UPPSALA PAPERS IN ECONOMIC HISTORY1992

RESEARCH REPORT NO 29

Arbete, hushåll och region

Tankar om industrialiseringsprocesser

och den svenska järnhanteringen

Anders Flor&

Göran Rydén

Department of Economic History

ISRN UU-EKHI-RR-QO--SE

ISSN 0281-4560

Uppsala universitetRepro HSC, Uppsala 1996

Innehållsförteckning

Förord 5

Kapitel 1Industrialiseringsprocessen - revolution eller evolution?

InledningFyra faser i diskussionen av industrialiseringsprocessen

De inledande fasernaProto-industrin och denj&de fasenKritikzn av begreppet proto-industtialiseting. Mot en femtefas i industrialiseringsdiskussionenProto-industrialisetingsdebatten i SverigeProto-industrialiseting en fortfarande fncktbar infallsvinkel?

Kapitel IIDen sociala organiseringen av produktionen 25

Arbetshistorisk forskning, en arbetets eller lönearbetets historia? 25Makten över produktionen 27

Penetreringsviigen 29D#erentieringsvägen 40Den sociala organisetingen av den svenskabergshanteringen: huvuddrag 43

Kapitel IIIDen sociala organiseringen av hushållet

Hushållet som undersökningsobjektHushållstorlek och befolkningsdynamikHushal och arbetslag

Hushållen i den svenska bergsnäringenEn ny analysmodellArbetsfirdelningen i hushdllet

Kapitel IVKlasskamp och proto-industrialisering

InledningSnatteriets politiska ekonomiArbetskonflikt och hushUsrationalitetDen plebejiska kulturen

77

101012

182123

50505659636667

7171747982

Kapitel VTidigkapitalismen och rummet - begreppet region

Tidigindustri och regionProduktionen av regionerProduktionens och rummets sociala organisering:Bergslagen som region

Bergsmän och bönder, det småskaliga bytetStatlig resurs$irdelning och feodala bindningarMarknad och bruksdominerade regioner

Kapitel VIDen regionala komparationen

Den sociala strukturenDen politiska strukturen

Kapitel VIIAvslutande tankar om industrialiseringsprocesser

Produktion och hushållRegionenProcessens dynamik

Chapter VII1A Summary: WORK, HOUSEHOLD AND REGION 124

Förkortningar 129

888892

959698

102

108109112

118120121122

Källor och litteratur 130

Förord

Denna skrift är resultatet av en resa i såväl tid som rum. För Anders delinleddes den i en manufaktursmedja på Jäders bruk under 1640-talet. FörGörans del hade resan sitt ursprung i ett smedshem på Hammarby bruk iGästrikland någon gång under 1840-talet. Vi stämde möte i en bergsmans-hytta i trakterna av Norberg vid mitten av 1700-talet. Målet skulle s.a.s.närmas från varsitt håll, både i rumsliga och tidsmässiga termer.Emellertid kom resan att kraftigt förlängas och det är tveksamt om vi idagkan säga att denna bergsmanshytta verkligen var målet. Istället har självaresandet fram och åter längs tidsaxeln samt in och ut genom olika rumblivit själva syftet. Resan blev i sig målet för resandet. Vi har kommit attbesöka gruvor, hyttor, hamrar och hem under olika tider och på olikaplatser och vi har stött på såväl brukspatroner som sturska bergsmän ochinte minst deras lika sturska hustrur. Vi har också träffat på försnillandesmeder smygande om natten med undanstoppat stångjärn, malmsorterandeänkor och kolforande bönder. Kortare utflykter har också gjort till andraländer, främst England och Ryssland, för att vid hemkomsten bättrekunna förstå den svenska näringen.

Under resan lopp har vi haft glädjen av ett antal medpassagerare sompå olika sätt bidragit till resandets glädje. Främst vill vi i dettasammanhang framhålla den stora fördel som det innebär att delta i ettstörre forskningsprojekt. Denna skrift har sin utgångspunkt i dendiskussion som förts, och fortfarande förs, inom ramen för detkomparativa projektet Jämproduktionens sociala organisering i Sverigeoch Ryssland 16CW-1.W. De övriga deltagarna, från svensk sida, är RolfTorstendahl, Maths Isacson, Maria Sjöberg och Maria Ågren. Vid olikatillfällen har de läst utkast, hört våra utläggning osv och sedan tvingat osstill diverse preciseringar och nyanseringar. Under en diskussion på ettseminarium på ekonomisk-historiska institutionen tvingades vi också tillvissa klargöranden som i högsta grad påverkat texten. Lars Magnussonoch Klas Nyberg kan sägas vara ‘ansvariga’ för detta. Till sist har IngerJonsson läst hela texten och utifrån en kvinnohistorisk utgångspunktkommit med vissa anmärkningar. Naturligtvis har vi inte kunnat görarättvisa åt alla kommentarer vi fått, detta gäller i synnerhet en kritikutgående ifrån kvinnohistoriska perspektiv, men de finns fortfarande kvari vårt medvetande och bildar en grund inför vår fortsatta forkning om densociala organiseringen av bergsnäringen.

6

Målsättningen med denna skrift är inte att på något sätt ens tecknakonturerna av den utveckling som Sveriges järnhanteringen har genomgåttsedan slutet av medeltiden, utan istället vill vi främst väcka debatt om defrågor som berör denna utveckling. Fram till mitten av 1960-talet utgjordejärnhanteringen ett mycket centralt problem i svensk historieforskning.Därefter kom en period då relativt undersökningar gjordes. Under senareår har vinden emellertid återigen vänt och flera nya studier om densvenska järnhanteringen har nyligen publicerats. Vår skrift skall ses iskenet av såväl den gamla som den nya forskningen, men kanske framförallt i skenet av den förnyade debatten om industrialiseringsproblematikensom först under de senare åren.

*Industrialiseringen var en process som i grunden omformade tillvaron förmerparten av människorna, och vårt huvudsakliga intresse finns i dennaaspekt av detta förlopp - människans förändrade villkor. Dock var detinte en förändring som ledde i samma riktning för samtliga människor.Det finns anledning att instämma i denna sekvens ur en låt av XJzhe Menl’ky Couldn ‘t Hang:

“Some men build a monumentSome men build a tomb

Some men move the world aroundTo give them breathing room

Some men carve a statueOf Isambard Brunel

Some men carve a tunnel into hell”

Hotell Agua Maar, TenerifeDecember 1991

7

Kapitel 1

Industrialiseringsprocessen - revolutioneller evolution?

Inledning

Under de senaste tjugo åren har diskussionen om industrialiseringsproces-sen revitaliserats på ett avgörande sätt. Den största landvinningen harkanske varit att man börjat anlägga ett längre perspektiv på utvecklingenoch följaktligen gått ifrån den, tidigare dominerande, mycket snäva synenpå en genomgripande industriell revolution. Tanken på ett markant brotthar tonats ned till förmån för en mer processartad syn på utvecklingen dären mängd olika faktorer samverkar. Kopplingen mellan ett äldre agrar-samhälle och det uppkommande industrisamhället har därmed gjorts mertydlig, och har kommit att ses som en självklar del i de flesta modeller avden industriella utvecklingen.

Emellertid har denna nya forskning även fått vissa negativa konsekven-ser. Den för svenska förhållanden allvarligaste bristen är en ensidig beto-ningen av de textila näringarna på bekostnad av andra betydande delar avekonomin. Orsaken bakom detta är främst den internationella debatten omdet proto-industriella stadiet i utvecklingen och dess fixering vid den tex-tila produktionen på landsbygden som föregick fabriksdriftens införande.Detta uppbindande av diskussionen kring endast en viss typ av produktionhar på ett allvarligt sätt begränsat debatten. Viktig forskning om andra nä-ringar, och branscher, utförda av äldre forskargenerationer, har därmedkommit att hamna något i skymundan. Detta gäller i synnerhet den tyngreindustrin.

Förvisso har det även tidigare funnits tendenser att i allt för hög gradbetona textilindustrins förändringsprocess som den mall mot vilken all an-nan industri skall jämföras och mätas. Själva sinnebilden för den industri-ella revolutionen är för de allra flesta de första mekaniska spinneriernasom uppfördes i England mot slutet av 1700~talet. Dessa ses då i ettperspektiv där maskinens arbete kom att ersätta handens arbete, ochhemspinningen blev följaktligen överflodig.

En viktig orsak till detta förhållande är att textilindustrins utvecklingmycket bra passar in i den neoklassiska modellens kraftiga markering av

8

kapitalistens position i industrialiseringsförloppet. Brytpunkten i utveck-lingen antas vara uppförandet av de mekaniska fabrikerna, och den tyngd-punktsförändring i relationen mellan det fasta och rörliga kapitalet somdetta innebar. Fabriken, med alla dess maskiner och mekaniska anord-ningar, var kapitalistens verk. Textilindustrins utveckling speglar såledesden process varmed kapitalisten, med sitt ackumulerade fasta kapital, tarbefälet i samhället genom att överträffa det rörliga kapitalet i form av enstor mängd hemarbetare.

Denna bild kan ställas emot den markant annorlunda utveckling somuppvisas av den tyngre industrin, gruvor, metallframställning, varv etc.Inom dessa näringar hade det fasta kapitalet alltid utgjort en betydande delav verksamheten och inget så markant brott i utvecklingen, som vadgäller textilindustrin, kan påvisas. Inte heller var det så att detta fastakapital alltid var någon kapitalists ägodel, utan det finns snarare teckensom tyder på att äldre tiders kapitalister försökte undvika inblandning idessa delar av näringen. Istället var det ofta så att allmogen eller andrasmåproducenter tillsammans hade besittningsrätten över produ-ktionsmedlen, och skötte produktionen. Sålunda finns det mycket somtalar för att de oberoende småproducenterna hade en väl så viktig roll attfylla i industrialiseringsprocessen som de ackumulerande kapitalisterna.Ett studium av den tyngre industrin, speciellt järnindustrin, bör kunnavisa på denna annorlunda bild av utvecklingen.

Ensidigheten i den internationella debatten om det industriella genom-brottet ställer till med vissa problem i relation till den svenska utveck-lingen, då svensk, såväl historisk som ekonomhistorisk, forskning, underfrämst 1950-talet och det tidiga 1960-talet, snarast har ställt järnindustrinsutveckling under perioden före industrialiseringen i förgrunden. Dettanaturligtvis utifrån det faktum att denna näring långt fram på 1800-taletvar den viktigaste i Sverige vid sidan om jordbruket. Samma forskare haremellertid också ofta markerat sågverksindustrins roll under själva indus-trialiseringsprocessen. Det har hävdats att den svenska sågverksindustrinsmycket kraftiga expansion efter halvsekelskiftet 1850 var det närmaste enindustriell revolution Sverige kom. Detta innebär således att den svenskajärnindustrin ges ett mycket begränsat förklaringsvärde för den egentligaindustrialiseringen. Trots bristen på forskningen om eventuella kopplingarmellan den svenska järnhanteringen och sågverksindustrin,1 kan detkonstateras att dessa tillsammans till viss del hade samma betydelsefullaposition som de textila näringarna på kontinenten och i England.

1 Hildebrand 1970, utgör här ett viktigt undantag.

9

Den avtagande intensiteten i den bergshistoriska forskningen i Sverigehar lett till att den inte kopplats till den moderna internationella debattenav industrialiseringsförloppet,* samtidigt som denna debatt, alltså, i alltför liten utsträckning tagit upp den tyngre industrin till behandling. 1föreliggande skrift görs därför ett försök att knyta utvecklingen inom densvenska bergshanteringen till den internationella debatten omindustrialiseringsprocessen. Detta sker främst genom en behandling av trecentrala aspekter av utvecklingen, alla härledda ur debatten. Dessa är fördet första maktförhållanden inom produktionssfären, för det andrahushållets ställning som den primära produktionsenheten, samt slutligenen diskussion av regionen som industrialiseringsprocessens lokus.

Dessa tre områden ses som delar av en helhet, snarare än som tre striktåtskilda forskningsfält. Industrialiseringsprocessen yttrar sig samtidigtsom en förskjutning av maktförhållandena inom produktionen till fördelför icke-producenten; som en omvandling av hushållet från produk-tionsenhet till konsumtionsenhet, samt som en utvidgning och socialhomogenisering av den regionala arbetsfördelningen. Relationen mellandessa processer är mångfacetterade och komplexa. En hypotetisktutgångspunkt är dock att förskjutningen i produktionens maktförhållandenpå ett avgörande sätt är bestämmande för såväl förändringen av hushålletsstruktur som av den regionala arbetsfördelningen.

Hur denna bestämningen skall förstås, samt hur de olikaförändringsprocesserna skall analyseras är ämnet för den fortsatta diskus-sionen. Inledningsvis görs emellertid en historiografisk tillbakablick pådiskussionen om industrialiseringsprocessen för att visa att dessa tre te-mata, även om de inte alltid har kopplats samman, har kommit att stå icentrum för debatten.

* Under 1970- och 1980~talen har det främst varit undersökningar av den förhisto-riska jämhanteringen som har stått i förgrunden för det bergshistoriska intresset. Set.ex. Pipping 1975, s 305ff.

10

Fyra faser i diskussionen av industrialiseringsproces-sen

De inledande fasernaDen engelske historikern David Cannadine upprepar, i en tankeväckandeartikel, den historiografiska devisen att “all historia är samtidshistoria”.Ställningstagandet läggs sedan till grund för en studie av det senaste år-hundradets diskussion av den industriella revolutionen i England. Med av-seende på forskarnas syn på processens grundläggande karaktär och driv-krafter, skiljer han ut fyra faser i debatten. Dessa sätts i relation till detsamtida samhällsekonomiska debattklimatet. Faserna förefaller inte uteslu-tande vara tillämpliga på den engelska debatten, utan fångar också drag idiskussionen om det industriella genombrottet i Sverige.3

Cannadine visar hur synen har växlat mellan att betrakta det industriellagenombrottet som en snabb och revolutionär process eller som mer utdra-gen och evolutionär. Hos historiker som Toynbee och makarna Ham-monds under seklets början dominerade synen på förändringen som ensnabb och, för det tidigare samhällets sociala sammanhållning, förödandeprocess. På grund av den svaga staten och motviljan mot statliga ingripan-den gavs den råa kapitalismen fritt spelrum. Karl Marx konstaterande att“storindustrins grundläggning firades med ett stort barnarov”, var bara ettdrag i denna snabba och inhumana process.4

Dessa historiska ekonomers uppfattning stod ofta i uppenbar strid medtidens nationalekonomer i deras försvar av en ekonomisk laissez-fairepolitik. Historikernas arbeten kan således delvis ses som inlägg i en ak-tuell debatt om statens och statsmaktens samhälleliga roll under en tid somsåg den moderna socialstaten födas. 5 Dessa studier födde reaktioner. Un-der mellan- och efterkrigstiden började bilden av det industriella eländetatt nyanseras. Det tidsperspektiv ur vilket förändringen betraktades, för-längdes och det industriella genombrottet utmålades som mindre våldsamtoch revolutionärt. Försök gjordes istället att, i linje med tidens ekono-miska diskussion, beskriva förloppet ur ett konjunkturcykliskt perspektiv.Intresset försköts dessutom från det nationella planet till det internatio-

3 Cannadine 1984.4 Marx 1974, 666.s5 Cannadine 1984, s 136f. Om den intensiva debatten om staten och dess uppgifter i

sekelskiftets Sverige, se Kilander 1991.

11

nella. Som viktiga förklaringsvariabler framfördes periodiska efterfråge-förändringar på den internationella marknaden och liknande cykler i ar-betslösheten.6

Den snabba och stadiga tillväxten under efterkrigstiden medförde dockatt förklaringskraften i detta cykliska perspektiv kom att ifrågasättas. Ut-vecklingen började istället att betraktas som en rätlinjig tillväxtprocess,vilken då den nått tillräcklig mognad övergick i verklig industrialisering.Enligt två av de främsta förespråkarna för detta angreppssätt, WaltRostow och David Landes, kännetecknades det förindustriella samhälletav en brist på kapital, vilket hindrade en nödvändig investeringsverksam-het. Ett ökat sparande ledde dock till en stegrad investeringstakt, vilketskapade förutsättningar för en fortlöpande teknisk utveckling. Den indus-triella revolutionen var i hög grad en teknisk revolution. 1 en klassiskframställning beskriver Landes denna process på följande sätt:

The heart of the Industrial Revolution was an interrelated succession oftechnological changes. 7he material advances took place in three areas: (1)there was a substitution of mechanical devices for human skills; (2) inani-mate power - in particular, steam, took the place of human and animalstrenght; (3) there was a marked improvement in the getting and working ofmaterials.’

Denna syn utsattes under 1970-talet för en allt häftigare kritik. Orsa-kerna till omsvängningen söker Camradine i den allt långsammare tillväx-ten i världsekonomin och attackerna från vänsterradikalt håll mot natio-nalekonomernas storskaliga tillväxtcentrering. Camradine har därmed nåttsin fjärde och avslutande fas av diskussionen. Under denna period komindustrialiseringsprocessen allt oftare att betraktas som en mycket Iång-dragen process, där en rad små och till synes betydelselösa beslut ochhändelser bildade en kedja med ett, från början, icke avsett resultat. Detindustriella genombrottet hade ingen revolutionär karaktär och förloradedefinitivt sin aura av “success story” för Schumpeters store entreprenör.Cannadine konstaterar att, istället för att påpeka hur mycket som förän-dras under denna period, blev det snarare a la mode att teckna bilden avhur lite som egentligen hade hänt.8

David Cannadins fasuppdelning är naturligtvis en stark schematiseringav den historiografiska utvecklingen i England. Forskarsamhället är säl-lan, åtminstone inte i alla sina delar, någon fårskock som lydigt låter sig

6 Cannadine 1984, s 146.7 Rostow samt1960 Landes 1969. Citatet ifrån den senare s 1. Se även s 41 där Lan-

des tillägger: “the substitution of mineral for vegetable or animal substances”.8 Cannadine 1984, s 162f.

12

fösas av det diskursiva modets vindar och växlingar. Uppenbara parallel-ler till hans schema återfinns emellertid i diskussionen av den svenska in-dustrialiseringen. Hos en äldre generation forskare, som t.ex. ArthurMontgomery, Erik Dahmén och Torsten Gårdlund, dominerar synen påindustrialiseringen som en snabb och genomgripande process.9 Det varemellertid inte textilindustrin som ansågs leda utvecklingen utan dennadynamiska roll gavs istället till sågverksindustrin.

Eli Heckschers bild av förloppet förefaller i detta perspektiv vara någotmer nyanserad. Han betonar en gradvis ekonomisk tillväxt under hela1 800-talet, där utvecklingen inom jordbruket och befolkningsökningentillmäts en central betydelse. Förändringen inom dessa områden anser hanvara nödvändiga förberedelser för det avgörande steget som togs på 1870-talet. 1 likhet med sina samtida kollegor förklarar Heckscher detta stegsom ett svar på ett ökat efterfrågetryck på svenska exportvaror, främstträvaror, från mer utvecklade länder i vår närhet.10

Denna syn på utvecklingen, med ett ensidigt betonande av externa för-klaringsfaktorer och med en markant vattendelare i den svenska ekonominomkring 1870, mötte under 1970-talet reaktioner. 1 arbetet Zndustrialis-mens rötter lade Merike Fridholm, Maths Isacson och Lars Magnusson enny grund för diskussionen om industrisamhällets uppkomst. Det var var-ken teknologisk utveckling eller påverkan från världsmarknaden som ors-akade förändringen utan istället den inre marknadens tillväxt. Hemindus-trins utveckling blev i detta perspektiv central.11

Proto-industrin och den Jjärde fasenNär Cannadine behandlar diskussionens fjärde fas exemplifierar han de-batten med de “nationella gradualisterna”, vilka i opposition mot Rostowhar framhållit den ekonomiska tillväxtens gradvisa utveckling under enlång tidsperiod. N.F.R. Crafts sammanfattar den gradualistiska synen påden engelska ekonomiska utvecklingen 1760-1840 i följande tre punkter:1) Omfattande strukturell omvandling, men liten ökning av per capita in-komsten. 2) Omfattande omdistribution av arbetskraft från jordbruk tillindustri, men en begränsad produktivitetsökning inom industrin. Utveck-lingen inom bomullsidustrin var i detta sammanhang atypisk. 3) Bety-

9 Se Montgomery 1970, Gårdlund 1942 samt Dahmén 1950, kapitel 2.10 Heckscher 1976, kap 6, samt Heckscher 1970, kap II. För en utförligare diskussion

om den svenska industrialiseringen och jämhanteringen se Rydén 1991b. Även detcykliska synsättet finns företrätt inom den svenska forskningen om den industriellautvecklingen. Se Jörberg 1961.

11 Fridholm, Isacson & Magnusson 1976.

13

dande ökning av produktiviteten inom jordbrukssektorn.i* I Sverige harLennart Schön med flera forskare utvecklat ett liknande synsätt, där sam-variationen mellan jordbrukets och industrins utveckling sätts i centrum.i3

Av minst lika stor vikt, om inte större, för den historiska och ekonom-historiska forskningen har den omfattande debatt varit, vilken från 1970-talets mitt förts kring begreppet proto-industrialisering. När FranklinMendels 1972 skriver sin inflytelserika artikel, Proto-industrialization:thefirst phase of the industrial process, ställer han just frågan om indus-trialiseringen skall betraktas som en revolutionär eller evolutionär pro-cess, och konstaterar att de senare årens historiska forskningsresultat sna-rast pekat i riktning mot det senare alternativet.14 Under 1960-talet hadedet expanderande lanthantverket och den tidiga industrialiseringen av deneuropeiska landsbygden börjat att uppmärksammas av allt fler forskare.Redan i sin klassiska artikel om sextonhundratalets kris 1954, konstate-rade Eric Hobsbawm att den växande världsmarknaden innebar att

rural industry, of the putting-out type, which had previously been largelyconfined to textiles, spread in various countries and to new branthes ofproduction (for example metals)....15

Hemindustrins utveckling kom sedan att mer ingående behandlas avforskare som Rudolf Braun, Joan Thirsk, Herbert Kellenbenz och EricJones m fl.16 1 motsats till Hobsbawms syn på expansionen av hemindus-trin som en följd av en efterfrågeökning på den internationella marknadensökte Eric Jones drivkraften till utvecklingen i folkökningen och den sen-medeltida krisens sjunkande jordbrukspriser. Under 1500-talet uppstod,menade han, ett agrart underskikt i England som inte förmådde att födahushållet enbart med sitt jordbruk, tillskott i form av varuproduktion varen nödvändighet. Att landsbygdsindustrin utvecklades på de magra ochmarginella jordarna såg Jones som ett globalt giltigt teorem och exempli-fierade med exempel också från Japan och Nordamerika.17 Diskussionenom landsbygdsindustrin i Jones tappning kan således sägas ha en vidrumslig generaliseringsnivå. Däremot kopplar han inte på något mera be-stämt sätt utvecklingen till den senare industriella utvecklingen. HermanKellenbenz, däremot, antyder möjligheten att se landsbygdsindustrin som

l2 Crafts 1989, 39.s13 Schön 1982, 31. Jörbergs 1984, s Krantz & Nilsson 1975,28ff. och Krantz 1976.l4 Mendels s 257, och1972, Mendels s 74.1982,15 Hobsbawm 1975, s 23.16 Braun 1990, Thirsk 1961, Kellenbenz 1963, 1968.samt Jonesl7 Jones 1968, 61.s

14

en fas i ett i tiden långt utsträckt industrialiseringsförlopp.i* Hos FranklinMendels är ett sådant fasresonemanget tydligt. Landsbygdsindustrin sessom industrialiseringens första fas, vilken fungerar som en förberedelseför den egentliga industrialiseringen. Detta sker på tre sätt. Processenskapar: a) ett proletariat av egendomslösa, b) ackumulation av kapital ochkunnande hos en grupp handels- och köpmän, c) en regional arbetsfördel-ning mellan spannmålsproducerande och hemindustriella områden. 19Framförallt den första punkten blev till föremål för hans egen forskning.20

Mendels ser hemindustrin som ett produktivt sätt att utnyttja den sä-songsvisa arbetslösheten inom jordbruket. Under de lågintensiva agraraarbetsperioderna kunde bondehushållet utnyttjas för varuproduktion,framförallt en textil sådan, och därmed möta en ökad efterfrågan från enexpanderande fjärrmarknad. Inledningsvis belastade proto-industrialise-ringen därför inte områdets livsmedelsförsörjning. Spridningen av hem-industrin i ett området innebar dock på sikt att familjens försörjnings-ramar vidgades. Tack vare inkomsterna från varuproduktionen kunde enstörre familj födas. Att innehav av jord inte på samma sätt var en nöd-vändig förutsättning för försörjningen, innebar också att giftermålsmön-stren förändrades. Till följd av en lägre giftermålsålder, med fler ochstörre hushåll som följd, bevittnade de tidigindustriella regionerna enkraftig befolkningstillväxt.22 Vad Mendels beskriver är en kumulativ de-mografisk process som ledde till att den del av befolkningen som var be-roende av löneinkomster från varuproduktion ökade starkt i vissa regio-ner, varvid incitamentet till en regional arbetsfördelning mellan industri-ella och agrara regioner accentuerades.

Mendels menar alltså att det i hemindustrin fanns en dynamisk poten-tial, som ledde till att förutsättningar för en vidare industrialisering skap-ades. Han behandlar dock inte hur dessa förutsättningar, kapital och ar-bete, socialt länkades vid varandra eller vad som krävdes för att dessaförutsättningar skulle omsättas i en faktisk industrialisering. SomCatharina Lis och Hugo Soly har påpekat fanns ofta ett glapp i tid ochrum mellan proletarisering i betydelsen egendomslöshet och framväxtenav produktionsenheter som kunde omsätta denna befolkning i produktivt

1s Kellebenz 1963, s 835.19 Mendels 1972, s 242ff.20 1 Mendels 1982, s 76 pApekas att en större vikt bör läggas vid det regionala per-

spektivet. Jfr ockd Mendels 1980, s 177ff.21 Mendels 1972, s 259.22 Mendels 1972, s 252f. Se även Braun 1990, s 39, samt Levine 1977.

15

arbete, ett glapp som skapade omfattande fattigdomsproblem, framföralltpå den engelska landsbygden under 1500- och 1600-talen.23

Den process Mendels beskriver var inte strikt lagbunden, vilket hanmarkerar med begreppet deindustrialisering. Vissa regioner med en tidighemindustri omvandlades aldrig till centra för industriell produktion.D.C. Coleman, bland andra, har kritiserat detta begrepp och dess tillämp-ning. Kritiken är delvis logisk. Eftersom området ännu inte var industria-liserat borde det, menar han, vara mer adekvat att tala om en de-proto-industrialisering, ett begrepp som såväl det mänskliga talorganet somnormal stilkänsla torde sätta stopp för. Med tanke på att många, kansketill och med majoriteten, av de områden som uppvisade en blomstrandehemindustri aldrig utvecklades till industriregioner, ifrågasatte han ocksåhela forskningsinriktningens förklaringskraft.*4 Utan att ta del i debattenmellan Coleman och Mendels, har David Landes givit ett intressant bi-drag till denna diskussion. Att vissa delar avindustrialiserades finner hanvara helt i sin ordning och inget att överraskas av. Dynamiken hos proto-industrin låg inte i dess successiva förvandling till industri menar han,utan snarare i att den möjliggjorde att varor kunde nå ut på världsmarkna-den till konkurrenskraftiga priser. Den nya industri som växte fram be-hövde inga torpare som arbetskraft. Hade det inte inom regionen skapatsett stort proletärt underskikt, på det sätt som Mendels förutskickat, skeddeingen industrietablering. Kunskap och kapital, vilka till sin natur var merlättrörliga, lokaliserades istället till arbetskraften.25 Något som ytterligaretalade emot en etablering i områden som tidigare dominerats av hemin-dustri var sannolikt, vilket E.P. Thompson understrukit, torparnas oviljaatt lämna anknytningen till jordbruket för ett fabriksarbete.26

Såväl den socialhistoriska dimensionen av proto-industrialiseringen sombegreppet deindustrialisering, utvecklades under 1970~talets andra hälft avtre tyska forskare i Göttingen; Hans Medick, Peter Kriedte och JürgenSchlumbohm.z7 D.C. Coleman har påpekat att deras elaborering innebaratt begreppet länkades till en ny teoretisk kontext. Istället för en fas i in-dustrialiseringsprocessen blev det en del av diskussionen i övergångenfrån feodalism till kapitalism.** Tidigindustri blev tidigkapitalism. Inomden marxistiska historieskrivningen fanns en lång tradition att anknyta till.

23 Lis & Soly 1984, s 195. Geremek 1991, s 93ff. För en liknande problematiseringav begreppet proletarisering, se Flor& 199Oa, s 587. Agren 1992, kap 1.2.4.

24 Coleman 1983, s 443. Jfr också diskussionen i Isacson & Magnusson 1983, s 60f.25 Landes 1986, ss 592, 601 och 605.26 Thompson 1980, s 303 ff.27 Kritxlte et al 1981.28 Coleman 1983, s 439.

16

Arbetet sågs också, vilket Hans Medick påpekat, som en fortsättning avden debatt som under 1950-talet fördes mellan, framförallt, MauriceDobb och Paul M. Sweezy. Den senares syn på staden och handeln somde förnämsta förändringsfaktorerna av det feodala produktionssättet,kunde genom studien av hemindustrins dynamiska potential än tydligaretillbakavisas.29

Anknytningen till den marxistiska traditionen innebar en analytiskvinst, då den tillhandahöll redskap för att ur ett maktperspektiv behandladen sociala dynamik som var involverad i hemindustrins utveckling.Proto-industrialiseringsprocessen kom att betraktas i ljuset av kapitaletssmygande och gradvisa penetrering av produktionssfären. Processens dy-namik hade sin grund i motsättningen mellan det centraliserade kapitaletoch den decentraliserade produktionen. För att fungera som agent påvärldsmarknaden krävdes, som Fernand Braudel har konstaterat, att han-delsmannen besatt ingående kunskaper om marknader, krediter etc.30Handelsmannen måste självklart också ha något att avyttra på dessamarknader. För att kunna följa med i växlingarna i priser och efterfråganbehövde han också varorna vid en viss tidpunkt och av en viss kvalitet.Detta innebar att handelsmannen i regel också torde ha haft en viss kun-skap om, och visst inflytande över, produktionen för att vid behov kunnastyra producenterna vad gällde tillverkningens storlek, kvalitet och inrikt-ning. Så länge arbetsprocessen inte hade underkastats kapitalet var möj-ligheterna till en sådan styrning små. Likaså var det svårt att befordra enteknisk utveckling av produktionen. Jürgen Schlumbohm påpekar därföratt det fanns en inneboende dynamik i processen mot en större kontrollfrån handelskapitalets sida, en utveckling vars grund var kapitalets strävanefter profit och som på sikt innebar att produktionen kom att centraliserasoch handelskapitalet således förvandlades till industrikapital.31

Dynamiken hade också en kulturell sida. En motsättning fanns mellanhandelskapitalets strävan efter att maximera sin vinst och den ekonomiskarationalism som var styrande för hushållets handlande. För att beskrivaden senare föll de tyska forskarna, i synnerhet Hans Medick, tillbaka påden ryske ekonomen Chayanovs diskussioner om bondeproduktionen somett särskilt produktionssätt. Bonde- eller hantverkarfamiljen betraktadeinte produktionsmedlen som kapital för att frambringa ett avyttringsbartöverskott, utan i första hand som medel för att reproducera hushållet. Attlänka handelskapitalism och hushållsproduktion innebar problem, men det

2g Medick 1981b, s 124. Se även Kriedte et al 1981, s llff.3O Braudel 1986, s 128ff. Braudel 1979, s 57. Jfr Novaky 1990, s 32.31 Schlumbohm 1981. s 94.

17

hade även uppenbara fördelar. Hushållets produktion hade en tendens attmattas då tillverkningen nådde en nivå där dess reproduktion var säkrad.Å andra sidan uppvisade det en stor flexibilitet när det gällde att möta för-ändrade produktionsvillkor, tillfällig arbetslöshet och sänkta styckepriser.Detta skedde framförallt genom en allt intensivare utsvettning av familjensegen arbetskraft, vilket var särskilt viktigt under en period med outveck-lade marknadsrelationer och en relativt begränsad efterfrågan.32 Han-delskapitalets spekulativa inriktning och ovilja att binda verksamheten istora mängder fast kapital synes också väl kunna kombineras med etthemindustriellt produktionssystem. 33 Med en stabil och växande efterfrå-gan på produkten kom dock dessa fördelar att vändas i sin motsats. Sys-temets nackdelar syntes, som Peter Kriedte påpekat, tydligast i perioderav extrem högkonjunktur. Hushållets vilja att öka produktionen var be-gränsad och dess decentraliserade natur innebar hinder för en rationalise-ring och teknisk omvandling av produktionen.34

Utgångspunkten i den decentraliserade och hushållsbaserade produktio-nens särskilda dynamik och motsättningen till handelskapitalet, gav ocksåen ny innebörd åt begreppet deindustrialisering. Som en viktig faktor ideindustrialiseringsprocessen påpekar Peter Kriedte att den fortlöpandenationella proletariseringen och därmed det ökade priset på jordbrukspro-dukter innebar att vissa hushåll, för vilka inkomsterna från hemindustrintidigare varit en nödvändighet, kunde övergå till att försörja sig på ettmarknadsinriktat jordbruk.35 Rudolf Braun har också, i linje med detta,påpekat att vissa hushåll i proto-industriellt dominerade områden användesina penninginkomster till jordköp och för att bekosta nyodling och en ef-fektivisering av jordbruket.36 Denna tendens bygger dock på förutsätt-ningen att hushållen fortfarande var förmögna att fatta sådana beslut ochalltså hade behållit en stor del av sin autonomi som självständiga ekono-miska enheter.

De tyska forskarnas utveckling av begreppet tycks således lösa en delav svagheterna i Mendels konception. Genom att diskutera produktionenssociala organisering och motsättningar kan en fördjupad förståelse nås avdynamiken i den proto-industriella utvecklingen och övergången från ti-digindustri till industri.

32 Medick 1981a, s 42f.33 Landes 1986, 597.s Genovese & Fox-Genovese 1983, s 36. Braudel 1979, s 6134 Kriedte 1981, 136s35 Kriedte 1981, 136.s36 Braun 1990. Isacson & Magnusson 1983, s 60.

18

Kritiken av begreppetproto-industrialisering. Mot en femte fasi industrialisen’ngsdiskussionenDe principiellt mest betydelsefulla invändningarna mot Mendels och göt-tingengruppen kom från en grupp engelska forskare. Maxine Berg, PatHudson och Michael Sonenscher riktade redan 1983 ett gemensamt an-grepp mot dem för att de styrdes av en vilja att schematisera och förenklautvecklingen och inordna den i ett lagbundet utvecklingsschema.37 Deraskritik förefaller delvis att vara befogad. Begreppet proto-industri innefat-tar i sig en viss teleologisk anstrykning. 1 vissa stycken är den dock över-driven. Jürgen Schlumbohm, som ofta fått utstå den hätskaste kritiken, ärmycket noga med att påpeka att dynamiken mot en mer centraliserad pro-duktion har karaktären av en teoretisk konstruktion snarare än en be-skrivning av ett verkligt förlopp. Vad som teoretiskt tas för givet är hellerinte kapitalets penetration, utan dess strävan efter att försäkra sig om ochöka sin vinst av hanteringen.38 Huruvida utvecklingen verkligen tog rikt-ning mot en ökad centralisering var beroende av en rad konkreta histo-riska förhållanden.

1 motsats till, vad de betraktade som en schematiserad och lagbundenbild, förespråkade de brittiska forskarna en långt mer mångstruktureradoch konjunkturell utveckling. Produktionssystem vilka organiserades påolika sätt samexisterade inom samma näring och graden av knytning tillicke-producenten varierade med den ekonomiska konjunkturen.39 Undergoda tider knöt förläggaren till sig arbetare och under sämre tider lämna-des de friare tyglar.40 De sociala alternativen att organisera produktionenbetraktades också som långt fler än bara hushållsproduktion och en av ka-pitalet dominerad organisation. Charles Sabel och Jonathan Zeitlin liksomRobert DuPlessis och Martha C. Howell visade att korporationer och kol-lektiv av samverkande hushåll långt fram i tiden förmådde att möta kravenfrån en expanderande fjärrmarknad.41

Den bild Maxine Berg, med flera, målar upp är således snarast den avett nätverk där olika sätt att organisera produktionen utvecklades i olikatakt och på olika sätt. Centraliserade anläggningar existerade sida vid sidamed autonoma skråkorporationer och lanthantverk organiserat som för-

37 Berg al 1983, 19, Berg 1985, 82, Hudson 1983,et s s samt s 125.38 Schlumbohm 1981, 110. Kriedte, Medick, & Schlumbohms 1986, s 256.39 Berg et s Berg sal 1983, 20. 1985, 83ff.4o Se Thompson 1983, 35.t.ex. s41 Sabel & Zeitlin 1985, DuPlessis & Howell 1982. Sesamt även Hudson 1986, s

76ff samt Hudson 1983. ss 133-144.

19

lagsindustri. Forskningsuppgiften kan uppfattas som ett försök att under-söka hur dessa nätverk upprätthölls och vad som bestämde dess förän-dring.42 Analysmodellen har många fördelar, bland annat därför att denlämnar den närsynta fixeringen vid hemindustrin och istället ser utveck-lingen i en vidare samhällelig kontext där också centraliserade produk-tionsanläggningar och staden integreras.43

Det ursprungliga intresset för hemindustrin hade haft en medveten strä-van att förskjuta perspektivet från stad till landsbygd. Maxine Bergkonstaterar att “The debate on proto-industrialization should have broughtthe commercial and the industrial, the rural and the urban together. In-stead it divided them further.“‘t4 Dynamiken mellan stad och land upp-hörde naturligtvis inte i och med att landsbygdsindustrin växte men dessnatur förändrades, bland annat då stadens roll som varuproducent urhol-kades. Detta fick en rad följder. Jan De Vries har exempelvis visat hurstädernas folkmängd i proto-industriellt dominerade områden växte be-tydligt långsammare än den omgivande landsbygdens. Stadens betydelseför produktionen upphörde inte men den tick en ny roll, främst somfinansiär och organisatör.45 Som Rudolf Braun har påpekat, så skedde in-dustrialiseringen av landsbygden från städerna. Vissa arbetsmoment i densamlade produktionskedjan behölls också i staden, ofta sådana som lågnära den färdiga produkten. Inom textilindustrin är det tydligt hur det varde arbetskrävande, förberedande, arbetsmomenten som förlades till lands-bygden medan slutprodukten framställdes i staden.46

Organiseringen av stadsproduktionen förblev heller inte oförändrad.Proletariserings- och differentieringsprocesser, liknande de inom hemin-dustrin är uppenbara också inom stadshantverket.47 För Frankrikes delhar Michael Sonenscher visat hur en upplösning av skråkorporationernaskedde under 1700-talet och hur andra, mer informella, nätverk av rela-tioner växte fram mellan olika hantverkare och mellan dem och deraskunder.48 1 vissa städer etablerades också frizoner där icke-skråanslutnahantverkare tilläts att verka, så exempelvis i 1600-talets Stockholm och i1700-talets Eskilstuna. Skillnaden mellan de fria villkoren inom hemin-

42 Berg s 17.1985,43 Berg s 90. Jfr Mendels 1982, s 78.1985,44 Berg s 6.1991,45 De Vries 1984, s 238ff. Nisch 1989, s 18Of.46 Braun s 9. Kriedte 1982, s 9. Pollard1990, 1981, s 64. Pollard 1991, s 33ff.

Merrington 1980, s 239ff.47 Unvin 1904, s 46. Dobb 1978, s 229ff. Isacson KL Magnusson 1983, s 58.48 Sonenscher 1987, s 32, samt Sonenscher 1989, s 26f.

20

dustrin och den genomreglerade stadsekonomin, får således inte överdri-vas eller ses som för alltid givna.

Kritiken och den nyorientering av forskningen som den har lett till ärpå flera sätt positiv. Till en del förefaller dock den förklaringskraft somKriedtes, Medicks och Schlumbohms teoretiska konstruktion hade ha gåttförlorad. De engelska forskarnas konception förmår inte peka ut vilka dy-namiska motsättningar som ryms inom produktionen och samhället. Nå-gon förklaring av utvecklingen mot dagens industrialiserade samhällebjuds vi inte. Lars Magnusson har också påpekat hur denna vägran att er-känna någon kungsväg till det industriella genombrottet, leder till problemmed att förklara varför mer centraliserade anläggningar för produktionuppstod och så småningom kom att dominera ekonomin.49

1 artikeln Rehabilitating the Industrial Revolution omprövar Berg ochHudson delvis sina tidigare ståndpunkter. De tycks ha återupptäckt den in-dustriella revolutionen. Deras nya synsätt är ett försök att länka tankenom det markanta brottet, en industriell revolution, med de ovan redovi-sade ideerna om en mångstrukturell och ojämn utveckling. Utifrån Can-nadines tidigare diskuterade schema skulle man kunna hävda att dennaståndpunkt är ett embryo till en “femte fas .” 50 Även Pstrick Joyce har dis-kuterat perioden 1750-1950 i liknande termer. Han skriver:

the necessity of balante: the accent on continuity and adaptation should notbe permitted to mask contrary development. The industrial worlds of 1820and 1920 were very different: in the latter, workplaces were bigger,machinety more prevalent and sophisticated, the direct wage form hadspread widely, and these imperatives involved in tum a more direct mana-gerial involvment in the execution and organisation of work.51

Synen på den tidigindustriella utvecklingen som en förhistoria behöverdärmed inte ställas i motsats till ett erkännande av ett mycket hastigt för-ändringsförlopp, en industriell revolution, som ett led i utvecklingen avdet kapitalistiska produktionssättet.

49 Magnusson 1988. Se även Landes 1986, s 618.50 Berg & Hudson 1990.51 Joyce s1990, 157. Se även Joyce 1987.

21

Proto-industrialisetingsdebalten i SverigeDiskussionen om proto-industrialiseringen i Sverige synes ha haft en godgrund i det arbete som under 1970-talet gjordes av Lennart Schön,Merike Fridholm, Maths Isacson och Lars Magnusson. Historiska demo-grafer tog också tidigt upp vissa temata till diskussion. De demografiskadelproblemen sattes dock, som regel, inte in i någon förklarande helhet avförändringar i hushållet, organiseringen av produktionen eller den sam-hälleliga arbetsfördelningen, som skett hos både Mendels och göttingen-forskarna.52

Receptionen av begreppet i Sverige förefaller emellertid att ha gåttlångsamt, och till detta finns sannolikt flera skäl.53 Den proto-industriellabegreppsapparaten var framförallt modellerad med textilindustrin somgrund. Även om det textila lanthantverket i Sverige hade spelat en storroll för landsbygdens förändring, vilket såväl Heckscher som Utterströmtidigt uppmärksammade,54 så var det inom andra sektorer, framföralltinom sågverksindustrin, som man traditionellt var van att förlägga det in-dustriella genombrottet. Genom sin mer avancerade tekniska utrustningoch centraliserade produktion föreföll dessa enheter falla utanför det om-råde diskussionen om proto-industrin ringade in.55 Genom främst LennartSchöns forskningar ifrågasattes också relationen mellan hushålls- och in-dustriproduktion. De direkta länkarna saknades. De tidigindustriellatextilcentra utvecklades aldrig till några industriella anläggningar och be-lägg saknas för ett flöde av kapital och arbetskraft mellan hemindustri ochfabriksindustri.56 Maths Isacson och Lars Magnusson har dock ytterligareproblematiserat Schöns resultat. Eftersom textilindustrin i ringa gradkrävde yrkesskicklig arbetskraft fanns det, menar de, inom den närings-sektorn inget naturligt flöde av arbetskraft mellan proto-industri och in-dustri. De framhåller istället de tydliga kopplingarna mellan allmogetill-verkning och fabriksindustri inom 1800-talets framväxande verkstads-industri.57

52 Se framförallt Gaunt 1976. Se även den programatiska Sundin & Tedebrand 1979,samt Sundin & Tedebrand 1981.

53 Isacson Magnusson s& 1987, 14.54 Heckscher 1949, 559-584,ss samt Utterström 1957, del II.55 Jfr Cornell 1986, 72.s56 Schön 1979, 124. 1988s Se även Hoppe och Schön 1982. Vad som är något an-

märkningsvärt är den slagsida som finns mot de textila näringarna i svensk proto-industriforskning. Se t. ex. Ahlberg 1988 och Friden 1990.

57 Isacson Magnusson s& 1983, 20f.

22

Maths Isacson och Lars Magnusson är fortfarande de främsta exponen-terna för begreppets applicering på svensk botten. Deras begreppsanvänd-ning skiljer sig dock ifrån såväl Mendels som göttingengruppens. Densvenska landsbygdsindustrin förknippar de uteslutande med hemslöjd ochallmogehantverk, det vill säga produktionsformer som snarast riktade sigtill den inre marknaden och inte var integrerade delar av världsmarkna-den.58 1 motsats till göttingenforskarnas ganska ensidiga betoning av kapi-talets penetration av produktionen som drivkraft i utvecklingen, läggerIsacson-Magnusson stor vikt vid de effekter som en tilltagande differentie-ring inom producentleden fick för utvecklingen.59

Betoningen av sambandet med den agrara sektorn och den inhemskamarknaden leder de bägge författarna till ganska svävande ställningstagan-den till huruvida också den svenska bergshanteringen bör betraktas somen proto-industri. När de 1983 definierade begreppet proto-industri varderas uttryckliga avsikt att studera all “icke-reglerad avsaluproduktionutanför skråväsendet på landsbygden och i städerna”, och de inordnade dåi detta “arbete vid järnbruk och bergsmanssmedjor”.60 Fyra år senarehade emellertid järnbruken plockats bort ur definition, och ytterligare ettår senare fann Isacson det tveksamt huruvida bergsmännens verksamhetskulle klassificeras som proto-industri.61

Möjligtvis är en breddning av diskussionen om den tidiga industrialise-ringen på gång även i Sverige. Det är emellertid anmärkningsvärt att närproto-industrialiseringen diskuterades, i ett temanummer av Bebyggelse-

s8 Isacson & Magnusson 1987, s 18ff.s9 Isacson & Magnusson 1983, s 68 ff.60 Isacson & Magnusson 1983, s 64.61 Isacson & Magnusson 1987, s 15. Isacson 1988, s 19. Emellertid är det uppenbart

att Isacson har vissa svtigheter när det gäller att avgränsa begreppet. 1 diskussio-nen om industrialiseringen av jämhanteringen kopplar han ihop “bergsmännensverksamhet under 1700- och 1800~talen” med “de järn- och stålverk som anladesvid det industriella genombrottet” och som “ersatte . . . ett stort antal mindre enhe-ter”. Han konstaterar vidare att det “fanns . . . klara kopplingar mellan den förindus-triella och den industriella jämhanteringen”. Enligt Isacson finns således förbindel-sepunkter mellan bergsmännens verksamhet och den moderna stålindustrin, mensom vi ser det utvecklades den senare främst ur brukens verksamhet. Frågan blir dåom Isacson aterigen vill inkludera dessa under begreppet proto-industri, eller omdet snarare är så att användandet av begreppet ‘förindustriell’ markerar just dennatveksamhet vad gäller användbarheten av begreppet proto-industri för att analyseraden svenska jämhanteringen. Se även Agren 1991, där hon diskuterar de agraradelarna av den svenska jämhanteringen i termer av proto-industri. Hos Sundin &Tedebrand 1979, som definierar bruken som ‘proto-industriella miljöer’, finns överhuvudtaget ingen diskussion om begreppets användbarhet i relation till jämhante-

23

historisk tidskrift 1988, så nöjde sig flertalet bidrag med att referera till-baka till Franklin Mendels ursprungliga frågeställningar. Med undantagav Magnussons och Isacsons mer teoretiska utblickar, har man inte tagithänsyn till den diskussion av begreppet som sedan har förts. Om tema-numret skall tolkas som ett tecken på att begreppet proto-industri, sent omsider, har börjat få en plats inom svensk historisk och ekonom-historiskforskning är det således i en internationellt sett något förlegad form.62

Proto-industrialisering en fortfarande fuktbar infallsvinkel?Utan att, på långt när, ha tagit upp alla infall och vinklingar i den debattsom har förts kring begreppen industrialisering och proto-industrialiseringde senaste tjugo åren, skall här konstateras följande: Utvecklingen inomjärnproduktionen är av allra största vikt för en vidare förståelse av deneuropeiska industrialiseringen. 1 allt för hög grad har tidigare generalise-ringar och modeller varit baserade på erfarenheter ifrån de textila näring-arna. Järnhanteringen, samt även annan “tyngre” industri, har vid sidanav textiltillverkningen haft en mycket viktig roll att fylla.63 Den senare de-batten skiljer sig härvidlag från Thirsk och Kellenbenz tidiga inriktning pålandsbygdsindustrin, vilka båda också behandlade den allmogebaseradebergshanteringen.64 Under senare år har också Wolfgang Mager pläderatför en sådan bred förståelse av begreppet proto-industri, vilken förmår attäven integrera andra produktionsgrenar än textilhanteringen i diskussio-nen, bland annat då bergsbruket.65 Det förtjänar också att i detta samman-hang citera Heckschers uttalande att:

vill man lära känna den grundläggande sidan av den industriella utveck-lingen, alldeles särskilt sådan denna har blivit under det senaste århundra-det, sB får man därför gå till ett helt annat område [än textilindustrins, v8ranm] och närmast till jämhanteringen.66

Vi hävdar vidare, som sammanfattande tankar utifrån den ovan fördadiskussionen, att utvecklingen har inneburit att ett mer accentuerat kapita-listiskt produktionssätt med tiden blivit förhärskande. Detta betyder att vi

62 Bebyggelsehistorisk Tidskrift, nr 16, 1988.63 Coleman 1983, s 443. Se även antologin Day & Tylecote 1991, för en modem dis-

kussion av den industriella revolutionen sedd i ett tekniskt perspektiv utifrån ut-vecklingen inom metallframställningen. Se speciellt Tylecote 1991.

64 Kellenbenz 1963, s 841ff, samt Thirsk 1961, s 72f. För en tankeväckande kompa-ration av järn- och textilindustrins utveckling före det industriella genombrottet seMantoux 1983, ss 271-310. Se även Accampo 1989.

65 Mager 1988, s 295ff.66 Heckscher 1970, s 35.

2 4

delvis tar avstånd ifrån de tankegångar som lanserats av b1.a. MaxineBerg om att endast se utvecklingen i form av ett i rummet utsträckt nät-verk. Industrialiseringsprocessen har inneburit att den storskaliga fabriks-industrin med tiden slog ut förlagssystemet och andra former av småskaligproduktion. Vi tar à priori inte ställning till på vilket sätt denna processgjorde sig gällande. 1 den tidigare debatten har den dominerande synenvarit att förändringen bottnade i en gradvis penetrering av kapitalet in iproduktionens sfär. Vid sidan av denna syn finns ytterligare en förklaringtill utvecklingen, den väg som enligt Marx var den verkligt revolutione-rande, det vill säga att producenten blev icke-producent som en följd aven succesiv differentiering inom producentkollektivet.67 Sannolikt harbägge dessa processer bidragit till förändringen och måste båda betraktasur ett mycket långt tidsperspektiv.

Den fortsatta diskussionen kommer i grova drag att föras kring de trecentrala teman vilka tidigare har nämnts. Dessa är:

* Maktförhållanden inom produktionssfären.* Hushållets ställningen inom produktionen.* Bindningen av produktionenheter i ett nätverk tolkade som regioner.Som synes innebär detta ett försök att behålla göttingengruppens inrikt-

ning på maktförhållanden och hushållsproduktion, dvs studier på mikro-planet, samtidigt som vi gör en ansats att också anlägga ett större (makro)perspektiv på processen där näringens övergripande utveckling diskuterasinom ramen för ett, i förhållande till tidigare forskning, reviderat regions-begrepp.

67 Marx 1973, s 303. Tolkningen av detta textställe hos Marx spelade sedan en bety-delsefull roll i den diskussion som följde på Dobb 1978. För denna debatt se Hilton1980.

25

Kapitel II

Den sociala organiseringentionen

av produk-

Arbetshistorisk forskning, en arbetets eller lönearbe-tets historia?

Med det ovan skisserade synsättet får produktionsprocessen och därmedockså själva arbetet en mycket central roll i analysen. Detta är också ettviktigt tema i den internationella arbetshistoriska forskning som har vuxitfram under de senaste åren. Harry Bravermans bok Arbete och Monopol-kapital har, även om dess slutsatser långt ifrån varit oemotsagda, utövatett stort inflytande.1 1 hans efterföljd har studierna ofta kommit att handlaom arbetets förändrade innehåll och makten över själva arbetssituationen.Arbetsprocessen och dess förändring har dessutom ställts i förgrunden fören förståelse inte bara av produktionens utveckling, utan även för ett vi-dare begripliggörande av samhällets sociala relationer. På senare tid haräven aspekten genus förts in i analysen.2

Den svenska forskningen inom detta område har varit livaktig ochnjuter ett högt internationellt anseende. Vad som framför allt bör betrak-tas som det specifikt svenska bidraget till detta forskningsfält är inrikt-ningen på mikrostudier på företags- och branschnivå. Genom detta för-hållningssätt har flera forskare på viktiga punkter kunnat revidera och ny-ansera Bravermans och andra tidiga arbetshistorikers slutsatser. Flertaletsvenska arbetslivshistoriker är således idag ense om att hypotesen om ar-betets degradering inte stämmer helt fullt.3

En svaghet, inom den svenska arbetshistoriska traditionen är emellertiddess närmast totala, och nu också programmatiska inriktning på studier avindustriarbetet under det sena 1800~talet och 1900-talet. Något tillspetsat

1 Braverman 1977.2 Se för en översiktlig introduktion av debatten se Thompson 1989. Se även Joyce

1990, samt Zeitlin 1987. Wikander 1988, s 17ff.3 Se t.ex. de volymer som utkommit inom projekt Produktion, teknologi och arbete

vid Ekonomisk-historiska institutionen i Uppsala: Magnusson 1987, Isacson 1988b,Isacson 1990, Johansson 1988, Johansson 1990, Wikander 1988 samt Eriksson 1991.

26

skulle man kunna hävda att arbete blivit likställt med lönearbete.4 Ett an-gränsande problem är att arbetaren endast har analyserats i relation tillsjälva arbetet. Vad som har saknats är en koppling mellan arbetet och envidare social kontext. Det finns förvisso idag ansatser till att även studeraarbetet i relation till t ex staten, politiken, marknaden etc, men arbetarenförblir ofta, så att säga, fast inne i fabriken.5

Att fokusera analysen av för- och tidigkapitalistiska arbetsformer påfrågan om makten över arbetet skapar en möjlighet att brygga över denavgrund som idag föreligger mellan arbetslivshistoriker och historikersom behandlar äldre produktionsformer. En sådan förlängning av tidsper-spektivet borde vara befordrande för att förstå den arbetsorganisation ochde arbetskonflikter som rådde vid det sena 1800-talets industriella anlägg-ningar.” Ty, som Klas Åmark mycket riktigt har betonat, så existeradekapitalistiska förhållanden redan långt före industrikapitalismens genom-brott. Han understryker också att “forskningen kring arbetsprocessensförändringar är fruktbar och dynamisk, men den behöver utvecklas, så attden inte ensidigt inriktar sig på fabriksarbetets framväxt.“7 En väg att nåett sådant mål vore att anknyta diskussionen om begreppet proto-industri-alisering till den moderna arbetslivshistorien.

En effekt av ett dylikt angreppssätt kan även bli att arbetaren “släpps utur fabriken”, eftersom det proto-industriella arbetet ofta har analyseratssom en väl integrerad del av samhället. Att produktionen i regel var för-lagd till hushållet gör det naturligt och nödvändigt att samtididgt studerasåväl produktion som reproduktion. Eftersom det knappast gick att skiljaproducentens yrkesroll ifrån en privatroll kan han/hon inte, vilket skettmed senare tiders arbetare, riskera att bli “fastanalyserad” vid sitt arbete.

En vidare historisk infallsvinkel torde således på flera sätt vara fruktbarför att bredda studiet av det sena 1800-talets och 1900-talets industriar-bete. Studierna kommer då att kunna fånga inte bara människans relationtill arbetet utan också till den allt mer särskilda fritiden. 1 takt med att

Ett undantag från denna modemhistoriska centrering utgör dock Lars Ekdahls forsk-ning, se Ekdahl 1983. Ekdahl 1986a samt Ekdahl 1986b.Historisk arbetslivsforskning i Sverige under 1990~talet, HT 1990:4, ss 560-576. Fören översikt över den svenska arbetslivshistoriska forskningen se Olsson 1987 samt iinledningskapitlen till verken nämnda i not 3, har ovan. För kritiken se Ryden 1991d.kapitel 1. Jfr även Ekdahl 1991, s 58.Ett mycket belysande exempel på ett dylikt angreppssätt är Reddy 1984. Enligt ho-nom existerade varken en fri varu- eller arbetsmarknad förrän in på 1900-talet, ochdet är därför inte helt lämpligt att analysera de konflikter som existerade i marknads-termer. Se även Fox 1985, som exempel på ett mer långsiktigt tidsperspektiv.Åmark 1986, s 18.

27

arbetet dekvalificeras till sitt innehåll så förefaller det nämligen att pro-fessionaliseras och skiljas från andra mänskliga aktiviteter. Utvecklingeninnebär bland annat att arbetet förlorar sin roll som indentitetsskupare, enförändring som är av central vikt för förståelsen av det senkapitalistiska,eller om man så vill postindustriella, samhället.8

Makten över produktionen

För att kunna närma sig frågan om makten över produktionen är det nöd-vändigt att börja diskussionen med att något mer precisera vad som menasmed begreppet produktion. En enkel skiss över produktionsprocessen äratt se den som bestående av förutsättningar, arbetsprocess och arbetsre-sultat. Arbetsprocessen innebär att produktionens förutsättningar - arbe-te, råvara och arbetsmedel - sätts i rörelse i syfte att framställa en pro-dukt.9 Varje del av produktionsprocessen är förknippad med bestämda so-ciala relationer vilka kan formuleras som maktrelationer: vem anskaffarråvara, vem bestämmer när och hur produktionen skall utföras och vemhar rätt till färdigprodukten. Summan av dessa maktrelationer ryms i be-greppet produktionens sociala organisering, vilken ses som skild från,men intimt förknippad med, produktionens tekniska sida.

Graden av teknisk utveckling och arbetsdelning förutsätts på ett grund-läggande sätt vara bestämmande för de möjliga vägar vilka står till budsför producenten respektive icke-producenten för att styra produktionen.Bestämningen är inte i första hand ekonomisk utan teknisk. Det handlarinte om möjligheten att äga, utan om förmågan att sätta arbetsprocessen irörelse. Den teknik som bär upp produktionen under kapitalismen begrän-sar producentens inflytande.10 Arbetsprocessen är med Marx egen termi-nologi underordnad kapitalet. 11 Även om producenten förvärvade dennödvändiga produktionsutrustningen skulle han vara oförmögen att produ-cera. Arbetet är som André Gorz formulerar det “heteronomt” det villsäga:

8 Gorz 1984, s 61. Herlitz 1986, s 399. Jfr Cohen 1988, s 189.9 Den följande diskussionen bygger, där inte annat anges, på Flor& 1987a. s 48ff. Ry-

dCn 1991d, s 15ff. Jfr även Thompson 1989, s 38ff.lo Marx 1974, kap 12-13, Therbom 1980, s 361. Bemer 1981, s 39.l1 Marx 1975, s 616ff.

28

bestämt till både innehåll och form av tekniska imperativ som står överindividernas val och Åsikter och som sätter upp gränser för den relativtsnäva ram inom vilken deras initiativ och omdöme kan rymmas.12

Detta förklarar det till synes paradoxala förhållandet att producentenunder kapitalismen inte förfogar över produktionsmedlen trots att ingaformella juridiska eller ideologiska hinder föreligger. Detta immanentadrag hos produktivkraften möjliggör att de fritt kan omsättas på en mark-nad utan att hota reproduktionen av produktionssättets maktförhållanden.Att en marknad för arbetsmedel existerar är således en följd av och inteen orsak till detta konstituerande drag hos produktionsprocessen. Eller föratt citera Habermas:

först nu kunde egendomsordningen övergå från ett politiskt förhållande tillett produktionsförh&lande, nämligen på grund av att det legitimeras medstöd av marknadens rationalitet, av bytessamhällets ideologi, och intelängre av n8gon legitim maktordning.13

Denna teoretiska skiss av produktionsprocessen är mycket allmän ochsyftar till att i princip omfatta allt mänskligt arbete. Olika produktionsfor-mer skiljs åt genom att bestämma hur dess maktrelationer ser ut. Som ide-altypiska extrempunkter i varuproduktionens utveckling framstår å enasidan hantverksproduktionen där mästaren eller mästarkollektivet suveräntbehärskade produktionen och å den andra en industrikapitalistisk produk-tion där fabriksägaren intar en lika suverän position. Mellan dessa ex-trempunkter finns dock en rad produktionsformer, dels sådana där maktenförskjutits mellan grupper inom producentkollektivet, dels sådana därmakten förskjutits till grupper utanför produktionen. Den första av dessaprocesser innebär en differentiering av producentkollektivet och den andraen penetrering från grupper utanför produktionen. Båda dessa förän-dringsprocesser är intressanta ur vårt perspektiv.

Den amerikanske ekonomen John Roemer har kritiserat en för hårduppknytning av den ekonomiska analysen till produktionens maktförhål-landen. 1 sina studier tar han i stället sin utgångspunkt i den samhälleligafördelningen av produktionsförutsättningar.14 Genom sin kritik riktar Ro-emer uppmärksamheten mot andra hinder än de tekniska för omsättandetav arbetsmedel och arbetskraft i produktivt arbete, hinder som begränsaraktörernas möjlighet att förfoga över produktionsmedel snarare än de upp-häver deras kunskap och kraft att omsätta dessa. Sådana instititutionellahinder i form av restriktioner som berör distributions- och ägarförhållan-

l2 Gorz 1984b. s 88. Jfr Habermas 1984a. s 65l3 Habermas 1984a. s 79.14 Roemer 1982, s 39. Roemer 1988, s 24.

2 9

den kan förutsättas vara särskilt betydelsefulla i samhällen där maktenöver produktionen inte var tekniskt förankrad. För den period som härskall studeras torde de därför vara av vikt att integrera i resonemanget.

Roemer förespråkar också, i likhet med Jon Elster, ett aktörscentreratangreppssätt i spelteorins form för den ekonomiska mikroanalysen.15 Ak-törsperspektivet är intressant, ingen av författarna är dock övertygande isin argumentering för varför detta måste ges en spelteoretisk form, medde risker för anakronismer som det innebär att överföra den moderna so-ciologins rationella spel till förfluten tid.

Ett aktörsperspektiv är en naturlig utgångspunkt även för en studie avproduktionens maktförhållanden: makt innehas och ageras av sociala aktö-rer. Resonemanget ovan pekar ut två av de viktigaste aktörena, producentoch icke-producent. Benämningarna har en förledande konkret klang, detrör sig dock om teoretiska begrepp vars empiriska innehåll förändras övertid. Under för- och tidigindustriella förhållanden tog relationen mellanproducent och icke-producent snarast form av ett förhållande mellan hus-håll, medan det har individualiserats under den vidare industrialiserings-processen. Aktörstrukturen förändrades således under den period som härintresserar oss, en omstöpning vars främsta uttryck var framväxten av enmarknad för arbetskraft.

PenetreringsvägenHur får då personer och grupper utanför produktionen makt över produk-tionsprocessen, det vill säga hur såg kapitalets penetreringsväg ut? 1 dis-kussionen ovan har en viktig sådan väg antytts, en väg som löper frånproduktionsprocessens ändpunkter till dess centrum, arbetsprocessen. Ge-nom att monopolisera tillgången till avsalumarknaden, vad Schlumbohmbenämner som ett köpsystem, och till råvarumarknaden, det vill säga ettförlagssystem, ges icke-producenten möjlighet att också påverka arbets-processen genom att ställa krav på utformning, kvalitet och leveranstid.16Förläggaren har dock ofta svårt att upprätthålla och utveckla detta domi-nansförhållande. Precis som i den feodalt organiserade jordbruksproduk-tionen, var det inte icke-producenten som organiserade eller direkt styrdearbetet utan beroendeförhållandet måste upprätthållas med hjälp av, vadsom inom marxistisk historieskrivning har benämnts, ett utomekonomiskttvång.17

l5 Roemer 1982, s 192f. Elster 1988, s 207ff. Elster 1989.l6 Schlumbohm 1981, s 98ff. Floren 1987a, s 56f.l7 Kriedte, Medick & Schlumbohm 1986, s 264.

3 0

Förlagskapitalistens behov av att använda sådana tvångsåtgärder varie-rade. Det är i detta sammanhang viktigt att skilja mellan ett förlagssystemdär producenten hade tillgång till ravaru- och avsalumarknad och där haninte hade det.18 Av central betydelse är också vilka möjligheter arbetarengavs att etablera sig som självständig producent eller inom ramen för enproduktionsordning med mer fördelaktiga villkor än de förhandenva-rande.lg Anders Florens studie av relationerna mellan brukspatron ochsmeder vid Jäders bruk under 1600-talets andra hälft, visar de närmastoöverstigliga problem det innebar för icke-producenten att bygga upp ettdominansförhållande så länge producenterna själva såväl kunde anskaffajärn som sälja sina färdiga manufakturprodukter, samt dessutom hademöjlighet att etablera sig som självständiga lanthantverkare.20

Den amerikanske ekonomen Stephen Marglin har försökt att analyserade kapitalistiska produktionsformernas utveckling som i första hand enfråga om makten över produktionen. Varken förlagsindustrins arbetsdel-ning eller fabriksindustrins centralisering var, menar han, det nödvändigaresultatet av några tekniska förändringar. Förändringen av produktions-organisationen ledde heller inte till någon ökning av produktionen. Vadsom förbättrades var icke-producentens kontroll av verksamheten. Det varsnarare exploateringen än produktionen som effektiviserades, vilket ökadekapitalistens vinst.21 Marglin har senare utvecklat sin frågeställning till attäven gälla vad som hindrade producenten att bryta sig ur denna produk-tionsordning? Svaret ligger, menar han, i kapitalisternas organisationsför-måga och deras kunskapsövertag. Arbetsfördelningen inom förlagsindus-trin gjorde producenterna oförmögna att överblicka hela processen, en ut-veckling som förstärktes när fördelningen av sysslor blev tekniskt be-tingad .22

För Marglin, liksom för flera andra forskare, är således makten överproduktionen intimt kopplad till frågan om kunskap. Men hur skapasdenna ojämlika fördelning av kunnande? Arbetsdelningen upprätthålleroch reproducerar den, men för att arbetsdela produktionen krävs ingåendekunskap om arbetsprocessen, ett kunnande som har överförts från produ-cent till icke-producent. På frågan om hur kapitalistens kunskapsövertagen gång skapades har Marglin inget svar. Maxine Berg har kritiserathonom på denna punkt och påpekat att överföringen ofta var en lång och

18 Rule s1981, 33.lg Bruland 1990, 165.s20 Florh 1987a. 6 - 7 .kap21 Marglin 15f.1978, s22 Marglin 1984, s 146ff.

konfliktladdad process därskapsmonopol.

Kunskap är ingen ändlig

31

producenterna försvarade sina tidigare kun-

resurs, utan kan utan att minskas spridas påflera innehavare. En sådan process av kunskapsspridning eller kunskaps-tradering bör skiljas från den process av social kunskapsöverföring vikoncentrerar oss på i detta sammanhang och vars utmärkande drag är attkunskap överförs från en social grupp till en annan, varvid den förvär-vande gruppen sedan hindrar de tidigare kunskapsägarna att åter komma ibesittning av kunskapen.

Makt och kunskap hör samman. När de sociala relationerna i produk-tionssfären preciseras som maktrelationer innebär det att de också berörskilda kunskapsområden. När kunskapsöverföringen diskuteras är det där-för av vikt att skilja mellan sådan kunskap som berör:

a) råvaror och färdigproduktb) produktionsteknikc) handlagetSom tidigare har påpekats besatt handelskapitalisten ingående kunska-

per bla. om varumarknader, kreditsystem samt produktens kvalitet. Densvenske ekonomiske skriftställaren Johan Claesson Risingh var exempel-vis, vid 1600-talets mitt, noga med att påpeka att dessa vetandeområdenvar oundgängliga för handelsmannen .24 När handelskapitalet i köp- ochförlagssystemets form anknöts till produktionen uppkom delvis nya kun-skapsområden som hade sin grund i de makttekniker som var förankrade iköpmannakapitalistens strävan efter att kontrollera produktionens änd-punkter. Förläggaren övervakade noga kvalitet och kvantitet på den rå-vara som producenten erhöll och den färdigprodukt han levererade. Fort-farande berörde kunskapen således framförallt råvaran och fardigproduk-ten.

Den svenska bergsindustrins utveckling under 1600-talet illustrerardetta. Statsmaktens roll var central. Att upprätthålla en jämn kvalitet påstångjärnet, framfördes, i statsintressets namn, som ett viktigt mål för attunderlätta och öka järnhandelns omfattning. Med denna ambition gavsbergsfogdar och järnvräkare uppgiften att avgöra kvaliteten på såväl malmsom tack- och stångjärn. 1 Kungl Majt:s plakat om järnvräkeriet 1671stadgades exempelvis att dessa under ledning av ortens bergmästare, nogaskulle övervaka malmens kvalitet och dessutom hålla ett vakande öga över

23 Berg 1984, s 169. Se även Berg 1982.24 Risingh 1669. Se även Novaky 1992 kommande.

3 2

hur bergsmännen blandade denna malm vid blåsningen i hyttan? För attkunna fälla dessa avgöranden krävdes träning och kompetens. Sannolikthade vissa av de lägre befattningshavarna ett praktiskt förflutet inombergsnäringen, men förmodligen spelade också statsmakten en viktig roll iförmedlingen av denna kunskap. Det är bland annat ur detta perspektivsom statsmaktens gynnande av geologi och kemi skall ses. Ett kemisktlaboratorium upprättades exempelvis vid bergskollegiet i samband meddess grundande år 1637 och utvecklades under Urban Hjärnes ledning på1670-talet.26 1 sin upplysningsskrift i bergsvetenskapen med det belysandenamnet: En ganska liten Bergh-lychta, förmedelst vilken man sig uti detmörka bergverks hantering själv leda och lysa kan, vilken tillställdes KarlX1 efter hans resa i Bergslagen 1687, uppehåller sig Hjärne också främstvid bergshanteringens metallurgiska och geologiska aspekter.27 Denfackmässiga kompetensen var dock inte isolerad till det kemiska laborato-riet eller proberkammaren, utan bergskollegiet var sannolikt det ämbets-verk som tydligast professionaliserades. Den juridiskt-naturvetenskapligabergsexamen som formellt infördes vid universiteten vid 1700-talets mitt,torde ha borgat för en allmänvetenskaplig kompetens hos dess medlem-mar.28

Kvalitetskontrollen skedde dock inte bara av kronans män utan ocksåvid bruken, vilket krävde att även bruksägare och inspektorer måste be-sitta kunskaper på dessa områden. Dåligt tackjärn drabbade såväl bruks-patron som smeder. Detta påtalades också i en gemensam supplik frånbrukspatroner och smeder till hammartinget i Nora och Linde år 1709.Den försämrade kvaliten på råvaran sades leda till att “både järn och kolbortsmidas därigenom både bruksägaren och arbetaren mycket kommit attlida”.29 Det var dock inte alltid enigheten var så stor. Konflikter uppstodmellan brukspatron och smeder över såväl råvarans vikt som dess kvali-tet. När smederna inte hade lyckats att nå upp till det produktionskvantumsom normerades, förekom att de försvarade sig genom att åberopa sådanabrister hos råvaran.30

Frågan om tack- och stångjärnets kvalitet hängde naturligtvis nära sam-man med den tekniska kunskapen. 1 vräkeriplakatet 1671 påtalades exem-pelvis hur bristande teknik drev bergsmännen till att ge upp goda järn-

25 Kungl maj:& plakat och förordning angående jämvräkeriet, 15/12 1671, KSFPR s264ff.

26 Lindroth s 5 16ff.1989.27 Hjärne 1907-09, s 435ff.28 Runeby 1979, s 308.29 HTP 22/6 1709, Bergsmästararkivet i Nora - Linde mfl bergslagar, AIII:l, ULA.3o Karlsson 1990, s 13 1. Angående viktkonflikter jfr Kula 1986, ss 54 och 194f.

33

malmsgruvor när djupet blev för stort. 31 1 takt med att köpmän, och andrapersoner som själva inte var delaktiga i produktionen, förvärvade ham-mare kom ansvaret för det fasta kapitalet att åvila ägaren inte brukare.Detta krävde att han förvarvade den kunskap som erfordrades. OttoDress, en av det sena 1600~talets ledande bruksägare, påpekade exempel-vis vikten av detta. En orsak till att man “till kort komma och skada tagakan av metall bruk” var menade han att “man okunnig om bergverk äroch att man intet själv förstår tillbörligen dem att bygga, bruka och därom att disponera”.32

1 de fall producenterna tidigare haft ett inflytande över denna del avproduktionen urholkade förändringen av egendomsförhållandena derastekniska kompetens. En sådan utveckling antyds vid Jäders bruk därmanufaktursmederna i regel själva ägde, konstruerade och reparerade sinaverkstäder fram till mitten av 1600-talet. De förändrade ägoförhållandenaunder det följande århundradet innebar att de ofta hindrades att fritt byggaom och till sina verkstäder, vilket också ledde till en kunskapsöverföring.På 1710-talet påpekade brukspatronen att smedernas bristande kunskapernär det gällde byggande, hade gjort att han tvingats att anställa en bygg-mästare vid bruket.33

Att byggmästare var knutna till bruken för byggnadernas underhåll, vardet vanliga även vid stångjärnsbruken. Boel Berner har påpekat att dessahade en mycket viktig roll att fylla för 1700~talets och det tidiga 1800-ta-lets teknikutveckling och teknikspridning, b1.a. därför att de inte ensidigtknöts till ett enstaka bruk utan ofta “lånades ut” för uppdrag utanför bru-ket.34 Vid Jäder, liksom vid stångjärnsbruken, fortsatte dock smederna attha det övergripande ansvaret för det löpande underhållet av hammare ochhärd. 1 ett tillägg till hammarsmedsordningen preciserades förpliktelsen år1682 till att, utan tillskott i lönen, underhålla hammarskaft, lyftarmar,bruskar, kilar, kolfat, ståfvor och nödig smörja.35 Denna förordning fort-satte att gälla under hela 1700~talet och stadfästes även i 1823 års ham-marsmedsordning. Vid det senare tillfallet dock med ett tillägg om attdessa uppgifter kunde läggas ut på andra arbetare, som då erhöll betalningfrån mästersmeden.36

3’ KSFPR, s 266.32 Dress 1925, s 1.58.33 Floren 1987a, s 99.34 Bemer 1981, s 118.35 Bergskollegii protokoll 18/11 1682, KSFPR, s 316.36 Hammarsmedsordningen 1823.5 11 och 17.

3 4

Hammarsmedernas ansvar har dock i praktiken ofta varit vidare ochäven omfattat själva smedjebyggnaden samt dammar och vattenhjul.Under det tidiga 1800-talet fungerade detta ofta så att smederna självautförde de nödvändiga, såväl mindre som större, reparationerna påsmedsbyggnaden. Detta arbete bokfördes som dagsverken på smedernaskonton, och det finns exempel på att smeder utförde både murnings- ochsnickeriarbeten under dessa reparationer.37 Huruvida smederna också vardelaktiga i själva uppförandet av dessa hammarsmedjor är emellertid merosäkert, och troligen hade byggmästarna en mer central uppgift då dettaskedde. Det kan också tilläggas att när tekniken förändrades under 1830-och 1840-talen kom Jernkontorets tjänstemän ut på bruken för att över-vaka uppförandet av nya härdar och förändrade hyttor.38

Den avgörande förändringen av detta system, med smeden som en typav “allkonstnär” vilken vid sidan av själva smidesarbetet även skulle an-svara för arbetsmedlens skötsel, skedde först under 1800-talets senarehälft. Genom den rationalisering av driften och arbetsdelning som blev re-sultatet av lancashiresmidets införande kom smederna fortsättningsvisfrämst att ägna sig åt själva smidet. Organisationen blev mer fabrikslikoch de sidoliggande arbetsuppgifterna kom att åvila brukets klensmeder,byggmästare och andra.39

Även när det gällde utvecklingen av produktionsteknik och spridningenav teknisk kompetens spelade statsmakten en mycket viktig roll. Idéhisto-rikern Svante Lindquist har med eftertryck framhållit bergskollegiets be-tydelse som social bärare av tekniska förändringar i 1700-talets Sverige.40En central instans för det tekniska utvecklingsarbetet inom kollegiet vardet mekaniska laboratorium som under Christopher Polhems ledning star-tades vid seklets början. Vid 1700-talets mitt tillkom bruksägarnas intres-seorganisation, Jernkontoret, vilken, b1.a. i dessa frågor, nära kom attsamarbeta med bergskollegiet. Under denna tid skapades exempelvis inomkollegiet särskilda ämbetsmän för att specialbevaka de olika delarna avnäringen. Dessa tjänster tillsattes av Kungl Maj:t men lönemedlen be-streds av Jernkontoret. För stångjärns- och manufaktursmidets vidkom-mande handlade det endast om ämbeten på central nivå. När det gällertackjärnstillverkningen, övermasmästarämbetet, byggdes dock även en

37 Rydkn 1991d. s 114f.38 Se översmedsmästarnas tjänsteberättelser i JKA under perioden 1830-50. Se även

Boethius & Kromnow 1847-68, del III, s 455.39 Bursell 1974, s 71. Rydkn 1984, ss 26f och 30.JO Lindquist 1984, s 174f.

35

regional organisation upp.41 Jernkontoret agerade inte bara på detta sätt,så att säga genom bergskollegiets ämbetsmän, utan byggde också upp enegen organisation för att följa, och även leda, den tekniska och organisa-toriska utvecklingen inom produktionen ute i landet.42 Under samma pe-riod trycktes också Sven Rinmans handböcker i järntillverkning, vilka till-handahöll det mesta en brukspatron behövde veta i fråga om produktions-teknik och arbetsprocess.43

En viktig sida av dessa inspektorers verksamhet var att rapportera omanläggningarnas utseende och utrustning samt att föreslå möjliga förbätt-ringar av arbetsorganisation och teknik. 44 Den svenska järnhanteringenrepresenterar således en mycket öppen organisationsstruktur där en tek-nisk landvinning snabbt kunde spridas från enhet till enhet. Detta var helti statsmakternas intresse, då bergsnäringen i sin helhet sågs som en natio-nell tillgång, vilken skulle främjas. Även avsalumarknadens struktur un-derlättade en snabb och oproblematisk teknikspridning. Eftersom ingenegentlig konkurrens rådde mellan de olika enheterna fanns inget behov atthemlighålla tekniska nyheter.

Den ovan nämnda teknikspridningen skedde de olika företagsledning-arna emellan och stärkte på så sätt icke-producentens kunskapsövertaggentemot producenten, dvs. den förras kunskapsövertag ökade när detgällde produktionsprocessens tekniska sida. En viktig del av denna tek-nikspridning var emellertid ett resultat av smeder som flyttade från bruktill bruk och tog sin kunskap med sig. Det var också vanligt att brukenskickade sina smeder till andra bruk för att lära upp sig i en ny teknik.Således var den nya kunskapen ofta även en del av producenternas kun-skap. Icke-producenten erhöll således ett kunskapsövertag endast i relativatermer mätt.

För att förlagskapitalisten skulle kunna ställa rimliga krav på produk-tionskvantum och leveranstid krävdes således att han också besatt visskunskap om producenternas handlag. Han måste bilda sig en uppfattningom hur skicklig smeden var i att bruka tekniken. Ett sätt att utöva en så-dan kontroll var att styra producenternas kompetens, dvs att precisera dekunskaper som krävdes för sysslan. 1600- och 1700-talens hammarsmeds-förordningar innehåller exempelvis normer för hur mycket stångjärn per

41 Almquist 1909, s 78. För övermasmästama se Kromnow 1938/39.42 Boethius & Kromnow 1947-68, del III, ss 1-47.43 Den viktigaste var kanske Rinman 1788/89. Även andra författare var verksamma i

denna gärning. Se Boethius & Kromnow, 1947- 68, del III, ss 1-91.44 Se exempelvis Schröderstiema 1925, samt den diskussion som fördes inom ramen

för JKA under 1800-talet.

36

vecka som en mästersmed måste kunna tillverka av en given mängd koloch tackjärn.45 Normen markerade den lägsta acceptabla nivån, däremotbesatt icke-producenten knappast någon möjlighet att styra smedenshandlag och därmed öka produktiviteten. Naturligtvis kunde han aktivtgripa in i utbildningen av arbetskraften och därmed bryta igenom denhantverksmässiga traderingen av kunskap från mästare till lärgosse. Såförefaller exempelvis delvis ha skett under 1700-talet vid manufakturbru-ken både i Stjernsund och på Jäder. 46 Huruvida detta fick någon vidareefterföljd är osäkert, eventuellt kan en skillnad mellan manufaktur- ochstångjärnsbruken ha förelegat. Det finns emellertid anledning att konsta-tera att Carl Rinman, på 1820-talet, hävdade att hushållet och släkten varde viktigaste instrumenten för att försäkra sig om att “goda arbetare till-danas”. Genom att tillse att arbetarhushållen hade en dräglig materiellstandard skulle dessa i sin tur själva sköta undervisningen av blivande yr-kesmän till bruken.47 Han konstaterar vidare att:

Vid de bruk, der en stam af erfarne smeder och arbetare inflyttat ifrånlängre tider tillbaka, som, under jemn och god styrelse, bibehållit sig bHdevid handtenngens och inom sin sliigt samt vid stamfädrens enkla och godaseder: der finner man ocksa gemenligen mer arbetsskicklighet, trefnad ochordning, än db man nödgas emottaga arbetare fr& olika orter af olika sed-vanor.48

En annan väg att åstadkomma detta var att para den tekniska utveck-lingen med ett mer effektivt arbetssätt. För att möjliggöra detta måstedock den tekniskt teoretiska kunskapen intimt sammanföras med denpraktiska. Detta var uppenbarligen ofta ett problem. Vissa insatser ochförsök som gjordes för att öka och förbättra produktionen misslyckadesjust på grund av att den praktiska kunskapen om arbetsprocessen var otill-räcklig. Under 1700-talets första hälft beskrev exempelvis Daniel Tilasden spridda okunskapen bland de ansvariga när det gällde kopparhante-ringen. Han omtalade bland annat de dråpliga försök som år 1735 gjordesav en tysk expert för att förbättra smältningen:

Hungers konst bestod uti intet annat, än att vid varje uppsättning kasta 2nestora strutar, om par skålpunds eller deromtränt vikt, ut& bakväggen stun-dom uppb kolen och stundom uppb malmen, vilket praetenderades äga denverkan, att praecipiera dubbelt gods än vanligt, utur malmen. Men i övrigt

45 Montelius 1959, 30ff.s46 Montelius 1959, 36. Jfr Florens 1991, s 53.47 Rinman 1829, 245-250.ss48 Rinman 1829, 247.s

31

förstod han icke det ringesta av själva smältningsprotesen utan såg gärnaatt smältaren dirigerade den efter sitt eget goda behag och tycke.49

Exemplet belyser det svalg som fortfarande under 1700-talet fannsmellan den teoretiska vetenskapen och den praktiskt tillämpade produk-tionstekniken.50 Själv hade Tilas valt en annan kunskapsväg och börjatmed att ta anställning som brytare vid gruvan för att sedemera avanceratill fogde och slutligen övergå till smältningen.51

Försöken att öka såväl företagsledningens praktiska som teoretiska ve-tande, i syfte att effektivisera produktion tilltog under 1800-talets början. 1detta ljus bör det ökande antalet studieresor till utlandet ses, vilka ofta be-kostades av Jernkontoret. När exempelvis E.T. Svedenstierna inför konto-ret presenterade sitt reseförslag till kontinenten 1801, betonade han attmålet var att såväl “förvärva vetenskapliga insikter som grundval förpraktik” .s2 Även förnyelsen av Jernkontorets så kallade yttre stater, vilketbland annat berörde övermasmästarstaten, 1805, och inrättandet av enöversmedsmästare 1826, samt startandet av en vetenskaplig publikation,Jernkontorets Annaler från 1817, bör ses som delar i denna process.53Under 1820-talet grundades också en praktisk bergsskola i Falun.s4 Sam-mantaget innebar detta att betingelser skapades under 1800-talets förstaårtionden för en mer systematisk kunskapsinhämtning vad gäller såväl te-oretiska som praktiska spörsmål på bergshanteringens område.

Denna nya situation innebar på sikt att brukspatroner, inspektorer ochbokhållare gavs en möjlighet att öka sin kunskap om produktionens “inremysterier”. 1 sina minnen beskriver exempelvis Gustaf Schröder hur hansom bruksbokhållare under 1800-talets första hälft, hade för vana att gåned och avlösa mästersmeden i smedjan och göra smältstycket.55 Dennaöverflyttning av kunskap från producent till icke-producent var också enförutsättning för en styrd och planerad förändring av produktionstekniken,vilket under 1800-talet t.ex. belyses av den medvetenhet med vilken dentekniska förändringen skedde vid Tore Petrés bruk i Gästrikland.56 Det ärvärt att notera att den tekniska och den organisatoriska förändring som

49 Tilas 1966, s 41. Se även Le Play om detta problem, i Bodard Silver 1982, s 52f.5o Lindqvist 1984, s 176ff.51 Tilas 1966, s 36.52 Boethius & Kromnow 1947-68, del III, ss 91-123, citatet från s 105.53 Redan 1806 gjorde ett försök av Svedenstiema att starta en publikation, Samlingar i

bergsvettenskapen. Se Boethius & Kromnow 1947-68, del III, s 112ff.54 Boethius & Kromnow 1947-68, del III, s 268ff, samt Torstendahl 1975, s 18.55 Schröder 1978, s 82.56 Ryden 1991d. s 71ff.

38

skedde av tysksmidet under de två decennierna efter 1830 var betydligtmer omfattande än den som skett under hela det föregående seklet.

*

Som ovan har antytts så skedde överflyttningen av kunskap och kompe-tens inte utan motstånd från de direkta producenterna. Christopher Pol-hem klagade på 1710-talet över att när lärlingarna vid Stjernsund börjatatt lära sig arbetet “vilja de inte lära pojkar under sig och förakta maski-ner”.57 Liknade svårigheter hade företagsledningarna inom rikets gevärs-manufaktur att, vid århundradets mitt, få smederna att acceptera en merarbetsdelad organisation.58 Ytterligare femtiotalet år senare hade bruks-patron Mannerstråle vid Jäders bruk problem att rekrytera arbetare tillsina nyanlagda och mekaniserade trådfabriker, problem som snarare före-faller ha berott på arbetsfolkets ovilja än en faktiskt brist på arbetskraft.59Samtidigt besvärade sig hammarsmedsåldermannen i Norberg, Lars Ros-borg över att det var svårt att hantera mästarna och “leda dem ifrån gamlavanor uti arbetssätten” .6c

Denna konfliktfyllda överföring av yrkeskunskap var dock endast inled-ningen på en långdragen process. Smederna hade fortfarande stor kontrollöver själva arbetet, vilket gav dem en mycket stark position gentemoticke-producenten. Tjänstemännen på Jernkontoret förstod säkert ocksåhandalaget, kanske främst utifrån teoretiska insikter. Däremellan befannsig emellertid bruksledningen som vacklade mellan dessa två auktoriteter,men som i de allra flesta fallen fortsatte att förlita sig på smedernas kun-skap.61 Diskussioner i Jernkontoret belyser också att man under 1800-ta-let hade börjat ge upp tankarna på att tävla med smederna på yrkesskick-lighetens område. Det var inte genom praktisk erfarenhet utan genom enteoretisk fördjupning av vetandet som övertaget skulle vinnas. Rolf Tor-stendahl har skildrat hur en förändring skedde av bergsskolans inriktningmot en alltmer teoretisk profil under 1800-talets första hälft, en utvecklingsom under 1860-talet ledde till att den slogs samman med Tekniska insti-tutet i Stockholm.62

5’ Bring s1911, 250.58 Meyerson 1937.5g Floren 1992, 89.s60 Rosborg 1819, 29.s61 Ryd6n 1991d. kapitel 8.62 Torstendahl s1975, 11 Iff. Jfr Berner 1981, s 121.

39

Den gängse synen på utvecklingen har varit att det först med götståls-processernas introduktion var möjligt att bryta smedernas mycket starkaställning inom produktionsprocessen. Artur Attman är den som uttrycktdetta mest klart. Han skrev i den andra volymen av Fagerstabrukenstoria på följande sätt:

Den revolution, som järn- och st&hanteringen undergick genom götståls-processernas tillkomst, ställde helt andra krav än tidigare på de tekniskaoch metallurgiska insikterna. Medan de gamla jämframställningsmetodernarepresenterade en smideskonst, som utövades av tysksmeder, vallonsmeder,Zancashiresmeder och francbe-comtésmeder, väckte götstålsmetoderna enmångfald nya metallurgiska spörsmål. Mästersmedernas pB erfarenhetgrundade skrcklighet kom sålunda under senare delen av 1800- talet att er-sättas av stålprovarnas bedömning och framförallt av metallurgernas un-dersökningar. Vid jämbruken övertogs till en början mästersmedernas rollav verkmästarna, men mot slutet av I800-talet tog man i allt större ut-sträckning i anspråk metallurgisk kunskap: det var ingenjörernas intåginom jämhanteringen.63

His-

Denna beskrivning speglar i stora drag den process som efter halv-sekelskiftet 1850 var bestämmande för den svenska järnhanteringens ut-veckling: icke-producenten började, främst med teknologins hjälp, att fåövertaget över producenten i produktionsprocessen. Emellertid bör reso-nemanget nyanseras något. Attman har en tendens att allt för kraftigtframhäva det revolutionära inslaget i götstålets introduktion. För honomvar detta vattendelaren mellan det gamla och det nya. 1 citaten här ovanbetydde detta att det, under stålproduktionen, blev möjligt att kontrolleraprocessen utan inblandning ifrån arbetarna.

Vår kritik emot detta sysätt utgår ifrån två olika faktorer. För det för-sta, som framgått här ovan, kan kunskapen om produktionsprocessendelas upp i olika delar, samtidigt som dessa alltid bör analyseras i relativatermer. Detta kan innebära att trots att icke-producenten bemäktigar sigen allt större kunskap om vissa sidor av processen kan producenten fort-sätta att besitta samma kunskap. Det enda som hänt är att den relativaskillnaden mellan produktionsprocessens bägge parter har förändrats. Vadgäller den svenska järnhanteringen gick utvecklingen under hela ISOO-talet i riktning mot att icke-producenten i allt större utsträckning monopo-liserade kunskapen om själva produktionstekniken, samtidigt som arbe-tarna behöll kontrollen över själva handlaget. Ett handlag som fortsatte attha en betydelsefull position inom produktionen. Ty trots Attmans för-säkran om att arbetarens makt var bruten med götstålets introduktion för-

63 Altman 1958, s 482.

4 0

blev man även i de nyuppförda stålverken beroende av yrkesarbetarnasskicklighet.64

För det andra finns det anledning att konstatera att götstålets introduk-tion inte innebar att stångjärnsproduktionen försvann i ett slag, utan detdröjde ända till 1895 innan götproduktionen kom upp i samma nivå somstångjärnsproduktionen. Detta innebär således att hammarsmederna be-höll en central ställning inom näringen under hela seklet. Sammantagetinnebär dessa bägge faktorer således att den svenska järnhanteringen i höggrad förblev beroende av den kunskap som arbetarna besatt under heladen av oss diskuterade perioden.

Differentieringsvägen1 sin bok Vägen till fabrikerna urskiljer, vilket ovan påtalats, MathsIsacson och Lars Magnusson en utveckling där producenten övergår tillatt bli icke-producent och fabriksägare, en utveckling som också har be-lysts av andra författare.66 Stora delar av den ryska, så kallade kustar-industrin, byggdes exempelvis upp kring storbönder, vilka knöt livegnabönder till sig, för vilket godsägarens erhöll ersättning i pengar eller ma-nufakturprodukter.67 Utvecklingen skedde således inte genom en han-delskapitalets penetrering av produktionen och dess förvandling till indus-trikapital, utan genom en differentieringsprocess av producenterna somledde till att vissa kom att fungera som icke-producenter. Processen hadeen annan dynamik och ledde till andra konflikter än penetreringen, docktorde den vara möjlig att analysera med samma teoretiska redskap, somde som ovan presenterats.68 Även i denna förändringsprocess är nämligenkärnan makten över produktionsprocessen.

Dessa hantverkare och småproducenter som “gjort klassresan” torde haen stor fördel av att de redan från början behärskade samtliga de tre kun-skapsområden som ovan har diskuterats. Brukspatron Hans Krusbart somtillträdde Jäders bruk vid mitten av 1600-talet är ett gott exempel på detta.Inte bara därigenom att han i sin egenskap av smedmäster, själv kundeundervisa lärlingarna, utan han förmådde dessutom att avslöja hur sme-derna dittills njutit ett mycket förmånligt kontrakt när det gällde hurmånga skeppund smide de skulle leverera av vart skeppund tackjärn. Till

64 Se för en utveckling av detta resonemang Nuwer 1988.65 Attman 1986, diagram 4, 7s 1.@ lsacson & Magnusson 1983, s 89.67 Rudolph 1980, 111.s68 För en diskussion av olika differentieringsteorier, se Seyler 1983, s 9ff.

41

följd av detta kunskapsövertag, vad gäller handalaget, hade de tidigarekunnat lägga undan stora kvantiteter för egen avsalu.

Om kunskapsöverföringen var den kanske viktigaste faktorn för kapita-lets penetration av arbetsprocessen så innebär differentieringsprocessenfrämst en stegrad ojärnlighet i fördelningen av produktionsresurser: rå-vara, teknik och tillgång till avsalumarknaden. Vad var då dynamikenbakom denna differentieringsprocess?

En ojämn fördelning av jord har sannolikt alltid existerat i agrarsamhäl-let. Olikheterna kunde dock accentueras. Maria Ågren blottlägger i sindoktorsavhandling viktiga delar av differentieringens dynamik i det sven-ska agrarsamhället under främst 1700-talet och 1800-talets första decen-nier. Hon visar hur en fastare marknadsintegrering av bondehushållen åena sidan ledde till skuldsättning och exekutiv auktion och å den andra tillackumulation av penningmedel. En ökad mängd jord fördes ut på mark-naden och fann köpare inom bondeståndet.70 Jorden blev en vara och iagrarsamhället fanns i ökad utsträckning medel för jordköp. Flera förfat-tare har i detta sammanhang konstaterat att också landsbygdsindustrin,genom sin marknadsorientering, har kunnat accentuera tidigare skillnaderinom bondegruppen och därigenom öka processens hastighet.71

Den ökade marknadsintegrationen kan således antas vara en faktor sommöjligjorde en ökad differentiering. En rad hinder kan dock finnas för attdenna fullt ut skall kunna göra sig gällande. Feodala relationer till en god-sägare eller en stark kollektiv uppbindning i by- eller andra typer av pro-duktionsgemenskaper kan förutsättas ha försvårat för det enskilda bonde-hushållet att utnyttja marknadens möjligheter.72 Med Robert Brennerskulle man således kunna hävda att det genomslag kommersiella såvälsom demografiska förändringar får i en ekonomi bestäms av “historitallydeveloped systems of social-property relations and given balaces of elassforces”.73 Till detta bör också läggas ideologiska eller mentalitetsmässigahinder. Bondehushållets beteende måste riktas mot marknaden. Den mo-dellsituation som Chayanov skisserade, där hushållet primärt strävadeefter reproduktion och inte resursmaximering, måste förändras.

Teorin om bondeproduktionssättet förefaller således snarare skymma änuppenbara differentieringsprocessen. 74 Ekonomiska skillnader mellan

69 Floren s 143.1987a,7o Ågren 1992, kap IV.1 - IV.5.71 Iscason & Magnusson 1983, s 60. Kisch 1989, s 56.72 För ränteformens betydelse för differentieringen i Sverige se Herlitz 1974, s 36173 Brenner 1976, s 16.74 Seyler 1983, s 21f.

42

bondehushållen förefaller Chayanov vilja förklara som ett resultat av de-mografiska faktorer och åldersfördelningen i hushållet. Det unga bonde-hushållet visar alltid en expansiv tendens i motsats till det äldre stagne-rande.75 Det handlar således om konjunkturella skiftningar snarare än omen kvalitativ förändringsprocess. Drivkraften i utvecklingen från bonde-produktion till ett kapitalistiskt jordbruk förefaller han i stället vilja se ihandelskapitalets penetrering av produktionen. Synsättet går också, somovan har påtalats igen hos göttingenforskarna.

Differentieringsmodellen är naturligtvis inte endast tillämpbar när detgäller lanthantverket eller den agrara produktionen. Den successiva upp-luckringen av städernas skråsystem, ledde till en ökande ojämlikhet mel-lan mästarna när det gällde antal gesäller och produktionsteknik. Inomvissa branscher, till exempel inom tryckeri-, bryggeri- och sockersju-derinäringarna förvandlades mästaren tidigt till fabrikör.77 Gemensamt fördessa näringar var att de, liksom järnhanteringen, var kapitalintensiva ochteknikberoende.

Att beakta differentieringsprocesser som en orsak bakom en förändradsocial organisering av produktionen är relevant också för bergshante-ringen. Under 1700-talets andra hälft minskade antalet bergsmanshyttormarkant i flera bergslagar.78 Samtidigt skedde, vilket Maths Isacson harvisat en fortlöpande ekonomisk differentiering av bergsmännen. Pågåendeforskning av Maria Sjöberg i Stockholm och Ture Omberg i Uppsala, pe-kar i samma riktning.79 Sannolikt innebar detta att andelen tackjärnstill-verkande bergsmän minskade och att de som saknade resurser för egentillverkning, hänvisades till att för lön arbeta vid hyttorna. För Norabergslags vidkommande konstaterade exempelvis bergmästare Bergenski-öld vid 1700-talets slut, att bergsmän med otillräcklig skog tog tjänst sommasmästare och uppsättare.80

Sannolikt ligger för utvecklingen inom bergsmansgruppen en liknandedynamik förborgad, som den Maiia Ågren visat för agarsamhället. Deofta skuldsatta bergsmännens egendom såldes på exekutiv auktion. Pågrund av den skyddslagstiftningen som fram till början av 1800-taletkringgärdade bergsmansegendomen, kunde den endast säljas inom stån-

75 Chayanov 1966, 245.s76 Chayanov 1966, s 263. Göttingenforskarna förefaller dock väl medvetna om proble-

met, se Kriedte, Medick & Schlumbohm 1986, s 261.77 Söderlund 1949, 388. Edgren 1987,s ss 31f och 11 lff. Sonenscher 1989, s 36. No-

vaky 1989, s 76.78 Weinhagen s s1947, 72. Nelson 1913, 324ff.T9 Omberg 1992 kommande, kap V.80 Bergenskiöld 1875, 49.s

43

det, vilket ytterligare torde ha drivit upp takten i differentieringsproces-sen. De juridiska hindren för produktionsmedlens samhälleliga fördelningförefaller således, vilket ovan antagits, ha spelat en viktig roll i utveck-lingen.

Proto-industrialisering och en ökad marknadsintegration kan således an-tas ha förstärkt differentieringsprocessen. Kapitalets penetration av pro-duktionen kan å andra sidan förutsättas ha lett till en rörelse mot nivelle-ring. En sådan utveckling kan i ett första skede ses som en följd av pro-ducenthushållets utestängning från marknaden och i ett senare av de allttydligare lönearbetarförhållandena. Vid Jäders bruk existerade till exem-pel en relativt stor skillnad när det gällde egendomsinnehav, mellan mäs-tarna vid 1600-talets mitt. Antydningar finns också att den ledande grup-pen hade börjat knyta upp andra smeder till sig, bland annat till följd avde marknadskontakter de hade etablerat i Stockholm. För brukspatroneninnebar naturligtvis gruppens position ett hot mot den maktposition hanvar i färd med att bygga upp. En nivellering av smedernas egendomsinne-hav förefaller också att skett under den följande perioden.81

Den sociala organiseringen av den svenska bergshanteringen:huvuddragKan då dessa övergripande teoretiska resonemang överföras på den sven-ska bergshanteringens utveckling? Vi har redan ovan antytt ett jakandesvar på frågan. Låt oss utveckla detta och då börja ur något av ett fågel-perspektiv. Från en enkel varuproduktion, integrerad med den agraraproduktionen i bergsmanshushållet, gick utvecklingen av den svenskabergshanteringen via ett lösligt förlagssystem i riktning mot en centralise-rad produktion där icke-producenten organiserade och övervakade arbets-processen. Slutfasen innebar att nya dominansförhållanden utveckladesdär makten på ett helt annat sätt var förborgad i produktionsteknik och ar-betsmomentens utplacering i tid och rum. 82 Processen är långt utsträckt itid, från 1500-tal till 19OGta1, och långt ifrån enhetlig. Den svenskabergshanteringen före det industriella genombrottet förefaller istället attutmärkt väl passa in i Maxine Bergs bild av en näring där flera olika sättatt socialt organisera produktionen samexisterade. Sida vid sidan fanns,under hela perioden, centraliserade anläggningar och enheter med enannan organisatorisk och social struktur.

81 Florkn 1987a. s 130. Flor& 1992, ss 48 och 66.82 Thompson 1989, kap 5. Beronius 1986, s 106ff.

44

Böndernas kolande, bergsmännens järnproduktion och allmogesmidetpassar in i den traditionella bilden av en proto-industri: jordbruk kombine-rades med varuproduktion för en interregional marknad. Denna produk-tion stod ofta i en relation till handels- och/eller industrikapitalet. Liksomi många andra järnproducerande områden i Europa stärktes under 1500-och 1600-talen dessa band, vilka främst tog sig förlagssystemets form.83Fernand Braudel har påpekat att handelskapitalets vilja att stå fritt ochoberoende gjorde sig gällande även inom bergshanteringen. Där det varmöjligt undvek köpmannen att binda kapital i gruvdrift och produktionensförberedande stadier och koncentrerade sig på att finansiera och kontrol-lera masugnar och hammare. Om möjligheten fanns undvek emellertidkapitalisten helt produktionens sfär.84

1 vilken utsträckning de svenska bergsmännen bands i förlagsband,vilka som har agerat som förläggare och vad detta betytt för den fortsattautvecklingen av bergsmanskollektivens sätt att organisera produktionen ärotillräckligt undersökt. År 1717 gav emellertid Christopher Polhem sintolkning av situationen och underströk att till bergsbrukets nytta var

att honom [bergsmannen] föres till handa dhe fömödenheeter han betarfvartill mat och kläder d8k sH att der vijd ike skier något sådant missbruk sombergzmannen sB snart kan förstöras af som upphielpas, sH som dH köpmenstadigt uppeholla sig ved hans värk med alla handa sddana varor pb godcredit som förvillar syn och maga etc och der med sH lenge urngår, till dessBergzmannen blifiit sb gott som köppmannens lifzegen.85

Vid sidan av den penetration av bergsmansproduktionen från handelskapi-talet, som Polhem skildrar, är vilket ovan understrukits, differentierings-processen viktig att beakta i detta sammanhang.

Brukspatronerna försökte rimligtvis att försäkra sig om en säker till-gång på råvaror för sina hamrar, det vill säga att på olika sätt binda uppproducenter av tackjärn och träkol. Dessa band kunde dock se mycketolika ut. 1 vissa fall har brukspatronen uppenbarligen fungerat som feodalräntetagare, i andra som förläggare och i ytterligare fall som arbetsgivare.Även om samtliga sätt har existerat samtidigt under 1600- och 17CGtalen,så syns en utveckling mot att fastare integrera och organisera dessa delarav produktionen inom bruket. Detta yttrade sig bland annat under 170@talets andra hälft i ett ökat tekniskt intresse för blåsning och kolning.86 På1800-talet köpte sedan de stora bruken allt oftare andelar i gruvor samt

83 Pinedo y FemanAnde 1974, s 83f. Hansotte 1974, s 137. Pirenne 1927, s 423. Kel-lenbenz 1974, s 412. Short 1989, s 161ff. Marshall 1989, s 144ff.

84 Braudel 1986, s 299.85 Polhem 1951, s 95.86 Braune 1904, s 33ff.

45

uppförde egna hyttor.87 Relationen till tackjärns- och kolproducenter togdärmed oftare form av ett lönearbetesförhållande. Utvecklingen syns tyd-ligast inom tackjärnsproduktionen och först under 1800-talets senare delblev lönearbetet av betydelse för komingen ss

Ett liknande perspektiv kan anläggas vad gäller andra allmogeprodu-centers ställning till bruk och köpmän. Gryt- och kanngjutarna i Lindebergslag stod exempelvis i ett nära förhållande till städernas köpmän,vilka fungerade som förläggare. Gjutaren förfärdigade gjutformarna, menförläggaren stod för malmen och tingade också blåsdygn i bergsmännenshyttor där gjutaren sedan utförde arbetet. 89 Helt tydligt är också att vissamanufakturbruk knöt till sig smidesproducenter på landsbygden, något deför övrigt också uppmanades till av bergskollegiet.90 1 Godegårds berg-slag var detta en tradition som hade inletts redan under kronobrukets tidpå 1500-talet. Bondehushållen försågs med spikämne av vilket de sedantillverkade spik som såldes åter till bruket. DeGeerfors hammare upprät-tades 1756 i detta område med huvudsaklig uppgift att förse allmoge-smederna med ämnesjärn. Bruket kom således att fungera som allmoge-smedernas förläggare.91 Bandet mellan bruk och allmogeproduktionkunde också ta sig andra former. Maths Isacson har visat hur bruket iWikmanshyttan under 1800-talet intimt samarbetade med liesmederna iHedemora för att förbättra stålkvaliteten i liarna.92

Bergsmännens ställning i arbetsprocessen påverkades inte bara av defortgående penetrerings- och differentieringsprocesserna. Statsmaktens re-glering av näringen satte också, högst påtagliga gränser för deras verk-samhet. År 1638 stadgades att ingen annan än utbildade masmästareskulle vara bemyndigade att sköta tackjärnsframställningen. 1 masmästar-ordningen fastslogs att “Masmästaren allena regerar blåsverket och ickehär uti regulerar sig efter bergsmannen.. . ” 93 Detta uteslöt dock inte attbergsmannen var närvarande vid blåsningen. Fortfarande 1759 meddeladeSven Rinman, i sin egenskap av övermasmästare, att “vid bergsmanshyt-tor åter är merendels överallt brukligt att bergsmännen själva skiftesvisarbeta för hyttedrängar, var och en på sitt lilla bruk.. .“.94 På sikt kom

87 Andersson 1960, s 362. Tham 1949, s 189. Hildebrand 1957, s 378f.88 Berglund 1982, s 136f. Larsson 1986, s 61. 1992, kap V1.6.Ågren89 Nohrborg 1761, s 28ff.g” Bergskollegii brev till bergsmästarna 5/11 1752, KSFPR, bd 2: 1. s 620ff.91 Bergsten s1946, 201ff.92 Isacson & Magnusson s 96.1983,93 Masmästarordning 1638,# 8, KSFBR, s 107.94 Citerad efter Kromnow 1938/39, s 32.

4 6

dock bergsmannens uppgifter i produktionen att koncentreras till att fram-bringa råmaterialet till hyttan.

Som ovan har antytts var icke-producentens ställning vid de mer centra-liserade anläggningarna långt ifrån alltid självklar. Graden av storskalig-het får heller inte överdrivas. För att använda Landes terminologi rör detsig under 1600- och 1700-talen snarast om ‘Ilarge workshops”, utan varesig manufakturens utvecklade arbetsdelning eller fabrikens maskineri ochcentraliserade kraftkälla.95 Heckschers beskrivning av 1700-talets svenskamanufakturer som en rad sammanbundna hantverksverkstäder förefallersåledes även att passa in även på stora delar av bergsindustrin, särskilt dåjärnmanufakturen.96

Det var först vid mitten av 1800~talet som produktionen kom att ge-nomgå några större förändringar. Under de nya, hårdare, marknadsför-hållanden som kom att råda från napoleonkrigens slut inleddes en processsom under 1800-talet helt skulle omstrukturera den svenska järnhante-ringen. Det var ett förlopp som innefattade såväl teknisk utveckling somen koncentration av driften till betydligt färre anläggningar. Resultatetblev en betydande ökning av produktionen men framförallt en kraftig pro-duktivitetsökning. Under loppet av 1800-talet tillväxte också den in-hemska marknaden för järn och stålprodukter, på ett sådant sätt att när-ingen upphörde att endast vara en exportindustri.

Vad gäller den tekniska utvecklingen satte den fart redan under 1830-talet med införandet av varmbläster vid såväl hytta som hammare och ut-vecklandet av effektivare rostningsmetoder för malmen. Det var emeller-tid först under 1850-talet som det första stora uppsvinget kom med infö-rande av lancashiresmidet och ångdrift. Under det påföljande decennietinfördes så en kraftigt förändrad masugn med en ny typ av rostugn. Pro-duktionsregleringarnas avskaffande 1846, och den fortgående liberalise-ringen av näringen möjliggjorde också allt större investeringar. Valsver-kens introduktion, under 1850- och 1860~talen, förstärkte sedan ytterli-gare dessa tendenser. Det är under denna period som de första fullt inte-grerade järnverken, baserade på nyuppförda hyttor och lancashiresmidekombinerat med utvalsning av stångjärnet, börjar uppföras.97

Det var emellertid först med introduktionen av götstålet som utveck-lingen mot en mer storskalig produktion tog fart på allvar. Bessemermeto-

95 Landes 1986, 602. Schön 1979, 8, och Berglund 1982, 35, använder istället be-s s snämningen proto-fabriker för dessa anläggningar.

96 Heckscher s1937, 198.97 Se ssRydCn 1991c, Attman 1986, 31-41,44-55. Bohm 1972 och Björkenstam 1984.

Se även Fahlström 1960.

4 7

den utvecklades i Sverige under slutet av 1850-talet och infördes i störreskala under 1870~talets inledning. 9s Även vad gäller martinmetoden lågSverige långt framme i utvecklingen. Processen utvecklades i Frankrikeunder 1860-talets inledning, och infördes till Sverige 1868. Den stora ex-pansionen kom emellertid först på 1880-talet.99 Den nya tekniken infördesoftast, i något mindre skala, vid något av de befintliga bruken där den tillen början utnyttjades parallellt med det gamla stångjärnssmidet. Förstefter en försöksperiod, på något eller några år, kunde smidet helt läggasned. Under perioden skedde emellertid några nyetableringar av järnverkbaserade på den nya tekniken. Till de viktigaste av dessa hör grundandetav Sandvikens järnverk 1862, baserat på bessemerprocessen, och StoraKopparbergs försök till centralisering av sin järnhantering till det nyupp-förda Domnarvets järnverk 1878.

Vare sig tekniken togs i bruk vid något nyuppfört järnverk eller vid ettäldre stångjärnsbruk innebar utvecklingen att en allt större del av den väx-ande produktionen kom att ha sitt ursprung vid en stor anläggning därman hade investerat i ny teknik. Anläggningarna blev under utvecklingensgång allt större, samtidigt som allt fler av de mindre slogs ut. Denna cen-tralisering av driften benämns ofta som den stora brz&.rdöden.t@J Bergs-männen blev de första offren för denna utveckling, och de förlorade heltsin ställning inom branschen när deras anläggningar, som de första, slogsut i den allt hårdare konkurrensen.

Götstålet, och i synnerhet martinstålet, hade på sikt övertaget överstångjärnet, men lancashireproduktionen klarade sig kvar på marknadenmed en anmärkningsvärd seghet. Det var, som ovan nämndes, först 1895som götproduktionen översteg stångjärnsproduktionen, och bessemerpro-duktionen nådde upp till lancashireproduktionen först på 1920-talet.101Utvecklingen skedde sålunda mycket gradvis, och något markant brott ärsvårt att finna. Förändringsprocessen inleddes redan vid seklets början,under trycket från puddelprocessens introduktion i England, samtidigtsom det är viktigt att konstatera att stångjärnet behöll sitt övertag övergötstsålet till slutet av seklet. Lancashiresmedjan hade emellertid vid1800-talets utgång betydligt större likheter med de samtida järnverken,baserade på en götstålsproduktion, än med de hundra år äldre tysksmed-jorna. Utvecklingen innebar att relationen mellan producent och icke-pro-ducent kom att få en ny inramning i det att produktionsprocessen koncen-

98 Attman 1986, diagram 3, s 67.99 Se Bohm 1970 samt Attman 1986, ss 66ff och 84.lmEriksson 1955 samt Jonsson 1983.101 Se Pettersson 1988, ss 51 och 55.

4 8

trerades till arbetsplatser som var mycket stora, inte sällan med flera hun-dra anställda.

Även inom gruvnäringen var samma process verkande. Den tekniskautvecklingen, med allt mer komplicerade konstgångar, införandet av ång-kraft, krutets introduktion och förändrade brytningsmetoder, ledde till enkoncentration av driften till ett mindre antal gruvor. Dessa växte samtidigttill allt större arbetsplatser. 102

Hur produktionens sociala organisation utvecklades vid dessa enheterföre det industriella genombrottet, och hur bruksarbetet förvandlades tillfabriksarbetet, är otillräckligt undersökt. Uppenbarligen hade hammar-smederna vid kronans bruk under 1500-talet och vid vissa privata an-läggningar under 1600-talet en mycket självständig ställning. De ansva-rade på egen hand för anställning av arbetskraft och i vissa fall också förinköp av kol.103 Vid vissa hamrar fick de också till en del sin avlöning istångjärn.104 Liksom vid många andra storskaliga anläggningar i Europaunder samma period, fungerade således den yrkeskunniga arbetskraftennärmast som självständiga underleverantörer. Detta system, en typ avoreglerad “sub-contracting” bör direkt kopplas till kapitalets begränsademöjligheter att styra arbetsprocessen. 10s 1 takt med att kapitalet penetre-rade produktionen förändrades detta förhållande till att mer ta karaktär aven ren lönearbetarrelation.iM

Få studier har gjorts av hur hammarsmeden under 1800-talets andrahälft blev järnbruksarbetare. Som Barbro Bursell visar i sin studie avRamnäs bruk sker en mer utvecklad arbetsdelning redan i samband medinförandet av lancashiresmidet. Hammarsmeden blir “hälftenmästare” ochsedan “kvartsmästare”. Dessa ” fjemdelskarlar" , som de kallas i Gästrik-land, blir underställda en smidesmästare, och det är uppenbart att detövergripande ansvaret hade överförts till förmän och att smedens ställningi smedjan försämrats. 107 Denna trend accentuerades sedan, vilket BengtBerglund studerat, under smidets utveckling samt införandet av vals-verk.108 Det är också tydligt att även andra arbetsuppgifter än det direktasmidesarbetet under denna tid fick en allt tydligare industriarbetarprofil.Detta gällde inte bara för kolningen, utan även handräckningsuppgifter,

lo2 Se t.ex. Malmgren 1958.t(K3 Karlsson 1990, 130. Florkns 1992, 35.s Hildebrand 1957, s 304.‘(~4 Flor& 1990b, s 21.105 Rydh 199ld, 26f. Ses även Hobsbawn 1976, 297.s106 Landes 19X6, 609.sto7 Bursell 1974, ss X2-9X. Se även Rydh 1984.t()* Bqlund 19X2, s 126f samt JKA 1859, s 105ff.

49

vilka tidigare uppdragits åt dagkarlar, fick nu sina specialarbetare; t.ex.järnbärare, lastare, slaggskjutare etc i smedjan och rostare, krossare,kolfatare etc vid hyttan. Även speciella förmän och arbetsledare avskildesifrån arbetarkollektivet. Dock, måste man tillägga, försvann under 1800-talet aldrig uppfattningen om smederna som en grupp mycket yrkesskick-liga arbetare, 109

Varför utvecklades då den komplexa och mångstrukturella förindustri-ella järnproduktionen till en mer enhetlig industriell produktion, vilkafaktorer var drivande i denna utveckling? Möjligtvis var det så att fabri-ken hade betydande kostnadsfördelar gentemot den decentraliserade pro-duktionen. Ett antagande vilket, som påtalats, Stephen Marglin har sattbetydande frågetecken inför.110 Även han skulle dock sannolikt accepteraantaganden om att produktiviteten var högre, produktionen hölls på enstabilare nivå samt att icke-producentens kontrollmöjligheter över såvälden sammantagna produktionsprocessen som själva producenterna varbetydligt större i fabriken. Dessa konstateranden räcker för att dra slutsat-sen att fabrikssystemets utveckling låg i icke-producentens intresse. Desäger också att fabrikssyternet är funktionellt visavi kapitalet och dess do-minansförhållanden. Däremot utgör de ingen kausal förklaring av denprocess som frambringade fabriken som dominerande form för produktio-nens organisering. För så vitt vi inte tror på en lagbunden utveckling motallt förnuftigare, modernare och rationellare verksamhetsformer.

För att komma åt denna historiska dynamik kommer vi i den fortsattadiskussionen att, som ovan aviserats, anlägga ett aktörsperspektiv på ut-vecklingen, där motsättningar och konflikter inom produktionsprocessenspelar den avgörande rollen som motor för förändringen. Vårt perspektivskiljer sig här från Isacson & Magnussons. Som den grundläggande kon-flikten betraktar vi inte motsatsen mellan den reglerade och oreglerade nä-ringen, utan mellan grupper inom det sociala nätverk som produktionenutgör. Detta på två plan; inom enskilda enheter och mellan enheter medolika social organisation.

Eftersom aktörsstrukturen inte kan antas vara oförändrad över tid, ärdet viktigt att problematisera denna del av analysen. Hushållet blir i dettasammanhang en central kategori i diskussionen.

lo9 Ryden 1984 och Rydkn 1991~. Berglund 1982 och Floren 1992, s 37.110 Marglin 1978, s 15.

5 0

Kapitel III

Den sociala organiseringen av hushållet

Hushållet som undersökningsobjekt

Vad menar vi då nar vi talar om hushållet som en del i den samhälleligaaktörsstrukturen. Är hushållet således en aktör? Av diskussionen i de tvåtidigare kapitlen framkommer med all tydlighet att vi svarar jakande pådenna fråga. Under den period som diskuteras här, den långa omvandlingenfrån agrarsamhälle till industrisamhälle, var hushållet den enhet som sam-hället byggdes upp kring. Susan Dwyer Amussen hävdar att hushållen inteendast var ekonomiska enheter dar konsumtionen och produktionen möttes,utan även basen för den politiska och sociala ordningen. Hon menar vidareatt hushållen utnyttjades som den mall efter vilken byar, kyrkor och ävenstaten strukturerades. Detta betyder således att hon anser att hushållen börses som den kanske viktigaste av samtliga aktörer i samhället under dennatid. 1

Denna tradition, att se hushållen som aktiva agenter snarare än som pas-siva mottagare i den samhälleliga processen, har en lång förhistoria. En avförgrundsgestaltema var fransmannen Frédéric Le Play. Han utgick ifrån atthushållet, eller snarare familjen, var samhällets “moraliska cell”, och varjediskussion om samhällsförändring måste utgå ifrån detta faktum. För ho-nom, som den konservative katolik han var, innebar den fortgående indus-trikapitalistiska utvecklingen en förlust av en moral han ansåg fanns i ettäldre småskaligt samhället. Denna byggde på en aktoritär inställning frånöverheten gentemot folket och grundlades i den interna strukturen hos hus-hållet/familjen, den s.k. utökade familjen (“Stern family”), som enligt LePlay tidigare varit den vanligast förekommande. Kännetecknet hos dennafamiljetyp var att tre eller fyra generationer bodde tillsammans på en gardunder ledarskapet av den äldsta mannen. Utåt agerade gruppen som en en-het, som hölls samman genom att hela arvet lämnades till den äldste sonen,men inåt präglades den av den klara hierarki som rådde. Detta var utgångs-punkten i hans analys av samhället vid mitten av 1800-talet.2

1 Amussen 1988, s If.2 För en introduktion till Le Play se Bodard Silver 1982. Se också Segalen 1986, ss

19f och 288. Hon noterar att en stor del av dagens familjeforskning har sin grund i

51

För Le Play var således förhållandet mellan familjen och den sociala ochmoraliska ordningen i samhället det intressanta, och analysen utgick ifrånde interna relationerna inom hushållet, främst i fråga om auktoritetsstrukturoch olika arvsseder. Le Play härledde tre skilda former av hushållsstruktu-rer, eller som han kallade det familjetyper. Dessa var kärnfamiljen, denovan nämnda utökade familjen samt den patriarkala familjen, av vilka denförsta utgjorde den efter industrialiseringen vanligaste sammanboendefor-men och den andra utgjorde den av Le Play önskvärda formen för mänskligsamvaro. Kopplingen mellan olika familjetyper och samhällsstrukturen varhögst påtaglig.3

Le Play var emellertid inte ointresserad av hushållen som ekonomiskainstitutioner, snarare tvärtom. En stor del av hans forskning innebar ett in-samlande av familjebudgetar från olika typer av hushåll. Det kan nämnasatt då Le Play till yrket egentligen var bergsingenjör är en stor del av dessabudgetar insamlade under resor till olika bergverk runt om i Europa. Enligtmånga idag verkande familjehistoriker är just insamlandet av detta materialLe Plays verkligt betydande insats som forskare. Emellertid är det uppen-bart att det inte var hushållen som produktions- eller konsumtionsenhetersom var huvudmålet för insamlingen utan snarare det sätt varpå förändradeekonomiska förhållanden påverkade familjen i en moralisk betydelse. Fa-miljen fungerade således, enligt Le Play, främst som ett slags medium inomvilket ekonomiska förhållanden omvandlades till moraliska/politiska förhål-landen.4

En annan forskare som betonat hushållens ställning som aktiva aktörer isamhället är Max Weber. Emellertid lade Weber, i förhållande till Le Play,större tonvikt vid de ekonomiska aspekterna. För honom utgjorde den ge-mensamma försörjningen grunden för hushållens existens. Han gjorde förövrigt en viktig distinktion mellan hushåll och familj, där den förra antogsha ett äldre ursprung just genom försörjningens företräde gentemot de sex-uellt baserade relationerna som utgjorde grunden för familjen. Hushållenkännetecknades av två egenskaper, dels av en inre lojalitet mellan med-lemmarna och dels av en ekonomisk solidaritet utåt, och Weber uttrycktedet som en hushållskommunism relaterad till en hushållsauktoritet. Det

en strävan efter kontroll över familjen, en strävan som således har sina rötter hosb1.a. Le Play.Le Play 1982, s 259ff. Se även diskussionen hos Casey 1989, s llff, Sabean 1990. s89f samt Todd 1985, ss 6-18. Emmanuel Todd är för övrigt den forskare som främstfört dessa tankegångar vidare. Hans bok är ett försök att analysera olika ideologiersförekomst över hela världen utifrån skilda hushållsstrukturer.För en diskussion av dessa hushållsbudgetar se Wall 1983, ss 18-34. Se även Le Play1982, s 184ff för ett exempel på hur c‘e var uppsKIda.

52

senare innefattar såväl relationer olika hushåll sinsemellan och en inreauktoritetsstruktur inom hushållens

Denna enhet av solidaritet och lojalitet uttunnades gradvis under utveck-lingens gång. Så försvagades t.ex. hushållsauktoriteten med en ökad styrkahos de individuella medlemmarna som följd. Detta innebar i sin tur att indi-viderna lättare kunde bryta sig ur hushållens ramar samtidigt som det blevlättare att agera tillsammans med individer från andra hushåll. Hushållenblev genom detta inte längre de enda viktiga aktörerna i samhället. EnligtWeber skedde under processen mot ett kapitalistiskt samhälle en förändringav hushållets funktioner samt ett avskiljande av yrket ifrån hemmet.6

Den kapitalistiska affärsverksamheten som blivit kontinuerlig blev ett spe-ciellt ‘)rke”, som utövades i ett “företag”, som alltmer utskildes@& hush&-lets samlade aktivitet s&om en särskild organiserad verksamhet, så att denforna identiteten mellan hushåll, verkstad och kontor sönderfö1l.7

Dessa forskningstraditionen, utgående ifrån ett aktörsperspektiv i studierav hushåll och familj, har förts vidare under 1900-talet. Utgångspunkten haremellertid legat närmare Weber än Le Play i det att man främst varit syssel-satt med hushållen som produktions- och konsumtionsenheter. De främstaföreträdarna för denna inriktning har ofta varit antropologer.* Historikersom varit intresserade av hushåll och familj har oftast utgått från en annanansats. Istället för att se hushållen som aktörer har man främst kommit attanalysera dem som passiva mottagare i det historiska utvecklingsförloppet.9

Under de två senaste decennierna har den familjehistoriska forskningendominerats av en skolbildning som näst intill haft som målsättning att be-lägga att hushållen och familjen inte genomgått någon utveckling de se-naste 500 aren. Familjen har varit en statisk enhet som bestått trots att reellaoch omfattande förändringar skett i det omkringliggande samhället. Oaktatatt denna inriktnings förgrundsfigur, Peter Laslett, i likhet med andra famil-jeforskare utgick ifrån att hushållet bestod av individer som delade ett antalcentrala aktiviteter samt att det i botten förelåg ett släktskap dem emellan såkom merparten av forskningsinsatserna att inriktas påatt endast analyseravilka som bodde med vilka. Hushållet blev till en grupp av människor sombodde tillsammans, och “coresidence domestic group” blev det centrala be-greppet. Detta ledde till en demografisk inriktning på studiet av hushållenoch familjen över tid som främst utgick ifrån olika typer av befolknings-

5 Weber 1983, s 251ff.6 Weber 1983, ss 266-27 1.7 Weber 1983, s 269.8 Se genomgången i Netting, Wilk och Arnould 19849 Sabean 1990, s 99.

53

längder.10 1 Sverige har denna inriktning fått en närmast paradigmatiskställning. l l

Denna tradition har under de senaste åren blivit allt mer kritiserad justför sin brist på ankyttringspunkter till samhällsutvecklingen i övrigt.tz Dettahar också lett till en återgång till det ovan skisserade synsättet, med hushål-len såsom aktörer. Ur historikernas synvinkel kan denna ansats sägas ha“övervintrat” hos antropologerna. Närmandet mellan de två disciplinernahistoria och antropologi, som under de senaste åren kommit till stånd, harsåledes för den familjehistoriska forkningen varit fruktbart.13

1 fortsättning utgår vi ifrån en syn på hushållen som en mycket lösligsocial institution helt integrerad i den vidare sociala kontexten, skapad uti-från de analyserade människomas egna förställningar och behov. Dessaantas i sin tur vara formade utifrån den rådande försörjningsstrukturent‘t

*

1 det förindustriella samhället organiserades produktionen, konsumtionenoch reproduktionen som regel inom hushållets ram. Den agrara ekonominbyggd kring självförsörjning kännetecknades av den intima koppling sområdde mellan människorna och jorden. 1 detta samhälle utgjorde hushålletden viktigaste byggstenen. Hushållet var även den organisation som repre-senterade de enskilda människorna utåt, mot det övriga samhället, och varsom redan nämnts en modell efter vilken övriga samhälleliga institutioner

to Laslett, 1972, speciellt ss 23-34. Inget annat verk har, under den senaste 25-års pe-rioden, fått tillnärmelsevis så stort inflytande på inriktningen inom den familjehisto-riska traditionen som just detta.

l1 Se som en typiskt exempel Rogers 1989.l2 Se Sabean 1990, s 99, Chaytor 1980, s 25ff samt Coontz 1988, ss 18-28.t3 Enligt Segalen 1986, s 6, är det just inflytandet från socialantropologin som inneburit

att historiska studier av hushall och familj återigen analyserar sina objekt såsom in-stitutioner fullt kapabla till agerande. Uppenbart är också att relationen till andraföreteelser än de rent ekonomiska återigen förs in i analysen av hushallens ställning isamhället. Se diskussionen ss 286-306. Även Kertzer 1984, diskuterar relationenmellan antropologi och familjehistoria, men han betonar mer det ömsesidiga utbytetav ideer som skett mellan disciplinerna. Emellertid är det uppenbart att det främst ärantropologin som stått för den teoretiska kreativiteten, något som utvecklat den merdemografiska synen på familjehistorien. Se främst s 210f.

t4 1 den fortsatta framställningen föredrar vi begreppet hushåll framför begreppet fa-milj. Detta p.g.a. hushållets anknytning till den ekonomiska sfären, medan familjenofta relateras till den biologiska reproduktionen. Hushållet var även det begrepp somanvändes av de flesta människorna under den här diskuterade perioden. Se t.ex.Mitterauer & Sieder 1982, s 5ff.

54

strukturerades.ts Det finns anledning att peka på det faktum att hushållenoch inte individerna, sett ur statens perspektiv, var skyldiga att erläggaskatt.16 Även i förhållande till kyrkan utgjorde hushållen den basorganisa-tion genom vilken man kunde föra ut sitt budskap.17 Som ovan påpekats vardet också i regel hushållet och inte individen som integrerades i de merstorskaliga produktionsorganisationerna som växte fram under tidigmodemtid. Detta gör det givetvis viktigt att ta hänsyn till hushållet som produk-tionsenhet men också som aktör på marknaden eller visavi icke-producentoch medproducenter.

Hushållet förlorade sin relativa självständighet och vissa centrala funk-tioner under loppet av industrialiseringsprocessen. Den viktigaste av dessavar produktionen, som flyttades ut från hushållet. Michael Mitterauer ochReinhart Sieder diskuterar detta i ett betydligt längre tidsperspektiv. Dekonstaterar att det finns en tendens att hushållets uppgifter tas över av andrasamhälleliga institutioner under utvecklingen mot en mer komplex och dif-ferentierad samhällsstruktur. Ett hushåll i en perifer del av en ekonomi harofta betydligt fler funktioner att fylla än vad ett hushåll i en stad har. Till defunktioner som förts ut från hushållet före produktionen hör religiösa, juri-diska och försvarsmässiga funktioner, medan Mitterauer och Sieder hävdaratt b1.a. socialiserings- och kulturella funktioner flyttades över på ett sam-hälleligt plan vid senare tillfallen.is

Emellertid måste det konstateras att utflyttningen av produktionen fiånhushållets sfär var den avgörande orsaken bakom hushållens förändradeställning i samhället. 1 rumsliga termer innebar detta en avgränsning mellanhemmet och arbetsplatsen, medan det i sociala termer implicerade att pro-duktionsprocessen fortsättningsvis inte längre kom att begränsas av de en-skilda hushållens ramar utan församhälleligades. De sociala relationernainom produktionen förlorade på detta sätt sina “familiära” drag och blev tillekonomiska kontakter, förmedlade av en marknad. Detta markerade engrundläggande omstöpning av den sociala aktörsstrukturen; samhälletbestod inte längre av hushåll och korporationer utan av individer och asso-ciationer.

Förändringen kom att prägla samhället på ett grundläggande sätt. MedHanna Arendt kan man hävda att “den sociala sfären uppstod nar hushållets

‘5 Amusssn 1988, lff.lc> 1 sin mycket kritiska granskning av tqrcppet hushåll hävdar David Sabean att

nitiga familjehistoriker inte formått se att deras källmattrial oftast är befolknings-lärydrr uppställda i syfte att driva in skatt. Se Sabcan 1990, s 99. Se även Lext 1979,s 3Of.

t7 Pleiirl 1970. kapitel 1.tR hlit&aurr & Sirdrr 1982. ss 71-90.

55

inre, med dess verksamheter, problem och organisationsformer, trädde frånhemmets dunkel ut i den offentliga politiska sfärens ljus”.19 Hela männis-kans tillvaro blev dock inte socialt offentlig, utan hemmet, och det intimise-rade familjelivet, fick istället en ny funktion att fylla, som “en flykt från ettsamhälle som bemäktigat sig hela den yttre världen . ..“2u Konsumtionenoch reproduktionen förblev således, ännu en tid, kvar inom hushållets do-mäner. Förändringen av hushållets funktion borgade därmed för en strik-tare bodelning mellan produktion och konsumtion, arbete och fritid, samtmellan privat och offentligt, dvs för uppkomsten av grundläggande socialaformelement i det borgerliga samhället.22

Förändringen skedde dock inte i ett steg. Den i stort sett autonoma hus-hållsekonomur och den proletära familjen av egendomslösa lönearbetare ärutvecklingens ändpunkter. För att tolka processen har, i tidigare forskning,ett fasresonemang ofta använts, som liknar det som ovan beskrivits för pro-duktionsprocessens utveckling. Dessa två rörelser betraktas också som närakopplade till varandra; förändringen av hushållet var en funktion av det an-norlunda sättet att organisera produktionen. Omvandlingen hade både enkvantitativ och en kvalitativ aspekt, hushållet förändrades både till sinayttre former och sina inre funktioner. Givetvis är dessa aspekter två sidor avsamma mynt, men låt oss, med anknytning till den svenska jämindustrin,börja med den ena.23 Vi väljer då den som traditionellt sätt utgjort det fa-miljehistoriska undersökningsobjekt, nämligen den strukturella sidan avhushållen och familjen.

l9 Arendt 1988, s 62.2o Arendt 1988, s 94.21 Se t.ex. Accampo 1989, s 3f.22 Berg 1987, s 64, samt Habermas 1988, s 196f.23 Se Wilk & Netting 1984, s 2ff, för en diskussion om relationen mellan hush%llets

struktur och funktioner.

56

Hushållstorlek och befolkningsdynamik

Franklin Mendels visar, liksom även Hans Medick, att hushållets storlekpåverkades av den ökade varuproduktionen. Hushållet växte nar det för sinförsörjning inte längre var beroende av jorden. Detta sågs som en grund förden befolkningsexpansion som proto-industriellt dominerade områdenuppvisade.” Antagandet gäller inte enbart de kontinentala textildistrikten,utan Joan Thirsk har påpekat att även gruvdistrikt i England uppvisade ensnabb befolkningstillväxt under 1600-talet. Framförallt skedde en ökning avde egendomslösa gruppernas numerär, vilken tidigt översteg befolkningenhos de hushåll som kombinerade gruvarbete med jordbruk.25 Liknandeiakttagelser har Femand Braudel gjort av gruvnäringen på kontinenten.26Att andelen egendomslösa gruvarbetare under 1500- och 1600-talen växtesnabbt vid Stora kopparberget i Falun och vid Silvergruvan i Sala är ocksåbekant.27 Till detta kan sedan tilläggas att även inom vissa jämbergslagarväxte en grupp egendomslösa gruvbrytare fram under 1600-talet.28

Hur befolkningsdynamiken såg ut i de svenska jämdistrikten återstår istort sett att studera. Viss forskning inom området har emellertid gjorts.David Gaunt har exempelvis visat att hushållen var betydligt större för detackjamsproducerande bergsmännen än för andra bönder.29 Maths Isacsonhar också kunnat sätta bergsmanshushållets storlek i direkt samband meddess arbetsbehov vid sidan av det egentliga jordbruket.30 Jan Sundin hargjort liknande demografiska studier av stångjärnsbrukens befolkning genomvilka han bland annat har kunnat konstatera en lägre giftermålsålder vidstångjärnsbruken än i jordbruksdominerade områden. Liksom Göran Rydénvisar han också att inte enbart mästersmeden var gift utan som regel ävenmästersvennema.31 Giftermålsmönstret var uppenbarligen ett annat hosdenna grupp, förfogande av fast egendom var inget krav för äktenskap.Belysande är i detta sammanhang emellertid att de mer proletariserade lan-cashiresmedema hade en ännu lägre giftemålsålder och fick även fler barnunder 1870- och 1880-talen än vad vad tysksmederna fått ett halvsekel tidi-

z4 Mendels 1972, s 252, Medick 1981, s 59. Jfr även Thirsk 1961, s 73, samt Levine1977 och Levine 1987.

25 Thirsk 1961, s 74.26 Braudel 1986, s 299.27 Norberg 1978, s 110. Boethius 1951, s 87f.28 Furuskog 1924, s 113. Weinhagen 1947, s 38. Boethius 1951, ss 179 och 340.29 Gaunt 1976, s 53. Gaunt 1983, s 96.30 Isacson 1979, s 96ff. Se även Omberg 1992 kommande, kap VI.31 Sundin 1989, s 288ff. Ryden 1991d. s 206ff.

57

gare.32 Detta var sannolikt en följd av de lägre kraven som ställdes på lan-cashiresmedens handalag, vilket innebar att han kunde erhålla en ställningsom utlärd yrkesman i yngre ålder än vad tysksmeden tidigare kunnat. Enfaktor som bör ha påverkat antalet födda barn i smedshushållen under denandra hälften av 1800-talet var också det faktum att rekryteringen och skol-ningen av de blivande smederna i högre utsträckning lyfts ut från hushållentill bruksledningen och att hushållet därför inte längre behövde rätta sinstorlek efter antalet tillgängliga mästarplatser.

Det proto-industriella giftermålsmönstret förefaller således att gå igenvid de svenska jämbruken. Detsamma gäller också delar av bergslagen darsuget efter arbetskraft var stort, vilket gjorde det möjligt för egendomslösaatt ingå äktenskap. 1 en berättelse från 1700-talets slut beklagar sig exem-pelvis bergmästaren över Nora och Linde bergslagar över förändringen aväktenskapsvanorna som medgav sådana oförnuftiga giften.33 Även i deskogsbygder som gränsade till Bergslagen eller i bruksdominerade socknarfinns antydningar om en liknande situation. Lars-Olov Larsson har exem-pelvis framhållit att det var skogsböndernas ökade sysselsättning med koloch tjärbränning som förklarar dessa områdens bebyggelseexpansion under1600-talet.34

En rad drag framträder således som skulle kunna tala för en befolknings-dynamik av proto-indutriellt snitt i områden med ett expanderande bergs-bruk. Tendenserna torde förstärkas i takt med att lönearbetet fick en alltmer dominerande ställning inom de tidigare bergsmansnäringarna; gruv-och hyttdriften. Maria Sjöberg har nyligen framfört åsikten att jämhante-ringens regionalt olika utvecklingstakt sannolikt var en viktig förklaringbakom den ojämna befolkningsutvecklingen i Västerbergslagens olikasocknar under 1700-talet. 1 områden med ett expansivt bergsbruk har be-folkningen ökat snabbare än i jordbrukssocknama.3s År 1791 påtaladeockså häradshövding Petrus Mozelius att en häftig befolkningsökning in-träffat i Nora och Linde bergslagar. Den mantalsskrivna befolkningen hade,påstod han, ökat med 60% de senaste 60 åren.36 Samtidigt hade sannolikten ekonomisk differentiering skett. Sextio år senare skrev nämligen E. M.Ödman att 11% av hushållen inte hade, eller hade otillräcklig, försörjningav egna medel. Ungefär lika stor andel bedömde han ha tillgångar utöver de

32 Bursell 1974, s 179f. Ryden 1991d, ss 201-218 samt pågående forskning.33 Bergenskiöld 1875, s 63.34 Larsson 1983, s 104. Jfr BoEthius 1917, s 75ff.35 Sjöberg 1992 kommande, s 10.36 Mozelius 1791. s 26f.

58

egna behoven.37 Det finns naturligtvis all anledning att vara skeptisk tilldessa samtidens siffror. Hans Normans undersökningar av befolkningstill-växt, giftermålsmönster och utomäktenskaplig fruktsamhet i vissa av bergs-lagssocknama inom Örebro län, stöder dock klart ett antagande om en be-folkningsdynamik av proto-industriellt snitt i dessa områdenss

Uppenbart finns också en rad faktorer som gör antagandet om en “proto-industriell” dynamik i Bergslagen något problematisk. Försörjningssituatio-nen var exempelvis fortfarande på 1800-talet svar. Till följd av den out-vecklade livsmedelsmarknaden var arbetsvandringar sannolikt vanliga.39Man valde att leva i områden med bättre möjlighet till livsmedelsförsörj-ning och sökte som komplement arbete för lön i en annan region.40 Be-folkningsdynamiken blir i detta läge interregional och yttrar sig snarare iökad migration än i en befolkningsökning i det proto-industriella området,vilket sannolikt fick följder också för den fortsatta industrialiseringsproces-sen. Befolkningsrörligheten bör således också ingå som en del i analysenav den tidigindustriella dynamiken.

Att proto-industrialiseringen leder till en utvidgning av hushållsstorlekenförefaller vidare långt ifrån säkert. När det gällde bergsmännen komplicerasbilden av den tilltagande differentieringsprocessen. Vid sidan om stor-bergsmännens mycket omfattande hushåll fanns mycket små hushåll, somförsörjde sig genom lönearbete i hyttan.41 Det är också tänkbart att kapita-lets ökade penetering inte ledde till större utan snarare mindre hushåll. Narsmederna på Jäders bruk inte på egen hand behövde köpa sitt järn ellertransportera sin färdiga produkt till marknaden, försvann en del av hushål-lets arbetsuppgifter. Hushållen vid bruket var också betydligt mindre änbåde Gaunts bergsmanshushåll och städernas hantverkarhushåll.42 Proleta-riseringen kunde uppenbarligen leda såväl till en ökning som en minskningav familjestorleken. Resultaten belyser därmed David Levines ståndpunktatt det enbart med utgångspunkt i en förändrad hushållstorlek är mycketvanskligt att säga något om familjeekonomins förändrade funktion.43

37 öman 1893, 18.s38 Norman s1977, 171. Norman 1982, s 50f. Norman 1983, s 8.39 Montelius 1957, 158.s40 Rosander ss samt1967, 13Off 286ff.41 Omberg 1992 kommande, kap VII.42 Flor& 1992, 46.S

43 Levine 1985, 170.s

59

Hushåll och arbetslag

Den befolkningsdynamik förändringen av hushållet ledde till är viktig föratt förklara hur en klass av egendomslösa, så att säga, socialt producerades.För att förstå den förändrade aktörsstrukturen är det dock minst lika vä-sentligt att undersöka hushållets förändrade funktion.

Synen på hushållets grundläggande utveckling från produktionsenhet tillkonsumtionsenhet, har skiftat hos olika historiker. Enligt de två kanskefrämsta auktoriteterna på området, Hans Medick och David Levine, stårdynamiken bakom denna process att finna i växelspelet mellan hushålletsutnyttjande av sina produktionsresurser, den demografiska reproduktionenoch handelskapitalismens penetration av produktionen. Det vill säga ettväxelspel mellan en ekonomisk mikro- och en makronivå. Levine antyderen utveckling som i grova drag innefattar tre distinkta faser. Under denförsta fasen “the industrialization of the cottage economy” skedde en suc-cesiv urholkning av hushållens möjlighet att reproducera sig utifrån vadjorden gav. Orsakerna bakom detta var uppkomsten av ett kapitalistisktjordbruk och en differentiering inom bondeklassen. Detta ledde till att alltfler hushåll i allt högre grad blev beroende av att komplettera brukandet avjorden med andra sysslor. Under den andra fasen, industrialiseringens för-sta, kännetecknades produktionsorganisationen av en småskalighet baseradpå hantverksproduktion. Givet den ökande produktionsvolymen ledde dettatill en accentuerad efterfrågan på arbetskraft, en efterfrågan som såväl be-rörde hushållets män, kvinnor som barn. Giftermålsåldern sjönk och födel-setalen steg. Hushållen förblev, under denna period, enheter av produktionoch konsumtion. Detta är, enligt Levine, det proto-industriella stadiet. Un-der loppet av 1800-talet, den tredje fasen, infördes succesivt fabriksdriftoch produktionen flyttades ut från hushållet. Separationen mellan produk-tion och konsumtion innebar en striktare uppdelning mellan könen, dåmännen i större utsträckning än kvinnorna kom att arbeta i fabrikerna. En-ligt Levine innebar detta att männen blev en sk. “chief breadwinners”.u

En liknande ansats utgjorde också grunden för Louise Tilly och JoanScott i deras behandling av kvinnors arbetssituation i England och Frank-rike. Även de talade om en utveckling i tre, mer eller mindre, distinkta fa-ser: “the family economy”, “the family wage economy” och “the family

44 Levine 1987, ss 94-160, och Levine 1985. Se även Medick 1981, som dock endastbehandlar de två första faserna i Levines resonemang.

60

tonsumer economy”.4s Elinor Accampo beskriver, även hon, ett liknandeförlopp i sin studie av den franska industistaden Saint Chamond under1800-talet. Hon trycker speciellt på separationen mellan arbete och hushåll,eller som hon uttrycker det “the removal of work from the home”, somskedde med industrialiseringen. Däremot avfärdar hon tanken på någramanliga “familjeförsörjare”, till detta var industrilönerna alltför låga, ochoregelbundenheten i anställningen alltför stor. Förvärvandet av de nödvän-diga inkomsterna förblev en angelägenhet för hela hushållet även efter detatt produktionen flyttats ut från hushållen.46

En överensstämmelse finns således mellan dessa forskare nar det gällerhuvuddragen i utvecklingen. Tyvärr har de dock något ensidigt utvecklattankegångarna i relation till demografiska mönster, dvs. hur hushållensstruktur förändrats under skiftande ekonomiska omständigheter. Detta somgäller främst Levine och Accampo, har medfört att man ofta stannat vid attbeskriva utvecklingen ifrån dess bägge ändpunkter, den autonoma hushålls-ekonomin i agrarsamhället, och den proletära familjen bestående av egen-domslösa lönearbetare. Som en förmedlande länk har man sedan adderatett, eller två, mellanstadium karaktäriserat som det proto-industriella hus-hållet och/eller “the family wage economy”. På samma sätt som när detgällde diskussionen om produktionsformernas utveckling, skapar ett dyliktschema problem nar det gäller att belysa mångsidigheten i utvecklingen. Enmångsidighet som involverar dynamiska element. Till detta kommer sedanatt en dylik beskrivning av utvecklingen är behäftad med klara teleologiskakopplingar, något som också var fallet med den ovan relaterade utveck-lingen av produktionsformerna i ett antal avgränsade faser.47

1 en mer utvecklad modell vill vi därför vidareutveckla främst två aspek-ter. För det första är det viktigt att bryta ned de centrala begreppen produk-tion, konsumtion och reproduktion till mer konkreta kategorier, vilka ärapplicerbara på människomas faktiska verklighet. För det andra är det nöd-vändigt att diskutera utvecklingen i mer nyanserad form. Det är inte möjligtatt se hushållets utveckling från självförsörjning till marknadsekonomi i ettantal markanta faser. Istället vill vi se det som en succesiv förändring i hus-hållens inordnande/beroende av marknaden, såväl arbetsmarknad som råva-rumarknad och varumarknad.

45 Tilly & Scott 1978.46 Accampo 1989, se speciellt kapitel 3, citatet från s 111. Vad Accampo således gör, i

relation till ovanstående diskussion om arbetslivshistorisk forskning, är att hon lik-ställer arbete med lönearbete.

47 Segalen 1986, s 286, skriver om förändringarna i relationen mellan hushållet och det‘omkringliggande’ samhället att “... changes are not unilinear and do not take place inthe same way or at the same rate in different social classes.”

61

Produktion och konsumtion/reproduktion är mycket vida och omfattandebegrepp. Ovan fördes en diskussion om de delar som produktionsprocessenbestod av, det var förutsättningar, arbetsprocess och arbetsresultat. Ett an-nat kriterium, efter vilket man kan dela upp denna process vore att skiljamellan äganderätten till produktionmedlen och delaktigheten i själva arbe-tets utförande. Nar hushållet sägs vara en produktionsenhet menas i all-mänhet att dessa delar sammanföll, dvs att hushållet såväl ägde som bru-kade produktionsmedlen gemensamt. För att analysera den vidare utveck-lingen förefaller det därför vara lämpligt att skilja mellan hushållet såsom“ägo-lag” och arbetslag. Denna modell kan sedan ytterligare konkretiserasgenom en diskussion av dessa “lags” homogena karaktar, dvs huruvida in-dividerna agerade såsom kollektiva medlemmar i hushållet, eller om merindividualistiska inslag fanns. Vad gäller “ägo-laget” finns det anledning attundersöka om egendomen ägdes gemensamt, eller om t.ex. hustrun hadekontrollen över hemgiften, och att makarna således själva bestämde övervar sin del av boets sammantagna tillgångar.48 Nar det gäller arbetslagenkan en dylik diskussion utgå ifrån den tidigare presenterade modellen överproduktionsprocessen, som bestående av förutsättningar, arbetsprocess ocharbetsresultat. Denna kan ytterligare konkretiseras i en analys som tar fastapå den fördelning av sysslor som existerar mellan hushållet olika individer irelation till produktionens olika delar. Fanns det inom hushållets ramar eninre hierarki som manifesterades i en klar uppdelning av arbetsuppgifterna?

Diskussionen om arbetslaget blir också en brygga över från “produktio-nens sfär” till konsumtionen/reproduktionen. Arbetet inom hushållens ramvar aldrig ensidigt riktat mot “produktiva” ändamål utan en betydande delav detta hade även konsumtionen och reproduktionen som mål. Detta varför övrigt en distinktion som accentuerades under den process som såg pro-duktionen flyttas ut från hushållet. Arbetsdelningen inom hushållen, påver-kad av genusarbetsdelningen i samhället, var styrande i denna uppdelningmellan produktion och konsumtion/reproduktion. 1 detta sammanhang ärdet lämpligt att påtala den myt som existerar om det självförsörjande hus-hållet som ett mycket “tätt” arbetslag där medlemmarna tillsammans ut-förde samtliga arbetsuppgifter. Även i dessa hushåll existerade en mycketpåtaglig genusarbetsdelning.49 Med avseende på hushållets uppgifter för

48 Sabean 1991, s 18, hävdar från sin undersökning av Neckarhausen att egendomeninte ägdes av hushållen utan av individerna.

49 Se diskussionen hos Chaytor 1980, ss 26-30. Se även Segalen 1983 och Segalen1986, kapitel 7, samt Löfgren 1982.

6 2

konsumtion och reproduktion är det viktigt att skilja mellan “bo-lag”,“matlag “51 och socialisationslag.52

1 anslutning till dessa frågor finns det anledning att också knyta an tillden diskussion som förts om hushållets relation till “den ekologiska miljö”inom vilken det fungerar. Utan att har i mer detalj gå in på den omfattandedebatt som förts om dessa frågor,53 vill vi endast peka på två faktorer. Fördet första är det alldeles uppenbart att den ekologiska miljön har haft enmycket stor betydelse för hushållets sätt att fungera, samt för det andra attdenna miljö har förändrats över tiden. Nestorn i svensk forskning om ettekologiskt synsätt på utvecklingen, Börje Hanssen, har till och med gått sålångt att han vill inordna de ekologiska betingelserna i själva hushållsbe-greppet.s4 Vi går inte lika långt utan konstaterar endast att hushållens situa-tion i hög grad var beroende av den ekologiska omgivningen. T.ex. börhushållens funktion som matlag ha sett annorlunda ut i ett läge med själv-försörjning än då full marknadsintegrering rådde. Man kan tänka sig attkvinnans ställning bör ha varit relativt sett starkare då matberedningenkrävde en större kompetens. Detta var fallet under självhushållning efter-som utgångsmaterialen då befann sig i ett mer obearbetat skick. Gränsenmellan jordbruksarbete och matlagning, mellan produktivt och reproduktivtarbete, var inte alltid helt klar. Under marknadshushållning var situationenen helt annan. Då kunde denna kompetens köpas på en marknad i form avbearbetade råvaror, eller färdiglagad mat. Om mannen då var den enda ihushållet som lönearbetade fick hans inkomst en mycket central ställning iförsörjningssituation och hans position starktes således.55

Sammantaget innebar denna utvecklade modell sålunda att hushållets ut-veckling, från självhushållning till marknadsekonomi, diskuteras i termer

5o Som konstaterades ovan har sammanboendekriteriet varit det centrala elementet iden skolbildning inom den familjehistoriska traditionen som under de två senaste de-cennierna som haft det största inflytandet Ingen kritisk diskussion av hushallens för-ändrade funktion kan överse detta faktum. Se Laslett 1972.

51 Medick & Sabean 1988, s 13ff. diskuterar måltiden som en reciprok handling inomhushållets ram med betydelse för den interna sammanhållningen inom gruppen.

52 Se diskussionen Hanssen 1978, s 147.53 Se för en genomgång av denna debatt t.ex. Gaunt 1979.54 Hanssen 1978. Se även Löfgren 1976. Även den franska etnologen, Segalen 1983

analyserar det franska agrarsamhället i liknande termer. Hon skriver: “.. the house-hold Will be studied as a whole by considering the relationship between its membersand the house itself”, s 8f.

55 Se diskussionen om sågverkskvinnomas arbete med matlagning i termer av ett sym-boliskt kapital i Fjellström 1990, ss 127-148. Se även Rydén 199ld, ss 256-262 ochMedick & Sabean 1988, s 15

63

av ägolag, arbetslag, bo-lag, matlag och socialisationslag, och samtidigt gören ansats att diskutera hushållens position i den ekologiska miljön.

Hushållen i den svenska bergsnäringenFinns det då inom den svenska bergsnäringen exempel som belyser detta,enligt vårt förmenande, mer komplicerade utvecklingsmönster? Under denäldre medeltiden var syftet med produktionen att, med lågteknologiskametoder, förädla sjö- och myrmalmer till det säljbara osmundjämet. Såvälägandet till produktionsmedlen som utförandet av allt arbete hölls sammaninom ramen för hushållet, som således fungerade som både ägolag och ar-betslag.56

Bergsmansorganisationen, som den utvecklades från medeltiden, innebaratt hushållet kom att integreras i ett betydligt större sammanhang. Införan-det av masugnar och hammarsmedjor, samt drivandet av gruvorna mot alltstörre djup innebar en ekonomisk påfrestning som de enskilda hushålleninte var mäktiga. Därför blev det nödvändigt att gå ihop om samfällt ägdaproduktionsmedel, och hushållet kan därför inte sägas ha varit ett ägolagfullt ut. Hemmanet, däremot, ägdes även fortsättningsvis av hushållet.Detta var en förutsättning för ett delägande i såväl gruvor som hyttor. Ävenarbetslaget kom att genomgå en förändring i.o.m. att ett visst mått av ge-mensamt arbete krävdes i de gemensamt ägda anläggningarna. Hushålletsmedlemmar kom därigenom att tillhöra ett större arbetslag. Till största de-len bestod emellertid arbetet fortfarande av ett enskilt (dvs hushållets) bru-kande av anläggningarna. Bergsmansorganisationen kännetecknades av ettsamfällt ägande och ett enskilt brukande.

Produktionen hade således till viss del församhälleligats och sprängt detenskilda hushållets ramar. Liksom när det gällde de producentkooperativsom återfanns i den engelska textilindustrin under 17O@talet,57 eller denordiska vattendrivna bondsågarna, 58 kvarnarna eller linberedningsver-ken,59 spelade sannolikt den tekniska utvecklingen en viktig roll i samman-hanget. Den nya tekniken var för kostsam för det enskilda hushållet menkunde bäras av samverkande hushåll.

56 Se t.ex. Magnusson 1986.57 Hudson 1983, s 133ff, samt Hudson 1986, ss 76-81.58 Hoffman 1982.59 Jonsson 1988.

64

Vad beträffar arbetslaget inom bergsmanshushållet skedde emellertidganska snart en viktig förändring, som kom att påverka arbetet vid de sam-fällt ägda anläggningarna. Redan under 1600-talet finns exempel på att in-hyrd arbetskraft börjat ta över bergsmännens arbete vid gruvor, hyttor ochhamrar.60 Gruvdrängarnas, masugnsarbetarnas och hammarsmedernas suc-cesiva inträde i bergsmännens verksamheter ledde till att bergsmanshushål-let främst kom att ansvara för arbetet i skogen samt med transportema, vidsidan om ett mindre jordbruk. Detta innebar att bergsmanshushållet kom ien situation dar det fungerade som såväl ägolag som arbetslag i relation tilldet egna hemmanet, men därutöver även som delägare till anläggningarsom brukades med anställd personal. Man skulle, kanske, kunna formuleradetta som att bergsmännen fungerade som icke-producenter i relation tilldet arbete som försiggick i dessa anläggningar.

Vad gäller verksamheten vid bruken kan det tyckas som att distinktionenmellan ägolaget och arbetslaget var betydligt klarare. Bruket ägde produk-tionsmedlen, och lönearbetare brukade dem. Enligt den traditionella model-len över hushållens utveckling, beskriven har ovan, borde man också kunnahävda att smedens ställning som lönearbetare gjorde att hushållet endastfungerade som konsumtions/reproduktionsenhet. Emellertid är det uppen-bart att hushållet kunde fortsätta att fungera som arbetslag utan att för denskull vara ägolag. Den industriella utvecklingen hade förvisso urholkathushållens kontroll över produktionen, men dess medlemmar utförde fortfa-rande ofta ett arbete tillsammans .61 Vid tex. 1800-talets tysksmedjor(säkerligen även tidigare) var hammarlagen ofta uppbyggda kring en ham-marsmed som tillsammans med sina söner, eller andra släktingar, fram-ställde stångjärnet. Smedshushållen, i synnerhet hos de dominerandesmedssläkterna, hade en mycket stark ställning nar det gällde att tillsättanya smeder.62

Återigen blir det nödvändigt att göra distinktionen mellan ett formelltoch ett reellt ägande av produktionsmedlen. 1 fallet här ovan är det uppen-bart att bruksledningen endast var ägare i en formell mening. 1 kraft av sinyrkeskunskap innehade smederna den verkliga kontrollen över produk-tionsmedlen i hammarsmedjan, och smedshushållet skulle därför, vid sidanom rollen som arbetslag, kunna klassitieras som ett slags ägolag i en sva-

60 Hildebrand 1957, s 257f, samt Weinhagen 1958, s 288.61 Se t.ex. Tilly & Scott 1978, s lllff, för en diskussion om familjen som arbetslag

inom den tidiga bomullsindustrin. Se emellertid även Freudenberger, Mather &Nardinelli 1984, främst s 1087, för en motbild till detta. Enligt de senare utgjordeindividen och inte familjen den basala enheten för de tidiga bomullsfabrikerna. Seäven Holley 1981, s 66f. För svenska förhållanden se Göransson 1988, s 171ff.

62 RydCn 1991d, s 15lff.

65

gare tappning än om man även formellt sätt varit ägare till produktionsmed-len. Det var först med lancashiresmidets utveckling, speciellt efter den fort-gående arbetsdelningen och tillsättandet av förmän under 1870-talet, sombruksägarna kom att besitta produktionsmedlen även i mer reell bety-delse. Detta betyder sålunda att hushållet fortsatte att ha en viktig roll iproduktionsprocessen, och att rekryteringen och skolningen av arbetskraf-ten förblev en uppgift för hushållen ännu långt in på 1 SOO-talet. Ställningensom ägo- och arbetslag försvann gradvis under en mycket lång period.Detta faktum bör finnas med i en analys av hushållets utveckling från hem-till fabriksindustri och ses som en mellanform, eller ett steg på vägen.”

När det gäller konsumtionen, vilken är långt mindre undersökt än pro-duktionen, kan det kort konstateras att många av bruksarbetarna ofta såvälåt som bodde på annat håll än de andra medlemmarna i hushållet. Så varfallet för t.ex. 1700-talets hammarsmeder. Under arbetet i smedjan boddede troligen i labbit, ett litet rum i anslutning till smedjan försett med någrabritsar och en eldstad.65 Det resterande hushållet befann sig, Lika troligt, påsmedstorpet som under denna tid inte sällan låg en bit utanför bruket.66Även kolbönderna, som under en större del av vintern befann sig i skogenvid kolmilorna, och masugnsarbetarna, som ofta förde en ambulerande till-varo mellan blåsningen vid olika hyttor, är exempel på fall när hushålleninte alltid kunde fungera såsom matlag. Matsäcken fungerade ofta som denförmedlande länken mellan hushållet och den bortavarande individen, ellerindividerna.67

Det finns också exempel från den svenska bergsnäringen nar ett antalolika individer ur olika hushåll för längre perioder utgjorde självständigamatlag och/eller bo-lag utan att fullt ut fungera som en konsumtionsenheter.Ett exempel på detta är de s.k. vandringsarbetarna. Nar dessa kom till ettbruk, eller sågverk, blev de ofta utspisade genom brukets försorg och loge-rade tillsammans i avsedda bostäder.6s Det kunde också hända att någonbrukskvinna fick uppdraget att hjälpa till med detta kosthåll.69

63 Ryden 1984, Berglund 1982 och Bursell 1974.64 Ryden 1991d, ss 139-180. Se även diskussionen hos Johansson 1988, kapitel 8, Ha-

reven 1982, s 85ff, samt Landes 1986, s 609.65 Rinman 1788/89, del II, s 1, samt Berg 1943a, s 235f.66 Detta är ett troligt forstadium till den bild som diskuteras i RydCn 1991d, s 280ff.

För smedernas boende se Montelius 1962, s 223.67 Berg 1943a, s 223ff och Berg 1943b, s 278ff.68 Se Montelius 1959, s 158f.69 Berg 1944, s 18. Se också Fjellström 1990, s 245f för ett exempel på hur ett sågverk

mot slutet av 1800-talet löste problemet med mathållning för ogifta arbetare.

6 6

En ny analysmodellFör att bättre förstå komplexiteten i hushållets ställning i dess förhållandetill produktion, konsumtion och reproduktion under ett långt industrialise-ringsförlopp, som har skildrats, kan ett matrisresonemang med fördel an-vändas. En första axel utgör förändringar i konsumtionsbeteendet, från enfullständig självförsörjning till full marknadsintegrering. En andra axel ut-gör en schematisk bild över utvecklingen mot det fullt utvecklade lönearbe-tet. Som en tredje variabel beaktas sedan graden av kollektivitet i själva ut-förandet av de olika aktiviteterna. Resonemang i denna riktningen förs avRichard Wilk och Robert Netting.70 De diskuterar relationen mellan hushål-lens struktur och funktion i en modell som upptar fem olika typer av funk-tioner: produktion, distibution, transmission, reproduktion och sammanbo-ende. Ingen riktning på hushållens utveckling postuleras, utan istället disku-teras hur dessa olika typer av funktioner inbördes förändras över tiden ochvad detta får för implikationer för hushållens struktur. Denna påverkar se-dan i sin tur åter blandningen av funktioner, och ett växelspel uppstår.

Genom ett dylikt angreppsätt undviker man också delvis den mycket för-ödande kritik som David Sabean har riktat emot det sätt som flertalet famil-jehistoriker har använt begreppet hushåll. Sabean hävdar att hushållet intefår ses som en isolerad enhet, utan även i en agrar miljö under förindustri-ella former är olika hushåll integrerade i samma ekonomiska system ochäven inbördes relaterade. Därför måste analysen också utgå ifrån detta.“The concept of the household obscures both the permeabihty of householdeconomies and the hierarchical dependencies of farmlies on each other.71För honom blir hushållet en ständigt föränderlig enhet med flytande grän-ser, dar det enda bestående tycks vara dess funktion som lokus för ett antalreciproka relationer. Den mellan de bägge makarna antas vara beståendeoch grundläggande och utifrån denna kan sedan ytterligare relationer avvarierande varaktighet och styrka kopplas.72

Miranda Chaytor poängterar detta ytterligare genom att peka på att dentidigare forskningens syn på hushållen som “natural urrits” till stor del kangöras ansvariga för vår brist på kunskap om det sätt, och i vilken utsträck-ning, som såväl människor som egendom har förmedlats mellan olika hus-håll.73

70 Wilk & Netting 1984.7’ Sabean s1990, 97.72 Sabean 1990, 88-101SS och 122f73 Chaytor s1980, 27.

67

Arbetsfördelningen i hushållet.Vi såg tidigare att för Le Play var mannens överhöghet över kvinnan, bådeinom och utom hushållets ramar, såväl en realitet som ett önskvärt tillstånd.Endast genom en återgång till ett läge med den utökade familjen som denviktigaste enheten i samhället kunde en moralisk uppryckning ske. Huru-vida denna familjetyp verkligen varit den dominanta sammanlevnadsfor-men har varit utgångspunkten för en hel forskningstradition.74 Emellertidvar man, som ovan redan framgått, främst intresserad av den yttre struktu-ren. Under 1980-talet skedde en omsvängning av debatten och intressetkom allt mer att även fokuseras på hushållens “insida”, dvs hur arbetsför-delningen inom hushållets arbetslag såg ut.75 Viktig i detta sammanhang ärgenusarbetsdelningen.

En pionjär på detta område har Hans Medick varit. Han underströk hurfördelningen av sysslor mellan könen i det det proto-industriella hushålletskilde sig från bondehushållets. Kvinnans produktion blev viktigare ochsamtidigt blev hennes ställning också friare. Gränserna mellan manligt ochkvinnligt tenderade därmed att luckras upp.76 Gay Gullickson har påpekatatt Medicks teoretisk hypotetser egentligen aldrig har fyllts med något em-piriskt innehåll, utan endast stannat vid en teoretisk konstruktion baserad påen automatik i kopplingen mellan roll och status.77 Bland hemindustrins ar-betare i Auffay i Frankrike, finner hon visserligen att kvinnomas del avproduktionen var viktig, men understryker samtidigt att deras löner alltidlåg betydligt under männens, samt att det var kvinnorna som först drabba-des av mekaniseringen inom textilnäringen. Till detta kommer att någonförändring i ansvaret för hushållets reproduktiva sida inte skedde, dvs.kvinnorna fortsatte att svara för barn och hem.78 1 en senare uppsats tarGullickson mycket entydigt ställning emot Medicks bild av utvecklingen.Kvinnomas deltagande i lönearbetet innebar en betydande ekonomisk för-bättring för familjerna, men medförde ingen statushöjning inom hushålletsram.79

Även Pat Hudson och Robert Lee utgår ifrån att kvinnomas bidrag tillhushållsekonomin under det proto-industriella stadiet var betydande, menatt detta inte omsattes i en högre status. Emellertid formulerar de ett i hög-

74 Se Laslett 1972, s 16ff, för hänvisningarna till Le Play.75 Se Anderson 1980, s 36ff. för en tidig kritik av den demografiska traditionen utifrån

argumentet an strukturen säger mycket lite om de inre förhållandena.76 Medick 1981, s 61f.77 Segalen 1986, s 202f.78 Gullickson 1986, s 198ff.79 Gullickson 1991, speciellt ss 205ff och 219ff.

68

sta grad adekvat problem utifrån detta konstaterande: “But it is debatablewhether women’s work became more vital to the households of proto-in-dustrial regions than it was in peasant households.“sc Med detta fångar dein hela den felsyn som rått inom denna debatt, utgående från att lönearbetealltid ger högre status än oavlönat arbete. Martine Segalen har i sin bok omdet franska bondesamhället kunnat konstatera att de bägge makarna i etthushåll var relativt jämlika i sina respektive sysslor, men att denna jämlik-het var underordnad en manlig auktoritet på en samhällelig nivå.81 Dettamönster tycks också gälla på den svenska landsbygden. Gränserna mellandet kvinnliga och det manliga kompetensområdet var mycket flytande.Emellertid, hävdar Orvar Löfgren, var det kvinnliga arbetsfältet betydligtbredare och mera flexibelt än mannens.82 David Sabean påpekar också, förtyska förhållanden, att det ofta var på kvinnan hushållets självexploateringoch den ökade utsvettningen under dåliga tider kom att vila. Chayanovsteori om bondeproduktionssättet, menar Sabean, är blind både för exploate-ringen inom familjen som för de maktsammanhang som familjen ingår i.83

Sammantaget innebar detta således att det är synnerligen svårt att be-lägga några mer tydliga mönster för hur arbetsdelningen inom hushållet,och kvinnomas arbete för lön eller i hemmet, har utvecklats över tiden. Detär emellertid helt klart att Medicks ursprungliga tankegångar, om kvinnansförbättrade ställning till följd av en integration på marknaden, inte var ettallmänt fenomen, utan snarare ett specialfall bland många andra möjligavarianter. För att till fullo förstå genusarbetsdelningen, såväl inom somutom hushållets ramar, är det nödvändigt att konstatera att denna var en välintegrerad del av den samhälleliga utvecklingen, vilken i sin tur var, somtidigare noterats, mycket ojämnt fördelad i rummet och mellan branschersamt oregelbunden öven tiden. Pat Hudson och Robert Lee skriver:

It is too simplistic to argue that industrialisation from the late eighteenthcentury onwards produced a sharp division between women’s domesticwork and waged work away from home. The process of capitalist develop-ment was uneven and subjett to a significant degree of booth temporal andspatial variation.84

*

80 Hudson Lee ss& 1990, 14-19, citatet från 15.s81 Segalen 1983, 82 och 125. Sess även Segalen 1986, ss 201-212.82 Löfgren 1982.83 Sabean 1990, s 99.84 Hudson & Lee s1990, 28.

69

Inom bergshanteringen, precis som inom textilindustrin, har kvinnor ståttför en viktig del av arbetsinsatsen. Michael Mitterauer har med emfas fram-hållit detta för Österrikes del och detsamma har gällt den svenska järnhan-teringen, så länge hushållet behållit rollen som produktionsenhet.@ Bergs-manhushållets kvinnor har under 1600-talet och början av 1700-talet del-tagit i samtliga moment av produktionsprocessen.86 Frågan är vad somhände med den könsmässiga arbetsfördelning i och med kapitalets ökadepenetrering och den ökade sociala skiktningen av bergsmanskollektivet.

Maths Isacson och Ture Omberg har påvisat ett ökat intresse för jordbrukoch nyodling bland bergsmännen, en utveckling som tog sin början under1700-talets andra hälft. Detta kan ha inneburit att kvinnan i högre grad blevbunden till jordbruksproduktionen och den inre hushållningen.*’ Sannoliktkan paralleller dras med de tjärproducerande bönderna i österbotten därkvinnan under 1700-talet kom att ta det huvudsakliga ansvaret för gårds-hushållets jordbruk, medan mannen var verksam i skogen.**

Vid stångjärns- och manufakturbruken anas också en förändring av ar-betsfördelningen inom hushållet till följd av kapitalets penetration. Vid Jä-ders bruk försvann de delar av hushållets smidesproduktion som kvinnornafrämst hade haft om hand; inköp av råvaror och försäljning av färdigpro-dukten. Den kvinnoproduktion av hakar, häktor och strumpstickor som fö-rekommit inom hushållet kom istället att administreras av bruket. Resultatetblev en proletarisering av hushållet där både man och kvinna arbetade förlön vid bruket.89 Göran Rydén finner en delvis annan utveckling vid stång-jamsbruken i Gästrikland. Under 1800-talet var smedshushållens kvinnor,vid sidan om ett mindre antal dagsverken inom brukets jordbruk, helt ochhållet uppknutna till den inre hushållningen. Denna inkluderade emellertidäven ett betydande jordbruksarbete på potatisåkern och med övriga grödorsamt med de kreatur som krävdes för hushållets försörjning.90

Vad som hände med kvinnomas arbete på de stora jämverken mot slutetav 1800-talet är otillräckligt undersökt. På Ramnäs kan Barbro Bursellkonstatera att smedshustrurna fortsatte att främst sköta självhushållet ochhemmet. I förhållande till tysksmedernas hustrur vid början av seklet hadeemellertid vissa förändringar skett. För det första hade antalet kreatur mins-kat, lancashiresmedema höll endast en gris och kanske några höns i relation

85 Mitterauer 1974, s 313.86 Floren 1992, s 22ff.87 Floren 1992, s 27ff. Isacson 1979, s 60ff. Omberg 1992 kommande, kap VW.88 Lithell 1988, s 57.89 Flor& 1992, s 59ff.9o Ryden 1991d, s 246ff.

7 0

till tysksmedernas kor och diverse småkreatur, för det andra hade uttagen ibruksmagasinen ersatts av inköp i en brukshandel eller kanske i en ko-operativ affär, och slutligen för det tredje hade bruken uppfört vissa kol-lektiva inrättningar som tex. gemensamma bak- och tvättstugor. Naturligt-vis fick detta effekter för det kvinnliga arbetet, den kanske viktigaste var attvisst arbetet fördes ut från hemmen och inordnades i en större kollektivkvinnogemenskap, men den viktigaste distinktionen, att männen arbetadeför lön medan kvinnorna utförde ett oavlönat arbete, bröts inte med dessaförändringar.91

1 en studie av stålindustrin i Pittsburgh under perioden 1870-1907 kanemellertid S.J. Kleinberg visa att det även fanns plats för kvinnliga arbetarei jämverken. Dessa utförde främst sysslor som krävde relativt liten yrkes-skicklighet. Det rörde sig dock om en ytterst marginell grupp, av vilka deflesta var invandrare från Östeuropa. För majoriteten av kvinnorna var detendast hemarbetet som stod till buds, vilket var helt centrerat kring män-nens arbeten i stålverken. Inte sällan kunde flera män ur samma hushåll haolika skiftgång vilket innebar att kvinnan hade sitt arbete förlagd till dyg-nets alla timmar. 1 denna jättelika stålstad hade självhushållningen heltupphört till förmån för ett näst intill totalt beroende av marknaden, menförutom just denna avsaknad av egen täppa eller hushållsgris speglar situa-tionen i Pittsburgh säkerligen också på ett bra sätt de förhållanden som varrådande i svenska jämverkssamhällen vid tiden kring sekelskiftet 1900.92

Sammantaget ger detta en bild av genusarbetsdelningen inom järn- ochstålindustrin som näst intill tvådelad, en manlig lönearbetardel och enkvinnlig hemarbetardel. Detta var den struktur som utkristaliserades efteratt hushållet förlorade ställningen som produktionsenhet. Kvinnan kundeemellertid bevara vissa producerande sysslor så länge hushållet fungeradesom arbetslag eller under en period då marknaden för konsumtionsvaror,främst mat- och textilvaror, inte var fullt fungerande. 1 detta övergångs-skede förekom det också att kvinnorna kunde integreras i produktionen vidvissa speciella tillfallen och för vissa speciella produkter.

al Bur.wll, 197.5. ss 179-15X. Liedgren 1951. s 168ff. Ryd6n 1991d. ss 259 och 268.02 Kleintw_r 1983. ss 119. 125 och 209-218. Se även Fjellström 1990, ss 169ff, 197ff

cx-h ??hfi fiir en diskussion om egenproduktiirnen vid ett stiirre exportsugverk vid ti-den kring s&xlskiiwt.

71

Kapitel IV

Klasskamp och proto-industrialisering

Inledning

Den maktposition icke-producenten skaffade sig genom den gradvisapenetrationen av produktionen stod aldrig oemotsagd. På samma sätt somdiskussionen om hushållet var nödvändig att utveckla för att förstå indus-trialiseringsprocessens aktörsstruktur, så är det av vikt att något dröja vidanalysen av konflikter och konfliktformer för att fånga den dynamiska rolldessa har haft i utvecklingen. Detta skall göras utifrån den problematise-ring som ovan har gjorts av förändringarna i produktionens maktförhål-landen och hushållets struktur.

Att utgå från produktionens maktförhållanden har i tidigare forskninglett till att analysen ofta stannat på en strukturell nivå. Den har handlat omhur den sociala organiseringen av produktionen såg ut och i betydligtmindre grad om hur den historiskt har växt fram. En allvarlig kritik motHarry Bravermans teser om arbetsprocessens förändring, har exempelvisvarit att han inte tar hänsyn till arbetarnas motstånd mot den pågående ut-vecklingen. l Senare undersökningar har därför ofta försökt att uppvärderamotståndsdimensionen. Ett grundantagande är att makt och motstånd in-timt hör samman. Kring samtliga produktionens maktrelationer utkämpa-des konflikter. Av detta följer också att nya konflikter och konfliktområ-den uppstod i takt med att kapitalet djupare penetrerade produktionen.Processen var dynamisk och i viss mån självgenererande. Nya kontroll-former och ny teknik möttes av nya typer av motstånd, vilka i sin turframtvingade nya makt- och dominansstrategier.2 När det gäller industri-arbetet har flera forskare pekat på hur arbetarmotstånd och tek-nisk/organisatorisk förändring på detta sätt intimt hör samman. Relationenär dialektisk. Förändrad teknik kan vara ett sätt för arbetsgivaren att mötaett arbetarmotstånd, men motståndet kan också förhindra genomslaget aven teknisk förändring.3

1 Se t.ex. Alvesson 1983, s 16ff, Olsson 1986, s 18ff och Magnusson 1987, s 16.2 Thompson 1989, s 122ff.3 Thompson 1989, kap 5. Bruland 1982, s 94ff. Berg 1980, ss 187 och 226f.

7 2

En likartad kritik för att försumma konfliktperspektivet kan riktas motden forskning som har behandlat kapitalets tidiga penetrationen av pro-duktionsprocessen. Inte heller när det gäller den proto-industriella utveck-lingen har konflikterna mellan producent och icke-producent alltid gettsdet utrymme och den dynamiska kraft de förtjänar. Ett viktigt undantaghärvidlag utgör Adrian Randal]. Resultaten av hans jämförande analys avylleindustrins utvecklingen i två regioner i England leder till en mycketkritisk inställning till ett alltför strikt stadieresonemang, från kaufsystemöver förlagssystem till fabriksdrift. Istället bör analysen även inkluderaden typ av motstånd och reaktioner som ett visst produktionssystem mötteoch utvecklingen blir sålunda resultatet av detta “möte”. Randal1 konstate-rar t.ex. att köpsystemet i West Ridings var betydligt bättre lämpat för attta emot tekniska förändringar och i förlängningen för ett industriellt ge-nombrott än det på förlagssystem baserade West Counties. Anledningentill detta var producenternas specifika motstånd mot icke-producenternasagerande.4

Vilken form motståndet än tog sig var det dock aldrig enbart avhängigtmaktförhållandena i produktionen, utan också av producenternas tillgångbland annat till ideologier och organisationsmedel. Producenterna måsteha förmåga att organisera sina protester, samt legitimera dem inför sigsjälva och det omgivande samhället. För att vakta sina intressen gentemotförläggaren förekom det att producenterna under den tidigkapitalistiskautvecklingen, organiserade sig eller att tidigare samfalligheter fick rollensom intresseorganisationer gentemot handelskapitalet. Herbert Kish harexempelvis visat hur textilarbetarna på landsbygden i Rhenlandet under1700-talet slöt sig samman i korporationer och skrån.5 Den varning somovan har riktats mot att alltför mycket hårdra skillnaderna mellan stad-land, får genom detta ytterligare stod.

Olikt det textila hantverket som ofta hade en forhistoria som stadspro-duktion, hade de tyngre delarna av järnhanteringen aldrig varit någonstadsnäring. Traditioner av skrålik organisering torde därför inte ha före-legat. hlichael Mitterauer har också konstaterat att skråorganisationer istort sett saknades inom den österrikiska bergshanteringen. Särskilt hardetta, liksom i Sverige, gällt gruvbrytning och tackjärnsblåsning. För an-dra produktionsled har dock situationen varit en annan. Gryt- och kann-gjutarna i Linde och Ramsbergs socknar organiserade sig exempelvis i ettskra på 17OtNalet. Även vid mer centraliserade anläggningar förekom så-

4 Randal1 1989. främst s 196f. Se även Florén 1990a. s 3f5 Klsch s1989. 76f. Schlumbohm 1961. s 106.6 Mitterauer 1974, s 276.

dana organisationer. Vid de svenska vapenfaktorierna fanns skratt under1600-talet, vilka i vissa fall, som vid Jäders och Vira bruk, fortfarandelevde kvar under det följande århundradet trots att produktionen da intelängre sorterade under statsmakten utan lydde under privata bruksägare.Vid båda dessa bruk kom skråna också till användning då smederna rik-tade sina protester mot brukspatronen. De förändrade maktförhållandenavid enheterna kom dock så småningom att slå igenom även i skråets sam-mansättning då brukspatronen gavs en ledande roll inom korporationen.

Frågan är vilka möjligheter till mer organiserade protester som farmsvid stångjärnsbruken. Att sadana förekom både i Sverige och annorstädesär uppenbart. Denis Woronoff har för Frankrikes del noterat flera ut-bredda arbetaroroligheter vid järnbruken under 1700-talets slut.’ Försvenska förhållanden saknas mer ingående studier. Per-Arne Karlsson hardock noterat att smedsprotester av mer samfälld art mot vissa bruksägareförkom under 1700-talets andra hälfts Under 1600-talet hade en skrålikorganisation för hammarsmederna byggts upp och underställts bergmästa-ren och hammartinget. Konstruktionen av denna svarade dock snararemot statsmaktens och brukspatronernas behov av kontroll än smedernasönskan att värna sina intressen.9

Samtididgt som frågan om producenternas organisationsmedel är cen-tral så är det viktigt att inte låsa undersökningen av motståndet vid denartikulerade och organiserade protesten. En handling kan ha form avmotstånd även om den aldrig explicit uttalas och även om aktörerna utförden vid olika tidpunkter och på olika platser. Det avgörande är huruvidaproducenterna genom sina handlingar agerade i opposition mot eller isamklang med den förhandenvarande sociala organiseringen av arbetet.

Detta oartikulerade motstånd vilket kan var förborgat i producenternasattityder och mentaliteter snarare än i en fast och kodifierad ideologi, be-nämner vi vardagligt motstånd till skillnad från ett organiserat och artiku-lerat sådant. Det vardagliga motståndet kan således sägas utgöras av dis-krepansen mellan den ideala organisationsformen och aktörernas faktiskaagerande.‘0 Vid sidan om distinktionen mellan vardagliga och organise-rade konflikter gör vi också en boskillnad mellan fördelnings- och struk-turkonflikter. Medan strukturkonflikten ifrågasätter den sociala organise-ringens grund handlar fördelningskonflikten om vad som uppfattas som en

7 Woronoff 1984, s 193ff.8 Karlsson 1990, s 152.9 Floren 1992, s 18.lo Jfr Liidtke 1984, s 326. Scott 1985, s 28f. För en ytterligare problematisering se

Flor& 1987a och Flor& 1990a.

74

orättvis fördelning av värden eller makt. De båda distinktionerna, vilkaberör konfliktens framträdelseform och innehåll, bör sedan korsbefruktas.

vardaglig organiseradstruktur X Xfördelning X X

Snatteriets politiska ekonomi

Vad handlade då arbetskonflikterna under den tidigkapitalistiska utveck-lingen om? Den decentraliserade produktionen under förlagssystemet in-nebar problem för förläggaren att kontrollera produktionen. Att producen-ten hade kontroll över arbetsprocessen innebar att inga tekniska hinder fö-relåg för honom att på egen hand framställa och sälja produkter. Råvaranbehövde kanske inte ens köpas då delar av icke-producentens råmaterialkunde smygas undan och användas till produktionen. John Styles har medemfas framhållit att smyghandel och fusk var en viktig form av klasskampunder de tidigkapitalistiska produktionsformerna. Han visar att upp till25% av producenternas inkomst kunde bestå av illegalt avyttrat gods.” 1sin ambition att betona försnillningens betydels har han dock fått mothuggav Maxine Berg och i Sverige har också Lars Magnusson framfört in-vändningar.12 Kritikernas främsta argument är att smyghandeln inte varen medveten motståndshandling samt att den också förekom inom hant-verkssystemet.

Att aktionerna inte alltid var medvetena eller artikulerade innebär na-turligtvis att frågetecken kan sättas om det är rimligt att betrakta dem somett utslag av klasskamp. Att motståndsformen inte är exklusiv för förlags-och köpsystemen falsifierar däremot inte att den just fångar denna produk-tionsorganisations huvudmotsättning. Producentens försök att etableraegna relationer till råvaru- och/eller avsalumarknaden hotar den bärandemaktrelationen mellan honom och icke-producenten. Försnillningen kanpå olika sätt mötas av icke-producenten och konflikten kan få en dynamiskroll för produktionsformens utveckling. Samuel Schröderstierna, överva-kare över Sveriges tinare metallfabriker på 1700-talet, förordade exem-

tt Styles 1983, s 207. Jfr även Rule 1981, s 130f.t* Berg 1985, s 309, Magnusson 1988, s 296f. Jfr dock Berg 1984, s 169, där hon i

polemiken mot Marglin, intar en betydligt mer positiv inställning till Styles under-sökning.

75

pelvis en ökad arbetsdelning för att undkomma problemet; ett delarbete ärsvårare att avyttra än en färdigprodukt. 13 Åtgärden med syfte att förhindraförsnillning ledde i detta fall från förlagssystemet över till manufakturen.Flera forskare har också uppmärksammat att försnillningen var en av or-sakerna bakom försöken att centralisera produktionen.i4

Problemet med försnillning och olovlig handel förefaller att ha varittämligen allmänt inom järnhanteringen under 1600- och 1700-talen. VidJäders Bruk försålde smederna under 1600-talets slut så mycket som 1/4av sin årsproduktion på egen hand och vid Polhems manufakturbruk iStjernsund var försnillningen ett omvittnat problem.15 Det förefaller rim-ligt att anta att försnillningen vid dessa enheter var ett särskilt allvarligtproblem av den anledningen att det var en färdigprodukt som framställ-des, färdig att avyttra på marknaden. 1 hammarsmedjorna tillverkades etthalvfabrikat, stångjärnet, vilket torde ha varit svårare att sälja direkt.

Även där förekom dock försnillning och olovlig handel. Denis Woro-noff har för Frankrikes del påpekat att försnillning av såväl järn som kolunder 1700-talets senare del var en viktig konfliktsorsak mellan smederoch bruksledning.16 Situationen var inte annorlunda i Sverige. Vid stång-järnsbruken omtalas ofta konflikter till följd av att hammarsmeden försnil-lat råvara eller färdigt stångjärn. En marknad för järnet fanns bland annathos allmogen, inte minst då bland allmogesmederna. Vid ett extra bergs-ting i Karlstad 1698 anklagades exempelvis ett åttiotal bönder från Fryk-dalen för att ha bedrivit handel med brukens smeder. Utbytet hade blandannat gällt olovlig försäljning av järn. 17 På 1760-talet medgav också någrabondsmeder i Dalarna för Bergskollegiets Sven Rinman att de fick denstörsta delen av sin råvara från de kringliggande brukens hammarsmedersom sålde den i “namn av överjärn .” 18 Smederna vid Jäders bruk fickockså de till en del råvara till sitt eget olovliga smide i form av stulet ellerförsnillat stångjärn. 1 det senare fallet kan man verkligen tala om ett svartoch illegalt nätverk inom järnproduktionen.is

Fortfarande under 1800-talet var problemet i allra högsta grad aktuellt.Lars Magnusson har beskrivit den vida omfattning som denna illegalismhade vid järnmanufakturen i Eskilstuna under seklets första hälft.20 1 en

i3 Schröderstiema 1925, s 9.l4 Marglin 1978, s 15. Schlumbohm 1981, s 109. Medick 1981, s 54.t5 Flor& 1987a, kap 6.6. Montelius 1959, s 77.l6 Woronoff 1984, s 192.l7 Karlsson 1990, s 131f.l* Sahlin 1936, s 26. Jfr Tillhagen 1981, s 231.lg Flor& 1987a, s 86.2o Magnusson 1988, kap 9.

7 6

brottsmålsmatrikel för bergstingen i Västmanland och Kopparberg föråren 1810-1838 utgör stöld, snatteri och olovlig handel, det vill säga målsom torde rymma denna typ av verksamhet, närmare 40% av brottsmå-len.21

Utifrån insikten att försnillningen var en vanlig förseelse är det natur-ligtvis omöjligt att sluta sig till en uppskattning av hur mycket järn som pådetta sätt fördes ut på marknaden. Det var dock en tillräcklig mängd föratt brukspatronerna och statsmakten skulle vidtaga åtgårder. 1 1649 årsjärnbergordning stadgades stränga straff för de smeder som på detta sätt“undansticka sina husbönders järn”. Första och andra gången de ertappa-des med försnillning skulle de betala järnet igen och löpa gatlopp. Upp-hörde smeden inte med den brottsliga handlingen utan ertappas en tredjegång stadgades att han skulle löpa dubbelt gatlopp och förvisas från berg-slagen. Även den som handlade med smeder skulle straffas. Första resanskulle han böta dubbelt mot järnets värde, sedan dubblades beloppet ochtredje gången han ertappades skulle han sona det med sitt liv.22 Frågan äremellertid hur vanligt det var att dessa drakoniska straff utmättes. Sanno-likt utgjorde en yrkeskunnig smed ett sådant värde för brukspatronen atthan inte gärna riskerade att han skulle avstraffas med gatlopp och än min-dre förvisning från bergslagen. Det måste då ha legat patronerna närmaretill hands att bestraffa köparen.

När det gäller försnillning vid stångjärnsbruken utgjordes ett särskiltproblem av det så kallade överjärnet, det vill säga den del av råvaran somsmeden sparade under arbetsprocessen och som han förefaller ha haft förvana att betrakta som sin egendom. År 1649 beslutades att smeden varskyldig att sälja tillbaka denna del till brukspatronen för en viss summa.23Överjärnsersättning förblev dock i stort sett oreglerad och Sigvard Monte-lius har visat att dess storlek varierade från bruk till bruk samt att den oftautgjorde en betydande del av smedens lön.24

Att konflikter mellan producent och icke-producent under förlagsorga-nisationen uppstod när det gällde råvara och färdigprodukt är inte att för-vånas över. Som ovan påtalats var det från dessa punkter icke-producen-

21 Stöld 12%, snatteri lo%, och olovlig handel, ej inkluderande olovlig kolhandel,16%. Den andra stora kategorin brott, C:a 39% utgjordes av åverkan och sved-jande. Bergmästaren i Nya Kopparbergs och Västmnlands arkiv, DIII: 1, UppsalaLandsarkiv.

22 Jernbergsordning 1649 0 49, KSFPR.23 Tagande av överjärn förbjöds i hammarsmedsförordningen 1638 5 8, ett förbud

som revs upp i jämbergsordningen 1649 8 2 och rättigheten kodifierades sedan ihammarsmedsförordningen år 1703 5 6. Samtliga tryckta i KSFPR.

24 Montelius 1959. s 59.

77

ten strävade efter att kontrollera produktionen. Det var en strukturkon-flikt. 1 många fall tog motståndet formen av en vardaglig konflikt, men ivissa fall artikulerade också hantverksarbetaren sina krav på att få salu-föra hela eller en del av produktionen på egen hand.25

Konflikten kring makten över färdigprodukt och råvara hade, precissom 1800- och 1900-talens motsättningar kring arbetsorganisation ochteknik, en dynamisk sprängkraft. På olika sätt agerade icke-producentenför att möta de uttalade eller tysta kraven. Förlagskapitalisten satte uppnormer för hur stor produktion det var rimligt att kräva av ett visst kvan-tum råvara under en given tidsperiod. På detta sätt tvingades han, vilketdiskuterats ovan, skaffa sig kunskap om smedernas, eller andra arbetares,handalag. Sannolikt förmådde han dock oftast att enbart sätta upp enmycket allmän ram. Individuella skillnader mellan producenter när detgällde yrkesskicklighet var svåra att ta hänsyn till. Genom att förkovra sigoch överstiga den uppsatta normen kunde exempelvis mästersmeden be-rika sig, antingen genom att på egen hand sälja den inbesparda råvaraneller genom att använda den för egen produktion och sedan sälja fardig-produkten. Genom överjärnsersättningen skapades ytterligare en“valmöjlighet”.

Försnillningen och försöken att förhindra denna genom en ersättning,innebar på detta sätt att mästaren gavs ett incitament att förkovra sig ochhöja sin produktion per råvaruenhet. Konflikten blev ett dynamisk elementför produktivitetsutvecklingen. Inom parentes bör dock tilläggas att detvid sidan av denna dynamiska roll också fanns en uppenbar risk för attsmeden, i sin iver att spara material, tillverkade ett sämre järn. Det gickoftast till så att smeden försökte att dölja sämre, och illa farskat, järn in-neslutet i järn av bättre kvalitet. Detta förbjöds uttryckligen i ett kontraktmed smederna vid Garpenberg.26 Det finns också en diskussion om hu-ruvida sämre varianter av det vanliga tysksmidet utnyttjades av smedernaför att på så sätt öka mängden överjärn, ett “fikande efter höga vecko-smiden” .27 Butsmidet, som särskilt omtalas från Värmland, var ett sådantsmide där farskningen skedde vid lägre temperatur, med en sämre ochmer ojämn kvalitet som resultat. Denna smidesvariant fördömdes vid fleratillfallen under 1600-talet, men återupprättades till viss del under 1800-talet.28

25 Flor& 1990a, 1 3 .s26 G a r p e n b e r g s v o l y mBA, 79, ULA.27 JKA 1844, 143.S

28 Hildebrand 1957, 228,s och JKA 1837, ss 97-113

78

För att få en positiv verkan måste således medlen för att förmå sme-derna att spara råvara paras med en noggrann kvalitetskontroll av fardig-produkten. Redan i hammarsmedsordningen 1637 stadgades att den smedsom levererade odugligt järn skulle betala sin husbonde skadan igen.29Den granskning som skedde vid bruken och järnvågarna var dock emel-lertid inte tillräcklig. Christopher Polhem menade exempelvis att mannom överjärnsersättningen hade nått en situation där smeden

ju mer arbete han använder pd järnet, ju mindre öveq’äm får han och jumer måste han svälta, som med jlitigt arbete illa kommer överens, så attom man eoest icke vill pretendera det hammarsmeder böra vara ärligareän annat folk att med sin egen största skada arbeta till annors nytta ochtjänst, sd har man ingenting till attJh;rundra att elakt järn tillverkas i lan-det. 3o

ge-

En striktare kvalitetskontroll kunde dock stöta på motstånd. 1 1671 årsplakat om järnvräkeriet omtalas hur järnvräkarna understundom utsattesför “hårda förvitelser, skällsord, jämväl och tillbjudande hugg ochslag .” 31 Sannolikt var dock konfliktstillfallena vid bruken till följd avkvalitetskontrollen mer talrika. Mästarna vid Jäders Bruk protesterade ex-empelvis under 1600-talet mot brukspatronens försöka att kontrolleraderas produkter.32 År 1738 utbröt en liknande konflikt vid Löfsta brukdär smederna kände sig trakasserade och kränkta av förvaltarens nya kravpå en jämn kvalitet och enhetliga dimensioner.33

Kampen om färdigprodukten kan således på två sätt ses som en dyna-misk faktor i den tidigindustriella utveckling:

a) den leder till ökad produktivitetb) den leder till centraliseringDet senare sambandet kan utan tvekan ses som relevant när det gäller

järnmanufakturen, huruvida det också var aktuellt när det gällde centrali-seringen av stångjärnsbruken under 1800-talet är mer tveksamt. Vad be-träffande dessa är det emellertid intressant att notera att överjärns-ersätt-ning togs bort vid flera bruk under denna period. Med de förändrademarknadsvillkor som utvecklades i början av detta sekel blev kvalitets-synpunkten av ökad betydelse, och därmed fick diskussionen om förhål-landet mellan överjärn och bristande kvalitet en allt större relevans. Er-sättningen togs bort under 1830-talet samtidigt som smideslönen höjdes påett radikalt sätt. Med denna reform tänkte man uppmuntra smeder som

29 Hammarsmedsförordning 14/2 1637, 8 12.3o Polhem citerad i Hildebrand 1957, s 235.31 Förordning för jämvräkeriet 15112 1671 5 13, KSFPR s 271.32 Floren 1987a, s 118f.33 Hildebrand 1957, 236.s

79

tillverkade ett gott stångjärn. Detta innebar att kampen om fardigproduk-ten inom stångjärnssmidet också kom att leda till en tredje dynamisk fak-tor av vikt för den fortsatta utvecklingen, nämligen en förbättring avkvaliteten på slutprodukten.34

1 samband med införandet av lancashiresmidet återinfördes överjärns-ersättningen vid ett antal bruk, men detta var endast en parentes ochganska snart togs de återigen bort. Denna gången för gott. Vid Ramnäsbruk skedde detta samtidigt som smidesmästare, med övervakande funk-tioner, anställdes i smedjan. Sannolikt ansåg man att ersättningarna där-med spelat ut sin roll för kontroll och motivation.35 Den förändrade ar-betsorganisationen, i synnerhet med “det förändrade tysksmidet”36 ochlanchashiresmidet, kan således ha lett till att försnillningen försvårades.En annan tänkbar förklaring är att marknaden minskade. Maths Isacsonoch Lars Magnuson har påtalat att en tillbakagång för allmogesmidet in-föll under 1800-talets andra hälft.37

Arbetskonflikt och hushållsrationalitet

Oavsett om motståndet tog sig en organiserad eller vardaglig form måstedet legitimeras. Varifrån hämtade då hantverksarbetarna denna legitimi-tet? Att knyta hushållet med dess i grunden annorlunda inställning tillproduktionsmedel och produktionens syfte, till en tidigkapitalistisk organi-sation innebar problem och motsättningar. När, var och hur produktionenskulle ske hade tidigare varit hushållets angelägenhet, och det var beslutman ovilligt var beredd att lämna över till förläggare eller brukspatroner.

Så länge hushållet hade möjlighet att sätta sin egen ekonomiska välfärdi främsta rummet torde det innebära att det så långt som möjligt strävadeefter att tillverka de produkter som gav det den säkraste försörjningen.Vid Jäders bruk hade exempelvis brukspatronen under 1600-talets andrahälft problem med att smederna valde att smida de spiksorter som betala-des bäst i relation till nedlagda råvaror och arbetstid. Beställningar av an-dra produkter lät de ligga till förmån för denna produktion.38

1 takt med att hushållets roll som produktionsenhet vid bruken urholka-des, genom kapitalets gradvisa penetrering, minskade deras möjlighet till

34 Rydén 1991d, s 181f, Utterström 1959, s 309ff, samt JKA 1834, s 19ff, och JKA1847, s 95.

35 Bursell 1974, 87.s36 Rydén 1991d, kapitel 5 och 6.37 Isacson Magnusson& 1983, s 98f.38 Flor& 1987a. s 117.

80

ett sådant strategival. Detta innebar samtidigt sannolikt att huvudmotsätt-ningen inom näringen allt tydligare försköts till relationen mellan bruketoch de agrara producenterna, för vilka hushallet fortfarande fungeradesom produktionsenhet. Karl-Gustaf Hildebrand och senast Per-ArneKarlsson, har hävdat att det snarare var problemet att mobilisera böndertill kolningsarbete än en faktisk brist pa kolskog eller en spekulation omprisutvecklingen pa världsmarknaden, som låg bakom nödvändigheten attbegränsa rikets järnproduktion vid 1700-talets mitt.39

Karlsson ser en viktig grund för brukspatronernas problem i bondestån-dets allt starkare politiska ställning under frihetstiden. Tidigare hade mantigit still men nu förfogade man över redskap för att artikulera sin protestmot de ohallbara villkoren.40 Det råder ingen tvekan om att böndernaspolitiska ställning var mycket stark under denna tid. En orsak till detta,liksom till den ökade oviljan mot bruken var dock, vilket Maths Isacsonhar påpekat, det stegrade priset på jordbruksprodukter under 1700-talet.Eftersom kolpriset låg fast blev det alltmer ofördelaktigt för bönderna attägna sig åt kolning eller transporter i jämförelse med jordbruksproduktio-nen där priserna ökade. Bandet till bruken framstod för många, inte baraför bönderna själva, därmed som ett hinder för rikets agrara utveckling. 1riksdagsdebatterna speglas detta, som P-A. Karlsson också påpekar, i enmotsättning mellan brukshushållning och allmänhushållning.41

De bönder som var knutna till bruken kunde i detta läge antingen för-söka höja ersättningen för kolet eller göra sig fria från bruken för att istället kunna ägna sig åt sitt jordbruk. Flera tecken finns på att bägge stra-tegierna tillämpades. Kraven på höjda kolpriser och slopande av kol-tvånget i riksdagen parades med kolstrejker.42 Även olika typer av var-dagligt motstånd förekom hos kolbönderna. Framförallt handlade det omatt manipulera med kollassens kvantitet och kvalitet. Kolpriserna ökadeockså, men handeln släpptes inte fri.43

Brukspatronernas svar på böndernas aktioner var i stället att organiserasig i karteller och dela upp kolmarknaden mellan sig. Vid hammartingetför Nora och Linde bergslagar 1697 gav exempelvis bergsmästaren“samtliga hammarägare och förvaltare tillstånd sig sins emellan om ettvisst pris vid vart bruk att förena”.‘t‘t

39 Hildebrand 1957, 263ff. Karlsson 1990, kap 11:2.s4o Karlsson 1990, ss 102f, 144f och 238ff.41 Karlsson 1990, kap VI.42 Hildebrand 1957, 267 f. Montelius 1959, 173f.s s43 Montelius 1959, 184f.s44 HTP odat 1697, AIII: 1, ULA.BMA

81

Eftersom det var ekonomiskt gynnsammare att öka sin självhushållningoch eventuellt saluföra ett överskott av jordbruksprodukter, blev böndernamer ovilliga att lägga ned tid på kelning och körslor.45 Förklaringen krä-ver dock att bönderna var fria att fatta ett sådant beslut. Omfattande gäld-bundenhet till bruken kan i detta fall ha utgjort ett hinder. Att brukspatro-ner och förvaltare var medvetna om värdet av dessa bindningar framgarganska tydligt. Förvaltaren Qvist vid Iggesunds bruk formulerade dettaproblem då han år 1815 önskade att “några utvägar stode till finnandes,som kunde sätta allmogen i litet tvång, att de intet efter egen godtyckiofinge göra och låta som dem själva lyster och behagar.“&

En annan väg för bruken var att öka sin skogs- och jordbruksegendom.Under 1700-talets andra hälft visade bruken ett allt större intresse förjordförvärv och torpanläggningar. Maria Ågren har i detta sammanhanggjort den viktiga distinktionen mellan en breddning och en fördjupning avbrukens ägande av jord. Det var vid denna tid inte bara så att arealen utö-kades utan den kom också att besittas på betydligt säkrare villkor.47 San-nolikt kom man också att disponera jorden på ett mer rationellt sätt. Sig-vard Montelius har påpekat att de nyanlagda torpen i regel inte var störreän att torparen tvingades till kolning för sin försörjning.4* Mätta böndervar, som förvaltaren vid Ickholmens masugn i Ore socken i Dalarna ut-tryckte sig på 1820-talet, inte att räkna med för brukets foror.49

En liknande förklaringsmode11 kan användas för att begripliggörabergsmanshyttornas allt större ekonomiska problem under 1700-talets an-dra hälft och 1800-talets början. År 1791 skriver Petrus Mozelius attmånga bergsmän i Nora och Linde bergslagar drev sitt bergsbruk med un-derskott på grund av det höga spannmålspriset och arbetarnas gamla vanaatt räkna lönen i brödsäd.50 Det blev i detta läge mer lönsamt för bergs-männen att ägna sig åt jordbruk, vilket också antyds av deras omfattandenyodlingar.51

Dessa förklaringar av kolböndernas och bergsmännens beteenden, lig-ger nära Peter Kriedets tolkning av begreppet deindustrialisering. Utveck-lingen av samhällsekonomin gjorde att vissa typer av hemindustri blevmindre favorabla för hushållet, varvid en flykt bort från näringen inled-des. När det gällde denna utveckling i Sverige understöddes den politiskt

45 Isaxson 1991a, s 5. Montelius 1984. s 33.46 Hildebrand 1957, 269.s47 Ågren 1992, kap VI.48 Hildebrand 1957, s 287 och Montelius 1962. s 136ff. Montelius 1984. s 33 och 704p Hasselberg 1991. 25.s5o Mozelius 1791, s 141.51 Isacson 1979. s 83. Omberg 1992 kommande. kap V11.2.

82

av grupper vilka ville utveckla landets jordbruk och lanthandel. Brukenförsökte däremot möta den genom att hårdare knyta producenterna till sig.C.A. Gottlund gav 1821 sin starkt färgade bild av denna utveckling närhan beskriver finntorparnas situation i Säfnäs:

En del stannade kvar som bönder och torpare under bruken, och sedan de-ras egen näringsgren var betagen och sedan de med bruksarbete till dengrad ruinerat sig själva, att de istället att Jirnjäna sitt dagliga uppehälleblott åsamkade sig med varje dag en allt större skald till bruken, ned-sjönko de till den fattigdom, uselhet och eliinde, att man knappt vill trosina egna ögon dd man därom övertygas.52

Att hushållets storlek och funktion bestämdes av produktionen var såle-des bara en del av verkligheten. Så länge hushållet till någon del behöllsin roll som arbetslag så återverkade dess funktioner som konsumtions-och reproduktionsenhet alltid på produktionen. När producerande hushålllänkas till den storskaliga varuproduktionen leder detta till konflikter sompå ett dynamiskt sätt driver utvecklingen framåt.

Den plebejiska kulturen

Konflikten mellan hushållsproduktionen och den storskaliga varuproduk-tionen hade sin grund i två olika sätt att socialt organisera produktionen.De nya sätt att organisera produktionen som växte fram, delvis som enföljd av denna konflikt, gav upphov till nya spänningar och konflikter.

Jürgen Habermas har, delvis i opposition mot den traditionella marxis-men, understrukit att produktion och mänskligt arbete inte bara ger upp-hov till instrumentella relationer mellan människa och natur utan ocksåkommunikativa sammanhang mellan människor. 53 Han fullföljer inte kriti-ken, som i själva verket är fundamental. Marxismen har ofta kommit attbehandla relationen mellan människa och ting, mellan produktivkrafteroch produktionsförhållanden, inte mellan människa och människa. PeterKemp har nyligen också kritiserat Martin Heidegger för en liknande ensi-dighet. För båda tänkarna blev följden att interaktionen mellan männi-skorna, med de vetandeområden detta berör (etik, antropologi, kultur),kom att spela en undanskymd roll. Naturligtvis finns här en rad undantag,framförallt inom den humanistiska vänstertradition som Habermas själv

52 Citerat efter 1989,Jonsson s 100.53 Habermas 1984b, 196.s Se även Habermas 1984a, s 73, samt Habermas 1990, s

235ff.54 Kemp ss 17 och1991, 29.

tillhör: Marcuse, Lukacs, Kosik med flera.55 1 detta sammanhang är det isynnerhet framväxten av specifika kulturformer som vi menar skall sättasi samband med förändrade interaktionsformer inom produktionssfaren.

Vi har ovan antagit att hushållet förlorade sin roll som ägolag samt attdess roll som arbets- och i viss mån också konsumtions- och boendelagförflackades under 1700- och 1800-talen. Detta innebar att producenternaintegrerades i vidare gemenskaper än det enskilda hushallet. Hans Medickhar exempelvis diskuterat de kulturella praktiker som knöts till det kvinn-liga spånadsarbetet i den tidigindustriella textilnäringen. 1 motsats tillmännens vävande var spånaden ofta kollektiv och förlagd utanför hem-met, utomhus eller i “spinnstuben”, dvs kvinnorna tog sina spinnrockaroch samlades tillsammans för att spinna .s6 Inom den svenska bergsindus-trin förefaller bokningen, dvs sönderdelningen av malm i lämpligt storastycken, vara en kvinnosyssla som delvis organiserades kollektivt.57

Förändrade arbetsförhållanden leder till nya kulturmönster och verklig-hetsuppfattningar. Hans Medick, och före honom Rudolf Braun, har dis-kuterat hur bondehushållens kulturmönster förändrades i och med att de-ras förhållande till jorden bröts och att de därmed allt tydligare kom attintegreras i en marknadsekonomi. 58 David Warren Sabean konstaterar att:

Propeny disciplined the individual to sobriety thrif und diligence, und, inthe nineteenth century at leust, access to credit, without which most pur-Chases were impossible, was accorded enly to those who displuyed thoJecharacter traits.5q

För de som levde av lön allena var situationen en annan. Äktenskaps-och konsumtionsmönster, som tidigare varit bundna av relationen till jor-den och jordbrukets arbetsår frigjordes och relaterades i stallet till lönein-komsten. Detta ledde till en friare sexualitet och konsumtion, en frihetsom kom bägge könen till del. Denna tidiga marknadskultur benämner

55 För en utmärkt översikt se Jay 1984.56 Medick 1988, s 318ff.57 Floren 1992, s 22. Martine Segalen har dock konstaterat att hushållet även i agrar

samhället sönderdelades i två delar som bägge på varsitt htil var integrerade i enstörre gemenskap, den manliga respektive den kvinnliga sfären. Segalen 1983. s137ff och Segalen 1986, s 204f.

58 Att brukshushållen under loppet av 18CGtalet allt tydligare kom att integreras 1 envidare marknadsekonomi kan b1.a. beläggas av att kontantdelen av lönen ökade,gradvis under hela seklet. Se tex. Essemyr 1989. s 107ff. Det kan forvisso havdasatt bruken alltid utgjort marknadsekonomler da samthga transaktroner värderades ipengar, men det är uppenbart att uttagen ur bruksmagasmen snarast skall klassifice-ras som ett mellanläge mellan s_$ilvförsörjnmg och en fri marknad.

59 Sabean 1990, s 421.

84

Medick som plebejisk.60 Framväxten av den plebejiska kulturen ska11 så-ledes sättas i samband med marknadsintegreringen och proletariseringen,och därmed också med kapitalets strävan att djupare penetrera produk-tionssfären och göra sig fri från hushållets makt över arbetsprocessen.Den plebejiska kulturen var dock också i hög grad en motkultur. Utveck-lingen medförde i det perspektivet att kapitalets åtgärder mot de produce-rande hushållen innebar att det så att säga band ris för egen rygg.

Lars Magnusson har studerat en liknade arbetarkultur som den Medickbeskriver i det tidigindustriella Eskilstuna. 61 Mats Franzén har också nyli-gen, i opposition mot Ronny Ambjörnssons bild av den skötsamme arbe-taren, påpekat att en plebejisk underton länge rymdes inom arbetarrörel-sen.62 Hur såg då kulturmönstren i Bergslagen och vid järnbruken ut un-der den industriella omvandlingsprocessen?

Vid Jäders bruk förefaller plebejiska kulturyttringar att ha upplevts somett allt större problem under 1700-talets andra hälft. Dock var det intemästersmederna som förfö11 till ett osedligt festande och drickande, utangesällerna. Reaktionen kom inte bara från brukspatronen utan även frånmästarna. Utvecklingen hör uppenbart samman med upplösningen av hus-hållet som såväl arbets- som socialisationslag: vid 1700-talets mitt var sågott som samtliga gesäller gifta och levde utanför mästarhushållet.63 Dettainnebar att man måste finna delvis nya former för skolning och övervak-ning av den yngre arbetskraften. Även om mästaren i många fall kan sä-gas ha förlorat sin ställning som husbonde förblev han den som införbruksledningen ansvarade för såväl arbete som arbetare. Detta innebarb1.a. vilket Carl Rinman understryker, att mästersmederna skulle agerasom goda förebilder för sina underställda genom att visa upp “ett anstän-digt uppförande, ordentligt och nycktert lefnadssätt”.64 Vid sidan avdenna moraliska fostran är det viktigt att påpeka den roll som bruksskoloroch brukskapell tidigt fick.65

1 Bergslagen antyds också liknande förändringar. Från Nora och Lindebergslagar var det under 1700-talets andra hälft vanligt med klagomålöver att gruvarbetare och tjänstefolk söp och levde om på gruv- och hytt-backar.66 Vid samma tid målade dock bergmästaren upp bilden av bergs-mannen i Nora som en dygdig man som levde för sitt arbete och dåligt

6o Medick 1981, s 64f.61 Magnusson 1988, kap 10.Q Franzén 1991, s 13f. Amjömsson 1988, s 71ff. Se även Horgby 1986, s 237ff.63 Flor& 1992, 52f.s64 Rinman 1829, 254.s65 Floren 1987a, s 215ff.66 Tryckt i Johansson 1904-27, s 538f.

85

tålde sprit.e7 Utifrån Sabeans resonemang torde också ett nyktert leverneha varit av betydligt större vikt för bergsmännen, vilka inte sällan var be-roende av kredit för sin verksamhet. När en ny brukare, vid bergstinget,antogs på ett hemman, försäkrade sig såväl ting som förläggare om hanskunskaper och hederliga vandel.68 Även för flyttande smeder var dettabetydelsefullt eftersom brukspatronen inte undlät att notera eventuellabrister i vare sig kunnandet eller uppförandet på den obligatoriska orlovs-sedeln som smeden skulle föra med sig vid flyttning från ett bruk till ettannat. Så förde t.ex. smeden Lars Harström år 1837 med sig en sedel frånÄlvkarleö bruk till Tolvfors bruk där det framkom att han hemfallit åtfylleri. Han hade vidare ett “häftigt sinnelag samt någon fallenhet försturskhet”.69 Dessa nya kulturmönster förefaller således främst hörahemma hos dem där hushållet inte längre fungerade som en produktions-enhet, en grupp som dock, i det frambrytande kapitalistiska samhället, varlångt ifrån homogen.

1 sin studie av hantverksarbetarna i Eskilstuna fristad visar Lars Mag-nusson, hur dessa var angelägna att markera sin särart genom att kultu-rellt distansera sig från såväl landsbygdens som fabrikernas arbetare.70 1takt med att proletariseringen på landsbygden ökade och industriproduk-tionen expanderade under 1700-talets andra hälft 1800-talet, blev det san-nolikt även för stång- och manufakturbrukens arbetare viktigt att markerasin kulturella särart. Smedshustrurnas protester i Ramnäs på 1730-taletmot att de inte, likt stadens borgar- och hantverarhustrur, tilläts att bärasidenmössor kan ses som ett tidigt uttryck för en sådan kulturell marke-ring. Dock riktade den sig inte i första hand mot stadens eller lands-bygdens proletärer utan var ett sätt att visa att de inte var tjänstefolk,vilka enligt överfödsförordningen 1720 förbjöds att bära dylika huvudbo-nader.71

Särskilt angelägna torde sådana kulturella praktiker sedan ha blivit närbrukssamhällena under 1800~talets andra hälft växte i storlek och då pro-duktionen alltmer tog sig fabriksliknande former. Samtidigt torde ocksåbanden till det agrara omlandet ha minskat högst betydligt. Ett sätt attmöta denna nya situationen var en ökad kulturell slutenhet. Barbro Bursellhar visat att ramnäsarbetarna under denna period snarast utgjorde ett so-cialt stängt samhälle med väldigt få kontakter utåt.72 Sannolikt är det i

67 Bergenskiöld 1875, s 58f.68 Flor& 1992, s 21.69 Tolvfors BA, orlovssedlar, vol B3: 1, Gävle kommunarkiv.7o Magnusson 1988b, s 296.71 Montelius 1959, s 140.72 Bursell 1974. s 194.

86

detta sammanhang som den så kallade bruksandan skall förstås. Bruketsom helhet ansågs b1.a. stå för värden som innebar att dess arbetare intedrabbades av proletariseringens stormvåg.

En central del av denna mentalitet var också den patriarkala ideologin.Utformandet av denna kan ses som en följd av brukspatronernas ochfabrikörernas konfrontationer med såväl hushållskulturen som den ple-bejisk kulturen. Bindningen till brukspatronen och bruket, inte hushålls-gemenskapen eller marknaden var vad som definerade individen och den-nes plats i samhället. Bruket sågs som ett stort aukoritärt hushåll medbrukspatronen som den självklare husbonden.73 Bruksandan medverkadedärmed troligen till att brukens arbetare relativt sent organiserades ifackföreningsrörelsen. Det var dessutom den lägre utbildade arbetskraftenoch inte smederna som gick före i denna utveckling.74

Möjligvis hade bruksandan än vidare kulturella implikationer. MathsIsacson har nyligen velat se den utvecklade samhällsplanering och densamförståndsanda som skapades inom dessa brukssamhällen, som grundenför folkhemstanken och den svenska modellen.75 Han har emellertid fåttmothugg på denna punkt ifrån Ulf Magnusson, som poängterar just detfaktum att bruksandan var ett mycket sent fenomen som snarast uppträddeefter att “det klassiska järnbruket” hade ersatts av de modernare järnver-ken.76

De konflikter som här har diskuterats var av olika natur. Motsättningenmellan hushållsproduktion och kapitalistisk varuproduktion står mellan tvåolika sätt att organisera produktionen. Den berör fogningen av dessa tvåproduktionssätt, vilket innebär att konflikten ofta tar formen av en struk-turkonflikt. Det innebär också att motsättningen ofta hade en rumslig di-mension, som en konflikt mellan olika delar av ett nätverk. Inom densvenska järnhanteringen syns dessa konflikter tydligast som en motsätt-

7s Se diskussionen om patriarkalismen under 1800~talet i Harnesk 1990, ss 72-87. 1ett samhälle där hushalet i allt snabbare takt förlorade sin tidigare ställning somden viktigaste sociala gruppen blev det kanske nödvändigt att förklä en ny auktoti-tär ideologi i hushållets sprakdräkt. Det var ett sprak som alla förstod. Denna “ny-partiarkalal’ våg som infördes pi bruken under den andra hälften av 1800~talet ärresultatet av detta. Se vidare Magnusson, U. 1992 kommande, och Amussen 1988,s 34ff.

74 Lindström 1979, s 117f.75 Isacson 1991b, s 16ff.76 Magnusson 1992.

87

ning mellan hanteringens agrara och industriella delar, dvs. mellan å enasidan kol-, och täckjärnsproduktion samt å den andra sidan stångjärns-och manufaktursmidet.

Vid sidan om denna konflikt mellan hushållsproduktion och kapitalism,genererar de nya produktionsformerna också egna motsättningar. Underköp- och förlagssystemen koncentrerades dessa till produktionens änd-punkter. Försnillningen och konflikterna kring denna var det viktigasteuttrycket för denna motsättning. De olika konfliktsformerna förefaller idetta sammanhang att vara nära relaterade till varandra, försnillningen le-gitimerades av hushållskulturen.

1 takt med att hushållet förlorade sin roll för produktionen skapas docknya interaktionsformer där lönearbetaren, den kollektivt producerandeindividen, stod i centrum. Den plebejiska kulturen var en ny motkultursom följde på denna uppluckring av hushållet. Delvis som ett sätt att mötadetta motstånd, utvecklades tydliga patriarkala maktteknologier vid bru-ken. Patriarkalismen och den så kallade bruksanadan fyllde dock samti-digt en funktion för bruksarbetaren som ett sätt att särskilja honom fråndet framväxande industriproletariatet. Brukens förvandling till industriergjorde det dock alltmer ohållbart att upprätthålla denna skillnad. En nygrund för motstånd lades i och med fackföreningsrörelsens intåg i bruks-samhällena.

88

Kapitel V

Tidigkapitalismen och rummet -begreppet region

Såväl kapitalets penetrering av produktionen som det motstånd deMamötte kan ges en rumslig dimension och ses som relationer mellan delar iett socialt sammanhållet nätverk. Det sociala nätverkets utbredning ochförändring skapar och omskapar rummet. Det ur ett sådant perspektiv vivill närma oss begreppet region. Detta förhållningssätt leder oss till skep-sis inför de traditionella lokaliseringsteorierna, byggda som de är på neo-klassiska antaganden, för att förklara den regionala utvecklingen av industrialiseringen. 1 stället är vår utgångspunkt att, såsom Harvey hävdar:

the territorial and regional coherence that it is at least partially discemi-ble within capitalism is actively produced rather than passively recieved asa toncession to “naturen or "histoty “. 1

Låt oss dock först något rekapitulera hur regionsbegreppet tidigare haranvänts i diskussionen av den tidigindutriella utvecklingen.

Tidigindustri och region

Det kan utan överdrift konstateras att det rumsliga perspektivet, underlång tid, i hög grad varit oproblematiserat i studier av den industriella ut-vecklingen. Den industriella revolutionen har främst studerats som ettokomplicerat nationellt fenomen och tyngpunkten i de företagna under-sökningarna har legat på att tidsmässigt bestämma förloppet. Att försökafastställa när det industriella genombrottet skedde har varit den vanligasteutgångspunkten och aggregerad statistik på nationell nivå har ofta utgjortdet viktigaste källmaterialet. Två amerikanska geografer, Michael Storperoch Richard Walker, hävdar att denna avsaknad av intresse för rummethar gällt hela den samhällsvetenskapliga forskningstraditionen under1 900-talet.2

Det har förvisso funnits undantag och ett fåtal forskare, kanske specielltdå geografer med ett historisk perspektiv, har förlagt sina studier till av-

1 Harvey 1982, s 416.2 Storpex & Walker 1989, s 2.

89

gränsade regioner. Ur denna framställnings perspektiv finns det anledningatt bland andra nämna Helge Nelson, Sigvard Montelius, Olof Nord-ström, Allan Weinhagen, Gösta Eriksson och Jalmar Furuskog för derasregionala undersökningar av den svenska järnhanteringen.3 Även HaraldWiks undersökningar av den norrländska skogsindustrin bör framhållas.4En svårighet hos dessa författare är emellertid att inte heller de i någonstörre utsträckning har problematiserat det rumsliga perspektivet eller, påett teoretiskt plan, har satt sina studier i relation till det övergripande in-dustrialiseringsförloppet. Regionen har, så att säga, endast utnyttjats somen behändig box för att rama in och begränsa studiens omfattning. Denregionala analysen är således snarare metodologiskt än teoretiskt be-tingad.

Man skulle förvisso kunna hävda att undersökningarna om industriali-seringsförloppet på nationell nivå också rymmer ett rumsligt perspektiv,där nationen utgör en del av ett större historiskt sammanhang. Syftet meddessa studier har ofta varit komparativt för att jämföra förloppets utseendei olika länder.5 Men ofta finns inte heller i dessa någon ansats till att utgåifrån ett teoretiskt perspektiv som tar med rummet som en viktig variabelför att förstå processen.6 Poängen med att arbeta med en regional analysav industrialiseringen är att via den olikformade utvecklingen av särprä-glade regioner och de motsättningar detta ger upphov till, studera fram-växten av en nationell marknad och en nationell industriell tillväxt. Attnationen sedan kom att ingå som en del av en internationell marknad in-nebär ytterligare ett steg i den rumsliga analysen.

Försöker man att finna mer tydliga ansatser till ett rumsligt perspektivhos historiker, eller för den skull historiegeografer, som har behandlatden industriella omvandlingen upptäcker man att den näst intill allena-rådande synen har varit att industrialiseringen innebar ett succesivt ska-pandet av nationella marknader. De regionala skillnader som förelåg i detförindustriella samhället upphörde till förmån för en fullt integrerad na-tionell ekonomi. Transportsystemets utveckling ges i detta sammanhangen mycket central roll.7 För svenska förhållanden har Heckscher uttrycktdetta påföljande sätt:

3 Nelson 1913, s 278ff.4 Wik 1950.5 Se som ett typiskt exempel Heckscher 1970.6 Ett viktigt undantag ifr%n detta mönster är Wallerstein 1980.7 Se för detta Langton 1984, s 145f.

9 0

Ekonomien bter var i alla äldre tider i huvudsak behärskad av motsatsentill vidsträckt samhörighet; den präglades av partikularismen, med mycketmindre enheter än de nuvarande staterna. 8

Med introduktionen av det proto-industriella angreppssättet på indus-trialiseringsprocessen kom regionen att få en betydligt vidare innebörd.Det hävdades till och med, här ovan, att det rumsliga perspektivets återin-träde i den vetenskapliga diskursen var en av denna debatts största land-vinningar i förhållande till en äldre syn. För Franklin Mendels innebarden proto-industriella utvecklingen inom en region samtidigt en impuls tillandra regioner att specialisera sig. Där förutsättningarna för livsmedels-produktion var goda uppkom ett kommersiellt jordbruk med inriktning påavsalu utanför den egna regionen. Områden med industriell produktionoch områden med jordbruksproduktion skulle så att säga komplettera va-randra. 1 förlängningen av dessa resonemang finns idén om de så kalladekomparativa fördelarna och en mer utvecklad regional arbetsfördelning.9

Emellertid är Mendels sätt att använda själva regionsbegreppet behäftatmed vissa problem. Hans utgångspunkt tycks vara att regioner existeradeoch avgränsades gentemot andra regioner på grund av olikheter i till ex-empel klimat samt sociala och geografiska förhållanden. Enligt Mendelsdefinieras regionen, “the traditional nodal region”tc, främst utifrån ettexisterande nätverk av transporter, inte allt för stort men inte heller allförlitet. En systematisk studie av proto-industrin skulle utgå ifrån dessa, påförhand av historiegeografer definierade, regioner och undersöka i vilkaav dem ett industriellt genombrott skedde. På så sätt skulle det vara möj-ligt att blottlägga de faktorer som gynnade den proto-industriella utveck-lingen. Framlagd på detta sätt blir det uppenbart att själva processen ge-nererades inom regionens ramar. Detta trots att hela utvecklingen byggerpå förutsättningen av ett utbyte mellan regioner. 11

Enligt geograferna Kjell Haraldsson och Roger Andersson finns en tyd-lig glidning i Mendels regionsbegrepp från en ideografisk position, attregioner är existerande enheter som är unika till sin karaktär, till en funk-tionell ståndpunkt, där regionen definieras efter en speciellt utvald egen-skap (hos Mendels interaktionen mellan och inom nodala regioner).12 En-ligt vårt förmenande behöver dessa två definitioner inte vara helt ofören-

8 Heckscher 1976, 247.s9 Mendels 1972, 245 1980.s samt Mendelslo Mendels 1980, s 187. Med nodal menas en koppling mellan staden och landsbyg-

den där den förra antas var den drivande. Se Andersson och Haraldsson 1988, s94.

l1 Mendels 1980, 186-188.ssl2 Andersson 1988, 93-96.& Haraldsson ss

91

liga. Det är klart möjligt att tänka sig regioner som helt unika och samti-digt definierade utifrån funktionella kriterier.

För en historiker blir emellertid avsaknaden av ett klart uttalat tidsper-spektiv i förhållande till regionsbegreppet betydligt svårare att acceptera.Mendels har stora svårigheter att förklara själva utvecklingsförloppet.Hur såg samspelet mellan regioner och mellan aktörer inom regionerna utöver tid? Den stora frågan blir om regionerna kan sägas vara oföränder-liga eller om det i själva verket skedde en förändringen i den geografiskasammansättningen.

För den engelske historikern Sidney Pollard är regionen en viktig bygg-sten i analysen av såväl den proto-industriella som den senare industriellautvecklingen.13 Också hos honom finns dock, enligt Andersson och Ha-raldsson, en något tvetydig förståelse av regionsbegreppet. Pollard ser re-gionen som en enhet som begränsades av en funktionell ekonomi, mensamtidigt finns det ett mått av ideografiska tankegångar, varje region haren unik uppsättning resurser.14 Emellertid analyserar Pollard själva förän-dringen på ett bättre sätt än vad Mendels gör. Den drivande faktornbakom den industriella utvecklingen ser han i det sätt varpå den tekniskautvecklingen hoppar mellan olika industriella öar i ett agrart hav.15

Vad Mendels och Pollard kan sägas ha gjort, förutom pionjärinsatsenför att återinföra det rumsliga perspektivet i synen på den industriella ut-vecklingen, är att konstatera att industrialiseringsprocessen skedde mycketojämnt över rummet. Vissa områden industrialiserades tidigt medan andraförblev kvar i agrarsamhället långt fram i tiden. Vidare kunde vissa regio-ner genomgå vad som ovan diskuterades som en deindustrialisering. 16 Dekonstaterar även att en interaktion förkom mellan olika typer av regionergenom att den långväga handeln i allt högre grad kom att knyta sammanavlägsna delar med varandra. Mycket schematiskt skulle man kunnahävda att den gamla synen på handelns expansion som den drivande kraf-ten i utvecklingen, på ett mer utvecklat plan, delvis går igen hos dessaforskare invävd i tankar om en interregional arbetsfördelning.

En forskare som diskuterat relationen mellan de regionala och natio-nella nivåerna är den engelske geografen John Langton. Han har i en be-tydelsefull artikel gått emot uppfattningen att den industriella revolutionensuccesivt skapade betingelser för en mer nationell kultur och en enhetlignationell marknad. Främst utifrån sina studier av den engelska kolindus-

13 Pollard 1981 och Pollard 1991.14 Andersson & Haraldsson 1988, s 94f.15 Se Gregory 1988, s 52f för en diskussion av Pollards tankegångar i dessa spörsmål.16 Mendels 1972.

92

trin hävdar han att den förindustriella, regionalt baserade, ekonomin vil-ken hade sin grund i skiftande agrara mönster inte bröts sönder under in-dustrialiseringen. Skillnaderna accentuerades i stället genom den tillta-gande specialiseringen och av de klart avgränsade industriella regionernasom skapades kring uppväxande provinsstäder. På detta sätt byggdes t.ex.en solid ekonomisk region, vars bas var kolbrytning, i nordvästra Englandkring den expanderande hamnstaden Liverpool. De där markerade sär-arterna tog sig också distinkta kulturella uttryck.17

Trots den skillnad som föreligger mellan Langton å ena sidan och Pol-lard och Mendels å den andra vad gäller effekterna av industrialiseringenpå ett regionalt plan, så liknar de varandra i användningen av regionbe-greppet. Alla tre forskarna tenderar att betrakta regionen som statisk ochderas övergripande problem är huruvida dess gränser öppnades eller inteunder den industriella utvecklingen.

Produktionen av regioner

Den engelske geografen David Gregory har i en kritisk debattartikel, ex-plicit riktad mot Langtons angreppssätt, behandlat problemet med ett ahis-toriskt regionsbegrepp. Ty, menar Gregory, trots att det finns en mängdhistoriska industristudier som konstaterat en rumslig specialisering så ärdet ytterst få som explicit har undersökt den. Han hävdar vidare att dettainte bör göras genom att lägga ett antal regionala studier bredvid varan-dra, utan att den rumsliga uppdelningen av produktionen över tid måsteanalyseras i andra banor.18

Gregory riktar sig också direkt mot Langton och hävdar att den ökandedifferentiering Langton velat se i utvecklingen inte nödvändigtvis måstevara motsatsen till en större integration i ett vidare sammanhang. 1 ställetmenar Gregory att dessa bägge utvecklingstendenser i själva verket är tvåsidor av samma mynt. Den kapitalistiska utvecklingen ledde till en högregrad av specialisering, samtidigt som en sådan är omöjlig om inte de olikaregionerna samtidigt deltar i ett ökat utbyte sinsemellan.19

Vad som krävs för en analys av rumsliga förändringsprocesser över ti-den är främst en teoretisk förståelse av de kausala samband som rådde

t7 Langton 1979, s 240 och Langton 1984, ss 150-165. Hudson 1989, s 18ff. Seockså Freeman 1984, för en positiv kritik av Langton samt en nyansering på ettantal smärre punkter. Hos denne framträder det neoklassiska tankegodset betydligtklarare än hos Langton.

l* Gregory 1988, s 50ff.l9 Gregory 1988, s 50.

93

inom själva arbetsprocessen samt dess förändring. 1 detta inkluderas dåinte endast varuströmmar, eller möjligen även arbetskraftens rörlighet,den neoklassiska lokaliseringsteorins viktigaste byggstenar, utan ävenkapitalströmmar, och informationflöden. Som en mycket viktig bestånds-del finns naturligtvis även kontroll- och maktfunktionerna, det vill sägasätten på vilket det tidigindustriella nätverket av producenter och produk-tionsenheter socialt byggdes upp och vidmakthölls. Problemet kan såledesformuleras som ett försök att undersöka den samhälleliga arbetsprocessensett över såväl rummet som tiden. För att göra detta vänder Gregory upp-och-ned på tidigare begrepp. Frågan blir inte hur regioner drog till sig in-dustrier utan i stället hur industrier producerade regioner.

Utöver dessa mer ekonomiskt grundade faktorer hävdar Gregory attäven politiska och kulturella förhållanden påverkade skapandet av regio-ner. Han följer Doreen Massey i hennes tankegångar om att olika faser ikapitalackumulationen succesivt omskapar den regionala strukturen. Varjeinvesteringsrunda innebar att de nya resurserna fördelades i ett regionaltmönster där de bildade ett nytt lager ovanpå de tidigare. Varje region kansåledes ses som en produkt av olika lager bestående av tidigare investe-ringar samt politiska och kulturella yttringar. Sammantaget hävdar Gre-gory således att varje regions unika karaktär är i konstant förändring un-der den påverkan som den utsätts för.20

Den kanske allvarligaste bristen i dessa tankegångar är tendensen att seinvestringsbesluten, eller kanske driften efter kapitalackumulation, somexterna. Gregory målar upp en bild av den kapitalistiska utveckling somen mycket ensidig centrum - periferi modell, där centrum succesivt blirav allt större betydelse. 1 detta nav, kring vilket allt annat cirkulerar, finnskapitalet och detta styr i allt högre grad utvecklingen. 1 debatten medLangton blir detta mycket tydligt. Langton talar om en förskjutning avmakten från London till de industrialiserade regionerna under den förstahälften av 18O@talet, och sedan tillbaka till London igen mot slutet avseklet. Gregory hävdar däremot ganska ensidigt en kontinuerlig tillväxt avLondons maktställning.21

Utifrån vår utgångspunkt finns det anledning att hävda det dubbelsidigai utvecklingen. Kapitalet kan inte endast sägas ha kommit från ett centrumutan det bör ha funnits möjligheter till ett resursskapande inom regioner.Detta är i synnerhet av stor betydelse när de råvarubaserade näringarnadiskuteras. Langton har också, tillsammans med R.J. Morris, i ett annat

20 Gregory 1988, 52.s21 Se Langton 1984, Langton 1988 och Gregory 1988. För en sammanfattning av de-

batten Black 1989, ss 366-369.

9 4

sammanhang hävdat att den rumsliga fördelningen av industrin hade sittursprung i olika, men delvis relaterade, sociala processer. De två vikti-gaste var den fortlöpande centrum - periferi relation som förelåg samt ut-vecklingen av resursbaserade industrier.22 Även David Harvey har upp-märksammat de till synes oförenliga tendenserna i den regionala fördel-ningen av produktionen under kapitalismen .23 Det finns en viss parallel-litet i denna distinktion mellan centrum - periferi och resursskapandetinom regioner å ena sidan samt den tidigare diskuterade distinktionenmellan kapitalets penetrering och den sociala differentieringen inom pro-ducentleden å den andra. 1 de först nämnda leden i dessa bägge parförhål-landen markeras en extern kapitaltillförsel medan det i de andra ledenbetonas det sätt varpå kapital genereras internt.

Den franske marxisten Henri Lefebvre har också han diskuterat denrumsliga dimensionen utifrån tankar om ett skapande och ständigt omska-pande av rummet. Lefebvre uttrycker detta i titeln på sin bok som heter:i?ze production of space .24 Hans målsättningen är att studera rummet somen social enhet, och det sätt varpå denna enhet är resultatet av social pro-duktion: “(Social) space is a (social) product”.25 Med detta vill Lefebvrehävda att rummet har upphört att vara definierat genom en (unik) upp-sättning av naturresurser eller andra fysiska egenskaper. Dessa är i ställetde förutsättningar, det råmaterial, utifrån vilket olika produktionssätt ska-par sitt eget sociala rum.

Nature is now seen as merely the raw material out of which the productivefortes of a variety of social systems have forged their particular spaces. . . .every society - and hence every mode of production with its subvariants. . . produces a space, its own space.26

Tanken är här betydligt klarare än hos Gregory, rummet eller regionenär skapade, producerade, av de sociala förhållanden som rådde. Lefebvrehävdar även explicit att fysiska rum upphör att existera så snart socialaprocesser succesivt skapar det sociala rummet. Vidare konstaterar han attdet inom varje socialt rum finns speciella pZatser avsedda för de två vikti-gaste relationerna inom varje produktionssätt, nämligen den sociala re-produktionen och den sociala produktionen.27

22 Langton & Morris 1986, s xxvii. Den tredje faktorn som nämndes var den småska-lighet som utmärkte Saväl ekonomiska som mentala processer underindustrialiseringens inledande skeden.

23 Harvey 1982, ss 417-419.24 Lefebvre 199 1.25 Lefebvre 1991, s 26.26 Lefebvre 1991, s 31.27 Lefebvre 199 1, kapitel 1.

9s

Av den ovan förda diskussionen framgår att vår utgångspunkt i analy-sen av den rumsliga fördelningen av industrialiseringen, här främst settutifrån den svenska järnhanteringen, utgår från tankar om produktionenoch en ständig produktion och reproduktion av regioner. Rummet är ettsocialt rum grundat i den konkreta verklighet som produktionen och re-produktionen innebar under de för handen varande produktionssätten.Ytterligare två förhållanden bör tilläggas. För det första möjliggör dettasynsätt en analys av förekomsten av flera samtidigt verkande regioner.Man kan tänka sig ett mönster med flera överlappande sociala rum somdelvis stod i motsättning till varandra, och som delvis kompletterade va-randra. Skilda sociala förhållanden skapade sina egna rum. För det andrabör naturens och de fysiska resursernas passiva roll noteras, men samti-digt måste det hållas i minnet att dessa utgör själva grundvalen för de ex-isterande sociala förhållandena. En skiftande natur skapade förutsättning-arna för skillnader inom rum med samma produktionssätt, eller var detkanske skilda rum, det som Lefebvre kallade rumsliga subvarianter.

Avslutningsvis skall bara nämnas att vissa likheter finns mellan dettasynsätt och den så kallade tids-geografin, utvecklad av Torsten Häger-strand. Åtminstone i så motto att regionen eller platsen inte analyseras uti-från ett ideografiskt synsätt eller i funktionella termer utan som en pro-cess, ett skapande där tiden är en central variabel. Alan Pred uttryckerdetta på följande sätt: “The structuring of space is inseparable from theprocess of social structuring. “z8

Produktionens och rummets sociala organisering:Bergslagen som region

Vår grundläggande syn på den tidigindustriella produktionen som mång-strukturell där enheter med olika social organisation samverkade gör detnaturligt att anlägga ett rumsligt perspektiv på utvecklingen. Regionensutbredning bestäms funktionellt utifrån produktionens flöden av förutsätt-ningar, delprodukter och färdigprodukter. Regionens natur bestäms so-cialt genom det sätt på vilket råvaror och arbetskraft allokeras. Utifrån deovan diskuterade tankegångarna om en social produktion av regioner, villvi här skissera p% en tankbar utvecklingslinje av hur järnhanteringens för-ändrade organisering skapade och omskapade Bergslagen som region. Enutveckling där ett småskaligt och spontant byte inom och mellan regionerförvandlades till en feodalt reglerad resurshushållning, för att slutgiltigt

2s Se Pred 1986, kapitel 1, citatet från s 5.

9 6

utvecklas inom ramen för en marknadsekonomisk interaktion på nationelloch internationell nivå.

Bergsmän och bönder, det småskaliga bytet

Med en rent oerhörd fart tränger bygden in i skogarnas obygder, bindesvid de smd vattenfallen pd dalsluttningarna och bäckamas forsar uppe pdhOjdema.z9

Det är nästan så man tycker sig höra hur järnet bröt bygd i Helge Nelsonsskildring av Nora och Linde bergslagars förändrade kulturgeografi. Ut-vecklingen innebar dock inte enbart en kvantitativ utvidgning av bygdenutan också en kvalitativ utveckling. Det skede Nelson beskriver i citatethär ovan, har att göra med 1300-talets expansion av masugnstekniken.Den svenska järnhanteringen hade dock en mycket lång förhistoria.

Under tidig medeltid var järnproduktionen samrolikt baserad på det en-skilda gårdshushållet. Tekniken var enkel och inte alltför resurskrävande.1 takt med att en övergång skedde från myr- och sjömalm till malm frångruvor och i samband med att masugnen därmed utvecklades förändradesdenna organisation. En större samverkan mellan de enskilda hushållen ut-vecklades som en följd av det ökade behovet av resurser och samordning.Kring masugnen växte hyttelaget fram och kring gruvan, bergslaget. Hyt-torna förlades i närheten av gruvorna och kring masugnen växte så små-ningom hyttbyar upp.30

1 geografiska termer kan denna utveckling ses som att den tekniska för-ändring påverkade de små hushållsenheterna att samverka i större enhe-ter, sociala rum eller regioner. En formalisering av denna utvecklingskedde under 1300-talet genom det kungliga privilegiegivandet. Bergsla-get var därmed inte bara en ekonomisk enhet utan även en juridiskt ad-ministrativ sådan.

En del av hyttornas och bergsmanshamrarnas produktion såldes, främstgenom Hansans försorgs, ut till Europa. De exporterade kvantiteternaskilde sig mycket från år till år, vilket indikerar att banden till handelska-pitalet knappast hade någon mer fast eller permanent form utan kan, åt-minstone till en början, ha rört sig om försäljning av mer tillfalliga över-skott.31 Enheterna kan således sägas ha ingått i ett större interregionalthandelsutbyte. 1 takt med att den internationella handeln ökade växte stä-

29 Nelson 1913, s 302.3o Nelson 1913, s 304.31 Kumlien 1953, p 309f. Sprandel 1985, s 315, nämner också Antwerpen, Hamburg

och Kingston som betydande mottagare av svenskt järn under enstaka &r.

97

der upp som förmedlande länkar för exporthandeln. Borgare från dessastäder, Västerås, Arboga och Örebro etc, kom också att äga hyttor ochhamrar i Bergslagen.32 Detta innebar att även andra bindningar än deinom bergsmanskollektivet blev bestämmande för det sociala rummets ut-formning. 1 förlängningen möter ett möjligt utvecklingsförlopp av ettcentrum - periferi förhållande likt det inom den kontinentala textilindus-trin, där städerna kom att fungera som knutpunkter för verksamheten.

Bergslagen var självförsörjande när det gällde råvaror och sannoliktockså arbetskraft för järnhanteringens behov. Sämre var det då med till-gången på livsmedel. På grund av de mindre goda agara förutsättningarnai många områden med rika järnfyndigheter, förefaller den tidigmedeltidajärnhanteringen ha skötts som en bisyssla till jordbruket. Betecknande ärexempelvis att inga fasta bosättningar hittats vid utgrävningarna av Lapp-hyttan, utan enbart byggnader som har fungerat för tillfallig övernatt-ning.33 För en fast bosättning i dessa områden krävdes en mer utveckladregional arbetsfördelning mellan jordbrukande och järnframställande re-gioner. Spår av en sådan syns redan under vikingatiden. Åke Hyenstrandhar satt den lågtekniska järnhanteringens frammarsch i samband med denvikingatida expansionen i Mälarlandskapen. Han menar att ett organiseratoch tämligen storskaligt utbyte skedde mellan dessa regioner i form av enredistributiv ekonomi organiserad som ett chiefdom.34 De empiriska ar-gumenten för ett sådant utvecklat byte är dock relativt svaga. Kanske ärdet i stället mer rimligt att tänka sig, vilket arkeologen Anders Brobergnyligen påpekat, att utbytet mellan järn och spannmålsproducerande om-råden tog formen av ett småskaligt byte hushåll emellan.35

Under medeltidens senare del framträder den regionala arbetsfördel-ningen mera tydligt. På 1500-talet omtalas hur bönder från slättsocknarnafraktade livsmedel till de järnproducerade bergsmännen. Märta Erikssonhar genom sin studie av järnräntornas utbredning under 1500-talet givit enbild av ett mycket utbrett byte mellan Bergslag och jordbruksbygd. Dennaarbetsfördelning upprätthölls utan direkta statliga eller andra tvångsåtgär-der. Att kronan belade slättbönderna skatt i järn bör dock ses som en ut-tryck för att man önskade behålla och om möjligt befordra detta utbyte.36

Den regionala arbetsfördelning grundade sig således på en naturlig för-delning av sysslor mellan jordbruks- och järnproducenter. Det var närhe-

3* Hyenstrand 1985, 359.s3s Magnusson 1985, 29.s34 Hyenstrand 1979, 150f.s Hyenstrand 1985, s 358.35 Broberg 1990, 115.s36 Eriksson 1940, 28.s

98

ten till och beskaffenheten av tillgängliga resurser som var avgörande.Den sociala organiseringen av regionen innebar sannolikt att såväl det in-ter- som det intraregionala utbytet var reciprokt och utan dominans. Attbeskriva relationen i termer av nodala regioner eller ett uttrerat centrum- periferiförhållande låter sig knappast göras. Dock antyds en sådan ut-veckling genom att köp- och handelsmän i de närbelägna städerna på egenhand kom att äga hyttor och hamrar i bergslagen.

Statlig resursfördelning och feodala bindningarHanna Arendt har karaktäriserat de tidiga nationalstaternas ekonomiersom en utvidgning av furstens hushåll till att gälla hela nationen.37 En så-dan tendens syns tydligt under Gustav Vasas regering. Av särskilt intresseär i detta sammanhang statsmaktens ökade omsorger om järnhanteringen.Kronans regalrätt till rikets mineralfyndigheter förstärktes och statsmak-ten kom att i ökad utsträckning organisera produktionen på egen hand.Etableringen av kronobruken var ett försök att omdirigera produktionenfrån osmundar till stångjärn, men också en integrerad del av kronans fi-nanspolitik. Bland andra Birgitta Odén har påtalat hur denna syftade tillatt lösa det grundläggande problemet med en inkomst i naturaskatter ochutgifter i pengar.38 Järnet kunde, ur detta perspektiv, antingen förädlas tillvapen, varvid man slapp en betungade penningutgift, eller säljas på deninternationella marknaden.

De järnbruk kronan uppförde på 1540-talet förlades nära gruvorna.Ofta var de integrerarde anläggningar som innehöll såväl masugn somhammare. Vapenproduktionen var viktig. 1 vissa fall var en vapensmedjaen del av komplexet, eller också dirigerades vissa delar av produktionentill de vapenverkstäder som vid samma tid växte upp i Arboga, Eskilstunamed flera orter. Den naturaränta som statsmakten uppbar omdirigeradesför att föda arbetarna vid dessa anläggningar.39

Utvecklingen vid kronobruken innebar således att en ny region börjadeta form. En region med en tydlig nodal karaktär där bruket var centrumoch till vilket ett beroende omland knöts. Utvecklingen var inte spontanutan dirigerad av statsmaktens ambition att ekonomisera sina resurser.Förändringen kom dock aldrig att bestämma den övergripande utveck-lingen. Järntillverkning baserad på bergsmännens produktionsorganisatio-

37 Arendt 1988, s 64.38 Odén 1967.39 Odén 1955, s 104 f

99

ner och det småskaliga bytet i agrarsamhället var fortfarande grunden förde sociala relationer som dominerade regionen.

Kronobruken blev till något av en parantes i utvecklingen. Under 1620-talet förändrades den ekonomiska politiken och kronan kom i ökad ut-sträckning att donera bort eller arrendera ut sina tillgångar till privatper-soner. Inte minst slog denna utveckling igenom inom bergshanteringendär invandrade storköpmän, DeGeer, De Besche och andra, försågs medstora egendomar och långtgående rättigheter över såväl bruksarbetare sombönder.

Per-Arne Karlsson betraktar det system som byggdes upp vid denna tidsom ett redistributivt system i Polanyis mening. Dock var det inte produk-ter som omfördelades, som vid kronobruken eller i Hyenstrands tänkta vi-kingatida chiefdom, utan rättigheter till produktionsförutsättningar. Bergs-kollegiet fördelade sådana rättigheter på ett nationellt och bergstingsrät-terna på ett regionalt plan.40 Karlssons angreppsätt är intressant, men detär viktigt att understryka att denna omfördelning inte var socialt neutral.Heckschers påpekande att den också syftade till att upprätthålla ett förhål-lande där vinsten av näringen hamnade i brukspatronernas och inte ibergsmännens eller kolböndernas fickor är viktigt.41 Statsmakten upprätt-höll och vakade över ett exploateringsförhållande.

Det är likaså viktigt att framhålla att bergsverkspolitiken också i grun-den innebar något annat än en feodal utskiftning av rättigheter över markoch människor. Snarare bör den ses som en del av ett nationsbyggandeprojekt inom vilket både rikets delar och de sociala gruppernas funktionertydligare skulle särskiljas för att på ett ordnat och effektivt sätt kunna in-tegreras i den nationella helheten .42 Mycket av tankegodset var gammalt,men den starka statens resurser innebar att man på ett helt nytt sätt förfo-gade över redskap för att åstadkomma denna striktare sociala och regio-nala arbetsfördelning, detta embryo till en fysisk riksplanering för att an-vända ett modernt språkbruk. De olika rum som på detta sätt skapadesskulle också ordnas. Stormaktstidens beslutsfattare understödde livligt enomformning av såväl stadens som landsbygdens geografi i mer geome-triska former. Utvecklingen av kartritningskonsten var i detta samman-hang central.43 1 hög grad berördes bergshanteringen av dessa tendenser.Redan i den första lantmäteriinstruktionen år 1628, framhölls att landtmä-

4o Karlsson 1990, kap II.41 Heckscher 1921, s 17.42 När det gäller den tydligare ståndsfunktionalismen under stormaktstiden, se Eng-

lund 1989, kap 2.43 Flor& 1987b, s 523f. Ericson 1991. Angaende utvecklingen av kartritningen se,

Widmalm 1990.

100

taren noga skulle rita av rikets gruvor och bergverk.44 Vid bergskollegietkom dessa sysslor senare att åvila ingeniörsstaten och på 1680-talet an-ställde man egna landtmätare.45

De regleringar som kringärdade bergshanteringen innebar således attnya administrativa regioner skapades. “Gränsen mellan bergslag ochbruksbygd börjar dragas upp”, för att citera Helge Nelson.” Bergslagenreserverades för gruv- och hyttdrift och stångjärnsbruken förlades utan-för, men i direkt anslutning därtill. Stångjärnsbrukens lokalisering rättadesig inte efter malmförekomsten, utan snarare efter tillgång på skog och ar-betskraft för kolning. Bruk, bergslag och bönder kom att utgöra olika ledi en samlad produktionskedja, vilket innebär att den funktionella regio-nens utsträckning i rummet ökade. Ett centrum - periferi förhållandeskapades och förstärktes successivt mellan bruket och dess omland. So-cialt fogades regionen samman av nya sociala relationer, vilka utgjordesav en blandning av statligt tvång, feodala ränteförhållanden och köp- ochförlagssystem. Relationer som, vilket ovan har påtalats, genererade nyamotsättningar och konflikter på produktionsenhets- och regionnivå.

Centrum - periferiförhållandet inom produktionssfären motsvarades avett liknande inom cirkulationsfaren. Stångjärnsbruken i Bergslagen var an-knutna till det internationella handelskapitalet. Järnet fraktades till Stock-holm eller Göteborg för vidare export. 1 många fall hade bergslagsstäder-nas handels- och köpmän tidigare fungerat som mellanled såväl i utbytetmellan hytta och bruk som mellan hammare och exporthamn. 1 ökad om-fattning förefaller dock brukens band till råvaruproducenter och avsätt-ningsmarknad att bli direkta. Klagomålen från uppstäderna i Bergslagensnärhet över att de konkurrerades ut av bruken var vanliga under 1600-ta-lets andra hälft och under 1700-talet. Carl-Fredrik Corin har ur detta per-spektiv exempelvis skildrat Arbogas tillbakagång under 1700-talet, somen följd av att staden inte längre fungerade som handelsplats för järn, utanhade förvandlats till en transitohamn dit järn fördes från Bergslagen föratt lastas om och föras till Stockholm.47

Sannolikt minskade också arbogaborgarnas roll som förläggare till detackjärnsproducerade bergsmännen, ett öde som också drabbade bergs-lagstäderna. På 1780-talet omtalade bergmästare Bergenskiöld exempelvisatt den tidigare så livliga förlagshandeln i Nora “mycket aftagit dels ge-

44 Kongl. Instruction för Andrae Burea, Generali Matematico, 16284/5 5 10, i Styffe1856.

45 Almqvist 1919, ss 39 och 111.46 Nelson 1913, 317.s47 Corin 1978, 346ff. Jfr 1951,Boetius s 212 och Sandström 1990, s 164.

101

nom Bruksägarnas egen handel med Bergsmannen, dels deraf att Philip-stads Borgaren tagit sig före lurendreja tackjärn fr%n Hjulsjö och en delhyttor i Jernboås .” 48 Låter vi den senare delen av förklaringen passera, såframhåller bergmästaren således brukens mer direkta band med bergs-männen som en viktig orsak till denna förändring. Handelskapitalet fickvika sig för det expanderande industrikapitalet. Den relation som undermedeltiden hade börjat etableras mellan stad och bergslag förefaller såle-des att ha konkurrerats ut av de stärkta beroendebanden mellan bruk ochomland samt mellan bruk och exporthamn.

Det är dock viktigt att betona att den småskaliga bondehandeln fortsattevid sidan om detta storskaliga och reglerade utbyte mellan bruk, omlandoch exporthamn. Karl Bodells studie av räkenskaper för bergslagstullenvid mitten av 1600-talet, ger en god bild av denna handels betydande om-fattning.49 Trots att bergsmännen var uppbundna i förlag kunde de uppen-barligen avyttra en del av produktionen som betalning för böndernasspannmål och andra produkter. De osmundsmedjor som fortfarande fannsvid hyttorna i Nora vid 1700-talets slut hade sannolikt främst en sådanfunktion.50 År 1686 hade bergsmästarn i orten också avstyrt en utrivningav dessa med motiveringen att de behövdes för bergsmännens köp avspannmål och boskap från tillresta bönder. 51 Utbytet mellan bergsmän ochbönder var småskaligt och försåg sannolikt främst den inre marknadeninom agrarsektorn med järn. Förmodligen var det också en viktig faktorför den sociala differentieringen i de jordbruksområden som gränsade tillBergslagen. Att dessa bygder hade en god tillgång till järn och järnred-skap har sannolikt påverkat jordbrukets produktivitet och avkastning.

Som tidigare har påtalats drev slättbönderna också handel med stång-järnsbrukens hammarsmeder. Sannolikt fick de ofta betalning i järn, vilketgjorde brukspatronerna angelägna att stoppa detta utbyte. Vid Jäders brukupphörde exempelvis de kringboende bönderna att leverera kol till sme-derna sedan de av brukspatronen hindrats att erhålla manufakturproduktersom betalning.52 Brukspatronernas rätt att hålla egen bod för sina brnks-smeders och andra underställdas behov, var sannolikt också till en del ettförsök att få bukt med detta utbyte.

Att brukpatronen tillhandahöll livsmedel till sina arbetare, kan ha letttill att varuströmmarna och den regionala arbetsfördelningen förändrades.

4s Fiergenskiöld 1875, s 73.49 Bodel1 1970.50 Bergenskiöld 1875, s 89ff.51 Eriksson 1940, 58.s52 Floren 1987a, s 89ff.

102

Var någonstans brukspatronerna valde att köpa spannmål samt hur stordel av brukets försörjning som klarades med avkastningen från det egnajordbruket, är i detta sammanhang centrala frågor. Åke Sandström harbetonat Stockholms stora roll för det regionala handelsutbytet under 1600-talets första hälft.53 Sannolikt var det ofta i Stockholm och inte i det om-delbara omlandet som brukspatronen i öst- och mellansverige gjorde sinaspannmålsinköp.

Under 1600- och 1700-talen skedde en tydlig förändring av bergslags-regionens utbredning och dess sociala natur. Regionen växte. Genom lo-kaliseringen av stångjärnsbruken utanför bergslagen drogs en störremängd människor in i hanteringen. De intra- och interregionala relatio-nerna hade också förändrats. Regionen byggdes upp kring järnbruken tillvilka resurser allokerades framförallt genom olika typer av tvångsrelatio-ner av feodal eller tidigkapitalistisk natur. Centrumtillväxten i bergslags-regionens städer avstannade till följd av denna utveckling. Det sammagäller sannolikt bergslagens utbyte med agrara regioner. 1 ökad utsträck-ning försågs brukens och bergslagens arbetare med spannmål från stång-järnsbruken, vilken hade upphandlats i stapelstäderna. Det småskaliga ut-bytet levde dock kvar och var viktigt bl a för den inre marknadens för-sörjning av järnprodukter. Under perioden utvecklades således i områdetflera sociala nätverk, flera regioner, där den nodala regionen med bruket icentrum dominerade de andra.

Marknad och bruksdominerade regionerUnder 1800-talet ökade den nodala bruksregionens dominans. Orsakernatill detta har berörts i det föregående: tendensen till deindustrialiseringbland bergsmän och kolbönder samt den slopade skyddslagstiftningen avbergsmansegendomen. Brukens sociala rum expanderade således påbergsmännens bekostnad, och blev åter, precis som på kronobrukens tid,totalintegrerade anläggningar med gruva, hytta och hammare. En centrali-sering skedde således av produktionen där det mångstrukturella dragetoch därmed den regionala interaktionen mellan olika produktionsled blevav mindre vikt. 1 de fall stångjärnsbruken fortfarande behövde förvärvamalm eller kol så omfördelades resurserna främst genom marknaden ochinte via olika typer av tvångsregleringar.

Samtidigt kom emellertid dessa nodala bruksregioner att allt kraftigareintegreras i ett allt större internationellt sammanhang helt styrt av denkapitalistiska marknadsekonomin. Under tidigare perioder hade först

53 Sandström 1990, s 302.

103

bergsmännen och kronan samt sedan bruken försett den europeiska mark-naden med järn. 1 rumsliga termer skulle vi kunna tala om detta som attjärnet fördes till marknaden, eller som att en relativt strikt åtskillnad mel-lan produktionens sfär och cirkulationens, handelns, sfär rådde. Produk-tionen kunde fortfarande ske utan alltför stor inblandning från marknaden.För Sveriges del hade detta inneburit att avsättningen oftast hade varit ga-ranterad redan innan stångjärnet var uträckt av smeden, samt att de en-skilda bruksägarna inte agerade som varandras konkurrenter eller att destora handelshusen i Stockholm, Göteborg eller på andra håll kan sägas haagerat på en konkurrenssatt marknad. Det senare gällde troligen såväl in-köpsmarknaden som avsalumarknaden.

Under loppet av 18004alet förändrades detta gradvis till en situationdär marknaden i allra högsta grad styrde produktionens villkor. Heck-scher hävdar att ett av kännetecknen för “det stora genombrottet” försvensk ekonomi under 1800-talet var den ökande “internationalismen”.Med detta menade han b1.a. att de utländska konjunktursvängningarna istörre utsträckning kom att påverka vår egen situation. Fr.o.m. 18.57 årsdepression följde, enligt Heckscher, Sverige den internationella konjunk-turen.54 Vad den svenska järnhanteringen beträffar är det uppenbart attdenna uppknytning till andra länders ekonomiska situation kom i ett tidi-gare läge. Översmedsmästaren J.P. Morell uttryckte redan 1844 sina be-kymmer med den då rådande lågkonjunkturen.55 1 ett ännu tidigare skede,efter napoleonkrigens slut, hade näringen också ställts inför ett merstrukturellt marknadsproblem. Möjligheterna till en fortsatt avsättning avsvenskt tysksmitt stångjärn i England minskade mycket drastiskt till följdav puddeljärnets expansion.56

En annan faktor som innebar ett närmande mellan produktionen av järnoch stål och avsättningsmarknaden var den expanderande hemmamarkna-den. Från ett läge vid 18CKl-talets inledning, då den inhemska konsumtio-nen var helt försumbar, kom en allt större andel av allt producerat stång-järn och stål att gå till svenska konsumenter. Vid sekelskiftet 1900 kon-sumerades nästan hälften av produktionen i Sverige. Till detta kom ocksåen icke obetydlig import av stålprodukter, främst räls.57 Den svenskajärnhanteringen blev sålunda under 1800-talet allt fastare förankrad påvärldsmarknaden, samtidigt som denna hade en mycket kraftig tillväxt.

54 Heckscher s1976, 246ff.55 JKA s1844, 146.56 Se sHildebrand 1957, 105, tabell 8, samt Attman 1958, s 10, tabell 3.57 Attman s1958, 448f, diagram 34.

104

Denna internationalisering, eller den gradvisa integreringen i det inter-nationella rummet, fick betydande konsekvenser för den sociala organise-ringen av produktionen inom den svenska järnhanteringen, och därmedäven för den rumsliga struktureringen av näringen. Kort sagt ställdes desvenska bruksägarna, och även bergsmännen, inför ett faktum att antingenrationalisera driften på ett avgörande sätt, eller att slås ut från marknaden.Två olika, men inbördes relaterade, alternativ utnyttjades i detta läge. Fördet första blev det nödvändigt att på något sätt kostnadsminimera produk-tionen och för det andra blev det nödvändigt att producera ett järn, ochsenare även stal, av en betydligt bättre kvalitet. För bägge dessa aspektervar den tekniska utvecklingen av yttersta vikt, både i en trängre mening, iform av nya och förbättrade processer inom näringen, och i en yttre me-ning, i form av en mer allmän teknisk utveckling på samhällelig nivå. Detsenare innebar b1.a. en snabb förändring av landets transportsystem vilkenbidrog till såväl utseendet som omfattningen av strukturomvandlingen.

Den utlösande faktorn i denna process var, för svensk del, införandetav en process som kunde framställa ett stångjärn av ordinarie kvalitet tillett lägre pris än vad det svenska tysksmidda järnet kostade. Detta lycka-des i England under 1780-talet efter att Henry Cort, och andra, hade ut-vecklat puddelprocessen samt förbättrat valsningstekniken. Effekterna avdetta fördröjdes på den internationella scenen till efter freden 1815, mendå blev läget desto allvarligare .s* Hela den svenska stångjärnsproduktio-nen, utom den från vallonbruken, var hotad.59 Det fanns inga större möj-ligheter att skära ned tillverkningskostnaderna eftersom dessa till stor delbestod av kostnader för kolen, och där fanns ytterst få möjligheter till nå-gra besparingar. Bönderna var, som noterats tidigare, ytterst ovilliga attkola för brukens räkning. Resultatet blev den relativt snabba tekniska om-vandling, som beskrevs tidigare, med införandet av först lancashiresmideoch valsverk samt sedan götstålets intåg. Denna utveckling innebar bådeen markerad satsning på en kvalitativt gångbar produkt och samtidigt komproduktionen att ske till en betydligt lägre kostnad än tidigare.

Vid sidan av att denna process ledde till uppförandet av nya modernaoch kostsamma stålverk, med flera hundra anställda, innebar den även attstora delar av den äldre bergsnäringen slogs ut. Mindre och olönsammaanläggningar, främst bergsmännens hyttor och hamrar men även demindre bruken, klarade inte av att rationalisera driften och lades följaktli-gen ned. Ett sätt att klara sig kunde dock vara att mindre bruk slogs sam-

58 Hanis 1988, ss 37ff och 48ff.59 Rydén 1991d, s 43ff.

105

man till större enheter. Ett exempel på ett dylikt förfaringssätt var upp-förandet av Smedjebackens valsverk. Några mindre lancashirebruk komtillsammans överens om att lägga ned den avslutande uträckningen avstångjärnet under hammare och istället gå samman om ett kooperativvalsverk avsett för utvalsning av den egna smältstyckeproduktionen.60 Ettannat exempel är det sätt varpå Forsbacka bruk omstrukturerades. 1 detfallet gick flera mindre stångjärnsbruk i Gästrikland samman. Vid samt-liga av dessa, utom Forsbacka, lades smidet ned och alla resurser, främstden omfattande kolskogen, reserverades för driften av ett kraftigt utbyggtForsbacka järnverk.61

1 denna omstrukturerande process var transporternas utveckling ytterstbetydelsefull. Det var ofta så att anläggningar i anslutning till en järnväghade betydligt större förutsättningar att klara sig kvar i den hårdnandekonkurrensen. Maths Isacson har t.ex visat hur brukspatronen FilipBergendal på Horndal agerade för att få järnvägen dragen genom Bysocken.62 Vid anläggandet av Sandvikens järnverk år 1862 gick man till-väga på motsatt sätt, man utgick istället ifrån en befintlig järnväg, Gävle-Dala Järnväg, och anlade järnverket i anslutning till denna.63

Järnvägarnas expansion, tillsammans med den allmer kompliceradestrukturen hos produktionsprocesserna, gjorde det också möjligt att för-lägga produktionen till olika platser i rummet. Ett exempel på detta är detsätt varpå man inom Ockelboverken under 1880-talet förändrade hela sinproduktionsstruktur. Från gruvan i Vintjärn byggdes en smalspårig järn-väg till hyttan i Jädraås och därifrån fortsatte den till Brattfors där tack-järnet blev till smältstycken i två lancashiresmedjor. Transporten fortsattesedan med järnväg till Wij bruk i Ockelbo för utvalsning och sedan vidaretill utskeppningshamnen i Norrsundet. Övriga anläggningar inom koncer-nen lades ned i samband med byggandet av järnvägen.64

Som tidigare påpekats hade denna koncentrationsprocess också kultu-rella implikationer. Brukets befolkning, till vilken nu också tillkom mas-ugnsarbetare och lönearbetande kolare, föddes av och arbetade på bruket.Kontakterna med omlandet var få. Bruken förvandlades antingen till in-dustrisamhällen i vars hägn bruksandan frodades, eller så lades de ned.Som en följd av proletariseringen av gruvarbetet, växte ocksågruvsamhällen upp. Samtidigt som järnhanteringen alltså kom att organi-

6o Attman 1986, s 55.61 Attman 1958, s 372ff.62 Isacson 1983. Se även Nelson 1913, s 334.63 Hedin 1937, s 30f.64 Steen 1988, s 6ff.

106

seras inom ramen för betydligt större regioner än tidigare slöts självabrukssamhället i ett allt tätare socialt rum.

De bergsmanshyttor som överlevde in på 1800-talet upplevde också enkoncentration av driften. Under det föregående seklets andra hälft hadehyttelag i ökad utsträckning slagits samman. Gårdarna runt masugnenkom därmed bara att rymma en del av ägarna till hyttan. Den medeltidanärheten mellan ägande, boende och produktion var bruten. Skiftesrörel-sen markerade sedan detta avstånd ytterligare i det att byarna sprängdesSamtidigt ökade behovet av kommunikationer till hyttan. Nya vägarbyggdes och gamla förbättrades. Invid dessa leder växte en torpbebyg-gelse fram. Här finns således en, i relation till brukssamhällena, motsattutveckling. Bergsmansbyns tidigare täta sociala rum luckras succesivtupp.65

1 regionala termer kan denna utveckling tydas som en fortsättning påtidigare skeenden, där bruken lade under sig bergmännens sociala rum.Under den andra hälften av 1800-talet fortsatte denna process med en suc-cesiv utvidgning av vissa bruks, eller kanske snarare järnverks, regionerpå bekostnad av andra mindre livskraftiga regioner. Sammantaget innebardenna period att den regionala uppdelningen av Bergslagen kom att byggapå allt större regioner som i allt högre grad kom att bindas samman av ettnät av järnvägar och andra transporter. Arbetskraften hade också blivitallt rörligare, samtidigt som ägandet inte längre stannade vid enskilda an-läggningar i omedelbar närhet av varandra. Å andra sidan skedde en ut-veckling mot en större slutenhet. Bruket var på ett helt annat sätt än tidi-gare en självreproducerande enhet. Bergslagen vid sekelskiftet 1900 bör ihögre utsträckning än 200 år tidigare ha varit en mer sammanhängandeenhetlig region. Den betoning på en kombination av jord-, skogs- ochbergsbruk är en gemensam nämnare för området under hela den diskute-rade perioden, men den förändrade sociala organiseringen av produktio-nen, med en utveckling ifrån en hushållscentrerad produktionsorganisationtill en storskalig fabriksdrift med kapitalistiska förtecken, har också fort-löpande producerat och nyproducerat den sociala regionen. Denna merenhetliga region som Bergslagen under loppet av 1800-talet gradvis ut-vecklades till kom under samma utvecklingsförlopp att också alltmerknytas upp till, och integreras i, den internationella marknaden.

Till stora delar förefaller den regionala analysen kunna klargöra cen-trala aspekter av den tidigindustriella utvecklingens dynamik. En dynamiksom i hög grad har sin grund i konflikter mellan rumsligt skilda delar avdet sociala nätverk produktionsprocessen utgör. Regionen bestäms och

65 Nelson 1913, s 327.

107

produceras socialt, detta sker dock inte i ett vakum. Det omgivande sam-hällets politiska och sociala strukturer är viktiga för att förstå utveck-lingen samt det sätt på vilken den har skilt sig åt i olika geografiska om-råden. För att ytterligare fördjupa analysen förefaller således ett kompa-rativt arbetssätt vara nödvändigt.

108

Kapitel VI

Den regionala komparationen

Intresset för en komparativ historieforskning förefaller i viss mån varaknutet till ett sociologiskt närmande till det historiska fältet. Arbetssättetblir närmast nödvändigt om man anser att historiestudiets syfte är attsvara på frågor om allmänna linjer i samhällens funktion och utveckling.Allmän kan i detta sammanhang förstås på ett mycket abstrakt och teore-tiskt plan, som generella drag för alla samhällens utveckling oberoende avdess placering i tid och rum.1 Charles Tilly påpekar att denna typ avkomparation nära hör samman med en strikt lagbunden, närmast naturve-tenskaplig, syn på det mänskliga samhällets utveckling. Det handlar omatt genom jämförelsen hitta universella drivkrafter.2

Komparationen har då kanske ett större berättigande på lägre abstrak-tionsnivåer, som ett medel för att förstå allmänna drag för samhällen un-der en begränsad period i en viss rumslig omgivning, eller för att utrönamer generella drag hos genomgripande sociala processer: feodalisering,nationsbilding, industrialisering etc. Marc Bloch, liksom Charles Tilly,förefaller främst se komparationens fördelar i dessa senare perspektiv.3För Bloch blir jämförelsen en närmast nödvändig förutsättning för attskapa en syntetiserande historieskrivning. 4 Arbetssättet innebär att varaöppen för, och upptäcka likheter, såväl som att avslöja falska parallelli-teter, vilka vid ett närmare studium visar sig bära områdets särprägladedrag.5

Bloch påpekar att komparationen metodologiskt bygger på åtskillnad irum och samtidighet i tid.6 Denna tumregel förefaller dock i viss månvara beroende av studiens objekt. 1 vårt fall handlar det inte i första handom en jämförelse av olika rum utan snarare handlar det om en jämförelse

Rokkan 1968, s 3. Jfr Lindegren 1988, s 22.Vad Charles Tilly kallar en universaliserande komparation. Tilly 1984, s 97ff.Med Tillyls typologi skulle man här böja närma sig vad han kallar vägledandekomparationer: “It places different instances at various locations within the samesystem, on the way to explanring their characteristics as a function of their varyingrelationship to the systeme of the whole”, Tilly 1984, s 83.Bloch 1928, s 28f. Jfr ock& de komparativa avsnitten i Bloch 1978, t ex vol 1 kapxix, vol II kap xxxii.Bloch 1928, s 31.Bloch 1928, s 17.

109

av en process; bergshanteringens tidigkapitalistiska utveckling Detta före-faller nödvändiggöra en mer sofistikerad syn på samtidigheten än en renkronologisk sådan; det är gentemot processens hastighet och steg och intemot tidens allmänna gång som händelser och fakta måste relateras.Oswald Spenglers problematisering av begreppet samtidighet är i dettasammanhang intressant:

jag kallar tvd historiska fakta samtidiga, som, vart och ett inom sin kultur,uppträda i exakt samma - relativa - 1Lige och allts& har en exakt motsva-rande betydelse. 7

Speglers universalistiska ambition, ligger långt från vår egen, men trotsdetta förefaller ett liknande synsätt på tiden vara i det närmaste nödvän-digt för att möjliggöra en processuell komparation.

1 det följande skall framförallt diskuteras de följder skillnader i socialoch politisk struktur i olika områden fick för den tidigindustriella utveck-lingen. Vårt huvudintresse är inriktat på järnhanteringen, men en jämfö-relse mellan likheter och skillnader i denna och textilindustrins organise-ring är också intressant utifrån den övergripande frågan om industrialise-ringsprocssens dynamik. Den fråga vi i detta sammanhang ställer oss äromfattande, varför framställningen med nödvändighet blir mycket skissar-tad.

Den sociala strukturen

Vi har tidigare påpekat att faktorer som reglerade samhällets fördelningav och tillgång till resurser, måste vägas in i diskussionen om produktio-nens maktförhållanden. Detta inbegriper såväl sociala som juridiska för-hållanden. Feodala egendomsförhållanden utgjorde exempelvis ett hinderför landsbygdsindustrins utveckling i de fall godsägaren strävade efter atti möjligaste mån suga upp och omvandla bondehushållens arbetskrafts-överskott till tvångsarbete på godsen. Av samma orsak förhindrade gods-systemet en ekonomisk differentiering av hushållen.

Redan Herbert Kellenbenz och Eric Jones konstaterade också att hem-industrin utvecklades i områden där godsherrarnas grepp över jorden varrelativt svagt.8 Det är emellertid viktigt att i detta sammanhang under-stryka att det var godsägarens sätt att ekonomisera sin egendom, inteförekomsten av feodala förhållanden som sådana som var avgörande för

7 Citerat efter Nordin 1989, s 134.8 Kellenbenz 1963, s 839. 1968,Jones s 61. Se även Xriedte, Medick & Schlum-

bohm 1981. s 6.

110

utvecklingen. En allmogeindustri utvecklades exempelvis i livegenskapensRyssland. Dock inte på de bästa jordarna, utan i mer marginella områdendär det framstod som lockande för godsägaren att omvandla böndernasnaturaräntor till manufakturprodukter.9

Liknande problem mötte landsbygdsindustrin i områden med fria ochsjälvägande bönder, men med en stark och konservativ bystruktur. RudolfBraun har för Schweitz del visat hur handelskapitalet hade mycket svårtatt penetrera de äldre jordbruksområdena, varför man tvingades söka sigtill mer marginella områden. Det var således inte jordkvaliteten som en-samt avgjorde landsbygdsindustrins lokalisering, utan också den socialaorganiseringen av bondesamfalligheten.tO

Bergsindustrin var i minst lika hög grad som textilindustrin en näringsom krävde tillgång på jord och agrar arbetskraft. De sociala och juri-diska förhållanden som reglerade tillgången till jord, skog och malm spe-lade därför en stor roll för näringens utveckling. Det är därför rimligt attanta att skillnader i agrar struktur påverkade industrialiseringsförloppet. 1diskussionen av den textila hemindustrin har komparativa ansatser gjortsför att jämföra hemindustrins utveckling i östra och västra Europa, dvs. ien region som dominerades av godsjordbruk och livegenskap och en medfriare förhållanden för bondeklassen.11

När det gäller järnindustrin har inga liknande studier gjorts. Vi kanemellertid här på ett inledande stadium laborera med åtminstone tre pro-duktionsområden med skiftande agrarstruktur:

a) Gutsherrschaft och livegenskap - t.ex. Ryssland och Böhmen,b) Grundherrschaft ej livegenskap - t.ex. Sverige och västra Tyskland.c) Marknadsjordbruk - t.ex. England och Belgien (Vallonien).Utan någon ambition att vara heltäckande skall här endast några exem-

pel anföras på hur skillnad i agrar struktur och jordbrukets utveckling harpåverkat järnindustrin. För att illustrera diskussionen har exempel hämtatsfrån framför allt den engelska, svenska och ryska järnindustrins utveck-ling.

1 England dominerade ett adligt ägande av gruvor, hyttor och hamrarunder 1500- och 1600-talen. Järnindustrin utvecklades således till en bör-jan inom godsets ram, varvid sedemera en borgerlig entreprenörsklass ut-kristalliserades som arrendatorer av den järnproducerande delen av egen-domen. Denna grupp kom under 1600-talets andra hälft alltmer att fram-

g Rudolph 1980, s 111. Rudolph 1985, s 53.lo Braun 1990, s 22. Jfr Gullickson 1987, kritik av förhållandet jordnatur och proto-

industrialisering, s 44ff. Se även Gullickson 1983.l1 Kreidte, Medick 8c Schlumbohm 1981, s 4ff.

111

stå som självständiga ägare till dessa delar. 12 Emellertid förblev ägandettill jorden inte sällan kvar hos adeln långt fram i tiden, och bruksidkarnadrev sina företag utifrån långa arrenden. Framför allt var det rättigheternatill malm- och senare även kolbrytningen som på detta sätt var tids-bundna.” En anledning till att adeln gav upp järnhanteringen var sanno-likt att godset inte ensamt förmådde att försörja produktionen med råvaraoch arbetskraft.14 Som Witold Kula har påpekat, så byggde varuproduk-tionens lönsamheten i godsägarens ögon på att han kunde omvandla obe-talt tvångsarbete till bytesvärde. Var han tvungen att köpa råvaror elleranställa arbetskraft så framstod fördelarna som mindre lockande ochriskerna som större.15 För att behålla produktionen inom godsets rammåste egendomen utvidgas och fler beroende bönder knytas till tillverk-ningen, en utveckling som varken var socialt eller politiskt möjlig i 150@eller 1600-talens England.16 Däremot skedde en sådan utveckling inomden böhmiska och inom den ryska järnhanteringen.17

De engelska bruksägarna förefaller i stället i hög grad ha blivit hänvi-sade att köpa kol och transporter av kringboende bönder. Detta gav demen sämre konkurrenssituation i jämförelse med det svenska eller ryskajärnet. Det stegrade priset på träkol var dock en viktig faktor bakom ef-fektiviseringen av teknologin och framför allt bakom övergången till atttillverka järn med hjälp av stenkol under 1700-talet.18

1 Sverige var situationen en annan. Bergslagen dominerades av själv-ägande bönder och kronan hade tidigt befäst sin regalrätt till malmfyndig-heterna. Bönder inom och i närheten av bruk och bergslag gjordes rän-tepliktiga till de nyanlagda verken och räntorna omvandlas till kol- ellerdagsverken. Sven A. Nilsson har påpekat att kronans möjlighet att avdelaräntan från enstaka hemman till krigsmaktens behov, var en väsentlig för-utsättning för framväxten av den starka armén under stormaktstiden.20 Ettliknande resonemang torde vara överförbart till bergsnäringen. Den sven-ska agrarstrukturen och den starka staten gav möjlighet till en medvetenstatlig bergspolitik. Att marknadsprissättning och konkurrens om råvaroroch transporter aldrig tilläts att slå igenom innebar sannolikt också kost-

12 Crossley 1966, 286. Crossley 1974,s s 25f.13 Se Birch 1967, 196ff.t.ex. s14 Crosseley 1966, 282 och 285.ss15 Kula 1976, 52.s1-5 Brenner 1982, 90.s17 Myska 1979, 57 och 67.ss‘8 Hyde 1977, s 53ff.I9 Dybeck 1985, s 18f.20 Nilsson 1989, 145f.s

112

nadsfördelar i jämförelse med exempelvis den engelska järnhanteringen.På samma sätt, vilket bland annat David Landes har påpekat, torde manu-fakturerna i öst och Centraleuropa, vilka baserades på livegenskap ha yt-terligare kostnadsfördelar.21

Det svenska regleringssystemet urholkades dock, som ovan antytts, allttydligare under 1700-talets senare del, för att slutgiltigt bryta sammanunder det följande århundradets första hälft: smidesbegränsningarna upp-hörde liksom järnvräkeriet och kol- och tackjärnshandeln släpptes fria.**Detta innebar att den svenska järnhanteringen ställdes inför en djupgåendekris. Produktionen måste omstruktureras för att utan ett feodalt skyddsnätav tvångsarbete och fasta råvarupriser, möta en allt hårdare europeiskkonkurrens, framförallt från England där järnindustrin två sekler tidigarehade tvingats att gå igenom en liknande eklut.

Den politiska strukturen

Liksom var fallet med den sociala strukturen så varierade de politiskaförhållandena i de olika järnproducerande områdena. 1 Sverige utveckla-des en stark och centraliserad feodal stat under 1600-talet. En motsva-rande utveckling skedde i Ryssland under det följande århundradet,medan den engelska statsmakten aldrig på detta sätt centraliserades. Denpolitiska strukturens utseende var en följd av den sociala. Dessa relationerskall emellertid inte utvecklas här. Konstateras skall dock att den politiskastruktur som främst konstituerades utifrån agrarsektorns sociala förhål-landen återverkade på den sociala organiseringen av den storskaliga varu-produktionen, i detta fall järnproduktionen.

Jürgen Schlumbohm liksom Alf Lüdke och Catharina Lis - Hugo Solyhar påpekat den tidigkapitalistiska varuproduktionens beroende av stödfrån lagstiftning och statliga tvångsmedel. Den storskaliga varuproduktio-nen, vilken inte sällan hölls samman av kreditrelationer, befordrade ex-empelvis framväxten av ett mer enhetligt egendomsbegrepp och en för-finad kreditlagstiftning. Maria Ågren har visat att en sådan utveckling avlagstiftningen var tydlig i Sverige från 1600-talets slutskede.23

Eftersom den sociala organisationen av produktionen vilade på nödvän-digheten av utomekonomiskt tvång kunde de nya industrierna också dranytta av den centraliserade feodalstatens tvångsapparat. Schlumbohm

*l Landes 1986, s 597f.** Floethius & Kromnow 1947-68, del II: 1, s 703ff.23 Agren 1992, kap II.

113

nämner hur det under 1600- och 1700-talen växte fram en lagstiftning somstärkte förlagskapitalisternas möjlighet att kontrollera produkternas kvali-tet samt förhindra snatterier och rymningar etc.24 Mönstret var det sammainom den svenska bergshanteringen. Under 1600-talets första hälft bygg-des, som ovan omtalats, en lagstiftning och en juridisk apparat upp för attövervaka bergsnäringen? Staten hade också en ledande roll för den tek-niska utvecklingen inom näringen.

Förhållandena i England var annorlunda. Christopher Hill har exem-pelvis påpekat att statsmaktens försök att styra nationens industriella ut-vecklingen kollapsade redan i samband med 1640-talets oroligheter.26 Tillskillnad från i Sverige och Ryssland fanns dock i England en stor gruppjordlösa som kunde enrolleras som lönearbetare. Detta minskade behovetav feodala tvångsåtgärder för att binda och omfördela arbetskraft till in-dustrin.

1 Ryssland byggdes en stark central makt upp under 1700-talets början.När Samuel Stockenström besökte Ryssland under 1700-talets andra hälftpåpekade han emellertid att en av de största bristerna för den ryska järn-industrin var att man saknade uniforma statliga ordningar, “varefter arbe-tare avlönas och styras”.27 Trots att, efter svensk modell, ett bergskolle-gium konstituerades under 1700-talet på central nivå, byggdes aldrig enmotsvarande modell upp på regional och lokal nivå. Detta förefaller förövrigt att ha varit ett genomgående problem för den ryska administratio-nen.28

1 stället för den starka statens övervakning kom den ryska bergsindus-trin att förlita sig på det feodala godsets maktteknologier: juridisk ofrihetoch domrätt. Graden av tvångsarbete var således stort i den rysk järnin-dustrin, något som kan ha inneburit kostnadsfördelar, men som sannoliktledde till en lägre produktivitet och en mindre dynamisk syn när detgällde behovet av teknisk förändring och utveckling.

1 takt med att arbetsorganisationen och de sociala relationerna förän-drades i riktning mot industrikapitalismen, förändrades behovet av detstatliga tvånget. Detta betyder dock inte att samhällets tvångsapparat heltavrustades, men att den omvandlades för att möta de nya kraven. AlfLüdke belyser för Preussens del hur fabriksarbetarnas kollektiva protesterunder 1800-talet krävde nya åtgärder, vilka inte varit aktuella under den

24 Schlumbohm 1981, 126ff.s25 Framväxt och innehåll i denna behandlas tämligen noggrant i Sommarin 1908, samt

i Boethius 1951 och Montelius 1959.26 Hill 1978, 175.s27 Hildebrand 1957, 155.s

28 Raeff 1983, 217. 1979, 368ff.s Peterson s Portal 1950, s 41

114

tidigare decentraliserade varuproduktionen.29 För svensk del har PerJonsson satt bergstingens avskaffande vid mitten av 1800-talet i sambandmed det avklingande behovet av utomekonomisk tvång inom järnindus-trin.30 Omdaningen av arbetsprocessen har dock knappast vid denna tid-punkt gått så långt att den skulle kunna anses vila uteslutande på ett tek-niskt tvång. Snarare är utvecklingen en följd av näringens regionala om-vandling, som innebar att bruken i hög grad blivit till socialt homogenaoch integrerade anläggningar. Makten upprätthölls och övervakningenskedde inom bruket.

Det vore dock en överdrift att hävda att bergslagsstiftningen var en renklasslagstiftning, vilken ensidigt gynnade borgare, brukspatroner och för-lagskapitalister. Statsmakten hade också egna intressen att bevaka. Bakomde svenska och ryska statsmakternas vurm för näringen låg fiskala motiv.Man valde dock olika medel för dessa syften.

1 Sverige ansågs den decentraliserade tillverkningen med masugnar ochhammare utspridda i rummet var att föredra eftersom det underlättade enbeskattning av varje led i tillverkningen, med tackjärnstionde och ham-marskatt. En centraliserad anläggning som både innehöll masugn ochhammare, skulle härvidlag öppna möjligheter för skattefusk.31 Att bergs-männen var uppbundna i förlag till städernas handlande betraktades, ocksådet, till en början med misstänksamhet. Risk fanns nämligen för att han-delsmannen krävde sitt järn innan kronan fått sitt tionde.32

Under 1600-talet framfördes också uppfattningen att bergsmännenskulle skyddas av den anledningen att deras arbetsorganisationen i hyttla-get utgjorde en mer nationalekonomiskt riktig hushållning än om tack-järnsproduktionen drevs av handels- och köpmän. Tackjärnspriset kundehållas nere genom att bergsmannen inte hade arbetare att avlöna och dess-utom delvis producerade sina egna livsmedel. Produktionen kunde dess-utom fortgå trots tillfalliga avbräck i avsättningen eller sjunkande järn-priser. 1 ett memorial från 1650-talet skrev exempelvis Christer Bondeoch Erik Fleming att bergsmannen varken “kan eller vet göra räkning vadhans bruk kommer att kosta, såsom ock att han haver andre medel atthjelpa under med i sitt hushåld och icke alldeles behöfver att lita på sintillverkning”.33

2g Lüdke 1979, s 214.3o Jonsson 1989, s 165ff.31 Flor& 1987b, s 523.32 Flor& 1992, s 20.33 Flor& 1992, s 15. Se även Hildebrand 19.57, s 82.

115

Drygt sextio år senare försvarade också Christopher Polhem bergs-männens hantering på ett liknande sätt. Bergsbrukets nytta menade hanbestod bland annat i att “bergzmannen efwen ähr sielf ägare till sittBergzbruk; ty för andra går det inte flitigt och troget till.“34 Självägandetspelade således, i Polhems ögon, en positiv roll för produktiviteten. Detär slående att 1600-talets och det tidiga 1700-talets politiker användesamma ekonomiska argument för allmogeproduktionen, som Hans Medickm.fl. sentida forskare har anfört som förklaringar till hemindustrins upp-blomstring och livskraft: de lägre produktionskostnaderna och konjunk-turokänsligheten.35

Under 1700-talets andra hälft och 1800-talet försvann dock den skydds-lagstiftning som hade kringärdat bergsmanshushållet. Diskussionen somdå fördes var en annan. Statsmaktens behov av skattemedel från bergsnä-ringen var inte lika skriande. 1 takt med att varumarknaden och lönearbe-tet utvecklades uppenbarades andra sätt för statsmakten att finansiera sinverksamhet.36 De grundläggande skattepolitiska diskussionerna vid 1800-talets början, vilka i stort sett kan sägas ha rört grundskatternas vara ellerinte vara, avspeglades också inom Jernkontoret. Att skilja mellan tack-jämstionde och hammarskatt hade blivit en obsolet form av onera när debåda verksamheterna ofta samsades vid samma enhet. Vid mitten av18Wtalet slopades därför tackjärnstiondet utanför bergslagen och ham-marskatten minskades samtidigt till hälften.37

1 Ryssland valde statsmakten en annan väg. Även här fanns områdenmed en lång historisk tradition av småskalig järnproduktion. Statens in-tresse gällde dock inte främst beskattningen av dessa, i stället tog den påsig rollen som företagare. Det var således inte i de traditionella järnpro-ducerande områdena som expansionen under Peter den Stores tid satteigång, utan i Ural med sina överflödiga tillgångar på skog, vatten ochmalm. Förutom områdets råvarutillgångar hade det ytterligare en fördel:jorden i denna del av Ryssland var kronans. En expansion av järnhante-ringen ledde således inte till någon konflikt med lokala adliga intressen.

Statsmakten som producent, en organisationsform som i Sverige givitsupp under 1600-talets första hälft, var den drivande kraften i den ryskautvecklingen ett århundrade senare. Vid sidan om de statliga bruken fannsunder 1700-talets första hälft endast en privat bruksägarfamilj av bety-

34 Polhem 1951, 94.s35 Medick 1981, 46.s36 Dahlgren & Stadin 1989, s 12f.37 J3oethius & Kromnow 1947-68, del II:2, s 824ff.

116

delse, familjen Demidov.ss År 1777 var 24 anläggningar, omfattande 17masugnar, 143 hammare och 20 kopparugnar, i familjens ägo. Detta in-nebar att de sammanlagt förfogade över en arbetsstyrka på 16.000 bruks-arbetare och 21 .OOO bönder.39 När Daniel Tilas besökte Ryssland år 1738rapporterade han att exporten från S:t Petersburg från de statliga brukenuppgick till 135.500 pud och från enskilda 157.300 pud.40

Statsmakten drevs av liknande ambitioner i Gustav Vasas Sverige ochtsar Peters Ryssland - att organisera järnproduktionen hade i första handett militärt syfte, att producera vapen och därmed förbättra kronans eko-nomi.41 Resultatet var anläggningar, vilka omfattade hela produktions-kedjan från gruvdrift till vapensmide. 1 stället för en regional fördelning,som i Sverige skedde således i Ryssland en väldig centralisering av pro-duktionen. Järnbruken i Ural blev till imponerande anläggningar i en stor-leksordning som inte hade någon motsvarighet i Sverige, eller på någonannan plats i världen. Mot den mångstrukturella, småskaliga och arbets-fördelade svenska näringen stod den uralska med väldiga och centralise-rade anläggningar, till vars behov stora mängder bönder tvångskommen-derades. Bruken och de beroende böndernas byar bildade separata regio-ner som hölls samman av feodala relationer. Såväl bönder som bruksarbe-tare bands genom livegenskap till bruksägaren eller staten.

Vid 1700-talets slut och i början av 1800-talet handlade den svenskastatsmaktens politik inte längre om att i första hand upprätthålla den ar-betsfördelade näringen för att försäkra sig själv om skatteinkomster ellerförse bruken med billigt tackjärn eller kol. Konkurrensen på världsmark-naden kunde inte mötas genom att de feodala tvångsbanden upprätthöllseller utökades, en sådan politik skulle också ha mött oresonligt politisktmotstånd från såväl bönder som borgerliga grupper i riksdagen. 1 ställetskulle tekniken förbättras så att råvara och arbetskraft kunde sparas. Ävendenna politik riktades mot bergsmännen. Försök gjordes bland annat attförmå dem att ge upp sitt individuella brukande i den gemensamma hyttansamt att anamma tekniska nyheter när det gäller blåsning och kolning. Vidvissa bergsmansägda hyttor fortsatte produktionen med en ny teknologi,

38 Portal 1950, s 54ff. 1762 äger familjen 28 bruk för koppar- och jämframställning,därnäst familjen Stroganov med 11 anläggningar, Portal 1950, s 157.

39 Portal 1975, s 158.4o Tilas, D. Kort beskrivning om en inom ryska gränsen gjord resa 4/2-6/4 1738.

BKA Huvudarkivet EIII:17. 1 en delvis annan utformning också tryckt i Tilas1966, s 87ff. Har relaterar Tilas ocksa insikter av icke bergshistoriska art som stodatt vinna i vart östliga grannland.

4t Tilas 1966, s 26ff.

117

men bergsmanshanteringen var vid denna tid onekligen på ordentlig till-bakamarsch.

1 Ryssland förefaller statsmakten ha mött detta problem genom att geupp sitt företagande och i stället förlita sig på skatteinkomsterna från han-teringen. Under 1700-talets andra hälft ökade antalet privatägda brukkraftigt till följd av att flera statliga anläggningar till låga priser såldesunder Katarina den andres regering. På 1770-talet hade de statliga indus-triernas andel av exporten till följd av detta sjunkit till några få procent.42Sannolikt innebar detta att näringens godsekonomiska grunddrag förstärk-tes, ett stigmata som inte helt upphävdes förrän livegenskapen avskaffadesvid 1800-talets mitt.

*

Denna skiss till en regional komparation antyder således att järnproduk-tionens sociala nätverk såg mycket olika ut i olika geografiska områden.En grund för detta förefaller ha varit de olika samhällenas skillnader isocial och politisk struktur. De olika nätverken har genererat olika kon-flikter och har utvecklats på olika sätt.

Helt skilda från varandra har de aldrig varit, utan de har hela tidenmötts på de den europeiska järnmarknaden. De sociala skillnaderna i pro-duktionens organisering har i detta sammanhang yttrat sig i form av pris-skillnader och kostnadsfördelar. Så länge den feodala tvångsproduktionenkunde upprätthållas i Sverige och Ryssland hade dessa länders bergsbrukbetydande kostnadsfördelar på framförallt den brittiska marknaden. Dettamedverkade till enteknisk förändring av den engelska hanteringen, vilketi sin tur ställde Sverige och Ryssland inför ett avgörande vägval. FörSveriges del kom detta att innebära att de feodala banden och statens om-fördelningspolitik gradvis ersattes av ett system med betydligt friare rela-tioner inom näringen, vilket underlättade en mer självständig utvecklingför bruken. Som vi tidigare sett medförde detta en kraftigt förnyad pro-duktionsstruktur som med ett bättre och billigare järn höll Sverige kvar påden europeiska marknaden. Den ryska utvecklingen gick i en annan rikt-ning. Där förstärktes det feodala förtrycket på godsen. Detta kunde dockendast ske samtidigt som produktionen fjärmades ifrån utlandsmarknadenoch istället riktades mot en kraftigt växande inhemsk marknad.

42 Portal 1950. s 359

118

Kapitel VII

Avslutande tankar om industrialiserings-processer

En viktig utgångspunkt i det föreliggande arbetet har varit det faktum attdebatten om industrisamhällets framväxt under de två senaste decenniernai ökande utsträckning kommit att inskränkas till en diskussion om utveck-lingen inom de textila näringarna, från hemindustrin till fabriksindustri.Ett i detta avseende betydelsefullt faktum har varit den mycket centralaställningen som begreppet proto-industrialisering har haft allt sedan detlanserades i början av 1970-talet. Denna tendens till ensidighet i diskus-sionen har vi velat förändra genom att lägga till en näring med en någotannan utvecklingsprofil, nämligen den svenska bergshanteringen.

1 denna debatt, kring industrialiseringsproblematiken, som förts sedan1970-talet kan två distinkta synsätt utkristalliserats. Vissa forskare har ve-lat se industrialiseringen som en rätlinjig process där väl definierade faserföljt på varandra i utvecklingen. Andra, däremot, har betonat utveckling-ens mångstrukturella och konjunkturella drag. Mot synen på en linjär ut-veckling har dessa forskare framhållit den rumsliga utsträckningen avolika produktionsformer sammanlänkade i ett nätverk.

Utgående från detta meningsutbyte har vi skisserat en tänkbar utveck-lingsgång för den svenska bergshanteringen. Vi har även velat antydanågra teoretiska redskap för att föra vidare och fördjupa analysen. De tre,inbördes relaterade, problemområden som vi främst har behandlat ärmaktförhållanden inom produktionssfären, försvagningen av hushålletsställning som produktionsenhet samt regionen som industrialiseringspro-cessens lokus. Denna betoning innebär emellertid att vissa centralaaspekter av och perspektiv på processen helt har utelämnats, eller behand-lats på ett mer översiktligt sätt. Till de viktigaste av dessa hör efterfrågansroll för organiseringen av produktionen, eller, något annorlunda uttryckt,avsättningsmarknadens förändrade funktionssätt, samt ett mer konsekventhållet genusperspektiv. Vi diskuterar inte heller vilka effekter ett förän-drat konsumtionsmönster fick på relationen mellan hushållen och produk-tionen.

*

119

Den svenska bergshanteringens tidigindustriella utveckling förefaller varasynnerligen lämplig att analysera inom ramen för det senare av de ovanrelaterade synsätten, med tonvikten på det mångstrukturella draget inomolika näringar. Den sociala organisationen skilde sig mellan produktions-processens olika led; vid gruvan, i hyttan, i hammarsmedjan och vid kol-milan. De inledande leden dominerades av en hushållsbaserad produktion,medan de avslutande organiserades på ett mer storskaligt manér. Samti-digt fanns inom varje produktionsled en betydande social variation; vid si-dan om bergsmännens många små hyttor fanns brukens större, vid sidanom brukens hammarsmedjor fanns böndernas och bergsmännens mindrehamrar.

Dessa led, med sina sociala olikheter, länkades samman i nätverk. Nät-verk som kan tecknas som scheman med huvud- och sidoflöden av pro-duktionsförutsättningar och färdigprodukter. Parallellt med järnets vägfrån gruva till bruk och exporthamn farms exempelvis ett flöde från gruvatill bergsmanshammare och allmogekonsument. Detta komplexa ochmångstrukturella produktionslandskap förändrades under industrialise-ringsprocessen mot en allt större enhetlighet, vilket innebar att järnhante-ringen i egentlig mening blev en bruksnäring, vilken i sin tur tick ge vikaför den fabriksmässiga järnproduktionen som senare kom att ske i destora järnverken.

Ett av de främsta kännetecknen på den förindustriella produktionen varatt den organiserades inom ramen för hushållet. Av detta följer att hushål-lets utveckling bestämdes av förändringar inom produktionssfären. Indust-rialiseringsprocessens följder för hushållet har uppmärksammats av forsk-ningen och även inom detta falt finns två delvis motsatta angreppssätt,vilka liknar de som anlagts på den ekonomiska omvandlingen. Traditio-nellt har man således markerat en linjär utveckling från det självförsör-jande till det lönearbetande, proletära, hushållet, en utveckling som hardelats upp i en rad faser. Denna strikta lineäritet har emellertid blivit ifrå-gasatt och ansatser har gjorts att analysera hushållets struktur och funk-tion som betydligt mer mångfasseterat.

Produktionens nätverk bör inte enbart uppfattas som en social utanockså som en rumslig kategori. Rummet bestäms inte av några naturligaavgränsningar utan ses som socialt frambringat av det sätt producerandeenheter knyts samman i nätverk. Begreppet region blir, genom detta för-hållningssätt, ett redskap att fånga denna rumsliga utsträckningen av pro-duktionen.

120

Produktion och hushåll

För att kunna studera omvandlingen av produktionens sociala organisationhar vi undvikit att formulera ett antal fast avgränsade produktionsformer.1 stallet vill vi se förändringen som en gradvis förskjutning av maktenöver produktionens beståndsdelar; dvs förutsättningar, arbetsprocess ochprodukt. Över var och en av dessa är det möjligt att ha makt, en maktsom kan utövas av såväl producent som icke-producent. Förskjutningenav maktförhållandena tar sig två uttryck. Dels sker en överflyttning avmakt från producent till icke-producent och dels en stegrad obalans avmakt inom producentkollektivet, dvs vad som benämnts som kapitaletspenetrering respektive social differentiering.

Vad som ovan beskrivits som en förändring av nätverket mot en ökadhomogenitet yttrar sig i detta perspektiv främst som resultatet av kapita-lets stegrade penetrering av produktionen. Processen är synlig inom alladelar av produktionsprocessen, men har olika hastighet och utseende.Penetreringsprocessen innehöll två definitiva brott. Nämligen produktio-nens:

a) anknytning till kapitalet,b) centralisering i fabriksliknande former.

Av särskild vikt för utvecklingen från det första till det andra steget harkunskapsöverföringen från producent till icke-producent varit. Inget avdessa steg har, i relation till bergsnäringen, i någon högre grad uppmärk-sammats av tidigare forskning.

Korresponderande med denna förändring av produktionen skedde enomvandling av hushållet, vilken innebar att det miste vissa, men intesamtliga, av de funktioner det haft som produktions- och konsumtionsen-het. Den analytiska uppdelningen av hushållet i arbets-, ägo-, mat-, bo-och socialisationslag, möjliggör en studie av det gradvisa i denna förän-dring. Bergsmanshushållet kunde vara ägolag utan att fullt ut upprätthållasin position som arbetslag, liksom hammarsmedshushållet länge kundeupprätthålla sin position som arbetslag utan att formellt vara ägolag.

Viktigt är dock att också tränga bakom dessa distinktioner och studerahur fördelningen av sysslor i hushållets arbetslag skiftar och förändras.Under industrialiseringsprocessen skedde exempelvis en omstöpning avarbetsfördelningen mellan könen. Från att tidigare ha deltagit i hushålletsarbete inom järnproduktionen, kom kvinnans arbete att antingen koncen-treras till hushållets reproduktiva sysslor eller så omvandlades hennes ar-bete till lönearbete för icke-producenten.

121

Regionen

Vår syn på den tidigindustriella järnproduktionen som ett mångstrukturelltnätverk leder till en fokusering på regionen som analysenhet. 1 vår diskus-sion av begreppet region har vi särskilt betonat att det snarast handlar omsociala rum än naturliga geografiska områden. Detta innebär också att enförändring av den sociala organisationen av produktionen förde med sigen förändring av regionernas utseende. Vi har kortfattat konstaterat attden svenska järnhanteringens utveckling genomgick tre viktiga stadiermed avseende på den regionala struktureringen av näringen.

Under medeltid och 1500-tal, då den allmogebaserade järnhanteringendominerade, skedde en spontan och naturlig arbetsfördelning mellan re-gioner som specialiserades på jordbruk eller järnproduktion. Kontaktenmellan dessa enheter upprätthölls på ett småskaligt sätt.

Under 1600-talets andra hälft dirigerade statsmakten näringsregionernautifrån ett nationalekonomiskt intresse. Bergslagen utkristalliserades där-med tydligare som ett råvaruproducerande område, vilket stod i ett stor-skaligt och regionalt förhållande till stångjärnsbruken. Kring bruken ska-pades ett omland främst bestående av träkolsproducerande bönder. Regio-nen hade utvidgats och den bands samman genom olika typer av statliga,feodala och tidigkapitalistiska tvångsmetoder. Det direkta sambandetmellan agrar- och järnproducenter försvagades och ersattes av en nodalrelation med bruket i centrum.

Under andra hälften av 1700-talet, men framförallt under 1 800-talet, in-ordnades allt fler delar av produktionen under järnbruken. Jämsides meddenna utveckling skedde ett närmande mellan handeln med järnet och desstillverkning, mellan marknaden och produktionen, i det att handelskapita-let allt tydligare förvandlades industrikapital. Bruken slöt sig samtidigtalltmer i sig själva och blev för sin försörjning i första hand beroende aven nationell marknad, och inte av ett regionalt utbyte. Förändringen av deregionala relationerna spelade naturligtvis en avgörande roll för den na-tionella utvecklingen. Den hade dock också, vilket ovan har antytts, bety-delse för motståndsformerna och den kulturella formningen vid bruken.

122

Processens dynamik

Både i analysen av produktionen och hushållet har vi således tagit ställ-ning för ett synsätt, som betonar de mångstrukturella dragen i utveck-lingen. Frågan är emellertid om vi därmed placerar oss själva i den post-modernistiska fällan och inte ser utvecklingens riktning för dess mångavariationer. Viktigt är i detta sammanhang att understryka den dynamiskaroll vi vill tillmäta motsättningar och konflikter inom och mellan nätver-kens delar, spänningar vars grund ofta var skillnader i social organisa-tionsform. Det tidigindustriella nätverkets sammanlänkning av hushålls-produktion och kapital var nämligen en mycket motsättningsfylld helhetoch det producerande hushållet hamnade inte sällan på kollissionskursmed handels- och det begynnade industrikapitalet.

Försnillningen liksom de-industrialiseringsprocessen kan exempelvis ihög grad tolkas som en följd av hushållets strategival. Då mer attraktivavarumarknader eller andra sysselsättningar lockade försökte hushålletbryta sig ur sitt beroende av kapitalet. Inom den svenska järnhanteringensyns detta under 1600-talet kanske främst i hammarsmedernas försnill-ning, medan tyngdpunkten i motsättning under de två följande århundra-dena sannolikt försköts till de agrara och semi-agrara delarna av näringen.

1 takt med att producenthushållen upphörde att vara ägolag förändradesdock basen för denna kultur. Uppsplittringen av hushållets funktion somarbets- boende- och matlag innebar dessutom att dess medlemmar integre-rades i en vidare social kontext. De nya arbets- och integrationsformernaskapade nya konflikter. 1 ett första skede innebar det att en ny motkulturkonstituerades: den plebejiska. För att möta såväl hotet från den ple-bejiska kulturen som från hushållskulturen strävade icke-producenten efteratt stärka sin patriarkala auktoritet. 1800-talets patriarkalism och bruks-anda kan ses som lyckade exempel av en sådan strävan. Samtidigt fannsdock sannolikt också ett intresse hos bruksbefolkningen att på detta sättsocialt och kulturellt markera distinktionen mellan sig och stadens ochlandsbygdens proletära skikt. 1 förlängningen kom dock utvecklingen attleda till nya associationsformer, vars grund varken var hushållsegen-domen eller bandet till brukspatronen utan den gemensamma ställningen iarbetsprocessen.

Processens dynamik kan dock inte inskränkas till att endast handla ommotsättningar inom eller mellan det sociala nätverkets delar. Hur dessamotsättningar uppstod och vilka konfliktsformer de ledde till var beroendeav samhällets sociala och politiska struktur. För att tydliggöra dessa vari-ablers roll har ett komparativt perspektiv anlagts där nätverk med olika

123

utseende jämförs i geografiska områden med varierande social och poli-tisk struktur.

Alla samhällen består i någon mening av organisationer för produktion,konsumtion och reproduktion. Den sociala struktureringen av dessa harskiftat under historiens gång, och så har de sätt på vilket de har varitknutna till varandra. Samhället är aldrig i vila. Motsättningar inom ochmellan dessa enheter spelar en avgörande roll för att förklara den histo-riska utvecklingen. Under det historiska skede vi här har studerat brötshushållet upp och produktionen församhälleligades. Att säga att produk-tionens utveckling på detta sätt bestämde hushållets vore dock att stirra sigblind på myntets ena sida. Förändringsprocessen var på intet sätt givenutan bars fram av konflikten mellan hushåll och kapital. Producenternasval av handlingsstrategier möttes av kapitalet och steg för steg, utan att hadet slutgiltiga målet utstakat, drevs utvecklingen genom dessa konflikter iriktning mot det kapitalistiska industrisamhället.

124

Chapter VII1 - A Summary

WORK, HOUSEHOLD AND REGIONThe process of industrialization and the Swedish ironindustry

During the past two decades the debate on the transformation from anagrarian to an industrial society has been revitalized in a number of ways.The biggest impact on this argument has of course been the developmentof the notion of proto-industrialisation. This new theoretical tool hasmeant that researchers today have come to emphasize a longer perspectiveon industrial development than did historians did in the 50s and the 60s.The idea of an industrial revolution has gradually given way to a moreevolutionary view of the process of industrialization. The connection bet-ween the older agrarian society and the developing industrial society hasthereby been made more clear.

This new direction in the debate has generated a vast number of booksand articles on the subjett - from various places and from different per-iods - which have greatly augmented our knowledge of the process, atthe same time, however, important sectors of the economy have been leftout of the debate. The discussion of a proto-industrial stage in the devel-opment of an industrial society has in large been elaborated around ex-amples from textile branthes. It is our main aim, in this book, to contri-bute to the present debate by discussing the development of anotherbranch equally as important as the textile industry - the iron industry.

It is possible to isolate two distinct standpoints in the present debate onthe process of industrialization. On the one hand we have those who wantto see the development as a linear process, from agrarian to industrial so-ciety, with well-defined stages following one after another. Others have,in opposition to this view, stressed the multi-struttural and cyclical aspectof the development. They have also emphasised that the organisation ofproduction has a geographical aspect and that different forms of produc-tion are tied together in various forms of networks.

In this book we have outlined a rough sketch of the development of theSwedish iron industry from the 16th century to the industrial revolution inthe late 19th century. It is obvious that this branch is very suitable for ananalysis that includes cyclical and multi-struttural aspects. However, it isimportant that these features do not obscure the fatt that the development

125

has included a radieal change of the industry, from a more small-scalemulti-struttural trade to an industry based on large-scale enterprises.

We have also extracted three basic features, or rather theoretical tools,from the present debate on industrial development, which we use in orderto further the analysis. These are:

* Relations of power inside the sphere of production.* The central position of the household in production.* The ties between units of production in socially defined regions.It is evident that the Swedish iron industry during its early industrial

development was organised in a multi-struttural way. The social organ-isation of production varied between the different sub-processes: at themine, in the blast furnace, in the linery, in the chafery and lastly also inmaking the charcoal. The initial stages were dominated by a household-based production while the concluding stages was characterized by a morelarge-scale organisation. These differentes in the social organisation ofproduction were complemented by a variability based on different cat-egories of owners. The two main owner groups were the middle elass(their units were talled “bruk”) and iron-making peasants (“bergsmän”).

These stages of production, with their social differentes, were linkedtogether in different social networks. It is possible to analyze these net-works as flows of the means of production and of products. One suchflow went from the mine and from the forest to the export harbour, overthe blast furnace and the finery in the “bruk”. Another went over the fin-ery owned by and worked by “bergsmän” to the tonsumer in the Swedishcountryside. This multi-struttural system of production gradually gaveway to a system where the bigger enterprises, owned by the middle elass,expanded at the expense on the smaller units, often owned by the“bergsmän”.

One of the most significant signs of a pre-industrial manufacturingstructure was that a large part of the production took part inside thesphere of the households. From this we can deduce that the developmentof the household in part was decided by changes in the sphere of produc-tion.

Production and householdIn order to analyze the gradual change of the social organisation of prod-uction we have not established no fixed stages of production forms. In-stead we have analyzed the development as a even shift of power over thedifferent aspects of production: the means of production, the labour pro-cess and the product. It is possible to have power over all these features,

126

a power that can be possessed by both the producer and the non-producer.The shift of power from the former to the latter can either take the formof a rising inequality among the ranks of producers, what we ca11 the pro-cess of social differentiation, or as a marked transformation of power,what we ca11 the penetration of capita1 into the sphere of production.

The gradual development away from a situation with a multi-strutturalnetwork of production units of different social tomposition towards acondition where the organization of production is characterized by a moreuniform structure is analyzed as foremost the result of the penetration ofcapita1 into the sphere of production. This process is clearly visible in allparts of the production process; it differed only in its speed and appear-ante. The process of penetration contained two marked breaks.

a) The connection of the sphere of production to the capital.b) The centralisation of production in factory-like forms.

None of these breaks have been observed, in relation to the iron industry,in earlier research.

In analyzing the first break we have put great emphasis on the transferof knowledge from the producer to the non-producer. In this discussionwe differentiate between knowledge of the raw material and the commod-ity, the technology and lastly the actual skill. Very roughly we concludethat the non-producer first gained of knowledge of the commodity, butthat he even towards the end of the 19th century was still very dependenton the producer when it tame to actual skill.

In analyzing the setond step, toward a more factory-like production,we have noted the fatt that the non-producer ought to have had an interestto centralize the production in order to gain certain cost benefits. How-ever we have also indicated that this change in the organization of prod-uction may have been the result of a desire for better control over theproduction.

In connection with this transformation of the organization of productionthere was also a change in the household: the bond inside the householdbetween the unit of production and consumption was broken, and thehousehold gradually lost some of its more important functions, primarilyas a production unit. The analytical segmentation of the household asunits for work, ownership, eating, coresidency and socialisation simplifyan investigation intending to show the gradual change. The household ofthe “bergsmän” could for instance continue to be analyzed as a kind ofproduction unit in that it owned the means of production, it was a unit forowning, but acted only in part as a work unit. The households of theforgemen, on the other hand, did not own their means of production, butthey acted as a work unit.

127

It is also very important to go beyond these distinctions and analyze theway different tasks were divided between the members of the household,and how the shape of the work unit of the household changed. It is especi-ally important to note how the gender division of labour changed duringthe development. At the beginning of our period, the late 16th century andthe early 17th century, the women took an active part in most tasks relat-ed to the production of iron and were integrated in the work units. Thissituation had altered very radieally toward the 19th century. The women’swork was then either devoted to reproductive tasks in the household ortransformed to wage-work under the non-producer.

The regionThis view of the early industrial iron production as a multi-struttural net-work of production units of different social constitution leads us towardan analysis which puts great emphasis on the region. Our interest is notdirected towards the region as a fixed geographical entity, but rather to-wards a socially defined space which is under perpetual development andwhich has no pre-given borders. The development of the social organiza-tion of production determines the shape of the region. In our discussion ofthe Swedish iron industry we have identified three, more or less well def-ined, stages in the development of the structuration of the region, a regionwhich we today ca11 Bergslagen.

During the Middle Ages and the 16th century, when the “bergsmän”controlled the iron industry, there was a spontaneous and natural divisionof labour between regions specializing in agriculture or in iron produc-tion. The market relations between them were organized on a small-scalebasis.

During the setond half of the 17th century the state began to controland organize the different regions in a mercantilistic spirit. Bergslagenwas increasingly seen as an area for the production of pig-iron made bythe “bergsmän”. They were supposed to deliver this product to a sur-rounding area where the larger “bruk” were situated. In the latter units,bar-iron for export was produced. Around these large-scale productionunits, artiticial hinterlands, with charcoal burning peasants, were created.The earlier connection between agricultural and iron-making regions wasdiminished and finally substituted for more nodal looking regions with the“bruk” in the centre. The bonds with the other production units in the per-iphery (for pig-iron and charcoal) were maintained with different types ofstate, feudal and early capitalist strings.

128

During the setond half of the 18th century and foremost during the19th century more parts of the total production chain, from the mine tothe ready-made bar-iron or steel, were situated inside the “bruks” organ-ization. The owner bought parts of mines, had blast furnaces built andemployed wage labourers for charcoal burning. At the same time theredeveloped a tighter connection between the marketing and manufacturingof iron and steel, and it is obvious that merchant capita1 was transformedinto industrial capita1 at that time.

The dynamits of the processWe have taken a standpoint, both in the analysis of production and thehousehold, that puts great stress on the multi-struttural aspects of thedevelopment. However this does not mean that we underestimate that fattthat the historital process has led to a gradual decline of this in favour ofa more homogeneous structure. It is important to underline the revolu-tionary function we attach to the conflicts between different parts of thenetwork of production units, conflicts located in differentes in social org-anization. The attachment of a household-based production to capita1 didnot create a peaceful entity, but rather a very erratic unit.

Embezzlement and de-industrialization can both be analyzed in terms ofthe strategic choices of the household. When more attractive markets, orother forms of employment, existed the household tried to break the de-pendence, or bond, to the capital. In the 17th century Swedish iron indus-try this is clearly visible in the embezzling done by the forgemen. Duringthe following centuries the most important antagonism became thatbetween the ironmaster’s and agrarian parts of the industry.

The foundation for this relationship gradually gave way in connectionwith the household’s loss of function as a unit for owning. Together withthe loss of function as a work unit this meant that the members of thehousehold tame to be integrated in a wider social tontext. However thisdoes not mean the period of conflict was over. It only meant that it took anew shape.

The dynamit of the process was not only the friction between parts ofthe network of production units, but we also have to take into account thesocial and politital structure of the society. This implies that a compara-tive approach is, if not necessary, then desirable.

129

Förkortningar

BABMAHTPJKAKSFPR

BruksarkivBergmästararkivHammartingsprotokollJernkontorets AnnalerKongl. stadgar, förordningar, privilegier ochresolutioner angående justitien och hushållningen vidbergverken och bruken.

130

Källor och Litteratur

Otryckta källor

RiksarkivetBergskollegii Arkiv

Berättelser från utländska bergverk

Uppsala LandsarkivBergsmästararkiv för Nora- och Linde mfl bergslagar

Hammartingprotokoll 1696-1720Bergmästaren i Västmanland och Nya Kopparberg arkiv

Saköreslängder och sammanställningar över brottmalGarpenbergs bruksarkiv (GPA)

Anställningskontrakt

Gävle kommunarkivTolvfors bruksarkiv

Orlovssedlar

Tryckta källor

Kongl. stadgar, förordningar, privilegier och resolutioner, angående justitien och hus-hållningen vid bergverken och bruken (KSFPR), vol 1, Stockholm 1736.

Böcker och artiklar

Accampo, E. 1989. Industrialization, family ltfe, and elass relation. Saint Chamond,18151914. Berkely.

Ahlberg, C. 1988. Vävarfolket. Hemindustnm i Mark 1790-1850. Göteborg.Almquist, J.A. 1909. Bergskollegium och bergslagsstaterna 1637-1857. Stockhorn.Alvesson, M. 1983. Konsensus, kontroll, kritik. Forskning om förhållandet mellan

teknologi, organisation och arbete. Lund.Ambjömsson, R. 1988. Den skötsamme arbetaren. Idéer och ideal i ett norrländskt

sågverkssamhälle 1880-1930. Malmö.Amussen, S.D. 1988. An ordered society. Gender and elass in early modem England.

Oxford.Anderson, M. 1980. Approaches to the history of the Western family 15m1914.

London.Andersson, 1. 1960. Uddeholms historia intill 1914. Stockholm.Andersson, R. & Haraldsson, K. 1988. Geografiskt fokus och proto-industriellt lokus.

Om regionen och regionbegreppet i analyser av industrialiseringsprocessen. Be-byggelsehistorisk tidskrift, nr. 16.

131

Arendt, H. 1988. Människans villkor, vita activa. Eslöv.Aston, T. ed. 1975. Crises in Europe 156@1660. London.Attman, A. 1958. Fagerstabrukens Historia. Del II. Adertonhundratalet. Uppsala.Attman, A. 1986. Svenskt järn och stal 18001914. lemkontorets bergshistoriska

skriftserie 21. Stockholm.Bebyggelsehistotisk tidskrift, nr 16. 1988. Eds. Isacson, M. & Magnusson, L.Berg, G. 1943a. Tillfälliga bostäder. 1 Lindblom ed. 1943144.Berg, G. 1943b. Kosthåll. 1 Lindblom ed. 1943144.Berg, G. 1944. Arbetarvandringar. Landsbygden. 1 Lindblom ed. 1943/44.Berg, M. 1980. i%e machinery question and the making of politital economy 1815-

1848. Cambridge.Berg, M. 1984. nhe power of knowledge, tomments of Marglin’s “knowledge and

power”. 1 Stephen ed. 1984.Berg, M. 1985. Tlre Age of Manufactures 1700-1820. London.Berg, M. 1987. Women’s work, mechanisation and the early phases of industrialisa-

tion in England. 1 Joyce ed. 1987.Berg, M. 1991. Markets, trade and European manufacture. 1 Berg ed. 1991.Berg, M. & Hudson, P. 1990. Rehabilitating the Industrial Revolution. Warwick Eco-

nomic Research Papers, no 351.Berg, M. ed. 1991. Markets and manufacture in early industrial Europe. London.Berg, M., Hudson, P. & Sonenscher, M. eds. 1983. Manufacture in Town and Coun-

try before the Factory. Cambridge.Bergenskiöld, E. 1875. Nora Bergslag vid 1784 års slut. 1 Johansson 1875.Berglund, B. 1982. Industriarbetarklassens formering. Arbete och tekniskförändring

vid tre svenska fabriker under 18mtalet. Göteborg.Bergsten, K.E. 1946. Östergötlands Bergslag. Lund.Bemer, B. 1981. Teknikens värld. Teknisk forändting och ingenjörskonst i svensk in-

dustri. Lund.Beronius, M. 1986. Den disciplinära maktens organisering. Om makt och arbetsorga-

nisation. Lund.Birch, A. 1967. 7?re economic bistory of the British iron & steel industry. London.Björkenstam, N. 1984. Jämhanteringens tekniska utveckling. Jernkontorets bergshis-

roriska utskott. Kompendium H 26. Stockholm.Black, 1. 1989. Geography, politital economy and the circulation of finarme capital in

early industrial England. Journal ofhistotical geography, ~0115, no 4.Bloch, M. 1928. Pour une histoire comparee des sociétts européennes. Revue de

Synthese historique. Torne M, Yl.Bloch, M. 1978. Feudal Society. London.Bodard Silver, C. 1982. Introduction. 1 Le Play 1982.Bodell, K. 1970. Stad, bondebygd och bergslag vid mitten av 16C&alet. Stockholm.Boethius. B. 1917. Ur de stora skogarnas historia. Stockholm.Boethius, B. 1951. Gruvornas, hyttornas och hamrarnas folk. Bergshanteringens ar-

betare från medeltiden till den gustavianska tiden. Den svenska arbetarklassenshistoria. Stockholm.

Boethius, B. & Kromnow, b. 1947-68. Jer&oruorets bistotia. Del I-III. Stockholm.Bohm, 1. 1970. Den svenska sura martinprocessen hundra ar. Jernkontorets Annaler,

val 154.

132

Bohm, 1. 1972. Den svenska masugnen. Jernkontorets bergshistoriska utskott.Kompendium H 7. Stockholm.

Braudel, F. 1979. Ajterthoughrs on Material civilizarion and capitalism. London.Braudel, F. 1986. Marknadernas spel. Civilisationer och kapitalism 14OQ1800, band

2. Stockholm.Braun, R. 1990 (1960). Industrialisation and Everyday Ltfe. Cambridge.Braune, H. 1904. Om utvecklingen av den svenska masugnen. Jernkontorets annaler,Braverman, H. 1977 (1974). Arbete och Monopolkapital. Stockholm.Brenner, R. 1976. Agrarian elass structure and economic development in pre-indus-

trial Europe. Past & Present, 1976.Bring, S.E. 1911. Några brev från Casten Feif till Christopher Polhem. Karolinska

forbundets Hrsbok.Broberg, A. 1990. Bönder och sarnhdlle i statsbildningstid. En bebyggelsearkeologisk

studie av agrarsamhället i Norra Roden 7001350. Stockholm.Bruland, K. 1982. Industrial conflict as a source of technical innovation: three cases.

Economy and society, 1982.Bruland, K. 1989. The transformation of work in European industrialization. 1

Mathias & Davis eds. 1989.Brandström, A. & Sundin, J. eds. 1981. Tradition and Transition. Umeå.Bursell, B. 1974. Traskoadel. En etnologisk undersökning av lancashiresmedemas ar-

bets- och levnadsforhdllanden pb RamruSs bruk vid tiden kring sekelskiftet 1900.Lund.

Callinicos, N. ed. 1989. Marxist lheory. Oxford.Cannadine, D. 1984. The present and the past in the English industrial revolution

1880-1980. Pa.st & Present no 103.Casey, J. 1989. The history of the family. Oxford.Chayanov, A.V. 1966. 7’he theory ofpeasant economy. Homewood.Chaytor, M. 1980. Household and kinship: Ryton in the late 16th and early 17th

centuries. Histoty workshop journal, no 10.Clark, H. ed. 1979. Iron and Man in Prehistoric Sweden. Stockholm.Cohen, G.A. 1988. The dialectic of labour in Marx. 1 Cohen, G.A. ed. 1988.Cohen, G.A. ed. 1988. History, labour andfieedom, themesfrom Marx. Oxford.Coleman, D.C. 1983, Proto-industrialization: A Concept to Many. Journal of Econ-

omic History, vol ?XWl.Coontz, S. 1988. i%e social origitts of private life. A history of American families

16Wl9tXI. New York.Corin, C.F. 1978. Arboga stads historia. Band 2. Arboga.Cornell, L. 1981. Arbete och arbetsformernas utveckling. Göteborg.Crafts, N.F.R. 1989. The new economic history and the industrial revolution. 1

Mathias & Davis eds. 1989.Crossley, D. 1966. The management of a sixteenth century ironworks. Economic his-

tory review, Setond series, vol XIX.Crossley, D. 1974. i’%e English iron industry 15W1650. 1 Kellenbenz ed. 1974.Dahlgren, S. & Stadin, K. 1989. Från feodalism till kapitalism. Skattemas roll i det

svenska samhällets omvandling 1720-1910. Uppsala.Dahmén, E. 1950. Svensk industriell företagarverksamhet. Kausalanalys av den

industriella utvecklingen 1919-1939. Stockholm.Day, J. & Tylecote, R.F. eds. 1991. The industrial revolution in metals. London.

133

De Vries, J. 1986. European urbanization 15~1800. Harvard.Dobb, M. 1978 (1946). Studies in the development of Capitalism. New York.Dress, 0. 1925 (1687). Beskrivning om järn och ståltillverkningen mm. Blad för

bergshanteringens vänner 1925.DuPlessis, R. & Howell, M.C. 1982. Reconsidering the Early Modem Urban Econ-

omy: the Case of Leiden and Lille. Past and Present, no 94.Dybeck, 1. 1985. Europaeiskprivilegieret. 1 Eriksson ed. 1985.Edgren, L. 1987. Lärling, Gesäll, Masture. Hantverk och hantverkare i Malmö 1750

1847. Lund.Ekdahl, L. 1983. Arbete mot kapital. Typografer och ny teknik. Studier av Stockholms

tryckenundustn’ under det industriella genombrottet. Lund.Ekdahl, L. 1986a. Företagsägare och företagsledning under tidig kapitalism. En studie

av Stockholms tryckeriindustri 1752-1812. Historisk Tidsknft 4/1986.Ekdahl, L. 1986b. Makten över produktionen. Häftenför kritiska studier 4/1986.Ekdahl, L. 1991. Taylor i Olofström. Häften for kritiska studier 2/1991.Elster, J. 1988. Further thought on Marxism, JUnctionalism and game theory. 1 Roe

mer ed. 1988.Elster, J. 1989. Marxism, Functionalism ana’ game theory. 1 Callinicos ed. 1989.Englund, P. 1989. Det hotade huset. Adliga föreställningar om samhället. Stockholm.Ericson, L. 1991. Kampen om det offentliga rummet. Organiseting och övervakning

av tid och rum i stormaktstidens Sverige. Opublicerat avhandlingsavsnitt vid His-toriska Institutionen, Uppsala Universitet.

Eriksson, B. ed, 1985. Industri og bjergvaerksdrift. Priviligiering i Norden i det 18arhundrede. Oslo.

Eriksson, G. 1955. Bruksdöden i Bergslagen efter år 1850. Jernkontorets bergshisto-riska skriftserie 15. Stockholm.

Eriksson, M. 1940. Järnräntor under 15~talet. Stockholm.Eriksson, U. 1991. Gruva och arbete. Kinatuvaura 18%1990. Volym I-IV. Uppsala.Essemyr, M. 1989. Bruksarbetamas livsmedelskonsumtion. Forsmarks bruk 173@

1880. Uppsala.Fahlström, J-M. 1960. Lancashiremetoden och den svenska jämhanteringen. Historisk

Tidskrift I%O.Fisher, F.J. ed. 1961. Essays in the economic and social bistory of Tudor and Stuart

England. Cambridge.Fjellström, C. 1990. Dr&nmen om det goda livet. Livskvalitet och matvanor i ett

uppväxande industrisamhälle. Ume&Floren, A. 1987a. Disciplinering och konrikt. Den sociala organiseringen av arbete,

Jäders bruk 16401750. Uppsala.Floren, A. 1987b. Nya roller, nya krav. Några drag i den svenska nationalstatens

formering. Historisk tidsknfi 1987.Floren, A. 1990a. Klasskamp utan fackförening. Arkivar studier i arbetarrörelsens

historia, nr 45.Floren, A. 1990b. Feodalism eller kapitalism. Bruksindustrins sociala organisation i

Ryssland och Sverige under 16cO och 1700talen. Opublicerad uppsats diskuteradvid symposiet Bergshanteringens “tidigmoderna” historia i Sverige, Engelsberg.

Floren, A. 1991a. Finnar finner föda. Recension av Per Jonson. Historisk tidskri31991.

134

Floren, A. 1992. Genus och producentroll. Kvinnoarbete inom svensk bergshantering.Exemplet Jäders Bruk 164@1840. Opuscula historica Upsaliensia 7. Uppsala.

Fox, A. 1985. Histoty and heritage. London.Franzén, M. 1991. Egensinne och skötsamhet i svensk arbetarkultur. Arkiv för studier

i arbetarrörelsens biston’, nr 48-49.Freeman, M. 1984. The industrial revolution and the regional geography of England:

a tomment. Transaction of the institute of british geographers, ~019.Freudenberger, H., Mather, F.J. 8~ Nardinelli, C. 1984. A new look at the early

factory labour forte. Journal of economic history, vol. XLIV, no 4.Friden, B. 1990. På Tröskeln till Marknaden. Makt, institutionell kontext och

ekonomisk effektivitet i Vastsverige 1630-1800. Göteborg.Fridholm, M., Isacson, M. & Magnusson, L. 1976. Industrialismens rötter: om förut-

sättningarna for den industriella revolutionen i Sverige. Lund.Furuskog, J. 1924. De värml&tdska j6mbmken. Filipstad.Gaunt, D. 1976. Familj, hushall och arbetsintensitet. En tolkning av demografiska

variationer i 16OO- och 1700-talets Sverige. Scandia 1976:l.Gaunt, D. 1979. Människans villkor: replik till Sune Akerman om ett ekologiskt syn-

sätt. Scandia, 1979:I.Gaunt, D. 1983. Familjeliv i Norden. Malmö.Genovese, E. & Fox-Genovese, E. 1983. Fruits of merchant capital. Oxford.Geremek, B. 1991. Den europeiska fattigdomens betydelse. Stockholm.Gorz, A. 1984. Vägen till paradiset. Värnamo.Gorz, A. ed. 1978. me division of labour. The labour process and elass struggle in

modem capitalism. London.Gregory, D. 1988. The production of regions in England’s industrial revolution.

Journal of historital geography, ~0114, no 1.Gullickson, G.L. 1983. Agriculture and cottage industry: Redetining the causes of

proto-industrialization. Journal of economic history, vol XLIII, no 3.Gullickson, G.L. 1986. Spinners and weavers ofAuffi. Rural industry and the sexual

division of labour in a French village, 17%1850. Cambridge.Gullickson, G.L. 1991. Love and power in the proto-industrial family. 1 Berg ed.

1991.Gardlund, T. 1942. IndustriaZismens samhälle. Den Svenska arbetarklassens historia.

Stockholm.Göransson, A. 1988. Frdn familj till fabrik. Teknik, arbetsdelning och skiktning i

svenska fabriker 1830-1877. Lund.Habermas, J. 1984a. Teknik och vetenskap som ideologi. 1 Den rationella övertygel-

sen. Stockholm.Habermas, J. 1984b. Arbete och interaktion. 1 Den rationella övertygelsen. Stock-

holm.Habermas, J. 1988. Borgerlig offentlighet. Lund.Habermas, J. 1990. Till rekonstruktionen av den historiska materialismen. 1 Kom-

munikativt handlande, texter om språk, rationalitet och samhälle. Göteborg.Hansotte, G. 1974. La metallurgie Wallone. 1 Kellenbenz ed. 1974.Hanssen, B. 1978. 77re oikological perspective. 1 Akerman, Johansen & Gaunt eds.

1978.Hareven, T. 1982. Family time and industrial time. The relationship between family

and work in a New England industrial society. Cambridge.

135

Harnesk, B. 1990. Legofolk. Drängar, pigor och bönder i 17C@- och 1800talens Sve-rige. Umeå.

Harris, J.R. 1988. ZYhe British iron industry 17001850. London.Harvey, D. 1982. Limits to capital. Oxford.Heckscher, E. 1921. Den gamla svenska brukslagstiftningens betydelse. 1 En bergsbok

till Carl Sahlin. Stockholm.Heckscher, E. 1937. De svenska manufkturema under 1700~talet. 1 Ekonomisk tid-

skrift 193 7.Heckscher, E. 1949. Sveriges ekonomiska histor ia från Gustaf Vasa. Del II. Stock-

holmHeckscher, E. 1970 (1931). Industrialismen. Den ekonomiska utvecklingen sedan

1750. Stockhorn.Heckscher, E. 1976 (1941). Svenskt arbete och liv. Stockholm.Hedin, G. ed. 1937. Ett svensktjämverk. Sandviken 1862-1937. Uppsala.Herlitz, L. 1974. Jordegendom och ränta. Omfordelningen av jordbrukets merprodukt

i Skaraborgs ldn underfnhetstiden. Göteborg.Herlitz, L. 1986. Idén om det post-industtiella samhallet. 1 Löfgren & Molander eds.

1986.Hildebrand, K-G. 1957. Fagerstabrukens historia, band 1, sexton- och sjutton-

hundratalen. Uppsala.Hildebrand, K-G. 1970. Erik Johan Ljungberg och Stora Kopparberg. Uppsala.Hildebrand, K-G, 1987. Svenskt jam. Sexton och sjuttonhundratalen. Exportindustri

jiSre industrialimen. Jernkontorets bergshistoriska skriftserie, nr 20. Stockholm.Hill, C. 1978. Reformation to industrial revolution. Harmondsworth.Hilton, R. ed. 1980. Övergångenfrån feodalism till kapitalism. Kungälv.Historisk arbetslivsforskning i Sverige under 1990.talet. Historisk tidskrift 1990/4.Hjäme, U. 1907-09 (1687). En ganska liten berghlychta. Blad for bergshantermgens

vanner XH.Hobsbawm, E. 1975. T%e crisis of the seventeeth century. 1 Aston ed. 1975.Hobsbawm, E. 1976. Labouring men. Studies in the history of labour. London.Holley, J.C. 1981. The two family economies of industrialism: factory workers in

Victorian Scotland. Journal offamily history, spring 1981.Hoppe, G. 1988. Från jordbruk till jämverk? Kopplingar mellan jordbruk, förindus-

triell massproduktion och formell industri ur ett geografiskt perspektiv med ex-empel från 1850~talets Motala. Bebyggelsehistorisk tidskrift, nr 16.

Horgby, B. 1986. Den disciplinerade arbetaren. Brottslighet och social forändting iNorrköping 1850-1910. Stockholm.

Hudson, P. 1983. From Manor to Mill: the West Riding in Transition. 1 Berg, Hudson& Sonenescher eds. 1983.

Hudson, P. 1986. The genesis of industrial capital: A study of the West Riding wooltextile industty c. 17501850. Cambridge.

Hudson, P. 1989. The regionalperspective. 1 Hudson ed. 1989.Hudson, P. & Lee, W.R. 1990. Women’s work ana! the family economy in historital

perspective. 1 Hudson & Lee eds. 1990.Hudson, P. ed. 1989. Regions and industries. A perspective on the industrial

revolution i Britain. Cambridge.Hudson, P. & Lee, W.R. eds. 1990. Women’s work and the family economy in

historital perspective. Manchester.

136

Hyde, C.H. 1977. Technological change and the British iron industry 1700-1870.Princeton.

Hyenstrand, A. 1979. Iron and economy in Sweden. 1 Clark ed. 1979.Hyenstrand, A. 1985. Barly medieval and iron production in Sweden - some spatial

aspects. 1 Medieval iron in society. Stockholm.Isacson, M. 1979. Ekonomisk tillväxt och social dt&?erentiering 1680-1860. Bonde-

klassen i By socken, Kopparbergs län. Uppsala.Isacson, M. 1983. Bergslagsbygd i möte med industrialismen. Sociala spänningar och

kulturgränser i Södra Dalarna under senare delen av 1800-talet. Bebyggelsehisto-risk tidskrtf?, nr 5.

Isacson, M. 1988a. Proto-industrins och fabriksindustrins regionala utbredning i Nor-den - en översikt. Bebyggelsehistorisk tidskrift nr 16.

Isacsson, M. 1988b. Verkstadsarbete under 19OO-talet: Hedemora Verkstäder for1950. Lund.

Isacson, M. 1990. Verkrtadsindustn’ns arbetsmiljö: Hedemora Verkstt’ider under 1900talet. Lund.

Isacson, M. 1991a. The decline of peasants’ dependence on iron irrdustty. 17th to19th century. Arbetspapper till den bergshistoriska konferensen i Sverdlovsk.

Isacson, M. 1991b. Bruket och folkhemmet. HaBen for kritiska studier, nr 211991.Isacson, M. & Magnusson, L. 1983. Vägen till fabrikerna. Industriell tradition & yr-

keskunnande i Sverige under 18~talet. Malmö.Isacson, M. & Magnusson, L. 1987. Proto-industrialization in Scandinavia. Craft

skills in the Industrial Revolution. New York.Jay, M. 1984. Marxism and total@. The adventures of a conceptfrom Lukdcs to Ha-

betmas. Cambridge.Johansson, A. 1990. Arbetarrörelsen och taylorismen: Olofström 1895-1925. Lund.Johansson, J. ed. 1875. Om Noraskog, band 1. Stockholm.Johansson, J. ed. 1983. Norsskogs Arktv band 2. Stockholm.Johansson, J. ed. 1904-27. Noraskogs arkiv band V. Stockholm.Jones, E.L. 1968. Agricultural origins of industry. Past & Present 1968.Jonsson, 1. 1988. Kvinnor och män i Hälsinglands linhantering under 1800-talet. Be-

byggelsehistorisk tidskrift. nr 16.Jonsson, P. 1989. Finntorparna i M&ngen. Jord, människor och rättsuppfattning i

forproletär bergslagsmiljö. Landskrona.Jonsson, U. 1983. Bruksdöden i Örebro, Västmanland och Kopparbergs län. Bebyg-

gelsehistorisk tidsknft nr 5.Joyce, P. 1987. Introduction. 1 Joyce ed. 1987.Joyce, P. 1990. Work. 1 Thompson ed. 1990.Joyce, P. ed. 1987. 77re historital meaning of work. Cambridge.Jörberg, L. 1961. Growth andfluctuations of the Swedish industry 1869-1912. Lund.Jörberg, L. 1984. Den svenska ekonomiska utvecklingen 1861-1983. Meddelandefrån

Ekonomisk-historiska institutionen, Lunds Universitet, Nr 33.Karlsson, P-A. 1990. Jambruken och stdndssamhället. Institutionell och attityd mas-

sig konflikt under Sveriges tidiga industrialisering 17001770. Jernkontoretsbergshistoriska skriftserie 25. Sockhalm.

Kellenbenz, H. 1963. Industries rurales en occident de la fin du moyen age au xviiiesikle. Annales ESC 1963.

137

Kellenbenz, H. 1974. Europäisches Eisen. Produktion -Verarbeitung - Handel (VomEnde des Mittelalters bis ins 18 Jahrhunden). 1 Kellenbenz ed. 1974.

Kellenbenz, H. ed. 1974. Schwerpunkte der Eisenwinnung und Eisenverarbeitung inEuropa 150@1650. Köln.

Kemp, P. 1991. Det oersättliga, en teknologietik. Stockholm.Kilander, S. 1991. Den nya staten och den gamla. En studie i ideologisk förändring.

Uppsala.Kisch, H. 1989. From domestic manufacture to industrial revolution: The case of the

Rhineland textile distritts. Oxford.Kleinberg, S.J. 1989. The shadow of the milis. Working-elass families in Pittsburgh,

187@1907. Pittsburgh.Krantz. 0. 1976. Production and labour in the Swedish manufactories during the 18th

century. Del I-II. Economy and History 1976.Krantz, 0. & Nilsson, C-A. 1975. Swedish national product 1861-1970. New aspects

on methods and measurements. Kritianstad.Kriedte, P. 1981. Proto-industrialization between industrialization and de-industrial-

ization. 1 Kriedte et al 1983.Kriedte, P. 1982. Die stadt im Prozess der uropäischen proto-industrialisierung, i

Ville congres international d’histoire economique, section A2: La protoindustria-lisation: Tht!orie et réalitt!. Budapest.

Kriedte, P., Medick, H. & Schlumbohm, J. 1981 (1977). Industrialization beforeindustrialization. Cambridge.

Kriedte, P., Medick, H. & Schlumbohm, J. 1986. Proto-industrialization on the testwith the guild of historians. Economy and society, val 15.

Kromnow, A. 1938/39. Övermasmästarämbetet under 1700-talet, dess organisationoch verksamhet samt dess betydelse för den svenska tackjämstillverkningen. MedHammare och Fackla IX-X.

Kula, W. 1976. An economic theory of the feudal system. Towards a model of thePolish economy 1500-1800. London.

Kula, W. 1986. Messures and men. Princeton.Kumlien, K. 1953. Sverige och hanseaterna. Lund.Kumlien, K. ed. 1958. Norberg genom 600 dr. Studier i en gruvbygds historia.

Uppsala.Landes, D. 1969. The unbound. Prometheus. Technological change and industrial dev-

elopment in Western Europe from 1750 to the present. Cambridge.Iandes, D. 1986. What Do Bosses Really Do? The Journal of Economic History, vol

xLV7 no 3.Langton, J. 1979. Geographical change and industrial revolution. Coalmining in

southwest Lancashire. Cambridge.Langton, J. 1984. The industrial revolution and the regional geography of England.

Transactions of the institute of british geographers, ~019.Langton, J. 1988. The production of regions in England’s industrial revolution: a

response. Journal of historital geography, ~0114, no 2.Langton, J. & Morris, R.J. 1986. lntroduction. 1 Langton 8~ Morris eds. 1986.Iangton, J. Morris, R.J. eds. 1986. Atlas of Industrializing Britain 178O-1914.

Methuen.Larsson, L-0. 1983. Bönder och gdrdar i stormaktstidens skugga. Studier kring hem-

man sklyvning, godsbildning och mantalssättning i Sverige 1625-1750. Växjö.

138

Larsson, M. 1986. Arbete och lön vid Bredsjö bruk. En studie av löneprinciper ochlönenivåerfor olika yrkeskategorier vid Bredsjö bruk 18281905. Uppsala.

Laslett, P. 1972. Introduction. 1 Iaslett ed. 1972.Laslett, P. ed. 1972. Household and family in past lime. Cambridge.Le Play, F. 1982. On family, work, and social change. Ed. Bodard Silver, C. Chica-

go.Lefebvre, H. 1991. The production of space. Oxford.Levine, D. 1977. Family formation in an age of nascent capitalism. New York.Levine, D. 1985. Industrialization and the proletarian Family in England. Post &

Present, no 107.Lmine, D. 1987. Reproducing families. lhe politital economy of English population

history. Cambridge.Levine, D. ed. 1984. Proletatization andfamily history. London.Lext, G. 1979. Mantalsskrivningen i Sverigeför 1860. Göteborg.Liedgren, R. 1951. Brukssmedernas bostäder och bostadsvanor i Gävleborgs län.

Opubl. diss. Konstvetenskapl. Inst. Uppsala Univ.Lindblom, A. ed. 1943144. Arbetare i helg och söcken. Kulturhistoriska studier. Den

svenska arbetarklassens historia. Del 1: Hus och hem. Del II: Vardag och fest.Stockholm.

Lindegren, J. 1988. Varat, staten och diket. Tre historieteoretiska uppsatser. Uppsala.Lindquist, S. 1984. Technology on trial. The introduction of steam power technoloy

into Sweden 1715-1736. Uppsala.Lindroth, S. 1989. Svensk lärdomshistoria. Stormaktstiden. Stockholm.Lindström, A. 1979. Bruksarbetatfackj&eningar. Metalls avdelningar vid bruken i

östra Västmanlands Ritt före 1911. Uppsala.Lis, C. & Soly, H. 1984. Policing the early modem proletariat, 14501850. 1 Ievine

ed. 1984.Lithell, U-B. 1988. Kvinnoarbete och barntillsyn i 17tXJ och 18oOtalets Österbotten.

Uppsala.Lüdtke, A. 1979. The role of state violence in the period of transition to industrial

capitalism: The example of Prussia from 1815 to 1848. Social History 1984.Löfgren, M. & Molander, A. eds. 1986. Postmoderna tider. Stockholm.Löfgren, 0. 1976. Peasant ecotypes. Ethnological Scandinavica 1976.Löfgren, 0. 1982. Kvinnofolksgöra - om arbetsdelningen i bondesamhället. Kvinno-

vetenskaplig tidskri3 nr 3 1982.Mager, W. 1988. Protoindustrialisierung und Protoindustrie. Vom Nutzen und Nach-

teil zweier Konzepte. Geschichte und Gesellschaft, val 14.Magnusson, G. 1985. Lapphyttan - an example of medieval iron production. 1 Medi-

eval Iran in society.Magnusson, G. 1986. Lagteknisk jt’irnhantering i Jämtlands län. Stockholm.Magnusson, L. 1987. Arbetet vid en svensk verkstad: Munktells lXW1920. Lund.Magnusson, L. 1988a. Mot en ny syn på industrialiseringen. Bebyggelsehistorisk tid-

skrift, nr 16.Magnusson, L. 1988b. Den brdkiga kulturen. Förläggare & smideshantverkare i Es-

kilstuna 18001850. Stockholm.Magnusson, U. 1992 kommande. Stigfinnare på villovägare. Artikel för publicerande

i Häften för kritiska studier 1992.

139

Malmgren, E. 1958. Några huvuddrag i den gruvtekniska utvecklingen. 1 Kumlien ed.1958.

Mantoux, P. 1983. The industrial revolution in the eighteenth century.Marglin, S. 1978. What do bosses do? 1 Gorz ed. 1978.Marglin, S. 1984. Knowledge andpower. 1 Stephen ed. 1984.Marshall, J. 1989. Stages of industrialisation in Cumbria. 1 Hudson ed. 1989.Marx, K. 1973. Kapitalet, Tredje boken.Marx, K. 1974, Kapitalet. Första boken.Marx, K. 1975. Den omedelbara produktionsprocessens resultat. 1 Marx & Engels

1975.Marx, K. & Engels, F. 1975. Skrtjter i urval. Ekonomiska skrijter.Mathias, P. & Davies. J. eds. 1989. TheJirst industrial revolution. Oxford.Medick, H. 198 1. The proto-industrial family economy. 1 Kriedte et al 1981.Medick, H. 1981b. The transitionfiom feudalism to capitalism: renewal of the deb-

ute. 1 Samuel ed. 1981.Medick, H. 1988. Village spinning bees: sexual culture andfree time among tural

youth in early modem Germany. 1 Medick & Sabean eds. 1988.Medick, H. & Sabean, D. 1988. Interest and emotion infamily and kinship studies: a

critique of social history and anthropology. 1 Medick & Sabean eds. 1988.Medick, H. 8~ Sabean, D. eds. 1988. burest di emotion. Essays on the study offamily

and kinship. Cambridge.Mendels, F. 1972. Proto-industrialization: The first phase of the industrialization Pro-

cess. Journal of Economic History, vol XXXH.Mendels, F. 1980. Seasons and regions in agriculture and industry during the process

of industrialization. 1 Pollard ed. 1980.Mendels, F. 1982. Proto-industrialization, theory and reality. General report. Eight

international economic histoty congress. Budapest.Merrington, J. 1980. Stad och land i övergdngen till kapitalism. 1 Hilton ed. 1980.Meyerson, A. 1937. Rationaliseringssträvanden vid svenska gevärsfaktorier under

1700~talets mitt. Daedalw 1937.Mitterauer, M. 1974. Produktionsweise, Siedlungsstruktur und Sozialfomren im öster-

reichischen Montanwesen des Mittelalters und der fruhen Neuzeit. 1 Mitterauered. 1974.

Mitterauer, M. & Sieder, R. 1982. The European family. Patriarchy to partnershipfrom middle ages to the present. Oxford.

Mitterauer, M. ed. 1974. österreichisches Montanwesen. Produktion, Verteilung, So-zialfonnen. Wien.

Montgomery, A. 1970 (1947). Industrialismens genombrott i Sverige. Stockholm.Montelius, S. 1959. 1600-1815. Fagerstabrukens histon.a, del V: Arbetare och

arbetarförhdllanden. Uppsala.Montelius, S. 1962. Säfnäsbmkens arbetskraft och forsörjning 16001865. Uppsala.Montelius, S. 1984. Iggesunds bruks historia. Band 1. Örebro.Mozelius, P. 1791. Försök till en beskrivning över Nora och Lindes Bergslagars fog-

deri uti Örebro höfdingedöme. Örebro.Myska, M. 1979. Pre-industrial iron-making in the czech lands: the labour forte and

production relations circa 1350 - circa 1840. Past di Present, ~0182.Nelson, H. 1913. En bergslagsbygd, en historiskt-geografisk överblick. Ymer 1913.

140

Netting, R., Wilk, R. & Amould, E. 1984. Introduction. 1 Netting, Wilk 8~ Amould,eds. 1984.

Netting, R. Wilk, R. & Amould, E. eds. 1984. Households. Comparative and histor-ical studies of the domestic group. Berkely.

Nilsson, S.A. 1989. Pb väg mot militärstaten. Krigsbefälets etablering i den äldrevasatidens Sverige. Uppsala.

Nohrborg, D. 1761. Historisk beskrivning över Lindesbergs stad och socken. Stock-holm.

Norberg, P. 1978. Sala gruvas historia under 1500- och lomtalen. Sala.Nordin, S. 1989. Från tradition till Apokalyps. Malmö.Norman, H. 1977. Den utomäktenskapliga fruktsamhetens lokala variationer. En fall-

studie från Örebro län. 1 Historieforskning på nya vägar. Studier tillägnade StenCarlsson. Uppsala.

Norman, H. 1982. High and low birth rates. A study offeritlity patterns in two select-ed areas in Örebro län 1750-1860. 1 Rogers ed. 1982.

Norman, H. 1983. Svalt och epidemier, Krisaren 1773 och 1808-1811 i Örebro, StoraMellösa och Hallefors. Omfattning, dödsorsaker och demografiska följder. Be-byggelsehistorisk tidsknji 5/83.

Novaky, G. 1989. Sockersjudare och kompanihandel. Motsättningen mellankapitalistisk produktion och feodal handel under 16aFtalet. Uppsala.

Novaky, G. 1990. Handelskompanier och kompanihandel. Svenska Afrikakompaniet1649-1663. Uppsala.

Novaky, G. 1992 Kommande. Den gode handelsmannen. Floren, Dahlgren & Karls-son, eds. Det nya 16Wtalet. En antologi.

Nuwer, M. 1988. From batch to flow: Production technology and work-forte skills inthe steel industry, 1880-1920. Technology and Culture, ~0129 no 4, oct 1988.

Odén, B. 1955. Rikets uppbörd och utggift. Statsfinanser och finansförvaltning undersenare ISmtalet. Lund.

Odén, B. 1967. Naturaskatter och finanspolitik - ett finansiellt dilemma. Scandia196%

Olsson, L. 1986. Gamla typer och nya produktionsforhållanden. Teknisk utvecklingutan mänsklig aweckling. Lund.

Olsson, L. 1987. Från socialhistoria till samhällshistoria. Arbetarhistoria nr 41.Omberg, T. 1992 kommande.Peterson, C. 1979. Peter the Great’s administrative and judicial reforms. Stockholm.Pettersson, J-E. 1988. Fr& kris till kris. Den svenska stålindustrins omvandling under

192@ och 197Gtalen. Stockholm.Pinedo y Femanandez, E.F. 1974. Centros de la industria siderurgia en el pais

vasco. 1 Kellenbenz ed. 1974.Pipping, G. 1975. Jernkontoret och den bergshistoriska forskningen i Sverige. Histo-

risk tidskris, 1975.Pirenne, H. 1927. Histoire de Belgique. Torne 4. Bryssel.Pleijel, H. 1970. Hustavlans värld. Kyrkligtfolkliv i äldre tiders Sverige. Stockholm.Polhem, C. 1951. Aeconomia publica i frågor och svar stäld. 1 Polhem, C. Efterläm-

nade sknfter II, Nationalekonomiska och politiska skriBer. Stockholm.Polhud, S. 1981. Peacefil Conquest. The industrialization of Europe 1760-1970.

Oxford.Polhud, S. 1991. Regional markets and national development. 1 Berg (ed) 1991.

141

Pollard, S. ed. 1980. Region und Industrialisierung. Göttingen.Portal, R. 1950. L ‘Oural au XVllle siécle. Paris.Portal, R. 1975. The Slavs. London.Pred, A. 1986. Place, practice and structure. Cambridge.Raeff, M. 1983 i%e well-ordered police state. Social and institutional change through

law in the Germanies and Russia 1600-1800. Yale.Randall, A. 1989. Work, culture and resistance to machinety in the West of Englands

wollen industry. 1 Hudson ed. 1989.Reddy, W. 1984. The rise of market culture. The textile trade & French society,

17%1900. Cambridge.Rinman, C. 1829. Handbok uti den groJ?e jern och stålförädlingen. Falun.Rinman, S. 1788/89. Bergverks-Lexicon. Stockholm.Risingh, J. 1669. Ett uthtogh om kiöphandeln eller commerciema. Stockholm.Roemer, J.E. 1982. A general Theory of Exploitation and elass. Harvard.Roemer, J.E. 1988. Free to Lose. An introduction to Marxist Economic Philosophy.

London.Roemer, J.E. ed. 1988. Analythital Marxism.Rogers, J. ed. 1982. Marriage and fertilhy. Lotal pattems in Pre-industrial Sweden,

Finland and Norway. Meddelande från Familjehistoriska projektet Historiska in-stitutionen Uppsala, nr 3.

Rogers, J. ed. 1989. Kustbygd i forändring 165@1950. Familj och hushall i nordiskafiskesamhällen. Meddelande från Familjehistoriska projektet Historiska institutio-nen Uppsala, nr 8.

Rokkan, S. 1968. Comparative cross-national Research: The tontext of current ef-forts. 1 Comparing Nations. London.

Rosarider, G. 1967. Herrearbete. Dalfolkets säsongsvisa arbetsvandringar i järn-forande belysning. Uppsala.

Rosborg, L. 1819. Underrättelser for bruksegare och hammarsmeder rörandestbngjernssmidet. Stockholm.

Rostow, W. 1960. The stages of economic growth.Rudolph, R.L. 1980. Family structure and Proto-industrialization in Russia. Journal

of economic histoty, vol XL.Rudolph, R.L. 1985. Agricultural structure and protoindustrialization in Russia: Eco-

nomic development with unfree labor. Journal of economic histoty, vol XLV.Rule, J. 198 1. i?re experience of labour in the eighteenth centuty. London.Runeby, N. 1979. Mandarinernas uppkomst. Framvärten av ett kompetensbestämt

ämbetsmannastcEnd: en exempelsamling. 1 Torstendahl & Revera eds. Uppsala.Rydén, G. 1984. Gammelstilla stångjamshammare. En manufakturindustri. Uppsala

papers in economic history No 3.Ryden, G. 1991b. Industrialisetingen och Jämhanteringen. Gastrikland under 1800

talet. Opublicerat manus Ekonomisk-historiska Inst.Rydén, G. 1991~. Industrial revolution or technical evolution? The Swedish iron in-

dustty during the 19th century. Uppsats presenterad pa workshopen: Science, in-novation and technical change in modem industry, i Barcelona 1991.

Rydén, G. 199ld. Hammarlag och hushåll. Om relationen mellan smidesarbetet ochsmedshushallen vid Tore Petrés brukskomplex 1830-1850. Jernkontorets bergshis-toriska skriftserie 27. Stockholm.

142

Sabean, D. 1990. Property, production and family in Neckarhausen, 17001870.Cambridge.

Sabel, C. & Zeitlin, J. Historital Alternatives to Mass Production: Politics, Marketand Technology in Nineteenth Century Industrialization. Past and Present, no108.

Sahlin, C. ed. 1936. Rinman, S. Allmogesmidet i Dalarna. 1764 ars undersökning.Jernkontorets bergshistoriska skriftserie, nr 5. Stockholm.

Samuel, R. ed. 1981. Peoples Histoty and socialist theory. London.Sandström, A. 1990. Mellan Torrred och Amsterdam. En undersökning av Stockholms

roll som formedlare av varor i regional och utrikeshandel 1600-1650. Stockholm.Schlumbohm, J. 1981. Relations of production - productive fortes - crisis in proto-

industrialization. 1 Kriedte et al 1981.Schröder, G. 1978. En bruksbokhdllares minnen. Helsingborg.Schröderstiema, S. 1925 (1754-59). Berättelser över dejnare järn- stål och metallfa-

brikerna i Sverige åren 1754-1759. utg. Malmborg, G. Stockholm.Schön, L. 1979. Från Hantverk till fabriksindustti. Svensk textiltillverkning 1820-

1870. Kritianstad.Schön, L. 1982. Proto- industrialisation and factories: Textiles in Sweden in the mid-

nineteenth century. The Scandinavian economic history review vol xXx:1.Scott, J.C. 1985. Weapons of the Weak. Everyday forms of peasant resistance. New

Haven.Segalen, M. 1983. Love and power in the peasant family. Oxford.Segalen, M. 1986. Historital anthropology of the family. Cambridge.Seyler, H. 1983. Hur bonden blev lönearbetare. Industrisamhället och den svenska

bondeklassens omvandling. Lund.Short, B. 1989. The de-industrialisation process: a case study of the Weald, 1600-

1850. 1 Hudson ed. 1989.Sjöberg, M. 1992 kommande. Järn bryter bygd - en sanning med variation. Manus

under tryckning i Bebyggelsehistorisk tidskrii.Sommarin, E. 1908. Bidrag till kännedom om arbetatjCrhållandena vid svenska berg-

verk och bruk i äldre tid till omkring 1720. Lund.Sonenescher, M. 1987. Mythital work. 1 Joyce ed. 1987.Sonenscher, M. 1989. Work and wages. Natural law, politics and the eighteenth cen-

tury French trades. Cambridge.Sprandel, R. 1985. Der Export von Schwedishen Eisen im Spätmittelalter und Seine

Bedeutung filr handel und Gewerbe in Nord- und Westeuropa. 1 Medieval iron insociety.

Sten, R. 1988. Från inlandet till kusten. En historik om Dala-Ockelbo-Norrsundetsjämväg 1876-1970. Ockelbo.

Stephen, F. ed. 1984. Firms, organization and labour. Approaches to the economicsof work organization.

Storper, M. & Walker, R. 1989. The capitalist imperative. Territory, technology, andindustrial growth. Oxford.

Styffe, C.G. ed. 1856. Samling av instructioner rörande den civila firvaltningen iSverige och Finland. Stockholm.

Styles, J. 1983. Embeulement, industty and the law in England, 15CG1800. 1 Berg,Hudson & Sonenscher eds. 1983.

143

Sundin, J. & Tedebrand, L-G. 1979. Människor i protoindustriell miljö. En Forsk-ningsstrategi. Historisk tidsknji 1979.

Sundin, J. & Tedebrand, L-G, 1981. Swedish blacksmiths in the nineteenth century.Individual ana’ collective life histories. 1 Brandström & Sundin eds. 1981.

Sundin, J. 1989. Family building in patemalistic proto-industries. A cohort studyfrom nineteenth-century Swedish Iron Founderies. Journal of Family Histoty1989.

Söderlund, E. 1949. Hantverkarna, del II. Den Svenska arbetarklassens historia.Stockholm.

Tham, W. 1949. Lindesberg och Nora genom tiderna. Lindesberg.Therbom, G. 1980. Science, elass & society. On the formation of sociology and

historital materialism. London.Thirsk, J. 1961. Industries in the countryside. 1 Fisher ed. 1961.Thompson, E.P. 1980 (1963). The making ofthe English working elass. London.Thompson, F.M.L. ed. 1990. 77re Cambridge Social Histoty of Britain 1750-1950.

Volume 2: People and their Environment. Cambridge.Thompson, J. 1983. Variation in Industrial Structure in pre Industrial Languedoc. 1

Bergs, Hudson & Sonenscher eds. 1983.Thompson, P. 1989 (1983). The nature of work. London.Tilas, D. 1966 (1712-1757). Curriculum vitae I-II. Historiska handlingar 38:l.

Stockholm.Tillhagen, C-H. 1981. Järnet och människorna. Stockholm.Tilly, C. 1984. Big structures, large processes. huge comparasions. New York.Tilly, L. & Scott, J. 1978. Women, work & family. New York.Todd, E. 1985. The explanation of ideology. Family structures and social systems.

Oxford.Torstendahl, R. & Revera, M. eds. 1979. Bördor, bönder, börd i 16CO-talets Sverige.

Uppsala.Torstendahl, R. 1975. Teknologins nytta. Motiveringar för det svenska tekniska ut-

bildningsväsendetsfiamvaxtfianforda av riksdagsmän och utbildningsadministra-törer 18101870. Uppsala.

Tylecote, R.F. 1991. Iron in the industrial revolution. 1 Day & Tylecote eds. 1991.Unvin, G. 1904. Industrial organization in the sixteenth and seventeenth centuries.

Oxford.Utterström, G. 1957. Jordbrukets arbetare. Levnadsvillkor och arbetsliv på landsbyg-

den från pihetstiden till mitten av IS@-talet. Del 1 och II. Den Svenska arbetat-klassens historia. Stockholm.

Utterström, G. 1959. 1815-1870. 1 Fagerstabrukens historia. Del V: Arbetare och ar-betarJZorhdllanden. Uppsala.

Wall, R. 1983. Introduction. 1 Wall, Robin & Laslett eds. 1983.Wall, R., Robin, J. & Laslett, P. eds. 1983. Family forms in historie Europe. Cam-

bridge.Wallerstein, 1. 1980. The modem world system, vol 2: Mercantilism and the consolid-

ation of the European world economy 16001750. New York.Weber, M. 1983. Ekonomi och samhälle. Förståelsesociologins grunder. Del 1.

Lund.Weinhagen, A. 1947. Norbergs Bergslag samt Gunnilbo och Ramnäs till omkring

1820. Lund.

144

Widmalm, S. 1990. Mellan kartan och verkligheten. Geodesi och kartltiggning.Uppsala.

Wik, H. 1950. Norra Sveriges skogsindusttifrån IdWtalets mitt fram till 1937. Geo-graphica nr 21. Stockholm.

Wikander, U. 1988. Kvinnors och mäns arbeten: Gastafsberg 18801980. Lund.Wilk, R. & Netting, R. 1984. Households: Changing forms andfinctions. 1 Netting,

Wilk & Arnould eds. 1984.Woronoff, D. 1984. Lindustrie siderurgique en France pendant la revolution et

L’empire. Ptis.Zeitlin, J. 1987. From Labour history to the history of industrial relations. Economic

history review, 2nd ser, vol XL.Agren, M. 1991. Swedish Peasants and Pre-Industrial Iran Production. Arbetsrapport

från det bergshistoriska seminariet i Sverdlovsk 1991.Agren, M. 1992. Jord och gäld. Social skiktning och rättslig konflikt i södra Dalarna

ca 16501850. UppsalaAkerman, S., Johansen, H.C. & Gaunt, D. eds. 1978. Chance and change. Social

and economic studies in historital demography in the Baltic area.Amark, K. 1986. Facklig makt och fackligt medlemsskap. De svenska fackj??rbundens

medlemsutveckling 1890-1940. Lund.Ömart, E.M. 1893. Beskrivning över Nora socken 1850-1858. 1 Johansson ed. 1893.

Uppsala Papers in Economic History consists of the following series:

RESEARCH REPORTS

1. Bo Gustafsson:

2. Mats Essemyr:

3. Göran Rydén:

4. Alf Johansson:

5. Lena Sommestad:

6. Li Bennich-Björkman:

7. Håkan Lindgren:

8. Alice Teichova:

9. Lynn Karlsson &Ulla Wikander:

The Causes of the Expansion of the Pub-lic Sector in Sweden during the 20th Cen-tury. 1983.

Food Consumption and Standard of Liv-ing: Studies on Food Consumptionamong Different Strata of the SwedishPopulation 1686-1933. 1983.

Gammelstilla stångjärnssmedja - en ma-nufakturindustri. 1984.

Market, Nature and Work: The basics ofwork organization in a nineteenth-centu-ry export sawmill. 1984.

Strukturomvandling och yrkessamman-sättning: Ala sågverk under mellankrigs-tiden. 1985.

Nationalekonomi och ekonomisk histo-ria. Inställningen hos nationalekonomertill ämnet ekonomisk historia 1929-1947.1985.

International Firms and the Need for anHistorital Perspective. 1985.

Economic Policies in Interwar EastEurope: Freedom and Constraints of Ac-tion. 1985.

Kvinnoarbete och könssegregering isvensk industri 1870-1950: Tre uppsatser.1985.

10. Bo Gustafsson:

11. Mats Morell:

Det antika slaveriets nedgång: En ekono-misk teori. 1985.

Eli E Heckscher, utspisningsstaterna ochden svenska livsmedelskonsumtionenfrån 1500-talet till 1800-talet. Samman-fattning och komplettering av en lång de-batt. 1986.

12. Ragnhild Lundström & Methodological Problems in BusinessKersti Ullenhag: History: Two Papers. 1986.

13. Kersti Ullenhag (editor): Books and Articles from the Departmentof Economic History at Uppsala Univer-sity. 1986.

14. Georg Péteri: The Role of State and Market in theRegulation of Capita1 Imports: Hungary1924-1931. 1987.

15. Håkan Lindgren: Banking Group Investments in SwedishIndustry: On the emergence of banks andassociated holding companies exercisingshareholder influence on Swedish indu-stry in the first half of the 20th century.1987.

16. Mats Morell:

17. Juergen Salay:

18. Göran B. Nilsson:

Om mått- och viktsystemens utveckling iSverige sedan 1500-talet. Vikt- och rymd-mått fram till metersystemets införande.1988.

The Soviet Union River Diversion Pro-jett. From Plan to Cancellation 1976-1986.1988.

Kreditens jättekraft. Svenskt bankväsen-de i brytningstid och genombrottstid vid1800-talets mitt. 1988.

19. Maurits Nyström: En spegel av ett sekel. Riksdagens resor iNorrbotten 1880-1988. 1988.

20. Lars Magnusson: Korruption och borgerlig ordning - na-turrätt och ekonomisk diskurs i Sverigeunder Frihetstiden. 1989.

21. Hans Sjögren: Kreditförbindelser under mellankrigs-tiden. Krediter i svenska affärsbanker1924-1944 fördelade på ekonomiska sek-torer och regioner. 1989.

22. Eskil Ekstedt: Knowledge Renewal and KnowledgeCompanies. 1989.

23. Karl-Gustaf Hildebrand: Om företagshistoria. 1989.

24. Gert Nylander: Företagsarkiv och företagshistoriskforskning. 1990.

25. Bo Gustafsson: Gunnar Myrdal 1898-1987. Liv och verk.1990.

26. Gaim Kibreab: The State of the Art Review of RefugeeStudies in Africa. 1991.

27. Lena Schröder: Från springpojke till fullgod arbetare:Om bakgrunden till 1930-talets ungdoms-reservarbete. 1991.

28. Ulla Wikander Delat arbete, delad makt: Om kvinnorsunderordning i och genom arbetet. 1991.

29. Anders Floren &Göran Rydén

Arbete, hushåll och region. Tankar omindustrialiseringsprocesser och densvenska järnhanteringen. 1992.

WORKING PAPERS

1. Alice Teichova:

2. Fritz/Kastner/Larsson:

3. Elizabeth A Boross &Håkan Lindgren:

4. Volker Wellhöner &Harald Wixforth:

5. Ragnhild Lundström &Jan Ottosson:

6. Agnes Pogany &György Kövér:

7. Ulla Wikander (ed.):

8. Agneta Emanuelsson,Lynn Karlsson,Ulla Wikander &Ingrid Åberg (red.):

Rivals and Partners. Banking and Indus-try in Europe in the First Decades of theTwentieth Century. (Repotifiom the Vien-nu Banking - Industry Symposium 1988.)1988.Banking and Bank Legislation in Europe1880-1970. (Report from the ViennaBanking-Zndustry Symposium 1988.)1989.

Bank-Industry Connections in Hungaryand Sweden. Two Studies. (Report fromthe Vienna Banking-Industry Symposium1988.) 1989.

Bank-Industry Relations in Theory andPractise. Two Studies. (Report from theVienna Banking-Industry Symposium1988.) 1989.

Bank-Industry Relations in Sweden:Ownership and Interlocking Director-ates. (Repofis from the Vienna Banking -Industry Symposium 1988.) 1989.

Banking and Industry In Hungary. (Re-ports ffom the Vienna Banking - IndustrySymposium 1988.) 1989.

The Sexual Division of Labour, 19th &20th Centuries. Six essays presented atthe Ninth International Economic Hist-ory Congress, Berne 1986.1989.

Kvinnohistoria i teoretiskt perspektiv.Konferensrapport från det tredje nordis-ka kvinnohistorikermötet. 13 -16 april1989.1990

9. The Banking Project:

BASIC READINGS

1. Håkan Lindgren &Kersti Ullenhag (eds.):

2. Britta Jonell-Ericsson:

3. Håkan Lindgren &Hans Modig:

4. Bo Gustafsson:

5. Bob Engelbertsson &Lynn Karlsson:

6. Mats Larsson &Håkan Lindgren:

7. Paulina De Los Reyes:

The Network of Finantial Capital: Essaysin Honour of Ragnhild Lundström.

Teorier och teoretisk tillämpning i före-tagshistorisk forskning. Med bidrag avHerman Daems, Erik Dahmén, HåkanLindgren och Kersti Ullenhag. 1985.

Skinnare i Malung. 1987.

The Swedish Match Company in the In-terwar Years. An International Perspec-tive. 1987.

Den ekonomiska vetenskapens utveck-ling. Del 1: Från Aristoteles till AdamSmith. 1988.

Seminarieuppsatsen. En genomgång avformella krav. 1989.

Risktagandets gränser. Utvecklingen avdet svenska bankväsendet 1850-1980.1989.

Bortom Europa. Käll- och litteraturväg-ledning i u-landsstudier. 1992.