Behandling vid Burning Mouth Syndrome

Litteraturstudie

Treatment of Burning Mouth Syndrome

Literature study

Emma Hult

Hanna Palmér

Fakulteten för hälsa, natur- och teknikvetenskap

Tandhygienistprogrammet

Examensarbete 15 hp

Gunn Karlberg

Duangjai Lexomboon

April 2014

Sammanfattning

Titel: Behandling vid Burning Mouth Syndrome

Treatment of Burning Mouth Syndrome

Institution: Institutionen för hälsovetenskaper, Karlstads Universitet

Kurs: Oral hälsa examensarbete, 15 hp

Författare: Emma Hult

Hanna Palmér

Handledare: Gunn Karlberg

Sidor: 28

Månad och år för examen: April 2014

Nyckelord: Behandling, Burning mouth syndrome, smärtreduktion

Introduktion

Burning mouth syndrom (BMS) är ett smärtande tillstånd i munhålan trots att de orala

slemhinnorna ter sig kliniskt friska. BMS drabbar främst kvinnor i menopausen mellan

60-80 år. BMS är ett idiopatiskt tillstånd som tros ha en multifaktoriell etiologi. Smärtan

hos BMS-patienter beskrivs som brännande sveda på de orala slemhinnorna lokaliserat

till tungans främre två tredjedelar.

Syfte

Att beskriva behandling vid burning mouth syndrome.

Frågeställningar

- Vilka behandlingar finns att tillgå vid burning mouth syndrome?

- Vilka resultat gav behandlingarna?

Metod

Litteraturstudie

Resultat

Behandlingar som finns att tillgå vid BMS är uppdelade i kategorierna systemisk, lokal

samt psykologisk behandling. Dessa innefattar behandling med verksamma preparat i

form av kapslar, tabletter, laser, munsköljningspreparat samt psykoterapi. Resultatet

visar på signifikanta skillnader avseende smärtreduktion vid behandling där capsaicin,

tungprotektor, ALA och lafitudine ingår men främst vid farmaceutisk

klonazepambehandling och psykologisk behandling.

Konklusion

Behandling mot BMS innefattar farmaceutiska läkemedel, kosttillskott samt

psykologisk behandling med inverkan på BMS. Varierande smärtreducerande

resultat har noterats efter behandling och det mest effektiva resultatet har påvisats

efter behandling med klonazepam samt ALA. Utöver dessa preparat gav

gruppsykologisk behandling en smärtreduktion vid BMS, utan biverkningar, och

verkar därför lämpligare än enbart farmaceutiska läkemedel.

Innehållsförteckning

1. Introduktion ................................................................................................................. 1

1.1 Etiologi ........................................................................................................................ 1

1.2 Prevalens ..................................................................................................................... 2

1.3 Kliniska tecken och patientens upplevelse ............................................................... 2

1.4 Diagnostik ................................................................................................................... 3

1.5 Livskvalitet ................................................................................................................. 3

2. Syfte ................................................................................................................................. 5

2.1 Frågeställningar .......................................................................................................... 5

3. Material och Metod .................................................................................................... 5

3.1 Design ............................................................................................................................. 5

3.2 Definition av begrepp .................................................................................................... 5

3.3 Databaser ........................................................................................................................ 5

3.4 Sökord............................................................................................................................. 5

3.5 Urval ............................................................................................................................... 5

3.5.1 Urval 1 ................................................................................................................... 6

3.5.2 Urval 2 ................................................................................................................... 6

3.5.3 Urval 3 ................................................................................................................... 6

3.6 Artikelgranskning .......................................................................................................... 6

3.7 Etiskt övervägande......................................................................................................... 7

4. Resultat .......................................................................................................................... 8

4.1 Behandling mot BMS .................................................................................................... 8

4.1.1 Systemisk behandling ............................................................................................. 8

4.1.2 Lokal behandling .................................................................................................. 10

4.1.3 Psykologisk behandling ........................................................................................ 12

4.2 Effekt av behandling mot BMS .................................................................................. 12

4.2.1 Effekt av systemisk behandling ............................................................................. 12

4.2.2 Effekt av lokal behandling .................................................................................... 14

4.2.3 Effekt av psykologisk behandling ......................................................................... 15

5. Diskussion .................................................................................................................... 16

5.1 Metoddiskussion .......................................................................................................... 16

5.2 Resultat diskussion ...................................................................................................... 16

6. Konklusion .................................................................................................................. 19

7. Referenser ................................................................................................................... 20

8. Bilaga 1 ......................................................................................................................... 25

9. Bilaga 2 ......................................................................................................................... 26

1

1. Introduktion

- En brännande känsla från de orala slemhinnorna utan kliniska tecken, så

karaktäriseras Burning Mouth Syndrome (BMS). BMS:s etiologi beskrivs vanligen

som idiopatisk och drabbar främst äldre och medelålders kvinnor mellan 60-80 år

(Mingeuez-sanz et al. 2011; Netto et al. 2011).

1.1 Etiologi Trots att BMS beskrivs som idiopatisk har tillståndet även ansetts ha multifaktoriella

orsaker vars etiologiska faktorer grupperats i tre huvudkategorier, psykogena, lokala

och systemiska (Cerchiari et al. 2006). Psykogena faktorer anses ha en stor påverkan

på uppkomsten av syndromet. Hit räknas bland annat ångest, depression, stress,

omställningar i livet och personlighetsstörningar (Malik et al. 2012). Detta stöds även

i resultatet i en studie av Hakeberg et al. (2003) som påvisade att en stressad tillvaro

hos de medverkande förelåg innan BMS debuterade. Malik et al. (2012) beskriver att

förekomsten av ångest och depression är högre hos kvinnor med BMS och som

genomgår eller är i förstadiet av klimakteriet. Cancerfobi anses också vara en

psykogen faktor vid uppkomsten av BMS (Cerchiari et al. 2006). En studie av

Chainani-Wu et al. (2011) visade att sömnproblem kan vara en faktor för att utveckla

BMS och studiens deltagare med konstaterad BMS uppvisade högre förekomst av

sömnsvårigheter.

Lokala faktorer som anses påverka uppkomsten av BMS är tungpressning,

läppsugning, parodontit, bruxism, rökning och läkemedelsanvändning (Gao et al.

2009; Cerchiari et al. 2006). Takenoshita et al. (2010) visar även att smärta hos

BMS-patienter ofta uppstår efter tandläkarbehandling. Det har även visat sig att

individer med somatoformt syndrom, symtombild med fysisk smärta som saknar

fysisk orsak, söker för sveda från de orala slemhinnorna. Sura födoämnen kan också

vara en bidragande orsak och irritera en känslig munslemhinna (Mock & Chugh

2010). Mock & Chugh (2010) beskriver även att parafunktioner som tung- och

kindbitning kan resultera i obehag och ge brännande och svidande känsla. Vissa

läkemedel anses också kunna vara en orsak till BMS:s uppkomst. Till dessa räknas

bland annat antibiotika samt tricykliska antidepressiva. Andra lokala faktorer med

påverkan på BMS:s etiologi är protestrauma, allergier och candidainfektioner

(Cerchiari et al. 2006).

Systemiska faktorer som anses påverka uppkomsten av BMS är olika typer av

bristtillstånd såsom bland annat anemier. Hit räknas vitaminbrist och då framförallt

låga nivåer av vitamin B12 samt vitamin B6, C-vitamin och folsyra. Det har även

påvisats att det finns en association mellan BMS och låga nivåer av zink och/eller

järn (López-Jornet et al. 2010; Cerchiari et al. 2006). Andra nämnda systemiska

orsaksfaktorer är klimakterieförändringar hos kvinnor, diabetes mellitus och nedsatt

salivsekretion och då framförallt vid Sjögrens syndrom. Vidare kan även systemiska

faktorer såsom nervskador och neurologiska orsaker ha ett samband med

uppkomsten av BMS (Cerchiari et al. 2006; Malik et al. 2012).

Netto et al. (2011) visade att BMS förekommer i högre utsträckning vid

gastrointestinala och urogenitala sjukdomar än hos studiens kontrollpersoner.

Deltagarnas användning av läkemedel studerades och en signifikant skillnad

observerades hos dem med BMS som åt läkemedel mot gastrointestinala problem.

2

Studien visade dock ingen signifikant skillnad i prevalens mellan grupperna vid

andra systemsjukdomar såsom hjärt- och kärlsjukdomar och reumatiska sjukdomar.

En studie av Bajaj et al. (2012) visade att individer med diabetes mellitus har högre

grad av orala manifestationer än studiens deltagare. Redogörelsen visade att BMS-

smärta uppträdde hos tio procent av diabetes-deltagarna. Moore et al. (2007)

beskriver att en neuropatisk process kan vara en etiologisk faktor vid uppkomsten av

BMS hos patienter med diabetes mellitus. Det har dock visat sig att de neuropatiska

faktorerna i sig även anses vara en orsak till uppkomsten av BMS hos vissa individer

trots frånvaro av diabetes mellitus.

1.2 Prevalens Prevalensen av BMS har uppmätts till mellan 0,7-7 % hos medelålders kvinnor.

Under klimakteriet ökar förekomsten av BMS och i en studie har prevalensen

uppmätts till mellan 12-18 % hos kvinnor i menopausen. En annan studie har visat att

symtom på BMS kan finnas hos 46 % av kvinnorna i klimakteriet (Sun et al. 2013;

Spanemberg et al. 2012). Enligt Ching et al. (2012) framkom det att BMS

förekommer i en högre andel hos kvinnor än män. Studiens deltagare utgjordes av 80

% kvinnor med BMS och 20 % män (Ching et al. 2012).

Sun et al. (2013) beskriver att 35 % av BMS-deltagarna med systemiska besvär,

såsom diabetes mellitus och vitaminbrist, i studien uppvisade ett smärtmönster

indelat i tre faser. När deltagarna vaknade på morgonen uppvisade de smärtfrihet.

Smärtan utvecklades under dagen och mot kvällen uppvisade deltagarna högst

frekvens av kraftig brännande smärta. Prevalens av BMS-smärta relaterat till

psykologiska faktorer uppvisades hos 55 % vilket var relaterat till sömnsvårigheter

och smärtan förekommer i samma intensitet under hela dagen. Tio procent av BMS-

deltagarna uppvisade ett samband med lokala faktorer såsom allergiska reaktioner.

Dessa deltagare uppvisade även smärtfrihet periodvis under dagen (Sun et al. 2013; Cerchiari et al. 2006).

1.3 Kliniska tecken och patientens upplevelse De upplevda symtom som ofta förekommer vid BMS är individuella. Smärtan

beskrivs som kroniskt obehag med periodvis akut smärta som ofta lokaliseras till

tungans främre två tredjedelar. Enligt studier är den största smärtan lokaliserad till

tungränderna och tungryggen vilket upplevdes av 85,3 % av deltagarna i

Takenoshitas et al. studie (2010). Smärtan är bilateral och symmetrisk och kan även

manifestera sig i främre delen av hårda gommen (López-Jornet et al. 2010;

Takenoshita et al. 2010). Smärtan förekommer förutom på tungan ofta på flera

ställen samtidigt såsom på den labiala slemhinnan och gingivan (Gao et al. 2009).

Enligt en studie av Kho et al. (2010) kan symtombilden av BMS även förekomma

som smärtliknande känselbortfall i munhålan samt värkande smärta eller smärta med

stickande karaktär. Durationen av BMS-smärtan varierar från individ till individ och

kan hålla i sig från några månader upp till mer än tre år. Av BMS-deltagarna i

Takenoshitas et al. studie (2010) uppgav 46,6 % att smärtan varade i tre år eller

längre.

Hyposalivation kan vara associerad med BMS. Patienter med diagnosticerad hyposalivation klagar ofta över en brännande känsla i munnen. Individen kan även

3

uppleva smakförändringar i samband med hyposalivation och BMS (Mock & Chugh

2010). De Souza et al. (2012) beskriver i en studie att smakförändringar i form av

bitter förnimmelse återfanns hos 65 % av deltagarna med diagnostiserad BMS och

associerad xerostomi.

Lingua geográphica är en anatomisk normalvariation som relateras till BMS.

Förändringarna är kartliknande rodnader, erytem med rosa-grå randzon och dessa

kan utlösa en BMS-relaterad smärta (Cerchiari et al. 2006). Cerchiari et al. (2006)

visade även att BMS-smärtan kan uppkomma vid korrosion, olämpligt placerade

eller gamla dentala fixturer. Vid dessa smärtutbrott kan BMS-patienterna uppleva en

metallisk smak. Tandställning som används felaktigt och tungpiercing kan också

utlösa BMS-smärtan. Av detta kan en lokal irritation uppstå med erytem i munhålan

som ger en brännande känsla.

En studie har uppvisat signifikanta symtom beträffande somatisering hos BMS-

patienter. De symtom som patienterna uppgav var bland annat humörsvängningar,

irritation, trötthet och sömnsvårigheter samt upplevelse av nedstämdhet och

försämrat minne (Gao et al. 2009). Resultatet från en studie där enbart kvinnor

medverkade visade att BMS gav en ökad oro och psykologisk påfrestning (Hakeberg

et al. 2003).

1.4 Diagnostik Eftersom etiologin till BMS beskrivs som oklar, trots kategori-indelning, och att den

orala slemhinnan ter sig kliniskt frisk, är det svårt att ställa BMS-diagnos.

(Balasubramaniam et al. 2009). Vid undersökning i samband med BMS är det viktigt

att söka efter traumatiserande faktorer såsom lokal irritation, felaktig

proteskonstruktion och restaurationer. Om dessa faktorer kan uteslutas går klinikern

vidare med att söka efter andra faktorer relaterade till BMS för att diagnostisera

syndromet (Mock & Chugh 2010).

För att ställa BMS-diagnos utgår klinikern från ett antal grundkriterier. Kriterierna

innefattar en daglig bilateral smärta, akut eller kronisk smärta samt durationstid på

fyra till sex månader (Minguez-sanz et al. 2011). Sura mat- och dryckesintag samt

sömnpåverkan ligger också inom ramen för dessa kriterier. Andra faktorer som bör

utredas är om patienten är muntorr, har andra sensoriska förändringar eller är

psykologisk påverkad (Minguez-sanz et al. 2011; Mock & Chugh 2010). I en studie

av Penza et al. (2010) angående diagnostik av BMS framkom det att 54 % av

deltagarna som upplevde muntorrhet och smakförändringar var deprimerade.

Vid diagnostik av BMS krävs tandläkarkompetens och inför behandling bör enligt Ko et al. (2011) även hänsyn tas till individens psykiska status samt medicinering

mot psykiska besvär. Svårighetsgraden av BMS och individens salivmängd, för

utredning av hyposalivation, bör också beräknas vid utredning av syndromet (Ko et

al. 2011).

1.5 Livskvalitet Enligt World Health Organisation (WHO) definieras hälsorelaterad livskvalitet som

ett välbefinnande fysiskt, psykiskt och socialt (World Health Organization [WHO]

2006). En individ kan dock uppleva god livskvalitet trots sjukdom eller

funktionsnedsättning (Conti et al. 2012). Olika hälsoorganisationer har satt upp mål

4

beträffande människors hälsorelaterade livskvalitet. Målet är att människan i alla

livets faser ska uppleva god livskvalitet med eller utan sjukdom och i förhållande till

individens personliga hälsa (Bakas et al. 2012). BMS har visats ha en negativ

inverkan på individens livskvalitet (Souza et al. 2011). En annan studie har visat att

individer med BMS har nedsatt fysisk, psykisk och social hälsa och funktion. Studien

visade även att de med BMS led av somatisk smärta i högre grad än kontrollgruppen

vilket i sin tur påverkade livskvaliteten negativt vid BMS (Lópes-Jornet et al. 2009).

Vid specifik utredning av individens personliga allmäntillstånd vid förekomst av

BMS har en studie visat att livskvaliteten förbättras hos dessa individer (Ni Riordain

et al. 2010).

En individs hälsa är viktigt för dennes välbefinnande vilket innebär att

tandhygienisten har en viktig roll för patienter med BMS. I sin profession skall

tandhygienisten kunna uppfatta avvikelser från det normala och därmed ligger vikten

vid att förstå patientens beskrivning av sina symtom och remittera till tandläkare. I

samtalet med patienten är det också viktigt att känna till vilka behandlingar som finns

att tillgå inom tandläkarprofessionen för att höja individens livskvalitet. Det genom

evidens, kunskap om BMS och dess behandling och därmed är tandhygienisten en

del i det BMS-relaterade patientarbete

5

2. Syfte

Att beskriva behandlingar vid Burning Mouth Syndrome.

2.1 Frågeställningar - Vilka behandlingar finns att tillgå vid Burning Mouth Syndrome?

- Vilken effekt gav behandlingarna?

3. Metod och material

3.1 Design Studien är en litteraturstudie i vilken resultaten sammanfattats från flera relevanta

vetenskapliga artiklar med avseende på studiens syfte och frågeställningar.

3.2 Definition av begrepp Burning Mouth Syndrome- ”En grupp smärtsamma orala symtom associerade till en

brännande eller liknande känsla i munhålan” (National Library of Medicine 1968).

Översatt av författarna till studien.

3.3 Databaser Sökningarna av refereegranskade och publicerade vetenskapliga artiklar har gjorts i

de medicinska databaserna The National Center for Biotechnology Information

(PubMed) samt Cumulative Index of Nursing and Allied Health (Cinahl). PubMed är

en del av Medline och är en databas som innefattar vetenskaplig biomedicinsk

litteratur (The National Center for Biotechnology Information). Cinahl innehåller

litteratur inom vårdområdet (Cumulative Index of Nursing and Allied Health).

3.4 Sökord De sökord som har använts i studien från PubMed är burning mouth syndrome,

clonazepam, complications, drug therapy och therapy. En kombination av sökorden

har även gjorts. Sökorden i PubMed utgjordes av Medical Subject Headings (MeSH).

De sökord som har använts i studien från Cinahl är burning mouth syndrome,

clonazepam, complications, drug therapy och therapy. En kombination av sökorden

har också gjorts. Databasen baseras inte på Medical Subject Headings (MeSH).

I tabell 1 presenteras antalet artiklar som uppkommer vid varje sökning i PubMed.

Tabellen visar även kombinationer av sökorden. I tabell 2 presenteras antalet artiklar

som uppkommer vid sökning i Cinahl. En kombination av sökorden visas också.

3.5 Urval Urvalsprocessen har tillsammans genomförts. För att begränsa antalet artiklar vid

sökning i databaserna PubMed och Cinahl har begräsningar gjorts. I PubMed

begränsades sökningarna till engelska och ett tidsperspektiv på 5 år tillbaka i tiden.

Endast peer-reviewed artiklar har granskats. I Cinahl utgjordes sökningarna med

begränsning till peer-reviewed och på engelska språket. Sökningarna har även här

begränsats till 5 år tillbaka i tiden med undantag i sökord 1 and 4 i Cinahl som

begränsats till 6 år tillbaka i tiden. Denna tidsbegränsning grundar sig i artiklarnas

relevans till studiens syfte och frågeställningar. I både PubMed och Cinahl

begränsades kriterierna ytterligare och review-artiklar exluderades.

6

3.5.1 Urval 1

Under urval 1 väljs vetenskapliga artiklar ut efter titelgranskning. De artiklar som

inkluderas till urval 2 har en tydlig titel med relevans till studiens syfte. Sökning i

PubMed resulterade i 284 träffar. Etthundra artiklar inkluderades att granskas i andra

urvalet (tabell 1). Sökning i Cinahl resulterade i 131 träffar och 46 artiklar

inkluderades för granskning i urval 2 (tabell 2).

3.5.2 Urval 2

De artiklar som går vidare från urval 1 granskas via dess abstrakt. Abstrakten skall

spegla studiens syfte och frågeställningar. Abstrakten granskades utifrån innehåll och

visade kort på artikelns alla delar. Etthundra artiklar från PubMed granskades utifrån

dess abstrakt. Andra urvalet resulterade i att 75 artiklar inkluderades till tredje urvalet

(tabell 1). Under urval 2 granskades 46 artiklar från Cinahl. Av dessa inkluderades

34 artiklar till tredje urvalet (tabell 2).

3.5.3 Urval 3

De artiklar som går vidare från urval 2 har granskats i full text. Vid artikelgranskning

gick 44 artiklar vidare från PubMed och Cinahl. Vid jämförelse databaserna emellan

exkluderas duplikat vilket resulterade i 20 artiklar från PubMed och 1 artikel från

Cinahl, sammanlagt 21 artiklar. Under det tredje urvalet inkluderades artiklar med

relevant resultat i förhållande till studiens inriktning. Vid artikelgranskning i det

tredje urvalet räknas de som inte kan öppnas i full text, uppvisar låg översiktlig

innehållskvalitet eller inte uppfyller studiens syfte som bortfall (tabell 1 och 2).

Från Cinahl gick en artikel vidare trots överskriden tidbegränsning. Detta grundas på

att artikeln har angeläget värde och är relevant i förhållande till studiens syfte (tabell

2).

3.6 Artikelgranskning Efter ytterligare granskning med hjälp av granskningsmallar (bilaga 1) exkluderades

3 artiklar med låg kvalitet. Detta medför att 18 artiklar ligger till grund för studiens

resultat och kan avläsas i tabell 3 (bilaga 2). Båda författarna har gemensamt läst och

granskat de vetenskapliga artiklarna som ligger till grund för studien.

Tabell 1. Sökning gjord i PubMed- sökord, antalet träffar och kombination av

sökorden

Databas

Datum

Sökord och

kombinationer

Antal

träffar

Urval 1

titel

Urval 2

Abstrakt

Urval 3

Full text

Duplikat

inom

parentes

Valda

artiklar

PubMed

13-11-20

1. Burning mouth syndrome 252

PubMed

13-11-20 2. Clonazepam 476

PubMed

13-11-20 3. Complications 394727

PubMed

13-11-20 4. Drug therapy 447817

PubMed

13-11-20 5. Therapy 1247154

7

PubMed

13-11-20 1 AND 2 22 9 8 4 4

PubMed

13-11-20 1 AND 3 62 7 5 2(1) 1

PubMed

13-11-20 1 AND 4 74 32 26 15(4) 9

PubMed

13-11-20 1 AND 5 126 52 36 19(15) 3

Tabell 2. Sökning gjord i Cinahl- sökord, antalet träffar och kombination av

sökorden. Duplikat från PubMed visas inom parentes i urval 3

Databas

Datum

Sökord och

kombinationer

Antal

träffar

Urval 1

titel

Urval 2

Abstrakt

Urval 3

Full text

Duplikat

inom

parentes

Valda

artiklar

Cinahl

13-11-20

1. Burning mouth

syndrome 131

Cinahl

13-11-20 2. Clonazepam 88

Cinahl

13-11-20 3. Complications 92398

Cinahl

13-11-20 4. Drug therapy 89835

Cinahl

13-11-20 5. Therapy 206724

Cinahl

13-11-20 1 AND 2 12 5 3 1(1) 0

Cinahl

13-11-20 1 AND 3 29 1 1 1(1) 0

Cinahl

13-11-20 1 AND 4 37 16 14 9(8) 1

Cinahl

13-11-20 1 AND 5 53 24 16 11(11) 0

3.7 Etiskt övervägande Litteraturstudiens resultat har hämtas från etiskt prövade studier och

refereegranskade och publicerade vetenskapliga artiklar. Artiklarnas resultat och

konklusioner redovisas utan värderingar eller tolkningar.

8

4. Resultat I de granskade artiklarna i denna studie beskrivs olika typer av behandlingar mot

BMS samt dess effekt. Behandlingarna har gett varierande resultat och syftet med

dem är att minska smärta relaterat till BMS.

4.1 Behandling mot BMS Det finns flertalet behandlingsalternativ mot BMS beskrivna i litteraturen vilket

grundar sig i syndromets multifaktoriella etiologi. Dessa kan beskrivas med hjälp av

underkategorierna systemisk, lokal och psykologisk behandling.

Behandlingsalternativen under kategoriindelningen består bland annat av

munsköljningspreparat, kapslar, tabletter, laser samt gruppsykologisk behandling.

4.1.1 Systemisk behandling

I de granskade studierna beskrivs systemisk behandling mot BMS. Dessa läkemedel

administreras antingen peroralt eller intravaskulärt. Läkemedlet tas upp i

blodomloppet för att sedan transporteras till biofasen.

Benzodiazepiner

Fyra artiklar beskriver benzodiazepin som en terapeutisk behandling mot BMS

(Rodríguez-de Rivera-Campillo & Lópes-López 2013; Ko et al. 2012; Barker et al.

2009; Grémeau-Richard et al. 2010).

Rodríguez-de Rivera-Campillo & Lópes-López (2013) beskriver i studien olika

behandlingar hos studiens deltagare med klinisk diagnostiserad BMS. Genom ett

frågeformulär fick varje deltagare enskilt svara på vilken behandling som de använt

mot BMS samt vilka de varit i kontakt med angående syndromet. De fick även

beskriva var smärtan lokaliserats och om smärtan förbättrats efter behandlingstidens

slut. Vanligt förekommande behandlingar mot BMS i studien var orala

benzodiazepiner i form av exempelvis klonazepam. I en annan studie av Ko et al.

(2012) där 100 BMS-patienter deltog användes klonazepam vid behandling mot

BMS. Dessa BMS-deltagare delades in i undergrupper. Behandlingstiden varade i

fyra veckor och deltagarna erhöll 0,5 mg klonazepam 1-2 gånger dagligen.

Grémeau-Richard et al. (2010) beskriver klonazepam som en del av en systemisk

behandling mot BMS. Deltagarna erhöll tre gånger dagligen en halv tablett

innehållande 1 mg klonazepam. Deltagarna fick instruktioner att suga på tabletten

under tre minuter och de fick inte svälja under denna tid. Behandlingen pågick under

3 veckor och deltagarna informerades om att inta tabletten efter måltid.

Benzodiazepiner i form av klonazepam och diazepam har även i en annan studie

beskrivits som ett systemsikt behandlingsalternativ vid BMS. Tjugoen deltagare fick

klonazepam och 70 deltagare fick diazepam. Behandlingstiden varade från mindre än

en vecka upp till fyra år (Rodríguez-de Rivera-Campillo & Lópes-López 2013).

Behandlingstiden med klonazepam var längre än vid diazepam (Barker et al. 2009).

Enligt Rodríguez-de Rivera-Campillo & Lópes-López (2013) studie deltog 91

patienter med BMS där 36,3 % använde olika former av orala benzodiazepiner, 37,4

% använde klonazepam, 56,1 % använde munsköljningspreparat medan 23,08 %

använde någon typ av antidepressivt eller antiinflammatoriskt preparat.

9

Alfa lipoinsyra (ALA)

I fem artiklar jämförs alfa lipoinsyra (ALA) som en systemisk behandling mot BMS i

jämförelse med en placebogrupp (Cavalcanti & Xavier da Silveira 2009; Marino et

al. 2010; Carbone et al. 2009; López-D’alessandro & Escovich 2011; López-Jornet et

al. 2009). Tre av dessa studier beskriver behandlingsutförandet med ALA och

placebo i två faser (Cavalcanti & Xavier da Silveira 2009; Marino et al. 2010;

Carbone et al. 2009). I de två övriga studierna utförs behandlingen under en

tvåmånaders period (López-D’alessandro & Escovich 2011; López-Jornet et al.

2009).

En studie av Cavalcanti & Xavier da Silveira (2009) innefattade 38 deltagare som

delades in i två randomiserade grupper där de i första fasen gav grupp ett ALA

medan de i andra fasen erhöll placebo. Tvåhundra mg ALA eller placebo gavs

dagligen i kapsel under en behandlingsperiod på 30 dagar. En annan studie som

jämfört ALA med placebo varade i åtta veckor där deltagarna fick 400 mg ALA eller

placebo. Därefter följde en två månader lång uppföljning där behandling inte ingick

(Marino et al. 2010). López-Jornet et al. (2009) studie beskriver att 60 deltagare blev

indelade i två grupper varav 30 deltagare erhöll ALA, 800 mg, dagligen under åtta

veckor. Uppföljning av behandlingen gjordes efter en samt två månader. Denna

behandlingsmetod har även använts i Carbone et al. studie (2009) där de även har

jämfört behandlingsresultatet i tre grupper. Grupp ett fick ALA med vitaminer, grupp

två erhöll ALA och grupp tre fick placebo.

López-D’alessandro & Escovich (2011) beskriver behandling med ALA och ALA i

kombination med andra läkemedel som en terapeutisk åtgärd mot BMS. Studien

innefattade 120 deltagare som under två månaders tid deltog i studien. De deltagare

som erhöll ALA medicinerades med 600 mg dagligen.

Örtbaserade preparat

En annan systemisk smärtlindrande behandlingsmetod vid BMS som anges i

litteraturen är Hypercium perforatum extrakt (johannesört). Trettionio BMS-patienter

deltog i studien som genomfördes under 12 veckor. Deltagarna fick antingen kapslar

innehållande vardera 300 mg H. Perforatum extrakt bestående av 0.31 % hypericin

samt 3,0 % hyperforin, verksam substans i johannesört, eller placebo (Sardella et al.

2008).

Herbal compound, ett växtbaserat örtextrakt, har använts som behandling mot BMS i

Spanemberg et al. (2012) studie. Substansen i behandlingspreparatet utgjordes av

catuama. Varje kaspel bestod av 310 mg extrakt vilket utgjordes av 225 mg Paullinia

cupana, 87,5 mg Trichilia catigua, 10 mg Zingiber officinalis samt 87,5 mg

Ptychopetalum olacoides. Deltagarna delades upp i en testgrupp och en

placebogrupp. Placebogruppen erhöll en kapsel snarlik behandlingspreparatet.

Studien pågick i 8 veckor och deltagarna blev instruerade att ta två kapslar dagligen.

Kapslarna skulle intas före två huvudmål, lunch och middag. Kontinuerliga

kontroller av behandlingen utfördes vid 4 och 8 veckor samt att en avslutande

kontroll utfördes efter 12 veckor.

Zinktillskott

Zinkbrist har i en studie av Cho et al. (2010) undersökts som en etiologisk faktor vid

BMS. Studiens syfte var att undersöka om zinktillskott som systemisk behandling

10

kunde vara en terapi för bland annat BMS. Femtiofem deltagare uppvisade låga

zinkvärden och av dessa erhöll 32 deltagare zinktillskott, en tablett dagligen.

Behandlingen varade i 5,6 månader och deltagarna erhöll även

munsköljningspreparat, detsamma som kontrollgruppens 23 deltagare. Tre olika

zinktillskott provades ut i studien med produktnamn Zeten-C®, Aronamin-C®,

Centrum®. Munsköljningspreparatet bestod av 0.5 g dexamethasone samt Saline, en

saltvattenslösning.

Övriga systemiska behandlingspreparat

Toida et al. (2009) beskriver lafitudine, ett antihistamin, som en systemisk

behandling mot BMS. Sextiofyra deltagare som genomförde studien delades in i två

grupper, en testgrupp och en placebogrupp. Deltagarna som antogs till studien hade

tidigare blivit behandlad med andra antihistamin. Studien varade i 12 veckor och

deltagarna erhöll en tablett innehållande 10 mg lafitudine med produktnamn

Protecadin® två gånger dagligen. Vid det första besöket fick deltagarna svara på om

och hur de upplevde BMS-smärtan samt om de upplevde xerostomi. De fick även

redogöra för om de ansågs sig uppleva cancerfobi och smakförändringar, etiologiska

faktorer till BMS. Brist på vitamin B12, järn, zink, folsyra och koppar kontrollerades

då de anses ha en orsak till BMS etiologi för att kunna beräkna lafitudinets

verkningsmekanism.

I en studie av Grémeau-Richard et al. (2010) beskrivs nervblockad som en del i en

systemisk behandling mot BMS. Tjugo deltagare med BMS deltog i studien samt en

kontrollgrupp med 20 kvinnor utan kliniska tecken på BMS. Deltagarna med

diagnostiserad BMS erhöll nervblockad med det verksamma preparatet lidocain eller

saltlösning som placebo. Behandlingen genomfördes under 4 veckor med tre besök

på klinik och smärtintensiteten mättes i VAS.

4.1.2 Lokal behandling

Lokal behandling mot BMS utgörs av att läkemedlet appliceras direkt i biofasen,

läkemedlets verkningsställe, genom munsköljningspreparat, tungprotektor och laser.

Capsaicin

Två studier varav en pilotstudie beskriver capsaicin som en behandling mot BMS

(Silvestre et al. 2012; Marino et al. 2010). Få studier har enligt Silvestre et al. (2012)

gjorts med capsaicin som behandling. Studiens deltagare blev randomiserat indelade

i två grupper. Deltagarna blev innan studien informerade om att inte använda någon

medicin som kan påverka behandlingen av BMS. Grupp A erhöll

munsköljningspreparat innehållande capsaicin medan grupp B fick placebo.

Instruktioner om behandlingen gavs och 15 milliliter munsköljningspreparat

gurglades under 30 sekunder tre gånger dagligen. BMS-smärtan kontrollerades

kontinuerligt under studiens gång.

I Marino et al. (2010) studie varade behandlingen under 8 veckor. Därefter följde en

två månaders utvärdering där behandling inte ingick. Det verksamma preparatet som

användes i studien bestod av 3,54 mikrogram capsaicin per milliliter utvunnet ur

chilipulver. Capsaicinet blandades därefter med 50 ml vatten. Deltagarna erhöll

liksom i studien av Silvestre et al. (2012) munsköljningspreparatet tre gånger

dagligen (Marino et al. 2010).

11

Övriga munsköljningspreparat

Behandling med ett antiinflammatoriskt munsköljmedel bestående av azulene

sulfonate sodium med produktnamn Azunol® 4 % har i samband med systemisk

antihistaminbehandling, lafitudine, gett effekt. Deltagarna i den aktuella studien blev

informerade om att sköljningen skulle utföras fyra gånger dagligen under 12 veckor.

Testgruppen erhöll munsköljningspreparat och systemisk antihistaminbehandling

medan kontrollgruppen endast erhöll munsköljningspreparatet som behandling mot

BMS. Munsköljningspreparatet ansågs ha både en inflammationshämmande

egenskap samt en psykologisk påverkan. Undersökningar och kontroller av

behandlingen genomfördes vid fem tillfällen under studiens gång (Toida et al. 2009).

Tungprotektor

Tungprotektor har i två studier testats som lokal behandling mot BMS. I båda

studierna användes denna tungprotektor i syfte att minska smärtbildande känsla på

grund av tungrörelse och tungpressning mot tänder och annan vävnad i munhålan

(López-Jornet et al. 2011; López-Jornet et al. 2013).

I López-Jornet et al. studie (2013) beskrivs tungprotektor som en del i en behandling

mot BMS. I både López-Jornet et al. (2011) & López-Jornet et al. (2013) användes

ett skyddande plastöverdrag på tungan med en tjocklek på 0,1 mm, transparent till

utseende samt hade en låg densitet. Plastfilmen sträckte sig från tippen på tungan till

tungans bakre tredjedel. Deltagarna blev detaljerat informerade om BMS och erhöll

information om att undvika att pressa tungan mot tänder eller annan vävnad i

munhålan samt att inte utföra tung- och/eller mucosal påbitning.

López-Jornet et al. (2011) beskriver att behandlingen utfördes under två månader där

deltagarna delades upp i två grupper, en testgrupp och en kontrollgrupp. Testgruppen

erhöll information om att använda tungprotektorn i 15 minuter tre gånger dagligen. I

López-Jornet et al. studie (2013) delades deltagarna in i tre grupper. Ena gruppen

fick använda tungprotektor, andra gruppen fick använda tungprotektor samt Aloe

Vera Barbadensis, en gel mot brännskador, och den tredje gruppen erhöll

tungprotektor och placebogel. Grupperna som erhöll gel som behandling fick

information om att smörja 0,5 ml läkemedel direkt på de ömma områdena i

munhålan. Behandlingen pågick under tre månader och deltagarna fick samma

information som i López-Jornet et al. (2011) studie angående användning av

tungprotektorn (López-Jornet et al. 2013).

Laserbehandling

I en studie av Pezelj-Ribarić et al. (2013) beskrivs laserbehandling som en terapi mot

BMS. Deltagarna på 40 personer delades in i två grupper där den ena gruppen erhöll

lågfrekvent laserterapi medan den andra gruppen fick laser som placebo.

Testgruppen som erhöll lågfrekvent laserterapi fick behandling fem dagar per vecka

under en fyra veckorsperoid, detsamma som placebogruppen. Laserbehandlingen

bestod av 685-nm gallium-aluminium-arsenik diod laser medan placebogruppen

erhöll en inaktiv laser, utan verksam strålning, som behandling. Behandlingsområdet

för laser var begränsad till tungan och applicerades via en lasersond som försiktigt

vidrörde vävnaden. Varje behandlingsomgång tog 10 minuter. Studien utgjordes

även av ett salivflödesprov för att kontrollera mängden TNF-a samt IL-6 i saliven då

detta möjligen kan ha ett samband med BMS och öka BMS-smärta. Detta gjordes

både innan och efter påbörjad behandling av BMS.

12

4.1.3 Psykologisk behandling

Vid BMS har psykologisk behandling beskrivits som en metod för att bemästra

syndromet. Behandlingen utgår från en samverkan mellan terapeuten och klienten

och syftar till att förändra beteenden som kan påverka BMS.

Terapeutisk gruppsykologisk behandling

En studie av Miziara et al. (2009) beskriver psykoterapi på gruppnivå som en

behandling mot BMS. Deltagarna genomgick en fysisk undersökning, ett

laboratoriescreeningstest där bland annat blodprov samt psykologisk bedömning

ingick för att erhålla deltagare med BMS. Deltagarna fick även kort svara på ett

frågeformulär angående BMS-smärtan. Placebogruppen med 20 deltagare erhöll som

behandling dagligen en placebokapsel under en period på 30 dagar. Testgruppens

behandling utgjordes av ett möte med samma psykolog en gång per vecka under tre

månader. Testgruppen delades in i mindre grupper om 4 personer och i behandlingen

ingick även en preliminär psykologisk bedömning.

4.2 Effekt av behandling mot BMS De behandlingar som finns att tillgå mot BMS har gett varierande effekt. De

granskade artiklarnas främsta mål var att minska BMS-symtom hos deltagarna.

Resultatet av studierna anses kunna påverka syndromet och därmed minska smärtan

hos BMS-patienterna. I studierna registrerar och mäter författarna ofta deltagarnas

självupplevda smärtintensitet med hjälp av visuell analog skala (VAS) från 0-10, där

0 innebär att ingen BMS-smärta noterats medan 10 är den högsta smärtintensiteten

på skalan.

4.2.1 Effekt av systemisk behandling

Systemiska behandlingsformer har gett varierande resultat i syfte att minska BMS-

smärta relaterat till syndromets lokalisering.

Benzodiazepiner

I fyra studier beskrivs effekten av behandling med benzodiazepiner främst i form av

klonazepam men även i jämförelse med diazepam mot BMS (Rodríguez-de Rivera-

Campillo & Lópes-López 2013; Grémeau-Richard et al. 2010; Ko et al. 2012; Barker

et al. 2009).

I studien av Rodríguez-de Rivera-Campillo & Lópes-López (2013) beskrivs

behandling med klonazepam mot BMS som ett verksamt preparat. Av deltagarna

upplevde 24 % att deras brännande symtom förbättrats efter behandling. Tolv

deltagare upplevde ingen förändring i smärta medan 21 deltagare upplevde en

smärtförbättring. Detta gav en statistisk signifikans beträffande att klonazepam som

behandling mot BMS är effektivt.

Rodríguez-de Rivera-Campillo & Lópes-López (2013) studie kan jämföras med två

andra studier där de studerat effekten av klonazepam som behandling mot BMS på

ett liknande sätt. Ko et al. (2012) beskriver att en smärtreduktion kunde uppmätas

hos deltagarna som erhöll klonazepambehandling. Detta gav en statistisk signifikans

beträffande reduktionen av smärta där brännande och värkande symtom relaterat till

BMS gav den största skillnaden (Ko et al. 2012). Grémeau-Richard et al. (2010)

beskriver att deltagarna efter 21 dagars behandling upplevde en smärtreduktion. Sju

av 20 deltagare upplevde att klonazepam som behandling mot BMS var mycket

13

effektiv. Ytterligare sex deltagare upplevde en förbättring av BMS-smärta medan

fyra av deltagarna inte upplevde någon smärtreduktion alls. De tre resterande

deltagarna upplevde en försämring av BMS-smärtan efter behandling med

klonazepam.

I en annan studie beskriver Barker et al. (2009) effekten av klonazepam och

diazepam som behandling mot BMS. Både behandling med klonazepam och

diazepam förbättrade BMS-symtomen och minskade BMS-smärtan hos deltagarna.

Det visade sig dock att smärtan reducerades långsammare med klonazepam i

jämförelse med diazepam. Ett bättre resultat kunde även ses efter behandling med

klonazepam, dock uppmättes ingen statistisk signifikans. Av deltagarna som erhöll

klonazepam upplevde 71,2 % att BMS-symtomen förbättrats medan 55,1 % av

deltagarna som erhöll diazepam upplevde en smärtreduktion.

Alfa lipoinsyra (ALA)

Fem artiklar beskriver effekten av ALA mot BMS (Cavalcanti & Xavier da Silveira

2009; Marino et al. 2010; Carbone et al. 2009; López-D’alessandro & Escovich

2011; López-Jornet et al. 2009).

Cavalcanti & Xavier da Silveira (2009) beskriver att 22 deltagare upplevde någon

typ av smärtreduktion med ALA medan 23 deltagare upplevde smärtförbättring med

placebo vid jämförelse mellan de två behandlingsperioderna, på 20 dagar. Två

deltagare i ALA-gruppen upplevde total smärtreduktion medan fyra upplevde detta

vid placebo. En statistisk signifikans kunde ses i smärtlindring i båda grupperna, men

jämförelse grupperna emellan kunde det inte uppvisas.

Carbone et al. (2009) studie har utförts på liknande sätt som Cavalcanti & Xavier da

Silveira (2009) studie där effekten av ALA beskrivs. Studien gav dock ingen

signifikant skillnad i smärtreduktion av BMS. Marino et al. (2010) beskriver effekten

av ALA och placebo vid behandling mot BMS. Efter behandlingsperiodens slut

kunde en signifikant skillnad mätas i VAS beträffande smärtreduktion av BMS efter

behandling med ALA. Det medför att ALA reducerar smärtsymtom relaterat till

BMS.

López-Jornet et al. (2009) beskriver reduktion av BMS-smärta. Smärtan som

uppmättes efter behandlingen hos testgruppen och placebogruppen hade minskat.

Resultatet visar dock på att ingen signifikant skillnad kunde uppmätas. De kunde inte

heller se någon signifikant skillnad avseende smärtreduktion efter behandling hos

ALA-gruppen och placebogruppen. Ett resultat som framkom var att

behandlingsmetoden gav minimala biverkningar vilket visade sig vara värdefullt.

López-D’alessandro & Escovich (2011) beskriver i sin studie effekten av ALA i

samband med gabapentin (GABA), ett smärtreducerande preparat. Hos 55 % av

deltagarna i ALA-gruppen sågs en smärtreduktion. Hos 70 % av deltagarna som

erhöll både ALA och GABA sågs en positiv förbättring av BMS. Hos dessa var odds

Ratio 13,2 gånger större jämfört med placebo. Odds Ratio visade även på att de som

enbart erhöll ALA i denna studie hade sju gånger större chans att uppnå en positiv

reduktion beträffande BMS-smärta. Både ALA och ALA i kombination med GABA

var effektivit vid behandling mot BMS för att minska syndromets brännande och

smärtande symtom.

14

Örtbaserade preparat

Sardella et al. (2008) och Spanemberg et al. (2012) har beskrivit effekten av

behandling med örtbaserade preparat mot BMS. Sardella et al. (2008) studie

uppvisade ingen smärtreduktion med H. Perforatum extrakt. Det kunde dock

konstateras att antalet smärtande områden i munhålan hade minskat vilket gav en

signifikant skillnad. I Spanemberg et al. (2012) studie visar resultatet på att både

behandling med Catauama och placebo gav en smärtreduktion beträffande BMS. Den

största smärtreduktionen sågs i testgruppen.

Zinktillskott Cho et al. (2010) beskriver effekten av zinktillskott samt placebo vid behandling av

BMS. Av 32 patienter som erhöll zinktillskott upplevde totalt 23 av dem delvis

smärtreduktion medan nio av dessa 32 inte upplevde någon skillnad alls. I

placebogruppen upplevde 12 av 23 deltagare smärtreduktion medan 11 av dessa 23

inte upplevde någon smärtreduktion. Vid uppföljning efter sex månader sågs en

förbättring av smärtintensitet i båda grupperna med en statistisk signifikant skillnad

avseende smärtreduktion hos zinktillskottsgruppen.

Effekt av övriga systemiska behandlingspreparat

Toida et al. (2009) beskriver att lafitudine i kombination med azulene sulfonatskölj

gav en signifikant smärtreduktion. I placebogruppen sågs också en smärtreduktion

med en signifikant skillnad. Smärtreduktionen var högre i lafitudine-gruppen i

jämförelse med placebogruppen med en statistisk signifikans.

Grémeau-Richard et al. (2010) beskriver även effekten av lingual nervblockad som

terapeutisk åtgärd mot BMS. Ingen statistisk signifikans beträffande smärtintensitet

kunde uppmätas mellan gruppen som erhöll nervblockad med lidocain eller

placebogruppen som erhöll saltvattenlösning.

4.2.2 Effekt av lokal behandling

Studier har visat att lokal behandling har gett varierade effekt där biverkningar har

påverkat i viss grad vid administrering av läkemedlet.

Capsaicin

Två studier beskriver effekten av capsaicin mot BMS (Silvestre et al. 2012; Marino

et al. 2010). Silvestre et al. (2012) studie uppvisar att en smärtreduktion kunde

noteras efter behandling med capsaisin. I Marino et al. (2010) studie upplevde 57 %

av deltagarna en förbättring av BMS-symtomen. De deltagare som erhöll capsaisin

uppvisade smärtreduktion med en statistisk signifikans. Enligt Silvestre et al. (2012)

kan capsaisin användas vid behandling av BMS med ett verksamt

behandlingsresultat men anses ha vissa begränsningar då biverkningar har uppvisats i

form av en ökad brännande smärta i munhålan hos en tredjedel av deltagarna.

Tungprotektor

López-Jornet et al. (2011) och López-Jornet et al. (2013) beskriver effekten av

tungprotektor mot BMS. I López-Jornet et al. (2013) studie delades smärtskalan in i

tre kategorier, mild, måttlig samt svår smärta. Resultatet visar att smärtintensiteten

minskade efter tre månaders behandling hos de med svår BMS-smärta. I grupperna

med mild, måttlig och svår smärta sågs en smärtreduktion, dock inte en signifikant

skillnad. Hos deltagare med lätt smärta som erhöll både tungprotektor och Aloe Vera

15

gel ökade smärtan något. Trots detta kunde författarna dra slutsatsen att

tungprotektor i samband med Aloe Vera gel är effektivt och ger ett smärtreducerande

resultat vid behandling mot BMS.

López-Jornet et al. (2011) studie beskriver att en statistisk signifikant skillnad kunde

ses mellan grupperna. Vid behandlingstidens slut sågs en smärtreduktion hos de som

erhöll tungprotektor. Behandling med tungprotektor är effektivt för att bemästra

BMS.

Laserbehandling

I en studie av Pezelj-Ribarić et al. (2013) beskrivs effekten av laserbehandling mot

BMS. Det sågs en signifikant skillnad i minskad mängd TNF-a och IL-6 i saliven

efter laserbehandlingen. I kontrollgruppen sågs ingen signifikant skillnad avseende

detta varken före eller efter behandlingens slut. Resultatet visar att ingen signifikant

skillnad kunde uppmätas avseende smärtreduktion hos gruppen som erhöll laser,

685-nm gallium-aluminium-arsenik diod laser, som behandling efter laserterapin.

Dock sågs en reduktion av TNF-a och IL-6 i saliven vilket anses kunna påverka

BMS-syndromet och smärtintensiteten.

4.2.3 Effekt av psykologisk behandling

En studie beskriver effekten av psykologisk behandling vid BMS och visar på hög

trovärdighet och effektivitet avseende att minska BMS-smärta.

Terapeutisk gruppsykologisk behandling

Miziara et al. (2009) beskriver effekten av gruppsykologisk behandling mot BMS.

Resultatet visar på en sänkning avseende smärtintensitet hos de deltagare,

motsvarade 70,8 %, som erhöll psykoterapeutisk behandling. Hos de deltagare som

erhöll placebo visade endast 40 % upp en smärtreduktion efter behandlingstiden. En

statistisk signifikans kunde konstateras i jämförelse grupperna emellan.

Gruppsykologisk behandling är ett viktigt och effektivt alternativ för att bemästra

BMS multifaktoriella etiologi samt att inga biverkningar kunde konstateras vilket gör

behandlingen trovärdig.

16

5. Diskussion Syftet med studien var att undersöka vilka behandlingar som finns att tillgå vid BMS

samt vilken effekt dessa har gett. Flertalet artiklar framhåller att syndromet är

svårbehandlat och behandlingsstudier har gjorts sedan lång tid tillbaka för att

undersöka BMS etiologiska faktorer. De olika behandlingarna tyder på svårigheter

vid fastställande av en fungerande behandlingsmetod då syndromet ter sig olika hos

olika individer. I de granskade studierna använder sig författarna av olika typer av

behandlingar för att bemästra BMS. Dessa kan kategoriseras som systemisk, lokal

samt psykologisk behandling.

5.1 Metoddiskussion Studien är utformat som en litteraturstudie där resultatet från flera vetenskapliga

artiklar är sammanfogade. Artiklarna har studerats av författarna tillsammans vilket

kan höja studiens reliabilitet. Reliabiliteten ökar också då granskningen utförts

tillförlitligt enligt granskningsmallar. Framtida studier kan med fördel därmed

utföras på ett liknande sätt och utvecklas. Genom noggrann granskning har

författarna undersökt artiklar relaterat till behandling och effekten av dessa mot BMS

vilket besvarar syftet med relevans och kan höja studiens validitet.

Metodens nackdelar är att vissa studier kan ha exkluderats under granskning

beroende av inklusionskriterier. Det innebär att artiklar med låg kvalitet eller artiklar

läsbara på andra språk än engelska exkluderats. En annan faktor som kan ha påverkat

studiens resultat är att alla sökordskombinationer för ämnet inte har utforskats. Det

medför att all relevant litteratur inte har granskats. Studien kan på grund av

begränsad erfarenhet uppvisa en mindre omfattning och därmed kan resultatet ha

påverkats.

5.2 Resultatdiskussion Behandling mot BMS har länge studerats och Lamey & Lamb (1988) beskriver att

olika behandlingar, mot syndromets etiologiska faktorer, ger resultat mot BMS.

Diazepam är ett ångestdämpande och muskelavslappnande preparat med risk för

tillvänjning. Abstinens kan uppträda efter användning med symtom som bland annat

smärta, förvirring, sömnproblem och ångest (Farmaceutiska Specialiteter i Sverige

[FASS] 2014). Barker et al. (2009) beskriver att nackdelen med diazepam är att en

lång behandlingsperiod måste genomföras för att erhålla effekt av läkemedlet medan

fördelen med diazepam är att preparatet verkar snabbare i jämförelse med

klonazepam. Klonazepam har gett statistiskt signifikanta skillnader avseende att

minska BMS-smärta och i jämförelse med diazepam verkar klonazepam vara ett

bättre behandlingsalternativ. Livskvaliteten verkar även öka i högre grad hos de som

konsumerar klonazepam i jämförelse med diazepam.

Tidiga studier av Grushka et al. (1998) bekräftar också effekten av klonazepam mot

BMS, även vid låga doser. Klonazepam är dock ett narkotikaklassat preparat med

risk för tillvänjning och förskrivare bör därför med försiktighet skriva ut detta

läkemedel (FASS 2014). En viktig aspekt att ta hänsyn till är kostnader och Hens et

al. (2012) har beskrivit hur kostnadseffektivt klonazepam är i jämförelse med andra

preparat mot BMS såsom exempelvis ALA. Klonazepam ger det mest värdefulla

behandlingsresultatet samt att kostnaden är betydligt lägre i förhållande till övriga

terapeutiska behandlingar. Det tyder på att klonazepam både är kostnadseffektivt på

samhälls- och patientnivå. Klonazepam är i Sverige ett receptbelagt läkemedel som

17

ingår i läkemedelsförmånen (FASS 2014) och omfattas av högkostnadsskyddet. Det

är en viktig aspekt ur ett patientekonomiskt perspektiv och som talar för användning

av preparatet. Receptbelagda preparat kan vara en fördel vid behandling mot BMS då

patienten får ta del av information och därmed erhåller kontinuerliga uppföljningar

om preparatets verkan från en legitimerad yrkesutövare. Resultatet påvisar att

klonazepam är det mest undersökta och därmed även den mest effektiva

behandlingen avseende smärtreduktion mot BMS trots biverkningar.

Ett annat undersökt preparat är ALA, ett kosttillskott, som verkar lovande mot BMS.

Vid behandling med ALA framkom det att preparatet inte ger några stora

biverkningar och därmed kunde flertalet deltagare fullfölja behandlingen (López-

Jornet et al. 2009). Skillnader mellan ALA och klonazepam framkommer då ALA

uppvisar varierande resultat. Klonazepam uppvisar dock biverkningar, tillvänjning,

vilket kan jämföras med ALA som ger få biverkningar. En aspekt att ta hänsyn till är

skillnader i dosering vid ALA, från 200-800 mg per dos. Det utgör att trovärdigheten

för preparatets verkan kan minska då ingen lämplig dos har fastställts.

En fördel med ALA är att det är lättillgängligt, receptfritt, medan klonazepam måste

förskrivas. ALA ingår dock inte i läkemedelsförmånen (FASS 2014) och kan därför

bli dyrare ur ett patientekonomiskt perspektiv i längden då patienten står för hela

kostnaden. Det kan jämföras som en nackdel mot klonazepam. Ett verksammare

resultat vid klonazepambehandling har påvisats vilket utgör att det är mer effektivt

än ALA mot BMS. Däremot verkar ALA i kombination med andra terapeutiska

åtgärder mer lovande på grund av risken för tillvänjning med klonazepam.

H. Perforatium extrakt och Catuama, kosttillskott, är inte effektivt mot BMS.

Catuama har även i Spanemberg et al. (2012) studie gett biverkningar i form av

sömnproblem och trötthet. Zinktillskott, ett annat kosttillskott, visar däremot ett

verksamt resultat mot BMS (Cho et al. 2010). Zinktillskott uppvisar även större

effekt mot BMS i jämförelse med H. Perforatium extrakt och Catuama men är inte

effektiv nog för att bemästra BMS. ALA har gett ett bättre resultat i förhållande till

andra kosttillskott för att bemästra BMS. Däremot är ALA inte är lika effektivt som

behandling med ett förskrivet läkemedel såsom klonazepam vilket kan tyda på att

enbart kosttillskott inte är tillräckligt verksamt för att bemästra syndromet.

Biverkningar från läkemedel mot BMS har även framkommit vid behandling med

capsaicin vilket en tredjedel av deltagarna uppvisade. Deltagarna upplevde en

intensiv och brännande smärta i munhålan upp till 20 minuter efter administrering.

Det är en vanlig biverkning och har förutom i munhålan även gett smärta vid

applicering på bland annat huden (Silvestre et al. 2012; SBU 2006). En viktig aspekt

är att capsaicin trots biverkningar lindrar smärtan hos BMS-patienter.

Capsaicin är i Sverige ett dyrt läkemedel, till skillnad mot klonazepam, men ingår i

läkemedelsförmånen (FASS 2014). Det studerade preparatet finns dock inte

tillgängligt i beredningsform i Sverige och därför är det svårt att jämföra kostnader i

jämförelse med exempelvis klonazepam. En fördel med capsaicin är att det är ett

läkemedel som är lätt för patienten att själv administrera. Effekten av läkemedlet kan

ha en betydande roll för BMS-patienter och underlätta deras vardag. Aspekter att ta

hänsyn till är att capsacin ger mindre allvarliga biverkningar än klonazepam men fler

studier krävs för att redogöra effekten i jämförelse mot klonazepam.

18

En annan undersökt behandling är antihistaminbehandling, lafitudine, som enligt en

studie har gett stor effekt mot BMS i kombination med munsköljningspreparat. Få

biverkningar uppkom hos deltagarna i studien. Det finns inte heller några noteringar

om tillvänjning som klonazepam uppvisar (Toida et al. 2009; FASS 2014). Preparatet

anses ge effekt mot BMS men det är dock ett avskrivet läkemedel i Sverige och

därför kan inga jämförelser avseende biverkningar, kostnader och tillgänglighet

göras. Deltagare som erhöll behandling hade tidigare fått antihistaminbehandling

(Toida et al. 2009) vilket tros påverka effekten av läkemedlet. Fler studier krävs för

att fastställa om lafitudine är verksamt mot BMS samt om de är lämpligare än

farmaceutisk klonazepambehandling.

I studier som beskriver tungprotektor som behandling var resultaten lovande

avseende reduktion av BMS-smärta (Lópes-Jornet et al. 2011). Inga biverkningar har

rapporterats och socialstyrelsen (2014) har bedömt att det finns för lite underlag för

att granska om tungprotektor är kostnadseffektivt trots att den visat sig vara effektiv

mot BMS. Det har dock konstateras att tungprotektor ökar livskvaliteten för BMS-

patienter men däremot ses ingen förbättring av den psykiska hälsan. Fördelen med

tungprotektor är att den är lättanvänd. Ytterligare en aspekt att ta hänsyn till är att

den inte ger några biverkningar och verkar därför lämplig som behandling mot BMS

i jämförelse med klonazepam och övriga farmaceutiska läkemedel. Därmed ses inga

stora nackdelar med tungprotektor. Fler studier krävs för att undersöka om

tungprotektor medför smärtreduktion på ett effektivit sätt utifrån både kostnad och

verksam aspekt. Däremot verkar behandlingen lovande då den kan utföras i hemmet

och verkar ha inverkan på BMS-smärta.

I de granskade studierna beskrivs att den BMS-drabbade populationen innefattar

framför allt kvinnor mellan 60-80 år (Mingeuez-sanz et al. 2011; Netto et al. 2011).

Att kvinnor i denna ålder oftare än män drabbas av BMS tros bero på att kvinnor

genomgår hormonella förändringar under klimakteriet. Det kan leda till psykisk

ohälsa vilket i sin tur har en stor påverkan på BMS och därför tros psykologisk

behandling ha en inverkan (Malik et al. 2012). Femiano et al. (2004) beskriver att

behandling med psykoterapi i kombination med ALA ökar smärtreduktionen hos

BMS-patienter. Slutsatsen av detta resultat är att denna behandling, redan för tio år

sedan, ger ett verksamt resultat i syfte att minska BMS-smärta. Psykoterapi har enligt

en litteraturöversikt visat sig reducera smärta i högre grad än om enbart läkemedel

erhålls av patienten (Statens beredning för medicinsk utvärdering [SBU] 2006).

Gruppsykologisk terapi har även i en granskad studie av Miziara et al. (2009) visat

sig reducera BMS-smärta hos flertalet deltagare. Det medför att psykoterapi verkar

lovande som behandling mot BMS där behandlingen inte heller uppvisar några

biverkningar. Enligt SBU (2006) är gruppsykologisk terapi mer kostnadseffektivt i

förhållande till individuell psykologisk terapi. Psykoterapi har enligt socialstyrelsen

(2014) en måttlig till stor inverkan på BMS där tung- och munsveda anses skapa

problem för individens orala hälsa och livskvalitet.

Det framkommer större kostnader vid psykoterapi än vid användning av

farmaceutiska läkemedel såsom klonazepam (FASS 2014; SBU 2006). Däremot

verkar psykoterapi mer lovande ur ett hälsoperspektiv på patientnivå då inga

biverkningar har konstaterats och därmed anses psykoterapi vara ett lämpligare

alternativ. En kombinerad behandling där psykoterapi och farmaceutisk behandling

19

ingår kan vara bra ur både verksam och ekonomisk aspekt på samhälls- och

patientnivå. Psykoterapi verkar därmed vara en kvalificerad behandling mot BMS då

en viktig aspekt att ta hänsyn till är att patientgruppen ofta uppvisar psykologiska

besvär.

Det krävs mer forskning inom området kring BMS etiologi för att kunna utforska och

fastställa en behandling med tanke på syndromets psykogena, lokala och systemiska

påverkan. Vidare forskning krävs även för att skapa insikt i att underlättar tillvaron

och skapar livskvalitet för de BMS-drabbade patienterna. En individanpassad

vårdplan bör utformas för att erhålla fördelaktiga behandlingsresultat.

Denna studie kan ha betydelse inom tandvården, området oral hälsa, och öka

kunskapen om BMS, behandlingar samt dess effekt hos blivande tandhygienister.

Resultatet beskriver att effektiva, farmaceutiska och psykologiska, behandlingar

finns att tillgå. Patienten har möjlighet att få läkemedel förskrivet eller

självmedicinera med kosttillskott. Det finns potential att patienten kan bli helt

smärtfri eller uppleva smärtreduktion av BMS, men fler behandlingsstudier krävs.

Självmedicinering kan vara en viktig aspekt då BMS påverkar den drabbade

patientens vardag. Det är även viktigt då BMS är svår diagnostiserat och därmed

ökar vikten av att behandlingen kan utföras i hemmet. En kombination av

farmaceutiska läkemedel så som klonazepam eller ALA samt psykologisk

behandling kan öka effekten mot BMS. Kombinationen kan medföra att ett mindre

intag läkemedel behövs och därmed kan biverkningsfrekvensen minska. Att påbörja

behandling med ALA och psykoterapi i kombination torde därför vara lämpligt med

tanke på biverkningar från klonazepam. Fyra viktiga aspekter som tandvården bör ta

hänsyn till när det gäller behandlingar och förskrivning av läkemedel mot BMS är att

väga effekten av behandlingen mot biverkningar, tillgänglighet av läkemedel och

kostnad.

6. Konklusion Behandling mot BMS innefattar farmaceutiska läkemedel, kosttillskott samt

psykologisk behandling med inverkan på BMS. Varierande smärtreducerande

resultat har noterats efter behandling och det mest effektiva resultatet har påvisats

efter behandling med klonazepam samt ALA. Utöver dessa preparat gav

gruppsykologisk behandling en smärtreduktion vid BMS, utan biverkningar, och

verkar därför lämpligare än enbart farmaceutiska läkemedel.

20

7. Referenser Artiklar markerade med en * utgör underlaget till studiens resultat.

Bajaj, S. Prasad, S. Gupta, A. Bahadur singh, V. (2012). Oral manifestations in type-

2 diabetes and related complications. Indian Journal Endocrinol Metabolism, 16, (5),

777-779.

Bakas, T. McLennon, SM. Carpenter, JS. Buleow, JM. Otte, JL. KM. Ellett, ML.

Hadler, KA. Welch, JL. (2012). Systematic review of helath-related quality of life

models. Helath and quality of life outcomes, 10, (134), 1-12.

Balasubramaniam, R. Klasser, GD. Delcanho, R. (2009). Separating oral burning

from burning mouth syndrome: unravelling a diagnostic enigma. Australien Dental

Journal, 54, (4), 293-299.

*Barker, KE. Baststone, MD. Savage, NW. (2009). Comparison of treatment

modalities in burning mouth syndrome. Australian Dental Journal, 54, (4), 300-305.

*Carbone, M. Pentenero, M. Carrozzo, M. Ippolito, A. Gandolfo, S. (2009). Lack of

efficacy of alpha-lipoic acid in burning mouth syndrome: a double-blind,

randomized, placebo-controlled study. European Journal of Pain, 13, (5), 492-496.

*Cavalcanti, DR & Xavier da Silveira, FR. (2009). Alpha lipoic acid in burning

mouth syndrome--a randomized double-blind placebo-controlled trial. Journal of

Oral Pathology & Medicine, 38, (3), 254-261.

Cerchiari, DP. Dutra de Moricz, R. Alves Sanjar, F. Bogar Rapoport, P. Moretti, G.

Michelin Guerra, M. (2006). Burning mouth syndrome: etiology. Brazilian Journal

of Otorhinolaryngology, 72, (3), 419-424.

Chainani-Wu, N. Madden, E. Silverman, S Jr. (2011). A case-control study of

burning mouth syndrome and sleep dysfunction. Oral Surgery, Oral Medicine, Oral

Pathology, Oral Radiology and Endodontics, 112, (2), 203-208.

*Cho, GS. Han, MW. Lee, B. Roh, JL. Choi, SH. Cho, KJ. Nam, SY. Kim SY.

(2010). Zinc deficiency may be a cause of burning mouth syndrome as zinc

replacement therapy has therapeutic effects. Journal of Oral Pathology & Medicine,

39, (9), 722-727.

Ching, V. Grushka, M. Darling, M. Su, N. (2012). Increased prevalence of

geographic tongue in burning mouth complaints: a retrospective study. Oral Surgery,

Oral Medicine, Oral Pathology and Oral Radiology, 114, (4), 444-448.

Conti, M. Merlani, P. Ricou, B. (2012). Prognosis and quality of life of elderly

patients after intensive care. Swiss Medical Weekly, 10, (142), 1-11.

de Souza, FT. Amaral, TM. dos Santos, TP. Abdo, EN. Aguiar, MC. Teixeira, AL.

Kummer, AM. Abreu, MH. Silva, TA. (2012) Burning mouth syndrome: a

therapeutic approach involving mechanical salivary stimulation. Headache, 52, (6),

1026-1034.

21

Farmaceutiska Specialiteter i Sverige [FASS] (2014). Capsaicin. [Elektronisk]

Tillgänglig:

http://www.fass.se/LIF/product?3&userType=0&nplId=19961115000010 [14-02-

26].

Farmaceutiska Specialiteter i Sverige [FASS] (2014). Diazepam. [Elektronisk]

Tillgänglig:

http://www.fass.se/LIF/product?1&userType=2&nplId=19960927000133 [14-02-

07].

Farmaceutiska Specialiteter i Sverige [FASS] (2014). Klonazepam. [Elektronisk]

Tillgänglig:

http://www.fass.se/LIF/product?4&userType=0&nplId=19741101000060&docType

=3#side-effects [14-02-10].

Femiano, F. Gombos, F. Scully, C. (2004) Burning Mouth Syndrome: open trial of

psychotherapy alone, medication with alpha-lipoic acid (thioctic acid), and

combination therapy. Medicina Oral, 9, (1), 8-13.

Gao, J. Chen, L. Zhou, J. Peng, J. (2009). A case–control study on etiological factors

involved in patients with burning mouth syndrome. Journal of Oral Pathology &

Medicine, 38, (1), 24-28.

*Grémeau-Richard, C. Dubray, C. Aublet-Cuvelier, B. Ughetto, S. Woda, A. (2010).

Effect of lingual nerve block on burning mouth syndrome (stomatodynia): a

randomized crossover trial. Pain, 149, (1), 27-32.

Grushka, M. Epstein, J. Mott, A. (1998). An open-label, dose escalation pilot study

of the effect of clonazepam in burning mouth syndrome. Oral surgery, oral

medicine, oral pathology , oral radiology & endodontology, 86, (5), 557-61

Hakeberg, M. Hallberg, LR. Berggren, U. (2003). Burning mouth syndrome:

experiences from the perspective of female patients. European Journal Of Oral

Sciences, 111, (4), 305-311.

Hens, MJ. Alonso-Ferreira, V. Villaverde-Hueso, A. Abaitua, I. Posada de la Paz,

M. (2012). Cost-effectiveness analysis of burning mouth syndrome therapy.

Community Dentistry and Oral Epidemiology 40, (2), 185–192.

Kho, HS. Lee, JS. Lee, EJ. Lee, JY. (2010). The effects of parafunctional habit

control and topical lubricant on discomforts associated with burning mouth

syndrome (BMS). Archives of Gerontology and Geriatrics, 51, (1), 95-99.

*Ko, JY. Kim, MJ. Lee, SG. Kho, HS. (2012). Outcome predictors affecting the

efficacy of clonazepam therapy for the management of burning mouth syndrome

(BMS). Archives of Gerontology and Geriatrics, 55, (3), 755-761.

Lamey, PJ & Lamb, AB. (1988). Prospective study of aetiological factors in burning

mouth syndrome. British Medical Journal, 269, (6631), 1243-1246.

22

*López-D’alessandro, E & Escovich, L (2011). Combination of alpha lipoic acid and

gabapentin, its efficacy in the treatment of Burning Mouth Syndrome: a randomized,

double-blind, placebo controlled trial. Medicina Oral, Patología Oral Y Cirugía

Bucal, 16, (5), e635-640.

López-Jornet, P. Camacho-Alonsi, F. Andujar-Mateos, P. Sánchez-Siles, M.

Gómes.García, F. (2010). Burning mouth syndrome: Update. Medicina Oral,

Patología Oral Y Cirugía Bucal, 15, (4), 562-568.

* López-Jornet, P. Camacho-Alonso, F. Andujar-Mateos, P. (2011). A prospective,

randomized study on the efficacy of tongue protector in patients with burning mouth

syndrome. Oral Diseases, 17, (3), 277-282.

*López-Jornet, P. Camacho-Alonso, F. Leon-Espinosa, S. (2009). Efficacy of alpha

lipoic acid in burning mouth syndrome: a randomized, placebo-treatment study.

Journal of Rehabilitation, 36, (1), 52-57.

Lópes-Jornet, P. Camacho-Alonso, F. Lucero Berdugo, M. (2009). Measuring the

impact of oral mucosa disease on quality of life. European Journal of Dermatology,

19, (6), 603-306.

*López-Jornet, P. Camacho-Alonso, F. Molino-Pagan, D. (2013). Prospective,

randomized, double-blind, clinical evaluation of Aloe vera Barbadensis, applied in

combination with a tongue protector to treat burning mouth syndrome. Journal of

Oral Pathology & Medicine, 42, (4), 295-301.

Malik, R. Goel, S. Misra, D, Panjwani, S. Misra, A. (2012). Assessment of anxiety

and depression in patients with burning mouth syndrome: A clinical trial. Journal of

Mid-life Health, 3, (1), 36-39.

*Marino, R. Torretta, S. Capaccio, P. Pignataro, L. Spadari, F. (2010). Different

therapeutic strategies for burning mouth syndrome: preliminary data. Journal of Oral

Pathology & Medicine, 39, (8), 611-616.

Minguez-Sanz, M-P. Salort-Llorca, C. Silvestre-Donat, F-J. (2011). Etiology of

burning mouth syndrome: A review and update. Medicina Oral, Patología Oral Y

Cirugía Bucal, 16, (2), 144-148.

*Miziara, ID. Filho, BC. Oliveira, R. Rodrigues dos Santos, RM. (2009). Group

psychotherapy: an additional approach to burning mouth syndrome. Journal of

Psykosomatic Research, 67, (5), 443-448.

Mock, D & Chugh, D. (2010). Burning mouth syndrome. International Journal of

Oral Science, 2, (1), 1-4.

Moore, PA. Guggenheimer, J. Orchard, T. (2007). Burning mouth syndrome and

peripheral neuropathy in patients with type 1 diabetes mellitus. Journal of Diabetes

and its Complications, 21, (6), 397-402.

23

Netto, FOG. Diniz, IMA. Grossman, SMC. Guimarães de Abreu, MHN. Vieira do

Carmo, MA. Aguiar, MCF. (2011) Risk factors in burning mouth syndrome: a case–

control study based on patient records. Clinical Oral Investigations, 15, (4), 571-575.

Ni Riordain, R. Moloney, E. O'Sullivan, K. McCreary, C. (2010). Burning mouth

syndrome and oral health-related quality of life: is there a change over time? Oral

Diseases, 16, (7), 643-7.

Penza, P. Majorana, A. Lombardi, R. Camozzi, F. Bonadeo, S. Sapelli, P. Lauria, G.

(2010). "Burning tongue" and "burning tip": the diagnostic challenge of the burning

mouth syndrome. The Clinical Journal of Pain, 26, (6), 528-32.

*Pezelj-Ribarić, S. Kqiku, L. Brumini, G. Urek, MM. Antonić, R. Kuiš, D. Glažar, I.

Städtler, P. (2013). Proinflammatory cytokine levels in saliva in patients with

burning mouth syndrome before and after treatment with low-level laser therapy.

Lasers in Medical Science, 28, (1), 297-301.

*Rodríguez-de Rivera-Campillo, E & Lópes-López, J. (2013). Evaluation of the

response to treatment and clinical evolution in patients with burning mouth

syndrome. Medicina Oral, Patología Oral Y Cirugía Bucal, 18, (3), e403-410.

*Sardella, A. Lodi, G. Demarosi, F. Tarozzi, M. Canegallo, L. Carrassi, A. (2008).

Hypericum perforatum extract in burning mouth syndrome: a randomized placebo-

controlled study. Journal of Oral Pathology & Medicine, 37, (7), 395-401.

SFS 1985:125. Tandvårdslag. Stockholm: Socialdepartementet

* Silvestre, FJ. Silvestre-Rangil, J. Tamarit-Santafé, C. Bautista, D. (2012).

Application of a capsaicin rinse in the treatment of burning mouth syndrome.

Medicina Oral, Patología Oral Y Cirugía Bucal, 17, (1), e1-4.

Socialstyrelsen (2014) tung- och munsveda. [Elektronisk] Tillgänglig:

http://www.socialstyrelsen.se/tandvardsriktlinjer/sokiriktlinjerna/tung-ochmunsveda

[2014-02-18].

Souza, FTA. Santos, TPM. Bernardes, VF. Teixiera, AL. Kümmer, AM. Silva, TA.

Abreu, MHNG. (2011). The impact of burning mouth syndrome on health-related

quality of life. Helath and quality of life outcomes, 9, (1), 57-61.

*Spanemberg, JC. Cherubini, K. de Figueiredo, MA. Gomes, AP. Campos, MM.

Salum, FG. (2012). Effect of an herbal compound for treatment of burning mouth

syndrome: randomized, controlled, double-blind clinical trial. Oral surgery, oral

medicine, oral pathology , oral radiology & endodontology, 113, (3), 373-377.

Spanemberg, JC. Cherubini, K. de Figueiredo, MA. Yurgel, LS. Salum, FG. (2012).

Aetiology and therapeutics of burning mouth syndrome: an update. Gerodontology,

29, (2), 84-89.

Statens beredning för medicinsk utvärdering [SBU] (2006). Metoder för behandling

24

av långvarig smärta, En systematisk litteraturöversikt. Stockholm: Statens beredning

för medicinsk utvärdering.

Sun, A. Wu, KM. Wang, YP. Lin, HP. Chen, HM. Chiang, CP. (2013). Burning

mouth syndrome: a review and update. Journal of Oral Pathology & Medicine, 42,

(9), 649-655.

Takenoshita, M. Sato, T. Kato, Y. Katagiri, A. Yoshikawa, T. Matsushima, E.

Sasaki, Y. Toyofuku, A. (2010). Psychiatric diagnoses in patients with burning

mouth syndrome and atypical odontalgia referred from psychiatric to dental facilities.

Neuropsychiatric Disease and Treatment, 13, (6), 699-750.

*Toida, M. Kato, K. Makita, H. Long, NK. Takeda, T. Hatakeyama, D. Yamashita,

T. Shibata, T. (2009). Palliative effect of lafutidine on oral burning sensation.

Journal of Oral Pathology & Medicine, 38, (3), 262-268.

World Health Organization (2006). Basic documets. 45th ed. World Health

Organization.

25

8. Bilaga 1

Oral hälsa examensarbete, 15hp Tandhygienistprogrammet Karlstad universitet

Bedömningsmall för studier med kvantitativ metod

Ja(1p)

Nej (0p)

Poäng

Är syftet tydligt

beskrivet? ☐ ☐ _____

Är urvalsförfarandet

beskrivet? ☐ ☐ _____

Är urvalet

representativt? ☐ ☐ _____

Finns kriterier för

inklusion och

exklusion?

☐ ☐ _____

Är

randomiseringsförfar

andet beskrivet?

☐ ☐ _____

Är bortfallsstorleken

beskriven? ☐ ☐ _____

Finns ett etiskt

resonemang? ☐ ☐ _____

Är mätinstrumentet

beskrivet? ☐ ☐ _____

Är reliabiliteten

diskuterad? ☐ ☐ _____

Är validiteten

diskuterad? ☐ ☐ _____

Är huvudresultatet

tydligt redovisat? ☐ ☐ _____

Är resultatet

generaliserbart? ☐ ☐ _____

Sammanfattande bedömning av kvalitet God (80-100%) Medel (70-79 %) Dålig (≤ 69%)

☐ ☐ ☐

Granskningsmallarna är inspirerade av Willman & Stoltz samt Forsberg & Wengström

(2008)

26

9. Bilaga 2

Tabell 3. Artikelgranskning

Författare

År Syfte Urval Metod Resultat Kvalitetsgrad

Rodríguez-de

Rivera-Campillo,

E & Lópes-López,

J. 2013

Att undersöka klinisk utveckling, syndromets följder samt

behandlingsresultat vid BMS.

91 BMS-patienter deltog, 85 kvinnor och 6 män.

Deltagarna som erhållit behandling mot BMS tidigare kontaktades via

telefon och fick svara på en enkät.

3 deltagare upplevde total smärtfrihet, 35 upplevde

förbättringar och 41 upplevde ingen skillnad.

83,3 %, God

Ko, JY. Kim, MJ.

Lee, SG. Kho, HS.

2012

Att identifiera resultat av behandling med klonazepam hos patienter med

BMS.

100 deltagare med diagnostiserad BMS. 93 kvinnor och 7 män.

Deltagarna blev indelade i grupper, behandlingen pågick i 4 veckor och deltagarna

erhöll 0,5 mg klonazepam 1-2 gånger dagligen.

En signifikant minskning av smärta sågs i VAS efter 4 veckors behandling och vid

alla typer av BMS-smärta.

83,3 %, God

Barker, KE.

Baststone, MD.

Savage, NW. 2009

Att vid jämförelse av klonazepam och diazepam utvärdera behandlingseffekt vid BMS för symtomlindring.

91 deltagare med diagnostiserad BMS.

Deltagarna kontaktades och fick fylla i en enkät.

Både klonazepam och diazepamgruppen upplevde en förbättring efter behandling.

91,6 %, God

Cavalcanti, DR &

Xavier da

Silveira, FR. 2009

Att utvärdera effekten av ALA vid BMS.

31 deltagare med diagnostiserad BMS genomförde studien.

Behandling med 200 mg ALA och placebo. ALA eller placebo gavs 3 gånger dagligen under 30 dagar.

Med avseende på behandlingsfaserna sågs en signifikant förbättring i både ALA och placebogruppen.

83,3 %, God

Marino, R.

Torretta, S.

Capaccio, P.

Pignataro, L.

Spadari, F. 2010

Att jämföra olika terapeutiska

behandlingar vid BMS.

56 deltagare med BMS ingick i

studien. 10 män och 46 kvinnor.

Deltagarna delades in i grupper

efterbehandlings-metod.

Signifikant smärtminskning

sågs hos de grupper som fick behandling med aktiv substans. Ingen signifikans kunde ses i enskild grupp.

100 %, God

Carbone, M.

Pentenero, M.

Carrozzo, M.

Ippolito, A.

Gandolfo, S. 2009

Att vid behandling

av BMS utvärdera effekten av ALA.

52 deltagare, 43

kvinnor och 9 män, som nyligen fått sin BMS diagnos deltog i studien.

Studien är indelad i

två faser med 2 månaders behandling och uppföljning vardera. Deltagarna fick under denna tid ta 1 tablett 2 gånger per dag.

En signifikant

skillnad kunde uppmätas i VAS men inga signifikanta skillnader kunde uppmätas av behandlingseffekten

100 %, God

Sardella, A. Lodi,

G. Demarosi, F.

Tarozzi, M.

Canegallo, L.

Carrassi, A. 2008

Att utvärdera effekten av Hypercium perforatum extrakt.

39 deltagare varav 35 kvinnor och 4 män som klagat över en brännande smärta i munnen under 6 månader.

Deltagarna erhöll kapslar innehållande H. Perforatum extrakt eller placebo för behandling 3 gånger dagligen under 12 veckor.

H. Perforatum extrakt uppvisade inte någon förbättring av den orala smärtan hos BMS deltagarna.

83,3 %, God

Cho, GS. Han,

MW. Lee, B. Roh,

JL. Choi, SH.

Cho, KJ. Nam,

SY. Kim SY. 2010

Att studera om

zinkersättning är en möjlig terapi för BMS och om zinkbrist påverkar etiologin av BMS.

55 deltagare med

BMS. Deltagarna skulle uppvisa konstant brännande smärta från tungans främre del, hårda gommen, underläppen, under

Två grupper som

fick testa tre olika zinkersättningar studerades. Deltagarna i kontrollgruppen fick endast munskölj. 1 tablett

En signifikant

skillnad av smärta sågs i zinkersättnings-gruppen i jämförelse med kontrollgruppen.

91,6 %, God

27

minst 6 månader. zink togs dagligen.

Silvestre, FJ.

Silvestre-Rangil,

J. Tamarit-

Santafé, C.

Bautista, D. 2012

Att med munskölj

innehållande capsaicin utvärdera effekten på BMS samt att studera möjliga biverkningar.

23 deltagare med

BMS deltog i studien. De flesta deltagare var mellan 70-80 år med genomsnittlig smärta under 5,43 år.

Deltagarna delades

in i 2 grupper. Ena gruppen fick capsaicin den andra placebo, som skölj under 30 sekunder med 15 milliliter, under 1 vecka innan grupp-

behandlingsbyte.

Av VAS-poäng i

båda grupper sågs en skillnad i capsaicingruppen under morgon och eftermiddagen under första behandlingsdagen samt i slutet av

perioden. Biverkningar kunde också påvisas.

83,3 %, God

López-Jornet, P.

Camacho-Alonso,

F. Andujar-

Mateos, P. 2011

Att med tungprotektor och genom självkontroll ändra vanor för att

minska BMS-smärta.

50 deltagare, 46 kvinnor och 4 män mellan 37-84 år med BMS-symtom i mer än 6 månader.

Två grupper som fick instruktion angående sina orala ovanor eller tungprotektor.

Behandlingen varade i 2 månader.

Skillnaden i smärta i de två grupperna var signifikant enligt VAS.

100 %, God

López-Jornet, P.

Camacho-Alonso,

F. Molino-Pagan,

D. 2013

Att studera effekten av tungprotektor i kombination med Aloe Vera vid behandling av

BMS.

71 deltagare med dagliga brännande munsyndrom i mer än 6 månader. Deltagarnas ålder var mellan 30-84

år.

Deltagarna delades in i 3 grupper. Tungprotektor används i samtliga grupper och Aloe Vera används i

samband med denna i grupp 2. Grupp 3 fick placebo under 12 veckor.

Enligt VAS har smärtan förbättrats i alla tre grupper dock utan signifikans. I grupp två sågs nästan

signifikans.

91,6 %, God

Toida, M. Kato,

K. Makita, H.

Long, NK.

Takeda, T.

Hatakeyama, D.

Yamashita, T.

Shibata, T. 2009

Att studera effekt och säkerhet av lafutidine hos BMS

patienter.

64 deltagare som inte fått lafutidine utan fått någon

annan form av histamin H2RA deltog i studien.

Testgruppen fick 10 mg lafutidine samt munskölj.

Detta gavs under en 12 veckor lång behandling.

Signifikanta skillnader i smärta sågs i VAS i

testgruppen efter 4,8 och 12 veckors behandling. Signifikanta skillnader kunde även ses mot kontrollgruppen.

91,6 %, God

López-Jornet, P.

Camacho-Alonso,

F. Leon-Espinosa,

S. 2009

Att studera effekten av ALA

hos deltagare med BMS.

39 deltagare med symtom av BMS i

6 månader-5 år. 33 kvinnor och 6 män deltog.

Två grupper studerades där

testgruppen fick 800 mg ALA per dag i 8 veckor.

Ingen signifikant skillnad i smärta

kunde ses mellan grupperna.

91,6 %, God

López-

D’alessandro, E.

& Escovich, L.

2011

Att minska BMS-smärtan och kontrollera effekten av behandling med ALA och

gabapentin.

120 deltagare med BMS under mer än 3 månader deltog i studien. Deltagandet var

frivilligt.

Fyra grupper fick olika behandling. Behandlingen varade i 2 månader och ALA,

gabapentin och en kombination av dessa i jämförelse med placebo ingick

Resultatet från kombinations-behandlingen gav den bästa effekten.

100 %, God

Spanemberg, JC.

Cherubini, K. de

Figueiredo, MA.

Gomes, AP.

Campos, MM.

Salum, FG. 2012

Att studera effekten av det örtbaserade preparatet catuama

som behandling mot BMS.

60 deltagare där den yngsta var 40 år deltog. Symtom så som sveda i de

orala slemhinnorna utan kliniska tecken i minst 6 månader rapporterades hos deltagarna.

2 kapslar av catuama togs dagligen av deltagarna i

testgruppen. Kontrollgruppen fick placebo.

Båda grupperna visade förbättrade symtom. En större förbättring kunde

urskiljas i testgruppen jämfört med kontrollgruppen.

91,6 %, God

Grémeau-

Richard, C.

Dubray, C.

Att studera effekten av nervblockad samt

20 deltagare med BMS över 50 år och en grupp 20

Behandlingen delas upp i 3 besök. Vid besöket fick

Signifikant skillnad kunde inte ses i jämförelse med

83,3 %, God

28

Aublet-Cuvelier,

B. Ughetto, S.

Woda, A. 2010

klonazepam i kombination vid

BMS.

åriga kvinnor utan sveda i de orala

slemhinnorna deltog i studien.

testgruppen svara på en enkät samt

erhöll injektion med lidocain eller salin. De erhöll även klonazepam och fick registrera smärtintensiteten.

lidocain och salin i VAS. En

smärtminskning kunde ses vid behandling med klonazepam, skillnaden var dock inte signifikant.

Pezelj-Ribarić, S.

Kqiku, L.

Brumini, G. Urek,

MM. Antonić, R.

Kuiš, D. Glažar, I.

Städtler, P. 2013

Att hos deltagare med BMS

undersöka om låg laser terapi kunde vara en behandling vid BMS samt att studera nivåer av TNF-a och IL-6 i ostimulerat saliv.

40 deltagare, 13 män och 27

kvinnor med BMS diagnostiserad på tungan eller liknande symtom deltog i studien.

Deltagarna delades in i 2 grupper där

ena gruppen fick låg laser terapi och den andra fick placebo. Behandlingen gavs 5 dagar i veckan under 4 veckor. Salivflödet

granskades också.

I testgruppen var TNF-a och IL-6

nivåerna signifikant högre innan behandling än efter behandling. I kontrollgruppen sågs ingen skillnad. Ingen statistisk signifikant skillnad

i VAS sågs i testgruppen.

83,3 %, God

Miziara, ID.

Filho, BC.

Oliveira, R.

Rodrigues dos

Santos, RM. 2009

Att studera effekten av gruppterapi samt att i samband studera psykologiska

faktorer vid BMS.

44 patienter med klinisk diagnostiserad BMS deltog. 29 kvinnor och 15 män.

Deltagarna delades in i två grupper varav grupp 1 fick placebo-piller under 30 dagar och grupp 2 genomgick

gruppterapi.

70,8 % i grupp 2 uppgav symtomförbättring av smärtan. 40 % i grupp 1 uppvisade en

symtomförbättring.

100 %, God