boxningens möjlighet att attrahera socialt utsatta
ungdomar. Flera ungdomar i omfattande utanförskap ser boxningen som positivt, vilket innebär att
boxningstränare har en mer heterogen grupp ungdomar gällande deras sociala acceptans. Den
översta delen av stapeln har streckats då den motsvarar de i utanförskap som inte är mottagliga för
förändring, exempelvis yrkeskriminella som vägrar förändras eller andra som uppvisar ett starkt
motstånd mot beteendeförändring.
En uppgift både för skolan och boxningen är att hjälpa ungdomar som befinner sig i utanförskap, den
övre halvan av linjen, att förflytta sig från utanförskapet mot ett samhälleligt accepterat beteende.
7
2. Syfteochfrågeställning
I kapitlet beskrivs studiens syfte samt den frågeställning som jag har sökt att besvara. Jag beskriver
även de ändringar som gjorts under arbetets gång avseende syfte från planeringsstadium till slutsats.
2.1Studienssyfte
Mitt syfte med uppsatsen består av flera delar och behandlar två ämnesområden snarare än
specifika frågor. Det övergripande syftet är ”hur boxning kan användas som resurs för att förändra
identiteten från utanförskap till ett socialt accepterat beteende hos ungdomar”.
Samtidigt som syftet är vägledande och ger en struktur till de delar jag beskriver är mitt syfte även att
problematisera ett uppfattat utanförskap och en ungdomsidentitet med maskulinitet, respekt och
makt i samspel med boxning som idrott för att visa verklighetens komplexitet.
2.2Förändringavsyftet
Formulerandet kring ett klart syfte har varit ett tidskrävande process som förändrats under
skrivandets gång då jag tillfogat mig mer kunskaper inom de ämnesområden som studien berör.
Fokus har varit boxningen, och examensarbetet är i grunden en utveckling av en tidigare studie jag
skrivit, ”Lärande inom boxning” (Forss, 2008). Jag ville studera boxningen som en del av samhället
och inte som en isolerad instans utan verklighetsanknytning, då boxning som idrott sägs spegla
samhällets oprivilegierades verklighet (Wacquant, 2004a).
Initialt tänkte jag skriva om ungdomar som tränar boxning och hur de under träningen lär sig de
normer och värderingar som accepteras i samhället, och här fokusera på boxning och inte söka mig
utanför boxningslokalen. Parallellt pågick debatten kring ungdomsvåld och ungdomars utanförskap i
samhället vilket fick medial uppmärksamhet där boxning ofta presenterades som en potentiell
lösning på de problem med ungdomsvåld och utanförskap som finns. Andra kampsporter eller andra
sporter, exempelvis tennis eller femkamp, nämndes sällan eller aldrig i debatten. Jag hade en
möjlighet att presentera en studie utifrån två ämnesområden, boxning och ungdomsvåld, där
ungdomsvåldet tog sitt uttryck i form av socialt utanförskap hos ungdomar i Sveriges förorter.
Det är därmed två ämnesområden som intresserar mig: boxning och ungdomar i utanförskap. Då min
kunskap inom ämnesområdena utvecklades, genom intervjuer med ungdomar, boxare och
rättsväsendet, samt utifrån litteratur kring ämnena, avsåg jag att beskriva de händelser vilka fick
medial uppmärksamhet under 2009 genom ungdomars konfrontation med polisen i svenska förorter.
Syftet ändrades till att beskriva ungdomarnas situation i utanförskap i svenska förorter och hur de
kan förflytta sig från ett socialt utanförskap till ett socialt accepterat beteende genom att omformas
genom boxning.
2.3Frågeställningen
Den frågeställning som ligger till grund för, och den fråga som jag i studien har sökt att svara på är:
Kan boxning förändra ungdomar i utanförskaps socialt icke accepterade beteende till att bli ett
socialt accepterat beteende?
8
3. Teoretiskutgångspunkt
I litteraturen som används i analysen av datamaterialet kommer jag huvudsakligen att utgå ifrån två
författare, Loïc Wacquant (2004a, 2004b, 2008, 2009) och Erwing Goffman (1959, 1963, 1981, 2009a,
2009b, 2009c), Lemert och Branaman (2001). Wacquant refererar jag till för att beskriva och förklara
förortsproblematik både globalt och lokalt för att ge en förståelse för hur levnadssituationen skiljer
sig mot det övriga samhället4. Jag använder också Wacquant för att visa boxningens påverkan på
förorterna och den roll som kampsporten spelar för marginaliserade ungdomar. Goffman kommer att
utgöra den huvudsakliga teoretiska grunden med den psykosociala modellen över människors
beteende i grupper (1959, 2009a). Goffman studerar även olika former av handikapp: fysiska,
mentala och imaginära, som jag kommer att knyta till hur ungdomar i utanförskap upplever sina egna
och andras syn på deras livssituation.
I kapitlet kommer jag först att introducera Loïc Wacquant, hans ämnesområde och den litteratur som
han har skrivit. Wacquants litteratur, som utgör ett fundament i analysen, kommer att ges en kortare
sammanfattning av dess innehåll. Därefter skriver jag en kortfattad presentation över vad
litteraturen specifikt tillför studien. Jag avslutar med att rikta kritik mot och belysa de oklarheter som
framförts mot Wacquant vilka bör tas i beaktande under läsning av analysen.
Efter Wacquant ges en presentation av Erwing Goffman. Här kommer jag att ge en beskrivning av de
huvudsakliga dragen i Goffmans samhällssyn och hans dramaturgiska perspektiv (Goffman, 2009a).
Jag kommer att beskriva Goffmans teori om stigma och stigmatisering (Goffman, 2009b). I avsnittet
förklarar jag varför Goffmans teorier kan appliceras på min studie och varför Goffman lämpar sig för
att förklara marginaliserade gruppers beteende i konkurrens med andra teoretiker inom
beteendevetenskapen. Avslutningsvis nämner jag den kritik som jag och andra riktat mot Goffman
och diskuterar de delar som bör ändras eller utvecklas i hans teoretiska modeller.
3.1Wacquant
Loïc Wacquant – En fransk professor inom sociologi vid University of California samt forskare vid
Centre de sociologie européenne i Paris. Wacquant är sociologen Pierre Bourdieus främste lärjunge
och har påverkats av Bourdieus tankar om bland annat habitus (Wacquant, 2008). Wacquant har
intresserat sig för grupper i utanförskap och skriver om situationen för människor i urbana områden,
främst om fattigdom, kriminalitet och våld. Wacquant har genomfört fältstudier där han observerar
livet på gatorna i världsmetropoler och han har ett intresse i boxning och hur kampsporten är rotad i
underklassens medvetande. Han har tränat boxning i flera år och publicerat litteratur som beskriver
hans upplevelser av utövandet.
Wacquants texter behandlar utförligt syftet jag har med min uppsats. Han skriver om den
förortsproblematik som finns och visar situationen från de utsattas perspektiv och använder
boxningen och boxningslokalen som en plattform för att utveckla sina observationer. Då Wacquant
4 Med ”övriga samhället” menar jag de delar i ett samhälle som inte klassas som förorter, problemområden eller marginaliserade områden. En klar avgränsning för var de gränsdragningarna innebär eller bör dras är svår att definiera, men som en fingervisning för att definiera övriga samhället syftar jag i huvudsak på den stereotypa medelklassen, ”Svenssons”. Vad begreppet innefattar och vilka värderingar som läggs i det får respektive läsare avgöra.
9
skriver om de frågor som jag behandlar, om än i ett globalt perspektiv, ser jag det som naturligt att
utgå ifrån hans litteratur för att skapa ett teoretiskt perspektiv.
Body and Soul – notebooks from an apprentice boxer (Wacquant, 2004a). Boken är Loïc Wacquants
akademiska genombrott. Wacquant bestämmer sig för att under handledning av Pierre Bourdieu
studera Amerikas svarta ghetton. Han genomförde en antropologisk studie i form av en deltagande
observationsstudie med sig själv som huvudsakligt studieobjekt. Under tre års tid tränade han
boxning i Woodlawn, Chicago, USA. I takt med att Wacquant lärde sig boxning utvecklade han även
en förståelse för de förhållanden som är verkligheten för de tusentals människor som bor och lever i
Chicagos fattiga slumkvarter. I "Body and soul" (2004a) varvas boxningsklubbens medlemmar och
deras anhörigas berättelser och livshistorier med Wacquants egen utveckling som person och boxare.
Boken är skriven i kronologisk ordning, där Wacquant går från att ha varit en ung student från
Frankrikes medelklass som mötts med skepsis från Chicagos fattiga boxare till att accepteras in i
gemenskapen och bli en utav dem. Från att ha varit en student vid ett elituniversitet och aldrig tränat
boxning eller satt sin fot i en boxningsring deltar Wacquant avslutningsvis i Golden Gloves‐
mästerskapen5.
Användningsområde: Body and Soul (2004a) är den huvudsakliga litteratur jag använder mig av,
tillsammans med Urban Outcasts (Wacquant, 2008). Wacquant har en omfattande kunskap om
marginaliserade gruppers situationer och kunskap om boxning som sport utifrån sin tid som praktisk
utövare. I boken ger han möjlighet att förstå och förklara de situationer som jag kommit i kontakt
med under mina egna studier och intervjuer med både marginaliserade ungdomar, rättsväsende och
boxare. Body and Soul (2004a) är skriven utifrån upplevelser i Chicagos slumkvarter men även om
områdena är fundamentalt olika i jämförelse med Sverige finns gemensamma nämnare med den
förortsproblematik som finns här. Wacquant beskriver de frågor och funderingar som kommer upp
under analysens gång och är ett naturligt val att basera den teoretiska utgångspunkten i.
Urban Outcasts – A comparative sociology of advanced marginality (Wacquant, 2008). Wacquant
studerar skillnaderna mellan ghetton i Chicagos södra delar och de franska banlieue (s.1) och
utvecklar en komparativ studie mellan USAs och Europas förortsproblematik. Han visar på de
skillnader och likheter som finns och visar två skilda problemområden starkt präglade av sin
respektive kultur. I USA är ghetton, som de kallas, etniskt homogena områden i metropolernas
centrum. Ord som hypersegregation myntas för att beskriva den totala etniska isolering som
invånarna blir en del av. Europas förorter präglas istället av etniskt heterogena stadsdelar belägna i
städernas utkanter där begrepp som multikultur och kulturell smältdegel används som beskrivning.
Wacquant undersöker rädslan för utanförskapet och söker att svara på varför det övriga samhället
undviker förorterna. Han belyser även den ungdomsidentitet som skapas och underhålls i
stadsdelsområdena för att se hur och varför den konstrueras.
Användningsområde: Urban Outcasts (2008) beskriver förortsproblemen i sin helhet ur ett globalt
perspektiv. Framförallt media gör frekvent kopplingar mellan Sveriges förorter och USAs ghetton
(http://www.aftonbladet.se, 2010) eller med den problematik som förekommer i franska
förortsområden (http://www.aftonbladet.se, 2010). Wacquant menar att jämförelsen saknar
signifikant grund då situationerna är fundamentalt och saknar en komparativ bas. Wacquant skriver
5 Golden Gloves är ett amerikanskt årligt återkommande mästerskap för amatörboxare.
10
även här om hur observatörer skapar och underhåller förorternas rykte (Wacquant, 2008, s.48) och
att förortsproblematiken inte är så pass allvarlig som ofta låts göra gällande. Han ägnar också en del
av texten till analyser av ursprunget till upplopp vilket ger en förförståelse till den problematik som
ligger till grund för den våldsyttring som sker.
Punishing the poor – The neoliberal government of social insecurity (Wacquant, 2009). Loïc
Wacquant diskuterar i litteraturen de fattiga grupperingarna i utanförskapet och hur stadsapparaten
konsekvent med folkligt stöd bestraffar och förtrycker samhällets svaga. Genom
statssubventionerade korttids‐ och deltidsanställningar med minimilöner som riktade insatser mot
minoritetsgrupper skapar samhället en beroendeställning och osäkerhet hos underklassen. Media
skapar och bedriver en skräckpropaganda (s.245) mot samhällets fattiga vilket gör dem till enkla
måltavlor för polisinsatser där politiker söker att tillägna sig politiska röster genom att lova hårdare
tag mot kriminella och de samhällsgrupper som befinner sig i utanförskap. Wacquant menar att det
bedrivs en förföljelse av de fattiga och utstötta i samhället, eller de grupper som inte är socialt
placerbara för vad som ses som socialt accepterat och att dessa grupper då demoniseras och det
skapas en negativ mytbildning vilken ger näring åt en kollektiv rädsla.
Användningsområde: Punishing the poor (2009) visar allmänhetens uppfattning kring utsatta
samhällsgrupper vilken påverkas genom mediebevakningen som sällan överensstämmer med
objektiva fakta i sin beskrivning av marginaliserade grupper. Texten kommer jag att använda för att
visa hur ungdomarnas förtroende för rättsväsendet brister och hur fattigdomen kan leda till extremt
handlande för de drabbade. Den analysdel som behandlar behovet av respekt och allmänhetens och
de marginaliserade gruppernas uppfattning kring förortsproblematiken kommer att ha sin grund i
”Punishing the poor” (2009).
Fattigdomens fängelser (2004b). Wacquant diskuterar de åtgärder som gjorts i flera länder baserat
på olika modeller för minskandet av fattigdom och en hårdare linje mot kriminella. Wacquant visar
hur grupper i utanförskap tilldelas hårdare straff och systematiskt felbehandlas av rättsväsendet
genom kroppsvisitation och arresteringar utifrån en gärningsmannaprofil vilken i grunden är rasistisk
och fördomsfull och saknar empirisk grund. Wacquant menar vidare att fattigdomen inte enbart är
ett fysiskt tillstånd utan även ett mentalt fängelse vilket motverkar individernas vilja och förmåga att
ta sig ut ur fattigdomen i sökandet efter ett nytt liv. Slumkvarteren blir inte bara tillhåll för fattiga
utan fungerar även som gigantiska fängelser där samhällets underklass stängs in och övervakas av
rättsväsendet med syftet att isoleras och förvaras utifrån en politisk agenda.
Användningsområde: Fattigdomens fängelser (2004b) beskriver intressanta frågeställningar om
varför förorter och ghetton skapas och underhålls och varför de marginaliserade grupperna inte
integreras in i det övriga samhället. Litteraturen använder jag för att beskriva hur
förortsproblematiken kan ha initieras genom motstånd mellan rättsväsendet och förortsinvånarna
utifrån en social situation som skapats av en tredje part. Då tilliten till samhällets legitimitet och
rättsväsendets förmåga att upprätthålla lag och ordning brister (s.107) påverkas även ungdomsvåldet
vilket fått medial uppmärksamhet i Sverige under senare tid. Jag kommer även att använda
litteraturen för att studera problematiken med våld mellan polis och ungdomsgrupper.
11
3.1.1KritikavWacquantssamhällsbeskrivning
Wacquant har en socialistisk ideologi som grund för sina analyser och influeras av tänkare som Marx
och Engels. I texterna syns en ideologisk grund där Wacquant menar att samhället bär ansvaret för
individens situation och det råder en avsaknad av individuellt ansvar för handlingar. Individerna ses
som offer för omständigheterna och deras handlande är ett resultat av ett system där de utsatta inte
har någon möjlighet att förändra sin situation. Problemet finns i samhället i stort och är en
konstruktion skapad framförallt av makteliten och det styrande etablissemanget vilka påverkar
allmänhetens uppfattning: Politiker, media och rättsväsendet samt det övriga samhället. Den
onyanserade analysen kring samhälleligt kontra individuellt ansvar (Wacquant 2004b, s.23) gör att
texterna blir något obalanserade.
Wacquant tar samhällets marginaliserade och utsattas parti. Värdegrunden leder till ett avkall på
objektivitet i de beskrivningar som görs och presenterar en samhällsbeskrivning med syftet att
utnyttja samhällets svaga.
Wacquant skriver även om hur utanförskapet försvårar levnadsförhållandena för samhällets utsatta
och kritiserar Erwing Goffman och hans stigmatiseringsbegrepp för att inte inkludera bostadsområde
som territoriellt stigma. Wacquants kritik har en empirisk grund men är bristfällig då han inte nämner
möjligheten att marginaliserade grupper medvetet förstärker den negativa bilden av förorterna där
de huserar i syftet att exempelvis få respekt inom utvalda sociala grupper.
Wacquant fokuserar även nästan uteslutande på rastillhörighet som gemensam nämnare för grupper
i utanförskap, vilket har sin grund i de studier han genomfört i Chicago (Wacquant 2004a, 2008). När
han beskriver europeiska förortsområden behåller han rastänkandet som huvudsaklig faktor istället
för exempelvis klasstillhörighet som en motsvarande gemensam grund för europeiska förorter.
Jämförelserna Wacquant gör visar påtagliga skillnader då de begrepp han brukar som grund för sin
analys inte fullt ut har motsvarigheter i olika länder.
3.2Goffman‐Dramaturgiskaperspektivet
Det dramaturgiska perspektivet är Erving Goffmans mest framstående bidrag till
samhällsvetenskapen. Teorin utgår ifrån att ”social interaktion i sociala inrättningar” (Goffman,
2009a, s.207) kan analyseras utifrån metaforer ifrån teatervärlden. Goffman menar att interaktionen
mellan individer och grupper är ett skådespel där aktörerna presenterar en akt för varandra och för
en eventuell publik. Målet med skådespelet är att genomföra ett så trovärdigt scenframträdande
som möjligt och därmed dölja vem man egentligen är genom att presentera den rollkaraktär som
man spelar (Goffman, 1959, 2009a, Lemert och Branaman, 2001).
Jag kommer att använda Goffmans dramaturgiska perspektiv för att beskriva social interaktion inom
både boxningsvärlden och förorter i Sverige. Teorin utvecklades för att beskriva interaktion i sociala
inrättningar. Boxning kan på ett bra sätt anpassas in i den tänkta mallen med en tydlig gränsdragning
med regler och normer som styr utövandet. Förorterna kan vara svårare att passa in i teorin utifrån
de metaforer som Goffman använder när han speglar teatervärlden. Förorterna har dock ett tydligt
ramverk som omgärdar och avgränsar dem gentemot det övriga samhället, inte fysiskt men
tankestrukturellt. Vi värderar ordet förorter utifrån den betydelsen, ett problemområde, vilket
innebär att vi även kan applicera Goffmans dramaturgiska perspektiv för att skapa en ökad förståelse
12
för situationen. Den sociala interaktionen jag studerar är ungdomar och ungdomsgrupper som
använder våld gentemot rättsväsendet samt polis och deras agerande i dessa situationer och utifrån
den avgränsningen kan Goffmans teori appliceras även utanför sociala inrättningar. Goffman
definierar en social inrättning utifrån att ”Inom den sociala inrättningens väggar finner vi ett team
med agerande som samarbetar för att framställa en given definition av situationen för publiken. Det
inkluderar uppfattningen av det egna teamet och av publiken och riktlinjer för den livssyn och
moraluppfattning som ska upprätthållas” (Goffman, 2009a, s.207).
Kritiken riktad mot Goffmans dramaturgiska perspektiv är att det fokuserar vid att framställa och
förklara ageranden utifrån teatervärldens metaforer. Händelser tvingas in inom ett ramverk för en
metafor som inte alltid är passande och ofta utelämnas det inom teatervärlden frekvent
förekommande begrepp som inte har en motsvarighet inom sociala inrättningar. Svårigheterna att
dra paralleller mellan teori och praktik noterar även Erving Goffman. ”Talet om att hela världen är en
teaterscen är tillräckligt trivialt för att läsarna ska vara förtrogna med dess begränsningar och
toleranta för dess användande, eftersom de vet att de när som helst med lätthet kan bevisa för sig
själva att det inte är menat att tas på allt för stort allvar.” (2009a, s.220). Kritiken mot Goffmans
dramaturgiska perspektiv gör att läsaren bör vara medveten om att metaforerna beskriver en
verklighet och inte att verkligheten är metaforerna. Kritiken till trots är Goffmans teori om samspel
och interaktion en god utgångspunkt för att ge ett teoretiskt perspektiv med syfte att beskriva
förorter och boxning.
3.2.1Skådespelet
Det dramaturgiska perspektivet liknar social interaktion med teatervärldens metaforer. Det innebär i
praktiken att social interaktion mellan individer utgör ett skådespel. För att förklara vad Goffman
menar med skådespel exemplifierar jag hur han menar att människor i samspel agerar.
Alla människor består av två egentliga identiteter vilka Goffman benämner jaget och rollgestalten.
Jaget är individens verkliga jag, inom teatervärlden den person som spelar en rollfigur, då den är sig
själv. För att exemplifiera Goffmans resonemang använder jag mig av en förenklad bild utav verkliga
scenframträdanden i ett skådespel från filmens värld. Här väljer jag att förklara med Mikael
Persbrandt och rollgestalten Gunvald Larsson utifrån Beck‐filmerna för att tydliggöra resonemanget.
Utifrån resonemanget kan man applicera idéerna till vardagslivets sociala interaktion.
Det är en skillnad mellan privatpersonen Mikael Persbrandt och en av hans rollfigurer, Gunvald
Larsson. Mikael Persbrandt som privatperson kan liknas vid vad Goffman kallar jaget, den individ som
skådespelaren verkligen är då han inte agerar en skådespelarroll. Under en filminspelning försöker
Persbrandt att spela rollgestalten Gunvald Larsson och försöker att dölja spår av privatpersonen
Mikael för att få publiken, TV‐tittarna, att tro att Mikael Persbrandt är Gunvald Larsson. Persbrandt
framför även ett skådespel när han är sig själv, vilket komplicerar modellen. Goffman menar att vi
ständigt framför olika skådespel, eftersom dagens komplexa samhälle kräver det av oss. Därför är all
social interaktion varianter av ett skådespel men de kan befinna sig olika långt ifrån jag‐identiteten.
Till sin hjälp att dölja jag‐identiteten finns rekvisita. Här innebär det alltifrån makeup och uniformer
till kroppsspråk och visuell bakgrund, allting som kan användas för att få tittarna att tro att Gunvald
är en polis. Det kan räcka med att enbart bära en polisuniform för att man ska förmoda att någon är
en polis, men om kroppsspråket, beteendet, den visuella bakgrunden eller interagerandet med andra
13
bryter mot vår normativa uppfattning av ett polisiärt beteende uppstår en misstänksamhet. Om en
polis befinner sig på en plats som förefaller ha osannolik koppling till yrket samtidigt som personen
beter sig i sammanhanget underligt, exempelvis nervöst, kommer vi förmodligen bli misstänksamma
mot agerandet och ifrågasätta om det verkligen är en polis bakom uniformen. Här menar Goffman
att vi följer ett manus som är skrivet för rollen. Skådespelarna har ett färdigskrivet manus de ska
förhålla sig till och det krävs att de följer detta för att presentationen ska fungera.
Social interaktion har olika regioner vilka Goffman benämner bakre och främre region samt en publik
som värderar skådespelet. Den främre regionen motsvarar då filmkamerorna spelar in och Gunvald
Larsson agerar ut en scen. Det är det vi som publik ser. Det vi inte har tillgång till är den bakre
regionen, där skådespelarna är ”ur rollen”, dvs. Mikael Persbrandt är inte längre Gunvald Larsson
utan interagerar med övriga medlemmar i filmproduktionen bakom kulisserna. Här spelas inte
framträdandet in och TV‐tittarna kommer inte att se vad som försiggår när kamerorna är avstängda.
Då kan skådespelarna slappna av och de beter sig på ett annorlunda sätt. Här kan de diskutera
inspelningen. Kanske kritiseras Peter Habers framträdande som Martin Beck, vilket inte kan göras då
kamerorna spelar in scener. Aktörerna har möjlighet att interagera med varandra för att förstärka
framträdandet och agerande som försvagar framträdandet kan diskuteras, exempelvis genom
tillrättavisningar. Om Mikael Persbrandt säger ”Fan Peter, när du gör sådär liknar du inte Beck ett
dugg” i den färdiga tv‐produktionen skulle vi uppleva det som märkligt samtidigt som vi inte längre
identifierar Peter Haber med Martin Beck utan med Peter som privatperson. Istället kan liknande
kommentarer ges i den bakre regionen för att behålla bilden av dem som rollfigurer under
scenframträdandet.
Det finns den bakre regionen när skådespelet inte pågår och den främre regionen när skådespelet
pågår. Det finns ytterligare en aktör i sammanhanget vilket är publiken som ser på Beck‐filmen. Det
är publiken som ger det slutgiltiga omdömet över Mikael Persbrandts skådespelarprestation och
huruvida vi uppfattar honom som den rollfigur han spelar. Är skådespelet väl genomfört är vi som
kritiker nöjda med utfallet, är skådespelet bristfälligt eller scenen felframställd blir vi misstänksamma
och uppfattar inte Mikael Persbrandt som Gunvald Larsson. Det kan handla om alltifrån att han inte
levererar sina repliker på ett trovärdigt sätt till att han går klädd i clowndräkt under hela
filminspelningen utan märkbar anledning vilket då förstör helhetsintrycket av hans skådespel.
Medverkande skådespelare och aktörer gör vad som är möjligt för att uppehålla bilden av
rollkaraktärerna som verkliga där de inte tappar masken. Inom teatervärlden finns exempelvis ofta
en sufflör som hjälper skådespelaren ifall denne glömt sina repliker. På liknande vis finns det
telepromter som stöd när presentatören läser upp vinnarna till Oscars‐utdelningen. Under Oscars‐
utdelningen är presentatörerna ofta två och om den ena presentatören håller på att misslyckas med
framträdandet kan den andre parten komma till undsättning genom att säga dennes repliker för att
få framträdandet att fortgå utan komplikationer. I exemplet med polisen som uppträder
misstänksamt kan flera poliser på platsen öka dennes legitimitet att uppfattas som en riktig polis och
dennes kollegor kan ge förklaringar till omgivningen för att behålla tron på scenframträdandet,
exempelvis att polisen är tillfälligt sjuk eller utför en komplicerad analysprocedur.
14
Rollfiguren som spelas ändras konstant. Mikael Persbrandt spelar Gunvald Larsson i Beck‐serien, men
axlar en annan rollgestaltning när han spelar Markus Haglund i Oskyldigt dömd‐serien. På samma sätt
spelar en läkare en rollframställning i sin yrkesroll på ett sjukhus och en annan roll som make eller
maka i sitt privata hem med sin familj. Ändras publiken kan även rollen ändras. Har läkaren gäster på
besök kan han eller hon återigen axla yrkesrollen som läkare eller välja en annan roll ifall det är en
gammal barndomsvän som kommit på besök.
Agerandet i Goffmans teori bygger på stereotypa rollkaraktärer. I all social interaktion måste vi fylla i
luckor och göra presumtiva antaganden om individer. Bär någon en polisuniform förutsätter vi att de
agerar på ett visst sätt, bär de läkarrock eller punkarkläder antar vi att de beter sig på ett annat vis.
Bilden förändras allt eftersom den sociala interaktionen fortgår, men det förklarar ofta de stereotypa
idéer vi har om andra personer så som ungdomar i utanförskap.
Goffmans dramaturgiska perspektiv handlar om att man alltid försöker att upprätthålla en roll i social
interaktion eftersom samhället blivit alltmer komplext i den sociala interaktionen. Samtliga inom
skådespelet, såväl aktörer som publik, gör sitt yttersta för att helhetsupplevelsen ska förefalla
trovärdig och skådespelet fortgå. Det innebär att vi agerar utifrån hur andra människor förmodar att
vi ska agera. Förmodar man att människor är på ett visst sätt initialt blir de den stereotypa bild vi har
skapat förutfattade meningar om.
3.2.2Stigma
Erving Goffman skriver också om ett begrepp som han kallar stigma i ”Stigma – Den avvikandes roll
och identitet” (2009b). Stigma kan beskrivas som en social stämpling. ”Varje samhälle avgör vilka
medel som kommer till användning för att dela in människor i kategorier, samt vilka egenheter som
uppfattas som vanliga och naturliga för medlemmar inom varje sådan kategori. […] Vi utgår från
dessa första intryck och formar om dem till normativa förväntningar.” (2009b, s.11‐12). Stigma är ett
karaktärsdrag som nedvärderar en individ och identifierar personen med karaktärsdraget negativt. Vi
gör en indelning i samhället i de normala och de avvikande. De avvikande är människor med
exempelvis fysiska defekter, avvikande hudfärg eller avvikande sexuell läggning i relation till
normstandarden satt av det övriga samhälle de befinner sig i. En person utan näsa klassas som
stigmatiserad i de flesta samhällen där normen är att människor har näsor. HBT‐personer ses som
avvikande från normen i samhället där huvuddelen av befolkningen är heterosexuella. Det avvikande
reduceras till enbart sitt stigma och även om personen utan näsa är som gemene man i samtliga
övriga avseenden identifierar vi likväl personen som ”den utan näsa”. De normala är de som sätter
normstandarden och kan sägas motsvara en generalisering av någon stereotyp ”normal”
medelperson. ”På så vis reduceras han i vårt medvetande från en fullständig och vanlig människa till
en kastmärkt, en utstött människa.” (2009b, s.12).
Stigmatiseringen innebär också att den stigmatiserade personen förväntas följa ett speciellt
beteende avsett för det specifika stigmat. Personen utan näsa förväntas av övriga samhället att dölja
det avvikande karaktärsdraget, annars bryts skådespelet i det dramaturgiska perspektivet som vi sett
ovan och ”de normala” blir förvirrade och upprörda över att en form av tabu brutits.
15
Goffman nämner tre typer av stigman som är:
‐ Kroppsliga missbildningar, exempelvis enbenta.
‐ Fläckar på den personliga karaktären, exempelvis alkoholism eller fängelsevistelse.
‐ ’Tribala stigman’, exempelvis rastillhörighet, nationalitet eller trosuppfattning. (2009b, s.14)
Jag har valt att vidareutveckla Loïc Wacquants (2008) kritik mot Erving Goffmans
stigmatiseringsindelning. Wacquant skriver ”It is remarkable that Erving Goffman (1963) does not
mention place of residence as one of the ’disabilities’ that can ’disqualify the individual’ and deprive
him or her of ’full acceptance by others’” (2008, s.238). Bostadsplats kan sägas inkluderas i kategorin
‘tribala stigman’, men skillnader är bland annat att bostadsplatsen är föränderlig. ”But, unlike these
others stamps of dishonour, it can be easily dissimulated and attenuated – even annulled – through
geographic mobility and minimal cultural disguising.” (2008, s.238). Goffman (2009b) nämner inte
bostadsområde och Wacquant (2008) nämner det enbart flyktigt och noterar att det finns som
stigma men vidareutvecklar inte resonemanget. Jag vill dock utveckla Wacquants tankegång utifrån
Goffmans beskrivning av stigman med fokus på förorter som stigmatiserande karaktärsdrag.
3.2.3Utvecklatstigmatiseringsbegrepp
Utvecklingen kring stigmatiseringsbegreppet fokuserar på ungdomar i utanförskap och deras
situation i samhällshierarkin som ett potentiellt stigma. Praktiskt förekommer en
tolkningsproblematik med att benämna ungdomar som uppfattar att de befinner sig i ett utanförskap
som stigmatiserande, främst då ”de normala” inte nödvändigtvis delar den uppfattningen. Därmed
har jag min utgångspunkt i de subjektiva uppfattningar kring utanförskap som ofta förekommer hos
ungdomarna.
Definitionen av stigma är att ungdomarna uppfattar att de misskrediteras utifrån bostadsområde. De
uppfattar att samhället förknippar området där de bor med förutfattade negativa uppfattningar vilka
projiceras över på ungdomarna som blir symbol för och associeras med den negativa
stereotypbilden. Ungdomarna blir reducerade till den stadsdel de är boende i och ärver samtidigt
stadsdelens negativa status.
Förväntningarna på ett speciellt beteende hos förortsungdomar innebär att ungdomarna anammar
det beteendet. Samtidigt som ”de normala”, dvs. övriga samhället lägger en negativ innebörd i vad
det innebär att vara förortsungdom, skapar ungdomarna själva en negativ förstärkning av sin egen
situation. Goffman nämner kortfattat (2009b, s.157) att det förekommer negativ förstärkning men
vidareutvecklar inte tankegången. Det jag menar med negativ förstärkning är att ungdomar försöker
få sin situation att framstå som sämre än den är i praktiken. Det kan framförallt ses i musiken som
kulturyttring, en viktig del i ungdomsidentiteten, där genrerna rap och hip‐hop är frekvent
förekommande (Hagedorn, 2008, Sernhede, 2002, Waquant, 2004b). Situationens allvar överdrivs av
ungdomarna i förorter och lyssnar man på musiktexter om förorterna eller ber ungdomarna beskriva
sin situation försöker de ofta få det att låta som hårdare och farligare än vad som objektiva fakta
visar. Goffman noterar att ett stigma i en socialgrupp kan innebära någonting annat i en annan. ”En
egenskap som stigmatiserar en viss typ av individer kan verka som bekräftelse på den fulla
grupptillhörigheten för en annan typ av individer” (2009b, s.13). Därmed kan det vara positivt att få
16
förorten att framstå som hård och farlig då de stigmatiserade ungdomarna representerar stadsdelen
och förväntas förkroppsliga stadsdelens rykte (Wacquant, 2008). Det kan liknas vid hur kriminella kan
se det som positivt att man spenderat tid i ett fängelse. Ju högre säkerhetsanstalt eller ju allvarligare
brott, desto mer respekt får individen inom gruppen. Det innebär att individen förväntas agera på ett
visst sätt och ha en speciell mentalitet då de spenderat tid i fängelse. Om en grupp kriminella ska
rekrytera en ytterligare medlem för att begå ett värdetransportrån kan det vara positivare om
rekryten avtjänat fängelsestraff på anstalter så som Kumla eller Hall istället för i hemmet med
fotboja. Det kan även vara positivare för ändamålet att individen funnits skyldig till exempelvis grovt
vapenbrott än för snatteri.
Här kan man urskilja två orsaker till vissa ungdomars beteende i förorter. Först uppfyller de övriga
samhällets förväntningar på stereotypt beteende. De kan även inom samhällsgruppen ungdomar i
utanförskap vara positivt att få området att framstå som negativt.
Det finns tillfällen då bostadsplatsen som stigma enbart är negativt, och det är oftast i kontakt med
övriga samhället. Vid jobbansökan kan det vara negativt att skylta med en illa beryktad förort som
bostadsplats, på samma sätt som invandrarklingande namn kan vara negativt i samma
situation.”because the contemporary ghetto has become even more closely associated, in the public
mind, with depravity and lawlessness, the mere facts of dwelling in a district […] has become an
additional handicap” (Wacquant, 2008, s.74). En av intervjupersonerna beskriver situationen:
”Grejen är att man sätter alltid fokus på det dåliga som händer. I … händer det bara bra saker, det är
sådär. Alltså det är villaområden så det händer inte så mycket där. Men som Förorten Almhed, det
händer mycket hela tiden. Ungdomar, ungdomar hela tiden. Dåliga saker som sker, inget bra. […] Det
kommer alltid de dåliga sakerna och då får man den uppfattningen om Förorten Almhed. Tjejer vågar
inte. Hade jag sagt att jag var från Förorten Almhed, tjejer hade inte vågat komma till mig, dom tror
jag är världens kriminellaste människa. Men säger jag att jag är från …, ’Ja det här är en trevlig kille
med en bra familj, rik familj och han mår bra. Så är det där.’” – Bertil
Bostadsplats kan uppfattas som negativt, speciellt inom förorter. Samtidigt förstärker ungdomarna
själva bilden av stadsdelen som farlig vilket gör att både de normala och de avvikande förstärker
stigmat med separata mål. Skillnaden mot Goffmans (2009b) klassindelningar är hur de
stigmatiserade själva förväntas uppfatta sitt stigma som negativt samt försöka dölja det vilket inte
kan appliceras i sin helhet på de territoriala stigman och identiteterna ovan.
17
4. Datainsamling
I kapitlet beskrivs de tillvägagångssätt jag använt mig av för att erhålla den data som ligger till grund
för analys och resultat i studien. Jag beskriver problem som uppkommit under studiens gång i
relation till datainsamlingen samt de val jag gjort för att behålla informanternas anonymitet.
4.1Datainsamlingensupplägg
Som datainsamlingsmetod har jag främst valt att använda mig av en intervjustudie, även om
datainsamlingen inte är kopplad till enbart en datainhämtningsmetod. Johannessen och Tufte (2003)
menar att skiljelinjen mellan datainsamlingstekniker inte innebär en absolut gränsdragning och
insamlingsmetoder integreras i varandra (2003, s.88). Utifrån det resonemanget är
huvudinriktningen i min studie en intervjustudie med inslag av observationer.
För att förklara valet av datainsamlingsmetod är det först lämpligt att presentera valet av
informationskällor. Studien utgår ifrån fem stycken informanter som representeras av tre stycken
kategorier. Uppdelningen av kategorier är gjorda utifrån modellen kring utanförskap och
samhällsacceptans, visualiserad i figur 2 (se sid.17). Jag har valt att intervjua två ungdomar i
utanförskap som varit aktiva i oroligheterna i förorten Almhed. Jag har valt att intervjua två numera
socialt accepterade boxare som tidigare befunnit sig i ett utanförskap. Slutligen har jag intervjuat en
polis med omfattande överblick och kunskap kring utanförskap och situationen med stenkastning i
förorten Almhed. De fem informanterna delades upp efter kategorierna ungdomar i utanförskap,
socialt accepterade boxare och rättsväsende, där varje informant får representera sin respektive
kategori.
De tre kategorierna med informanter har jag valt att studera utifrån figur 1 (se sid.5) där ungdomar i
utanförskap motsvarar den ena polen, utanförskap. Rättsväsendet motsvarar motpolen, social
acceptans, utifrån rättsväsendets värderingar att integrera medborgare i samhälleligt accepterat
beteende och handlingar. Avslutningsvis har jag socialt accepterade boxare, som tidigare befunnit
sig i utanförskap men numera är integrerade i samhället. De befinner sig mellan de två motpolerna
och är därmed accepterade både av individerna i utanförskapet samt de socialt accepterade.
Man kan även se indelningen från en annan vinkel. Här presenteras en progressionslinje med
ungdomar i utanförskap som utgångspunkten i ett önskat förändringsbeteende. Socialt accepterade
boxare motsvarar målet för ungdomarnas förändring då de är integrerade i samhället. Rättsväsendet
motsvarar en tredje part som övervakar och påverkar förändringen från utanförskap till social
acceptans.
Figur 2: Egen figur, illustration av informanternas kategorisering.
Vid valet av informanter utgick jag från en tankestruktur liknande figur 1. Här valde jag två ungdomar
i utanförskap som skulle ge information kring vad och varför de inte var socialt accepterade. Som
18
motpart valde jag två framgångsrika6 boxare som presenterade den bild som samhället ofta ser som
tänkbar lösning till utanförskapet, struktur genom boxning. Slutligen valde jag rättsväsendet
eftersom polisen både har insikt i de upplopp som skett och själva är en aktiv aktör i upploppen mot.
De får även presentera en objektiv tredje part i analysen av händelserna. Värt att notera i figur 2 är
att i progressionslinjen har de socialt accepterade boxarna flyttat sig från vänstra sidan till högra
sidan. Förhoppningen är att ungdomarna i utanförskap ska företa en liknande förflyttning. Figuren är
förenklad men ger en grafisk överblick över de tankesätt som råder i synen på hur
utanförskapsproblem ska kunna hanteras.
Jag valde fem intervjuer där syftet var att begränsa antalet och göra informationen överskådlig.
Intentionen var inledningsvis att hitta ytterligare en eller två informanter som kunde beskriva
situationen i utanförskap, men det har inte alltid varit möjligt att finna samarbetsvilliga
intervjupersoner, vilket påverkat andelen i urvalet. Jag har sökt att finna informanter som ger
information av kvalitet och därmed lagt tid på att hitta informanter med omfattande kunskap om
respektive område. Fem intervjuer är vad jag uppfattade som genomförbart utifrån dessa
begränsningar i examensarbetets omfattning.
4.2Datainsamlingsmetodochtillvägagångssätt
Intervjuer används som huvudsaklig datainsamlingsmetod, men jag ser inte en klar avgränsning
mellan intervjustudier och observationsstudier. Under intervjuernas gång görs observationer som
påverkar såväl frågornas utformning som senare bearbetande av datamaterial (Johannesson och
Tufte, 2003). Under läsandets gång kompletteras intervjuer med observationer för att förklara och
beskriva situationer.
Valet av intervjuer som datainsamlingsmetod är utformat eftersom det stämmer väl överens med de
respondenter jag valt samt eftersom några av de informatörer jag valt omöjliggjorde vissa
insamlingsmetoder på forskningsetiska grunder. Det var exempelvis inte möjligt att genomföra
deltagande observationsstudie eller att utnyttja kvantitativa datainsamligsmetoder.
Jag har använt mig av öppna intervjuer där ett övergripande ramverk funnits inom vilket frågorna jag
ställt förhållit sig, exempelvis teman så som utanförskap, idrott och socialisering. Dessa teman har
varit gemensamma för samtliga fem personer som intervjuades. Intervjufrågorna och stukturen är
sedan individuellt anpassade efter den information jag förmodat att informanten besitter samt den
gruppindelning de tillhör: ungdomar i utanförskap, rättsväsende eller socialt accepterade boxare.
Under intervjuernas gång har jag blivit mer insatt inom mitt ämne, vilket påverkat nästkommande
intervjus struktur etc. med de frågor som jag valde att ställa. Under intervjuernas gång har jag varit
en aktiv lyssnare och vidareutvecklat resonemang eller ställt följdfrågor där svaren öppnat upp för
nya frågeställningar. I huvudsak har jag följt de intervjuguider som finns (Gustavsson, 2004,
Johannessen och Tufte, 2003, Starrin och Svensson, 1994) gällande intervjuernas genomförande. Att i
detalj beskriva intervjuprocessen kring makt och påverkan uppfattar jag inte som relevant att
diskutera i detalj utan tidigare erfarenhet och med litteraturens hjälp uppfattar jag att jag undvikit
traditionella fallgropar (ledande frågor, beroendeställning, inte klargöra studiens syfte etc.) samt
behållit en balans och objektivt intervjugenomförande.
6 Med framgångsrik menar jag här både att de blivit socialt accepterade men även gjort någon form av karriär idrottsligt eller yrkesmässigt som förefallit ovanlig utifrån de sociala förhållanden som de utgått ifrån.
19
Ungdomarna i utanförskap har vid intervjugenomförandet ägnat sig åt kriminella aktiviteter som
fortfarande kan vara under utredning av polismyndigheten. Det innebär att jag mötts med skepsis
hos gruppen respondenter i utanförskap då jag misstagits för myndighetsutövare med syfte att
avslöja ungdomsbrottslighet. Tillvägagångssättet har varit invecklat, speciellt för att nå gruppen
ungdomar i utanförskap.
Jag sökte inledningsvis telefonkontakt med ungdomar i utanförskap, där jag förklarade att jag
genomförde en studie vid Uppsala Universitet kring utanförskap och idrott med oroligheterna i
förorten Almhed som grund. Ungdomarna var konsekvent negativt inställda och vägrade låta sig
intervjuas. För att få kontakt med ungdomarna vände jag mig till en tredje part med relationer till
flera av ungdomarna och genom ombud presenterades studiens syfte, vem jag var samt diskussion
kring eventuellt möte oss emellan så att jag fick möjlighet att diskutera studien. Under mötet hade
jag möjlighet att förklara studiens syfte samt presentera de etiska aspekter som ett examensarbete
har (Johannessen och Tufte, 2003) vilket resulterade i att de lät sig intervjuas.
Det har funnits negativa påtryckningar kring medverkan i oroligheterna från annat håll, vilket
resulterat i att en hotbild funnits mot någon eller några av informanterna som intervjuats, en
situation som i liknande sammanhang inte är ovanlig. Detta har resulterat i att jag gjort etiska
ställningstaganden med potentiellt allvarliga konsekvenser som grund. Viss beskrivande information
har jag utelämnat för att försvåra identifiering. När så förefallit nödvändigt har jag även varit
medvetet diffus, generell samt hållit ett övergripande analysperspektiv.
De två socialt accepterade boxarna kom jag i kontakt med genom egna kontakter eller kontakter
genom tredje part och här har jag utgått ifrån den uppfattning jag och omgivningen har om dem som
personer ifall de passar in utifrån de kriterier jag presenterar. Jag har även fått kontakt med
intervjupersonen inom rättsväsendet ryktesvägen. Här har jag kontaktat intervjupersonerna direkt
genom telefon för att stämma möte vartefter intervjuerna skett.
Intervjuerna har skett i avgränsade rum vilka informanterna själva valt. Stämningen har jag uppfattat
som avslappnad och jag har använt diktafon för att inte behöva föra anteckningar under intervjuns
gång utan ha möjlighet att fokusera på vad informanten sagt samt driva konversationen framåt
genom att ställa frågor. Före varje intervju har jag presenterat uppsatsens övergripande syfte och i
generella drag beskrivit dess tänkta utformning. Därefter har jag nämnt de etiska regelverk som jag
förhållit mig till gällande konfidentialitetskrav och hur intervjumaterialet kommer att behandlas.
Därefter har intervjuerna genomförts samt avslutats med de eventuella egna frågor intervjupersonen
kan ha haft.
Frågorna har huvudsakligen cirkulerat kring uppfattningar om idrott och utanförskap. Inom
fenomenet idrott har jag fokuserat på kampsporter och styrketräning7 generellt och boxning
specifikt. Det har förekommit att intervjupersoner haft intresse av andra sporter, varvid fokus skiftat
till en diskussion kring dem. Avgränsningen syftar till att behandla traditionellt maskulina
träningsformer då det kommer att vara ett genomgripande tema under studiens analys och
resultatdel. Inom utanförskap har jag fokuserat på frågor kring upploppen i förorten Almhed, dess
initiering och vad som skedde under tiden de pågick samt varför de avstannade. Jag har även ställt
7 Med styrka syftar jag på tyngdlyftning, gymträning och liknande.
20
frågor av generell karaktär om varför man befinner sig i utanförskap och om ett intresse finns att
förändra sin situation för att socialiseras in i samhället. Intervjuerna har varit av varierande längd
beroende på frågornas omfattning samt respondentens svar. De förhöll sig samtliga inom en tidsram
av 30 till 50 minuter vardera.
4.3Kodifieringavdata
Under analysens gång har jag valt att maskera såväl informanterna som de förorter som varit aktuella
i studien för att hålla respondenternas identiteter dolda. Jag har förenklat systemet för att följa
individerna genom att varje individ tilldelats en unik identitet att relatera till istället för en mer
formell indelning som informant 1, informant 2 osv. Utgångspunkten är att varje informant ska ses
som en individ. Samtidigt vill jag inte göra avkall på konfidentialiteten och jag har lagt vikt vid att
dölja informanternas identiteter, speciellt då identifiering kan få potentiellt negativa konsekvenser
för någon eller några av intervjupersonerna.
Varje respondent har fått ett eget namn utifrån bokstaveringsalfabetet där jag valt att börja utifrån
första bokstaven i alfabetet för första respondenten osv. Bokstaveringsalfabetet utgår ifrån manliga
namn med två betoningar, exempelvis A‐dam, Bert‐il. Cea‐sar osv. Att bokstaveringsalfabetets namn
är maskulina betyder inte nödvändigtvis att respondenten är manlig, men de kommer att benämnas
som manliga och refereras till som han eftersom namnen är manliga. Namnen är svenskklingande
men ingen etnicitetsvärdering läggs i namnen. Det är ingen inbördes rangordning i namnen utifrån
när intervjuer skett utan de första två namnen innefattar ungdomar i utanförskap, det tredje namnet
motsvarar rättsväsendet och det fjärde och femte motsvarar socialt accepterade boxare. Indelningen
sker som följande:
Adam – Ungdom i utanförskap
Bertil – Ungdom i utanförskap
Ceasar – Rättsväsende
David – Socialt accepterad boxare
Erik – Socialt accepterad boxare
I analysdelen kommer varje person att ges en kortare presentation för att ge en bild av deras
situation och potentiella värderingar.
De förorter som nämns har jag valt att presentera som tre fiktiva förorter. För att förorterna inte ska
identifieras har jag inte enbart ändrat namnet utan delar av vad som hänt i en förort kan ha
integrerats med händelserna inom en annan förort. Samtliga händelser är korrekt beskrivna men
utspelningsplats kan ha ändrats. De fiktiva förorterna har jag benämnt efter hur frekvent de
förekommer i studien och benämns efter trädsorter kombinerat med traditionella markbenämningar
om tre bokstäver. För att klargöra att det är fiktiva förorter som omnämns inleds stadsnamnen med
”Förorten”. Därefter börjar namnet initialt på antingen bokstaven A, B eller C, där A är mest frekvent
förekommande i beskrivningen. De beskrivs som följande:
21
Förorten Almhed – Huvudsakliga förorten händelserna utspelat sig i.
Förorten Bokmyr – Viss protestaktivitet mot polisen har förekommit, främst genom bilbränder, inga
kravaller. Protester påbörjades som ett svar på situationen i förorten Almhed.
Förorten Cederdal – Tidigare problemområde där stenkastning samt bilbränder förekommit i mindre
skala.
Förorterna omnämns efter invånarantal där förorten Almhed är mest frekvent förekommande Under
analysdelen kommer även en beskrivning av förorterna att göras för att ge en detaljerad och
beskrivande bild av hur situationen kan se ut i Svenska förorter.
4.4Presentationavintervjupersoner
Jag ger en kort presentation av de förorter som analyseras i studien samt de personer som har
intervjuats. Syftet är att beskriva både förorterna och intervjupersonerna i generella drag för att
skapa en visuell bild av hur situationen kan uppfattas.
4.4.1Förorterna
Studien har genomförts i en större svensk stad. Staden består av flera stadsdelar men jag har valt att
enbart presentera tre stycken under de fiktiva namnen förorten Almhed, förorten Bokmyr och
förorten Cederdal.
Förorten Almhed är den förort där oroligheterna under 2009 huvudsakligen utspelades. Stadsdelen
är en del av miljonprogrammet under 1960 och 1970‐talet och har likt flera andra miljonstadsdelar
haft problem med arbetslöshet, integration och kriminalitet. Stadsdelen har under senare år
betraktats som relativt lugn men har fortfarande ett rykte om hög kriminalitet sedan 1980 och 1990‐
talet. Förorten har ett centrum och goda kommunikationsmöjligheter med de centrala delarna av
staden. Enbart en liten del av förorten ses som betongförort. Förorten Almhed har problem med
ungdomsgäng och ungdomskriminalitet men det huvudsakliga problemet ligger i stadsdelens rykte
som en kriminell förort.
Förorten Bokmyr har flera likheter med förorten Almhed. Förorten har ett centrum och har likt
förorten Almhed haft problem med arbetslöshet, integration och kriminalitet. Stadsdelen har
generellt ett högre anseende än förorten Almhed men drabbades av uppmärksammade våldsbrott
under tidigt 2000‐tal.
Förorten Cederdal var länge avskild från resten av staden. Stadsdelen har ett omfattande centrum.
Det har varit mindre kriminalitet i förorten Cederdal men uppmärksammad kriminalitet har
förekommit.
Under 2009 startade konfrontationer med rättsväsendet i förorten Almhed. Ett antal veckor förekom
stenkastning mot polis och bussar, samt bilbränder frekvent. Oroligheterna spreds vidare och kom
att innefatta förorten Bokmyr och förorten Cederdal där främst bilbränder genomfördes men även
stenkastning mot polis och lokaltrafik förekom. De huvudsakliga upploppen genomfördes i förorten
Almhed.
22
4.4.2Intervjupersonerna
De fem intervjupersonerna kommer kortfattat att presenteras: Adam, Bertil, Ceasar, David och Erik.
De kommer att ges en kort introduktion samt referens till den kategori utifrån indelningen av
informanterna de placerats i.
Adam är en ungdom boende i förorten Almhed som enligt honom själv var en av de som initierade
upploppen från ungdomarnas sida. Adam är känd av såväl kriminella som av polisen i förorten
Almhed.
Ungdom i utanförskap
Bertil är en ungdom från förorten Bokmyr med kontakter till förorten Almhed. Bertil var kriminell i
ett ungdomsgäng men valde att lämna ungdomsgänget efter påtryckningar.
Ungdom i utanförskap
Ceasar är polis och en av hans uppgifter har varit att hålla sig uppdaterad kring oroligheterna i
förorterna inom vilket Ceasar besitter goda kunskaper.
Rättsväsende
David har tidigare varit involverad i ungdomsbrottslighet. David har en framgångsrik
amatörboxningskarriär och har tillhört Sverigeeliten i boxning. Socialt accepterad boxare
Erik har en framgångsrik amatörboxningskarriär samt en internationell proffsboxningskarriär som
meriter. Han har tillhört såväl Sverige‐ som världseliten inom boxning.
Socialt accepterad boxare
Beskrivning, förorten AlmhedFörorten Almhed är ett område av motsatser, av fattiga och rika, radhus och hög-hus, betong och skog, utanförskap och socialisering. 1960 och 70-talens utopi som blev 2000-talets problemområde. Stadsdelen som vägrade följa planen.
När man kommer in från huvudgatan, som leder in mot förorten Almheds cen-trum, reser sig höghusen i grå betong upp längs kanterna. Flervåningshusen är byggda kring innegårdar med några buskar och ett och annat träd. Under bilvä-gen går en gångtunnel, nedklottrad med graffiti, målningar, tags och citat. Några av lamporna i tunneln lyser fortfarande, andra har slutat fungera eller har slagits sönder, det krossade glaset ligger kvar på marken. Skogspartier ligger längs med vägen och träden står i kontrast till betongbyggnaderna som döljs bakom.
På sidan av bilvägen finns en busskur, innehållandes en nedklottrad bänk. Bakom busskuren ligger den lokala pizzerian, en samlingsplats för stadsdelens invånare, stadsdelens centrala punkt. Pizzerians vägg som ses från vägen är full med reklamblad, politiska budskap och annonser, uppsatta i en form av ordnat kaos. Marken nedanför ser ut som en sophög, diverse bråte ligger i oordning på marken, omgärdat av ett lågt staket.
På andra sidan vägen finns ett parkeringshus. En stor betongbyggnad i flera vå-ningar där knappast några bilar står parkerade. Det tidigare gråa parkeringshuset har nästan bytt färg utanpå av graffiti och allt klotter. På parkeringens tak ligger en liten butik som säljer diverse, svår att se utifrån och ämnad främst för lokala köpare.
Svänger man av mot huvudvägen och följer vägskyltarna som visar ”Centrum” kommer man fram till en enorm parkeringsplats, på dagarna full med bilar, på kvällarna helt öde. Centrumbyggnaden sträcker sig längs med parkeringen och innehåller det mesta som kan behövas. Matbutiker, klädesbutiker, apotek, något café och någon restaurang med mera.
Fortsätter man förbi förorten Almheds centrum kommer man till skolan, en skola som ofta benämnts fängelset, både för dess utseendemässiga likheter med ett fängelse, och som ett uttryck för ungdomarnas syn på den obligatoriska skol-gången och bristen på deras frihet. Stålgaller täcker skolans fönster för att hindra inbrott, men flera krossade glasrutor finns ändå. Dörren till huvudingången är nedklottrad, men fönstren på dörren är hela. Runt skolan är buskar planterade och samsas om utrymmet med cykelställ och träbänkar.
På skolans långsida finns en grusplan, inhägnad med ett flera meter högt stålnät. Fotbollsmålen saknar nät och bara stålramen är kvar. Vid ena kanten av gruspla-nen är det asfalterat där det finns några bänkar, en soptunna och två basketkorgar.
Förorten Almhed är som vilken förort i Sverige som helst. Miljonprogrammet och ABC-strukturens ideal har lämnat stadsdelen delad. På vissa platser ett välfung-erande mikrosamhälle, på andra platser ett uttryck för marginalisering och utan-förskapets problem. Vandrar man genom förorten Almhed ser man båda delarna. Förorten Almhed är kanske närmare en spegling av hur Sverige ser ut i stort än man tror. En bild som visar såväl samhällets framsida som samhällets baksida.
24
5. Förortsbeskrivning
En klar definition av ordet förort finns inte då det är ett samlingsnamn inkluderande skilda begrepp.
Definierat finns förortskommun (statistiska centralbyrån, SCB) men syftar då på en kommun där en
majoritet av invånarna som arbetar natt tar sig till arbetet inom en annan kommun genom
kollektivtrafik. Definitionen som används i studien syftar på folkmunsbegreppet betongförort vilket
är en del av miljonprogramssatsningen som gjordes i Sverige under 1960 och 1970‐talen för att
motverka den akuta bostadsbristen.
Historiskt sett kan stadsplanering kring förorter härledas beroende på definitionen av ordet. När
ringmuren kring medeltida städer inte längre fyllde någon funktion kunde städer expandera och
förorter skapades (Harrison, 2003). Jag ger inte en överblick över förortsutvecklingen sedan
medeltiden utan har utgångspunkten i Sverige under och efter bostadsbristen på 1950‐ och 1960‐
talen.
Efter 1950‐talet var det bostadsbrist i Sverige och ett riksdagsbeslut 1965 ligger som grund för vad
som kom att benämnas miljonprogrammet vars mål var att skapa en miljon bostäder under en
tioårsperiod mellan åren 1965 till 1975. Inom miljonprogrammet byggdes förorter upp vilka
inspirerats av ABC‐städerna: Arbete, Bostad och Centrum vilka populariserades under 1950‐talet.
Syftet var att bygga funktionella städer med närhet till arbete och centrum och förorterna byggdes
ofta kring ett centrum och blev själva mikrostäder. Stadsplaneringen kring förorterna var funktionellt
inriktad med bilparkeringar, radhus, centrum och gångtunnlar för att separera fotgängare och
trafikanter. (Magnusson, 2002).
Betongförorter, vilka kommer benämnas enbart förorter och exkluderar andra förortsbegrepp,
associeras ofta med arbetslöshet och en stor andel invånare som första eller andra generationens
invandrare. Förorterna har generellt låg social status och anses ha hög kriminalitet.
Det är samhället utanför som ofta skapar och underhåller bilden av förorterna. Wacquant skriver att
”the reality of the ghetto as a physical, social and symbolic place in […] society is, whether one likes it
or not, being shaped – indeed imposed – from the outside, as its residents are increasingly stripped
of the means to produce their own collective and individual identities.” (2008, s.48). Förorter både i
Sverige och i övriga världen associeras med mediebilden av förorterna och dess invånare. ”The
feeling of insecurity that suffuses […] is fed mostly by the sense of seclusion of its residents, the
degraded echology of the neighbourhood, and the nagging petty delinquency that makes youths the
scapegoats for all the ills of the city.” (Wacquant, 2008, s.157) och förorterna “became one of the
main topics of preoccupation of journalists, politicians and experts in urban planning.” (Wacquant,
2008, s.138).
Förortsuppfattningen i Sverige hämtas vanligtvis från andra delar av världen som Paris och
upploppen 2005 men även från andra delar av världen och framförallt Amerikanska ”ghetton”.
Skillnaderna är stora både jämfört med Europeiska förorter och Amerikanska motsvarigheter. Det är
nödvändigt att inte göra en direktöversättning av Sveriges förorter med Amerikas ”suburbs” vilka är
positivt värdeladdade orter med hög social status främst förbehållen en vit amerikansk mellan och
överklass. Amerikanska motsvarigheten ur värderingssynpunkt är ghetto. Mellan europeiska och
amerikanska förorter är skillnaderna tydliga. Wacquant (2008) skriver att förorter i Europa ”are
fundamentally pluri‐ethnic zones where a multiplicity of nationalities rub elbows – resulting in well‐
25
documented frictions – the US ghetto is totally homogeneous in ethnoracial terms.” (s.152).
Befolkningen i amerikanska ghetton består av etniskt homogena grupper: afro‐amerikaner,
sydamerikaner, asiater, österlänningar etc. lever separerade. I Europa däremot ”urban pheriphery is
typified on the contrary by a fundamentally heterogeneous population” (Wacquant, 2008, s.5) med
etnisk mångfald med ursprung i massimmigration. Boende i USA är knutet till rastillhörighet medan
bostadsplats i Europa beror på social status där förorterna innefattar människor med låg social
status.
Amerikanska och europeiska förorter skiljer sig även genom deras placering. Amerikanska ghetton
finns nära centrala stadskärnan där bostadspriserna är låga. Europeiska förorter ligger i städernas
utkant. ”this ’sociologically amorphous space’ spanning the periphery of the […] city which has
served as ’dumping ground’ for the lower fractions of the working class since the 1960s” (Wacquant,
2008, s.202).
Den främsta skillnaden mellan amerikanska ghetton och europeiska förorter är den sociala välfärden
i Västeuropa. Även människor i utanförskap i Europa har bra möjligheter att leva under goda
förutsättningar ur ett globalt perspektiv. Det gör att våld och kriminalitet vilket är utbredd i
Amerikanska ghetton statistiskt sett är vanligare än i Västeuropeiska städer (Wacquant, 2008).
Jämför man franska banlieues med svenska och andra skandinaviska länders förorter är skillnaderna
märkbara då välfärden och levnadsstandarden i skandinaviska länder är hög ur ett internationellt
perspektiv. Sverige har lyckats tackla sociala problem och med ett välfungerande skolsystem har
utanförskap hos ungdomar kunnat motverkas. Svenska förorter är också trygga även om
förortsromantiker och media ”periodically draw up the frightful cartography of ’no‐go areas’”
(Wacquant, 2009, s.245). I våldsbrott och kriminalitet är skillnaderna mellan svenska och franska
förorter stor vilka i sin tur inte är i närheten av amerikanska städer som ”The murder capital of the
world”, New Orleans (http://www.cbsnews.com, 2010) eller Detroit (http://www.infoplease.com,
2010).
Beskrivning, boxningEn bakdörr i byggnaden, med en stor skylt där det står ”Boxning” hängande ovanför, leder in till boxningslokalen. Utifrån ser byggnaden ut som vilken annan byggnad som helst, färgad i gråvitt med gallerförstärkta fönster kan man tro att tanken är att hålla människor instängda.
Korridoren när man kommer in leder en förbi de två omklädningsrummen. En dörr framöver leder in till ett mindre gym, där boxarna tränar kompletterande öv-ningar genom att lyfta vikter. Maskinerna och vikterna är ganska slitna, några är ur funktion och andra är trasiga på sina ställen, lagade med silvertejp för att hålla ihop dem. Golvet är täckt av en hård svart matta, väggen täcks av en stor spegel.
På motsatt sida av gymmet ligger själva boxningslokalen. Temperaturen är hög och det luktar instängt. Lokalen är full av människor i olika åldrar som tränar.
Framför den stora spegeln i boxningslokalen tränar några på att skuggboxas. De boxas i luften, låtsas att de slåss med en föreställd motståndare. De attackerar, blockerar, flyttar sig runt och tittar i spegeln för att korrigera sina rörelser. Det är som en riktig boxningssparring, fast de sparras bara mot sig själva.
Vid boxningssäckarna, i ena hörnet av lokalen, slår några på säckarna. De har spe-ciella säckhandskar på sig, något tunnare än vanliga boxningshandskar. De flyttar sig runt säckarna, slår kombinationer av slag, tränar in tekniken för att slagen ska bli perfektion. En tränare går runt bland utövarna och korrigerar, visar vad de gör för fel och vad de behöver förändra för att få till ett perfekt boxningsslag.
Bredvid boxningssäckarna hoppar någon med hopprep. En övning som vanligt-vis kopplas samman med boxning, där koordinationen och balansen är det som hopprepshopparna försöker att utveckla och bli bättre på.
På golvet finns en öppen yta, där håller en tränare i mittsar medan en av boxarna slår kombinationer. Tränaren ger kommandon, boxaren slår. Det ger tränaren möjlighet att rätta till utförandet i slagen genom att se precis hur boxaren slår. Så fort tränaren håller upp en av mittsarna ska boxaren slå olika slag, beroende på hur tränaren vinklar mittsen. ”Ett, två”, det betyder ett rakt vänsterslag följt av ett rakt högerslag, boxaren slår kombinationen.
Mitten av boxningslokalen fylls av det kanske viktigaste hjälpmedlet, boxnings-ringen. En fyrkant om cirka sex gånger sex meter, upphöjd knappt en meter ovanför marken. Rep sitter uppspända runt ringen för att markera var boxningen utövas, för att hålla boxarna inne och för att hålla andra utanför. I mitten av ring-en sparras två boxare under övervakning av en tränare som ständigt ropar kom-mandon, ”Ner med hakan”, ”Slå kombinationer”, ”Rör på fötterna”. Sparringen är som en boxningsmatch, utan att man tävlar. Boxarna slår på varandra, fast inte lika hårt, de försöker inte vinna och det finns inga domare eller publik. De flyttar runt i ringen, slår några slag mot varandra, flyttar, garderar.
Tidtagarklockan ljuder i lokalen. En stark signal. Det betyder vila, en minut. Hela lokalen stannar upp, några dricker vatten ur sina vattenflaskor, andra sätter sig ned och hämtar andan. En minut går fort, när tidtagarklockan låter igen är det ”time”, tid för nästa rond, tid att fortsätta träningen, tid för att boxas.
27
5.1Boxningsbeskrivning
I avsnittet kommer jag att ge en introduktion till boxning som idrott. Jag delat boxningsavsnittet i två
delar, boxning som idrott och boxning och samhället.
5.1.1Boxningsomidrott
”Consider the history of gladitorial combat as the Romans practiced it” skriver Joyce Carrol Oates
(2006, s.41) och gör liknelser mellan antikens Roms gladiatorspel och modern boxning. Boxare slåss
inför en publik i en boxningsring och kan liknas vid den moderna tidens gladiatorer (Oates, 2006,
Schepher‐Hughes och Wacquant, 2002).
Boxningsmatch ‐ Inom boxning finns ett regelverk. Man får använda händerna för att slåss med och
man får bara attackera överkroppen. Det finns bestämt hur man får slå i boxning och hur man får
gardera slag samt. Bryter en boxare mot regelverket riskeras poängavdrag eller diskvalificering
(Mullan och Mee, 2007). Det finns också två typer av boxning: Amatörboxning och proffsboxning.
Amatör‐ respektive proffsboxare syftar inte på utövarens skicklighet utan är benämningen på olika
stilar. Proffsboxningen består av fler ronder än amatörboxningen och har en annan skyddsutrustning
med ett annorlunda poängsystem och annan taktik. Även om båda sporterna benämns boxning kan
de liknas vid skillnaderna mellan kampsporterna judo och karate eller bandy och ishockey. Inom
proffsboxning finns mer pengar och alla större matcher sker oftast inom proffsboxning medan OS‐
boxning enbart är amatörboxning. En majoritet av alla boxningsutövare börjar som amatörboxare
och i studien nämner jag enbart amatörboxning då jag skriver om boxning då ungdomar som tränar
boxning i Sverige i princip enbart är amatörboxare.
En boxningsmatch genomförs i en boxningsring, en fyrkant vilken är upphöjd någon meter ovan
marken och omgärdad av rep för att hålla boxarna inne i ringen. I ringen finns enbart
boxningsutövarna samt en ringdomare vars uppgift är att döma matchen och säkerställa att
regelverket följs. Varje boxningsmatch går i en viktklass vilket innebär att boxarna inte får väga över
eller under en viss vikt som är fastställd av boxningsförbundet. En match kan gå i mellanvikt vilket
innebär att utövarna inte får väga mer än 75 kilo och inte mindre än 69,1 kilo. Systemet är utvecklat
för att mindre boxare inte ska möta alltför stora boxare. (Mullan och Mee, 2007). En amatörmatchs
längd kan variera vilken delas upp i ronder och i tid. Amatörboxningen har vanligtvis tre eller fyra
ronder där varje rond är mellan två och tre minuter, med en rondvila mellan varje rond. (Mullan och
Mee, 2007).
Boxningsträning ‐ Boxningsträningen kan ske individuellt eller i grupp. En boxningslokal består
generellt av en eller flera boxningsringar där utövarna kan ”sparras” dvs. träna boxning mot varandra
”The point of sparring […] is to approximate the conditions of the fight, with the difference that the
boxers wear protective headgear and heavily padded gloves and that […] the brutality of the
confrontation is heavily attenuated.” (Waquant, 2004a, s.78). I boxningslokalen finns boxningssäckar
som utövarna kan slå på samt vanligtvis traditionell gymutrustning. Wacquant (2004a) skriver om
tiden och rummet i boxningen och hur de påverkar träningen. Moment under träningen delas in i
rondtid. ”At the heart of apparatus of pugilistic apprenticeship stands the common rhythm that
envelopes all of the gym’s activities and saturates them with its specific temporality.” (Wacquant,
2004a, s.113). Rummet är viktigt då man tänker sig boxningsringen och den egna placering i den.
28
Taktiskt tänkande blir en del av utövandet. Under träningen finns en boxningstränare som leder
träningen.
Regelverket inom boxningen är en tyst kunskap: ”knowledge is transmitted outside of his explicit
intervention, through a ’silent and practical communication, from body to body” (Wacquant, 2004a,
s.113). Den överförs genom utövarnas interaktion med varandra assimileras in i grupptänkandet med
andra boxare. Boxning är individuellt men under träningen fungerar de som en grupp och
sammanhållningen och kunskapsöverföringen blir ett viktigt inslag i träningen vilket påverkar
utövarnas relation till varandra och tränaren.
5.1.2Boxningochsamhället
Självförverkligande –Boxning har associerats med under‐ och arbetarklassen. Få idrotter är så
sammankopplade med en social grupp vilket även påverkar boxningen idag. Boxningsgymmet
beskrivs som en spegel av de socialt utsattas villkor vilket Loïc Wacquant skriver (2004a, s.41‐42) och
tydliggör idrottens historiska resa från arbetarklassen i England till motståndsrörelse mot segregation
i Amerika.
Boxningen intresserar problemungdomar genom de förebilder de producerar och mytbildningen
kring idrotten vilket är en bild som boxningsklubbar underhåller för att tilltala dessa målgrupper.
Många ungdomar från förorter identifierar sig med framgångsrika boxare och drömmer om
berömmelse, makt och respekt. Wacquant (2004a) tydliggör detta genom intervjuer med ungdomar i
Chicagos slumkvarter som ser boxningen som en väg ut ur fattigdom.
Maskulinitet – ”Boxing is a purely masculine activity and it inhabits a purely masculine world.” skriver
Joyce Carrol Oates (2006, s.71) och även om boxning har flertalet kvinnliga utövare finns en tradition
av maskulinitet. ”It has long been argued that sports have sustained and reproduced particular types
of masculinity and have served to naturalize a variety of forms of male violence” (Wamsley och
Whitson, 1998, s.419). Boxning ses som manligt då två motståndare kämpar mot varandra med målet
att med fysiskt våld besegra den andre boxaren. Boxare ska vara fysiskt utvecklade, skrämmande och
farliga. Namn som boxarna tilltalas med visar traditionellt maskulina kvaliteter. ”a ’killer,’ a ’mauler,’
a ’hitman,’ an ’animal’” (Oates, 2006, s.74).
De maskulina attribut som tillskrivs boxning är egenskaper som marginaliserade ungdomar i förorter
gärna söker (Sernhede, 2002). Att besitta färdigheten att kunna skada andra människor stärker
självkänslan i vissa grupper. Den fysiska aspekten är viktig då kroppsidealet som finns kring boxning
är positivt laddat hos ungdomar där stor och kraftfull är positiva attribut. ”The heavyweight
champion is the most dangerous man on earth: the most feared, the most manly.” (Oates, 2006.
S.70).
Struktur – Loïc Wacquant beskriver boxningen som ”An island of order and virtue” (2004a, s.17).
Boxningen har en relation till utanförskapet och träningslokalen blir en möjlighet att hitta
gemenskap, ordning och struktur i ett samhälle som kan förefalla förvirrande. Boxningslokalen har
bidragit med en icke‐dömande atmosfär utifrån social status. Tränarna fyller även ofta rollen som en
fadersfigur alternativt mentor vid kvinnlig tränare (Forss, 2008, Wacquant, 2004a) som agerar
rollmodell för ungdomar med problematiska familjeförhållanden.
29
Jag kommer att studera boxningsstrukturens positiva inverkan på utsatta ungdomar och dess
förmåga att socialisera dem in i samhället. Tränarrollen och boxningens individuella acceptans mot
utövare kommer också att behandlas. Ur ett historiskt perspektiv finns det flertalet exempel inom
boxningsvärlden på detta. Muhammad Ali som blir tränad i boxning av en polis eller Mike Tyson som
ungdomsbrottsling som träffar en övervakare som leder in honom på boxningsutövandet (Arnold och
Mee, 1998, Evans, 2005, Säfve, 1990). Att boxningen kan hjälpa ungdomar att få utlopp för
aggressioner och en möjlighet att kanalisera sin ilska innebär att de också kan finna en struktur i livet.
Debatten kring boxningens etiska aspekter väljer jag att inte diskutera. För en sammanfattning kring
boxningens etiska aspekter finns Forss (2008) eller Mullan och Mee (2007) som ett urval.
30
6. Resultatochanalys
2009 – Förorten Almhed, under några intensiva veckor sker konfrontationer mellan polis och
ungdomar. En längre tids missnöje med situationen i området föranleder att marginaliserade
ungdomar tillgriper fysiskt våld gentemot rättsväsendet, privatpersoner och ägodelar.
Konfrontationerna avtog lika snabbt som de startade.
I resultat och analysdelen studerar jag händelserna i förorten Almhed och speciellt de delar visar på
pedagogiska möjligheter att förändra eller förebygga liknande situationer. Därefter analyserar jag
detta i relation till boxningen som idrott och hur den kan uppfylla vissa behov hos de marginaliserade
ungdomarna. Avslutningsvis visar jag på hur ungdomarnas behov kan användas inom boxning för att
förändra ett utanförskap och leda till en integrering i samhället.
Tillvägagångssättet beskrivs med följande modell. ”Beskrivning och analys av samhällssituationen”
(Kapitel 6.2) är analysen av förortsupploppen och marginaliserade ungdomars vardagssituation. I
analysen noterar jag teman vilka kan utvecklas i en boxningskontext. Därefter sker en ”Utveckling av
potentiella boxningsteman” (Kapitel 6.3) där jag i detalj analyserar varje separat tema och ser om och
hur detta kan användas inom en boxningskontext. Avslutningsvis sker en ”Förändring av det
dramaturgiska perspektivet” (Kapitel 6.4) där jag sammanställer de tidigare delarna av resultat‐ och
analysdelen och visar hur en socialisering in i samhället kan förverkligas för marginaliserade
ungdomar.
Figur 3: Egen figur, förtydligande av kapitelstruktur
Jag använder mig i analysen av informanternas berättelser vilka kommer att analyseras utifrån
litteratur samt egna reflektioner kring berättelserna. Därefter placerar jag dem i en idrottslig kontext
för att studera hur ungdomarnas beteende och värderingar kan förändras för att underlätta en
integrering i samhället. I varje del av ”Beskrivning och analys av samhällssituationen” där jag hittar
gemensamma nämnare för vidareutveckling av boxningsteman har jag fetstilmarkerat ”Boxning –”
för att tydliggöra av följande stycke handlar om hur boxning kan appliceras på situationen. Denna
applicering vidareutvecklas sedan i ”Utveckling av potentiella boxningsteman”.
”Mass unemployment, both chronic and persistent […] Relegation to decaying neighbourhoods […]
Heigthened stigmatization in daily life as well as in public discourse” (Wacquant, 2008, s.25) menar
31
Wacquant är de tre huvudsakliga förklaringarna till varför grupper i utanförskap väljer att använda
våld för att uttrycka missnöje mot staten. Teorier kring ungdomsupploppet jag beskriver har varit
från misslyckad integrationspolitik sedan miljonprogrammens början till att ungdomarna inte hade
fritidsgårdar eller att deras aggressivitet hade en religiös grund (http://www.aftonbladet.se, 2010).
Utgångspunkten i analysen är att upploppen formades av ett missnöje beroende av flera skilda
faktorer. Att förklara situationen kräver en historisk kontext där miljonprogrammens historia eller
Sveriges integrationspolitik under ett flertal år bakåt ligger till grund för dagens samhällssituation.
Det har funnits olika skäl hos ungdomarna när de utfört våldshandlingar. Ett uppfattat utanförskap,
missnöje med rättsväsendet, ekonomisk vinning genom försäkringsbrott eller för att man tycker att
det är roligt att bränna bilar. Orsaken är inte en specifik anledning till händelserna även om det
funnits vissa starkare motiv än andra. Nedan följer berättelser från ungdomar och polis där de
förklarar varför förorten Almhed drabbades av konfrontationer ”the only, weapon at their disposal,
namely, direct confrontation with the authorities” (Wacquant, 2008, s.22).
I den följande analysen börjar en analys av det språkbruk som använts för att beskriva situationen
under kravallerna, för att skapa en förståelse för hur begrepp används och visualisera de inblandades
syn på händelserna. Därefter utvecklas en beskrivning av ungdomsidentiteten där teman upprättas,
respekt, makt och maskulinitet, för att skapa ett ramverk utifrån vilken upploppen och boxning
analyseras. Därefter analyseras informanternas berättelser om händelser och situationer med
utanförskapsidentiteten som grund. Jag belyser och bryter ut intressanta pedagogiska resonemang
för att därefter studera dem utifrån hur boxning kan användas för att påverka en förändring. Kapitlet
avslutas med en teori kring hur ungdomars utanförskap kan förändras till samhällsintegration.
6.1Krigetiförorten–Språkmetaforer
”Förorterna brinner”, ”Hopplöshetens land”, ”Förortens fattiga har förklarat krig mot samhället” är
rubriker som använts av presskåren för att beskriva situationen i svenska förorter under upploppen
2009. Med bilbränder och stenkastning mot polisen som utgångspunkt gör media kopplingar till Paris
i Frankrike, Bagdad i Irak och Kabul i Afghanistan. Kopplingen kan uppfattas som missvisande, främst
mytbildningen kring den bild som förmedlas till allmänheten. Hagedorn (2008) nämner
mytbildningen kring förorterna och Wacquant (2009) beskriver en snedvriden mediarapportering ”In
this heated symbolic climate, everyday incidents of ’insecurity’ are turned into a lurid media
spectacle and a permanent theater of morality.” (s.243) och hur förorter beskrivs som farliga ”they
periodically draw up the frightful cartography of ’no‐go areas’” (s.245). En beskrivning som sällan
överensstämmer med hur verkligheten ser ut:
”Vi tycker att det var så beklämmande när vi såg medierna som gjorde den här
jämförelsen med vissa stadsdelar i Paris och ... Det är fullständigt bullshit vill jag påstå
och det går faktiskt inte alls att jämföra dem.” – Ceasar
”Det där är någonting som vi tyckte var väldigt överdrivet och klart felaktigt. Tittar
man på kvällspressen i synnerhet så gjorde man jämförelser som är fullständigt
sanslösa. Sådana jämförelser går inte att göra. Alltså vi pratar om helt olika saker och
det här är på en helt annan nivå. Tittar man på … kan man inte jämföra det med några
stadsdelar, om vi tittar på den fysiska miljön och annat, med områden i Paris eller om
tar lite mera närmare, här i … exempelvis.” ‐ Ceasar
32
Trots att polisen menar att läget är överdrivet och att de jämförelser och liknelser som gjorts är
felaktiga, har presskåran inte helt fel i sina beskrivningar om man jämför med det språkbruk
ungdomar. Den negativa förstärkningen av situationen många ungdomar gör gällande sin egen
situation är märkbar. ”It is fourth world conditions that produce angry young men and their
rebellious identities” (Hagedorn, 2008, s.24). Påståendet förefalla generaliserande då Sverige som ett
land i första världen svårligen kan jämföras med länder i tredje och fjärde världen8. Wacquant (2008)
nämner att de boende I förorten måste ”bear the weight of the public scorn that is now everywhere
attached to living in locales widely labeled as ’no‐go areas’” (s.29). Ungdomarnas försök att leva upp
till mytbildningen kring den identitet som förknippas med förorterna blir tydlig (Hagedorn, 2008).
Beskrivningen som följer är en analys av de ord och metaforer som användes vilket ger ett
militärinspirerat språkbruk och visar hur situationen upplevdes av de inblandade, vilket skapar en
förståelse för deras syn på verkligheten.
”Om man säger så här, vi krigade tillbaka. Dom började med det hela men tillslut så vann vi typ. Dom fick be om ursäkt.” - Adam
Tittar man på orden som används kan paralleller dras till militärretorik. ”Krigade” och ”vann” är
uttryck som används för att beskriva händelseförloppet. Ett slag mellan två fiender: de
marginaliserade ungdomarna mot polisen.
Krigsmetaforerna gäller inte enbart ungdomarnas språkbruk. Även militärtaktiska inslag som
gerillakrigsföring förekommer. Informanten Adam beskriver hur ungdomar i utanförskap förberedde
stenkastningen mot ordningsmakten.
”Att bränna bilarna, det var inte till för att bränna bilar. Det var för att locka fram
poliserna dit. Alltså vi säger att när en bil kom, den brinner, brandkåren kommer men
det händer ingenting med brandkåren. Men sen när polisen kommer då kommer dom
få stenar från alla olika håll. Cocktails, stenar, mobiler. Vi gör det för att locka fram
polisen. Sen varje gång det var en bilbrand så kom dom med kanske tio polisbilar, dom
visste att vi stod där.” ‐ Adam
"Alltså vi visste att när det brann så kommer polisen dit. Då tog polisen skiten istället.
Det var som ett krig. Varje gång som något hände så slår man bara tillbaka.” – Adam
Attackerna mot polisen var medvetna och polisen var ett utvalt mål. Som Adam beskriver lät de
brandkåren passera för att därefter attackera poliserna med tillhyggen när de anlände. De skapar
medvetet situationer där de kan attackera polisen. Det råder skillnad på att kasta ett föremål mot en
polisbil som av en händelse råkar passera och att ha en taktisk planering vilket tydliggör en
medvetenhet vilket beskrivs nedan:
”Vi vet att det var stenkastning som till och från var ganska intensiv. Vi vet att vi blev
kallade till ställen där man försökte leda in polispatrullerna på bakgator eller att vi
8 Indelning av länder i första, andra och tredje världen är en politisk terminologi som har sitt ursprung i kalla kriget. Något förenklat kan första världen sägas vara det vi idag ofta benämner västvärlden. Andra världen motsvarar forna östblocket. Med tredje världen menar man ofta fattiga utvecklingsländer. Fjärde världen är en term som kan syfta på flera saker, men i sammanhanget syftar det på slumområden och kåkstäder i underutvecklade länder.
33
hamnade i bakhåll där man laddade upp med arsenaler med stenar och tillhyggen som
man hade samlat ihop. Det här var ett sätt för ungdomarna att visa ett missnöje med
hur de upplever situationen där ute och det funkar ju så att när samhället som de
upplever det har misslyckats med integration och hela den problematiken så blir det
att det ligger i sakens natur att det blir polisen som blir måltavlan eftersom vi är den
yrkeskår som hamnar direkt i frontlinjen för att hantera lag och ordning.” – Ceasar
(Fetstil är författarens markering)
Här framgör planeringen bakom attentaten mot polisen och att det inte rörde sig om slumpvis
utvalda mål utan kalkylerade attacker. I det avseendet kan missnöjesuttrycket ses som ett
organiserat och planerat motstånd. Ungdomarna ser det som ett krig mellan sig själva och polisen
och använder de kunskaper och uttryck som de förknippar med krigsföring i både genomförandet
och beskrivningen av situationen. Polisen noterar att taktiska militära inslag förekom under
upploppen. De blev inledda på bakgator och hamnade i bakhåll för att sedan attackeras med
tillhyggen. Däremot uppfattar Ceasar inte konfrontationerna som uttryck för ett krigstillstånd utan
menar att det är en missvisande beskrivning. Wacquant (2008) och Hagedorn (2008) beskriver den
identitet man vill skapa, upprätthålla och uttrycka (Goffman, 2009) samt ungdomarnas syn på sig
själva. Krigsmetaforerna är positivt värdeladdade i de marginaliserade ungdomarnas uppfattning om
sig själva och att revoltera mot samhället och ordningsmakten militärt inger respekt mot andra och
självrespekt gentemot dem själva. Utifrån Goffman kan den dramaturgiska teorin om social identitet
som grund för hur ungdomarna upprätthåller skådespelet om en krigsskådeplats beskrivas. Det är
mot bakgrund av den scenen som vi kan förstå agerandet trots scenframträdandets.
Ove Sernhede (2002) menar att spänningen är en bidragande faktor och att man känner samhörighet
genom att tillsammans rikta krafterna mot ett fientligt mål. Sernhede studerade Hammarkullen i
Göteborgsområdet och noterade där fientlighet och attacker mot polisen och även i hans
beskrivningar noterar man krigstänkandet i ett ”vi mot dem” där han uppfattar att man har
”militariserat polisen” (Sernhede, 2002, s.62).
Ceasar nämner att tidigare erfarenheter och mytbildning kring polisers agerande tillsammans med
det machoideal som upprätthålls av polisen gör att de uppfattas som militärer istället för en resurs
för medborgarnas säkerhet.
”Det kan finnas många förklaringar. En förklaring är att många av dom som vi nu talar
om, de kommer från andra länder och har ett annat ursprung och kommer från länder
där det alltså är mer eller mindre diktaturer eller där polisen är känd för att vara brutal
och gå sin egen väg för att upprätthålla lag och ordning. Då har man en erfarenhet av
en polisstat eller diktatur där polisens metoder till vardagen är brutala och när man
kommer hit då ser man vissa jämförelser i sådana här lägen när polisen tvingas
använda våld. Vi uppträder också i en mundering som närmast ser ut som det vore ett
krigstillstånd, med polisens sätt att klä sig. (Syftar på den svarta klädsel som polisen
bär)” – Ceasar
Resultatet blir att oroligheterna i svenska förorter förklaras genom militärretorik vilket legitimerar
våldshandlingar och förenklar situationens komplexitet genom att göra indelningar utifrån ett ”vi mot
34
dom”‐tänkande (Fexeus, 2009). Polisen uppfattas inte som individer utan som legitima mål i en
krigskontext och handlingar legitimeras vilka i civilsamhället ses som kriminella. Det ger även
möjlighet att bortförklara handlande utifrån krigstillståndet, exempelvis skador på byggnader, då det
är händelser förväntas ske i en krigszon. Polisen uppträder även frekvent som militärförband eller
uppfattas så av ungdomarna bärandes mörka kläder, kängor och vapen. Polisen uppfattas som en
ockupationsmakt vilka attackerar det ungdomarna uppfattar som sitt territorium och har man ett
sådant tankesätt kan det resultera i att man legitimerar de egna handlingarna för att försvara vad
som ses som personlig egendom.
6.1.1Boxningochkrig
Även inom boxning används krigsmetaforer och liknelser görs mellan boxning och krig. Studeras
idrotten utifrån sådana aspekter finns tydliga liknelser. Mackie Shilstone beskriver en boxningsmatch
mellan Roy Jones Jr. och Bernard Hopkins:
”It is a 20 by 20 ring. There will be a Geneva convention, rules. There will be a red
cross, that’s the referee. You will be from this land, your opponent will be from that
land. There will be rules of engagement. You assume this is a fight. War is about to
break out.” – Mackie Shilstone
Boxarna liknas vid två krigsmakter som utkämpar ett slag. Vinsten är äran eller det mästarbälte
boxarna kan vinna genom att besegra motståndaren. Boxningsringen motsvarar krigsskådeplatsen
där slaget utkämpas och boxningsgymmet eller träningslokalen symboliserar det militärförband där
kombattanterna tränar inför slaget. Händerna är deras vapen. Före matchen har de studerat sin
motståndare och formulerat en taktik för att besegra denne. Det finns sjukvårdare (ringläkaren). Det
finns en befälhavare (sekonden) med vilken boxaren kan samtala en period mellan ronderna för att
analysera sin taktik. Det finns regler, ”rules of engagement” som Shilstone säger, som i en
krigssituation där Genèvekonventionen anger krigets spelregler samt en övervakare, ringdomaren,
som ser till att reglerna efterföljs likt Förenta Nationernas internationella roll.
6.2Förortsochungdomsidentitet
Att kategorisera och klassificera en specifik identitet utifrån en heterogen grupp individer är inte
rimligt. Man behöver inte identifiera sig med subkulturen punkare för att man lyssnar på musik av
”The Ramones” eller ”Velvet Underground”. Bärs en klädstil som i huvudsak brukas av de som anser
sig tillhöra identiteten punkare är man inte per definition punkare. Det finns även varianter av
punkaridentiteten etc. Jag har valt att kategorisera marginaliserade ungdomar utifrån vissa
utmärkande drag, vilket inte innebär att samtliga ungdomarna delandes liknande attribut är
marginaliserade. De som inte söker en liknande identitet kan också vara marginaliserad i samhället.
Analysen är generell och kommer att inkludera undantag vilka inte följer denna indelning.
Beskrivningen är generell och behandlar inte specifika delar av identitetsskapandet utan syftar
enbart till att ge en övergripande beskrivning av vad jag menar med förortsidentitet.
I förortsidentiteten, även benämnd ungdomsidentitet, marginaliserade ungdomar, ungdomar i
utanförskap, ungdomsgrupper med mera ämnar jag beskriva generella drag vilka karaktäriserar
ungdomarna som lever i Sveriges förorter. Då ungdomar beskrivs är det beskrivningen av
förortsidentiteten i texten nedan som gäller.
35
Sernhede beskriver förortens ungdomsidentitet som en ”protestidentitet” (Sernhede, 2002, s.205).
Han skriver att ”Kritiken av makten, av auktoriteter, av polisen är ett av […] kulturens mer välbekanta
teman” (s.145). Som Hagedorn skriver utifrån ett historiskt perspektiv ”the failure of the social
movements […] provided the key element in this new sense of nihilist identity […] People were left
’with no other choice but either to surrender or to react on the basis of the most immediate source
of self recognition and autonomous organization: their locality. […] territorial ‘resistance identity’”
(Hagedorn, 2008, s.60).
Ungdomsidentiteten i förorterna är också knuten till hip‐hop kulturen och främst en underavdelning
till musikgenren rap, gangsta‐rap eller gangsterrappen.”Gangsta rap is […] called a ’culture of
urgency,’ filled with individualist values, destructive of the community and the self.” (Hagedorn,
2008, s.111). Banden till rapkulturen är intressanta att studera utifrån värderingarna maskulinitet,
makt och respekt (Wacquant, 2008). Även protestidentiteten med hat mot auktoriteter är
framträdande delar i gangsterrapkulturen. Internationella musikexempel som musikgrupperna
N.W.As ”Fuck da police”, Body Counts ”Cop Killer” eller KRS ones ”Sound of da police”(Hagedorn,
2008, Sernhede, 2002, Wacquant, 2008, 2009) visar i text det hat mot auktoriteter som präglar
identiteten.
För att beskriva ungdomsidentiteten så kommer jag att analysera ett antal svar gällande identitet
som informanterna gav under intervjuerna, för att sedan presentera tre teman vilka är utmärkande
inom förortskulturen, begreppen makt, respekt och maskulinitet. De första citaten behandlar
förebilder som två av de intervjuade hade, vilka besitter egenskaper som informanterna ser som
positiva. Tredje citatet behandlar synen på ungdomskulturen och de förebilder ungdomarna
identifierar sig med.
”Någon jag ser upp till? Mig själv. Jag gillar mig själv” – Adam
”En Förebild? Muhammad Ali faktiskt. För attityden främst” ‐ Bertil
”Dom kriminella förebilderna är ett stort hot mot dagens ungdomar. Det är flash, det
är Mercedes och det är mycket framgångar som lyser. Hela livsstilen. Och man är fri.
Det är en annan frihet att vara laglydig och vara en god förebild, det är att vara
bunden vid vissa normer, sociala normer, det behöver inte kriminella lyda under och
det tror jag är lockande för många. Att känna sig fri och så blir det på något sätt
nostalgiskt att kriminella liksom kämpar gentemot staten och gentemot polis och allt
det där och är man då redan på fel väg så är man lätt utsatt, man ser det som
någonting positivt.” – David
De första svaren gäller positiva egenskaper som intervjupersonerna ser hos sina förebilder. Det är
intressant att se vilken förebild Adam respektive Bertil valt. Adam ser sig själv som sin förebild, vilket
är intressant om förebilden förväntas representera en målbild som man personligen förhoppningsvis
når. Därmed uppfattar Adam att han nått dit och därigenom inte har ett behov av förändra sin
person. Det visar också en stark tilltro till den egna personen. Bertil svarar Muhammad Ali, nämnd
som världshistoriens främste boxare (Mullan och Mee, 2007) som är känd för sin karismatiska
framtoning och kritik mot samhällsstrukturen under andra hälften av 1900‐talet (s.70‐71). Ali är känd
för sina åsikter och kritiserade ofta samhällets orättvisor vilket gav honom ett folkligt stöd men även
36
flera fiender. Muhammad Ali har blivit en förebild för många ungdomar genom åren genom den
respekt, maskulinitet samt makt att förändra som han ansågs ha.
David beskriver en del av motståndskulturen och förkastandet av samhället. Ungdomarna väljer att
”ladda upp en sviktande identitet genom att leva ut fantasier om respektlös aggression mot alla
former av frihetskränkande överhet. Representanter för myndigheter uppfattas som motståndare
och genom ett gemensamt subjekt att rikta aggressioner mot stärker de sin egen identitet och
samhörighet inom gruppen.” (Sernhede, 2002, s.186). Det har enligt Sernhede ”naturligtvis sin grund
i en identifikation med en rebellisk och romantisk outlaw‐identitet” (s.143).
David beskriver det som lockande att inte vara bunden av samhället och inte tvingas att följa de
regler som gäller för individer som erhåller samhällets beskydd. Ungdomarna ser det som någonting
negativt att integreras in i samhället vilket innebär att den marginalisering som ungdomarna är del av
är någonting som de själva också skapat. Sernhede (2002) skrev att utanförskap är ett sätt att stärka
sin identitet. Sernhede beskriver inte ingående varför ett stärkande av identiteten sker genom
skapandet av en motståndskultur riktad mot samhället. Wacquant (2009) presenterar en möjlig
förklaring då han skriver att de marginaliserade ungdomarna måste ha förtroende för samhällets
möjlighet att skydda dem för att kunna acceptera samhällets regler. Då de känner sig trakasserade av
samhället väljer de istället att skapa en motståndsidentitet för att bekämpa vad de uppfattar som ett
förtryck. Samhället uppfattar att ungdomarna motsätter sig vedertagna regler och försöker tvinga in
ungdomarna i en integreringsprocess. Resultatet blir en misstro där marginaliserade ungdomar och
samhällets klyftor ökar och försvårar kommunikation dem emellan.
Min uppfattning är att ungdomskulturen i förorterna är influerad av det Sernhede kallar ”outlaw‐
identitet” vilket inkluderar många motorcykelgäng och rebellgrupper (Sernhede, 2002). Kulturen är
också präglad av en romantiserad bild av kriminella och även av fängelsekulturen (Rhodes, 2004,
Sernhede, 2002, Wacquant, 2004b, 2008, 2009). Utifrån den identiteten beskriver jag begreppen
respekt, makt och maskulinitet som utmärkande delar i ungdomskulturen.
De tre kategorierna, respekt, makt och maskulinitet blir det ramverk utifrån vilket jag analyserar
händelserna i förorten Almhed. Jag kommer att definiera begreppen och visa en ungdomsidentitet
grundad i utanförskap. ”The loss of faith in the state has been replaced by faith in […] the power of
identity.” (Hagedorn, 2008, s.26). Det jag presenterar är en generalisering av en ungdomsidentitet.
Begreppen respekt, makt och maskulinitet saknar tydligt definierade gränser och även om de
presenteras som separata begrepp kommer de att interagera och komplettera varandra i
begreppsinnebörd.
Respekt
”Respekt ‐ visad eller upplevd (tillräckligt) hög värdering (av person[s egenskaper] e.d.; ofta med
bibetydelse av fruktan); ställning eller uppträdande som inger aktning.” (Nationalencyklopedin)
”Respekt, värdighet och lokal identitet” (Sernhede, 2002, s.168) är centrala begrepp inom
förortsidentiteten hos marginaliserade ungdomar. Min tolkning av betydelsen av respekt är inte ett
entydigt begrepp utan en benämning med varierande innebörd beroende på sammanhang.
Respektbegreppet i förorter menar jag består av tre indelningar vilka jag valt att benämna som
självrespekt, grupprespekt och respekt utifrån.
37
Självrespekt innebär den respekt som individen känner gentemot sin egen person. Självrespekten kan
exempelvis öka genom att man som person uppfattar att man har gjort någonting som man
uppfattar som positivt, exempelvis ett mål i en fotbollsmatch. Kriterierna för vad som ökar respektive
minskar självrespekten är beroende av situation och individ. Att utsätta sig för förnedrande
behandling minskar vanligtvis självrespekten, men inte alltid. Respekten man ger sig själv bestäms av
hur väl man spelar rollen man agerar i skådespelet. Det inkluderar möjligheten att dupera sitt eget
framträdande och lura sig själv att framföra en presentation av den egna personen som inte behöver
stämma överens med vad som övriga agerande förväntar (Goffman, 2009a).
Grupprespekten är en central del av ungdomsidentiteten och kan bytas ut mot benämningen
lojalitet. Grupprespekt handlar om den respekt som individerna inom gruppen visar varandra inom
det ”team” som skapats (Goffman, 2009a, s.73). ”Teamet väljer medlemmar som är lojala och
disciplinerade” (s.191). Lojaliteten gentemot gruppen kan ta sig uttryck i symboler, tatueringar eller
klädval som markerar en grupptillhörighet (Hagedorn, 2008). Grupprespekten eller lojaliteten visar
hur väl den individuella viljan överensstämmer med övriga viljor i gruppen och hur de värderar
gruppens behov i relation till sina egna (Granström, 2006).
Respekt utifrån är den respekt som gruppen får från individer utanför gruppen. Respekten utifrån
styrs av det syfte som gruppen har och hur väl de som kollektiv kan upprätthålla en gemensam bild
med det målet (Goffman, 2009a). Respekten utifrån liknas i situationer med marginaliserade
ungdomar främst med en rädsla för gruppen ifrån utomstående. Respekt för gruppen från andra
människor uppfattas som respekt utifrån. Det kan även handla om vördnad eller respekt för
gruppens syfte. Ungdomars kamp mot rättsväsendet kan ge respekt till gruppen inom en viss kontext
men rädsla för den i en annan.
Begreppet respekt innebär ”visad eller upplevd hög värdering, ställning eller uppträdande som inger
aktning.” (Nationalencyklopedin) med tillägg av att det finns flera nivåer av respektbegreppet. Ordet
aktning har i dessa grupper en annan betydelse vad vi normalt ser som ett ord av positiv karaktär.
I följande text ges en beskrivning av hur informanterna uppfattar ordet respekt, vilka visar
respektbegreppets innebörd också synen på begreppet som ett värdeladdat ord med central
anknytning till marginaliserad ungdomskultur. Frågan som informanterna besvarat är
respektbegreppets betydelse för dem personligen.
”Ordet respekt är att ingen ska säga till dig vad du ska göra. Ingen ska komma och
säga till dig ’Du, res dig upp från den där stolen’ till exempel. Eller ’Nu är det jag som
ska prata, du ska inte prata’. När folk ser dig, du, den första dom ska hälsa på är du,
dig. Det är den första dom ska hälsa på. Det är respekt. Det är den här respekten dom
vill ha, att folk ska inte våga säga nej till dom. Säger dom ’Gör det’ så ska dom göra
det. Säger dom ’Hämta mobil till mig’ så ska du hämta mobil, det är deras respekt.
Men min respekt, det är respekten som dom visar mig. Det är kompis,
kompisrespekten, den gillar jag mest. Respekt är inte att jag och du, ifall du har bråkat
med någon person, jag säger inte ’Kom jag och du vi slår honom’. Jag går dit själv. Jag
går dit själv och tar hand om killen om jag respekterar andra, den respekten vill jag ha.
Inte att jag som kompis sätter dig i skiten också. Eller om du inte vill själv gå dit ta bort
38
din kompis från skiten, den respekten, det är respekt för mig att visa att det är inte så
det ska gå till. Du ska ta bort din kompis från skiten, inte sätta dit honom.” – Bertil
”Respekt får inte vara ett uttryck för rädsla. Man får inte vara rädd för polisen. Om
man tror att man sätter respekt i människor genom att skrämma dom, då har vi
misslyckats rent polisiärt. Respekt, det handlar om individen. Respekten för alla
människors lika värde och sedan respekten för att vi måste ha förståelse för att många
kommer ifrån mycket trassliga förhållanden, där vi utifrån vad vi upplevt tidigare, att
det här blir ett naturligt fenomen och då ska man se respekten i att vi har en hjälpande
uppgift utifrån. Bortsett från att vi är skyldiga att lagföra, vi är bundna av ett
regelverk, men sen har vi också ett ansvar, en respekt, att vi måste se till att de här
människorna ska få hjälp och stöd.” – Ceasar
”Jag skulle nog kunna byta ut ordet respekt med förståelse faktiskt. Och då är det en
förståelse för att, och inte en förståelse egentligen för dina åsikter eller vad du står för
men en förståelse för att du är en människa och kan tycka annorlunda oavsett vad du
tycker så behandlar jag dig med respekt, med förståelse. Och sen behöver vi inte dela
åsikter, vi behöver inte vara överens om saker men jag respekterar dig ändå i din
egenskap av medmänniska. Så det är på det sättet som jag skulle säga att man är
människa, och i egenskap av människa så följer vissa konsekvenser, bland annat att
jag då respekterar dig. Att jag ger dig värdighet. ”‐ David
Som framgår av intervjuerna är respekt ett komplext begrepp som definieras olika beroende på vem
som beskriver ordets innebörd. Det finns två typer av respekt de associerar till, en negativ och en
positiv. Den negativa respekten handlar om maktutövning där man genom en dominant position får
andra att lyda. I den positiva respekten värderar man empatiska handlingar utifrån den person man
respekterar och de konsekvenser ens handlingar har för personen.
Våldsutövandet mot rättsväsendet hos de marginaliserade ungdomarna visar en brist på respekt mot
de lagar och förordningar som reglerar rätten till våldsutövande. Respekt är i studien ett centralt
begrepp då det är en viktig grund för möjligheten att åstadkomma ett förändrat beteende och en
socialisering in i samhället genom idrott.
Makt
”Makt är ett sociologiskt, teologiskt, organisationsteoriskt och filosofiskt begrepp som beskriver
möjligheten att efter egen vilja fatta beslut som verkställs.” (Nationalencyklopedin)
Makt i marginaliserade ungdomsgrupper är ett uttryck för maskulinitet och respekt. Sernhede (2002)
menar att ”det finns högt ställda krav på att manlighet är knutet till makt.” (s.205). Makt syftar
främst på möjligheten att få andra att genomföra beslut som tagits. Då är makt ett uttryck för hur
andra fogar sig av rädsla för repressalier. Makt är för de marginaliserade ungdomarna personifierat i
vem som styr i den subkultur som förekommer inom förorterna där ungdomarna, som Ceasar
berättar ”tror att dom styr, fast dom gör inte det”. Sernhede beskriver det som att ”Alla grupper har
inte samma status. I förorten finns också hierarkier, maktstrukturer och motsättningar.” (Sernhede,
2002, s.91). Kampen om makten i förorterna pågår ständigt.
39
Makt är positivt att ha dvs. förmågan att få andra att rätta sig efter sin vilja. Men makt är även något
som är negativt att lyda under. Samhället representerar en negativ makt där motståndskulturen
kämpar mot ”en frihetskränkande överhet” (Sernhede, 2002, s.186). David berättar ”att vara laglydig
och att vara en god förebild det är att vara bunden vid vissa normer, sociala normer. Det behöver
inte kriminella lyda under och det tror jag är lockande för många. Att känna sig fri”. Makt blir ett
komplext begrepp eftersom det är situationsbundet beroende på ifall individen utövar makt eller
lyder under någon annans makt.
I ungdomarnas protestidentitet symboliserar polisen samhällets makt som begränsar deras
frihetsbehov och attacker mot polisen kan tolkas som en frigörelseprocess från samhällsstyret
(Wacquant, 2008, 2009). Då makt är en tankekonstruktion representeras det av andra, konkreta
objekt. ”One of the most visible ways of exercising power, after all, is to occupy or to control space;
architecture, meanwhile, makes power legible in material forms.” (Tonkiss, 2010, s.60). Objekt och
yrkesgrupper som symboler för en maktstruktur diskuteras ingående i kommande kapitel i analysen.
Tolkning av maktbegreppet innebär inte att studera vad ett objekt eller en grupp förefaller att vara
utan hur de subjektivt uppfattas. Vid analysen av situationer genom innebörden i tankestrukturer
kan förklaringar ses om varför ungdomar protesterar mot och attackerar specifika objekt eller
grupper (Tonkiss, 2010).
Boxning ‐ Ur ett boxningsperspektiv har makt en fysisk aspekt som innebär att någon med kunskap
inom kampsporter har möjlighet att med hot om fysiskt våld få andra att lyda dess vilja. Idrott och
kampsport har inte enbart positiva effekter ur en samhällssynpunkt och möjlighet att få fysisk makt
kan vara anledningen till att välja att börja träna kampsport. I analysen kommer idén att
problematiseras och visa vikten tränaren har att identifiera och agera i liknande situationer (Forss,
2008).
Maskulinitet
Maskulin – Någon som har utpräglat manliga egenskaper; betecknar varelser av hankön.
(Nationalencyklopedin)
”The macho personality constellation […] consists of three behavioral dispositions justified by beliefs:
(1) entitlement to callous sex, (2) violence as manly, and (3) danger as exciting” (Mosher och
Tomkins, 1988, s.61). Förortsidentiteten är en maskulin identitet, där det maskulina är explicit och
ständigt närvarande, en definiering av vad det innebär att vara man i förorten och hur maskuliniteten
blir ett mätvärde för status (Ho, 2009). Sernhede beskriver det som ”en manligt dominerad kultur
och de som i första hand dras till dess kulturuttryck är unga män.” (2002, s.179). Även om den
marginaliserade förortsidentiteten är maskulin i sitt uttryck innebär det inte ett förtryck av kvinnor
utan att identiteten är för och av manliga individer och inte gäller kvinnor. ”I den utsträckning flickor
överhuvud befinner sig i gatukulturer (eller dess periferi) är denna närvaro i hög grad på pojkarnas
villkor. […] kan i vissa avseenden jämföras med hur det t.ex. ser ut i skinnskallekulturen eller i
motorcykelgäng. Dessa kulturer är också manligt dominerade gruppbildningar som alla roterar runt
killarnas aktiviteter.” (Sernhede, 2002, s.181).
Maskulinitet ”står alltid i relation till något” (Sernhede, 2002, s.203), vanligtvis det motsatta könet.
Inom marginaliserade ungdomskulturer står maskuliniteten i relation till andra maskuliniteter,
40
exempelvis maskulinitet inom den egna gruppen. Inom genusforskningen talas det om begrepp som
homosocialitet (Sernhede, 2002, s.207) för att beskriva ”mäns behov av att upprätta intimitet och
närhet till andra män” (s.207) utan att för den delen tala om homosexualitet eller homoerotiska
böjningar.
Maskuliniteten är viktig för den egna identiteten där karaktäristiskt maskulina attribut är symboler
för respekt inom den egna gruppen (Goffman, 2009b). Framstående fysik, attityd och att vara orädd
är exempel på positiva karaktärsdrag (Hagedorn, 2008). En maskulin framtoning påverkar också både
självrespekten och respekten inom gruppen vilket som Wacquant beskriver som en ”masculine
culture of physical toughness” (Wacquant, 2004a, s.56).
Behovet av maskulinitet inom marginaliserade ungdomsgrupper är omdebatterad men den vanliga
förklaringen är sökandet efter en identitet (Hagedorn, 2008, Sernhede, 2002, Wacquant, 2004a,
2008, 2009) som bottnar i en saknad av en fadersgestalt att identifiera sig med.
David berättar hur han uppmärksammat maskuliniteten som betydande faktor i upploppen i förorten
Almhed. ”Det var inga tjejer som kastade sten. Så det här är väldigt manligt, ett manligt problem kan
man säga. Det här hatet som finns mot polisen eller som i alla fall kom till uttryck under dom där
kravallerna. Men det är ett pojkproblem uppenbarligen av något skäl. Så det är där man måste söka
problemet. Det är ju tonårspojkar framförallt eller unga män som ligger bakom den här
motsättningen som man kan se mellan myndigheter och ungdomar.”
Boxning ‐ Kampsport och boxning förknippas ofta med en maskulin framtoning vilket påverkat
rekryteringen. Genom att vara aktiv förväntar sig ungdomarna att erhålla de maskulina drag de
associerar med boxning. Ungdomarnas bild av kampsport och den maskulina identiteten som präglar
idrotten är stark vilket ger boxningsklubbar möjlighet att rekrytera ungdomar som söker en maskulin
identitet vilket inte alla andra idrotter har möjlighet till.
Jag visar hur förortsidentiteten hos marginaliserade ungdomar i svenska förorter är komplex och inte
nödvändigtvis homogen eller oföränderlig utan definierad beroende på situation (Goffman, 2009a).
Min uppfattning är att identitet är omfattande begrepp och därmed har jag valt att ha respekt, makt
och maskulinitet som ett ramverk för att behålla fokus. Begreppen är inte oföränderliga eller tydligt
definierade eller åtskilda utan interagerar och kompletterar varandra. Tanken är att skapa en
förståelse för förortsidentitetens grund för att kunna studera hur potentiella förändringar kan ske
och vilka centrala begrepp som bör analyseras för integrera ungdomar i utanförskap in i samhället.
6.2.1Förortsidentiteten
Marginaliserade grupper i samhällets periferi identifierar sig ofta med de platser där de bor och ser
sin identitet som en del av den förort de lever i. Sernhede (2002) beskriver kopplingen som en
”stadsdelsnationalism” (s.190) där ”Den omgivande staden blir till farliga, osäkra och ibland också
fientliga områden. Av detta följer att den egna stadsdelen laddas upp och mytologiseras.” (s.190). En
förortsromantik skapas i relation till den egna stadsdelen och identiteten präglas och påverkas av den
stadsdel där ens ungdomsgruppering befinner sig.
Stadsdelsnationalismen är vanligt sett ur ett större perspektiv. Vi identifierar oss med den nation där
vi är medborgare, med den stad vi bor i eller den stadsdel där vi är bosatta. Frågor som ”Var kommer
41
du ifrån?” visar den kategorisering vi använder för att placera varandra utifrån hur vi förväntas
uppträda. I studien studerar jag stadsdelsnationalismen i förorterna som en motsägelsefull bild som
underhålls där två motpoler är viktiga samtidigt. Dels förortskärleken och mytbildningen i form av
hyllandet av den egna förorten (Sernhede, 2002) men också den territoriell stigmatiseringen
(Goffman, 2009b, Sernhede, 2002, Wacquant, 2008) som underhålls av media, det övriga samhället
och de marginaliserade ungdomarna själva. Man försöker att få situationen att verka sämre än den
faktiskt är. En ”negativ idealisering” (Goffman, 2009a, s.43). Situationen är intressant utifrån vilken
mottagaren av budskapet är. ”Det kan hända att ett tecken som betyder en sak inom en grupp
människor betyder någonting annat inom en annan grupp; det är i båda fallen samma kategori som
åsyftas, men karakteristiken är olika. Så till exempel kan de speciella lappar på axeln som
fängelsemyndigheterna tvingar rymningsbenägna fångar att bära komma att betyda en viss sak för
vakterna, i allmänhet något negativt, medan vederbörandes fängelsekamrater uppfattar dem som ett
hederstecken för bäraren.” (Goffman, 2009b, s.54). Nedan följer exempel från intervjupersonernas
berättelser om stadsdelsnationalismen och attributen som tillskrivs förorten och dem själva som en
del av förortsidentiteten.
”Man identifierar sig med stadsdelen, det är så. Du kan ha känt personen hur länge du
vill, du kan ha känt personen som en bror och åkt utomlands med dom, men är du inte
en av dom och råkar göra ett fel då är du körd, alltså då händer det mycket grejer.
Men alltså det är mest såhär: ’vart är du ifrån? Förorten Cederdal, då är han den
delen’. Förorten Almhed håller sig där borta, förorten Bokmyr där. Kommer dom från
förorten Bokmyr till förorten Almhed, dom kommer inte dit för en sak, om dom
kommer, fem, sex personer, dom kommer inte dit för att spela fotboll va. Dom kommer
dit för att göra upp om någonting. Alla etniciteter håller ihop alltså, för du är
stadsdelen. ” ‐ Bertil
”Nu har dom börjat med en annan grej som inte bara handlar om knark. Nu är det
mycket bötfällning som på senaste tid har utökat jävligt mycket. Bötfällning, det är säg
som exempel att jag kommer till dig nu, jag hittar på en anledning till att du ska
bötfällas. Jag bötfäller dig. Jag som privatperson bötfäller dig. Jag säger du har gjort
såhär mot den här killen, du är bötfälld. Hämtar du inte pengarna inom en månad
kommer jag förbi dig. Inom en månad ska du ha lämnat in pengarna, det kan vara från
5000 till 50000 kronor. Det är stora summor faktiskt. Jag känner en som har blivit
bötfälld. Han var anledningen till att jag slutade, det höll på att bli ett krig i förorten
Almhed bland många släkter som skulle köra ner hela förorten Almhed, dom skulle
jämna förorten Almhed med marken, så illa var det.
Med bötfällning, dom hittar på vad som helst. Dom kan komma fram till dig och säga
’Jag behöver pengar’. Säg att jag behöver pengar, jag har den här stadsdelen bakom
mig, förorten Almhed. Du som bor inne i stan vet vad förorten Almhed handlar om. Du
har hört så mycket från tidningar, folk som misshandlar, folk som blir huggna, folk som
skjuts till döds. Du riskerar ditt liv om du säger nej. Jag säger ’Jag är från förorten
Almhed, du får hela gänget på dig om jag inte får mina 5000 eller 10000 eller 50000
kronor’. Dom går upp så långt. Dom tar upp kniv mot dig, dom låtsas att dom ska
hugga dig. Men dom kommer inte göra det förstår du. Det blir så att man blir ju,
42
paniken man får, man vet inte vad man ska göra, det är bara betala pengar om du inte
har någon som är stor bakom dig då.” ‐ Bertil
”Det handlar om makt. Man vill ha status i de här sammanhangen, och just vid det här
tillfället var det förorten Almhed. Vi har haft liknande problem i förorten Cederdal och
liknande i förorten Bokmyr. […] Det handlar om att de söker en individuell status, att få
den här trofén, att man får vara med på bild och se hotfull ut och visa att kommer ni
hit så är det det här som gäller. Då vill man framställa stadsdelen som att här är det vi
som bestämmer, fast det inte är på det sättet.” ‐ Ceasar
Förortsidentiteten innebär att individerna i stadsdelen uppfattas inneha de karaktärsdrag som
tillskrivs stadsdelen. Jag ser två anledningar till varför man projicerar den negativa bilden av
stadsdelen på sig själv: En psykologisk aspekt och en nyttoaspekt.
”Outsiders typically ’view the ghetto as a mysterious and unfathomable place that breeds drugs,
crime, prostitution, unwed mothers, ignorance and mental illness’. […] ghetto is an opaque and evil
territory to be avoided” (Wacquant, 2009, s.175). Sernhede (2002) beskriver den allmänna
uppfattning av förorterna som “ett moderns elände” (s.69). Att samhällets bild av förorterna, med
medias hjälp, skildrar en negativt bild är allmänt vedertaget. Ser man på situationen utifrån Goffmans
(2009a) dramaturgiska perspektiv upprätthåller vi en bild utifrån hur vi förväntas agera i relation till
scenframträdandets manus. Samhällets förväntningar på förorterna som en farofylld plats
upprätthålls av de marginaliserade grupperingarna som ett svar på publikens förväntningar. Som
individ kan man även ”bli helt duperad av sitt eget agerande” (Goffman, 2009a, s.26) och tro att man
besitter de egenskaper som publiken projicerar och förväntar sig att man besitter. Sernhede (2002)
beskriver det som att ”De olika ungdomskulturerna kan därför ses som kollektiva svar eller reaktioner
på specifika levnadsvillkor.” (s.155) eller ”medvetet spela på eller leva upp till de bilder av farlighet
som medierna producerar.” (s.60‐61). Detta kan tydas som ett svar på bilderna som samhället
producerar och underhåller vilket innebär att ungdomarna lever upp till de förväntningarna som
ställs på deras framträdande.
Den andra anledningen som är en del av helhetsbilden är ett egenintresse från de marginaliserade
ungdomarnas behov. Som Goffman (2009b) visade kan stigmatisering uppfattas som positiv
beroende på sammanhang. Som exempel kan fängelsevistelse inom kriminella grupperingar
uppfattas positivt samtidigt som samhället i övrigt uppfattar det som ett stigma. ”Past a certain
threshold of penal penetration, the negative symbolic charge of conviction is inverted and sojourn at
’the Graybar Hotel9’ becomes a badge of masculine honor and a vauled mark of membership in a
peer group devoted to the culture and economy of the street.” (Wacquant, 2009, s.280‐281). De
marginaliserade ungdomarnas respekt ökar genom att framställa förorten negativt eftersom deras
identitet är knuten till förorten och i förlängningen innebär det att de själva uppfattas att ha
kvaliteter av makt, respekt och maskulinitet.
Analyseras Bertils berättelse behandlas förtroende. Kommer man från en stadsdel har man även ett
förtroendekapital inom det området. Här finns liknelser med ”bikerkulturen” där man förväntas visa
lojalitet mot sitt motorcykelgäng och som medlem i gänget förväntas man gå att lita på av andra
99 Engelskt slanguttryck för fängelse
43
medlemmar. Någon som inte är medlem har inte det förtroendekapitalet (Sernhede, 2002). Är du
född och uppvuxen inom ett område uppfattar andra som kommer från samma område att du går att
lita på eftersom ni delat en liknande kultur. Här finns liknelser till hur uppväxt beroende på social
situation formar individen. Delas uppväxtområde förväntas man dela flera gemensamma drag.
Resultatet blir att den övriga gruppen uppfattar att de godkänner sig själva eller som Bertil säger ”du
är förorten”.
Bertil talar även om en praktisk fördel av att identifieras med sin stadsdel och att stadsdelen där
uppfattas som farlig. Som exempel beskriver han en metod som kallas för ”bötfällning”. Genom att
projicera stadsdelens rykte på sig själv uppfattas förövaren besitta makt och kan genom hot om våld
tillfoga sig andras ägodelar. Människor förväntas vara rädda för den som kommer från förorten
Almhed. Det rykte stadsdelen har räcker för att man ska göra det förövarens vill och vad hotet
innebär är underförstått. Även att förorten uppfattas som en gemensam identitet är viktigt. Bertil
berättar ”Jag säger ’Jag är från förorten Almhed, du får hela gänget på dig om jag inte får mina 5000
eller 10000 eller 50000 kronor’”. Det innebär att förorten och de marginaliserade ungdomarna
uppfattas som en homogen grupp. När de väljer att hota med repressalier från sitt bostadsområde
innebär det att fler personer förväntas ställa sig bakom hotet ”du får hela gänget på dig”. Det innebär
att ett större antal personer står bakom hotet. Man ser även den gemenskap och lojalitet vilket är en
del av respekten, att man identifierar sig som en homogen grupp (Wacquant, 2004a).
Gällande förortsidentiteten kopplat till boxningen studerar jag två aspekter. Först varför boxningen
uppfattas som det David säger, ”boxning är rännstenens sport”. Jag väljer att studera uppfattningen
genom yttre förväntan och inre behov.
Samhället förväntar sig att de marginaliserade ungdomarna utövar en viss idrott och därmed
försöker ungdomarna att leva upp till rollen som de uppfattar att de förväntas spela (Goffman,
2009a). David säger ”Sen finns det en annan faktor och det är att det inte finns så många golfklubbar
i förorten Cederdal. Det finns en boxningsklubb. Det är oftast alternativet till någonting. Det är det
alternativet som finns.” Samhället förväntar sig att utanförskapet förknippas med boxningen vilket
sker av historisk tradition (Mullan och Mee, 2007). Samhället skapar ungdomarnas identitet genom
val av idrotter som ungdomarna inte har så stora möjligheter att påverka. Den första aspekten
handlar om förväntningar av olika slag, yttre och inre, i rollen ungdomarna tillskrivs av sig själva och
andra.
Den andra faktorn, kallad inre behov, är förknippad med de förväntningar som ungdomarna
medvetet har på sig själva. Färdigheter inom boxning innebär ett fysiskt övertag i olika situationer
och makten som utövaren får kan missbrukas och fylla en funktion om hot vid exempelvis bötfällning.
Boxningen innebär att utövaren gärna framstår som mäktig, respektingivande och maskulin vilket är
attribut som uppmuntras i förortsidentiteten. Som Ceasar berättar om kampsport ”den kan alltså
missbrukas och vi vet att en del väljer ju det här för att man ska få en viss status. Inte minst om man
ägnar sig åt kriminallitet eller umgås i kriminella kretsar så är det en viss status att man också kan en
del kampsport.”
Boxning ‐ Inom boxning kommer jag beskriva de förväntningar och möjligheter samt bristen på
möjligheter som boxningsutövandet ger marginaliserade ungdomar. Jag kommer att beskriva
boxningen som en del utav den förortsidentitet som ungdomarna har samt möjligheten att byta
44
identifikationsobjekt från förort till boxning eller skapa flera identiteter vilka kan interagera för ett
samhälleligt accepterat beteende.
6.2.2Mediasidentitetsskapande
“The media's the most powerful entity on earth. They have the power to make the innocent guilty
and to make the guilty innocent, and that's power. Because they control the minds of the masses.” –
Malcolm X
Mediabevakningen av förorter är intensiv när konfrontationer mellan polis och ungdomar i
utanförskap pågår ”Until then […] the urban periphery hardly interested anyone, whether in the
microcosm of politics or in that of the media” (Wacquant, 2008, s.138) vilket innebär att media har
en framstående roll som nyhetsförmedlare och omvärldsbeskrivare. Mediabilden blir vad samhället
baserar föreställningar på gällande exempelvis förorter vilket gjort att bilden som media förmedlar
blir bilden som allmänheten ser. Medietolkningen av förortssituationen har kritiserats av såväl de
boende i förorterna som av polisen. ”Även om rubrikerna basunerar ut behovet av kraftåtgärder mot
förortsgängen och ungdomskriminaliteten så är polisens egna rapporter i realiteten ett
ifrågasättande av den allmänt spridda föreställningen om de ’invandrartäta’ förorterna som styrda av
kriminellt organiserade ungdomsgäng. Det finns en diskrepans mellan de faktiska förhållandena och
de bilder av farlighet och kriminalitet som medierna presenterar.” (Sernhede, 2002, s.63). Medias
ansvar i upploppen har betydelse, inte minst i hur ungdomarna identifierar sig som marginaliserade.
Två av intervjupersonernas presenterar sin syn på mediebevakningen av upploppen i förorten
Almhed:
”Det här är någonting som vi tyckte var väldigt överdrivet och klart felaktigt, och tittar
man på kvällspressen i synnerhet så gjorde man jämförelser som är fullständigt
sanslösa, därför att sådana jämförelser går faktiskt inta att göra. Vi pratar om helt
olika saker och det här är på en helt annan nivå. Tittar man på förorten Almhed kan
man inte jämföra den med några stadsdelar, om vi tittar på den fysiska miljön och
annat, med områden i Paris. Vi kan även ta lite närmare här, […] exempelvis.
Utseendet är väldigt olika och det här handlar om att en handfull, alltså en liten grupp
ungdomar där merparten är kända av oss, som, vill vi påstå, leddes av ett antal mycket
tungt kriminella personer som fick med sig de här i en protestaktion. De allra flesta
ungdomar som bor i förorten Almhed är förövrigt skötsamma ungdomar som vi inte
har några som helst problem med.” – Ceasar
”Dom gjorde så att ungdomarna fick som dom ville, faktiskt. Då var det såhär att fokus
gick mot polisen, allting gick mot polisen, allting var mot polisen hela tiden. Istället för
att hitta en ny lösning så var allting mot polisen hela tiden, så när ungdomarna såg att
tidningarna stod på vår sida, det stod ett stort ’Ett rop på hjälp’. ’Rop på hjälp’ det var
varför dom gör det här. Då tänkte dom såhär ’Ja men vi har kommit på typ
Aftonbladet, varför fortsätter vi inte?’. Det var utrikes också, det kom ut på nyheterna
också att det var sådana kravaller, det kom ut till Norge och allting. Det stärker deras
självförtroende. ’Jävlar nu vet dom vilka vi är’. Det stärker beteendet ännu mer.” –
Bertil
45
Både Bertil och Ceasar menar att media påverkat händelserna i förorten Almhed under kravallerna
och båda menar att media påverkat opinionen på ett negativt sätt. Ceasar talar om att media
presenterade en överdriven och felaktig bild av de faktiska händelserna. ”This familiar media image,
however, bears but a tenuous relation to the quotidian reality of the estate.” (Wacquant, 2008,
s.205). ”converted into a paradigm for the sake of boosting audience ratings.” (Wacquant, 2009,
s.245). Jämförelser görs med upploppen i Paris förorter 2005 vilka Ceasar menar är missvisande och
ojämförbara ”conceal deep structural and functional differences such that one is compelled to assert
that this is but a surface convergence and that we are in face comparing sociospartial specimens of
different species – urban ’apples and oranges’ as it were.” (Wacquant, 2008, s.150). Anledningen till
mediebevakningens bild av verkligheten menar Cesar är sensationsjournalistik som förekommer för
att skapa rubriker och att sälja lösnummer.
Bertil menar att media är ansvariga för att upploppen pågick under en längre tid genom att de gav
legitimitet åt ungdomarnas agerande eftersom de presenterade dem på ett positivt vis. Genom att
synliggöra ungdomarnas situation menar Bertil att ungdomarna kände sig sedda ”Massmedia spelar
självfallet en central roll här, i det de ju gör det möjligt för en ’enskild’ person att övergå till att vara
en ’känd’ person.” (Goffman, 2009b, s.78), ett behov som var en av anledningarna till upploppet
(Sernhede, 2002, Wacquant, 2008, 2009). Mediebilden stärkte ungdomarnas makt och de uppfattade
ett stöd från samhället i aktionerna mot polisen vilket gjorde att de fortsatte med att kasta sten och
bränna bilar under en längre period.
Mediebevakningen visar ungdomarnas syn på sig själva och hur de legitimerade sitt handlande.
Analyser visar att ”individen sannolikt kommer att framställa sig själv i en så fördelaktig dager som
möjligt” (Goffman, 2009a, s.16). Samtidigt är rollen som presenteras i behov av observatörer
”individen gör sitt framträdande och spelar sitt spel ’till förmån för andra människor’. (2009a, s.25).
Genom att publiken (media) i framträdandet ger en positiv bild av den ena skådespelargruppen
(ungdomarna i utanförskap) uppmuntrar de ungdomarnas agerande.
Problemet är mer komplext då en obefintlig mediebevakning inte skulle resultera i att upplopp aldrig
förekommer. Behovet av att synliggöras (Daun, 1999) finns alltid och är ungdomarna i ett behov av
att förändra sin situation kommer de att synliggöra sin situation med de medel de har oavsett
medievinklingen.
Boxning ‐ Ur ett boxningsperspektiv är behovet av att synliggöras (Daun, 1999) viktigt och behovet
står nära respektbegreppet. Idrotter har en möjlighet att se individen och boxning som en
individualistisk sport innebär att varje utövare synliggörs. Ungdomarna uppfattar sig som
marginaliserade och utanför i ett samhälle som inte ser dem. ”Ett rop på hjälp” innebär, som Bertil
beskriver, ett uttryck för synliggörande (Wacquant, 2004b, 2008) vilket är ett behov som idrotter har
möjlighet att fylla hos ungdomarna.
6.2.3Rättssamhälletslegitimitet
”Aina10 misshandlar invandrare när ingen ser,
det är därför som polisstationer och socialkontor brinner ner” – Jacco, Vår Betong, (2008)
10 Aina, slanguttryck för polis. Ursprungligen från turkiska slangordet aynasiz
46
Många marginaliserade ungdomar som bor i förorter saknar tilltro till rättssamhället. Wacquant
skriver att de ”betraktar polisen som en våldsbenägen och fientlig maktapparat vilken i sig
representerar ett hot.” (Wacquant, 2004b, s.30). Hagedorn beskriver hur rättsväsendets legitimitet
brister och ett polishat skapas ”the state governs as much by force as by a declining legitimacy. […]
youth […] see the police as the enemy and resist any formal control.” (Hagedorn, 2008, s.29). Polisen
som representant för ett samhälle där ungdomar i förorterna känner sig felbehandlade är en
uppfattning som flera ungdomar tar till sig av flera orsaker. Jag har valt att presentera
informanternas syn på det ogillande mot polis som finns inom förorter både nationellt och
internationellt och deras tankar kring den bristande tron på rättssamhällets legitimitet.
”Dom började missbruka sin makt. […] Alltså, polisen försöker ju leka snällare nu, dom
kommer bara ’Hur mår ni’ vi bara ’Pfft’. Vi ignorerar dom och fortsätter gå. Det är
sådär alltså. Nu efter dom bad om ursäkt då har dom sagt att dom ska bli snälla, nya
poliser. Dom snackar skit. Dom är fortfarande, alltså ingen gillar dom. Du har ju sett
vad dom gör. Dom har ju tagit mig till XXX flera gånger. Till skogen där. Polisen, dom
kastade in mig i bilen, kör upp mig dit, tar min kläder sen kastar mig där, sen får jag gå
hem. Dom tar dina pengar, du måste gå hem. […]Eller jag har köpt precis nya skor. Ser
jag en polis här ute, dom stannar mig. Kastar in mig i bilen, tar mina skor. Dom bara ’Vi
ska se om det är du för något inbrott’: Jag bara ’...’ för att jävlas. Det är klart man inte
vill hälsa på dom sen. Och jag känner igen alla poliserna. Dom känner igen mig också
så jag brukar ignorera dom.” ‐ Adam
”Polisen står för att ta bort kriminaliteten ju, eller hur. Kriminella tycker inte om det va.
Dom förstör deras verksamhet, det är ju det som är meningen, dom förstör deras
verksamhet och polisen kommer inte alltid in snällt emot dom. Förstår du. Det finns bra
poliser och det finns dåliga poliser, det finns bra kriminella och dåliga kriminella. Det är
alltid sådär vart du än åker, åker du till Turkiet är det likadant. Så jag tror mest att det
är deras plan, dom är alltid ett steg före därnere.” – Bertil
”Även om metoden är alldeles förkastlig att kasta sten och sådana saker så är det ju
inte obefogat att dom känner en frustration i vissa kretsar, därför att dom från början
är marginaliserade och det enda mötet med polisen är när dom hamnar på mage med
handbojor, på rygg. När dom hamnar i domstol så blir dom oftast ännu mer
marginaliserade för det finns ju undersökningar som visar att just den kretsen döms
oftast hårdare och fler gånger, så att det är inte helt obefogat att man känner
misstänksamhet och sen att någon viss händelse kan få situationen att knorras ännu
mer och då börjar man kasta sten och bränner bilar. […] Jag tror att myndigheterna
måste komma närmare ungdomarna och också ha förståelse för att man inte har
tilltroende till det här rättsväsendet idag, många ungdomar. Även dom som inte är
hardcore, alltså i kärnan av de här illfararna, så finns det ändå dom i utkanten som
känner motsvarande känslor gentemot myndigheter, polis, åklagare och domstol och
allt det där. […] Det är inte bara att ungdomarna ska skärpa sig för var det så lätt hade
man kanske kunnat övertala dom, det är ju så att det handlar om tillit.” – David
47
”Först är det oerfarenhet, det är ju det att när dom är ute och gör dom grejer dom gör
om och om igen, till sist, dom är inte mer än människor utan dom blir ju trött på dom.
Dom kanske slänger ut några ord eller blir lite hårdhänta och hoppas på att dom ger
fan i att gå ut igen. Då det blir ju liksom ett litet hat. Men man får inte glömma att
poliserna gör det här hela tiden, det är dagligen som dom råkar ut för det här och
oftast är det samma människor och det är samma strul. Det är ingenting som är
annorlunda riktigt” – Erik
Ungdomarnas missnöje med rättsväsendet är välkänt ”has eroded the legitimacy of the law and
inflamed relations between the police and marginalized youths from the declining urban periphery.”
(Wacquant, 2009, s.279). Ogillande av polisen är en del av förortsidentiteten ungdomarna strävar
efter att upprätthålla ”För att vara en viss individ räcker det alltså inte enbart med att man besitter
de erforderliga attributen utan man måste också upprätthålla de normer för uppförande och
uppträdande som ens sociala grupp förbinder med dem.” (Goffman, 2009a, s.71). Ungdomarna
förväntas ogilla polisen och det är en del av identiteten som de upprätthåller, en identitet med
förebilder inom kriminella kretsar (Rhodes, 2004).
Vid en analys av intervjupersonernas berättelser ser vi såväl skillnader som samstämmighet. Adam
beskriver misstron mot polisen med att ”ingen gillar dom” och att poliserna handlat orätt och sedan
försöker ändra sitt beteende för att få ungdomarnas förtroende vilket Adam tycker är fel. Studeras
beteendet utifrån Goffmans skådespel menar Adam att polisen har bytt masker men att det
fortfarande är samma skådespelare som tidigare (Goffman, 2009a). Adam känner sig felbehandlad
som marginaliserad ungdom. ”high concentration of young men saddled with criminal justice records
offer easy judicial prey, and the powerlessness of the residents gives broad latitude to repressive
action.” (Wacquant, 2009, s.62) Likheter finns mellan hur ungdomarna uppfattar polisen och vise
versa, båda grupperna ser stereotypa grupper istället för enskilda personer, en generalisering som
underlättar förväntningar på ett handlande utifrån identitet (Goffman, 2009a).
Bertil menar att konflikten som uppstår mellan polis och kriminella ungdomar grundas i att
ungdomarna och polisens syfte skiljer sig åt och inte kan samstämma, ungdomarna begår handlingar
som polisen har som uppgift att förhindra (Wacquant, 2004b). Bertil ser händelserna utifrån tydliga
uppdelningar. Konflikten står mellan kriminella och polis och det finns tydliga skillnader dem emellan.
Bertil säger också att det finns ”bra” och ”dåliga” kriminella ungdomar och poliser. Bertils menar att
den stereotypbild som presenteras blir till och underhålls av de båda parterna. Polisen anklagas för
”systematiskt ofredande” (Wacquant, 2004b, s.27) och ”polisvåld och polisövergrepp” (Wacquant,
2004b, s.29) av ungdomar i utanförskap som känner att de bemöts som kriminella.
David visar förståelse för ungdomarnas situation och menar att rättssamhället systematiskt
marginaliserar ungdomarna i utanförskap. Enligt David är den enda kontakten som ungdomarna har
med rättsväsendet negativ och därmed skapas negativa associationer av polisen. De uppfattar även
att de diskrimineras av rättssamhällets andra instanser. ”All tillgänglig forskning vad gäller rättsliga
påföljder som är relaterad till medborgarnas sociala profil i de europeiska länderna indikerar
dessutom att arbetslöshet och okvalificerat yrke oftast, liksom i USA, leder till strängare domar för de
åtalade individerna.” (Wacquant, 2004b, s.88) Davids tolkning överensstämmer med Sernhedes
observationer om att ”De hävdar att ingen lyssnar, att de offentliga institutionerna inte förstår dem,
48
att polisen trakasserar dem, i korthet handlar det om att de unga själva upplever att de inte möts
med respekt. Den frustration och vrede […] får inte sällan sitt uttryck i en glorifiering av stöld och
våld.” (Sernhede, 2002, s.67). David beskriver behovet av respekt som ungdomarna uppfattar att de
inte bemöts med (Daun, 1999). Med Goffmans teori (2009b) beskrivs polisen och ungdomarnas
interagerande som en brist av respekt för skådespelet som de spelar. Polisen upprätthåller en fasad
(s.28) av att skydda och tjäna medborgarna vilket är ett skådespel som de marginaliserade
ungdomarna som publik och skådespelare inte finner trovärdigt (s.149). Ungdomarna känner att
skådespelet som framförs av rättsinstanserna om lika rättigheter inte överensstämmer med
verkligheten och då känner de en ilska och frustration över bristerna i skådespelets framförande
(Goffman, 2009a).
Erik menar att problematiken skapats under en längre tid genom småförseelser. Då mötet mellan
polis och ungdomar i utanförskap ständigt uppfattas som negativt skapar det en negativ bild av
respektive grupps uppfattning mot varandra. Kontakten med rättsinstanser skapar en negativ bild
som generaliseras att inkludera all samhällsmyndighet (Wacquant, 2008, 2009).
Att ange en specifik anledning till misstron som finns hos vissa ungdomsgrupper är svårt och att
analysera samtliga delar är alltför komplext. Jag väljer istället att belysa gemensamma nämnare och
delar av intresse att utveckla ur ett idrottsperspektiv.
Ungdomarna ogillande av polisen kan härledas till makt och maskulinitet. Polisen utmanar
ungdomarnas känsla av makt inom vad ungdomarna uppfattar som sitt territorium genom polisiär
närvaro. (Goffman, 2009b). Polisen visar också en attityd där maskulina attribut uppfattas som
positiva. En liknande maskulin attityd försöker ungdomarna att visa. Konfronterar polisen
ungdomarna uppfattas det av ungdomarna som kränkande då de uppfattar att de fråntas sin respekt
Boxning ‐ Misstron mot ordningsmakten är intressant ur ett idrottsligt perspektiv. Tränaren inom en
idrott har möjlighet att påverka ungdomarnas synsätt och omforma deras beteende utan att möta
ett aktivt motstånd. Idrotten kan också vara en plattform där ungdomar och poliser möts i
träningslokalen och idrottar utan att påverkas av stereotypa mytbildningarna. Det skapar en
möjlighet att se varandra som individer istället för en homogen grupp. Boxningen kan även ge
ungdomarna en känsla av respekt i träningslokalen eller i matchsituationer där de inte känner sig
diskriminerade utifrån ett socialt stigma (Goffman, 2009b). Boxningen kan även påverka manliga
ungdomarnas maskulinitet där en bättre självkänsla kan reducera behovet av att söka respekt genom
våldshandlingar i andra kontexter.
6.2.4Förödelsenssymbolik
Bilbränder är inget nytt fenomen inom upplopp i stadsmiljö. I Paris 2005 brändes det flera bilar i
samband med demonstationer och upplopp. Intressant ur ett utanförskapsperspektiv är om
bilbränder bör tolkas som en symbolisk handling vilken representerar någonting.
Inför analysen har jag valt att fråga intervjupersonerna om deras tankar kring varför bilar blivit ett
selektivt mål under upplopp. Tankar och teorier skiljs åt och jag kommer även att använda litteratur
för att förklara bilbrändernas symbolik.
49
”Bilbränder är en symbolisk handling skulle man kunna säga. Just bilbränder är inget
nytt, det har man sett från många platser i övriga Europa. En bilbrand får dessutom en
väldig effekt. Det brinner, det blir en väldig rökutveckling, det blir något som ingen
undgår att se och det väcker också starka känslor. Med lite medel kan man få en
ganska stor effekt.” – Ceasar
”Bränna bilar, det är mest för att, jag tror att det är ett rop på hjälp. Dom är
förvirrade, ungdomarna är jävligt förvirrade, speciellt när det händer så mycket i deras
liv. Flickvän kommer till och man måste försörja sig själv och man vågar inte fråga
föräldrarna om pengar och studiebidraget hjälper inte till och dom är förvirrade, jävligt
förvirrade.” – Bertil
”Just bilar, det är oftast oskyldiga människors bilar. Det är inte polisens bilar. Ja, det är
svårt att förklara förutom att en bilbrand är tillintetgörande, den förstör ju allting
totalt. Den får ju bilen att bli ett vrak, ett skelett. Det kanske finns en symbolisk
handling i det. Totalförstörelse, ödeläggelse. Det kan man aldrig få om man bränner
ett hus, man ser ju knappt branden om ett hus har brunnit ner. Men bilen som brinner,
den blir ett skelett och då har man liksom fullbordat någonting. Det kanske är en
symbolisk handling men det finns säkert psykologiska faktorer också.” – David
”Det är lättast att bränna. Intervjuare: Men varför inte en skola eller någonting sådant? Vi gjorde ju en skola också. Vid XXX. Men grejen är, att bränna bilarna, det var inte till för att bränna bilar. Det var så här för att locka fram poliserna dit. […]Det är för att locka fram dom. Och alla bilbränder, då sa dom ’Åh det är så synd om dom, oskyldigt folk’. Dom som, alltså bilarna som brann, ägarna ville att dom skulle brinna. Det var för försäkringen. Alltså det är sådär, det var inte något så här ’Ja nu ska jag bränna bilar’.” ‐ Adam
Svaren gällande varför bilar bränns är olika. Ceasar menar att bilbränder är till för att väcka
uppmärksamhet. Med små medel skapas någonting som väcker starka känslor hos allmänheten och
som inte undgås att se. Utifrån Ceasars syn kan bilbränderna förmodas vara ett uttryck för
uppmärksamhet ”driften att slå sönder saker för att visa att man överhuvudtaget existerar”
(Wacquant, 2004b, s.108), vilket fungerat om man ser till mediebilden som presenterats med
rubriker som ”Förorten brinner”. Bilbränderna kan vara ett uttryck för den makt och respekt som
ungdomar i utanförskap vill upprätthålla i sin stadsdel genom den negativa förstärkningen av ett
territoriellt stigma (Goffman, 2009a, 2009b).
Bertil ser bilbränderna som ett rop på hjälp, där ungdomarna i utanförskap är förvirrade och söker
ledning för att få struktur i tillvaron. Att bränna bilar kan tolkas som en avsaknad av en yttre struktur
och ett ramverk att förhålla sig till gällande samhällets regler och normer. Ungdomarna kanske inte
uppfattar att de har ett behov av hjälp men ur ett samhällsnyttoperspektiv kan liknande handlingar
ses som ett behov av struktur och vägledning då ungdomarnas preferenser för accepterat beteende
satts ur spel.
50
David presenterar bilbränderna som en symbolisk handling för total ödeläggelse. Genom att
totalförstöra en bil och bränna den till ett skelett av metall associerar ungdomarna bilen till
någonting. Bilen kan symbolisera rättsväsendet eller den samhällssituation de känner sig tvingade att
leva i. Enligt David kan bilbränder vara känslomässigt betingade där förstörelsen inte fyller en
praktisk funktion utan har det symboliska värdet, förstörelse, vilket inte uppnås på liknande vis
genom att tända eld på exempelvis byggnader. Bilbränder blir ett uttryck för ilska ”the vandalism
they commit, may be interpreted as a response to the socioeconomic and symbolic violence to which
they feel subjected by being thus relegated to a defamed place stripped of life opportunities.”
(Wacquant, 2008, s.173).
Adam, som själv deltog vid bilbränder, ser bilbränderna ur ett praktiskt perspektiv. Adam menar att
det är enklare att bränna en bil, det räcker med en tändsticka, tändmedel finns redan att tillgå i
bilarna, till skillnad från byggnader vilka är svårare att tända eld på. Likväl tände Adam eld på en skola
vilket kan tänkas representera en symbolisk handling där skolan kan vara uttryck för de val samhället
väljer åt individen. Adam säger också att bilbränderna genomfördes av som försäkringsbedrägerier.
Genom att tända eld på bilarna fick någon ut försäkringspengar samtidigt som ungdomarna fick
polisen att rycka ut för att kunna attackera dem. Bilbränderna får ses som praktiska där bränderna är
sekundära då de fyller ett annat primärt mål.
Wacquant bilbränder som ett symboliskt uttryck för ungdomarnas levnadssituation. ”In more
extreme cases, cars are set on fire in parking lots in a sort of inverted potlatch whereby local youths
incinerate the instrument of the geographic and social mobility which is denied to them. Such
delinquency has more to do with ‘getting a good laugh’, challenging authorities, and expressing one’s
anger than with entering into a criminal career.” (Wacquant, 2008, s.209). Wacquant menar att
bilbränder inte är avsedda som en kriminell handling utan ska tolkas som ett uttryck för missnöjet
som finns hos ungdomarna i utanförskap med avseende på deras sociala situation.
Det beskrivningarna visar är att anledningarna till bilbränderna anses vara flera. Det har inte nämnts
att det skulle ligga en moralisk tanke bakom bilar som måltavlor. Byggnadsbränder kan resultera i
mordbrand och bilbränder kan innebära ett ”säkrare” alternativ ur såväl moralisk som rättssynpunkt.
Boxning ‐ Det jag visar är att bilbränderna har ett symboliskt värde och används som en uttrycksform
för känslor. De uttryck för aggression och frustration, uppmärksamhet och behov av en struktur och
gränser kommer att diskuteras vidare för att visa hur kampsport kan fylla behov av aggression,
uppmärksamhet och struktur. Idrott kan även vara ett mål dit ungdomarna söker framgång för att
kunna lämna den socialt utsatta situation de befinner sig i.
6.2.5Åtgärdsproblematik
Samhällsdebatten som följt efter upploppen i förorten Almhed 2009 har cirkulerat kring
händelseförloppet men även upploppens avslut, för att finna förebyggande åtgärder för att motverka
liknande händelser igen. Fanns en universell lösning skulle den redan applicerats och jag har valt att
låta informanterna associera fritt kring hur liknande situationer kan motverkas, för att sedan
analysera deras tankar och presentera en potentiell lösning från ett idrottsperspektiv.
”Jag skulle ha mycket mindre poliser. Alltså jag vet allt som händer där. Jag vet exakt
vad som kommer och hända, jag vet vad om har hänt, vem som gör vad, vem, allting
51
där. Jag vet ändå allt så jag vet att en bil aldrig skulle bli snodd bara sådär. Alltså
polisen borde inte ens vara där förrän dom har fått ett larm. Dom ska inte gå och
patrullera och gå av bilen och hälsa på folk. Det leder ändå inte någonvart.
Fortfarande, alltså ingen gillar dom ändå. När det händer någonting, då ska dom
komma. Alltså där, det har aldrig hänt en våldtäkt alltså inget sådant där, så dom
borde inte komma så ofta. Alltså alla där kan sköta sig själva. Ta hand om sina grejor.”
‐ Adam
”En ide är att spela fotboll med oss, alltså vi spelar fotboll. […] Vi bjuder in ett polislag.
Sen informerar vi ungdomarna såhär ’Vinn över poliserna på ett bra sätt, kasta inte
stenar på dom. Gör en tunnel eller gör ett mål. Vinn över dom’. Och säg ’Ja vi vann
över ett polislag ’. Då kan vi förnedra dom på det sättet. Men förnedra dom inte
genom att kasta saker på dom. Sen när dom spelar tillsammans så ser dom att det här
är också människor. Dom är också människor som vi kan respektera, då kan man
beblanda dom. Man beblandar lagen, då är du tvungen att kommunicera, du är
tvungen att säga till honom ’Passa bollen’. Du är tvungen att säga ’Bra kämpat’, det är
så. Har han gjort ett mål måste du säga ’Det är bra’. Har du sagt bra till en polis då
kommer man in i det där att poliser är också människor. Sen finns det dåliga poliser
också men dom vet man inte vad man kan göra åt. Det är bara att acceptera. Det är
bara så.” –Bertil
”Det handlar om en polisiär närvaro i vardagen. Det gäller överhuvudtaget, det gäller
att polisen finns där människor är och där de bor. Vi ska vara ett naturligt inslag i
samhället i förorten Almhed och i andra stadsdelar. Vi ska delta i
föreningsverksamheten och bara finnas där och framförallt handlar det om att knyta
kontakter med föreningslivet. Att prata med människorna där. Det finns ju många
sådana exempel där det visar sig oerhört framgångsrikt. Vi ska inte vara anonyma
utan vi ska ha polis där som lär sig känna dom boende i området, ungdomarna, skolan,
socialtjänsten föreningslivet och så vidare. Det är bara det som på sikt kan göra att
man undviker det eller i vart fall att man får den väldigt begränsat. Att kontakten inte
alltid blir negativ, det är väldigt viktigt. Det där har ju varit en uppfattning som gäller i
alla sammanhang, att ha den här sociala kontakten. Det hade vi ju förr i tiden med
kvarterspolisen. Sen förändrades hela den här organisationen och det blev inte som
man tänkt men vi måste nog gå tillbaka till det. […] Vi har inom polisen bedrivit olika
bemötandeprojekt och helt klart är att här har vi i flera avseenden misslyckats. Det här
har fått till följd att vi satsat ännu mer på förorten Almhed nu med fler poliser men
med en helt annan inriktning. Vi hade ju ett uppdrag då med tanke på att det var
mycket brott som inträffade i den där stadsdelen och det fanns ett krav att det här
måste vi ta itu med. Vi måste utreda brotten, vi måste få folk lagförda och vi måste få
ett stopp på det här. Nu är det nästa steg. Då satsar vi på att det är många poliser som
ska vara där uppe och som inte ska göra annat än att skapa kontakter och ett
förtroende för polisen.” – Ceasar
”Positiva kontakter, det tror jag absolut. Vi ska ju initiera ett projekt där vi i
träningarna bjuder in polisen så dom får komma och träna tillsammans med boxarna
52
och sådär. Just för att skapa naturliga miljöer där inte yrkesrollen är utmärkande utan
att människor träffas. Man ser mer till individen. Det tror jag att känner man polisen så
kastar man inte sten på honom, känner man polisen vet man att det finns en människa
där bakom och vet vad det innebär. Men det är klart, det är lättare sagt än gjort. Hur
ska man få polisen ner hit på regelbunden basis.”‐ David
”Ja jag tror nog man behöver patrullerande poliser lite mer. Dom måste nog gå tillbaka
lite och inte komma i sina skrämselbussar om du förstår vad jag menar. Lite mer
cyklande poliser och lite patrullerande poliser som går. Även dom kan gå med hundar
för många är ju livrädda när dom ser hundar, det blir en liten stämpel men ibland
kanske dom kan göra det. Det gör inget för när dom väl börjat få lite kontakt och ser
att det inte är så jävla farligt så kanske dom börjar hälsa på hunden i alla fall. Man
måste börja någonstans på det där men jag tror inte att man ska köra in där
kravallstilarna utan man ska bara vara där, vara bland dom. Det är jävligt jobbigt men
då blir det mer att man tonar ner det. Då är kontakten inte alltid negativ. Att bara
komma in dit med polisbil, då blir det ju en reaktion.” ‐ Erik
I liknande situationer som upploppen i förorten Almhed förespråkas generellt krafttag mot
kriminaliteten. Globalt sett har ”nolltoleransen” (Wacquant, 2004b, s.22) marknadsförts som ett
verktyg mot kriminalitet där även mindre förseelser bestraffas vilka rättsväsendet tidigare haft visst
överseende. De kriminella ses som ansvariga för sitt beteende istället för att skuldbelägga samhället
”’the tendency to blame crime on society rather than on the criminal. […] society itself doesn’t cause
the crime – criminals cause the crime’” (Wacquant, 2009, s.9). Ceasar menar att polisen har fullföljt
sin uppgift med att lagföra kriminella och att nästa fas påbörjats, där arbete med förebyggande
åtgärder mot ungdomarna i utanförskap prioriteras för att undvika liknande situationer framöver.
Hårdare tag mot kriminaliteten i förorter menar Wacquant är resultatlöst och kontraproduktivt sett
till områden där nolltoleransen premierats, exempelvis i USA. Individer ska bestraffas för illgärningar,
ett tankesätt som är dominerande i västvärlden, men de sociala strukturer som legat till grund för
problematiken är kvar eller förstärks (Wacquant, 2004b, 2008, 2009).
Informanternas förslag kretsar kring en förändrad attityd till rättsväsendet genom positiv stimulans
genom polisiär närvaro och att få dem att betraktas som individer istället för representanter av en
yrkesgrupp. Enbart Adam menar att det inte är möjligt att skapa goda relationer mellan polisen och
ungdomarna i utanförskap och vill att de ska synas så lite som möjligt.
Adam menar att polisen är överrepresenterad i förorten Almhed utan någon specifik anledning, en
ståndpunkt som är vanlig inom vissa ungdomsgrupper (Sernhede, 2002). Ungdomarna ogillar polisiär
närvaro och menar att interaktion mellan ungdomar och polis är resultatlös och inte fyller någon
funktion. Adam menar att polisen ska komma när händelser av polisiär betydelse har inträffat och i
övrigt hålla sig borta från förorterna. Analyseras Adams resonemang utifrån Goffmans dramaturgiska
perspektiv (2009a) menar han att polisen ska befinna sig i den bakre regionen och inte på scenen i
den främre regionen, förorten Almhed, om de inte uttryckligen inviterats att delta i skådespelet.
Bertil menar att den misstro som finns mellan polis och vissa ungdomar kan försvinna genom ett
successivt närmande genom idrott och han använder fotboll som ett exempel. Bertils idé är att bjuda
53
in ett polislag i fotboll att möta ett ungdomslag. Genom att följa reglerna som sporten har
(Wacquant, 2004a) accepteras de idrottsligt, dvs. de följer regelverket (Goffman, 2009a).
Inledningsvis finns hatet hos ungdomarna mot poliserna kvar men spelreglerna som finns får dem att
söka nya vägar för att demonstrera sin makt. Istället för att kasta sten så måste de göra mål på
motståndarlaget för att visa sig dominanta. Målet är fortfarande detsamma men idrotten får dem att
försöka nå det genom att finna andra vägar. Samtidigt menar Bertil att idrotten är en
socialiseringsprocess. Spelet tar överhanden och där polishatet var den gemensamma nämnaren för
grupptillhörigheten sker en förändring efter en tid och skådeplatsen byts till en fotbollsmatch där de
axlar rollen som fotbollsspelare istället för den yrkes‐ eller identitetsroll som de vanligtvis associerar
varandra med (Goffman, 2009a, 2009b). När de ser skådespelet utifrån idrotten, dvs. framträder som
fotbollsutövare, menar Bertil att lagen bör blandas så att poliser och ungdomar deltar i samma lag
för att gemensamt uppnå ett mål, att besegra motståndarsidan. Spelarna måste samarbeta för att
vinna och tanken är att målet blir viktigare än de individuella gruppmotsättningarna. Resultatet blir
att skådespelet flyttas från den främre regionen där grupperingarna spelar roller där de motsätter sig
varandra till att förflyttas till de bakre regionerna eller till ett annat framförande i den främre
regionen (Goffman, 2009a). Därmed ser de inte varandra utifrån ett skådespel där yrkesrollen eller
gruppidentiteten är central utan som karaktären bakom masken vilken blir svårare att attackera
fysiskt då de inte längre kan upprätthålla ett skådespel av motsättningar.
Även Ceasar nämner en förändring av skådespelet som framförts av polisen. Från Ceasars beskrivning
av polisen i förorten Almhed så spelar de två olika roller, en roll där de lagför kriminella och en roll
som kontaktskapande individer. Skådespelet som lagförande poliser har skapat en negativ bild hos
ungdomarna och tanken är att genom positiva kontakter med olika instanser i förorten ska
rollframträdandet omformas (Goffman, 2009a) och polisen blir ett positivt inslag i vardagen.
Förändringen är komplicerad eftersom skådespelarframträdandet som polisen framför kan uppfattas
som motsägelsefullt för ungdomarna vilket Adam betonade. Adam ser polisen som den lagförande
skådespelaren, vilken han ogillar, och ett förändrat beteende innebär att samma person är bakom
masken. Polisen står inför en svår balansgång då framförandena uppfattas som motstridiga. Det kan
bli aktuellt att försöka skapa relationer med övriga delar av förorterna som i sin tur som publik tar
ställning för polisens framträdande och uppvisar ett missnöje mot ungdomarnas skådespel. Det kan
tvinga ungdomarna till en förändring om de inte känner att framförandet är accepterat av publiken
(Goffman, 2009a).
David resonerar som Bertil. David menar att scenen bör ändras från en förortsmiljö till en idrottslig
miljö för att inte relatera till yrkesrollen utan till skådespel som idrottsmän eller idrottskvinnor.
Genom boxningen menar David att poliserna och ungdomarna återigen ser individen bakom masken
och inte kommer att kasta sten på en person som de skapat kontakt med (Goffman, 2009a). David
noterar att sammanförandet av ungdomarna och polisen inte blir en enkel uppgift då en förändring
av den stereotypa rollkaraktär som skapats är en tidskrävande process. Det räcker inte att mötas i en
träningslokal under en timme för det ger dem inte tid att se förbi maskerna. Ett problem är att få
poliser väljer att närvara på träningen kontinuerligt och även att få ungdomarna som man vill
omforma att delta på träningspassen.
Erik menar att positiva kontakter mellan grupperna skapas genom en gradvis ökning av icke‐negativa
kontakter. Genom att använda rekvisita, dvs. objekt på scenen som förknippas med yrkesrollen, men
54
vilka inte är utmärkande, kan yrkesrollen avdramatiseras och möjliggöra kontakter dem emellan. Erik
nämner polishunden som exempel. Genom att hälsa på polishunden skapas ett objekt som inte
direkt förknippas med polisen i sin yrkesroll. Tanken som Erik framför är inte olik exempelvis kognitiv
beteendeterapi inom psykologin där stegvisa närmanden till polisen i yrkesrollen genom andra objekt
avdemoniserar dem och de blir ett positivt inslag genom positivt stimuli. Erik rekommenderar att
polisen inte använder sig av objekt eller rekvisita som har en starkt negativ innebörd för de
marginaliserade ungdomarna, så som piketbilar eller kravallmundering. Genom att ta bort störande
objekt riktas fokus mot framförandet istället för rekvisita på scenen (Goffman, 2009a), vilket Erik
menar skulle vara till polisens fördel ifall de vill uppfattas som individer istället för en yrkesgrupp.
Boxning ‐ De presentationer som gjorts av informanterna visar intressanta delar utifrån både ett
idrottsperspektiv och ett boxningsperspektiv. Genom en förändring av scenframförandet och ett
aktivt utnyttjande av bakre och främre regionen i skådespelet finns möjlighet att se skådespelaren
och inte yrkesrollen eller gruppen de representerar. Även om makt, respekt och maskulinitet är
inslag inom idrotten så finns ett ramverk vilket grupperna måste acceptera ”an island of stability and
order” som Wacquant (2004a, s.26) benämner det. Skådespelet som idrottare kräver att respekt
visas för de regler som sporten har (Goffman, 2009a). Att få makt, respekt och att visa sig maskulin
får nu en annan innebörd eftersom teaterns förändrade framförande skapar nya regler. Att bryta
mot de normer som finns inom boxningen, exempelvis att sparka på sin motståndare, gör att man
betraktas som icke‐maskulin och man förlorar respekt. För att uppnå maskulinitet, makt och respekt
så kräver boxningen att man fogar sig efter regelverket. Man förlorar i respekt om man sparkar sin
motståndare i fotboll eller vägrar att passa sina medspelare, oavsett vad man tycker om dem,
eftersom manuset inte är detsamma som i konfrontationer på ”gatan”, dvs. vardagslivet i samhället.
6.3Boxning
6.3.1Boxningsompedagogisktredskap
”Traditionally, boxing is credited with changing the lives of ghetto‐born or otherwise impoverished
youths. It is impossible to gauge how many boxers have in fact risen from such beginnings but one
might guess it to be about 99 percent – even at the present time. […] Indeed, one of the standard
arguments for not abolishing boxing is in face that it provides an outlet for the rage of
disenfranchised youths” (Oates, 2006, s.85‐86).
Boxning har av tradition setts som en idrott utövad av grupper med låg social status. Inom boxning
talar man ofta om ”hjärta”, viljan att ge allt för att nå ett mål, vilket ofta förklarats med att de som
har mest att vinna men inget att förlora är beredda att offra allt för en förändring (Wacquant,
2004a). För att bli framgångsrik inom boxning är en problematisk uppväxt inte ett krav men ofta är
det personer med liknande erfarenheter som rönt störst framgång inom idrotten. David och Erik, de
två framgångsrika och socialt accepterade boxarna berättar om sin ungdom.
”Jag har varit mr.problem själv kan man säga. Ja absolut, jag har varit LVUad11 i flera
år, alltså att man är omhändertagen av dom sociala myndigheterna. Om du minns så
för många år sedan, jag var bara tonåring, men då fanns det värstingresor med båtar.
Alla bodde på båten och så seglade vi runt sådär. Det var mycket skriverier om det där.
11 LVU - Lag med särskilda bestämmelser om vård av unga, förkortad LVU. (Lag 1990:52)
55
Folk drack på båtarna och det var ingen behandling, eller i alla fall inte den behandling
som de hade förväntat sig när dom skickade iväg oss dit. Dom skickade iväg mig på
sådana. Jag har varit inlåst i ungdomshem. Men det vände tvärt när jag blev femton‐
sexton år, när jag kom i kontakt med boxningen, och sen dess har det inte varit något
som helst strul över huvud taget faktiskt. Men där före var jag en värsting kan man
säga.” ‐ David
”Jag hade, om man tar det från grunden, från början. Jag var ju adopterad till Sverige
och hon, mamman, hade två egna barn och så blev det två till som blev adopterade:
min bror, eller min halvbror, och en tjej från XXX. På något sätt så blev det problem
mellan min syster och henne, mamman, och när hon flyttade iväg till fosterhem så kom
problemet till mig. Sen försvann ju jag också till fosterhem. Sen har jag missat mycket i
skolan tack vare det. Då går det utför i skolan. Man har inte sovit ordenligt och man
har inte ätit ordentligt. Det var dom problemen jag hade och då blev jag väldigt
aggressiv. Jag hade kort stubin om man säger så. […]. Som jag sa tidigare så var jag
väldigt stökig när jag var liten, men det var ju för att jag litade inte så mycket på vuxna
människor. Så kom en människa i mitt liv som i stort sätt vände på allting. Han hette
XXX och han var en boxningstränare. När jag kom till klubben och tränade, för det
första stod jag åt fel håll. Då sa han ’Prova att vända dig om och stå med den andra
handen framåt’. Där började det, där började vår vänskap och pålitlighet.” ‐ Erik
Både David och Erik hade problem att socialiseras in i samhället under ungdomsåren och den
vändning som skedde vid kontakten med boxningen följer mönster som flera internationellt kända
boxare ”LaMotta, Graziano, Patterson, Liston, Hector Camacho, Mike Tyson” (Oates, 2006, s.86).
”It is common to hear a boxer exclaim that ’all the time in the gym is that much less time spent out
on the street.’ […] Many professionals vwillingly confess that they would most likly have turned to a
life of crime if not for the discovery of boxing.” (Wacquant, 2004a, s.27). Varför boxning attraherar
ungdomar med sociala problem kan inte förklaras utifrån en förutbestämd modell men flera faktorer
och likheter mellan framgångsrika boxare finns. Det behövs dock göras en uppdelning i varför de
börjar boxas samt varför de stannar kvar.
6.3.2Boxningensidentitetsskapande
Förväntat beteende från oss själva och andra påverkar hur vi agerar. Goffman (2009a) beskriver hur
vi ikläder oss en roll och framför ett skådespel i interaktion med andra och hur vi spelar den roll som
publiken och övriga aktörer förväntar sig att vi ska spela (s.26‐27). Även om vi initialt agerar efter en
roll som tillskrivits oss utan att vi själva identifierar oss med rollkaraktären så förändras vår självbild
över tid beroende på hur andra uppfattar oss fram till att vi själv ser oss som samma karaktär som
publiken. Vi blir vad andra har gjort oss till (Goffman, 2009a). Processen är en viktig del för att förstå
den kultur och det beteende som marginaliserade ungdomar representerar (Tonkiss, 2010) men även
för att förklara varför boxning som idrott attraherar ungdomar i utanförskap i högre grad än
exempelvis integrerade överklassungdomar (Wacquant, 2004a).
För att belysa boxning som attraktiv för ungdomsidentiteten i utanförskap som förekommer i
svenska förorter belyser jag två delar, vilka är beroende av varandra och inte kan separeras:
samhällets förväntan och den egna identitetens påverkan.
56
Samhällets förväntan ‐ Wacquant (2008) menar att det övriga samhället definierar den bild som
beskrivs av förorten. Ungdomarna definieras utifrån negativa attribut och reduceras från individer till
representanter av dessa attribut och de blir då stigmatiserade (Goffman, 2009b, s.11). Därigenom
skapas generaliseringar kring hur ungdomar i utanförskap förväntas bete sig (Goffman, 2009a).
Marginaliserade ungdomars förväntan påverkar möjligheterna de har till att välja idrott. Ungdomarna
förväntas uppskatta boxning i rollen som marginaliserade ungdomar. En boxningsklubb startas i
förorten, inte en golfklubb, och den idrott som erbjuds är boxning (Tonkiss, 2010).
David beskriver situationen då han berättar om varför ungdomar i utanförskap attraheras av boxning.
”Dels varför det kan vara så är för att många i dom kretsarna av människor känner
igen sig i dom som är framgångsrika inom boxningen. Det är oftast ”nobodys” som
kommer från rännstenen och som tar sig upp och lyckas bli miljonärer, och i USA kan
man bli grymt rik på det. Sen finns det en annan faktor och det är att det inte finns så
många golfklubbar i förorten Almhed/Cederdal,Bokmyr men det finns en
boxningsklubb. Det är oftast alternativet till någonting. Det är det alternativet som
finns. […]
Intervjuare: Tror du att det skulle fungera med golf?
Ja om man hittar rätt förebilder. Men får man in det så tror jag absolut att det skulle
kunna fungera, absolut. Kanske till och med mer lockande därför att det ger pengar
också. I Sverige ger inte boxning några pengar. Så absolut, men det funkar inte riktigt
så, för det finns inga från golfinstruktörerna som har sympati med oss här nere. Det är
en annan värld, en annan typ av människor. Ingen av dom skulle komma ner till
klubben fyra dagar i veckan och jobba helt ideellt bara för att ställa upp. Det är en helt
annan mentalitet i den branschen, eller tennisklubbarna där man själv bekostar allting,
medan vi betalar allting för boxarna bara de betalar medlemsavgiften. Men sen det
här att boxning är rännstenens, att det är den typen av sport, det börjar bli lite av en
myt.” – David
David beskriver hur boxningen blir det enda alternativet då andra möjligheter inte finns.
Förväntningarna kring förorten blir självuppfyllande då aktörer undermedvetet arbetar mot samma
mål (Wacquant, 2008). David beskriver också två skilda världar inom idrotten där ”det finns inga från
golfinstruktörerna som har sympati med oss här nere”. Idrott delas utifrån social status där man
genom sin klasstillhörighet förväntas delta i vissa sporter. Historiskt sett har arbetarklassen ägnat sig
åt boxning (Mullan och Mee, 2008) och under senare 1900‐tal har boxning kommit att attrahera
delar av underklassen. På samma sätt har hästpolo eller golfutövare främst attraherat överklassen.
Uppdelningarna påverkas över tid beroende på samhällets värderingar. Idrotten förväntas attrahera
”den egna gruppen” vilket för boxningen innebär de socialt marginaliserade och tränare förväntas
sympatisera med respektive grupp. Wacquant beskriver hur han som vit fransman valt boxning vilket
avvek från normen gällande hudfärg och social position i Amerika under 1900‐talets slutskede.
”Being the only white member in the club could have constituted a serious obstacle to my integration
and thus amputated my capacity to penetrate the social world of the boxer” (Wacquant, 2004a,
s.10).
57
Samhällets och den egna förväntan påverkar vårt och andras agerande i hög grad (Goffman, 2009a).
De möjligheter som finns är begränsade och därmed väljer man idrott utifrån vilka möjligheter som
finns samt de förväntningar som ställs på rollen man spelar. David berättar om hur han valde att
börja på boxning.
”Jag styrketränade på den tiden på XXX i XXX och XXX boxning låg på den tiden dörr i
dörr med den här styrketräningshallen och jag gick förbi där varje dag. Så en dag så
kom jag in där och så kom jag aldrig därifrån. Det var slumpmässigt. Det såg intressant
ut och dörren, det var som en glasdörr, så alltid när man gick förbi där så stannade
man till och tittade och jag var väl 15‐16 år då.” – David
David anser att ett av de attribut som är viktigt för marginaliserade ungdomsgrupper är
maskuliniteten. David berättar även hur boxningslokalens tillgänglighet påverkade. Han beskriver det
som slumpmässigt att han började boxas då boxningslokalen helt enkelt fanns i närheten. Erik
beskriver något av ett liknande scenario.
”Jag hade egentligen ingen anledning att börja träna boxning. Vi var ett gäng stökiga
killar som bodde i XXX och området hette XXX. Det var väldigt känt att området var
stökigt. Det var väldigt blandat med ungdomar precis som förorten Almhed faktiskt,
och så var det en dag och vi bara ’Nu måste vi göra någonting, nu måste vi hitta på
någonting’. Då funderade vi om vi skulle börja på brottning eller boxning. Då kände vi:
’Brottning äh det är lite bögigt, vi tar boxning istället.’” – Erik
”Sen så blev jag lite stökig, jag tappade fästet. Sen rullade det på, jag kom in på ett
fosterhem och så vidare. Till sist kom jag till XXX då. Där var vi dom här, vi var ungefär
6 killar, men sammanlagt var vi en grupp om 25‐30 killar som var väldigt stökiga. Där
höll man sig till en viss grupp som gick bra ihop, det var ”vi”. Vi sa att vi skulle börja
träna, att göra någonting. Då blev diskussionen ’Ah men antingen brottning eller
boxning’ och så blev det boxning.” – Erik
Erik beskriver också boxningen som ett slumpmässigt val utifrån ett begränsat antal möjligheter. Han
anger boxning och brottning som de alternativ som de var möjliga. Som exempel räknar
Internationella Olympiska Kommittén (IOK) 28 unika sporter i sommar‐OS i Aten 2004 där exempelvis
samtliga sporter inkluderande vatten räknades som en sport under samlingsnamnet vattensporter.
Trots alla idrotter som finns valde de enbart mellan två kampidrotter. Både David och Erik uppfattar
att de valt boxning slumpmässigt men jag menar att de agerat utifrån förväntningar från övriga
samhället och sig själva baserat på rollen i skådespelet (Goffman, 2009a).
Den egna identitetens påverkan – Ungdomarnas val att utöva boxning beror inte enbart på
samhällets påverkan utan är också ett val för stärkande av den egna identiteten som maskulin och
respektingivande. I en självuppfattat utsatt grupp i samhället blir kontrollen över den egna fysiken en
möjlighet att erhålla både självrespekt och status inom den egna gruppen (Hagedorn, 2008,
Wacquant, 2009). När intervjupersonerna får berätta vilka eventuella träningsformer de ägnar sig åt
under fritiden visar det de attribut vilka ses som positiva.
”Jag tränar på gym, ja.” – Adam
58
”Jag kör styrketräning och gym i XXX” ‐ Bertil
”Som yngre har jag hållit på mycket med kampsporter. Inget fotboll eller sånt. […] Jag
ville bli stor och stark. Det var positiva attribut, ja.” – David
”No sport is more physical, more direct, than boxing.” (Oates, 2006, s.30). Den fysiska aspekten blir
lockande och att uppfattas som ”stor” och ”stark” är positivt. Genom att framstå som stor och stark
ökar självrespekten, respekt inom den egna gruppen och makten och maskuliniteten. Intressant är
att se vilka kroppsideal som är önskvärda för ungdomarna. En del av de marginaliserade ungdomarna
är mer kroppsmedvetna och vältränade än ett genomsnitt av Sveriges unga. (Wacquant, 2004a)
Det finns flera anledningar till varför kampsport attraherar ungdomarna: Den fysiska aspekten är en
del. En annan anledning är våldet och att omsätta kunskaperna till självförsvar.
”Sen alltså om du går ut i den riktiga världen, det är inte så att någon kommer slå dig
med hantlar ändå. Om någon försöker råna dig, det är klart, då kan du försvara dig
och... det är bra att kunna, det är bra att kunna. Taekwondo12, hur ska du göra? Någon
kommer med kniv, hur ska du göra? Det är bättre med MMA13.” – Adam
Adam beskriver att han väljer att träna kampsport för att kunna skydda sig vid ett rån. Ungdomarna
anledningar beskriver de kriterier de söker inom idrotten, en kampidrott där de kan försvara sig. Den
makt de känner av att ha kunskap inom en kampidrott blir viktig. ”It might be said that boxing is
primarily about maintaining a body capable of entering combat against other well‐conditioned
bodies.” (Oates, 2006, s.25).
”Boxing is a purely masculine activity and it inhabits a purely masculine world.” (Oates, 2006, s.70).
Maskuliniteten är viktig för identiteten. Erik beskrev sitt resonemang kring idrott ”Då kände vi:
’Brottning äh det är lite bögigt, vi tar boxning istället.’”. Han tyckte att brottningen inte var maskulint
vilket påverkar andras syn på honom som omanlig (Sernhede, 2002). Boxningen har trots kritik om
homoerotiska inslag (Mullan och Mee, 2008) upprätthållit en machoidentitet. ”to suggest that men
might love and respect one another directly, without the violent ritual of combat, is to misread man’s
greatest passion – for war, not peace. Love, if there is to be love, comes second.” (Oates, 2006, s.33).
Utövaren kritiseras då inte för en bristande maskulinitet (Oates, 2006, Schepher‐Hughes och
Wacquant, 2002).
Ungdomarna skapar en rollkaraktär att spela beroende på scen de framträder på. Framträdandet
definieras både av publiken och andra aktörers förväntan på rollkaraktären såväl som av individens
egen tolkning och synen på sig själv (Goffman, 2009a). Vill vi se en förändring hos ungdomarnas
beteende och attityd behöver samhällets förväntan och ungdomarnas identitetsideal förändras. Ur
ett pedagogiskt perspektiv är intressant att studera faktorer vilka påverkar identiteten. Vetskapen
om de positiva attribut som söks och de tankestrukturer som begränsar ungdomarnas valmöjligheter
ökar möjligheterna att skapa en förändring. Att ungdomarna söker sig till vissa idrotter innebär också
att idrottsklubbarna har förmågan och ibland även ett ansvar att förändra marginaliserade
12 Taekwondo – ”Foten och handens väg”, ursprungligen Koreansk kampsport med huvudsakligt fokus på självförsvar genom sparkar. 13 MMA – Mixed Martial Arts, kampsport som tillåter flera olika stilar, bland annat slag, sparkar och markkamp.
59
ungdomars beteende att bli socialt accepterat. Wacquant (2004a) beskriver att boxning lockar
ungdomar med fysiska krav och struktur i ett område av kaos. Boxningen öppnar en dörr för
möjlighet att skapa en förändring i beteendet hos de marginaliserade ungdomarna, men samtliga
aktörer måste acceptera och arbeta mot förändringen för att den ska kunna ske.
6.3.3Synliggörandeavindividen
Människor har ett behov av att synas (Daun, 1999). Att osynliggöras ses som skrämmande, att
reduceras till ingenting och att förlora sin identitet. De marginaliserade ungdomarna hade behov av
att synas och brukade våld för att nå dit (Wacquant, 2008). Kvällstidningarnas beskrivning av ”ett rop
på hjälp” syftade på förändringsbehov men också ett behov av att synas i samhället. Där föräldrarna
eller samhället inte uppfyller ungdomarnas behov av att synas söker ungdomarna andra vägar för att
uppfylla behovet.
Boxningen ger en möjlighet att synas. Få idrotter är lika individuella. Även under träning innebär
boxningen att man som individ tränar mot någon annan, man har inte likt fotbollen eller ishockeyn
lagkamrater som arbetar mot samma mål. Uppe i boxningsringen är man ensam med sin
motståndare. (Wacquant, 2004a)
Boxningen har historiskt sett även den aspekten att den inte segregerar. ”First of all, the egalitarian
ethos and pronounced color‐blindness of pugilistic culture are such that everyone is fully accepted
into it as long as he submits to the common discipline and ’pay his dues’ in the ring.” (Wacquant,
2004a, s.10). Etnicitet spelar mindre roll när boxare väl konfronteras i ringen, vilket kan vara en av
orsakerna till boxningens framstående position för att belysa samhällets etniska problem (ex.
Muhammad Ali). David beskriver boxningen som en demokratisk sport ”Boxningen erbjuder ju ett bra
sätt att vara någonting på jämlika villkor, faktiskt. Det är den som vinner sina matcher som oftast får
framgångarna. Väldigt fair play, svart på vitt. Det spelar ingen roll om du är vit eller svart eller irakisk.
Boxningen är demokratisk, exakt, det är på det sättet. Man kör på samma villkor och den som tränar
hårdast vinner matcherna och det är den som når framgångarna.”.
Möjligheten att synas oavsett vem man är innebär att boxningen lockar ungdomar i liknande
situationer. De som tränar söker ofta en fadersfigur eller någon som ser dem i tränaren (Forss, 2008).
Genom att tränaren tar den rollen och synliggör individen uppmuntras också boxaren att söka
bekräftelsen genom exempelvis att boxas boxningsmatcher. Det kan vara viktigt att ta i beaktande
vilka anledningar som finns kring varför exempelvis ungdomar väljer att gå en boxningsmatch, ifall
det är något de själv vill eller ett medel för att nå ett mål, bekräftelse.
David berättar om varför han valde att fortsätta boxas efter att han valt att börja träna.
”Framgångarna tror jag mest. Det gick ganska bra för mig ganska med en gång. Jag
var med på SM och junior‐SM och tog medaljer och gick alltid till final och vann många
turneringar. Det var det positiva i de, att få bekräftelse, det är ett sätt at vara på
någonting. Få någon bekräftelse. […] Boxning skiljer sig mot många andra sporter. Det
är en ensamsport och man blir någon ensam. Man tar förlusten själv också i och för sig
men man vinner vinsten alldeles själv också. Jag tror att människor i marginaliserade
kretsar kanske finner ett större behag som det här ger som man får inom boxningen,
det här att man får dunken i axeln själv för att man var så jävla duktig.” – David
60
Vikten av att synas och få bekräftelse bör inte underskattas. Vi söker normalt bekräftelse hela tiden
på flera olika sätt: hur vi väljer att klä oss, hur vi vill att andra ska uppskatta någonting vi gjort etc. Vi
är i behov av andra för att bekräfta oss själva. Om någon säger att vi gjort någonting bra blir vi glada,
om de säger att vi gjort något dåligt så blir vi ledsna vilket visar stimuleringens traditionella påverkan
(Imsen, 2000).
David beskriver ungdomarnas behov av att synas som potentiellt större, genom deras situation där
de uppfattar att de osynliggjorts av samhället (Sernhede, 2002). Behovet av bekräftelse blir större
och lagidrotter kanske inte räcker till för att fylla det behov av bekräftelse som finns, genom att de
uppfattar att de därmed delar framgången med andra som en grupp och inte utifrån sig som individ.
Wacquant beskriver hur boxare där han tränade kände behov av bekräftelse ”Guys like to have their
picture on the wall. . . . They like seein’ posters with their pictures on ’em. Tha’s the first thing they
show their buddies when they come in for the first time.” (2004a, s.37) genom de bilder som sattes
upp på boxare som gått matcher.
Skillnadens faktiska relevans kan tyckas marginell i vilket bekräftelsebehov ungdomarna har, men är
av stor vikt. Har ungdomarna ett större behov av att synas (vilket ofta ses som förklaring inom
exempelvis skolvärlden där stökiga ungdomar uppfattas ta större plats) tyder det på två ting. Dels
uppfyller inte exempelvis skolan eller hemmet detta behov, och därmed kan man söka att synliggöra
ungdomarna i högre grad ifall man vill få till en förändring eller förebygga liknande situationer som
kravallerna i förorten Almhed. Samtidigt så visar det i vilken fortsatt riktning boxningen och liknande
idrotter bör ta för att lyckas omforma ungdomar för att integreras i samhället. Genom synliggörande,
bekräftelse och positiv uppmuntran kan tränare skapa förtroende och även få till en förändring hos
ungdomarna.
6.3.4Boxningenssocialisering
Bristen på en struktur i livet ses ofta som en förklaring till varför många ungdomar väljer att anamma
en motståndskultur grundad i en brist på accepterande av samhällets normer, värderingar och regler
(Sernhede, 2002). Tydligare gränsdragningar med en strängare uppfostran ses gärna som lösningen
när äldre debatterar ungdomsfrågor. Det västerländska samhället idag har blivit ett samhälle där
ungdomars rättigheter ökat genom lagar och förordningar vilket även påverkat konsekvenserna av
deras agerande. Ett samhälle som tillåter en större frihet och ett större antal valmöjligheter påverkar
också formandet av identiteten, som blir ett sökande efter att hitta sig själv, som beroende på
individen kan ta skilda uttryck. Historiskt har tidigare liknande val varit förutbestämda och
begränsade möjligheter har funnits att förändra situationen gällande exempelvis hur yrkesval gått i
arv från generation till generation (Gustafsson, 1997). Bristen på riktlinjer i det moderna samhället
med bredare valmöjligheter skapar ett sökande som kan ta för resten av samhället oönskade former.
David berättar exempelvis om sin uppväxt som immigrant till Sverige och ett obeskrivbart sökande
efter någonting.
”När jag kom till Sverige, jag kom ju som flykting när jag var [...] år. Jag växte upp i en
miljö, dels en miljö utanför hemmet som var helt olik den som var hemma. Mina
föräldrar hade ju inte integrerats eller förstått samhället vid den tiden vilket gjorde att
man var helt delad som ungdom och förstod inte riktigt vart man befann sig. Där
någonstans så kanske man sökte någonting på fel väg då genom att slåss och göra allt
61
det där. Men jag tror att den krocken var där. Sen så var vi ju i ett område som var
ganska utsatt, jag växte upp i förorten Cederdal och det var ju ganska stökigt på den
tiden och vi hade inga, alla föredömen var ju kriminella på den tiden. Inga av dom lever
idag kan man ju också säga.” ‐ David
David berättar om hur han ”sökte någonting” men preciserar inte i detalj vad som menas. Min tanke
är att sökandet gäller en egen identitet samt struktur i tillvaron. Han beskriver hur han ”var delad
som ungdom” och ”förstod inte vart man befann sig”, vilket jag menar är uttryck för identitet och
struktur. David berättar även om kriminella ”föredömen”, vilket tyder på behovet av en identifikation
med någonting.
Sökandet efter struktur kan vara en av anledningarna till varför ungdomar väljer att träna idrott
generellt och kampsport och boxning specifikt. I ett samhälle som uppfattas som kaotiskt
representerar boxningslokalen den ”Island of order and virtue” som Wacquant talar om (2004a,
s.17). Boxningen representerar för de marginaliserade ungdomarna den struktur och fasta punkt de
behöver för stabilitet i tillvaron. Boxningen skapar ”a regularity of life, a sense of discipline”
(Wacquant, 2004a, s.44) som ungdomarna söker.
Att ungdomar behöver struktur och söker sig till boxning kan förefalla logiskt. Följdfrågan blir
naturligtvis varför ungdomarna väljer boxningen att representera en struktur, eller idrott generellt,
istället för andra möjligheter, exempelvis skolan, där de ofta förefaller motsätta sig strukturen.
Förklaringen tror jag man kan söka både i boxningslokalen och i boxningen.
Boxningslokalen ‐ blir en punkt att identifiera sig med och någonting konkret dit man kan komma för
att undkomma de vardagsproblem som uppstår. Som nämndes ovan blir boxningen den ö av struktur
som finns i ett samhälle som uppfattas som svårt att förstå, ett kaos. I boxningslokalen behöver
ungdomarna inte spela den roll de normalt iscensätter i sitt framträdande (Goffman, 2009a), genom
att de värderas utifrån andra attribut inom sportutövning. Boxningslokalen blir därmed ofta mer än
enbart en lokal att praktisera boxning i. Ungdomarna ser ofta lokalen som ett andra hem där de
känner trygghet eftersom de är medvetna om de regler som gäller. Därmed är det inte ovaligt att
flera utövare stannar kvar efter träningarna eller kommer före en träning för att socialisera eller
betrakta andra utövare (Wacquant, 2004a).
Boxningen – är en sport som är buden av ett omfattande regelverk utifrån vad som får och inte får
göras, exempelvis hur, var och när man får attackera sin motståndare. Men hela boxningsträningen
omfattas av ett övergripande strukturellt tänkande som genomsyrar alla handlingar. Träningen är
uppdelad i tid som simulerar en traditionell boxningsmatch. Alla aktiviteter utförs normalt under 2 till
3 minuter, beroende på vad som tränas, med 1 minuts vila mellan varje aktivitet. Varje slag och
kombination följer en tydlig struktur och har ett korrekt genomförande som bara kan förändras
minimalt. Regelverket kring boxningen finns även inom alla aktiviteter, hoppar någon hopprep utförs
det med utgångspunkt i boxningssteg, och slår någon på en säck utförs det boxningsmässigt (Oates,
2006, Wacquant, 2004a,)
Strukturen inom boxning är viktig eftersom det skapar möjligheter att omforma individerna som
utövar sporten genom att implementera mindre strukturella förändringar över tid. Strukturen inom
idrotten är också någonting som ungdomarna själva inte explicit uppfattar att de söker, utan det blir
62
ett undermedvetet sökande där boxningen representerar en väg att nå dit. Här har tränare inom
boxningen stora möjligheter att påverka ungdomarna. Genom att ställa krav, exempelvis på sportsligt
uppförande i boxningsringen och en anpassning till de boxningsregler som finns så kan tränaren
eventuellt påverka utövaren att även applicera liknande strukturer i vardagen i mötet med andra
människor.
Boxningen har också en moralisk aspekt som stämmer väl överens med de marginaliserade
ungdomarnas syn på maskulinitet och respekt. Likt de flesta idrotter innebär boxningen att man vid
en bestämd tidpunkt gör ett val att mötas i en boxningsring för att klargöra vem som är den bättre
kämpen, om man väljer att boxas matcher (Mullan och Mee, 2008). Paralleller kan dras till ritualer
som dueller från 1500‐talet och framåt, där man i förväg bestämde tid och plats för att genomföra
duellen som exempelvis en lösning på ett hedersrelaterat problem, och där genomförandet följde
vissa strukturella krav och regler för att försäkra att det fortlöpte på lika villkor för de inblandade.
Liknande beteende är inte ovanligt inom den marginaliserade ungdomskulturen där ungdomar
bestämmer en tid och plats för att med våld lösa en tvist (Sernhede, 2002). Erik beskriver hur han
uppfattar ungdomarnas moral.
”Man får inte glömma att i det här finns det en moral som man inte kan rubba riktigt.
Moralen är då att säger man att ’vi ska mötas där och göra upp’ så gör vi det. Det är
det här som är lite intressant, som vi tar varandra hand i hand när det kommer
ungdomar som ser lite tuffa ut men som är ute och cyklar. För har dom lite moral, och
ofta har dom det för de vill ju, de ser ju upp till tuffa killar och vill vara en av dom. Dom
har redan en inlärd moral i den biten och sen får man liksom visa dom en annan väg,
det gäller inte bara att vara tuff och häftig utan det gäller att vara där på jobbet också
klockan vad hon än är.” – Erik
Det Erik beskriver är de tankestrukturer som ungdomarna har. Erik menar att om någon säger ”vi ska
mötas där och göra upp” så skulle det påverka ungdomarnas identitet negativt i form av bristande
respekt och maskulinitet om de väljer att inte anta utmaningen.
På samma sätt kan man välja att se boxningen. När någon väljer att gå en boxningsmatch förväntas
de också att närvara på den tid och den plats som matchen är avsedd att äga rum vid. Väljer de att
inte närvara uppfattar de ofta att det minskar deras respekt och maskulinitet och därmed uppfattar
de att det uppstår en brist i deras identitet.
Vad det som Erik berättar om innebär är att ungdomarna gör moraliska värderingar och värnar starkt
om andras uppfattning av dem som individer, där de ständigt försöker framstå i en för gruppen
positiv dager (Goffman, 2009a). Det Erik menar är att idén finns och ungdomarna har egentligen inte
en attityd där de inte bryr sig om vad andra tycker, vilket ofta är den allmänna uppfattningen.
Faktum är att de är ytterst medvetna om den bild de projicerar över på andra och värnar om vilka
attribut som förmedlas. Skillnaden ligger istället i vilka attribut som de uppfattar som positiva
respektive vilka attribut som samhället värnar om. Här skiljer de sig ofta markant, men behovet av
respekt, makt och maskulinitet genom sin identitet kvarstår.
Erik menar att uppgiften inte ligger i att skapa en moralisk grund, vilken ungdomarna redan har, utan
att utveckla den moraliska delen som de har till att inkludera även andra delar som tidigare inte setts
63
som nödvändiga för att upprätthålla bilden av sin identitet i utanförskap. Om en ungdom i
utanförskap därmed blir utmanad väljer de som nämnts oftast att acceptera och närvara vid rätt tid
och plats och acceptera de regelverk av värderingar som styr händelsen. En öppning till förändring
ligger därmed i att försöka utvidga moralen att inkludera för samhället viktiga värderingar. Uppgiften
är naturligtvis inte enkel men med rätt pedagogisk metod över en längre tid med ett
relationsskapande förtroende finns förmodligen stora möjligheter till förändring, där såväl David som
Erik är bevis på att förändringen är möjlig om den genomförs
6.3.5Tränarenspedagogiskaansvar
Inom boxning har tränaren ofta störst inverkan på utövarna. Då marginaliserade ungdomar söker en
förebild kan de se upp till och försöka likna tränarens beteende och det budskap som förmedlas
(Forss, 2008). Tränaren har därigenom möjlighet att påverka ungdomarna men de har även ett
samhälleligt ansvar i att integrera ungdomarna i samhället.
Ceasar, David och Erik ger sin syn på tränarrollen samt de möjligheter tränaren har att påverka
ungdomarna till ett beteende så att det blir mer accepterat av samhället.
”Det har att göra med vad det är för människor som är dom som är ledare, dom som
lär ut den här typen av kampsport. Det finns ju en tradition och en god tanke även
bakom en kampsport, men den kan alltså missbrukas och vi vet att en del väljer ju det
här för att man ska få en viss status, inte minst om man ägnar sig åt kriminallitet eller
umgås i kriminella kretsar. […] Men vi tror inte på förbud. Vi vill att det som finns, det
ska man kunna utöva, utan det handlar mer om attityder och framför allt dom som nu
driver den här typen av verksamhet och i föreningslivet, ledarna helt enkelt.” ‐ Ceasar
”Som tränare har man ansvar naturligtvis och ansvaret ligger framförallt i tränarens
roll i lokalen. Jag tror också det sammanhänger med hur man formas, särskilt dom
unga, hur dom formas av träningsmiljön ute i det verkliga livet också. Här ska allting
ske korrekt och folk ska uppföra sig på rätt sätt mot varandra och visa respekt, och det
tror jag också bygger en karaktär så att det återspeglas utanför träningen. Men sen
har man ju som tränare begränsade möjligheter att styra boxarna utanför lokalen,
man gör det här ideellt, det är inget arbete utan man gör det framförallt för att det är
kul. Och man har inga möjligheter att delta utanför boxningen, vilket hade kunnat vara
viktigt för en del, för en del behöver extra stöd. Men jag tror att gör man ett gott
arbete i boxningen och lyckas få dem till goda personer här så tror jag att det kan ge
signaler för hur de ska bete sig utanför ringen och då börjar de tänka på vad de lärt sig
här.” ‐ David
”Man har ansvar inte bara när man är tränare utan man har ett ansvar också utanför
träningslokalen, vare sig man vill det eller inte. Det är det många inte förstår, de tror
man går in och utövar en idrott och sen är man klar med det. Nej man kommer väldigt
nära personer och så är man där och hänger på dom för dom är bra killar innerst inne.
Man ser det och man vet det, man ser deras kunskaper och vem dom är, men de har
inte hittat rätt.” ‐ Erik
64
Ceasar beskriver hur ungdomarna gärna väljer att vara aktiva inom kampsporter för att höja sin
status i den egna gruppen, att träna kampsport innebär status. Det innebär att en större andel socialt
utsatta generellt söker sig till kampsporter vilket ger möjligheter till förändring men även kräver
kunskap hos tränaren i att hantera detta.
David beskriver hur tränarens begränsas av att enbart kunna påverka ungdomarna i träningslokalen
och inte utanför. David menar att tränaren inte har möjligheter att påverka ungdomarna då de inte
befinner sig i träningslokalen men genom att påverka ungdomarna positivt under träningspasset vill
David att ungdomarnas beteende ska förändras även utanför träningslokalen. Min tes är att Davids
förklaring fungerar om ungdomarna identifierar sig med identiteten som boxare istället för
marginaliserad ungdom (Goffman, 2009a). Beteendeförändringen måste innebära en positiv
förändring för individen
Erik nämner hur tränarrollen innebär ett ansvar både i och utanför träningslokalen. Boxarna
förväntas se upp till tränaren och efterlikna dennes beteende. Det kräver att ungdomarna väljer att
se tränaren som förebild och det tränaren förmedlar. Olika individer kan välja att se olika egenskaper
i samma förebild. Muhammad Ali, Bertils förebild, kan vissa beundra för hans fysik men andra
beundrar hans attityd. De kan även beundra Alis fysisk men ogilla hans attityd. Det är inte
nödvändigtvis så att ungdomarna väljer att beundra de egenskaper tränaren förväntar sig eller att de
alls ser tränaren som en förebild (Forss, 2008).
Tränaren kan i många fall fylla bli en förebild i ungdomarnas identitetssökande, men för
marginaliserade ungdomar krävs generellt vissa attribut för att de vill identifiera sig med tränaren.
Tränaren ska uppfylla kravet på respekt, makt och maskulinitet, de egenskaper ungdomarna
uppfattar som positiva. Tränaren får initialt inte ha en framstående samhälleligt fostrande roll vilket
lärare har inom skolvärlden, tränaren ses då som del av det samhällsetablissemang ungdomarna
motsätter sig (Sernhede, 2002).
Genom egenskaper som respekt, makt och maskulinitet hittar ungdomarna någon att identifiera sig
med. Tränaren uppfattas som en av dem eller i delande liknande erfarenheter och har förståelse för
deras situation. Behovet av liknande egenskaper hos tränaren är nödvändiga initialt. Då de
identifierar sig med boxarrollen uppfattar de istället andra egenskaper som relevanta för ett
samarbete. Tränarens status kan variera över tid och inom gruppen. En tränare med tidigare hög
status kan förlora statusen genom en alltför auktoritär roll. Ungdomarna uppfattar att tränaren inte
identifierar sig med deras situation och boxningen blir ointressant om de tvingas ändra beteende då
de fortfarande identifierar sig som marginaliserade ungdomar.
6.4Slutsats,förändradbegreppsinnebördidetdramaturgiskaperspektivet
I studien har jag presenterat delar vilka påverkar socialiseringsprocessen för ungdomar i utanförskap
samt hur boxning kan fokusera på detta. Syfte har varit att studera hur boxning kan förändra
marginaliserade ungdomars beteende. I följande del presenterar jag att utifrån en omdefiniering av
begreppen respekt, makt och maskulinitet inom boxning förändra ungdomarnas syn på sin identitet
och skapa en plattform för förändring av ett icke accepterat beteende utifrån Goffmans (2009a) teori
om det dramaturgiska perspektivet.
65
Sport är ett samlingsnamn för tävlingsmoment som har någon form av fysisk aktivitet. Sport kan ske
individuellt eller i grupp men tävlingsmomentet innebär att deltagarna ska nå ett mål i kamp med
varandra eller mellan lag. Sport är mätbart då man kan se vem eller vilka som vid en viss tidpunkt är
bättre än andra.
Det gemensamma för sporter är det regelverk som definierar vad som är tillåtet och inte tillåtet inom
sporten samt tävlingsmomentets syfte. Det är relevant att poängtera vikten av regelverket som styr
handlingarna inom den enskilda sporten. Då utövarna utövar en sport accepterar de sportens
regelverk, exempelvis att i fotboll enbart sparka bollen och inte kasta den med händerna. Bryter man
mot regelverket bryter man mot de accepterade reglerna som deltagarna förbundit sig vid och
förstör tävlingsmomentet. Goffman liknar idrotten vid ett skådespel där ”En generell målsättning för
varje team är att upprätthålla den definition av situationen som dess framträdande uppmanar.”
(Goffman, 2009a, s.126). I en boxningsmatch har vi scenen, boxningsringen, där aktörerna, boxarna
samt ringdomaren framför ett skådespel i den främre regionen. Runtomkring befinner sig publiken
som värderar framträdandet och definitionen av situationen. I bakgrunden har vi
omklädningsrummen vilket representerar den bakre regionen där boxarna förbereder sig för
framträdandet och byter om efter ett skådespel (Goffman, 2009a). Samtliga aktörer, publik som
skådespelare förhåller sig till det manus som finns för att definiera boxning och upprätthålla en
struktur inom situationsdefinitionen. Samtliga aktörer arbetar gemensamt för att upprätthålla
definitionen av sporten som utövas.
Bertil och David beskrev potentiella möjligheter till ett förändrat beteende hos de marginaliserade
ungdomarna, deras tankar var:
”En ide är att spela fotboll med oss, alltså vi spelar fotboll. […] Vi bjuder in ett polislag.
Sen informerar vi ungdomarna såhär ’Vinn över poliserna på ett bra sätt, kasta inte
stenar på dom. Gör en tunnel eller gör ett mål. Vinn över dom’. Och säg ’Ja vi vann
över ett polislag ’. Då kan vi förnedra dom på det sättet. Men förnedra dom inte
genom att kasta saker på dom. Sen när dom spelar tillsammans så ser dom att det här
är också människor. Dom är också människor som vi kan respektera, då kan man
beblanda dom. Man beblandar lagen, då är du tvungen att kommunicera, du är
tvungen att säga till honom ’Passa bollen’. Du är tvungen att säga ’Bra kämpat’, det är
så. Har han gjort ett mål måste du säga ’Det är bra’. Har du sagt bra till en polis då
kommer man in i det där att poliser är också människor. Sen finns det dåliga poliser
också men dom vet man inte vad man kan göra åt. Det är bara att acceptera. Det är
bara så. ” –Bertil
”Positiva kontakter, det tror jag absolut. Vi ska ju initiera ett projekt där vi i
träningarna bjuder in polisen så dom får komma och träna tillsammans med boxarna
och sådär. Just för att skapa naturliga miljöer där inte yrkesrollen är utmärkande utan
att människor träffas. Man ser mer till individen. Det tror jag att känner man polisen så
kastar man inte sten på honom, känner man polisen vet man att det finns en människa
där bakom och vet vad det innebär. Men det är klart, det är lättare sagt än gjort. Hur
ska man få polisen ner hit på regelbunden basis.”‐ David
66
Deras resonemang illustrerar hur man genom en förändring av scenframträdandet kan påverka det
skådespel och manus som ligger till grund för upprätthållandet av sporten.
Mitt resonemang är inte bundet till en specifik sport men jag utgår ifrån boxning bland annat för att
ungdomar i utanförskap attraheras av boxning och i boxningen förväntas få för dem positiva attribut
som respekt, makt och maskulinitet.
Sernhede skriver om hur marginaliserade ungdomar anammar en ”protestmaskulinitet” (2002, s.205)
där ungdomarna motsätter sig samhällets sanktionerade auktoriteter (Hagedorn, 2008, Sernhede,
2002). Den motståndskultur som ungdomarna identifierar sig med innebär inte att de motsätter sig
samtliga regler och normer som finns utan det som rör samhällets kontrollerande funktion. En tydlig
gränsdragning av vilka regler de accepterar och vilka de motsätter sig är svår att göra, men syftet är
att visa att de accepterar regler och normer och inte revolterar mot allt utan upprätthåller ett
skådespel som är reglerat.
I studien har respekt, makt och maskulinitet använts som teman i marginaliserade ungdomars
identitetsskapande. Genom att uppträda hotfullt, kasta sten mot polisen eller bränna bilar uppfattar
ungdomarna att de stärker dessa delar av sin identitet och de uppfattas då som manligare, mäktigare
och får mer respekt vilket är det scenframträdande som de själva och samhället förväntar sig
(Goffman, 2009a).
Väljer vi att flytta skådeplatsen från förortens gator till sport förändras begreppsinnebörden.
Respekt, makt och maskulinitet är fortfarande centrala för ungdomarna när sporten är i centrum,
framförallt inom boxning. Det är dessa begrepp de söker genom att vinna i sporten men här har
begreppsinnebörden förändrats då kontexten är en annan och begrepp kan inte isoleras utanför den
kontext de brukas i.
Scenframträdandet har ändrats och manuset som styr interaktionen på scenen likaså. Att bryta mot
regler, som i ungdomarnas ögon i en samhällelig kontext kunde skapa respekt och visa ett maskulint
beteende får här motsatt effekt. Väljer en boxare att bryta mot den ordning som gäller genom att
exempelvis sparka sin motståndare, eller att en fotbollsspelare sparkar eller slår sin motståndare,
bryter de mot det accepterade regelverket och tappar istället anseende även hos den egna gruppen.
Goffman förklarar hur man ”kommer att framställa sig själv i en så fördelaktig dager som möjligt”
(2009a, s.16), vilket naturligtvis är beroende på det sammanhang man befinner sig i samt vilken
grupp man söker attrahera. Eftersom individen samtidigt i samspel med övriga i framträdandet
arbetar aktivt för att upprätthålla situationen kommer de att undvika att bryta mot sportens
regelverk, i större omfattning, för att sjunka i anseende i den egna gruppen som kommer att reagera
negativt om någon bryter mot skådespelets manus. Väljer boxaren att sparka sin motståndare
kommer såväl den egna gruppen som publiken att reagera negativt och utövaren förlorar därmed i
respekt, maskulinitet och makt eftersom han eller hon inte klarar av att mötas utifrån det tidigare
uppsatta regelverket för sporten. Man blir reducerad med hjälp av begrepp som ”en dålig förlorare”
eller ”en skam för sporten” och framställer sig därmed i negativ dager vilket påverkar den identitet
som ungdomarna försöker upprätthålla där uppmärksamhet är viktigt.
För att nå samma status gällande respekt, maskulinitet och makt inom sporten som de
marginaliserade ungdomarna uppfattade att de gjorde i sin protest mot samhällets rättsinstanser,
67
måste de acceptera sportens regelverk och aktivt arbeta för att uppfylla sportens syfte. Respekt
inom idrotten får de genom att utifrån idrottens regelverk nå idrottens mål, exempelvis att vinna en
boxningsmatch eller att vinna en fotbollsmatch. En fotbollsspelare som aldrig passar bollen får ingen
respekt av sina lagkamrater, eftersom han eller hon minskar lagets chans att nå syftet med fotbollen
som lagsport. Genom att samarbeta har utövarna större möjlighet att nå sitt mål. Som Bertil nämner
ovan, så blir man tvungen att samarbeta aktivt för att upprätthålla situationen och framställa sig själv
i positiv dager inom gruppen (Goffman, 2009a).
Genom omformandet av begreppsinnebörden i de teman jag nämnt uppmuntras ungdomarna i
utanförskap att acceptera och forma sig efter idrottens syfte för att stärka sin egen identitet. Därmed
skapar idrotter goda möjligheter att socialisera in ungdomar i ett av samhället accepterat beteende.
Eftersom de accepterar det regelverk som styr idrotten finns möjligheter att även utvidga
begreppens omfattning och applicera den nya tankestrukturen även inom andra områden, som hur
man bör agera gentemot andra människor.
Problematiken ligger dock i att idrotten i sig måste locka ungdomarna att delta i högre grad än deras
socialt icke accepterade aktiviteter. Såvida de inte är tvångskommenderade, vilket kan innebära att
de inte bryr sig om att framställa sig i en positiv dager eftersom övriga aktörers acceptans inte är av
intresse, är det nödvändigt att träningen blir en positiv upplevelse. Eftersom de själva gör ett aktivt
val att delta i sportutövandet är det någonting som måste attrahera med sporten. Flera exempel har
getts varför ungdomar väljer exempelvis boxning samt varför de väljer att stanna kvar, men blir
upplevelsen mestadels negativ är chansen stor att de väljer att inte utöva idrotten. Här har varje
idrottsklubb ett stort ansvar gentemot sina deltagare att skapa en vilja att träna.
Såväl Bertil som David nämner också förhoppningen om att idrottsutövande där marginaliserade
ungdomar tränar aktivt med polisen skulle leda till att de ses som individer istället för till sin yrkesroll.
Den bakomliggande tanken är teoretiskt sett god, men kräver att båda grupperna är beredda att
arbeta för att upprätthålla situationsdefinitionen vilket kräver att de har en respekt för sportens
regler och väljer att följa dem, vilket förmodligen inom exempelvis boxning kräver att de tränat aktivt
under en viss tid. Är det deras första träningspass finns stor chans att de har kvar tankarna kring
respekt, maskulinitet och makt i protestidentiteten eftersom boxningens manus att förhålla sig till
inte tilltalar dem. De har inte identifierat sig i rollen de förväntas att spela ännu (Goffman, 2009a).
David berättar om hur det tagit sig uttryck inom boxningen.
”Är man stökig och har haft problem dömer inte ut någon på förhand eller så, men sen
så sållas ofta den typen av personer bort av sig själv genom miljön. För kan man inte
anpassa sig efter de regler som gäller i lokalen, hur man beter sig gentemot andra, att
man inte slåss utan att man boxas och följer dom regler som finns i boxningen och inte
uppträder gott så försvinner man. Man pallar inte trycker. Det som är bra idag i våran
verksamhet är att de absolut flesta är friska själar, det gör också att personer som
kommer in med sociala problem av olika slag så antingen så smälter dom in i det goda
eller så blir dom inte långvariga för trycket blir för stort. Det har man sett exempel på,
att dom försvinner efter några veckor eller så formas dom och tycker att det är värt att
ändra sig.” ‐ David
68
Tanken är också att eftersom situationen förändras kommer beteendet att ändras likaså. Goffman
menar att ”i den roll vi för tillfället spelar finner vi att det förekommer ’publiksegregation’.” (2009a,
s.50). Vad Goffman menar är att vi beter oss olika beroende på situation och publik, exempelvis beter
vi oss på ett visst sätt i hemmet och med nära bekanta, och på ett annat sätt inom vårt yrke. Militärer
och poliser är exempel på yrken som kräver en liknande ”publiksegregation” eftersom
yrkesinnehavarna förväntas upprätthålla en distans till andra, och de spelar därmed en yrkesroll och
en roll privat, samtidigt som de naturligtvis spelar flera andra roller beroende på situation. Förväntan
är därmed att exempelvis boxningen i boxningslokalen ska skapa ett framträdande där individerna
kan ta nya roller och inte de yrkesroller eller ungdomsroller som de vanligtvis försöker upprätthålla.
Idén kan fungera, men viss problematik finns. Möts exempelvis samma grupper fast på en annan
scen, har de egentligen inga direkta anledningar att förändra sitt tidigare skådespel. Skillnaden här
kan ligga i att yrkesrollen som exempelvis polisen representerar inte är utmärkande, men eftersom
samma person står bakom masken finns en chans att problem uppstår om man tidigare haft konflikt
mellan grupperna (Goffman, 2009a). Utgången beror här i hög grad på hur starkt man förknippar
individen med den roll vederbörande spelar samt eventuella tidigare konflikter som kan finnas vilket
kan ha föranlett att man väljer att ogilla individen och inte den yrkesgrupp de representerar.
Som jag visat krävs att man accepterat definitionen av situationen, vilket vanligtvis görs över tid, men
är väldigt individuellt, för att förhålla sig till skådespelet efter uppskrivet manus. Det måste finnas ett
intresse hos samtliga inblandade att fortsätta skådespelet, och tränarens roll blir den huvudsakliga
faktorn. Men genom den omformning av begreppen som sker vid det nya scenframträdandet kan
deltagarna arbeta aktivt för att nå syftet med sporten. Därifrån finns sedan möjligheter att utveckla
de regler som styr idrotten att innefatta av samhället accepterat beteende i takt med att individen
identifierar sig med sin nya roll som idrottsutövare (Goffman, 2009a).
Aktiv idrottsutövning har också en annan faktor som påverkat möjligheten till integrering i samhället.
När man utövar en idrott innebär det att man fysiskt måste vara på en specifik plats, vilket
naturligtvis innebär att man därmed inte kan vara på andra platser samtidigt. David beskriver hur
boxningen innebär att man inte kan vara på andra platser och skapa oro, samt hur man blir alltför
fysiskt trött för att orka vara ute.
”Sen rent faktiskt så innebär ju boxning att när man börjar tävla så är man borta på
alla helger också. Då slipper man helgerna på hemmaplan och varje kväll ligger man
och sover för man är så jävla trött efter träningen, så den effekten har ju boxningen
också faktiskt.” – David
Att boxning innebär fysisk utmattning har beskrivits tidigare. I en studie kring vilken sport som
räknades som den mest fysiskt krävande utförd av ESPN rankades boxning högst utav 60 välkända
sporter (http://sports.espn.go.com, 2010). Wacquant beskriver den fysiska utmattningen vid den
boxningsmatch han genomförde i Golden Gloves‐turneringen i Chicago ”We’re both running out of
steam and getting tired. Three minutes in the ring is an eternity! […] Waking up the day after the
fight is painful. […] I feel numb, psychologically drained, like a squeezed lemon left with only the
withered yellow skin.” (Wacquant, 2004, s.243‐245).
Att träna en idrott som ställer höga fysiska krav innebär därmed att ungdomarna inte orkar delta I
andra aktiviteter. Utgår man ifrån exempelvis Maslows behovstrappa flyttas utövarna av idrott lätt
69
ned ett antal trappsteg för att söka mer basala behov än identitetsutvecklande aktiviteter. Det i sin
tur leder till att de efter en tid lätt bryter med tidigare ungdomsgrupper eftersom de helt enkelt inte
har möjlighet eller ork att närvara vid protestaktioner mot rättsväsendet, och därmed efter en tid
inte längre blir en del av den gruppen.
70
7. Diskussion
I diskussionskapitlet analyserar jag frågor och ställningstaganden som uppkommit under studiens
gång och utvecklar några av de delar vilka begränsats av min frågeställning. Jag behandlar andra
tänkbara lösningar på de problem som presenterats i analys‐ och slutsatskapitlet, samt diskuterar
framtiden och det intresse och ansvar samhället har av att integrera ungdomar i utanförskap.
Ungdomsbegreppet ‐ Begrepp som marginaliserade ungdomar eller ungdomar i utanförskap har jag
kopplat ihop med utanförskapet eller marginaliseringen utan att definiera begreppet ungdom mer
precist. Tonkiss (2010) skriver att ”youth is only present when its presence is a problem, or is
regarded as a problem.” (s.78) och pekar på hur samhället skiljer på människor efter ålder och hur de
förväntas uppträda och också bemöts därefter. Marginaliserade pensionärer innebär någonting
annat än marginaliserade ungdomar. Ålderns inverkan på kategorisering påverkar förväntningarna på
individers beteende. Tonkiss (2010) skriver ”the human being is the connecting creature who must
always separate and cannot connect without separating.” (s.30). En precis definition av
ungdomsbegreppet är svår att göra då betydelsen förändras beroende på sammanhang eftersom vi
kategoriserar och inte betraktar varandra som individer.
Etnicitet ‐ Etniciteten har enbart nämnts i förbigående trots att etnicitet är en central del av både
förortssituationen och boxningen i Sverige. Etnicitet har varit framträdande i diskussionen kring
identitet och påverkan, men jag har valt att inte vidareutveckla resonemangen kring detta i studien.
Att etnicitet påverkar ungdomsidentiteten är tydligt men i vilken omfattning har jag inte undersökt.
Boxning har kvaliteter som gör idrotten intressant att studera i ett perspektiv av ungdomar i
utanförskap, främst boxningens roll i liknande sammanhang ur ett historiskt perspektiv. Syftet med
boxning som förändrande redskap kan appliceras på i princip alla sporter där även andra
samhällsinstanser har förmåga att omforma individer. Valet av boxning begränsar inte nödvändigtvis
slutsatsen men vidare generaliseringar hur det kan appliceras på andra sporter lämnas utanför denna
studie.
Min utgångspunkt i arbetet är utanförskap och samhällelig acceptans, som ska enas genom en
förändring av förhållanden genom boxningen. Målet är att ungdomarna i utanförskap ska integreras
in i samhället. Frågorna som ställs är om ungdomarna vill integreras in i samhället samt om samhället
vill integrera ungdomarna.
På den första frågan har min utgångspunkt varit ett nej. Ungdomarna vill inte integreras i samhället
utan de har valt ett utanförskap som de själva och övriga samhället upprätthåller (Wacquant, 2008).
Genom en förändring av ungdomarnas identitet kan samhället omforma och tvinga in ungdomarna i
ett av samhället accepterat beteende. I studien har jag valt att använda boxning som förändring av
identiteten vilket är samma funktion som skolan, arbete eller kriminalvården har i dess förmåga och
förväntning i att förändra beteenden.
På den andra frågan har jag utgått från ett ja. Samhällen försöker alltid att integrera grupper i
utanförskap till att bli en del av samhället. Som Sernhede (2002) skriver ”de behov som
majoritetssamhället har av att ’integrera’” (s.64). ”Vi” vill få ”dem” att bli som ”oss”. Skälen till
integreringen kan vara flera. Det övriga samhället ska känna sig tryggt, av ekonomiska orsaker eller
brott mot samhällets regler och normer etc.
71
I min analys och slutsats har jag visat en möjlighet för att förändra marginaliserade ungdomars
beteende. Genom att acceptera ett idrottsligt regelverk med vilket ungdomarna är bekanta förväntas
deras beteenden att förändras för att inte bryta mot scenframträdandet. Motivationen måste dock
komma från individerna själva. Samhället kan skapa förutsättningar och vägledning för att personer
ska förändra sitt synsätt, men om de vägrar kan inte en förändring ske. Därmed kan de resultat jag
visar inte fungera i praktiken om de marginaliserade ungdomarna inte kan acceptera den egna
förändringen. Metoden fungerar inte i alla lägen utan är situationsbunden.
Boxningens framtida roll samt kampsporter i fokus
Ungdomar i utanförskap som söker en maskulin identitet ser ”(2) violence as manly, and (3) danger
as exciting” (Mosher och Tomkins, 1988, s.61). Synen på kampsportsutövning som ett uttryck för
maskulinitet innebär att flera kampsporter med fokus på mental utveckling inte ses som attraktivt.
Boxningen, med sin konfrontativa, direkta struktur där fysisk styrka samt förmåga att absorbera slag
blir centrala egenskaper ses som mer maskulint (Oates, 2006).
När riskaspekten blir central, vilket Mosher och Tomkins (1988) menar i en maskulin identitet, söker
sig ungdomarna i utanförskap ofta till de kampsporter som betraktas som de mest riskfyllda och
tuffaste, psykiskt och fysiskt. Även om boxningen haft en sådan position så har MMA14, sedan de
valdes in som ett underförbund till riksidrottsförbundet (http://www.rf.se, 2010), haft förmåga att
attrahera marginaliserade ungdomar och tagit den position boxningen traditionellt haft. MMA
uppfattas som mer extremt, mer fysiskt och mer omfattande självförsvar vilket innebär mer av de
attribut som många ungdomar söker när de väljer att utöva en fullkontaktskampsport. Det innebär
att MMA‐klubbar kan komma att axla en del av det sociala ansvar som varit förknippat med
boxningen. Därmed blir också MMA‐klubbar del i socialiseringsprocessen från utanförskap till
samhällelig acceptans.
Samtidigt talar historien emot en minskning av boxningens attraktion hos marginaliserade ungdomar.
Under slutet av 1900‐talet skapade karatesparkar en moraldiskussion kring ungdomsvåld. Trots att
karate uppfattades som en extrem variant av kampsport har den inte attraherat ungdomar i
utanförskap i stor omfattning.
Boxningen är förknippad med marginaliserade ungdomar även idag. Historiskt har boxning varit det
naturliga valet för dessa ungdomsgrupper med störst andel utövare under andra halvan av 1900‐
talet. Bilden som upprätthålls underhålls på flera plan av flera aktörer, inte minst av
boxningsklubbarna (Forss, 2008).
Samtidigt kommer boxningen att dela ett ansvar med andra idrottsgrenar, inte minst andra
kampsports‐klubbar, kring den socialiserande aspekten av träningen då fler ungdomar väljer att träna
alternativa kampsporter. Kampsporter kombineras ofta med andra former av träning, exempelvis
boxning, för att skapa bättre förutsättningar för tävling. Kampsportsklubbarna kommer att få en
möjlighet att tillsammans forma individerna som tränar vilket ställer krav på att scenframträdandets
manus inbegriper ett liknande skådespel. Därmed borde klubbar utforma ett gemensamt mål att
socialisera in ungdomar i utanförskap vilket sträcker sig utöver specifika idrotter.
14 MMA – Mixed Martial Arts, kampsport, se sid.58
72
Kampsporter men även andra sporter har möjlighet att ta ett socialt ansvar och vägleda ungdomar i
utanförskap. Samarbete mellan idrottsgrenar skulle skapa bättre förutsättningar och öka kunskapen
kring utanförskap. Diskussionen blir huruvida sporter har det sociala ansvaret eller ifall andra
samhällsinstanser ska axla den rollen och låta idrotter fokusera på enbart sportslig utveckling.
Skolan och idrottens ansvar
”Skolans uppgift är att låta varje enskild elev finna sin unika egenart och därigenom kunna delta i
samhällslivet genom att ge sitt bästa i ansvarig frihet.” (Lpo94). Deltagande i samhällslivet är ett
subjektivt begrepp, men min tolkning av Lpo94 är att skolans uppgift är att fostra goda
samhällsmedborgare. Förortsungdomar i utanförskap betraktas inte som goda samhällsmedborgare
och skolans fostrande funktion har misslyckats. Ansvaret för individens integrering är enligt
skolverket en av skolans uppgifter. Om skolan inte klarar av sin fostrande funktion, har då andra
instanser ett ansvar att integrera ungdomarna som befinner sig i ett utanförskap?
Boxning har såväl internationellt som nationellt haft en fostrande roll för ungdomar i utanförskap.
Detta då boxning i ofta tilltalat dessa ungdomsgrupper. Min uppfattning är att idrottsföreningar har
ett ansvar att arbeta för integrering av ungdomar i utanförskap om de erhåller finansiellt stöd i form
av skattemedel. Idrottsföreningar har däremot inte det huvudansvar för samhällsfostran som
svenska skolan har.
Skolans möjligheter till påverkan är begränsade bland annat beroende på skolplikten. Vissa grupper
ser inte skolgången som någonting positivt. Skolan har också en heterogen grupp ungdomar att
anpassa sig efter medan idrottsutövare delar ett gemensamt intresse, idrotten. Att genom skolidrott
stärka begrepp som makt och respekt genom att skapa en mer tävlingsinriktad skolidrott skulle
attrahera en grupp men stöta bort en annan. Anordnandet av skolkamper kan stärka samhörigheten
inom en skola men samtidigt skapa ett ”vi” mot ”dom”‐tänkande som kan skapa grund för konflikter.
Skolan och idrottsföreningar har fördelar respektive nackdelar gällande försök att integrera
ungdomar i utanförskap. Min uppfattning är att ett närmare och bättre samarbete mellan skola och
idrottsföreningar skulle gynna båda parter samt samhället och ungdomarna. Idag finns visst
samarbete mellan skola och idrottsföreningar men de bygger ofta på lärares respektive
idrottsföreningars kontakter och intresse.
Ungdomars utanförskap
Ungdomars utanförskap uppfattas generellt som ett problem som kan lösas genom olika insatser.
Min uppfattning är att vissa ungdomsgrupper valt ett utanförskap där de befinner sig frivilligt. De
kommer med stor sannolikhet att, som Wacquant skriver (2008), att integreras in i samhället senare i
livet. Människor blir med åldern mindre extrema i sina åsikter och i sitt beteende jämfört med under
ungdomsåren vilket även gäller ungdomar i utanförskap. Sökandet efter en identitet kan vara en av
anledningarna till det sökta utanförskapet och efter en tid finner de sin roll i samhällssystemet. En
förändring efter egen vilja är då ofta att föredra framför tvång.
Att bryta bilden de marginaliserade ungdomarna har av sig själva är också svårt. Självvald territoriell
stigmatisering innebär exempelvis att ungdomarna vill vara en del av utanförskapet och därmed är
riktade insatser till att förbättra levnadsförhållandena inte enbart positivt. För att förändra
73
ungdomarnas utanförskap till en social integration måste deras identitet förändras vilket inte enbart
kan ske genom en förändring av yttre omständigheter. Någonting måste finnas som attraherar dem
mer i att förändra sin identitet än att behålla densamma. En problematik i förändringen av
scenframträdandet till boxning innebär dock att de yttre omständigheterna är oförändrade och
därmed finns liten anledning att ändra sin identitet. Förändras de yttre omständigheterna förlorar
istället boxningen sin attraktionskraft eftersom den inte fyller en direkt funktion.
Upploppen till följd av ett utanförskap kan ses som positivt då ungdomarna synliggör den
problematik som finns. Genom våldshandlingar försöker ungdomarna visa hur samhället brister i sin
uppgift om att värna om sina medborgare. Då protester som genomförts genom demokratiskt
accepterade medel inte får önskad effekt kan valet att bryta mot de lagar som styr samhället vara en
utväg. Se exempelvis historiskt flera utsatta minoritetsgruppers kamp för rättigheter vilket inte sällan
resulterat i våldsyttringar mot statsmakten vilket initialt kritiserats, för att sedan accepterats som en
nödvändig väg mot en samhällelig förändring. Slavarnas och sydamerikanska indianernas
frihetskamper är två exempel, även om de svårligen kan jämföras med den situationen
marginaliserade ungdomar i Sverige befinner sig i, men med jämförelsen vill jag visa att
lagöverträdelser ur ett historiskt perspektiv har kunnat legitimeras i vissa fall. Även om ungdomarna i
utanförskapets beteende inte kan accepteras av samhället så bör det studeras varför upploppen
ägde rum. Att avfärda oroligheterna som ett uttryck för ungdomars bristfälliga fostran är enkelt men
man bör också se de bakomliggande orsakerna till varför upploppen ägde rum. Även om vissa
ungdomar enbart tyckte att det var roligt att kasta sten på polisen så finnas ett samhällsproblem som
inte synliggjorts och en frustration hos ungdomarna av att inte bli hörda. Även om att de bryter mot
lagar i samhället så behöver det de försöker säga inte vara fel. Samhället kan också ha fel och sakna
kanaler för att synliggöra problemet.
7.1Fortsattaämnesstudier
I studien har jag ämnat presentera en del av en lösning på ett större problem. Under arbetets gång
har jag noterat flera aspekter vilka kan vidareutvecklas både inom studier av förortsproblematik och
även kampsporter. Det jag väljer är att presentera ett fåtal av de aspekter jag fann mest intressanta.
Den negativa stigmatiseringen kan studeras utförligare. Vi förväntar oss att samtliga individer vill
socialiseras i samhället och försöka arbeta för att skapa ett trivsamt område att bo i. Verkligheten
bestrider här logiken och visar hur människor ibland självmant väljer att förvärra sin levnadssituation.
Vidarestudier av detta fenomen kan studeras för en större förståelse för att se vilka samhällsinsatser
som fungerar och vilka inte fungerar.
Upplopp och motstånd mot samhället har studerats grundligt, men ett fokus på att se deltagarna i ett
upplopp som individer istället för som en grupp med ett tydligt mål accepterat av samtliga deltagare
skulle kunna generera intressant information. Istället för att söka en gemensam nämnare kan
gruppens aktörer studeras individuellt för att därigenom finna någonting gemensamt bakom det
uppenbara målet de strävar efter.
Inom idrott kan man studera om specifika idrotter attraherar en speciell grupp individer och i så fall
vad varje grupp söker inom sin specifika idrott. Finns det möjlighet att omforma idrotten till att
attrahera andra grupper av utövare och i så fall på vilket sätt. Förändras de delar som attraherar
utövarna över tid och beroende på hur väl införstådda de är med sin respektive idrott.
74
8. Litteraturlista
Arnold and Mee (1998): Lords of the ring – The greatest fighters since 1950. Hamlyn, London
Daun, Åke (1999): Det allmänmänskliga och det kulturbundna. Stocholm: Bokförlaget
Prisma
Goffman, Erving (1959): The presentation of self in everyday life. Random house, Inc. New York
Goffman, Erving (1963): Stigma – Notes on the management of spoiled identity. Simon and Schuster,
Inc. New York
Goffman, Erving (1981): Forms of talk. University of Pennsylvania Press, Philadelphia.
Goffman, Erving (2009a): Jaget och maskerna – En studie i vardagslivets dramatik. Nordstedts,
Smedjebacken
Goffman, Erving (2009b): Stigma – Den avvikandes roll och identitet. Nordstedts akademiska förlag,
Stockholm
Goffman, Erving (2009c): Totala institutioner, Nordstedts akademiska förlag, Stockholm
Gustafsson, Harald (1997): Nordens historia – En europeisk region under 1200 år. Studentlitteratur,
Lund
Gustavsson, Bent (2004): Kunskapande metoder inom samhällsvetenskapen. Studentlitteratur, Lund
Evans, Gavin (2005): Kings of the ring – The history of heavyweight boxing. Weidenfeld & Nicolson,
London
Fexeus, Henrik (2009): När du gör som jag vill – En bok om påverkan. Forum, Stockholm
Forss, Esbjörn (2008): Lärande inom boxning, Uppsala Universitet, Uppsala
Hagedorn, John. M (2008): A world of gangs – Armed young men and gangsta culture. University of
Minnesota press, London
Harrison, Dick (2003): Europa i världen ‐ Medeltiden. Liber, Lund
Ho, Karen (2009): Liquidated – An ethnography of wall street. Duke university press, London
Imsen, Gunn (2000): Elevens värld – Introduktion till pedagogisk psykologi. Studentlitteratur, Lund
Johannessen, Asbjörn & Tufte, Per Arne (2003): Introduktion till samhällsvetenskaplig metod.
75
Liber, Malmö
Lemert, Charles och Branaman, Ann (2001): The Goffman reader. Blackwell Publishers Ltd. Oxford
Magnusson, Lars (2002): Sveriges ekonomiska historia. Nordstedts akademiska förlag, Stockholm
Mosher, Donald L och Tomkins, Silvan S (1998): Scripting the macho man: Hypermasculine
socialization and enculturation. The journal of sex research, vol.25 no. 1
Mullan, Harry och Mee, Bob (2007): The ultimate encyclopedia of boxing. Carlton Books, London
Oates, Joyce Carol (2006): On boxing. HarperCollins publishers, New York
Rhodes, Lorna A. (2004): Total confinement – Madness and reason in the maximum security prison.
University of California press, London
Scheper‐Hughes, Nancy & Wacquant, Loïc (2002): Commodifying bodies. Sage
Publications, London
Sernhede, Ove (2002): Alienation is my nation – Hiphop och unga mäns utanförskap I det nya Sverige.
Ordfront förlag, Sockholm
Skolverket (2010): Läroplan för det obligatoriska skolväsendet, förskoleklassen och fritidshemmet,
Lpo94. Skolverket, Stockholm
Säfve, Torbjörn (1990): En gentleman äntrar ringen – 10 berättelser om boxning. Prisma, Stockholm
Tonkiss, Fran (2010): Space, the City and Social Theory – Social relations and urban forms. Polity
Press, Cambridge
Wacquant, Loïc (2004a): Body and Soul ‐ Notebooks of an apprentice boxer. Oxford university press,
New York
Wacquant, Loïc (2004b): Fattigdomens fängelser. Brutus Östlings bokförlag symposion, Eslöv
Wacquant, Loïc (2009): Punishing the poor – The neoliberal government of social insecurity. Duke
university press, London
Wacquant, Loïc (2008): Urban Outcasts – A comparative sociology of advanced marginality. Polity
Press, Cambridge
Wamsley, Kevin B och Whitson, David (1998): Celebrating Violent Masculinities: The Boxing Death of
Luther McCarty. Journal of sports history, volume 25, number 3,
76
Internetkällor
Aftonbladet, åtkommen 2010‐10‐04 på
http://www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/samhalle/article5751491.ab
Aftonbladet, åtkommen 2010‐10‐04 på http://www.aftonbladet.se/nyheter/article5753358.ab
CBA News, åtkommen 2010‐10‐04 på
http://www.cbsnews.com/stories/2008/01/01/national/main3665137.shtml
ESPN Sports, åtkommen 2010‐10‐04 på http://sports.espn.go.com/espn/page2
Idrottsgalan, åtkommen 2010‐10‐04 på http://www.idrottsgalan.com
Riksidrottsförbundet, åtkommen 2010‐10‐04 på http://www.rf.se/RF‐tycker/Kampsport‐och‐
proffsboxning
Safest and most dangerous U.S cities, åtkommen 2010‐10‐04 på
http://www.infoplease.com/us/cities/safest‐dangerous‐cities.html
Statistiska centralbyrån, åtkommen 2010‐10‐04 på http://www.scb.se
top related