Psykologi inriktning idrott och motion, 15 hp

Fäkttränares upplevelse av feedback itävlingssammanhang

Examensarbete

Halmstad 2018-08-26Larisa Dordevic

Dordevic, L. (2018). Fencing coaches experience of feedback at competitions (Master’s

thesis). Halmstad: School of Health and Welfare, Halmstad University.

Abstract

Background: Coaching can affect athletes' performance and psychological well-being

through the communication and feedback that the coaches provide. Both internal and external

factors affect the communication process and the effectiveness of the feedback. Objective:

The objective of the study was to increase the knowledge associated with feedback during 1

minute breaks in direct elimination matches at fencing competitions. This, by gaining insight

into how fencing coaches experience the feedback they give to their fencers. In addition, the

purpose is to generate knowledge of factors in the communication process that affect

feedback. Design: Interpretative phenomenological analysis (IPA).Method: Three fencing

coaches, with at least one epée fencer at top 8 on the national ranking list for senior

men/women, were interviewed using a semi-structured guide. Questions about their

communication and feedback in different scenarios, different situations, and factors were

asked. Results: The coaches purpose of the feedback was to get the fencers into their

individual zone of optimal functioning (IZOF). The coaches focused mostly on the

psychological aspect and tactical feedback, with less focus on technique. The relationship

between the coaches and fencers was percieved as one of the crucial factors for effective

communication and feedback. Conclusions: As athletes are influenced by coaches'

communication and feedback, it is important to understand what is sent and why, and also

what the coaches percieve the fencers receive and the following experienced response. By

gaining in-depth understanding of factors that affect, the coaches can make more active

choices that lead to more effective communication and feedback, and thereby better

performance.

Keywords: coaching, communication, feedback, fencing, interpretative

phenomenological analysis, sport psychology

Dordevic, L. (2018). Fäkttränares upplevelse av feedback i tävlingssammanhang

(Magisteruppsats). Halmstad: Akademin för Hälsa och Välfärd, Högskolan i Halmstad.

Sammanfattning

Bakgrund: Coaching kan påverka idrottarnas prestation och psykologiskt välbefinnande

genom den feedback som tränarna tillhandahåller. Både interna och externa faktorer påverkar

kommunikationsprocessen och effektiviteten av feedbacken. Syfte: Syftet med studien var att

öka kunskapen associerad till feedback under 1-minutspauser i direktelimineringsmatcher på

fäkttävlingar. Detta genom att få insikt om hur fäkttränare upplever den feedback de ger till

sina fäktare. Därutöver är syftet att generera kunskaper om faktorer i

kommunikationsprocessen som påverkar feedback.Design: Interpretative phenomenological

analysis (IPA).Metod: Tre fäkttränare, med minst en värjfäktare på topp 8 på den nationella

rankinglistan för senior män/kvinnor, intervjuades med hjälp av en semi-strukturerad guide.

Frågor ställdes gällande deras feedback och kommunikation i olika scenarier, situationer och

faktorer. Resultat: Tränarnas syfte med feedbacken var att få fäktarna till sina individuella

zoner för optimal funktion (IZOF). Tränarnas fokus var mestadels på psykologisk och taktisk

feedback, och mindre fokus på teknik. Relationen mellan tränarna och fäktarna upplevdes

vara en av de mest avgörande faktorerna för effektiv kommunikation och feedback.

Konklussion: Eftersom idrottare påverkas av tränarnas kommunikation och feedback är det

viktigt att förstå vad som uttrycks samt varför, men också vad tränarna upplever fäktarna tar

emot och följaktigen den upplevda responsen. Genom att få en djupgående förståelse för

faktorer som påverkar kan tränare göra fler aktiva val som leder till effektivare

kommunikation samt feedback och därmed bättre prestation.

Nyckelord: coaching, feedback, fäktning, idrottpsykologi, interpretative

phenomenological analysis, kommunikation

1

Fäkttränares Upplevelse av Feedback i Tävlingssammanhang

Föreställ dig att du ser på en fäktmatch. Ställningen är 14-14, det är en sista avgörande poäng

kvar, men det har precis blivit paus. Om en minut börjar nästa runda, då har fäktarna tre

minuter på sig att sätta sista stöten. Båda fäktarna går tillbaka till var sin ände av pisten där

deras tränare väntar på dem. Stämningen är laddad. Det är viktigt att fäktarna ska känna sig

självsäkra och har en plan på vad de ska göra när nästa runda sätter igång.

Att ge feedback till sina fäktare är en av tränarnas huvuduppgifter. Under tävling kan

det vara under ett kritiskt läge. Här ställs tränarnas kompetens och relation till fäktarna på

prov. Vet tränarna vad de behöver säga till sina fäktare samt hur de ska uttrycka det, för att

det ska vara till fördel för fäktarna?

Det finns mycket forskning kring kommunikation och feedback, däremot finns det få

studier som studerar ämnet inom idrottstävlingssammanhang (Athanasios, 2005; Becker &

Wrisberg, 2008; Cassidy, Jones, & Potrac, 2009; Martens, 2004; Sagar & Jowett, 2012).

Under svenska fäktförbundets tränarutbildningar spenderas lite tid för utbildning eller

diskussion gällande kommunikation och feedback. Genom att studera ämnet ges

förutsättningar att utveckla utbildningsmaterial eller diskussionsunderlag för tränare och för

tränarutbildningar. Denna studie syftar till att öka kunskapen kring fäkttränares perspektiv på

kommunikation och feedback vid interaktion med fäktare i tävlingssammanhang.

Coaching

Relationen mellan tränaren och idrottaren är en av de viktigaste aspekterna för ett bra

samarbete samt en god prestation, och påverkas till stor del av kommunikationen mellan dem

(Athanasios, 2005; Jowett & Cockerill, 2003). Coaching påverkar bland annat idrottarnas

välmående, motivation, kompetensutveckling, och prestation (Athanasios, 2005; Sagar &

Jowett, 2012). Coachingens effektivitet kan mätas utifrån olika aspekter. En aspekt är att

basera effektiviteten endast utifrån idrottarens prestation. Horn (2008) menar på att idrottarens

prestation kan syfta antingen på resultat (ex. mätt i form av procentuell fördelning av vinst

respektive förlust, individuell utveckling, eller annan resultatstatistisk), eller på den

psykologiska responsen (ex. upplevd förmåga/kompetens, självförtroende, motivation, samt

glädje/tillfredsställelse). I en studie av Cassidy et al. (2009) ansågs en bra tränare bl.a. vara

motiverande, tålmodig, tidseffektiv samt ha goda kommunikationsfärdigheter. Hur coaching

sker påverkas av flera faktorer, exempelvis den uppkomna situationen, tränarnas och

idrottarnas relation, kompetens, motivation, samt interpersonell kommunikation. Tränarnas

coachingstil förändras med tiden och genom erfarenhet (Bloom, Schinke, & Salmela, 1997).

Eftersom effektiv coaching är betydelsefull för idrottarens prestation, är det av intresse att

studera det mest essentiella inom det; dvs. kommunikationen och tränarnas feedback.

Kommunikation

Det finns flera definitioner på interpersonell kommunikation, varav en är “en process där

information utbyts och förstås av två eller fler personer, oftast med syfte att motivera eller

influera ett beteende” (Daft, 2009, s. 474). Kommunikation innefattar all form av

informationsutbyte, bland annat muntligt (t.ex. vad som sägs men också hur det sägs),

skriftligt, och icke-verbalt t.ex. kroppsligt (Martens, 2004; Shannon & Weaver, 1964). Enligt

Shannon och Weaver (1964) anses i princip alla mänskliga beteenden som en form av

kommunikation. För att kommunikationsprocessen ska kunna ske behövs det en sändare och

en mottagare (Daft, 2009; Martens, 2004; Shannon & Weaver, 1964; se Figur 1). En sändare

är någon som önskar att framföra en idé, känsla, eller åsikt till andra, alternativt söker

information. I början av kommunikationsprocessen krypterar sändaren meddelandet genom

t.ex. ordval, formulering, samt tillhörande tonläge och kroppsspråk, beroende på kanal. En

kanal är det val av sändningsmetod som används, och kan vara exempelvis ansikte mot

2

ansikte (dvs. i person), genom telefon, eller genom skrift. Sedan dekrypterar mottagaren

meddelandet i syfte att förstå innebörden.

När meddelande krypteras och/eller dekrypteras finns det risk för

kommunikationsfel/kommunikationssvårigheter (Shannon & Weaver, 1964). Dessa

fel/svårigheter beror på brus (eng. noise) som består av sändarens och/eller mottagarens

interna faktorer (t.ex. bakgrund, kunskap, sinnesstämning, och attityd) samt externa

omständigheter, exempelvis saker som påverkas av andra eller annat, exempelvis miljö

(Athanasios, 2005; Daft, 2009; Martens, 2004; Shannon & Weaver, 1964). Enligt forskning

kan brus påverka samtliga steg i kommunikationsprocessen (Martens, 2004).

Kommunikationsprocessen avslutas med mottagarens respons. Denna respons kan vara verbal

(ex. ett svar eller en fråga), icke-verbal i form av ansiktsuttryck, eller kroppsligt i form av ett

beteende. Det är responsen som signalerar till sändaren hur mottagaren förstått budskapet som

sändes (Daft, 2009). För att kommunikationen skall anses vara effektiv bör sändarens avsikt

med kommunikationen först dekrypteras av mottagaren och därefter bekräftas genom önskad

respons, trots brus (Athanasios, 2005; Daft, 2009; Martens, 2004; Shannon & Weaver,

1964).

Inom idrottssammanhang skulle en sändare och en mottagare kunna bestå av en tränare

respektive en idrottare. När och hur länge en tränare får lov att kommunicera med sin/sina

idrottare beror på idrott. Det kan vara före, under och/eller efter något utförande/match. Inom

vissa idrotter finns det möjlighet för pauser eller att be om time-out som stoppar pågående

match, där tiden är avsedd just för kommunikation mellan tränare och idrottare. Om det är en

lagidrott måste tränarna bestämma sig om de skall prata med samtliga idrottare eller endast

med några få individer, medan tränaren inom individuella idrotter endast har en idrottare att

fokusera på (Martens, 2004).

Det kan finnas olika faktorer som påverkar kommunikationsprocesen genom brus även

inom idrottssammanhang. Interna omständigheter kan exempelvis vara sinnestämning och

anspänningsnivå (ex. humör och stressnivå). Externa omständigheter som påverkar

kommunikationen inom idrottssammanhang skulle kunna vara idrottarens ledning respektive

underläge i matchen, tidsbrist, hög ljudvolym från åskådare/domare (Athanasios, 2005;

Martens, 2004).

Figur 1. Kommunikationsprocess (Fritt översatt från Shannon & Weaver, 1964)

Feedback

Feedback ges genom verbal samt icke-verbal kommunikation, och består av information som

behandlar prestation, och ges under eller efter ett utförande (Anderson, Rymal, & Ste-Marie,

2014; Gigante, Dell, & Sharkey, 2011; Hodges & Franks, 2004). Feedback kan ges på olika

sätt, där en metod är att ställa ledande frågor, en annan är att tränarna ger sina egna åsikter

direkt. Det finns för och nackdelar med alla metoder. Om feedback ges i form av ledande

frågor är det viktigt att frågorna är ställda på korrekt sätt (Tofade, Elsner, & Haines, 2013).

Effektiva och bra frågor leder till att mottagaren bland annat får ökad förståelse och inlärning,

förstärkt självförtroende och självkänsla, samt stimulerar kritiskt tänkande. Ineffektiva och

3

dåliga frågor leder däremot till osäkerhet och negativ sinnesstämning (Gigante et al., 2011;

Tofade et al., 2013).

Feedback kan delas in i två kategorier: kunskap av prestation (KP) och kunskap av

resultat (KR). KP avser den feedback som behandlar prestationens utförande (t.ex. teknik),

oberoende av resultat. Däremot avser KR den feedback som behandlar

resultatet/konsekvensen av prestationen, oberoende av hur själva genomförandet var

(Anderson et al., 2014; Hodges & Franks, 2004).

Flera studier visar att idrottare till stor grad påverkas av tränares feedback (Athanasios,

2005; Becker & Wrisberg, 2008; Cassidy, Jones, & Potrac 2004; Cassidy et al., 2009; Meeûs,

Serpa, & De Cuyper, 2010; Sagar & Jowett, 2012). Det finns flera olika sorters feedback

(bl.a. instruktioner, frågor, modellering, kritik, etc.) som kan ges av tränaren, och som

behandlar de två olika kategorierna (Lacy & Darst, 1984). Studier visade även att tränarens

feedback kan upplevas olika beroende på mottagaren, och att idrottarens perception av syftet

med feedbacken kan påverka feedbackens effektivitet (Cassidy et al., 2004; Martens, 2004;

Sagar & Jowett, 2012; Solomon et al., 1996). Ineffektiv feedback, kan leda till försämrad

prestation eftersom idrottaren exempelvis kan bli frustrerad och ofokuserad, medan effektiv

feedback kan leda till att ökad prestation då idrottaren kan få riktad fokus och ökat

psykologiskt välmående (Athanasios, 2005; Becker & Wrisberg, 2008; Bloom et al., 1997;

Cassidy et al., 2004; Meeûs et al., 2010; Sagar & Jowett, 2012). Om tränaren uttrycker något

men idrottaren misstolkar syftet kan det leda till sämre prestation. Detsamma gäller vid brist

på verbala eller icke-verbala färdigheter, då idrottaren inte kan tolka vad som sänds

(Athanasios, 2005; Cassidy et al., 2004; Martens, 2004).

I en studie av Claxton (1988) visade det sig att tränare inom olika sporter fokuserade på

att ge olika sorters feedback. För att generera idrottsspecifika riktlinjer bör olika idrotter

studeras. Mängden teknisk, taktisk, och psykologisk feedback skiljer sig åt mellan idrotterna.

Det finns få taktiska moment i t.ex. skytte jämfört med schack. Även anspänningsnivå kan

prioriteras mer eller mindre beroende på idrott, individ och situation. Hanin (2000) och

Robazza (2006) beskriver att idrottare har en individuell optimal zon av anspänningsnivå

(IZOF), där de fungerar och presterar som bäst.

Bloom, Crumpton, och Anderson (1999) fann att en tränare i basket på elitnivå gav

främst taktisk feedback. I en studie av Becker och Wrisberg (2008) observerades en

framgångsrik tränare där nästan hälften av den givna feedbacken var instruktionsbaserad, följt

av beröm, och sporrande feedback (eng. hustle). Liknande resultat återfanns i flera andra

studier (se Becker & Wrisberg, 2008; Bloom et al., 1997; Claxton, 1988; Rupert & Buschner,

1989; Solomon et al., 1996). Däremot framgår det inte vad syftet med feedback varit i de

studierna. Användande av icke-verbal kommunikation ansågs som ett fördelaktigt sätt att ge

feedback på under tävling, framförallt då yttre faktorer (dvs. brus) som hög ljudvolym stör

kommunikationen (Trzaskoma-Bicsérdy, Bognár, Révész, & Géczi, 2007). Det finns få

studier som studerat tränarnas verbala samt icke-verbala kommunikation i form av feedback

(Allen & Howe, 1998). De flesta studierna som har gjort det är gjorda genom observationer.

Information framtagen genom observationsinstrument har en tendens att bortse kontexten

(Cushion, Harvey, Muir, & Nelson, 2012). För att tränare skall ge effektiv feedback krävs det

att de anpassar sig efter sina idrottare och deras nivå, samt de olika situationer de hamnar i

(Athanasios, 2005; Bloom et al., 1997; Côté & Gilbert, 2009; Martens, 2004).

Eftersom feedback kan ha en stor påverkan på idrottarens prestation är det viktigt att

förstå och identifiera effektiva respektive ineffektiva feedbacksprocesser, framförallt i

tävlingssituationer (Côté & Gilbert, 2009; Sagar & Jowett, 2012). Studier kan öka tränarnas

medvetenhet gällande deras kommunikation, som i sin tur kan leda till mer effektiv coaching

(Athanasios, 2005; Claxton, 1988; Cushion et al., 2012). Slutligen kan fortsatt forskning leda

till riktlinjer på tränarutbildningar för effektiv feedback.

4

Forskning om coaching och kommunikation bygger främst på en kvantitativ

forskningsmetod eller genom observationsstudier. För att på djupet utforska tränarens olika

perspektiv på coaching och feedback behövs kvalitativ data (Becker, 2009; Cope, Partington

& Harvey, 2016; Côté & Gilbert, 2009). Både kvantitativa studier samt observationsstudier

analyserar oftast endast vad som sägs, men inte vad den djupare betydelsen av det som sagts

är och hur tränarnas tankar går kring det de uttrycker. Kommunikation handlar om mer än

bara vad som sägs. Det består även av syftet, hur det uttrycks, i vilken situation samt

sammanhang det sägs i, och hur det upplevs samt uppfattas. De faktorerna påverkar

kommunikationsprocessen. Genom kvalitativa studier, exempelvis genom intervjuer, finns det

möjlighet att ställa djupgående frågor om betydelsen av kommunikationen och feedbacken,

samt hur den upplevs.

Fäktning

Fäktning är en ”open skill” idrott. Detta innebär att det inte går att förutsäga de olika

momenten som kommer ske under utförandet (se bilaga 1 för information om fäktning).

Därför måste idrottarna ha fokus på de olika scenarier de ställs inför och att kunna effektivt

anpassa sig efter dem (Di Russo et al., 2010; Harmenberg, 2017).

Utifrån personlig erfarenhet, samt diskussion med andra som har lång bakgrund och stor

erfarenhet inom fäktning (bl.a. fäktmästare, fäkttränare, och fäktare), kan ett resultat på 12-10

under direkteliminering vara ett kritiskt läge för bägge fäktare, och vara ett scenario som

fäktare samt tränare ställs inför. Fäktaren som leder har inte en stor ledning och fäktaren som

ligger under är inte i stort underläge. Detta gör att bägge fäktare måste fortsätta fokusera för

att inte göra flera eller större misstag då detta kan påverka hela situationen. Hade resultatet

varit 14-12 i värja hade det räckt för den ledande fäktaren med en dubbelträff för att vinna.

Alternativt hade fäktaren som ligger under kunnat göra ett litet misstag som orsakar att

motståndaren sätter sista stöten. Det skulle alltså inte uteslutet handla om en god prestation

som gör att den ledande fäktaren vinner. På samma sätt är 12-10 ett resultat som gör att den

som ligger under har råd att göra ett misstag utan att förlora för mycket på det. Om det blir en

paus med ställningen 12-10 kan den korta pausen samt tränarens kommunikation kan vara

avgörande, då det kan leda till effektiv eller ineffektiv feedback som kan påverka fäktarens

psyke och fäktprestation. Ett jämnt resultat på 12-12 kan ofta upplevas vara likt en “0-0”-

situation (dvs. inte allt för stressigt). Största skillnaden är att nästa poäng kan drastiskt

påverka det psykologiska tillståndet (anspänningsnivån) hos fäktarna i matchen, då de närmar

sig slutet av matchen (15 poäng). Därför används resultaten 12-10 samt 12-12 som

utgångsläge för diskussioner i föreliggande studie.

På hög nivå är fäktare oftast mångsidiga, de har goda tekniska och taktiska kunskaper.

Varje fäktare utvecklar sin egen stil, förutom den tekniska delen föredrar de generellt att

taktiskt anta en mer offensiv eller defensiv stil (Borysiuk & Waskiewicz, 2008; Harmenberg,

2017). Vid kritiska lägen är det viktigt att eliminera tidskrävande besluttagande av fäktarna,

samtidigt som ryggmärgsreflexerna hjälper fäktarna att utföra sina rörelser snabbare

(Athanasios, 2005; Borysiuk & Waskiewicz, 2008).

Tsu (2000) skriver att bästa krigsföringsstrategin för att vinna mot en motståndare

bygger på att, i första hand, försäkra sig om att inte förlora. Detta utförs genom att inte låta

motståndaren kunna utnyttja sin största styrka. Först efter att motståndaren tvingas använda

andra metoder, kan en själv fokusera på att hitta motståndarens svagheter och använda det

mot dem. Han menar på att soldaten precis som vatten bör anpassa sig efter naturen för att

kunna fortsätta ”strömma/rinna”. Även Harmenberg (2017) anser att fäktstrategi bör bygga på

samma princip som Tsus (2000) krigsföringsstrategi gör. Harmenberg (2017) anser att det bör

bli ett nytt paradigm inom fäktstrategi, framförallt på hög nivå. Det vill säga, för att en fäktare

skall vinna över sin motståndare, skulle fäktaren i första hand behöva fokusera på att själv

5

inte bli träffad. Detta genom att störa motståndaren så att motståndaren inte hamnar inom sin

”Area of Excellence” (AoE), och först därefter bör fäktaren fokusera på att attackera mot

motståndarens svagheter. Hur fäktaren väljer att attackera beror på fäktarens egen AoE och

möjlighet till att anpassa sig efter motståndaren (Harmenberg, 2017).

Eftersom 1-minutspausen (till skillnad från flera andra idrotter) inte är given när någon

ber om time-out, utan baseras på matchtid, måste fäktarna oberoende av situation försöka

uttnytja pausen på bästa sätt. Det betyder att om fäktaren exempelvis leder bör fäktaren

bibehålla koncentrationen och fortsätta fäkta på ett sätt som gör att ledningen kvarstår, och

om fäktaren ligger under behöver fäktaren antingen förändra något tekniskt, taktiskt eller

mentalt. Fäkttränaren får endast påverka fäktaren med sin kommunikation och feedback under

pausen, och därför är det viktigt att denna tid används så effektivt som möjligt, oberoende av

inre och yttre omständigheter. Av de anledningarna fokuserar föreliggande studie på 1-

minutspaus(en/er) i direktelimineringar på fäkttävlingar i värja.

Syfte

Syftet med studien var att öka kunskapen associerad till feedback under 1-minutspauser i

direktelimineringsmatcher på fäkttävlingar. Detta genom att få insikt om hur fäkttränare

upplever den feedback de ger till sina fäktare. Därutöver är syftet att generera kunskaper om

faktorer i kommunikationsprocessen som påverkar feedback.

Metod

Design

Studien utgick från en kvalitativ ansats. För att få en djupare förståelse för tränarnas

erfarenheter och upplevelser av den feedback de ger användes Interpretative

Phenomenological Analysis (IPA). IPA är en metod som kan användas när syftet är att

undersöka hur personer upplevt, erfarit, eller uppfattat något specifikt i sitt liv (Pietkiewicz &

Smith, 2012; Smith & Osborn, 2007). Oftast används en liten, men homogen grupp av

deltagare som är utvalda ändamålsenligt. Det är viktigt att studera upplevelsen av fenomenet

djupgående, och därför används främst intervjuer som procedur för datainsamling. Därefter

analyseras samt tolkas det som deltagarna uttryckt verbalt och icke-verbalt. Deltagarna

försöker skapa mening av personliga erfarenheter och försöker förstå samt förmedla sin

upplevelse av fenomenet. Författaren försöker förstå och tolka det deltagarna delar med sig av

om deras upplevelse och betydelsen av den (Smith & Osborn, 2007). En anledning till att IPA

valdes framför andra kvalitativa analyser (ex. tematisk innehållsanalys) är att författaren i IPA

förväntas tolka vad deltagarna upplevt och uttryckt kring fenomenet, istället för att endast

fokusera på själva fenomenets påverkan på deltagarna. På så sätt ges en förutsättningar för en

djupgående och idiografisk bild av fenomenet (Breakwell et al., 2012; Fejes & Thornberg,

2015; Symeonides & Childs, 2015). Datamaterialet analyserades deduktivt i syfte att jämföra

med tidigare forskning, men också induktivt för att tydliggöra de individuella skildringarna

(Eatough, 2012; Pietkiewicz & Smith, 2012; Smith & Osborn, 2007). Det är svårt, om inte

omöjligt, att generalisera resultatet, däremot är syftet med IPA att beskriva perceptionen och

förståelsen av just den specifikt valda gruppen deltagare (Pietkiewicz & Smith, 2012; Smith

& Osborn, 2007). IPA utifrån sin metodologiska bakgrund framhäver subjektiva upplevelser

av fenomenet, istället för en objektiv sanning i form av en allmän uppfattning (Breakwell et

al., 2012; Fejes & Thornberg, 2015). Som användare av IPA är det viktigt att vara medveten

om sin egen partiskhet, sina förutfattade meningar, samt skillnad mellan olika individers

uppleveler (Eatough & Smith, 2017). Det finns inga rätt eller fel inom IPA, utan endast olika

upplevelser av fenomenet. Detta bör inte ses som något dåligt, men är något att ta hänsyn till

genom att vara öppen för alternativa och kreativa tolkningar. Vidare är det viktigt att försöka

6

studera hur delar av berättelsen stämmer överens med helheten av intervjun, vice versa, och

därmed att se detaljerna i helheten.

Deltagare

Fem värjtränare, som har minst en fäktare som inte bytt huvudtränare och tillhör eliten (topp

8) i Sverige för klassen senior värja damer eller herrar, förfrågades om deltagande. Fyra av

dem tackade ja, medan en tackade nej av personliga skäl. Av dessa fyra deltagare användes

endast tre manliga deltagare för studien, och samtliga är av kaukasisk bakgrund. Den fjärde

valdes bort för att skapa en mer homogen grupp av deltagare. Bland annat hade den fjärde

tränaren inte samma meriter som de tre andra hade. De tre utvalda tränarna har erfarenheter

som svenska landslagsledare i värja. Tränarna ger individuella lektioner även i andra vapen,

men deras huvudvapen är värja. För stunden tillhör de olika fäktklubbar i Sverige, i olika

städer. Deltagarna i de tre intervjuerna som användes (Mår = 47,7), benämndes Tränare 1-3.

Tränarna har ägnat sig åt fäktning mellan 29 och 40 år (Mår = 33) och har mellan 15 och 35

års tränarerfarenhet (Mår = 22,7). Den högsta nivå på tävling som tränarna coachat under var

på Grand Prix för en av dem, och senior VM för de två andra.

Intervjuguide

Intervjuguiden var semistrukturerad för att ge deltagarna en möjlighet att berätta sina

skildringar men samtidigt ge författaren möjlighet att leda deltagaren till att beröra olika

teman och perspektiv av fenomenet (se bilaga 2 för intervjuguide). Dessutom ger

semistrukturerad intervjuguide möjlighet att fånga upp olika intresseområden som

uppkommer under intervjun och på så sätt ger det författaren en möjlighet att följa deltagarnas

individuella perspektiv (Breakwell, Smith, & Wright, 2012). Fördelen med en

semistrukturerad intervjuguide är att kunna ställa frågor som är baserade på tidigare forskning

och modeller, och berör ämnen som gäller det, vilket möjliggör att datamaterialet kan

analyseras deduktivt. Samtidigt är en semistrukturerad intervjuguide öppen för att varje

deltagare kan berätta om sina egna skildringar, vilket leder till att datamaterialet även kan

studeras induktivt (Breakwell et al., 2012).

Efter att intervjuguiden skapades genomfördes en pilotintervju med en person som

tidigare har uppfyllt inklusionskriterierna för de aktiva deltagarna. Utifrån diskussion med

deltagaren i pilotintervjun bestämdes det att deltagarna skulle få information kring vilken typ

av frågor som skulle ställas, i förväg. Detta med anledning av att deltagarna inte skulle

”ställas mot väggen” under själva intervjun utan att ge dem möjlighet att reflektera innan

intervjun.

Pilotintervjun ledde till bekräftelse att de frågor som ställdes genererade i svar som

gick i linje med studiens syfte (Breakwell et al., 2012). Vissa frågor omformulerades, och

andra lades till; exempelvis gällande hur inre och yttre omständigheter påverkar tränarna, om

konflikter och problem med kommunikationen, och hur de tänker kring feedbackens

effektivitet. Intervjufrågorna fokuserade alltså inte endast på vad som sägs under pauserna

utan också i vilkey syfte, på vilket sätt, samt hur det upplevs, och vad den upplevda responsen

är. Under pilotintervjun analyserades tre scenarierna där tränarna skulle föreställa sig vara på

en tävling där deras fäktare fäktar en direkt eliminering, och att det precis hade blivit paus. I

scenario A leder tränarens fäktare med 12-10, och tvärtom i scenario B (dvs. fäktaren ligger

under 10-12). I scenario C var resultatet lika, 12-12. För varje scenario ställdes frågor

gällande den generella upplevelsen av den feedback som tränaren ger, den verbala och icke-

verbala feedbacken som ges, bästa/sämsta givna feedbacken för scenariot, och upplevelsen av

feedbackens effekt. Scenarierna användes i första hand för att främja diskussion i

intervjuerna, och att trigga minnet till olika scenarier tränarna kan ha ställts inför under 1-

minutspauser. Det ansågs även vara till fördel att tränaren utgick från att prata om feedback

7

till en specifik fäktare (X) som primärt fokus och därefter tillägga om det fanns något mer

generellt eller där något skiljer X från andra fäktare. En av frågorna som lades till var “Vad

skulle du säga är ‘din grej’, eller något som du sätter fokus på när det kommer till feedback?”.

Den semistrukturerade intervjuguiden började med frågor för demografisk data, bland

annat frågades om ålder, år inom fäktning (både som aktiv och som tränare), samt hur länge

tränaren varit på nuvarande klubb, samt hur länge tränaren jobbat med en viss fäktare. Sedan

följde de tre scenarierna (under- respektive överläge, samt likaställning). Efter de tre

scenarierna ställdes generella frågor kring feedback i 1-minutspausen. Dessa frågor handlade

bland annat om feedbackens struktur, svårigheter med kommunikationen mellan tränaren och

fäktaren, samt yttre och inre omständigheter som påverkar feedbacken. Dessutom ombads

tränarna att försöka göra en procentuell indelning i hur mycket de respektive fäktaren pratar,

samt hur de tror sig fördela feedbacken mellan dessa fyra olika kategorierna; tekniskt,

taktiskt, psykologiskt, och övrigt.

Procedur

Deltagarna valdes ändamålsenligt av studiens författare och kontaktades genom sociala

medier. I den initiala kontakten bifogades även informationsbrevet (se bilaga 3 för

informationsbrev). I informationsbrevet delgavs, i enlighet med vetenskapsrådets (2002)

forskningsetiska principer, information kring studiens syfte, intervjuprocedur, behandling av

data och resultat, samt information kring samtycke/deltagande, och slutligen kontaktuppgifter

till författaren och handledaren (se bilaga 3 för informationsbrev). Efter att deltagarna hade

accepterat villkoren och tackat ja till deltagande i studien bestämdes datum för respektive

intervju. Några dagar innan intervjuerna fick deltagarna ett meddelande, på sociala medier

från författaren, med en förberedande text. Texten bestod bland annat av exempel på frågor

som kunde ställas, men innehöll också en uppmaning om att reflektera över hur de gav

feedback under 1-minutspauser till en viss fäktare, samt generellt till sina fäktare. Fäktaren

som de skulle ha i åtanke bestämdes av författaren och namngavs i den förberedande texten.

De utvalda fäktarna tillhörde eliten (topp 8) i Sverige för klassen senior värja damer eller

herrar. För att minska risken för igenkänning (konfidentialitet) i studien benämns samtliga

utvalda fäktare som ”X” eller som ett könsneutralt ”hen”. Intervjuerna med tränarna tog

mellan 62-100 minuter (Mmin = 84). De genomfördes antingen i person eller genom

videosamtal, och ljudinspelades med mobiltelefon för transkribering. Varje intervju

transkriberades ordagrannt, och därefter analyserades de med IPA.

Analysprocedur

Efter transkriberingen genomfördes dataanalysen stegvis (se Arvinen-Barrow, Penny,

Hemmings, & Corr, 2010; Pietkiewicz & Smith, 2012; Smith & Osborn, 2007).

1. Transkriberingen från första intervjun lästes igenom, och samtidigt antecknades det på

högra sidmarginalen de tankar, funderingar, tolkningar, samt känslor, mm., som uppstod vid

första mötet med texten.

2. Texten samt anteckningarna lästes därefter igenom upprepande gånger för att djupare

bekanta sig med dem. I andra steget skrevs det dessutom ner (i högra sidmarginalen) om det

uppkom nya kommentarer.

3. Den vänstra sidmarginalen användes för att skriva ner förslag på teman utifrån

kommentarerna i högra marginalen.

8

4. De kronologiskt ordnade teman jämfördes efter samband, och initiala grupperingar gjordes,

och där även exempel på huvudtema och underkategorier skapades.

5. För att förtydliga samt förstärka grupperingarna (teman och underkategorierna) användes

beskrivande citat från transkriberingen.

6. Dessa fem steg upprepades med de andra två transkriberingarna.

7. När alla tre intervjuerna blivit analyserade skapades en tabell med samtliga teman som

utformades, och grupperades antingen som huvudtema eller underkategori.

8. Från denna tabell gjordes ett urval av de relevanta teman och underkategorier som berör

frågeställningen och ansågs belysa ämnet väl.

9. Slutligen skrevs resultatet som en tolkande narrativ text, utifrån den tematiska analysen,

och stöttades med målande citat (Pietkiewicz & Smith, 2012; Smith & Osborn, 2007).

Resultat

Intervjuerna transkriberades och analyserades enligt rekommendationer från Pietkiewicz och

Smith (2012), samt baserat på Smith och Osborns (2007) manual för IPA. Resultatet

presenteras genom en kortare analys av varje tema, och går därefter in på underkategorier som

även de beskrivs kortfattat. Slutligen varvas utvalda citat med författarens tolkningar. Den

tematiska analysen i studien resulterade i tre teman, med respektive underkategorier (se tabell

1). Det första temat är ”Tränarnas Feedback”, och belyser tränarnas perspektiv gällande deras

generella syfte med den feedback de ger, samt belyser deras coachingfilosofi och hur de tänkt

att feedbacken skall tas emot av fäktaren. Vidare följer temat ”Vad Kommuniceras” som

belyser vad som uttrycks under 1-minutspausen, och hur tränarna ger den feedback de ger,

samt berör de tre olika kategorierna psykologisk, teknisk, och taktisk feedback. Det sista

temat är ”Effektivitet” och berör exempel på det som tränarna anser påverkar effektiviteten av

feedbacken, med kommunikationen i fokus. Dessa tre teman berör tränarnas perspektiv på den

feedback de ger fäktarna under 1-minutspauser under direktelimination på fäkttävlingar.

Tabell 1. Sammanställd tematisk analys av de tre transkriberingarna

Tema Underkategorier

Tränarnas Feedback Syfte

Påverka sinnesstämning och anspänningsnivå

Filosofi

Vad Kommuniceras Icke-verbal kommunikation

Att få samma matchbild

Struktur

Psykologiskt

Taktiskt

Tekniskt

Effektivitet Fäktarens förståelse och fäktkunskap

Tränarens kunskap om fäktaren

Tränarens humör

Mängd och nivå

9

Tränarnas Feedback

Samtliga tre tränare hade en uppfattning om den feedback som de gav, vad de sa och hur de sa

det. Dessutom sa de att de ibland hade lite olika tillvägagångssätt och gav olika feedback

beroende på fäktare, situation, och andra yttre samt inre omständigheter. Alla tre tränarna

upplevde sig ha ett syfte med den feedback de gav, men också vad de ansåg var deras uppgift

samt hur de löste den uppgiften. Syftet med feedback är att få fäktaren att fäkta så nära sin

optimala fäktning som möjligt, oberoende av de tre scenarierna som diskuterades. Optimal

sinnesstämning, anspänningsnivå och psykologiskt välbefinnande hos fäktarna eftersträvades

av tränarna. Vidare pratade de om deras filosofi om hur feedbacken bör tolkas av fäktaren.

Det framgick att tränarna gav feedback om vad de anser att fäktarna bör göra, men att det i

slutändan är fäktaren själv som avgör vad hen ska göra.

Syfte. Vad gäller feedback uttryckte samtliga tränare att den bör vara i positiv riktning.

Det viktiga är att fäktarens anspänningsnivå, sinnesstämning, och självförtroende är på

optimal nivå, samt rikta fokus mot rätt saker. Fäktaren ska få en uppfattning om vad hen

behöver göra och uppmuntras till att använda sina styrkor istället för att fokusera på vad som

inte skall göras efter pausen.

Självförtroendet och att prestera sin bästa fäktning hamnade i fokus när tränare 1

pratade om syftet med feedbacken:

[Jag vill att X ska] bli säker på sin fäktning och vara säker på vad hen ska göra. . . . Jag

vill ju att det som sker på pisten ska bli bättre, eller att det ska lyckas bättre och att

fäktaren ska komma närmare sin ultimata fäktning.

Det är viktigt för tränaren att fäktaren har självförtroende och är självsäker. Syftet med

feedbacken är att fäktaren ska prestera bättre och använder sig av sin sina styrkor och prestera

så bra som fäktaren kan. Fokus hamnar inte på att ta poäng utan att prestera bra. Genom att

prestera bättre skapas förutsättningar för att få fler poäng. Likt Tränare 1 pratade Tränare 3

om att fäktaren måste känna sig säker på sin grej:

[Det är viktigt att X ska] hålla uppe koncentrationen. . . . För så fort domaren har sagt

“allez” igen, då smäller det, då kan man [fäktaren] inte ha tappat koncentrationen. . . .

[Jag försöker] bekräfta att X fäktar bra, det X gör bra, och få X att känna sig ännu

tryggare med det hen gör i situationen då.

Tränaren lägger fokus på självförtroendet samt självsäkerheten, och att syftet är att bekräfta

det som fäktaren gör bra, och få fäktaren att känna sig trygg med det. Dessutom nämner

Tränare 3 att det är viktigt att fäktaren bibehåller fokus under pausen för att kunna vara beredd

så fort matchen sätter igång igen. Därför bör inte det som tränaren säger vara något som bryter

fäktarens koncentration.

Tränare 2 beskriver en situation där fäktaren inte vågade fäkta sin fäktning i rädsla att

själv bli träffad (se bilaga 4 för citat). Detta ledde till att fäktaren förlorade matcherna. Citatet

visar på att syftet är att få fäktaren att fokusera på att fäkta sin fäktning [därigenom träffa] och

inte oroa sig för att själv bli träffad. Även Tränare 1 pratar om att fäktaren inte bör fokusera på

att de måste få poängen utan att fokus bör ligga på att prestera sin fäktning, och därigenom få

poängen:

[Fokus hamnar] mera på vad min fäktare gör. Huvudsakligen det och ofta på att prestera

fäktningen än att lampan ska lysa [att man ska träffa och få poäng]. Det leder till att

lampan lyser. Men att fokusera på att göra att lampan lyser leder bara till dålig fäktning.

10

Fokus hamnar inte heller på hur träffarna ska sitta, men att om fäktaren oroar sig för att bli

träffad, eller fokuserar på att det är poängen de behöver, kommer fäktaren inte att fäkta

helhjärtat ut utan kommer att tveka vilket gör att motståndaren har övertaget. Här menar

tränarna på att om fäktaren gör sin grej med självförtroende kommer fäktaren att lyckas. Har

inte fäktaren högt självförtroendet så måste tränaren hjälpa till med att höja det.

Påverka sinnesstämning och anspänningsnivå. Samtliga tränare nämner att deras

uppgift är att påverka fäktarnas sinnesstämning och anspänningsnivå. I vissa fall läggs all tid

och energi under pausen på att förändra, alternativt förstärka detta. Sinnesstämningen och

anspänningsnivån verkar vara något av det mest avgörande för prestationen, och därför

prioriteras det högt bland tränarna.

Den första tränaren nämner hur han kan rikta allt fokus i pausen på fäktarens

sinnesstämning och anspänningsnivå om så krävs. Då har allt som sägs, oberoende om det är

tekniskt eller taktiskt, syfte att påverka det psykologiska tillståndet hos fäktaren:

[Sinnesstämningen] är jätteavgörande. För det kanske är bara sinnesstämningen jag

måste jobba med, kanske inte alls har något med fäktningen överhuvudtaget att göra.

För hen är sån (*visar utåtagerande negativt kroppsspråk*) ‘ingenting funkar’, och då

måste jag bara ta mig an sinnesstämningen och ta ner hen på den nivån där hen kan

prestera bäst. (Tränare 1)

För att kunna få fäktarna i optimal sinnesstämning och anspänningsnivå är det främst viktigt

att förstå fäktarens karaktär och att den nivån är högst individuell. Detta kräver att tränaren

individualiserar den feedback han ger till olika fäktare, samt situationerna de är i:

Det är ju optimal stimulering [anspänning] man har i baktanken bland annat och det är

olika typer av karaktärer, och feedback ska ju alltid vara anpassad till en person. Min

roll är att jag antingen kan stimulera X, eller att X kanske ligger under för att hen är för

stimulerad. T.ex. X ligger under när hen möter en sämre fäktare pga. att X är för ivrig,

så då ska man på något sätt lugna ner X. (Tränare 2)

Tränare 3 visar på en ödmjukhet till uppgiften att påverka fäktarnas sinnesstämning och

anspänningsnivå. Han förstår att det inte är en enkel uppgift och ibland blir det inte som han

tänkt. Dessutom utgår han ifrån sin egen tolkning till situationen och fäktarens

anspänningsnivå (se bilaga 4 för citat). Hans upplevelse av fäktarens tillfälliga sinnesstämning

och anspänningsnivå kanske inte alls stämmer överens med fäktarens upplevelse. Detsamma

gäller på vilken nivå han anser att fäktaren bör ligga på för att prestera som bäst. Tränaren

bedömer också sin prestation i uppgiften utifrån fäktarens respons i matchen.

De tre tränarna verkar anse att varje fäktare har en optimal

sinnesstämning/anspänningsnivå som de bör vara i för att prestera som bäst. En del av

tränarens jobb är att förstå vilken anspänningsnivå och sinnesstämning fäktaren är i för

tillfället, och vad den optimala zonen är för just den fäktaren, därefter använda sig av rätt sorts

feedback för att försöka minska den skillnaden. De försöker att genom verbal och icke-verbal

feedback få fäktaren att hamna i den optimala zonen. Den optimala zonen skiljer sig från

fäktare till fäktare, men också för olika scenarier de befinner sig i, samt beroende på

motståndaren.

Filosofi. Den gemensamma synen på feedback är att den bör tolkas och användas som

att tränarna endast ger förslag utifrån sitt perspektiv. Beroende på fäktarens fäktkunskaper och

11

nivå är upp till fäktaren själv att antingen utföra det som tränaren föreslog eller göra något

eget. Hur som helst är det inget måste att göra det som tränaren sagt. Tränarnas syn på

feedback gör att de sällan hamnar i diskussioner med sina fäktare under 1-minutspausen.

Tränarna har en idé om vad fäktarna bör göra för att fäkta bättre och prestera. Denna idé

är uppbyggt på hur de tolkar matchen och matchsituationen. Tränarnas idé delas inte alltid av

fäktarna, vilket är något som tränarna är medvetna om. Tränare 2 anser att det inte är viktigt

hur fäktaren träffar, så länge att det fungerar, oberoende om det är tränarens eller fäktarens

idé. Det är inte tränaren som fäktar utan fäktaren själv, och då spelar det ingen roll vad

tränaren föredrar att göra eftersom det är fäktarens uppgift att utföra något och försöka

prestera. Tränare 2 pratar om hur han tänker att fäktaren ska påverkas av den givna

feedbacken; “Som sagt det är bara en hjälp som hen kan ta eller inte, i slutändan så är det hens

uppgift att träffa.”. Det är fäktaren som fäktar, och det är fäktaren som måste känna sig

bekväm med vad som ska utföras. Tränare 2 fortsätter dock och säger:

Det är fäktaren som måste fäkta och träna och träffa och i sin tur vinna matchen. Jag gör

vad jag kan liksom och det är inte så att jag blir besviken på X, eller att X har svikit mig

på något sätt eller inte lyssnat på det jag har sagt. . . .’Gör inga fotstötar’, ställningen är

14-14, och så gör X en fotstöt, och då kan man säga att det är "total disaster".

Dessutom nämner tränaren att trots att fäktaren gjort tvärtemot vad tränaren sagt så upplever

inte tränaren besvikelse över fäktaren. Det påverkar inte heller tränaren på så sätt att han tar

illa vid eller väljer att inte ge feedback vid nästa liknande scenario. Dock är tränaren självklart

mänsklig och blir upprörd i samband med att fäktaren gjort tvärtom. Återigen blir det tydligt

hur det är upp till fäktaren att själv göra det slutgiltiga beslutet om hur hen ska fäkta. Detta är

något som även Tränare 1 poängterar i intervjun: “Hen vet ju också att i samtalet så är det hen

som väljer vad som skall användas så att det inte är ‘åh nu måste jag göra det’.”. Även

Tränare 3 nämner det Tränare 1 och 2 sagt, men fortsätter med:

Om det är någon som förstår fäktning och de anser någonting annorlunda än mig då

släpper jag det, av den enkla anledningen att det är den personens match och inte min

match, det är inte jag som ska köra den. 'Varsego, kör det som du tror du ska göra'

absolut, om det händer, men det är väldigt sällan. . . också mest tror jag för att det inte är

så jättemycket konkreta grejer i feedbacken, det är inte en massa detaljer hit och dit som

vi kan vara oense om.

Tränare 3 upplever att denna öppna syn på feedback påverkar hur han ger feedback, samt hur

kommunikationen mellan tränaren och fäktaren blir. Eftersom tränaren endast har det yttre

perspektivet är det svårt för tränaren att avgöra hur fäktningen upplevs av fäktaren.

Exempelvis är det svårt för tränaren att “känna” om fäktaren har en dålig dag eller dela

fäktarens känsla av hur stark klingkontakten med motståndaren är.

Att tränarna anser att det är upp till fäktaren att bestämma hur och om de kommer

använda sig av tränarens råd anser de leda till färre diskussioner då de själva inte insisterar på

att de som tränare har rätt. Eftersom de oftast inte heller går in på exakta detaljer om hur

fäktaren bör utföra något, leder det till färre saker att vara oense om. Dock är det nivån på

fäktaren och dennes fäktkunskaper som kan påverka hur mycket av det dem säger som

faktiskt anses vara ett förslag respektive en uppmaning. Om en fäktare har goda fäktkunskaper

är fäktaren friare till att komma på en egen lösning för situationen, och att inte följa rådet.

Däremot upplevs det att en fäktare med mindre fäktkunskaper förväntas följa de råd som

tränaren ger.

12

Även om det verkar vara högt i tak anser sig tränare ha lite mer “makt” i pauserna än

vad deras fäktare har. Tränare 2 beskriver sin upplevelse av pausen och fäktarens roll i den (se

bilaga 4 för citat). Han tydliggör att 1-minutspausen inte är ett diskussionsforum mellan

tränaren och fäktaren, men att med tiden får även fäktaren allt större möjligheter att uttrycka

sina åsikter och tankar om matchen, men också om den feedback som tränaren ger. Återigen

verkar detta vara något som förändras och verkar mest vara beroende av fäktarens

fäktkunskaper, men beror även på relationen mellan tränaren och fäktaren. Trots att det inte

ges möjlighet för diskussion verkar tränaren fortfarande anse att det är fäktarens uppgift att

antingen ta till sig det tränaren säger, eller göra något eget. Dock verkar det som om tränaren

upplever att fäktaren oftast är införstådd med att tränaren “vet bäst” och att fäktaren därför

försöker utföra det tränaren sagt. Här nämner Tränare 2 att tränare ibland kan missa något

genom att stå och observera matchen utifrån, och att det då är viktigt att vara uppmärksam för

den information som de själva får från fäktarna.

Vad Kommuniceras

De tre tränarna verkade vilja förmedla ungefär liknande saker, även oberoende av de tre

scenarierna, men deras tillvägagångssätt skiljdes någorlunda åt. Främst var det ett positivt

synsätt och attityd som uttrycktes, både verbalt och icke-verbalt. Tränarna var medvetna om

deras icke-verbala kommunikation och deras sätt att uttrycka sig på, dessutom visade alla

tränare på att de anpassade sig och sitt budskap och sin struktur beroende på vad fäktaren var i

behov av. Under 1-minutspausen fick fäktarna oftast först höra beröm eller liknande för att

höja det psykologiska välmåendet. Därefter analyserades matchen snabbt så att bägge parter

fick en gemensam matchbild. Avslutningsvis fick fäktarna förutom sporrande feedback även

förslag på taktik, samt i få fall teknik, att fokusera på under nästa period. Det var

huvudsakligen tränarna som pratade under pausen, men det gavs även möjlighet för fäktarna

att uttrycka sina åsikter och tankar.

Icke-verbal kommunikation. Den icke-verbala kommunikationen beskrevs på två sätt.

Tränarna kunde förtydliga sin feedback genom att visa med fäktarnas hand eller klinga. Men

främst används den icke-verbala kommunikationen i syfte att åstadkomma den

sinnesstämning de vill uppnå hos fäktarna. Tränarna var medvetna om deras kroppsspråk och

aktivt försökte använda sig av det, för att förstärka sitt budskap. För att kunna förmedla rätt

intensitet är det först viktigt att analysera fäktarens sinnesstämning.

Samtliga tränare uttryckte att det är viktigt att kroppsspråket, tonläget, och verbal

feedback överensstämmer. Vidare ansågs det vara viktigt att den icke-verbala

kommunikationen utstrålar positivt och öppet bemötande. Tränare 1 berättar att: ”Man liksom

är öppen. . . . Jag försöker att hela jag strålar positivt och ett öppet bemötande. . . och inte

liksom säga en sak med munnen och signalera en annan sak med kroppen.”.

Ibland, i stundens hetta, kan även tränaren visa och använda ett mer intensivt

kroppsspråk och tonläge. Trots att alla tränarna var medvetna om den roll den icke-verbala

kommunikationen hade för feedback medger Tränare 2 att han inte alltid förmedlar det han

vill förmedla (se bilaga 4 för citat). Som tränare kan det vara svårt att inte låta situationen

påverka en. Ibland är det inte ens matchen i sig som påverkar utan det kan vara någon annan

match eller annat som påverkat. Även om de själva ibland är besvikna eller upprörda, så måste

de kontrollera sig själva för att inte förmedla det till sina fäktare. Annars kan de olika

intensitetsnivåerna bli varandras motpoler. Istället för att exempelvis förmedla positivitet och

lugn kan fäktaren tro att tränaren inte bryr sig, är oengagerad eller är loj. Tränare 3 beskriver

hur han förändrar sitt kroppsspråk beroende på hur fäktaren är:

13

Mitt kroppsspråk är jag väl medveten om, och jag skulle säga såhär att om jag känner att

någon är stressad, då rör jag mig med avsikt extra långsamt, alltid. Därför att röra sig

långsamt betyder att man är lugn, och då skapar det lugn. Så då är jag medveten om att

röra mig långsamt. Men återigen, det kan vara tvärtom, att jag känner att någon har för

låg anspänningsnivå och då skulle jag använda kroppsspråket mycket mer, snarare där

syftet är att höja anspänningsnivån.

Att få samma matchbild. Två av tränarna föredrar att ge feedback i form av retoriska

frågor. En av anledningarna till det är att det kan hjälpa till att göra så att både tränaren och

fäktaren får samma bild av matchläget. Här nämns framförallt vad som den egna fäktaren har

gjort under matchen och vad den bör fortsätta med att göra. Dessutom kunde även relevant

och betydelsefull information om motståndarens fäktning nämnas.

Ett indirekt syfte med att ställa retoriska frågor är fäktaren blir mer självständig. Att

ställa retoriska frågor hjälper tränaren att få en uppfattning om hur mycket fäktaren har koll på

matchen, eller om det finns några problem som tränarna behöver adressera under pausen.

Exempelvis sa Tränare 1 att:

Jag kan låta råden komma med retoriska frågor. ‘Vart sitter stöten någonstans, vart

träffar du?’. Så får hen tänka efter ‘Jo, men de sitter lågt’ eller ‘de sitter högt’. ‘När blir

du träffad?’ ja det har hänt nu att hen inte fått sina benstötar att träffa, och hen vill göra

benstötar jättemycket och då kan man ju fråga ‘Får du in några benstötar?’ då svarar ju

hen ‘nej, de funkar ju inte’, ‘nä, men får motståndaren in några stötar när du går efter

benen?’, ‘ja, jo, hen sätter varannan’. Då får man X att leverera svaren, så det blir ju

mera att jag vet vad hen ska svara, så det är mer serverat, och hen vet ju själv om det.

Hen skulle kunna ställa sig det själv på pisten, och det är det man vill att hen ska göra i

alla fall.

En annan anledning till att de använder sig av retoriska frågor är för att stärka fäktarens

självförtroende då de ger sig själva beröm och feedback och fäktarna får bekräftat vad de

behöver fokusera på efter pausen. Även Tränare 3 använde sig av retoriska frågor (se bilaga 4

för citat). Det går att tolka från både tränare 1 och 3 att det är viktigt att de som tränare har en

uppfattning av vad de vill ha ut som svar från fäktarna, och försöka leda fäktaren till att svara

“rätt”.

Även om tränarna hoppas att fäktarna ska ha liknande matchbild som dem och att de

försöker leda in fäktarna i rätt spår så kan fäktarnas svar ibland inte alls vara det förväntade.

Det upplevs att det som fäktaren säger, inte ens behöver stämma överens med tränarens

matchbild, och det är ‘helt ok’. Men så länge fäktaren fortfarande presterar och det höjer

fäktarens självförtroende verkar tränaren vara nöjd. Tränare 3 uttrycker sin upplevelse av det

fäktaren nämner om matchbilden:

Det behöver inte ens vara relevant faktiskt, om jag märker att X har självförtroende och

tror på det X gör, och det här känns bra, då får det vara. . . Då är det ‘jättebra, super!

(*Tumme upp*)’. Och det har nog hänt många gånger att jag egentligen inte håller med

om vad hen lyfter fram men jag säger bara ‘ja, super’ och sen så är det bra med det.

En annan metod att få samma matchbild är att tränaren direkt beskriver sitt perspektiv av

matchen (se bilaga 4 för citat). En av anledningarna till att tränare 2 inte använder sig av

retoriska frågor tycks vara tidsbrist, eller att tränaren anser att det är smidigare och mindre

tidskrävande att berätta allt själv.

14

Alla tre tränarna verkar vara fokuserade på att det som sägs skall vara något som kan

förändra matchbilden till deras fäktares fördel. Därför speglar frågornas formuleringar samt

den matchbild som beskrivs den förändring/fortsättning som tränarna vill se under matchen

efter pausen.

Struktur. Feedbacken följer oftast en struktur där tränarna först och främst ger fäktarna

beröm i början av pausen, därefter används de olika metoderna för att skapa en gemensam

matchbild för tränaren och fäktaren. Efter att den gemensamma matchbilden är skapad,

bestämds ett tydligt fokusområde, dvs. något som fäktaren ska prioritera att göra i

fortsättningen av matchen. Förutom det, hjälpte tränarna även till med att skapa en “plan B”,

dvs. säga något som fäktaren kan försöka göra om situationen förändras. Tränare 2 nämner

hur han strukturerar sin feedback, med positivt först och sedan på vad fäktaren ska fokusera

på att göra. Han fortsätter dessutom vidare med ett förslag på en “plan B” i sin struktur:

[Jag försöker] trycka på de positiva sakerna som hen har gjort under matchen, och de

sakerna som hen ska fortsätta med. Sen ska man eventuellt vara förberedd ifall

någonting det händer något som hen ska vara förberedd att byta till. t.ex. ‘ja men vi kör

konterattack oavsett om det är med klinga eller utan klinga’. men så säger man ‘X, kör

konterattack. Vi kan även testa kontertempo’.

Dessutom kan tränarna nämna om det finns något specifikt som de bör undvika, vara

uppmärksamma på och redo på, beroende på motståndarens fäktning. Ibland är det så att

fäktarna inte riktigt är medvetna om de faktorer som bidragit till att det gått bra eller dåligt,

och därför är det viktigt att tränarna nämner dem. På så sätt bekräftar eller påminner tränaren

fäktaren vad hen gjort rätt eller vad hen behöver göra.

Tränare 1 gav exempel på hur han brukar göra för att väva ihop hela feedbacken med ett

specifikt tema (se bilaga 4 för citat). Tränare 3 ger feedback på liknande sätt, och likt Tränare

2 nämner han förslag på något som fäktaren bör tänka på, men det är endast saker som han

tror kommer kunna förändra matchbilden. Feedbacken är alltså strukturerad, kort, och koncis:

Först skulle jag berömma, ‘väldigt bra fäktat’, någonting kort. . . . Så det är beröm, låta

X säga det X säga vad hen tycker, är det någonting jag vill tillägga, om det är någonting,

vilket brukar vara någon liten detalj ibland, snarare ‘tänk på det eller tänk på det’. På

saker jag tror kommer förändra matchbilden till X fördel.

Psykologiskt. För tränarna var det viktigt med den psykologiska effekten av feedbacken

till fäktarna. En effektiv metod för att öka det psykologiska välbefinnandet (optimal

sinnesstämning och anspänningsnivå, öka självförtroende och självkänsla, rikta fokus, etc.)

enligt tränarna, var att använda sig av positiv bekräftelse, främst genom att ge beröm.

Berömmet kunde egentligen gälla vad som helst som har med matchen att göra. Dessutom

ansågs det även att taktisk respektive teknisk feedback kunde ge en psykologisk effekt, och

användes främst i det syftet. Tränare 1 pratade om hur viktigt det är att ge bekräftelse till

fäktarna och gav exempel på hur han gav psykologisk feedback i form av bekräftelse:

Behovet av att höra positiv bekräftelse och höra de positiva sakerna. . . . Ja det kan ju

vara en fotstöt, om det är en sån enkel sak som en fotstöt. Men det kan också vara ‘Ser

du vad bra det går med avståndet?’ eller ‘Ser du nu när du bara backar att det ser ut att

den andra följer efter och då kan du bara sätta stöten?’. Det är ju teknik eller delar av

fäktningen eller förhållningssätt till sin motståndare.

15

Den positiva bekräftelsen tränaren ger till sin fäktare i detta citat har bokstavligt talat inget att

göra med exempelvis sinnesstämningen, anspänningsnivå, eller självförtroendet. Trots

det, användes den positiva bekräftelsen från taktisk/teknisk kategori i syfte att påverka det

psykologiska välbefinnandet hos fäktaren. På samma sätt jobbar Tränare 3 med sin feedback.

Även han använder sig av tekniskt/taktiskt feedback i syfte att skapa psykologiskt välmående.

Det mest effektiva upplevdes vara att nämna något som är viktigt för fäktaren och fäktarens

fäktstil:

Jag behöver bara lyfta fram någonting som jag vet att X har jobbat på och något som är

viktigt för X fäktning. Och, det skulle kunna vara allt från att ‘du håller avståndet

jättebra, X’, "de där anfallen du gjorde var i jättebra tillfälle" eller ‘du är jättemed när de

anfaller’, ‘du lockar väldigt bra, super X!’.

I citaten från både Tränare 1 och 3 gavs endast positiv feedback till fäktaren. Även Tränare 2

jobbade främst med positiv feedback. Däremot verkar han bedöma hur mycket som behövs

sägas baserat på matchsituationen; om fäktaren fäktar bra och träffar, då behövs inte mycket

feedback och det finns inget stort behov av att summera matchbilden.

Om han upplever att fäktaren fäktas bra anser han att det inte finns ett stort behov att ge

feedback till fäktaren:

‘Du har gjort det, det var fantastiskt bra’, t.ex. kontersixt flèche, ‘fortsätt med det, var

bara försiktig med försvaret’. Och om det var såhär att hen hade övertaget innan pausen

dvs. att hen har träffat ett par gånger i rad innan pausen, då skulle jag inte coacha så

mycket. Då hen vet säkert vad som fungerar bra, och då vill jag inte lägga till andra

grejer för att bli störd av det liksom. . .

När fäktaren upplevs prestera försöker Tränare 2 att inte störa sin fäktare med mycket

feedback. En anledning skulle kunna vara att han tror att ytterligare feedback skulle kunna få

fäktaren ur balans och ur den optimala zonen, åt ena eller andra hållet.

Trots att tränarna verkat varit noga med att inte försöka ge yttre press, eller prata om

vinst/förlust, samt tidspress, har Tränare 2 gett ett exempel på hur han använder sig av

resultatet/”tidspress” för att få sin fäktare till den optimala zonen eller fortsätta vara kvar där:

Jo, asså, om hen har fäktat bra då ska man säga "du har ju fäktat bra, vi fortsätter fäkta

såhär som du gjort hittills, det är 12-lika, så du kommer vinna ändå". Om hen har fäktat

skitdåligt: ‘X, nu har du inte fäktat riktigt som du kan, men nu har du bara tre stötar

kvar, nu fäktar vi vår bästa fäktning som du kan och du vet att du kan fäkta bättre och

det är viktigt att vi skärper oss nu i sista stunden’.

Resultatet och tidspressen används här som något positivt. Genom att säga att fäktaren fäktat

bra, och att om hen fortsätter fäkta så bör det leda till en vinst, ger tränaren en positiv

bekräftelse till fäktaren som i sin tur bör leda till ökat psykologiskt välbefinnande. Trots att

Tränare 2 bekräftar att fäktaren inte fäktat bra, vinklar han därefter feedbacken i positiv

riktning dvs. till att fäktaren kan fäkta bättre och bör fokusera på att göra så. Budskapet kan

påverkas åt det negativa eller positiva hållet bland annat genom tonläget och betoningen i

meningarna. Likt Tränare 2, har Tränare 1 vid ett enstaka tillfälle pratat om hur han använder

sig av resultatet för att sporra fäktaren även vid underläge:

16

Den sista minuten har ju du satt 4 stötar och motståndaren bara 2, så den här perioden så

är det du som leder, fortsätt så och jobba på, det är ju bara att plocka stötarna så är vi där

vid 15 snart.

Trots att det är resultatet som nämns, handlar det egentligen mer om hur fäktaren fäktat innan

pausen och inte resultatet i sig som är det viktiga. Fäktaren ligger under i matchen men har i

en tre minutersperiod lyckats sätta fler stötar än motståndare, vilket nästan är som att vinna

den ”omgången”. Alltså har den fäktningen varit effektiv och något som tränaren strävar efter

att fäktaren fortsätter med.

Taktiskt. Feedback gällande taktik handlar oftast om offensiv respektive defensiv

taktik, placering på pisten och tempo i fäktningen. Den initiala taktiken beror ofta på den egna

fäktarens stil och preferens. Därefter ger tränaren feedback för hur fäktaren bör anpassa sig

beroende på matchsituationen. Om taktiken fungerar och matchen går bra finns det ingen

anledning till att byta taktik. Däremot, om matchen har svängt eller om motståndaren har

hittat lösningar på fäktarens taktik, då krävs det någon förändring för att kunna prestera igen.

Tränare 1 beskriver det såhär:

’Never change a winning style.’. Har hen, liksom, fäktat och varit produktiv genom att

var framåt så absolut då ska hen inte ändra. Men funkar det inte eller att sista stötarna att

motståndaren har hittat ett tricks för att lösa hens framåt-stil då är det dags att ändra.

Tränaren anser att det är viktigt att fortsätta med en taktik som fungerar, men att det är lika

viktigt att kunna byta taktik om föregående taktik inte fungerar. Att ge feedback om att byta

taktik efter matchsituation/omständigheterna är även något som tränare 2 anser är väsentligt:

Men jag säger inte att ‘om vi ligger under’ eller liksom ‘om motståndaren kommer

ikapp då ska vi byta till kontertempo’, det säger jag inte för då förutsätter man att det

kommer bli en utjämnad match. . . . Då säger jag vi kör konterattack. . . Jag säger ‘Vi

testar. . . Vi satsar på det; konterattack’. . . . Men om jag vill ha en grej till då säger jag

‘Vi kan också testa i kontertempo också, men det kanske vi kan göra sen, men jag säger

till’.

Det som är viktigt, när Tränare 2 ger feedback angående taktikbyte, är sättet som han

uttrycker det på. Att uttrycka sig fel, exempelvis antyda att det kommer att gå dåligt, kan leda

till negativ inverkan på fäktaren. Han är medveten om hur viktigt det är att formulera sig rätt.

Han nämner att fäktaren “eventuellt ska vara förberedd” på något, dvs. det beror på situation

och blir också därför endast ett förslag. Det tydliggör att främsta fokus i taktiken hamnar på

vad fäktaren bör göra och fortsätta med, och inte på vad motståndaren gör.

Tränare 3 (se bilaga 4 för citat) fokuserar också på vad den egna fäktaren bör göra, men

väljer dessutom att förklara ett alternativ på motdrag från motståndaren samt hur fäktaren bör

hantera det. Tränare 3 är medveten om det ”spelet” (drag och motdrag) som sker i fäktningen.

Dock väljer tränaren att vinkla informationen till det som är relevant för fäktaren, dvs.

beskriver situationen för hur det kommer se ut från fäktarens perspektiv. Han ger förslag på

hur fäktaren kan hantera motståndarens motdrag. För att detta ska fungera måste tränaren själv

ha goda kunskaper om fäktning, men också lyckas läsa motståndaren samt matchbilden

korrekt. Tränaren utgår dessutom från egna känslor och erfarenheter (som fäktare) och

”projecerar” dem på sin fäktare, exempelvis ”. . . här vill du inte vara på pisten. . .”. Vidare

förklarar han även hur fäktaren genom taktiken kommer få önskat resultat (ex. motståndaren

kommer tvingas backa) eller poängen. Det går att tolka att syftet med det är att få fäktaren att

17

tro på taktiken, men också att kämpa vidare om fäktaren möter på motstånd med taktiken.

Utifrån den feedback som de två andra tränarna ger verkar även de vara medvetna om spelet i

fäktningen. Däremot framgår det att endast Tränare 3 använder sig av och beskriver det i sin

feedback till fäktaren.

Tekniskt. Tränarna undviker att ge teknisk feedback, framförallt om det inte anses vara

avgörande. De äldre, mer erfarna fäktarna förväntas ha den tekniska kunskapen att utföra det

de vill utföra. Den tekniska feedback som tränarna ger handlar mer om påminnelser,

exempelvis ”om att ha spetsen på rätt plats” om fäktaren börjat bli slarvig, eller om fäktaren är

nervös och stressig. Alternativt ges tekniskt feedback på specifika rörelser som tränaren

förutsätter bör fungera bra mot motståndaren, och som fäktaren kan utföra. Det som sägs är

oftast små nyckelord som fäktaren kan tänka på istället för att gå in exakt på detalj hur något

så utföras. Tränare 1 kan också ge teknisk feedback om det är så att fäktaren upplever sig ha

ett problem eller gör samma återkommande misstag (se bilaga 4 för citat).

Tränare 2 beskriver nedan hur han i ett avgörande läge kan uppmärksamma fäktaren om

en aktion motståndaren troligtvis kommer att göra. Dessutom ger tränaren ett förslag på hur

fäktaren kan locka fram den aktionen så att det sker på fäktarens initiativ. På så sätt är det

fäktaren som styr matchen och kan själv använda sig av en viss aktion som hen förberett väl:

Man bör säga mer övergripande, mer generella grejer. Men visst, ibland är det 14-14,

och ‘akta den fäktaren kommer ta oktav.’ det har hänt någon gång, jag vet, ‘vi får

chansa och motståndaren kommer till oktav med flèche, och då får vi passa på och

utnyttja det och ge motståndaren möjlighet till oktaven och får köra sin flèche och du får

backa flytta klingan till 5:an [en specifik parad]’ och då vann X den matchen.

En av anledningarna till varför tränarna inte ger detaljerad teknisk feedback är för att det är

väldigt sällan som det går att förutse exakt vad som kommer hända i matchen. Istället kan

fäktaren då låsa sig vid tanken om vad tränaren sagt att fäktaren skall göra, istället för att

fokusera och vara med i matchen. Dessutom kan teknisk feedback, om den är till för att

korrigera en rörelse, göra så att den autonoma rörelsen blir mekanisk istället. Det blir då mer

energikrävande för fäktaren, och tar arbetsminnets kapacitet (fokus) från matchen. Däremot

om motståndaranalysen har varit bra och motståndaren är koncis i sina aktioner, då skapas det

möjlighet att utnyttja dem. Detta är även något som framkom i intervjun med Tränare 3: ”Ju

bättre tekniken är desto mindre nämner vi den, och ju mindre relevant är den för att den sitter,

det är inte där det kommer att avgöras.”. Han ansåg att det krävs mer teknisk feedback bland

yngre fäktare och fäktare på låg nivå, eftersom det oftast är där det kommer skiljas åt i

prestation. För de äldre och mer erfarna fäktarna är det sällan tekniken det är fel på eller det

mest avgörande för prestation. Därför väljer tränare 3 att inte fokusera på att ge teknisk

feedback till X, istället läggs mest fokus på det psykologiska och taktiska.

Effektivitet

Det finns olika faktorer som påverkar den feedback som ges, och hur feedback ges av

tränarna. Bland de främsta faktorerna fanns fäktarnas och tränarnas förståelse samt kunskaper,

sinnesstämning, samt nivån på fäktningen.

Fäktarens förståelse och fäktkunskap. Tränarna anser att fäktarnas fäktkunskaper och

förståelse påverkar hur de ger feedback. Desto mer kunskaper fäktaren har, desto mer

varierande, samt matchspecifik feedback kan tränarna ge. Detta eftersom fäktaren förstår vad

tränaren menar om de använder sig av vissa specifika fäktuttryck istället för att behöva

förklara allt. Det finns alltså en mindre risk för hinder i kommunikationen om fäktaren har

18

större fäktkunskap, och feedbacken blir därför även mer effektiv. Tränare 1 uttryckte det

enligt följande: ”Ju mer fäktning och fäktkunskaper desto effektivare kan feedbacken bli och

hen kommer kunna handskas med feedbacken bättre och effektivare.”. Med mer fäktkunskap

blir det dessutom större frihet för tränaren att kunna använda sig av mer matchspecifik

feedback. Denna feedback kan då påverka fäktarens fäktning beroende för vad matchbilden

kräver. Då skulle tränaren kunna använda sina egna erfarenheter och kunskaper på ett bättre

sätt och inte vara lika hindrade av fäktarens förståelse/kunskaper för vad de säger. Tränare 2

beskriver hur han väljer att inte ge en viss typ av feedback, trots att det hade passat utmärkt i

situationen, eftersom han vet att fäktaren inte behärskar tekniken för att kunna utföra det.

Istället måste han välja att ge en annan feedback som kanske inte blir lika effektiv i matchen,

men som fäktaren kan utföra, och förhoppningsvis vara tillräckligt för att prestera ändå:

Om jag t.ex. skulle säga träff på foten för en fäktare men fäktaren är kanske inte stark i

just den typen av stöt och jag vet att just på den motståndaren skulle det passa perfekt

med en fotstöt, men även om jag vet att det passar så kan jag inte ge den feedbacken

eftersom fäktaren inte kan utföra det.

För att kunna ge effektiv feedback och för att minska brus i kommunikationen måste tränarna

välja vilken sorts feedback de ska ge beroende på situationen och matchbilden, men främst

beroende på fäktarens kunskaper och förståelse. Detta ställer höga krav på att tränaren förstår

fäktarens begränsningar, eller att fäktaren säger ifrån om hen inte kan utföra något. Ibland

händer det att tränaren tror att fäktaren har en viss kunskap, men när tränaren gett feedback

inser han att fäktaren inte alls är helt säker på vad tränaren menat med det han sagt. Det är

viktigt att tränaren är tillräckligt tydlig och pedagogisk för att fäktaren ska förstå tränarens

feedback:

Men det kommer att bli ännu mera effektivare ju större fäktförståelse X har. . . . Ibland

om jag säger någonting så är det inte helt hundra på, oftast är det ju så, men det är

fortfarande inte hundra på att X förstår helt vad jag menar, så kan det vara. (Tränare 3)

Tränarens kunskap om fäktaren. Det framgår tydligt att feedbackens effektivitet

påverkas av hur väl tränaren förstår fäktaren. Genom större förståelse för fäktaren kan

tränaren välja vad och hur något uttrycks för att få önskad respons. Däremot kan oförståelse

leda till missförstånd mellan tränaren och fäktaren, samt skapar förvirring hos fäktaren.

Tränare 1 nämner att effektiviteten hade ökat om han hade tillbringat fler tävlingar med

fäktaren och att deras relation samt kommunikation utvecklas med varje tävling som de gör:

”Jag tror att det skulle vara effektivare om man kunde vara med varje gång. . . Ju mer vi lär

känna varandra så kommer feedbacken bli bättre. . .”. När tränaren förstår fäktaren, och vice

versa, förenklas kommunikationen och risken för misstolkningar minskar. Tränare 2 beskriver

hur han genom röstläge och laddade ord försöker få X att tagga till men, också hur hans

inställning till fäktarens attityd ändrats med tiden:

Då använder jag rösten, då får jag ge starka kommandon, hen vet om det att det inte är

illa menat, men använder den typen av feedback. . . . Det är X sätt att hålla sig på den

optimala nivån.

Om tränaren och fäktaren inte har god relation eller kommunikation kan det lätt uppstå

misstolkningar vid ”heta” situationer (avgörande lägen, etc.), och vid situationer när tränaren

använder mer aggressivt språk och kroppsrörelser. Vidare kan tränaren även anpassa sitt

budskap och sin attityd till fäktaren om tränaren förstår sin fäktare. På så sätt kan tränaren

19

bland annat hjälpa fäktaren att snabbare och på ett mer effektivt sätt hamna i rätt

sinnesstämning och anspänningsnivå.

Precis som de två andra tränarna, anser Tränare 3 att hans feedback hade varit mer

effektiv om han hade vetat exakt vad han behöver säga till X i de olika situationerna som

uppstår:

. . .’Det där är så och så alltid med X’ och ’det är ingen mening med att jag säger så’,

min förståelse för X på vad är det exakt jag behöver säga till X alltid, den skulle jag ha

om jag var med på tävlingar med X.

Genom större förståelse till sin fäktare kommer tränaren kunna ge feedback som han vet att

fäktaren kommer kunna ta in och bearbeta snabbt. Samtidigt lär tränaren sig att undvika

ineffektiva uttryck som inte ger önskad respons.

Tränarens humör. Negativ attityd och dåligt humör från tränaren påverkar tränarens

feedback, både i vad som sägs och hur det uttrycks, och därmed även feedbackens effektivitet.

Att uttrycka sig negativt och förnedrande mot sin fäktare är något som Tränare 1

undviker till största möjliga mån. Han anser att det inte finns någon anledning till att göra det,

och att det inte kommer att leda till en bättre prestation. Dessutom tror han att fäktaren

troligtvis skulle avsluta samtalet med tränaren. Därför tror han att sämsta feedback sker när

han är arg och upprörd:

[Det sämsta är om jag] blir arg. . . . Jag har svårt att hitta ett läge där det skulle fungera. .

. . Att uttrycka mig förnedrande mot. . . och. . . om hen som person eller hens

handlingar, eller det hen gör. Att föra fram det, det som hen gör är dåligt på pisten. . .

(Tränare 1)

Även Tränare 2 upplever att hans humör påverkade hans feedback, men att det ibland var

andra faktorer som påverkade hans humör och inte X. Tyvärr kunde det ändå påverka den

feedback X fick:

Men då vill jag inte låta arg när jag pratar med X, så då väljer jag att kanske till och med

inte prata, eller prata kort eller visa istället, och så vidare. (Tränare 2)

När Tränare 2 upplevde sig som arg ansåg han sig framförallt ändra hur han gav sin feedback.

Det är oklart om tränarens aktiva val att visa istället för att prata, eller endast prata kort, är

mer effektivt för fäktaren, eller om det endast förstärker fäktarens upplevelse av hans negativa

humör. Tränare 3 å andra sidan verkar se på fäktarens respons att hans negativa humör inte

alls varit effektiv. När tränaren är frustrerad kan frustrationen lysa igenom hans feedback, han

lyfter bl.a. fram misstagen, och det påverkar hans fäktare negativt (se bilaga 4 för citat).

Förutom att tränarens kroppsspråk blir mer uttrycksfullt, börjar tränaren dessutom fokusera på

att säga vad fäktaren inte bör göra i matchen, samt ifrågasätter fäktarens prestation. Han är

dock fullt medveten om att han inte ger effektiv feedback, utan att han istället förstärker det

beteendet som han kritiserat.

Mängd och nivå. Att ge mycket feedback innebär inte att ge effektiv feedback. För att

ge effektiv feedback ansåg tränarna att det var viktigt att inte säga för mycket och att det som

sägs skulle vara enkelt att förstå. Dessutom var det viktigt att det som sägs är på rätt nivå. För

detaljerad feedback påverkar fäktare på hög nivå negativt istället för att hjälpa dem.

20

Tränare 1 beskriver hur mycket feedback kan göra så att fäktaren blir förvirrad och inte

kan bearbeta informationen om det blir för mycket på en gång:

Sen försöker jag hålla nere antal moment som ska fram. . . . Det misstaget har man nog

gjort ganska många gånger att man liksom man vill så mycket men fäktaren kan inte ta

åt sig av allt det där, och det vet man va så har man tur så kommer hon ihåg det första

eller sista av det man sagt.

Oftast finns det flera saker som tränarna uppmärksammar under en match och som skulle

kunna hjälpa fäktaren till bättre prestation. Dock är det viktigt att tränarna selekterar vad de

vill säga för att underlätta för fäktaren att ta in informationen. Vidare framgick det att om

feedback var för detaljerad feedback kunde även det bli ineffektivt för fäktaren på hög nivå:

Att man blir så detaljerad, det är sämsta feedbacken. . . . Man kan inte ge för mycket

grejer, det är väldigt dåligt, och man kan inte fördjupa sig så mycket i detaljer för allt

sitter i ryggmärgen. . . (Tränare 2)

Precis som tränaren nämner så är en anledning till det att fäktare på den nivån oftast gör saker

per automatik. Om fäktare fokuserar på detaljerna blir rörelserna mer mekaniska och fokus

förvinner från annat, exempelvis tempot i matchen. Bäst blir det när man, precis som tränare 3

uttrycker, håller mängden och nivån på feedback ”enkelt och koncist”. Precis som med all

feedback påverkar yttre omständigheter vad som bör sägas. Tränare 2 ansåg att i början av

tablåerna i direktelimineringarna är det extra viktigt att ge enkel feedback. Allt efterhand som

fäktaren fäktar vidare i tablåerna kan informationen som ges vara mer avancerad:

Rent tekniskt i första DE så ska man använda så enkla aktioner som möjligt, sen när

man har utvecklat sin fäktning under tävlingen och slappnat av, då får man ge råd med

mer avancerade grejer för då vet man att chansen att göra misstag är mindre. (Tränare 2)

För att undvika att fäktaren gör enkla misstag är det viktigt att börja enkelt. Desto mer

uppvärmd och desto mer tränaren ser av dagsformen kan tränaren ta beslut om hur avancerad

feedback han ska ge. När tränaren pratar om avancerad feedback menar han om hur avancerad

aktionen bör vara och inte att feedbacken i sig skall vara avancerad.

Sammanfattning av Resultat

Tränarna var medvetna om deras påverkan på fäktarna utifrån den feedback de gav. Tränarna

förstod att de genom icke-verbal samt verbal kommunikation kunde uttrycka sig på sätt som

antingen kunde hjälpa till att höja eller sänka prestationen. Att kroppsspråket och det verbala

språket speglade varandra upplevdes vara ytterst viktigt, och något som tränarna tänkte på

medan de gav feedback till sina fäktare. Tränarna ansåg sig försöka ge positiv och

bekräftande feedback som hjälper fäktarna att veta vad de ska fokusera på, istället för att

fokusera på motståndarens fäktning och vad fäktarna inte skall göra. Dessutom uttryckte de

att deras syfte med feedbacken var att få fäktaren så nära deras optimala fäktning,

sinnesstämning, samt anspänningsnivå som möjligt. Tränarnas feedback skulle främst ses som

ett förslag till fäktarna. För samtliga tränare låg fokus på det psykologiska, därefter på den

taktiska feedbacken, och vid få tillfällen gavs teknisk feedback. Dock var det vanligt att

feedback med psykologiskt syfte gavs i form av en taktisk eller teknisk kommentar.

Kommunikationen och feedbacken skiljde sig inte avsevärt för de tre olika scenarierna (över-,

underläge, och lika) som användes som diskussionsunderlag. Generellt försökte tränarna ge

21

feedback på saker som de ansåg skulle kunna ändra matchbilden till fäktarens fördel, och inte

fördjupa sig i tekniska detaljer.

För att öka effektiviteten användes ett språk som fäktarna förstod, och var relaterad till

fäktarnas individuella fäktkunskaper. Desto mer fäktkunskaper fäktaren hade, desto större

frihet hade tränarna att ge varierande feedback. De mest betydande faktorer för

kommunikationen och feedback var fäktarnas psykologiska välbefinnande, fäktkunskaper,

tränarnas kunskaper om fäktarna, och tränarnas humör. Största skillnaden bland tränarna låg i

hur något uttrycktes, vad som sades, och inte i syfte eller attityd.

Diskussion

Syftet med studien var att öka kunskapen associerad till feedback under 1-minutspauser i

direktelimineringsmatcher på fäkttävlingar. Detta genom att få insikt om hur fäkttränare

upplever den feedback de ger till sina fäktare. Därutöver är syftet att generera kunskaper om

faktorer i kommunikationsprocessen som påverkar feedback.

Feedback är det som är av intresse för studien, men feedback är också inbäddat i det

övergripande begreppet kommunikation. För att diskutera feedback måste vi först förstå

kommunikationsprocessen, och vad som påverkar den. Genom att först förstå bakgrunden

(bl.a. syfte och filosofi), kan vi sedan gå in på vad det är som egentligen sägs och hur det sägs,

samt om det går i linje med varandra och slutligen diskutera effektivitet i feedback och

kommunikation.

De huvudsakliga resultaten som framkom var att tränarna ansåg sig försöka påverka

fäktarna genom den feedback de gav. Feedback med psykologisk effekt hamnade i fokus, och

stundvis även taktisk feedback. Med sin feedback ville tränarna att fäktarna hade optimal

anspänning och var i optimal sinnesstämning. Tränarna använde sig av både verbal och icke-

verbal kommunikation för att uttrycka sig. De försökte dessutom tolka och anpassa sig efter

fäktarnas behov. Främst kunde tränarnas och/eller fäktarnas humör påverka hur och vilken

feedback som gavs. Fäktarnas fäktkunskaper samt tränarnas kännedom om fäktarnas fäktning

var också två faktorer som påverkade feedback.

Nedan följer en fördjupad diskussion kring studiens tre identifierade teman Tränarnas

Feedback, Vad Kommuniceras, och Effektivitet, samt medföljande underkategorier där så är

tillämplingsbart.

Tränarnas Feedback

Precis som tidigare forskning (Athanasios, 2005; Sagar & Jowett, 2012), hävdar tränarna att

de genom sin kommunikation och feedback försöker påverka idrottarnas psykologiska

välmående och prestation.

Det handlar dock inte bara om hur de uttrycker sig eller vad de säger, utan det handlar

även om med vilket syfte som de ger feedback. Både tidigare forskning (Athanasios, 2005;

Becker & Wrisberg, 2008; Cassidy et al., 2004; Meeûs et al., 2010; Sagar & Jowett, 2012) och

tränarna ansåg att feedbacken bör ge idrottarna riktad fokus och ökat psykologiskt välmående.

Av de två olika kategorierna KP och KR (Horn, 2008), var tränarnas feedback mest riktad på

prestationen och inte resultatet. Däremot kunde resultatet påverka hur och vilken feedback

gavs. Tränarna fokuserade på att se till att fäktarna hamnade inom sin optimala zon under

matchen, och försökte därför anpassa sin feedback till varje individuell fäktare och situation.

Tränarnas fokus kring optimala zonen överensstämmer med huvuddragen i IZOF, som

betonar att varje idrottare har en optimal nivå av anspänning som leder till optimal prestation

(Hanin, 2000; Robazza, 2006). Tränare 1 nämnde exempelvis att han vill att “. . . fäktaren ska

komma närmare sin ultimata fäktning” vilket går att jämställa med IZOF. Eftersom

anspänningsnivån och sinnesstämningen samt fokus anses vara en av de avgörande faktorerna

för prestationen, är det positivt att tränarna prioriterade att få eller bibehålla fäktarna inom

22

deras IZOF. Tränarnas syfte med feedback skiljer sig helt från både Tzu (2000) och

Harmenbergs (2017) syfte. Till skillnad från dem, ansåg tränarna att fäktarna i först hand

skulle fokusera på att hamna inom sin egna AoE och därmed träffa, istället för att hindra

motståndaren från att hamna inom sin AoE. Även om fäktarna försäkrar sig från att inte bli

träffade, genom att störa motståndaren från att hamna inom sin AoE, kan motståndaren

fortfarande vinna. Detta kan bl.a. påverkas av non-combativitet reglen med lottad priorietet i

sudden death. Tränarna nämner även hur fäktarna inte bör bry sig om att bli träffade om de

fokuserar på att göra sin “grej” rätt, då det till slut troligtvis kommer leda till att fäktarna

vinner. Synsättet på fäktstrategin som tränarna har, matchar det synsätt som Harmenberg

(2017) har upplevt är aktuellt, men som han anser är ineffektivt. Å andra sidan har tränarna en

positiv attityd och har förtroende till fäktarnas förmåga att “dominera” matchen. Genom att

vara den som eftersträvar att hamna inom sin AoE först i varje situation finns det chans till att

tvinga motståndaren till att vara undergiven i matchen. Detta hade resulterat i att motståndaren

hade behövt fokusera på att störa fäktaren och hindra fäktaren från att hamna inom sin AoE,

medan fäktaren själv fokuserar på att skapa rätt lägen. Men det framstår som att Harmenberg

(2017) menar på att fäktaren istället vinner matchen genom att först vara “undergiven” och

störa motståndaren. Först då kan fäktaren anpassa sig till motståndaren och utnyttja

motståndarens svaghet. Vilket är precis som Tzus (2000) krigsföringsstrategi, där han anser

att krigaren måste anpassa sig till motståndaren, genom att hindra dem att använda sin AoE,

samt genom att slå mot motståndarens svaghet. Denna strategi ställer dock högre krav på att

fäktaren kan analysera sin motståndare, men också att fäktaren måste vara mer flexibel i sin

teknik samt strategi. Tränarna uttryckte däremot att motståndarnas AoE ibland kunde nämnas

för fäktaren, men endast om det var något som fäktaren inte redan hade uppmärksammat eller

kan hantera. I så fall uttrycktes feedback oftast i form av förslag på hur de skulle kunna lösa

problemet med hjälp av fäktarens egna AoE, istället för förslag på hur de skulle hindra

motståndaren från att utföra aktionen.

För att kunna påverka fäktarna till att hamna inom zonen (IZOF) måste tränarna först

läsa av fäktarna. Därefter måste de besluta om anspänningsnivån är för hög eller för låg

jämfört med fäktarens optimala zon, eller hur de ska hjälpa fäktarna till att stanna kvar i

zonen. Detta kräver att tränarna tolkar fäktarna och situationen för att sedan ge feedback.

Tränare 2 nämnde exempelvis hur han ”antingen kan stimulera X, eller att X kanske ligger

under för att hen är för stimulerad. T.ex. X ligger under när hen möter en sämre fäktare pga.

att X är för ivrig, så då ska man på något sätt lugna ner X.”. Detta blir först en “omvänd”

kommunikationsprocess; dvs. där fäktarna blir sändarna och tränarna mottagarna. Även

fäktarna kan använda sitt kroppsspråk eller använda verbal kommunikation för att uttrycka

sig. Tränarna tolkar fäktarna och sedan är det tränarnas uppgift att skapa ett budskap och

sända till fäktarna. Därför är det viktigt att tränarnas första analys blir korrekt.

Tränarna poängterade att det är viktigt för fäktarna att förstå att deras feedback endast är

ett stöd, som fäktarna kan välja att använda sig av eller inte. Tränarnas förslag på taktik och

teknik kan i vissa fall vara olämplig, eftersom fäktarna kan ha annan upplevelse samt

infallsvinkel. Det är därför fortfarande viktigt att fäktarna fokuserar på matchen och är

uppmärksamma på situationerna som uppstår. Om fäktarna misstolkar eller inte förstår

tränarnas filosofi kring feedback kan det leda till kommunikationsfel och påverka fäktarna

negativt (Athanasios, 2005; Cassidy et al., 2004; Martens, 2004).

Vad Kommuniceras

Trots att tre olika scenarier (överläge, underläge, och lika) diskuterades framkom få skillnader

i vad som sades, hur det uttrycktes, och hur det upplevdes av tränarna. Detta går även i linje

med vad tränarna hävdat är deras syfte; att få fäktarna inom sin AoE. Eftersom det inte skiljer

sig i syfte beroende på scenarie gör inte heller feedbacken det. Alltså spelade resultatet i sig

23

inte så stor roll för feedbacken. Däremot kunde matchsituation, dvs. vem som ”verkar ha koll”

och dominerar matchen spela större roll. Även det som hänt precis innan pausen var viktigt, i

fall att fäktaren legat under och tagit igen eller om fäktaren lett och fått flera stötar emot sig.

Scenarierna hade dock liten eller ingen poängskillnad under matchen, möjligtvis skulle en

större resultatskillnad kunnat ha inverkan på tränarnas feedback.

För att ge feedback använde sig tränarna av såväl verbal som icke-verbal

kommunikation. Den icke-verbala kommunikationen användes främst för att förstärka det

som de verbalt uttryckte men också den sinnesstämning/anspänning de ville sända. I syfte att

undvika misskommunikation (Athanasios, 2005; Cassidy et al., 2004; Martens, 2004; Meeûs

et al., 2010), ansträngde sig tränarna att förmedla samma budskap både verbalt och icke-

verbalt.

När tränarna gav instruktioner använde de sig sällan av att visa fäktspecifika rörelser

med hjälp av fäktarens vapen eller hand. Fäktarna förväntades kunna utföra rörelserna korrekt,

samt förstå tränarnas feedback och instruktioner när de fick höra det muntligt. Det går ihop

med tränarnas syfte om att förstärka fäktarens AoE (dvs. fäktaren vet redan vad hen behöver

göra eftersom hen är bra på det). Eftersom filosofin är att ”det är fäktarna som fäktar” finns

det ingen anledning till att vara för specifik och gå in på detaljer som istället skulle kunna

störa fäktarnas fokus och reflexer. Då fäktning är en ”open skill” idrott går det inte att

förutsätta vad som kommer hända (Di Russo et al., 2010). Däremot går det att få en

uppfattning baserat på tidigare (upprepade) händelser. På så sätt kan tränarna göra en

kvalificerad gissning om vad som kan komma att hända i matchen, och då förbereda fäktarna

på det. Därför kan tränarna ibland ge förslag på teknik.

För att förenkla kommunikationen och för att tränarna skulle kunna ge effektiv feedback

var det viktigt att tränarna och fäktarna hade en uppfattning om matchen. Men denna

uppfattning behövde inte vara likadan, så länge de utgick från samma. Trots att det användes

två olika metoder (ledande frågor respektive berätta för fäktarna) för att skapa denna

matchbild, var syftet och budskapet densamma. Det vill säga att fäktarna skulle få en

uppfattning om vad de gjort bra och vad de skulle fortsätta med, och möjligtvis få en heads up

på motståndarens taktik/teknik om det var något extra viktigt. Att ställa ledande frågor gör att

fäktarna har möjlighet att sätta egna ord på vad som hänt och har därför lättare att repetera det

igen vid behov (Tofade et al., 2013). En risk är att fäktarna inte har förståelse för vad som har

hänt i matchen, vilket kan leda till att fäktarens svar inte alls matchar ”verkligheten”.

Kommunikationen kan eventuellt påverkas av mottagaren i denna metod, då mottagaren

förväntas svara på ett visst sätt (Tofade et al., 2013). Om fäktarna inte svarar som förväntat

måste tränarna göra ett val. I den situationen kan tränarna välja att göra som Tränare 3; “. . .

det har nog hänt många gånger att jag egentligen inte håller med om vad hen lyfter fram men

jag säger bara ‘ja, super’ och sen så är det bra med det.”. Det vill säga stödja fäktaren om det

fungerar. Samt vid behov: lägga till ny information från tränarnas perspektiv. Ett annat

alternativ är att ställa fler, mer specifika ledande frågor, vilket är tidsineffektivt. Däremot

undvek tränarna att förneka det som fäktarna säger och att tillrättavisa dem, då det riskerar att

påverka sinnesstämningen negativt. Att istället berätta för fäktarna, utifrån tränarnas

perspektiv, vad som hänt i matchen, tar mindre tid och budskapet kan vara kort och koncist.

Största risken med den metoden är att fäktarna inte håller med om vad tränarna berättat och på

så sätt påverkas negativt av det.

Tidigare studier har rapporterat om att den främsta feedbacken från tränarna är

instruktionsbaserad (Becker & Wrisberg, 2008; Claxton, 1988; Rupert & Buschner, 1989;

Solomon et al., 1996). Då de andra studierna är främst observationsstudier samt kvantitativa,

medan föreliggande studie är en djupgående kvalitativ metod, är det svårt att jämföra

resultaten. Tidigare studier rapporterade dock inte vad tränarna hade för syfte med den

feedback de gav. Det var däremot tydligt att det var psykologisk feedback som var i fokus hos

24

tränarna i denna studie. Det psykologiska välbefinnandet går att påverka på olika sätt. Precis

som de tidigare studierna (Becker & Wrisberg, 2008; Claxton, 1988; Rupert & Buschner,

1989; Solomon et al., 1996) användes beröm och bekräftelse. Det uppseendeväckande är, att

trots att instruktionsbaserad feedback troligtvis är mest representerad i föreliggande studie (i

form av taktisk och teknisk feedback), så användes det huvudsakligen i syfte att påverka det

psykologiska välbefinnandet. Det vill säga, psykologisk feedback ansågs vara i största fokus

och högst prioriterad bland tränarna. En anledning till att tränarna fokuserade på det

psykologiska välbefinnandet, exempelvis anspänningsnivån, kan vara att de anser att det är

det mest avgörande på hög nivå. Det är sällan som fäktmatcher (under tävlingar på hög nivå)

avgörs på teknisk överlägsenhet, mer troligt är det att det handlar om psykologisk balans och

att fäktarna är i sin IZOF.

Tränarna gav sällan komplicerad taktik som feedback, utan det handlade mest om

placering på pisten, och offensiv respektive defensiv fäktning. Dessutom gav de mer taktisk

feedback, jämfört med teknisk feedback, något som bland annat även sågs hos en

baskettränare på elitnivå (Bloom et al., 1999). Troligtvis är anledningen där densamma som

för fäkttränarna; dvs. att idrottarna på den nivån förväntas ha tillräcklig goda tekniska

kunskaper. För att kunna ge god teknisk feedback krävs det att tränarna har goda

fäktkunskaper, samt att även fäktarna har goda tekniska kunskaper för att kunna utföra det i

rätt situation. Om tränarna och/eller fäktarna inte har tillräckliga kunskaper kan det leda till

kommunikationssvårigheter, som i sin tur kan påverka prestationen (Athanasios, 2005; Daft,

2009; Martens, 2004; Shannon & Weaver, 1964). De få gångerna som feedback gällde teknik

var det oftast påminnelser om små saker som kan göra stor skillnad, exempelvis kunde

tränarna säga åt fäktarna att ha koll på placeringen av spetsen, eller säga åt dem att göra

aktionerna tydligare och mer precist om de börjat slarva alternativt gör återkommande fel.

Även vid få tillfällen under kritiska lägen kan fäktarna få förslag på tekniskt utförande. En

anledning till det kan vara att de vill att fäktarna inte ska behöva bli osäkra och ta ”större”

samt mer tidskrävande beslut själva när de troligtvis redan är stressade på grund av det

kritiska läget (Borysiuk & Waskiewicz, 2008). På så sätt kan tränarna ge ett eller två förslag,

och sedan låta fäktarna känna efter under matchen samt se vilket som passar bäst beroende på

vilka lägen som skapas. Detta är något som kräver stor tillit från fäktarna till tränarna, och

samtidigt mycket fäktkunskap från tränarnas sida för att kunna förstå fäktningen och

matchbilden, samt kännedom om fäktarnas AoE. Möjligtvis skulle Harmenbergs (2017)

fäktstrategi kräva mer teknisk feedback än tränarnas i denna studie. För att kunna anpassa sig

och hindra motståndarna från att hamna i sina AoE kräver det kunskap om vilka motdrag är

bäst på motståndarnas drag. Då är det troligtvis lättare och mer nödvändigt att prata om teknik

jämfört med taktik.

I resultat av tidigare forskning nämns inte teknik som en av de mest uttalade feedback-

kategorierna som idrottarna får. Däremot kan det vara precis som Claxton (1988) skriver; att

olika sporter kräver olika sorters feedback.

Effektivitet

Att bedöma tränarnas effektivitet är svårt. Detta eftersom det finns flera olika faktorer som

påverkar effektiviteten, samt att definitionen av effektivitet gällande feedback är

mångfasetterad. Det framgick att tränarna själva ansåg effektivitet bero på om fäktarna förstod

själva filosofin kring deras feedback, men också om fäktarna presterade bättre. Deras

prestation mättes inte främst genom resultatet, medan självförtroende, attityd och fäktning

nämndes som faktorer som tränarna ansåg vara viktiga. Det är svårt att säga hur mycket

feedback egentligen påverkar utgången av prestationen och resultatet.

Att fäktarna förstod budskapet från tränarna feedback var det mest väsentliga i

kommunikationsprocessen. Tränarna uttryckte sig om vikten för att kunna påverka fäktarna

25

med hjälp av sin feedback. Genom att uttrycka detta visar tränarna förståelse för deras roll i

kommunikationsprocessen. De förstår att de kan ge feedback, både verbalt och icke-verbalt,

men att det sedan är upp till fäktarna att tolka, bearbeta och ge en respons på det tränarna

förmedlat. Tränarna tolkar situationen, därefter krypterar de ett meddelande till fäktarna och

sänder det verbalt eller icke-verbalt. När fäktarna dekrypterar meddelandet är det upp till dem

att ge en respons. Tränarna visade på förståelse för att de kan påverka fäktarna både positivt

och negativt (Athanasios, 2005; Bloom et al., 1997; Côté & Gilbert, 2009). För att försäkra sig

om att budskapet framfördes, tolkade tränarna fäktarnas respons. Fäktarna kunde verbalt

berätta om de förstod eller inte, alternativt visa med kroppsspråket. Tränarna måste även tolka

hur budskapet mottogs, och kanske förtydliga budskapet. Men om fäktarna fäktade mer

stressigt och ofokuserat i perioden efter pausen kunde det vara en faktisk respons på ineffektiv

kommunikation.

Oberoende av vad tränarna sa eller gjorde var det viktigt att fäktarna kunde tolka vad

tränarna egentligen menade. Så länge fäktaren uppfattade exempelvis Tränare 2 feedback ”. . .

nu har du inte fäktat riktigt som du kan. . . . Det är viktigt att vi skärper oss nu i sista stunden.”

som något positivt och uppmanande istället för negativt och nedtryckande. Det var mindre

viktigt om tonen eller ordvalen kunde ha låtit barsk för andra människor omkring som hörde

tränaren säga så. Det är fäktarens individuella tolkning av budskapet som påverkar

effektiviteten av feedbacken (Cassidy et al., 2004; Martens, 2004; Sagar & Jowett, 2012;

Solomon et al., 1996). För att fäktarna skall kunna förstå vad tränarna menar krävs god

relation mellan fäktarna och tränarna. Om fäktarna inte har tillräckligt med fäktkunskaper

finns det en möjlighet att de tar emot budskapet, men att de kanske inte kan utföra det, (dvs.

responsen blir fel eller ineffektiv). Alternativt förstår de inte alls vad tränarna menar och det

tar för lång tid för tränarna att förklara.

Tränarna verkar ha liknande syfte och inställning gällande feedback, men de ger det på

olika sätt. Ordvalen i sig verkar alltså inte vara det viktigaste, utan betydelsen av det som

uttrycks är det viktiga. Det går inte att säga att något sätt är bättre än det andra eftersom

kommunikation rör minst två personer, det vill säga mottagarens reaktion och upplevelse

räknas också (Daft, 2009; Martens, 2004; Shannon & Weaver, 1964). Eftersom varje person

upplever och tolkar feedback olika är det viktigt att sändaren försöker anpassa sig till

mottagaren och situationen för att ge så effektiv feedback som möjligt (Athanasios, 2005;

Bloom et al., 1997; Côté & Gilbert, 2009). En minut är inte lång tid, men genom att veta exakt

vad fäktarna behöver höra i de olika scenarierna kan tränarna ge feedback som de vet är

effektiv. På så sätt kan de formulera sig på ett bra sätt, ställa rätt ledande frågor, eller ge

taktiskt tips som passar just den fäktaren i situationen de är i just då. Samtidigt kan tränarna

initialt läsa av fäktarna, samt tolka deras respons, på ett mer effektivt sätt om de har en god

relation. Alla tre tränarna ansåg att för mycket information i feedbacken gjorde att fäktarna

blev ofokuserade, därför försökte de istället aktivt jobba på att ge kort och koncis feedback till

sina fäktare.

En faktor som definitivt kunde påverka både feedback och fäktarna var bland annat

tränarnas humör. Det påverkade både vad tränarna sa och hur de uttryckte sig. Tränarnas

negativa humör kunde leda till bl.a. utskällning, och otillräcklig eller bristfällig

kommunikation, vilket i sin tur kunde leda till sämre prestation. Men genom att visa

medvetenhet till kommunikationsprocessen finns det utvecklingspotential för tränarna

(Athanasios, 2005; Claxton, 1988; Cushion et al., 2012).

Metoddiskussion

Användandet av pilotintervju var bra för studiens trovärdighet. En pilotintervju kan hjälpa till

att formulera och strukturera intervjuguiden för att frågorna skall gå i linje med studiens syfte

(Barriball & While, 1994; Breakwell et al., 2012; Graneheim & Lundman, 2004). Eftersom

26

intervjuerna var semistrukturerade kunde deltagarna själva formulera sig, och fortsätta

utveckla sina tankar samt egna reflektioner. Samtidigt kunde författaren hjälpa deltagarna att

hålla sig inom ämnet (Smith & Osborn, 2007). På så sätt begränsas inte deltagarna till korta,

outvecklade svar, men de svarar fortfarande inom ramen för syftet.

För att försöka hjälpa tränarna att sätta in sig i situationer där de behövt ge feedback,

användes en av deras fäktare som person de skulle ha i åtanke gällande vad och hur de gav

feedback. Dessutom ställdes tränarna inför tre realistiska scenarier som syftade till att hjälpa

tränarna försöka hitta olika kritiska faktorer som skulle kunna påverka deras kommunikation

och feedbacksgivning. De tre scenarier som användes skapades i samråd med en fäktmästare

och andra erfarna inom fäktning. Scenarierna bör ha hjälpt tränarna att kunna berätta om

likheter och skillnader för olika händelser, faktorer och scenarier, samt ökar trovärdigheten,

tillförlitligheten och överföringsbarheten i studien (Graneheim & Lundman, 2004). Trots att

tränarna fick beskrivningar på scenarier upplevdes det vara svårt för dem att självreflektera.

Tränarna uttryckte att de oftast reagerade i situationen och att de då oftast har mer

bakgrundsdata som påverkar dem och hjälper dem att ta beslut. En begränsning i studien är att

tränarna uppmanats till att föreställa sig en fiktiv matchsituation och att ge feedback “torrt”

(utan påverkan av stimuli och variabler från en genuin kontext). Det vill säga att den feedback

de tror sig ge under olika situationer i teorin kanske inte alls är densamma i verkligheten.

Detta måste beaktas för överföringsbarhet till verkliga situationer (Breakwell et al., 2012;

Graneheim & Lundman, 2004). Däremot ansågs informationsbrevet och den förberedande

texten ha hjälpt tränarna att reflektera i förväg, och gjorde att det var lättare för dem att

uttrycka sig under själva intervjun. Detta ökar i sin tur validiteten eftersom tränarna då haft

god tid och möjlighet för självreflektion, något som är en grundförutsättning för IPA-studier.

Det ledde till att svaren under intervjerna oftast var genomtänkta, vilket tränarnas skildringar

visade.

Genom kunskaper inom ämnet, samt genom den personliga kännedomen mellan

författaren och tränarna, underlättades möjligheterna för god relation under studien, samtidigt

som det hjälpte författaren att sätta sig in i tränarnas perspektiv (Pietkiewicz & Smith, 2012).

God relation leder även till att deltagarna vågar öppna upp sig till författaren. Dock upplevde

författaren att det fanns en nackdel med att själv tillhöra samma idrott som deltagarna. Trots

att deltagandet i studien innebar deltagarkonfidentialitet, ville tränarna stundvis inte dela med

sig av sina erfarenheter och uppfattningar. En anledning till det kunde vara att tränarna trodde

att det de sa kommer spridas och att de inte kunde förlita sig på konfidentialiteten, trots att

författaren vid upprepade tillfällen försäkrade dem om konfidentialitet. Det kan vara något

som i sin tur minskar validiteten av studien (Barriball & While, 1994). Men samtidigt var

tränarna tydliga med de delar som de inte ville dela med sig av, vilket innebär att de hade

tillräckligt med förtroende att säga ifrån när de inte ville svara. Detta fick författaren att tro att

de svar de gav på de övriga frågorna var sanningsenliga, och att oron kring konfidentialiteten

inte påverkade tränarna avsevärt i övrigt. Därför bör validiteten av studien inte ha påverkats

ansenligt av det.

I metoder där deltagarna förväntas återberätta sina egna tankar, erfarenheter och

upplevelser finns det risk för att deltagare vinklar det de säger (Fisher, 1993; Holbrook,

Green, & Krosnick, 2003). Social önskvärdhet påverkar studiens validitet. Kommunikation

och feedback är två allmänt välkända termer och de flesta tränarna har en uppfattning av vad

god kommunikation och feedback är. Det finns en risk att tränarna kan ha (medvetet eller

omedvetet) valt att berätta en vinklad bild av deras upplevelse, i syfte att framstå som bättre

tränare. Risken för social önskvärdhet minskar genom att ställa liknande (indirekta) frågor

med annan formulering och genom att låta deltagarna berätta mer utvecklat (Fisher, 1993).

Dessutom ingår det i IPA att analysera och tolka vad deltagarna kan ha menat med det de sagt,

samt att försöka tolka det de inte sagt. Genom att observera ordval, formuleringar, men också

27

kroppsspråk gav det författaren en uppfattning om tränarnas ärlighet, erfarenheter och

upplevelse (Holbrook et al., 2003). Dock var alla medvetna om att det de sa tror sig hända

under feedbackgivningen, inte alltid kanske stämmer överens med verkligheten. Ingen av dem

har filmat sig själva när de gett feedback till någon av sina fäktare, eller samtalat med sina

fäktare angående feedback. Deras medvetenhet ledde till att de var kritiska till det de sa, men

också vågade vara självkritiska och vågade erkänna att deras feedback och kommunikation

inte alltid var effektiv. Det kan vara en faktor som höjer validiteten.

En god IPA studie kräver bra data, men framförallt att författaren (och andra som

analyserar) har en god analytiskförmåga (Smith, 2011; Sparkes, 1998). I föreliggande studie

diskuterade författaren sin analys och resultatet med kollegor samt personer med goda

kunskaper inom fäktning, vilket är en av metoderna för att öka trovärdigheten och validiteten i

studien (Brocki & Wearden, 2006; Graneheim & Lundman, 2004). Under diskussioner

jämfördes olika perspektiv och analyser på insamlad data. Bland annat diskuterades

kategoriseringen av tema och underkategorier från data, men även olika djupgående

tolkningar av citaten som valdes ut. I övrigt följde studiens analysprocedur en procedur som

återfanns i flera andra IPA studier och artiklar (exempelvis Arvinen-Barrow et al., 2010; Back

& Berterö, 2015; Brocki & Wearden, 2006; Lundkvist, Gustafsson, Hjälm, & Hassmén, 2012;

Pietkiewicz & Smith, 2012; Smith & Osborn, 2007).

Konklusion, Implikationer, och Framtida Forskning

För att studera kommunikation och ge djupgående information kring tränarnas upplevelse och

tankar angående deras kommunikation samt feedback är det viktigt med kvalitativa studier.

Föreliggande studie bidrar till att öka medvetenheten kring fenomenet, och ger även exempel

på kommunikation och feedback som upplevs som effektiv respektive ineffektiv. Exempelvis

har tränarnas relation till idrottarna en stor inverkan på kommunikationen och feedbacken.

När det kommer till effektivitet är det inte endast sändaren som är en påverkande variabel,

utan även mottagaren har en viktig roll, och därför bör kommunikationen/feedbacken

anpassas till mottagaren. Det är inte heller vad som sägs ordagrant som är av största

betydelse, utan det är hela budskapet samt upplevelsen av syftet som är betydelsefullt. Bland

annat kunde taktisk feedback användas för att öka det psykologiska välbefinnandet. Det finns

alltså flera olika faktorer som påverkar hur kommunikationen sker och vilken feedback som

ges av tränarna. Precis som även tidigare forskning hävdar, visar diskussionen i studien att det

finns skillnad mellan olika sporter. Därför är det viktigt att kommunikation inom flera idrotter

studeras. Implikationen av studien är ökad förståelse samt kunskap inom ämnet, men också

öka tränarnas medvetenhet kring deras kommunikation samt feedback. Studien kan i sin tur

även leda till diskussionunderlag, utbildningsmaterial, och framtida riktlinjer för tränare samt

på tränarutbildningar. Tränare bör även uppmuntras till att ha dialoger kring kommunikation

och feedback med sina fäktare. Ökad förståelse och medvetenhet kan slutligen även bidra till

att tränare gör aktiva val inom sin kommunikation och feedback som leder till ökad

effektivitet.

För att utveckla kunskapen inom fäktning bör framtida forskning fortsätta studera

tränarnas perspektiv. Mer specifikt bör det finnas studier som studerar tränare på olika nivåer,

alternativt fokusera på en tränare men ha flera av tränarens fäktare i fokus. Möjligtvis skulle

en ”mixed method” kunna användas för att få ett sådant resultat (Moran, Matthews, & Kirby,

2011). Ett annat sätt att studera kommunikationen är att låta 1-minutspauserna videofilmas

samt ljudinspelas, i syfte att sedan intervjua tränarna och låta dem se och höra sig själva ge

feedback till sina fäktare. På så sätt får tränarna se sekvenser och analysera vad som hänt,

samt se deras egna och fäktarnas respons. Förutom 1-minutspauserna hade det även varit

intressant att följa kommunikationen under en hel tävling. Detta hade dock troligtvis varit

svårt att genomföra, eftersom tränarna oftast har flera fäktare samtidigt på en tävling, och

28

dessutom är det omöjligt att förutspå hur långt fäktarna tar sig under en tävling. Färre matcher

innebär färre datainhämtningstillfällen. Slutligen framgick det att även mottagarens perspektiv

är viktig i kommunikationsprocessen, därför hade det varit av intresse att studera fäktarnas

perspektiv på feedbacken. Deras perspektiv bör helst inte skilja sig från tränarnas när de

jämförs, men om de gör det bör faktorerna studeras noga.

Referenser

Allen, J. B., & Howe, B. L. (1998). Player ability, coach feeback, and female asolscent

athletes’ perceived competence and satisfaction. Journal of Sport & Exercise

Psychology, 20, 280-299.

Anderson, D. I., Rymal, A. M., & Ste-Marie, D. M. (2014). Modeling and Feedback. I A. G.,

Papaioannou, & D. Hackfort (Red.), Routledge Companion to Sport and Exercise

Psychology: Global Perspectives and Fundamental Concepts (s. 272-288). London:

Routledge.

Arvinen-Barrow, M., Penny, G., Hemmings, B., & Corr, S. (2010). UK chartered

physiotherapists’ personal experiences in using psychological interventions with injured

athletes: An interpretative phenomenological analysis. Psychology of Sport and

Exercise, 11, 58–66.

Athanasios, L. (2005). Communication problems in professional sports: the case of Greece.

Corporate Communications: An International Journal, 10(3), 252-256. doi:

10.1108/13563280510614500

Back, C., & Berterö, C. (2015). Interpretativ fenomenologisk analys. I A. Fejes, & R.

Thornberg (Red.), Handbok i kvalitativ analys (2 utg.) (s. 148-161). Stockholm: Liber.

Barriball, K. L., & While, A. (1994). Collecting data using a semi-structured interview: a

discussion paper. Journal of Advanced Nursing, 19, 328-335.

Becker, A. J. (2009). It’s not what they do, it’s how they do it: Athlete experiences of great

coaching. International Journal of Sports Science & Coaching, 4(1), 93-119.

Becker, A. J., & Wrisberg, C. A. (2008). Effective coaching in action: Observations of

legendary collegiate basketball coach Pat Summitt. The Sport Psychologist, 22, 197-

211.

Bloom, G. A., Crumpton, R., & Anderson, J. E. (1999). A systematic observation study of the

teaching behaviors of an expert basketball coach. The Sport Psychologist, 13, 157-170.

Bloom, G. A., Schinke, R. J., & Salmela, J. H. (1997). The development of communication

skills by elite basketball coaches. Coaching and Sport Science Journal, 2(3), 3-10.

Borysiuk, Z., & Waskiewicz, Z. (2008). Information processes, stimulation and perceptual

training in fencing. Journal of Human Kinetics, 19(1), 63-82.

Breakwell, G.M., Smith, J.A., & Wright, D.B. (Red.) (2012). Research methods in

psychology (4 utg.). London: Sage.

Brocki, J. M., & Wearden, A. J. (2006). A critical evaluation of the use of interpretative

phenomenological analysis (IPA) in health psychology. Psychology & Health, 21(1),

87-108. doi: 10.1080/14768320500230185

Cassidy, T., Jones R., & Potrac, P. (2004). Understanding Sports Coaching. Understanding

sports coaching: the social, cultural and pedagogical foundations of coaching practice.

Milton Park, Abingdon, Oxon: Routledge.

Cassidy, T., Jones, R., & Potrac, P. (2009). Understanding Sports Coaching. Understanding

sports coaching: the social, cultural and pedagogical foundations of coaching practice

(2 utg.), Milton Park, Abingdon, Oxon: Routledge.

Claxton, D. B. (1988). A systematic observation of more and less successful high school

tennis coaches. Journal of Teaching and Physical Education, 7, 302-310.

Cope, E., Partington, M., & Harvey, S., (2016). A review of the use of a systematic

observation method in coaching research between 1997 and 2016. Journal of Sports

Sciences, 35(20), 1-9. doi: 10.1080/02640414.2016.1252463

Côté, J., & Gilbert, W. (2009). An integrative definition of coaching effectiveness and

expertise. International Journal of Sports Science & Coaching, 4(3), 307-323.

Cushion, C., Harvey, S., Muir, B., & Nelson, L. (2012). Developing the Coach Analysis and

Intervention System (CAIS): Establishing validity and reliability of a computerised

systematic observation instrument. Journal of Sport Sciences, 30(2), 203-218. doi:

10.1080/02640414.2011.635310

Daft, R. L. (2009). Management (9 utg.). Vanderbilt University.

Di Russo, F., Bultrini, A., Brunelli, S., Delussu, A. S., Polidori, L., Taddei, F., ...Spinelli, D.

(2010). Benefits of Sports Participation for Executive Function in Disabled Athletes.

Journal of Neurotrauma, 27, 2309–2319. doi: 10.1089/neu.2010.1501

Eatough, V. (2012). Introduction to Qualitative Methods. I G. M. Breakwell, J. A. Smith, &

D. B Wright (Red.), Research Methods in Psychology (s.323-341). London: SAGE.

Eatough, V. & Jonathan A. Smith J. A. (2017). I C. Willig, & W. S. Rogers (Red.), The SAGE

handbook of qualitative research in psychology (s. 193-211). Thousand Oaks,

California: SAGE.

Fejes, A., & Thornberg, R. (Red.). (2015). Handbok i kvalitativ analys. Stockholm: Liber.

Fisher, R. J. (1993). Social desirability bias and the validity of indirect questioning. Journal of

Consumer Research, 20(2), 303-315. doi: 10.1086/209351

Graneheim, U. H., & Lundman, B. (2004). Qualitative content analysis in nursing research:

concepts, procedures and measures to achieve trustworthiness. Nurse Education Today,

24, 105-112.

Gigante, J., Dell, M., & Sharkey, A. (2011). Getting beyond “Good job”: How to give

effective feedback. Pediatrics, 127(2), 205-207. doi: 10.1542/peds.2010-3351

Hanin, Y. L. (Red.) (2000). Emotions in Sport. Champaign, IL: Human Kinetics.

Harmenberg, J. (2007). Epee 2.5. Staten Island, NY: SKA SwordPlay books.

Hodges, N. J., & Franks, I. M. (2004). The Nature of Feedback. I I. Franks, & M. Huges

(Red.), Notational Analysis of Sport: Systems for Better Coaching and Performance in

Sport (s. 17-38). New York: Routledge.

Holbrook, A. L., Green, M. C., & Krosnick, J. A. (2003). Telephone versus face-to-face

interviewing of national probability samples with long questionnaires: Comparisons of

Respondent satisficing and social desirability response bias. Public Opinion Quarterly,

67(1), 79-125. doi: 10.1086/346010

Horn, T. S., (2008). Coaching Effectiveness in the Sport Domain. I T. S. Horn (Red.),

Advances in Sport Psychology (3 utg.) (s. 239-267). Champaign, IL: Human Kinetics.

Lacy, A. C., & Darst, P. W. (1984). Evolution of a systematic observation system: The ASU

coaching observation instrument. Human Kinetics Journal, 3(3), 59-66. doi:

10.1123/jtpe.3.3.59

Lundkvist, E., Gustafsson, H., Hjälm, S., & Hassmén, P. (2012). An interpretative

phenomenological analysis of burnout and recovery in elite soccer coaches, Qualitative

Research in Sport, Exercise and Health, 4(3), 400-419. doi:

10.1080/2159676X.2012.693526

Jowett, S., & Cockerill I. M., (2003). Olympic medallists' perspective of the athlete–coach

relationship. Psychology of Sport and Exercise, 4, 313–331.

Martens, R. (2004). Successful coaching (3 utg.). Champaign, IL: Human Kinetics.

Meeûs, M. S. P., Serpa, S., De Cuyper, B., (2010). The effects of video feedback on coaches’

behavior and the coach-athlete relationship. Journal of Clinical Sport Psychology, 4,

323-340.

Moran, A. P., Matthews, J., & Kirby, K. (2011). Whatever happened to the third paradigm?

Exploring mixedmethods research designs in sport and exercise psychology. Qualitative

Research in Sport, Exercise and Health, 3(3), 362-369. doi:

10.1080/2159676X.2011.607843

Pietkiewicz, I., & Smith, J. A. (2012). A practical guide to using interpretative

phenomenological analysis in qualitative research psychology. Czasopismo

Psychologiczne, 18(2), 361-369. doi: 10.14691/CPPJ.20.1.7

Robazza, C. (2006). Emotions in sport: An IZOF perspective. I S. Hanton, & S. D. Mellalieu

(Red.), Literature Reviews in Sport Psychology (s. 127-158). New York: Nova Science.

Rupert, T., & Buschner, C. (1989). Teaching and coaching: A comparison of instructional

behaviors. Journal of Teaching in Physical Education, 9, 49-57.

Sagar, S. S., & Jowett, S. (2012). Communicative acts in coach–athlete interactions: When

losing competitions and when making mistakes in training. Western Journal of

Communication, 76(2), 148-174, doi: 10.1080/10570314.2011.651256

Shannon, C.E. & Weaver, W. (1964). The mathematical theory of communication. Urbana:

University of Illinois.

Smith, J. A. (2011). Evaluating the contribution of interpretative phenomenological analysis.

Health Psychology Review, 5(1), 9-27. doi: 10.1080/17437199.2010.510659

Smith, J. A. & Osborn, M. (2007). Interpretative phenomenological analysis (2 utg.). I J. A.

Smith (Red.), Qualitative psychology: A practical guide to research methods (s. 53-80).

London: Sage.

Smith, B., & Sparkes, A. (Red.). (2016). Handbook on qualitative research methods in sport

and exercise. London: Routledge.

Solomon, G. B., Striege, D., Eliot, J., Heon, S., Maas, J. L., & Wayda, V. K. (1996). The Self-

Fulfilling Prophecy in College Basketball: Implications for Effective Coaching. Journal

of Applied Sports Psychology, 8, 44-59.

Sparkes, A. C. (1998). Validity in qualitative inquiry and the problem of criteria: Implications

for sport psychology. The Sport Psychologist, 12(4), 363-386. doi: 10.1123/tsp.12.4.363

Svenska Fäktförbundet. (2018). Tävlingsbestämmelser. Hämtat (2018, Juli 15) från

https://static-fencing-

eu.s3.amazonaws.com/uploads/attachments/SvFF_Tävlingsbestämmelser_2018-07-

01.pdf

Symeonides, R., & Childs, C. (2015). The personal experience of online learning: An

interpretative phenomenological analysis. Computers in Human Behavior, 51, 539-545.

Tofade, T., Elsner, J., & Haines, S. T. (2013). Best practice strategies for effective use of

questions as a teaching tool. American Journal of Pharmaceutical Education, 77(7), 1-

9. doi: 10.5688/ajpe777155

Trzaskoma-Bicsérdy, G., Bognár, J., Révész, L., & Géczi, G. (2007). The coach-athlete

relationship in successful Hungarian individual sports. International Journal of Sports

Science & Coaching, 2(4), 485-495.

Tzu, S. (2000). Sun Tzu on the Art of War: The oldest military treatise in the world. Leicester:

Allandale Online Publishing.

Vetenskapsrådet. (2002). Forskningsetiska principer inom humanistisk-samhällsvetenskaplig

forskning. Stockholm: Vetenskapsrådet.

Bilagaförteckning

Bilaga 1, Information om fäktning.............................................................................................1

Bilaga 2, Intervjuguide för tränare............................................................................................2

Bilaga 3, Informationsbrev ..........................................................................................................4

Bilaga 4, Citat ....................................................................................................................................5

1

Bilaga 1, Information om fäktning

Det finns 3 olika sorters kategorier/grenar eller så kallade vapen inom fäktningen; värja,

florett, och sabel (Svenska fäktförbundet, 2018). Alla tre vapen har vapenspecifika regler

gällande t.ex. träffyta, och rätt till poäng och så vidare. I värjfäktning är hela kroppen en

träffyta och för att få poäng måste fäktaren träffa med spetsen på värjan med ett tryck över

750 g. Om bägge fäktare träffar inom en viss tidsbegränsning så får bägge poäng, i övrigt får

den fäktare som träffat sin motståndare ett poäng, om det inte begåtts ett regelbrott.

Fäkttävlingar inleds med en eller två omgångar gruppspel (förutom på OS), så kallade

pouleomgångar, där de registrerade fäktarna delas in i grupper om 6-7 personer baserat på

nationell eller internationell ranking. Inom dessa grupper möts fäktarna alla mot alla, först till

5 poäng eller i tre minuter effektiv tid. Om ställningen är lika, efter de tre minuterna, lottas en

prioritering ut och man fäktar ut en 1-minuts (effektiv tid) “sudden death”, om ingen satt en

poäng inom minuten vinner den som fått prioriteringen. Efter att pouleomgången är klar, görs

en ranking baserat på fäktarnas resultat, där de 20-30 % av de lägst rankade fäktarna blir

utslagna ur tävlingen. Vidare står rankingen även som grund för direktelimineringen

(utslagningstablå) för de resterande tävlande, där den högst rankade möter den lägst rankade

och den näst högst rankade möter näst lägst rankade fäktare, och så vidare. Fäktarna som

förlorar sina matcher blir utslagna medan vinnarna avancerar till nästa tablå (t.ex. 132-tablå,

16-tablå, kvartsfinal, semifinal, etc.). Direktelimineringarna fäktas först upp till 15 poäng eller

(i värja och florett) 3x3 minuter (effektiv tid). Under fäktmatcher har tränaren rätt att stå

bakom pisten, på sin fäktares sida och (i teorin) får tränaren inte lov att coacha. Däremot

mellan varje tre-minuters period (i värja och florett) i direktelimineringen är det en 1-

minutspaus, där tränaren har rätt till att gå fram till sin fäktare och coacha. I sabel blir det

endast paus efter att första fäktaren nått upp till 8 poäng. Även i direkt eliminering fäktas det

ut en “sudden death” om 3x3 minuter fäktats ut och ställningen är lika. Om fäktarna i

direkteliminering visar på ovilja till att fäkta (non-combativitet) stoppar domaren matchen.

Därefter går man direkt vidare till nästa 3-minutersperiod utan paus, och därmed ges ingen

möjlighet för fäktarna att få feedback från sina tränare. Om non-combativitet sker i tredje

perioden utlottas prioritet till en av fäktarna, och man fäktar ut hela minuten. När minuten är

klar vinner den som leder. Om ställningen är lika vinner dem som fått prioritet.

2

Bilaga 2, Intervjuguide för tränare

Ålder:

Huvudsaklig sysselsättning:

År inom fäktning (totalt):

År som tränare:

År på nuvarande klubb:

Högsta nivå av tävling som coach:

A) Föreställ dig att du är på en tävling och din fäktare/ …………… fäktar en direkt

eliminering.

Din fäktare leder 12-10. Det har precis blivit paus.

B) Föreställ dig att du är på en tävling och din fäktare/ …………… fäktar en direkt

eliminering.

Din fäktare ligger under 10-12. Det har precis blivit paus.

C) Föreställ dig att du är på en tävling och din fäktare/…………… fäktar en direkt

eliminering. Resultatet är lika 12-12. Det har precis blivit paus.

* Vad är det första som sker när din fäktare kommer till dig? Fortsätt utveckla ...

* Kan du berätta om din generella upplevelse av hur du ger feedback i denna situation?

- Kan du ge exempel på vad du generellt skulle göra, säga eller fråga din fäktare?

- Använder du någon form av metaforer? Hur vet dina fäktare vad dessa betyder?

- Hur använder du ditt kroppsspråk för att förmedla det du vill säga?

* Vad tror du är den bästa feedbacken du kan ge/har gett i denna situationen?

* Vad tror du är den sämsta feedbacken du kan ge/har gett i denna situation?

* Hur upplever du att fäktarens påverkas av din feedback i denna situationen?

→ Psykologiska responsen och prestationen, behöver inte vara resultatet!

* Upplever du att din feedback är effektiv i denna situationen? Vad kan bli effektivare?

Övriga:

* Hur vet du att din fäktare förstår eller inte förstår vad du säger?

* Vilka faktorer skulle du säga påverkar mest vad och hur du ger feedback?

* Finns det någon skillnad på om du ger feedback till …………... eller ger feedback till någon

annan av dina fäktare? Utveckla

* Kan du förklara hur din feedback påverkas av om din fäktare är en tjej eller kille?

* Kan du förklara hur din feedback påverkas av om det är första eller andra pausen?

* Kan du förklara hur din feedback påverkas av om det är första DE eller final?

* Finns det något som du upplever vara ett hinder/försvårande omständigheter för effektiv

kommunikation mellan dig och din fäktare? Hur visas det? Hur löses det?

* Har du upplevt konflikt i kommunikationen under paus där du som tränare har en annan syn

än fäktaren? Hur visas detta? Hur löses detta ?

* Vad skulle du säga är ‘din grej’, eller något som du sätter fokus på när det kommer till

feedback?

* Är feedbacken fokuserad på motståndaren eller din egen fäktare?

* Vem pratar mest under minuten? Procentuell indelning, varför?

*Planerar du vad du ska säga/göra under minuten, dvs har du en tanke på hur du fördelar

tiden?

* Om du hade gjort en procentuell indelning, hur fördelar du din feedback i de 4 olika

3

kategorierna; Taktiskt, tekniskt, psykologiskt och övrigt? Utveckla, varför just så

* Finns det något jag missat att ta upp gällande din feedback som du gärna vill berätta om?

Följdfrågor:

Kan du vara snäll och utveckla? (Ge ett konkret exempel)

Vad skulle det kunna bero på?

Finns det undantag? Vad skulle det i så fall vara? Varför?

4

Bilaga 3, Informationsbrev

Hej!

Jag skriver just nu min magisteruppsats inom idrotts- och motionspsykologi på högskolan i

Halmstad.

Syftet med studien är att undersöka tränarnas och fäktarnas generella upplevelser av tränarens

feedback i specifika situationer, under 1-minutspauserna på direkt elimineringsmatcher på

tävling.

Studien genomförs med individuella intervjuer med tränare och fäktare. Intervjuerna kan

genomföras genom exempelvis Skype om vi inte har möjlighet att träffas personligen.

Intervjuerna kommer att spelas in med en mobiltelefon för att bättre kunna analyseras senare.

Inspelningarna kommer förvaras på ett sådant sätt att obehör iga inte kan ta del av dem.

Eftersom det är Dina individuella upplevelser som undersöks så finns det inga rätt eller fel.

Den information/data jag får kommer analyseras och redovisas individ- och gruppnivå och är

konfidentiell, vilket betyder att ingen kommer kunna ta reda på vad just Du sagt.

Du kommer i början av intervjun behöva lämna ditt muntliga samtycke till att delta i studien.

Du har full rättighet att avbryta ditt deltagande i studien om du så vill, när du än vill, och utan

konsekvens eller krav på att förklara varför.

Resultaten kommer att redovisas i form av en rapport. Önskar Du ta del av denna rapport,

eller om Du har några andra frågor om studien eller Din medverkan är du välkommen att

kontakta mig eller min handledare:

Larisa Dordevic

larisa.dordevic@live.se

Handledare

Urban Johnson

urban.johnson@hh.se

5

Bilaga 4, Citat

Citaten är uppställda under respektive underkategori.

Syfte

Tränare 2 beskrev hur hans fäktare förlorade eftersom X inte vågade fäkta sin egen fäktning:

Du har förlorat matcher för att du fäktade alla matcher inte för att träffa, utan för att inte

bli träffad. när man fäktar ska man alltid tänka på att man ska träffa det är helt ok att bli

träffad, det gäller bara att man ska dela ut fler träffar än man blir träffad, och sen så att

när du [fäktaren] bestämmer dig för att träffa så är det helt ok att bli träffad. Men tänk

på att om du träffar före och motståndaren träffar dig efter så blir det din lampa som

lyser.

Påverka sinnesstämning och anspänningsnivå

Tränarens tolkning av fäktarens sinnesstämning och anspänningsnivå:

Jag kan ju naturligtvis höja och sänka den [anspänningsnivån], eller försöka. . . Kan och

kan. . . Jag kan försöka höjaca och sänka den. Det beror lite på, är det en tajt match och

där jag tycker att när X har varit lite mera hårt anspänd då gynnas hen, då skulle jag

försöka höja lite, det skulle jag nog göra. . . . Om jag ser att anspänningsnivån kommer

att avgöra den här matchen, den som kommer ta i hårdare, den som kommer att tagga

upp sig högst den kommer nog att vinna detta, om jag nu tror det. . . . Om det nu är så

att X behöver ta det lugnare, bara vara mer avvaktande och ha mer tålamod, om det är

det som skulle vara det sättet som X har varit mest framgångsrik i den här matchen. Då

ser jag ju efteråt om X är det, men om X går in och är jättestressad för det är avgörande

lägen och mitt mål var att få X lugn, ja då har det ju misslyckats. (Tränare 3)

Filosofi

Tränare 2 beskriver sitt perspektiv av pausen och hur han ser fäktarens roll i den:

X kan inte säga att hen inte vill, hen ska göra det som tränaren säger. Minutspausen är

inte som ett diskussionsforum där ni (tränaren och fäktaren) ska diskutera tillsammans.

Man hinner inte diskutera. . . . Det är såhär att jag har förut pratat väldigt mycket. . .

Jag. . . men nu är det mer diskussion, inte diskussion. . . men man kan bolla lite ibland

vissa grejer. . . . Om jag coachar X och hen håller med mig liksom där, då svarar hen

’visst då kör vi på det’, men sen så ibland, väldigt sällan, men ibland, att hen upptäckte

någonting som jag inte har sett. Då måste jag agera utifrån det.

Icke-verbal kommunikation

Tränare 2 förklarar att han inte alltid lyckas förmedla det han vill förmedla med sitt

kroppsspråk:

Kroppsspråk är väldigt viktigt och jag tycker att man ska försöka förmedla sitt stöd. Det

allra viktigaste, som jag inte alltid lyckas med, om det går lite sämre så försöker man att

man inte visar att man är besviken eller uppgiven eller något sådant. Men samtidigt när

det går bra så använder man sitt kroppsspråk "explosivt" för att förstärka

självförtroendet ännu mer. . . . Jag försöker vara lugn och sansad, men det är klart att det

inte alltid är så. (Tränare 2)

6

Att få samma matchbild

Precis som tränare 1 använder sig Tränare 3 av retoriska frågor för att skapa en gemensam

matchbild:

[Jag skulle] nog fråga X hur hen tycker att det här går. sedan skulle jag fråga X vad hen

tycker har fungerat. det skulle snarare vara ledande frågor, på saker jag tror kommer

förändra matchbilden till X fördel, men jag skulle inte säga dem rakt ut alltid, utan jag

skulle ställa en fråga i förhoppning om att hen kommer fram till det själv. . . . Istället för

att tala om det för X så brukar jag då, om jag tycker att det är relevant i den matchen,

ställa frågan, liksom ‘vart tycker du att du har fått flest poäng?’ och då förhoppningsvis

så säger X ‘ja när jag har varit längre fram på pisten’ och då skulle jag säga ‘ja men

jättebra, tänk på att ligga långt fram på pisten nästa period’.

Tränare 2 använder sig inte av retoriska frågor på samma sätt som Tränare 1 och 3, istället

förklarar han för fäktaren matchbilden utifrån sitt perspektiv:

Man [måste] väldigt snabbt berätta vad som har hänt, varför blev hen träffad, vad hen

ska göra för att inte bli träffad och vad hen ska göra för att träffa. . . . ‘Du har gjort det,

och det var fantastiskt bra’, t.ex. kontersixt flèche, ‘fortsätt med det, vara bara försiktig

med försvaret’. Och om det var såhär att hen hade övertaget innan pausen dvs att hen

har träffat ett par gånger i rad innan pausen då skulle jag inte coacha så mycket då hen

vet säkert vad som fungerar bra, och då vill jag inte lägga till andra grejer för att hen ska

bli störd av det liksom. Drickpaus, vila lite.

Struktur

Exempel på struktur som Tränare 1 använder sig av när han ger feedback:

Jag brukar alltid bekräfta de positiva grejerna som har hänt först. . . . Men oftast finns

det någonting som man behöver ta upp som hen inte ska göra eller undvika någonting

och då tar man upp det som tvåa, och sen räcker det, jättelångt. . . . ‘Nu gjorde du det

där, märkte du vad bra det gick?’ Oftast är det ju det som är lösningen sen. Antingen är

hen medveten om att ‘kände du nu hur du gjorde det vi tränat på. Såg du nu hur det där

fungerade!’ Eller så är hen inte riktigt medveten om det, och man för upp liksom

‘Märker du att alla stötar sitter lågt?’, ‘Ah nej det har jag inte tänkt på’, om hen bara kör

liksom. Och på så sätt kan man bekräfta att det är den låga linjen hen ska jobba i.

Taktiskt

Tränare 3 beskriver hur han använder sig av sin förståelse för drag och motdrag i sin feedback

till fäktaren:

Oftast finns det statistik i varje specifik match vart man får de flesta av poängen, och då

tycker jag att man försöker placera sig där medvetet på pisten, och inte går och ställer

sig där det har varit statistiskt sätt mest poäng för den andra. . . . Har motståndaren gjort

något väldigt specifikt ex. hela tiden pressat ner dig. Vi säger att du blir nerpressad då,

och så åker du på stötar där nere. Ja, jag vet inte varför jag ska nämna att hon pressar ner

dig. Jag kommer ju nämna personen, eftersom. . . därför att jag vet ungefär vad som

skulle hända i det läget. Jag skulle säga till dig ‘asså Larisa, du måste, måste över på

mitten eller helst över på motståndarens sida, när du blir nerpressad dit. . . den andra får

poäng. Här vill inte du vara på pisten, så du måste pressa på’. och här vet jag att jag

7

skulle behöva lägga till någonting; ‘men, Larisa, den där motståndaren, den kommer

troligtvis inte(!) släppa mark, när du liksom lägger press på. Det som troligtvis kommer

hända är att den inte kommer backa, eftersom den personen var inte född igår. Den vet

exakt var den fick poängen och den vill dit på pisten.’ Så jättebra, ’Och då Larisa, gäller

det att du står på dig. Om den andra inte backar när du kommer fram, då är det bara att

anfalla för då är du så nära att då kommer du få poäng. Det kommer tvinga den andra att

till slut börja backa.’.

Tekniskt

Tränare 1 beskriver hur han jobbar utifrån olika problemområden med sin feedback:

Jag påminner hen om att ‘det här jobbade vi med, kom ihåg att (som i detta fallet) få

fram spetsen i rätt tempo’. Eller om hen ska gå i foten, och hen går direkt på foten och

den andra går rakt in i armen: ‘Ja men börja gå högt, börja lek högt och därefter bara

tappa ner mot foten.’. . . . Det är mera problembaserat som ‘asså jag fastnar i kvarten

hela tiden’ asså något som man får jobba igång med. Och då spelar det egentligen ingen

roll om man leder eller ligger under egentligen. . . . Att hålla spetsen i mitten, om den är

ivrig, flaxig. . . ’Ner med spetsen, håll den i mitten, ligg mot handen, var där i grunden.’

Sånna enkla saker.

Tränarens humör

Tränare 3 visar på hur hans humör påverkar fäktaren negativt genom den feedback han

uttrycker på grund av sitt humör:

. . . Hela feedbacken är ett stort frustrationstal (*Hahaha*). Då kommer det nog mer och

mer in sånt som vi INTE ska göra, det blir mycket mer ‘varför ska du göra såhär, vad

var det för stöt, hur tänkte du där’. Absolut har jag hamnat där några gånger, då jag varit

arg och frustrerad och bara känner 'hur kan man inte göra så, jag fattar inte' osv. det har

hänt. . . . Det [kroppsspråket] blir säkert mer rörligt, säkert mycket snabbare. Asså det är

bara frustrerande. Och(!) det trista med det hela är att det hjälper ingenting. (*Hahaha*).

Det är inte så att det någonsin i ett sådant läge, då jag betett mig så, någonting ändrats,

tvärtom. Det blir bara förstärkning av det jag redan såg. Det har jag bara förstärkt

ytterligare så nu är det bara 100 % så.

Besöksadress: Kristian IV:s väg 3Postadress: Box 823, 301 18 HalmstadTelefon: 035-16 71 00E-mail: registrator@hh.sewww.hh.se

Larisa Dordevic har 15 års erfarenhetav fäktning på både nationell- ochlandslagsnivå. Har arbetat somungdomstränare i mer än fem år ochgenomgått flera tränarutbildningar,samt varit en av de huvudansvarigatränarna på svenska fäktförbundetstränarutbildning (steg 1).