Institutionen för samhällsvetenskap

Hard Ice, Soft Politics

EU:s och USA:s utrikespolitik i den arktiska regionen

Kandidatuppsats i statsvetenskap HT 2009

Johan Sandevärn Handledare: Douglas Brommesson

1

Abstract The polar ice in the Arctic is melting resulting in new opportunities for the Arctic states to extracting vital resources and to find new shorter transport routes. Two of the largest actors who both presently have published polices towards the Arctic region is the EU and the US. This work firstly aims to offer a descriptive view of the EU and the US’ polices towards the Arctic region. Secondly, investigate the documents quantitatively and qualitatively to show weather the EU and US policies are featured by ‘hard power’ or ‘soft power’ by the research of Joseph S. Nye Jr. to find out if Robert Kagan’s hypotheses that the EU mainly use ‘soft power’ and that the US mainly use ‘hard power’. The findings showed that Kagan in this case was right about the EU and the use of ‘soft power’ but that the US mainly uses ‘soft power’ politics in their Arctic policy.

Key words: Arctic region, EU, hard power, International Relations, Joseph S. Nye Jr., Political Science, power, Robert Kagan, soft power, US

2

Innehållsförteckning

ABSTRACT.................................................................................................................................................... 1 INNEHÅLLSFÖRTECKNING...................................................................................................................... 2 1. INLEDNING ............................................................................................................................................... 3 2. TEORI......................................................................................................................................................... 4

2.1. MAKT .................................................................................................................................................... 5 2.2. ’HARD POWER’....................................................................................................................................... 6 2.3. ’SOFT POWER’ ........................................................................................................................................ 7

3. TIDIGARE FORSKNING.......................................................................................................................... 9 3.1. UTRIKESPOLITIK I DEN ARKTISKA REGIONEN ......................................................................................... 9 3.2. EU OCH USA:S ’HARD POWER’ OCH ’SOFT POWER’............................................................................. 10

4. SYFTE OCH PRECISERADE FRÅGESTÄLLNINGAR ....................................................................... 12 4.1 SYFTE.................................................................................................................................................. 12 4.2 PRECISERADE FRÅGESTÄLLNINGAR...................................................................................................... 13

5. DESIGN, MATERIAL OCH METOD..................................................................................................... 13 5.1. DESIGN ............................................................................................................................................... 13 5.2. MATERIAL ........................................................................................................................................... 15

5.2.1. Källkritik...................................................................................................................................... 16 5.3. METOD ............................................................................................................................................... 16

5.3.1. Kodschema .................................................................................................................................. 17 6. RESULTATREDOVISNING ................................................................................................................... 20

6.1. EU-KOMMISSIONENS KOMMUNIKATION ................................................................................................ 20 6.1.1. EU och ’hard power’ i den Arktiska regionen ............................................................................... 23 6.1.2. EU och ’soft power’ i den Arktiska regionen................................................................................. 24

6.2. GEORGE W. BUSHS PRESIDENTDIREKTIV............................................................................................ 26 6.2.1. USA och ’hard power’ i den Arktiska regionen ............................................................................. 29 6.2.2. USA och ’soft power’ i den Arktiska regionen ............................................................................... 30

6.3. JÄMFÖRELSE MELLAN EU OCH USA ................................................................................................... 32 7. AVSLUTANDE SLUTSATSER ............................................................................................................... 34 REFERENSER ............................................................................................................................................. 37

3

1. Inledning

"Arctic climate change introduces new opportunities and challenges especially for

the United States and its Arctic neighbors. This century's newly navigable waters

bring increased commercial shipping and resource exploration, but also expose a

previously secure North American maritime flank, and spark new conflicts in the

polar region as nations rush to claim potential mineral riches."1

Detta citat av Lt. Col. Alan Kollien från det Amerikanska flygvapnet sammanfattar mer än väl

Arktis nuvarande och kommande betydelse för internationella relationer.

Arktis har tills nyligen varit en relativt ointressant region på grund av dess otillgänglighet.

År 1906 var den norske polarutforskaren Roald Amundsen den första att navigera sig igenom

den så kallade Nordvästpassagen norr om Nordamerika, en 3 200 lång vattenväg från Atlanten

till Stillahavet. Sedan dess har endast ett fåtal specialdesignade fartyg lyckats genomföra

samma bedrift. Men de senaste trettio åren har den Arktiska regionen förändrats markant. Den

globala uppvärmningen har förändrat klimatet i Arktis avsevärt vilket har lett till ett allt

tunnare isskikt för vart år som går. Forskare hävdar att vissa delar av Arktis inom 20 år kan

komma att ligga isfritt under sommarhalvåret. Denna miljöförändring i norr har självfallet lett

till en lång rad negativa konsekvenser, men också ett flertal positiva sådana (huruvida dess

konsekvenser är positiva eller inte går att diskutera).2

För det första så skapar issmältningen möjligheter för nya transportrutter. Äventyrare och

utforskare har sedan Christoffer Columbus upptäckt av Amerika 1942 försökt att navigera sig

igenom Nordvästpassagen för att förkorta transportsträckan mellan Europa och östra Asien.

Panamakanalen som stod klar 1914 har dämpat denna strävan men den höga belastningen på

kanalen och prognosen om isfria somrar har ökat intresset för Nordvästpassagen. Som Lt. Col.

Alan Kollien också nämner innebär de nya vattenvägarna potentiella hot i form av maritima

anfallsvägar som nu måste ingå i Arktiska staters försvarsstrategier.3

För det andra så ruvar Arktis på stora kvantiteter av jordens ännu oupptäckta olje- och

gasfyndigheter. Mer specificerat så antas 13 procent av Jordens oupptäckta oljereserver

tillsammans med naturgasreserver likställda Rysslands finnas under Polarisen. Efterfrågan på

1 US Army War College 2 Braune 2009, Hasseldahl 2009, Staples 2004 3 Braune 2009, Hasseldahl 2009, Staples 2004, US Army War College

4

energi växer ständigt vilket dessa fyndigheter (delvis) skulle kunna mätta. Energikällorna i

den Arktiska regionen har tidigare varit relativt negligerade av de Arktiska staterna på grund

av dess otillgänglighet men issmältningen och de tekniska framsteg som gjorts de senaste

decennierna har fått upp staternas ögon för energikällorna vilket ökar Arktis betydelse

markant.

Det existerar idag åtta så kallade Arktiska stater – Danmark, Finland, Island, Norge,

Sverige, Kanada, Ryssland och USA. Det vill säga, stater vars territorium befinner sig, eller

delvis befinner sig i den Arktiska regionen. Sedan ett år tillbaka kan även EU adderas till

raden av aktörer vilket legitimeras genom Danmarks, Finlands och Sveriges medlemskap,

samt Island och Norge som en del av EEA (European Economic Area). Fem av de Arktiska

aktörerna – Danmark, Norge, Ryssland, Kanada och USA – har territoriella anspråk i den

Arktiska regionen. Flera av de territoriella anspråken överlappar vilket har resulterat till flera

gränsdragningskonflikter mellan de Arktiska staterna vilka ännu inte är lösta.4

Två av de största aktiva aktörerna i den Arktiska regionen är EU och USA. innan USA:s

förre president George W. Bush avträdde, signerade han ett policydokument för USA:s

intresse i den Arktiska regionen. Ungefär samtidigt lanserade Europa kommissionen en

skrivelse till Europa parlamentet med förslag till EU:s policys i Arktis. På grund av dessa

aktörers relativa storlek och makt spelar deras handlande i den Arktiska regionen en

betydande roll. Med bakgrund av de möjligheter samt problem som introducerats här ovan -

Vad kännetecknar EU:s och USA:s utrikespolitik i den Arktiska regionen?

Som nyss beskrivits så har EU och USA stor makt. Men vad är makt, hur används den och

hur påverkar makt vilken utrikespolitik som bedrivs? Nästa kapitel ämnar besvara dessa

frågor.

2. Teori

Detta kapitel kommer att definiera de begrepp som kommer att operationaliseras i uppsatsens

analysfas. Begreppen i fråga är först och främst makt. Vad är egentligen makt och hur ser den

ut? Det andra och det tredje begreppet är underkategorier till makt. För det första, vad är

egentligen ’hard power’ och vad kännetecknar den? För det andra vad är ’soft power’ och vad

kännetecknar den? Dessa tre begrepp kommer i detta kapitel definieras utefter den

4 Braune 2009, Hasseldahl 2009, Staples 2004, Stokke 2006, Young 2009

5

amerikanska statsvetaren Joseph S. Nye Jr.s forskning. Till sist kommer detta kapitel relatera

dessa begrepp till EU:s och USA:s utrikespolitik i en teori av amerikanen Robert Kagan.

2.1. Makt

Joseph S. Nye Jr. för en diskussion i sin bok Soft Power – The Means to Success in World

Politics från 2004 om begreppet makt. Han använder sig av en enkel definition hämtad från

direkt från ett uppslagsverk som efter en mindre omstrukturering följer som sådan: att makt är

förmågan att påverka andras beteende för att uppnå de utgångar en vill.5 Det är själva

förmågan att påverka andra är den viktiga biten i den förgående ansatsen eftersom det finns

olika vägval för att lyckas med just detta.

Förmågan kan lätt översimplifieras menar Nye. Det är oftast lättare att tro att makten

främst ligger i så kallade maktresurser som till exempel en stats antal medborgare, storleken

på dess definierade territorium eller militärmakt, samt ekonomisk styrka i det internationella

systemet, eftersom det är lättare att mäta dessa. Detta är emellertid fel.6 Enligt Nye lurar sig

de som förhåller sig till en sådan definition. Anledningen menar Nye är att makt beror av

kontexten eller hur den används, eller som han själv utrycker det: ”Holding a winning poker

hand does not help if the game is bridge.”7 Dessutom hjälper inte en bra poker hand en

orutinerad spelare. Som exempel för detta pekar Nye på Vietnam kriget där USA som militär

stormakt förlorade mot de sämre rustade Nordvietnameserna. På samma sätt kan en

maktresurs som tidigare varit irrelevant plötsligt bli relevant och tvärt om. Att Storbritannien

vilade på stora mängder stenkol hjälpte föga tills den industriella revolutionen då samma

stenkol bidrog till Storbritanniens positionering som ekonomisk stormakt.

Den främsta maktresursen var länge militärmakt. Enligt Nye menar flera akademiker att

maktcentreringen befinner sig i en transition och rör sig allt mer mot andra maktresurser som

till exempel ekonomisk tillväxt, utbildning eller teknologi. Trots detta fortsätter flera

huvudaktörer att koncentrera maktbegreppet till militärmakt. Nye menar att maktbegreppet

har blivet mer mångfacetterat eller flerdimensionellt. På så sätt har stater olika mycket makt

på olika områden. Även om USA idag anses som en hegemoni i det internationella systemet

vad det gäller militärmakt så är USA inte ensam ekonomisk stormakt och måste rätta sig efter

flera viljor. Att huvudaktörer idag fortsätter att inrikta sig på militärmakt är problematiskt

5 Nye 2004:1-2 6 Nye 2004:3 7 Nye 2004:3

6

enligt Nye i en allt mer globaliserad värld där andra sätt att utöva makt vinner allt större mark.

vilket leder vidare till definitionen av ’hard power’ och ’soft power’.

2.2. ’Hard power’

”…(S)om medborgare avstå vissa rättigheter om fördelarna är tillräckligt

stora. Och just fördelar var de europeiska länderna länge inriktad på att lägga

fram för Iran, men morötterna har senare övergivits till förmån för hot om

sanktioner,…”8

Så sa ordförande för The Weapons of Mass Destruction Commission (WMDC) Hans Blix till

Dagens Nyheter i en artikel om förhandlingar mellan Iran och sex andra länder angående

Irans anrikning av uran. Citatet är själva sinnesbilden av ’hard power’ och hur den används

för att förändra en internationell aktörs beteende.

’Hard power’ kan definieras utefter maktens första ansikte vilket den brittiska sociologen

Steven Lukes beskriver som: A har makt över B om A kan förmå B att göra något som B

annars inte hade gjort.9 Mer specifikt innebär ’hard power’ att internationella aktörer använder

maktresurserna ekonomisk styrka eller militär styrka för att få sin vilja igenom. Genom att

använda så kallade ”morötter” eller ”piskor” använder aktörerna enligt Joseph S. Nye Jr i hans

bok Power in the Global Information Age – From realism to globalization från 2004 nämnda

maktresurser för att motivera eller tvinga till sig ett förändrat beteende eller intresse från

andra aktörer.

”Morötter” fungerar som motivations höjare. Aktörens ekonomiska styrka används för att

betala en annan aktör till ett förändrat beteende. Även den militära styrkan kan användas som

”morot” igenom att erbjuda militärutbildning till andra aktörer eller att erbjuda dessa skydd.

”Piskor” eller hot innebär i sin tur att en aktör kan använda sin militärmakt för att bringa en

annan aktör till underkastelse genom hot eller till och med direkt användning av våld. En

aktör med stor ekonomisk styrka kan även använda denna genom att hota med ekonomiska

sanktioner eller ta tillbaka ”morötter” om överenskommelser bryts. Till exempel så inledde

USA ekonomiska sanktioner mot Libyen 1968 och 1979 då USA anklagade Libyen för att

sponsra terrorism. Sanktionerna innebar bland annat att all vapenhandel till Libyen stoppades

samt att exporten av högteknologiska produkter hölls under hård kontroll.10 Figur 2.2 på nästa

8 Carp 2009 9 Lukes 2004 s. 25-28 10 Newnham 2009:82

7

sida illustrerar hur ’hard power’ används av stater för att förändra andra internationella aktörer

(staters) beteende.

’Hard power’ hör till den klassiska synen på makt vilken även om den fortfarande är

relevant enligt Nye inte kan ses som den enda och definitivt inte den viktigaste källan till

makt. Även om en aktör har stora ekonomiska och/eller militära maktresurser betyder inte

detta att aktören kan driva sin vilja igenom. Användandet av ’hard power’ kräver stor

legitimitet bland övriga relevanta aktörer och innebär stora kostnader. För att kringgå de höga

kostnader som följer användning av ’hard power’ kan en stat eller aktör nyttja indirekt makt

eller sin ’soft power’.

Figur 2.2 ’Hard power’

Kommentar: Figuren bygger delvis på Joseph S. Nye Jr.s egen modell i hans bok

Soft Power: The Means to Success in World Politics från 2004 s. 8

2.3. ’Soft power’

Eftersom användning av maktresurser som ekonomisk eller militär styrka innebär höga

kostnader för aktörer i både resurser och legitimitet har som diskuterades här ovan vad Joseph

S. Nye Jr. Kallar ’soft power’ blivit en allt viktigare källa till makt.

Om ’Hard power’ kan definieras utefter maktens första ansikte kan ’soft power’ enligt Nye

Definieras utefter maktens andra ansikte eller enligt Steven Lukes: A har makt över B om A

kan hålla B:s intressen borta från dagordningen. Med andra ord innebär det en förmåga att nå

- Betalningar - Mutor

- Våld - Sanktioner

Stat

Stat

’Piskor’

Tvång

’Morötter’

Motivation

8

de utgångar en aktör vill utan vare sig hot eller mutor för att förändra andra aktörers

beteende.11

För det första, genom att kontrollera dagordningen och att där igenom hålla andra aktörers

oönskade preferenser ifrån den dagordningen igenom att få dem att verka ouppnåeliga, kan en

aktör utöva sin makt och förändra andra aktörers beteende samt intressen utan använda .12 Om

en aktör ligger bakom den aktuella agendan eller en internationell norm är det mindre chans

att denne behöver förändras eller vika för andra intressen.13 Till exempel har i stort sätt

samma länder enskilt eller tillsammans lagt grunden till flera internationella samarbeten och

större delar av den internationella rätten vilket ökar dessa länders chanser att just deras

intressen kommer i centrum. Detta går fullt ihop med Nyes poängtering till det andra

maktansiktet.

För det andra, en aktör kan också genom sin attraktionskraft attrahera andra aktörer till ett

förändrat beteende eller intressen. Denna attraktionskraft kan bygga på till exempel de

värderingar som aktören förmedlar, ideolog, kultur eller delaktighet i internationella

organisationer. Om en aktör förmedlar idéer eller har en kultur som attraherar fler, har skapat

eller stödjer internationella institutioner som andra aktörer respekterar eller ser upp till är det

enkelt formulerat större chans att fler aktörer kommer att följa dennes spår.14 USA är ett av de

länder som under en längre tid har spridit sin kultur över världen genom bland annat

produkter, filmer och musik. Genom ett större antal konsumerare av amerikansk kultur

världen över vinner USA större legitimitet för dess intressen och den utrikespolitik som förs.15

Figur 2.3 här under illustrerar hur aktörer kan använda ’soft power’ för att påverka andra

aktörers beteenden eller intressen. Nye refererar endast till maktens andra ansikte i hans bok.

Denna beskrivning av attraktionskraft tyder dock mer på vad Steven Lukes diskuterar som

maktens tredje ansikte: att A har makt över B om A kan påverka B:s intressen utan att B

nödvändigtvis vet om det.16

För att fortsätta den diskussionen är ’hard power’ och ’soft power’ interrelaterat enigt Nye.

En aktör med stora ’hard power’ resurser kan indirekt vinna ’soft power’ genom att andra

aktörer ser upp till dess makt. På samma sätt kan användning av ’hard power’ minska en

aktörs ’soft power’. Till exempel har USA:s användning av sin militära styrka lett till att dess 11 Lukes 2004 s. 28-33, Nye 2004 s. 15 12 Nye 2004 s. 7 13 Nye 2004 s. 77 14 Ibid. 15 Nye 2004 s. 78 16 Lukes 2004 s. 33-38

9

kulturella resurser har förlorat popularitet eftersom den symboliserar USA:s utrikespolitiska

handlingar.

Figur 2.3 ’Soft power’

Kommentar: Figuren bygger delvis på Joseph S. Nye Jr.s egen modell i hans bok

Soft Power: The Means to Success in World Politics från 2004 s. 8

3. Tidigare forskning

Denna del syftar till att lyfta fram tidigare forskning om ’hard power’ och ’soft power’ i

anknytning till de båda aktörerna USA samt EU för att läsaren skall kunna erhålla en bild av

diskussionen kring begreppen. Först kommer dock forskning om utrikespolitik i den Arktiska

regionen med speciellt intresse för samma aktörer att lyftas fram. Tillsammans skall dessa två

diskussion placera uppsatsen i ett vetenskapligt sammanhang.

3.1. Utrikespolitik i den Arktiska regionen

Intresset för den Arktiska regionen säkerhetspolitiskt har vuxit under senare tid. På grund av

dess otillgänglighet har Arktis länge saknat strategiskt värde och den forskning som har gjorts

har i större utsträckning behandlat historia i form av beskrivningar av de resor i regionen som

äventyrare har begett sig ut på. Forskning om klimat och miljö är ett annat område där Arktis

har ingått under en längre tid. Den forskning som har skett på området internationella

relationer har främst gällt de amerikakanadensiska relationerna på grund av konflikten om

- Institutioner - Värderingar - Kultur - Policys

Stat

Stat Attraktion Sätter agendan

10

Nordvästpassagen norr om Kanada och kontrollen över denna. EU:s del i den Arktiska

regionen och studier om detta lyser med sin frånvaro. Diskussionen om en Arktiskt traktat för

att skydda den Arktiska regionen samt alternativ till en sådan har också höjts17.

Sammanfattningsvis är och blir allt mer den Arktiska regionen högaktuell och mer forskning

behövs.

3.2. EU och USA:s ’hard power’ och ’soft power’

Utöver Joseph S. Nye Jr. så existerar det ytterligare (men inte allena) tre väl lästa författare

som bidrar till debatten om EU och USA:s makt på den internationella arenan: den

amerikanske universitetsprofessorn David P. Calleo, författaren och journalisten Robert

Kagan samt den amerikanska reportern och författaren T. R. Reid. Varken Robert Kagan eller

T. R. Reid är således akademiker. Eftersom dessa författare frekvent nämns i litteraturen kring

EU och USA:s makt är det dock obetänksamt att utesluta dessas bidrag till diskussionen helt

ur uppsatsen.

Joseph S. Nye Jr. som introducerade begreppet ’soft power’ i boken Bound to Lead från

1990 har skrivit flera böcker och artiklar på området. Huvuddelen av böckerna och artiklarna

koncentrerar sig på USA:s makt och hur betydelsen av maktresurser har förändrats. I

böckerna The Paradox of American Power – Why the World’s Only Superpower Can’t Go it

Alone från 2002 och Soft Power – The Means to Success in World Politics från 2004

diskuterar Nye USA:s föregågna, nuvarande samt framtida maktplacering i det internationella

systemet samt om USA:S källor till ’hard power’ och ’soft power’. Dessutom för han en

kortare diskussion om EU och unionens makt i förhållande till USA.

Nye menar världen har blivit flerdimensionell i relation till begreppet makt. Även om USA

idag kan räknas till den enda kvarvarande hegemonin vad det gäller militärmakt gäller inte

detta ekonomisk makt. Flera andra aktörer som till exempel EU, Japan, Kina, Ryssland kan

idag räknas till raden av ekonomiska stormakter. Dock hävdar Nye att EU är den enda aktören

som egentligen kan mäta sig med USA i militära och ekonomiska maktresurser. Trots detta

lider EU av vad han menar är integrationsproblem. Detta gör att de klassiska maktresurserna

stannar inom gränserna för vart medlemsland.18

17 Koivurova 2008, Stokke 2006, Young 2009 18 Ilgen (red.) 2006 s. 30-34, Nye 2004 s. 75-83, Nye 2002 s. 29-35

11

Vad EU saknar i ’hard power’ tar de dock ingen i form av ’soft power’. Nye menar att

även om inget land för sig når upp till USA:s ’soft power’ kan unionen som helhet göra det.

Källan till EU:s ’soft power’ springer bland annat ur synen på EU som en global

problemlösare, internpolicys för homosexuellas rättigheter och mot dödsstraff, miljön,

internationelltbistånd, förpliktelse till internationella institutioner och multilateralt samarbete,

kultur som litteratur och filmer.19 Listan kan göras längre. På samma sätt har även USA enligt

Nye flera källor till ’soft power’. USA är världens största filmexportör och amerikanska

filmer sprider den amerikanska livsstilen och kulturella värden världen över. Amerikansk TV

och idrott som basket, baseball och amerikansk fotboll lockar tittare runt om i världen. 28

procent av de 1,6 miljoner studenter som läser utomlands läser i USA. Värden som individens

frihet och feministiska värden lockar stora delar av världen även om det kan vara

avskräckande för andra.20 Samtidigt har USA enligt Nye på grund av utformningen av

utrikespolitiken sedan slutet av det Kalla kriget inneburit en försämring i attraktionskraft.

Genom att vid flera tillfällen agera unilateralt som vid till exempel invasionen av Iraq som

skedde utan stöd av FN, har bilden av USA svartnats ned. Även om USA innehar stora

resurser av ’hard power’ innebär användningen av denna utan stöd från omvärlden en

minskad ’soft power’.21 ”(W)hen you have a big stick, it is wise to speak softly” citerar Nye

Teddy Roosevelt22. Genom att öka förpliktelsen till internationella lagar och samarbeten kan

USA bryta trenden och vinna större legitimitet för sin utrikespolitik.23

David P. Calleo menar i sin bok Follies of Power: America’s Unipolar Fantasy från 2009

att USA lever i en unipolär drömvärld. USA har visserligen en stor källa till ’soft power’ i

form av ’high culture’ men att USA knappast har monopol på denna källa. Dessutom

ifrågasätter Calleo populärkulturens inverkan på ’soft power’ vilket Nye värderar högt. Calleo

hävdar att den del av amerikansk populärkultur som attraherar omvärlden mest är den vilken

självt kritiserar amerikanska värderingar, utrikespolitik, samt det amerikanska samhället i

sig.24 Detsamma gäller USA:s ’hard power’. Ryssland, Storbritannien och i en viss mån även

Kina resulterar enligt Calleo på grund av kärnvapen i en multipolär värld vad det gäller

militära maktresurser. Vidare har hoten förändrats sedan slutet av Kalla kriget. USA må ha

19 Ilgen (red.) 2006 s. 30-34, Nye 2004 s. 75-83, Nye 2002 s. 29-35 20 Ilgen (red.) 2006 s. 26-30, Nye 2004 s. 33-60, Nye 2002 s. 11-12 21 Ilgen (red.) 2006 s. 29-30 22 Ilgen (red.) 2006 s. 29 23 Ilgen (red.) 2006 s. 29-30 24 Calleo 2009 s. 67

12

stora militära maktresurser men det hindrar inte globala terrorister.25 Så hur stor är USA:s

makt egentligen?

T. R. Reid har skrivit boken United States of Europe: The New Superpower and the End of

American Supremacy från 2004 där han för en diskussion om EU som en ny utmanare till

USA i det internationella systemet. Reid menar att EU har tagit steget från ’hard power’ och

liksom den resterande världen lämnat USA ensamt på toppen som militärmakt. Istället

koncentrerar EU sig på ’soft power’ och skapar sig inflytande i det internationella systemet

genom ’soft security’ baserat på bistånd och internationellt samarbete.26

Författaren Robert Kagan har en helt annorlunda bild än vad de resterande författarna ovan

gör. I sin bok Of Paradise and Power: America and Europe in the New World Order från

2003 för författaren Kagan en diskussion om skillnaderna mellan EU:s och USA:s

utrikespolitik. Enligt denna diskussion bygger EU:s utrikespolitik främst på internationellt

samarbete och diplomati vilket Kagan menar är svaga egenskaper, samtidigt som USA inte

räds att använda sin militära makt. Denna diskussion kan knytas till Joseph S. Nye Jr.s teorier

om ’hard power’ och ’soft power’. Enligt Robert Kagan kännetecknas med dessa ord EU:s

utrikespolitik av ’soft power’ samtidigt som USA:s utrikespolitik kännetecknas av ’hard

power’.27

Robert Kagans bok har fått mycket uppmärksamhet sedan den gavs ut 2003 och

förorsakade stor debatt. Att USA i större utsträckning använder sig av ’hard power’ medan

EU förlitar sig till ’soft power’ vinner i mindre eller större grad stöd hos samtliga av de

nämnda författarna. Vilken av dessa utrikespolitiska vägval EU och USA väljer har stor

betydelse för den fortsatta säkerhetspolitiska utvecklingen i den Arktiska regionen vilket leder

till uppsatsens syfte.

4. Syfte och preciserade frågeställningar

4.1 Syfte Syftet med uppsatsen är att undersöka om EU och USA:s utrikespolitik i den arktiska

regionen kännetecknas av ’hard power’ eller ’soft power’ för att testa om Robert Kagans

25 Calleo 2009 s. 71-79 26 Reid 2004 s. 177-196 27 Kagan 2003

13

hypotes att EU:s utrikespolitik är präglad av ’soft power’ medan USA:s utrikespolitik är

präglad av ’hard power’.

4.2 Preciserade frågeställningar För att besvara ovan definierade syfte och göra studien klarare för författare samt läsare kan

tre mer preciserade frågeställningar ställas:

1. Hur ser EU:s utrikespolitik i den Arktiska regionen ut och kännetecknas den av ’hard

power’ eller ’soft power’?

2. Hur ser USA:s utrikespolitik i den Arktiska regionen ut och kännetecknas den av ’hard

power’ eller ’soft power’?

3. Överensstämmer resultatet med Robert Kagans hypotes, att EU för en utrikespolitik

präglad av ’soft power’ medan USA för en utrikespolitik präglad av ’hard power’?

5. Design, material och metod

Denna del kommer att presentera uppsatsens design, det material vilken analysen bygger på

tillsammans med en källkritisk diskussion, vilken typ av metod materialet analyserats med

samt slutligen en beskrivning av hur begreppen har operationaliserats.

5.1. Design

Enligt Esaiasson m.fl. i boken Metodpraktikan – Konsten att studera samhälle, individ och

marknad från 2007 finns det olika typer av forskningsproblem – begreppsutvecklande studier,

beskrivande studier samt förklarande studier28. Gällande den forskningsdesign som skall

tillämpas så förutsätter uppsatsens syfte vilken formulerades ovan en kombination av två

ansatser, det vill säga både en beskrivande och en förklarande design.

För det första så ämnar en beskrivande design enligt Esaiasson m.fl. att svara på frågorna

var, när, hur, vem, och vilka29. Det skulle med andra ord betyda att syftet för det första är

beskrivande. Detta eftersom svaret på frågan innebär en beskrivning av EU:s kontra USA:s

utrikespolitik i den Arktiska regionen eller med andra ord ett besvarande av frågan: hur ser

28 Esaiasson m.fl. 2007:35 29 Esaiasson m.fl. 2007:37

14

EU:s respektive USA:s utrikespolitik ut i den Arktiska regionen och kännetecknas de av ’hard

power’ eller ’soft power’?

För det andra är syftet förklarande. Esaiasson m.fl. hävdar att förklarande studier besvarar

varför frågor30. Eller mer specifikt, varför något är som det är. I delen tidigare forsknig

presenterades förklarande hypotes, alltså Robert Kagans hypotes att USA i större utsträckning

använder ’hard power’ än vad EU gör. Denna hypotes kommer sedan att testas mot det valda

fallet för att undersöka om den vinner stöd eller inte.

För att fortsätta bygga på Esaiasson m.fl. och deras diskussion finns det tre olika sorters

förklarande designer – teoriprövande studier, teorikonsumerande studier samt

teoriutvecklande studier31. Precis som det föregående stycket förklarar kommer den

förklarande designen karaktäriseras av en teoriprövande (eg. hypotesprövande) studie. Detta

eftersom Robert Kagans hypotes kommer att användas i ett testande syfte, inte för att förklara

ett fenomen så som Esaiasson m.fl. beskriver teorikonsumerande studier. Där till ämnar

studien inte presentera några nya förslag till förklarande teorier på det sätt som en

teoriutvecklande studien beskrivs.32

Gällande det definierade syftet är en fallstudie av utrikespolitik i den Arktiska regionen

med två centrala analysenheter lämplig. Skillnaden mellan en jämförande studie och en

fallstudie kretsar enligt Esaiasson m.fl. kring kontexten. Vid en jämförelse av två olika

kontexter genomförs en jämförande studie av två fall. Däremot vid en jämförelse av

analysenheter inom samma kontext genomförs en fallstudie.33 I detta fall är utrikespolitik i

den Arktiska regionen själva fallet medan EU:s utrikespolitik i den Arktiska regionen och

USA:s utrikespolitik i den Arktiska regionen skapar två olika analysenheter inom samma

kontext, således enligt Esaiasson m.fl. en fallstudie. Gränsdragningen mellan en fallstudie och

en jämförande studie är dock inte helt klar och studien innebär ett viktigt jämförande steg.

Studien skulle därför kunna definieras som en fallstudie med jämförande inslag.

George och Bennet menar i sin bok Case Studies and Theory Development in the Social

Science (2005) att vilket än forskarens mål eller syfte med fallstudien är, så bör fallet väljas

utefter relevans för målet samt forskningen och inte vad forskaren tycker är till exempel

intressant34. Det konstaterades redan i uppsatsens inledning att utrikespolitik i den Arktiska

30 Esaiasson m.fl. 2007:37 31 Esaiasson m.fl. 2007:42-43 32 Esaiasson m.fl. 2007:42-43 33 Esaiasson m.fl. 2007:121 34 George and Bennet 2005:83

15

regionen samt de två aktörerna EU och USA:s betydelse är intressant av flera inom- och

utomvetenskapliga skäl.

Slutligen, är det överhuvudtaget lämpligt att använda en fallstudiedesign vid en

teoriprövning? Enligt George och Bennet lämpar sig fallstudiedesignen för att testa

utvecklade teorier. Dock kan inte en ensam fallstudie falsifiera en hel teori men kan utpeka

brister hos den vilket minskar dess förklaringskraft eller öppnar för nya teoribildningar, men

med två analysenheter istället för en ökar möjligheterna.35 Vilket diskuterades i uppsatsens

teoridel är Robert Kagans hypotes ingen utvecklad teori men det finns fortfarande ett intresse

av att testa dess relevans och en fallstudie av utrikespolitik i den Arktiska regionen med de

båda analysenheterna EU:s utrikespolitik samt USA:s utrikespolitik skulle alltså kunna

antingen ge stöd åt Robert Kagans hypotes eller minska dess betydelse.

5.2. Material

Det material vilken uppsatsens analys bygger på är de båda policydokument som kort

presenterades i uppsatsens inledning. Som sagt undertecknade USA:s dåvarande president

George W. Bush i början av 2009 ett direktiv för nationell säkerhet och ’homeland security’

gällande den Arktiska regionen. Dokumentet med benämningen National Security

Presidential Directive and Homeland Security Presidential Directive 66/25 efterträder ett

tidigare direktiv från 1994 vilket behandlade både Antarktis och Arktis som nu endast

kommer gälla för det förstnämnda. Direktivet är brett och beskriver både hot och möjligheter i

regionen samt hur USA skall arbeta för att tillgodose sina intressen.

Ungefär en månad tidigare publicerade EU-kommissionen en kommunikation till EU-

parlamentet med namnet The European Union and the Arctic Region. Kommunikationen är

resultatet av en rapport från 2008 som rekommenderade att en europeisk strategi skulle

utvecklas på grund av de geopolitiska konsekvenserna av den smältande polarisen. Precis som

det amerikanska dokumentet täcker det flera områden och omfattar såväl beskrivningar av

EU:s roll och intressen i den Arktiska regionen som rekommendationer för hur EU bör

verka.36

Dessa dokument är både relevanta och intressanta ur flera synvinklar. För det första är

dokumenten publicerade med bara lite över en månads mellanrum vilket gör dem mycket 35 George och Bennet 2005:115-117 36 Europa Press Releases

16

samtidiga. Detta gör att en jämförelse mellan de båda dokumenten blir mer tillförlitlig

eftersom inga större förändringar har skett under den korta tiden. För det andra så speglar

båda dokumenten USA samt EU:s syn på den Arktiska regionen ur ett säkerhetspolitiskt

perspektiv vilket också förenklar en jämförelse. För det tredje innebär texterna på grund av

deras längd, likhet och samtidighet en bra begränsning för uppsatsen.

5.2.1. Källkritik

Ur källkritisk synpunkt följer här några noteringar angående materialets äkthet, oberoende,

samtidighet samt tendens utefter definitionen av Esaiasson m.fl.

För det första kan de två dokumentens äkthet verifieras då dessa är hämtade direkt från

aktörernas officiella webbplatser vilket torde vara en god garant för genuinitet. Eftersom

dokumenten är publicerade för knappt ett år sedan och där till är första hands källor, finns det

ingen anledning att se till samtidighet. Av samma anledning finns det ingen anledning till att

dokumenten inte skulle vara oberoende.

Däremot finns det anledning att misstänka att materialet till viss del är tendensiöst.

Utrikespolitik har alltid förknippats med hemlighetsmakeri37 och det kan således konstateras

att aktörernas fulla agenda inte behöver synliggöras i det valda materialet. På grund av detta

bör materialet utsättas för var Esaiasson m.fl. kallar en motivanalys. Dock är det omöjligt i en

undersökning av den här storleken att addera en sådan analys av materialet eftersom detta

skulle innebära en djupare och mer omfattande undersökning än vad

ursprungsundersökningen är. Istället bygger undersökningen på det material aktörerna valt att

presentera. Men eftersom det stater förmedlar är en stor del av den utrikespolitik som bedrivs

har även dessa dokument stor betydelse.38

5.3. Metod

För att genomföra en mer djupgående analys av materialet kommer en kombinerad metod att

tillämpas. Syftet är att söka efter och räkna inslag i de båda policydokumenten som kan föras

tillbaka till begreppen ’soft power’ och ’hard power’. Därför kommer först och främst en

37 Brommesson och Ekengren (red.) 2007 s. 20 38 Brommesson och Ekengren (red.) 2007 s. 19

17

innehållsanalys att tillämpas efter definitionen i Bergström och Boréus bok Textens mening

och makt – Metodbok i samhällsvetenskaplig text- och diskursanalys (2005) tillsammans med

definitionen av Esaiasson m.fl. Enligt Bergström och Boréus tillämpas innehållsanalyser när

studien avser att utföra en kvantifiering. Detta tar sig utrycka i att räkna inslag i texten.39

Esaiasson m.fl. skriver inte specifikt om en innehållsanalys per se. Istället delar dem in den

kvalitativa textanalysen i två underkategorier där vad Esaiasson m.fl. kallar att systematisera

texter för att klargöra tankestrukturer, ordna logiskt eller klassificera.40 Bergström och

Boréus skriver själva att innehållsanalys också fungerar som ett samlingsnamn för analyser

som syftar till just sådana systematiseringar och att det brukar skiljas på kvantitativa och

kvalitativa innehållsanalyser. För en mer djupgående undersökning kommer både den

kvantitativa och den kvalitativa innehållsanalysen att tillämpas där inslag i texten som kan

föras tillbaka till ’hard power’ och ’soft power’ först räknas varpå de utsätts för en kvalitativ

analys för att ge dem mer substans.

Ett av problemen med innehållsanalysen är att det främst är manifesta budskap som ingår i

systematiseringar och kvantifieringar. Enligt Bergström och Boréus kan dock

innehållsanalysen överträda gränsen till en slags gråzon och närma sig idéanalysen vilken

används för att kartlägga latenta budskap. Det är dock lämpligt enligt författarna att

kombinera flera olika analyser av samma text41. På grund av tids- och platsbegränsning

kommer denna uppsats endast utnyttja innehållsanalysen med mindre rum för tolkningar.

Fördelen med detta är att chansen för intersubjektivitet, alltså chansen att samma resultat

uppnås om studien görs om, ökar eftersom bredare och där med i större grad tvivelaktiga

tolkningar inte gjorts.

5.3.1. Kodschema

För att förenkla en kvalitativ och en kvantitativ innehållsanalys kan enligt Bergström och

Boréus ett kodschema skapas. Kodschemat skall fungera som en guide eller ledkarta för att

uppmärksamma vad i texten som skall systematiseras eller räknas.42 Att konstruera och

konsekvent använda ett kodschema under analysen innebär även andra fördelar som till

39 Bergström och Boréus 2005 s. 43 40 Esaiasson m.fl. 2007 s. 138 41 Bergström och Boréus 2005:45 42 Bergström och Boréus 2005:49

18

exempel att det blir enklare att göra om studien och uppnå samma resultat. Det vill säga en

större chans för intersubjektivitet som nämndes i det föregående stycket.43

Ett kodschema för denna uppsats bygger på de egenskaper med vilka Joseph S. Nye Jr.

definierar som ’soft power’ och ’hard power’, egenskaper som presenterades i uppsatsens

teorikapitel. Vid konstruktionen av uppsatsens kodschema har först de indelningar som finns

representerade i de två modeller som presenterades i teorikapitlet använts, där ’hard power’

fick underkategorierna betalningar, mutor, våld, sanktioner och ’soft power’ fick

underkategorierna institutioner, mutor, våld, sanktioner. Där efter har kodschemat testats mot

texterna efter Esaiasson m.fl.s rekommendation44, vilket resulterade i en omkonstruktion.

Kategorin ’hard power’ har omkonstruerats för att istället innefatta de båda underkategorierna

militära maktresurser och ekonomiska maktresurser. Anledningen är att de tidigare

underkategorierna endast innefattade direkt användning eller hot om användning mot andra

stater och därför missade den traditionella synen på maktresurserna. Med andra ord att en stats

uppvisande av muskelstyrka i sig innebär makt. Underkategorierna till ’soft power’ har inte

krävt samma radikala förändring även om definitionen av vad de skall innefatta har krävt en

omkonstruering då de tidigare underkategorierna överlappar varandra. Sammanlagt har

kodschemat omkonstruerats fem gånger innan ett användbart resultat har uppnåtts.

Konstruktionen och rekonstruktionen resulterar i följande kodschema:

1. ’hard power’

1a. Militära maktresurser

Text som tyder på att aktören ämnar använda sina militära

maktresurser för att öka sitt inflytande genom; direkt våld; hot om

våld; upprustning; förhöjd militär aktivitet.

1b. Ekonomiska maktresurser

Text som tyder på att aktören ämnar använda sina ekonomiska

maktresurser för att öka sitt inflytande genom; ekonomiska

sanktioner; betalningar; mutor.

43 Bergström och Boréus 2005:51 44 Esaiasson m.fl. 2007

19

2. ’soft power’

2a. Institutioner

Text som tyder på att aktören har eller ämnar skapa och eller bidra till

internationella institutioner för att åka sitt inflytande genom;

multilateralt samarbete.

2b. Värderingar

Text som tyder på att aktören verkar för universala värderingar för att

öka sitt inflytande genom; internationell rätt.

2c. Kultur

Text som tyder på aktören kommer att sprida kultur för att öka sitt

inflytande genom; kulturexport; utbyten.

2d. Policys

Text som tyder på att aktören har eller ämnar anta internpolicys som

kan attrahera andra aktörer för att öka sitt inflytande genom;

internpolicys som förespråkar universella värden.

Hur används då det presenterade kodschemat? Ambitionen var först att hela dokumenten

skulle undergå den kvantitativa innehållsanalysen. Detta visade sig dock problematisk då

resultaten inte upplevdes som jämförbara. Eftersom de båda dokumenten var uppbyggda efter

samma princip med information följt av implementeringar eller förslag till implementeringa

förenklades den kvantitativa samt den kvalitativa innehållsanalysen till att bara innefatta

implementeringarna eller förslag till implementeringar.

De implementeringar eller förslag till implementeringar som skall utsättas för granskning

läses först systematiskt igenom. När ett inslag i texten påträffas som passar in på något av

överstående påståenden markeras den med motsvarande etikett 1a-b eller 2a-c. När hela texten

har granskats sammanställs markeringarna i en lämplig tabell följt av en kvalitativ

innehållsanalys av implementeringarna och implementeringsförslagen för att ge dem större

innebörd.

Den kvalitativa samt den kvantitativa innehållsanalysen av de båda aktörernas

policydokument jämförs där efter i en jämförande analys för att uppdaga eventuella skillnader

som skulle kunna tyda på att Robert Kagans hypotes stämmer. För att resultaten skall kunna

bli så jämförbara som möjligt kommer de presenteras i antal procent ’hard power’ och ’soft

20

power’. Resultaten för respektive aktör förs in i en lämplig tabell och resultatet kan där efter

tolkas utefter följande:

1. Om värdet ’hard power’ för EU överstiger värdet ’soft power’ kan Robert Kagans teori i

det valda fallet förkastas

2. Om värdet ’hard power’ inte överstiger värdet ’soft power’ för USA kan Robert Kagans

teori i det valda fallet förkastas

3. Om värdet ’hard power’ för EU överstiger värdet ’hard power’ för USA kan Robert

Kagans teori i det valda fallet förkastas

6. Resultatredovisning

I denna del av uppsatsen presenteras resultatet av den kvalitativa innehållsanalys som gjorts

med hjälp av det kodschema som konstruerades i den föregående delen. Resultatet redogörs

för i två steg. Först presenteras analysen av de två policydokumenten var för sig tillsammans

med en beskrivning av dess innehåll för att där med besvara de första två preciserade

frågeställningarna; Hur ser EU:s respektive USA:s utrikespolitik i den Arktiska regionen ut

och kännetecknas den av ’hard power’ eller ’soft power’?

Där efter ställs de båda resultaten mot varandra för att uppmärksamma om det existerar

någon skillnad mellan de båda och därmed besvara den tredje preciserade frågeställningen;

Överensstämmer resultatet med Robert Kagans hypotes, att EU för en utrikespolitik präglad

av ’soft power’ medan USA för en utrikespolitik präglad av ’hard power’?

6.1. EU-kommissionens kommunikation

EU-kommunikationen till EU-parlamentet är vilket nämnts tidigare i uppsatsens metod del ett

steg mot en Arktisk policy för EU på grund av de geopolitiska förändringarna i den Arktiska

regionen och de hot dessa förändringar kan medföra. EU hävdar sitt intresse till den Arktiska

regionen genom en rad olika band. För det första räknas de tre medlemsländerna Danmark,

Finland och Sverige till de Arktiska staterna. För det andra har EU ett nära ekonomiskt

samarbete med de Arktiska staterna Island och Norge som ingår i the European Economic

21

Area. För det tredje har EU även ett nära samarbete med de resterande Arktiska staterna

Kanada, Ryssland och USA.45

Kommunikationen består av tre delar vilka adresserar miljöförändringarna i Arktis och hur

vidare miljöförstöring av regionen skall kunna motverkas, de naturresurser som Arktis vilar

på och hur dessa skall skyddas eller extraheras, samt slutligen det internationella styrets roll i

skyddet av den Arktiska regionen.46

För att skydda den Arktiska regionens miljö mot vidare förstöring ser EU-kommissionen

tre viktiga delar. För det första krävs ett större internationellt samarbete, inte minst mellan de

Arktiska staterna och de närvarnade organisationerna, tillsammans med ett starkare

internationellt regelverk för att skydda den Arktiska miljön. För det andra vill EU-

kommissionen se ett större samarbete med urbefolkningen i Arktis som direkt påverkas av

miljöförändringarna för att skydda deras livsstil och rättigheter. För det tredje innebär

forskning och övervakning av den Arktiska regionen i mycket viktig del i skyddet av den

Arktiska miljön. EU-kommissionen vill därför öka forskningen om bland annat

konsekvenserna av höjda havs nivåer och den smältande polarisen, samt samordna

informationsutbyte mellan olika nationella forskningsarbeten.47

EU-kommissionen erkänner i kommunikationen att EU har ett stort behov av energi och att

Arktis på grund av de naturtillgångar som finns där skulle kunna innebära en del av lösningen

av EU:s energisäkerhet. De extrema förhållandena i Arktis samt risken för vidare

miljöförstöring vid extraheringen av naturresurser innebär att arbetet för detta måste gå

varsamt fram. Som i den föregående delen av kommunikationen vill EU-kommissionen att

extrahering av naturresurserna i Arktis skall präglas av samarbete med till exempel Norge och

Ryssland för att utveckla så säkra extraheringsmedel som möjligt. Därutöver bör det

introduceras internationella regel- och ramverk för hur extrahering och transporter i Arktis

skall genomföras. Även här är forskning en viktig del där universitet och företag skall kunna

samverka med expertis. Enligt kommunikationen har EU:s medlemsländer den största

kommersiella flottan i världen och nya transportrutter är därför av stor vikt. Nyttjandet av

dessa måste precis som nyttjandet av naturresurser ske under stor försiktighet och EU-

kommissionen trycker hårt på de bestämmelser som finns angående miljöregler, navigation

45 Commission of the European Communities 2009 46 Ibid. 47 Ibid.

22

och sjösäkerhet. Nya system för maritim övervakning i Arktis bör utvecklas samt

skeppsbyggarteknik som passar Arktis extrema förhållanden.48

Den sista delen av EU-kommissionens kommunikation behandlar det internationella styret

och dess del i den Arktiska regionen. EU-kommissionen menar att det idag existerar flera

internationella avtal som tillexempel FN:s havsrättkonvention samt flera miljöavtal som

reglerar staternas förehavanden i den Arktiska regionen. Dock är det samlade regelverket allt

för fragmenterat och EU-kommissionen önskar därför att undersöka den lagstiftning som

finns för att utvärdera om där finns några kryphål samt förstärka det Arktiska rådets roll som

en del i det internationella styret av den Arktiska regionen.49

Totalt innehöll kommunikationen 47 implementeringsförslag för att gagna EU:s intressen i

Arktis. Vid en kvantitativ innehållsanalys av implementeringsförslagen i kommunikationen

påträffades 33 stycken vilka kunde kategoriseras som ’soft power’ och inga som kunde

kategoriseras som ’hard power’. Av de implementeringsförslag som kunde kategoriseras som

’soft power’ återfanns 17 förslag vilka kunde placeras i kategorin 2a. Institutioner och 15

förslag vilka kunde placeras i underkategorin 2b. Värderingar. Det sammanlagda resultatet

framgår här under i Tabell 6.2.

Tabell 6.2 Resultat för EU

Typ Antal

1a. Militära maktresurser 0

1b. Ekonomiska maktresurser 0

2a. Institutioner 17

2b. Värderingar 15

2c. Kultur 0

2d. Policys 0

Summa procent 100

N 33

Kommentar: Antalet förslag till implementeringar fördelade på ’hard power’ och ’soft power’

48 Commission of the European Communities 2009 49 Ibid.

23

De kategorier där noteringar kunde göras kommer nu att behandlas var för sig för att visa hur

analysen gick till samt för att återge delar av direktivet och därmed beskriva EU:s

utrikespolitik i den Arktiska regionen och därmed besvara den andra preciserade

frågeställningen.

6.1.1. EU och ’hard power’ i den Arktiska regionen

Den kvantitativa innehållsanalysen av EU-kommissionens kommunikation är nu avklarad och

kommer nu att följas av en kvalitativ innehållsanalys för att klä siffror med ord och där med

bygga en mer översiktlig bild. Således kunde inga implementeringsförslag i EU-

kommissionens kommunikation härledas till ’hard power’. För att återknyta till den tidigare

diskussionen om tidigare forskning så menar Joseph S. Nye Jr. att EU maktmässigt kan mäta

sig militärt med USA på grund av mantal och de två kärnvapenstaterna Frankrike och

Storbritannien, detta trots att medlemsländernas sammanlagda militära utgifter endast är två

tredjedelar av USA:s.50 Dock menar Nye Jr. lider EU och speciellt dess försvars- och

utrikespolitik av integrationsproblem.51 Den svenska statsvetaren Jonas Tallberg håller delvis

med om detta och skriver att EU har liknats vid en ”säkerhetspolitisk dvärg” men att detta

successivt håller på att förändras.52 Enligt Tallberg är det Europeiska rådet som ansvarar för

vilken gemensam utrikes- och säkerhetspolitik som medlemsländerna skall föra. Tidigare har

tre gemensamma utrikes- och säkerhetsstrategier antagits gällande Ryssland, Ukraina samt

Medelhavsområdet.53 Där existerar alltså en möjlighet att anamma en gemensam

försvarsstrategi för den Arktiska regionen.

Nye menar också att EU:s ekonomi grovt sett kan mäta sig med USA:s.54 Dock lider

enligt Nye EU:s ekonomiska maktmedel av samma sjuka som dess militära, eller som han

själv utrycker det: ”Money and guns, the traditional high cards of hard state power, remain

primarily with the member states.”55

För att tro Nye har alltså EU både de militära- samt ekonomiska maktresurserna för att

hävda sig som en av stormakterna i den Arktiska regionen, om än problematiserade på grund

50 Nye 2004 s. 30 51 Nye 2004 s. 32 52 Tallberg 2007 s. 37 53 Tallberg 2007 s. 152 54 Nye 2004 s. 29 55 Ilgen (red.) 2006 s. 31

24

av integrationsproblem. Den kvantitativa analysen visar dock tydligt att EU uppenbarligen

inte har valt att använda sig av den ’hard power’ de faktiskt innehar.

6.1.2. EU och ’soft power’ i den Arktiska regionen

Samtliga noteringar som kunde göras vid den kvalitativa textanalysen av EU-kommissionens

implementeringsförslag i kommunikationen kännetecknades av ’soft power’. Detta är

intressant eftersom det redan nu går att konstatera att Robert Kagans antagande att EU:s

utrikespolitik präglas av användningen av ’soft power’ för det valda fallet stämmer.

Av de 34 implementeringsförslag som kännetecknades av ‘soft power’ kunde 17

underkategoriseras under 2a. Institutioner. Joseph S. Nye Jr. hävdar att en av EU:s stora källor

till ‘soft power’ ligger i dess förpliktelse till internationella institutioner och internationellt

samarbete de senaste åren. Även om det finns skepsis till hur pass effektivt multilateralt

samarbete egentligen är, skapar EU:s förpliktelse attraktionskraft.56 Att så pass många

noteringar kunde göras i denna underkategori är därför föga förvånande för att tro Nyes

argumentation. De implementeringsförslag som hittades under den kvantitativa

innehållsanalysen är spridda över hela kommunikationen och förslag på multilateralt

samarbete återfinns i nästan samtliga delar. EU-kommissionen föreslår samarbete över

gränserna för miljöarbetet i Arktis, för informationsinhämtning samt forskning, vid

användning av Arktis naturtillgångar och transport. Ett viktigt implementeringsförslag för

EU:s inflytande i den Arktiska regionen är följande:

“Enhance input to the Arctic Council in accordance with the Community’s role

and potential. As a first step, the Commission will apply for permanent observer

status in the Arctic Council. “57

Det Arktiska rådet skapades 1996 i och med Ottawadeklarationen och är ett mellanstatligt

forum för att främja interaktion och dialog mellan de Arktiska staterna tillsammans med

representanter för Arktis urbefolkning. Medlemmar idag är de åtta Arktiska staterna

tillsammans med en uppsättning ickestatliga organisationer, samt observatörer vilka består av

56 Ilgen (red.) 2006 s. 32 57 Commission of the European Communities 2009

25

ickearktiska stater, mellanstatliga, överstatliga och ickestatliga organisationer.58 Det Arktiska

rådet är idag en informell organisation vilket innebär att inga formella bindande beslut kan

fattas där vilket var kravet för att till exempel USA skulle godta att samarbeta i rådet. Även

om det Arktiska rådet på detta sätt kan verka tandlöst Oran R. Young att organisationen har

visat sig användbar, inte minst för att inkludera de ickestatliga organisationerna i dialogen

med de Arktiska staterna. Young menar att om EU skulle få större inflytande i det Arktiska

rådet skulle detta innebära att det vinner större legitimitet hos stater och aktörer utanför den

arktiska regionen som idag är utelämnade.59

Vid den kvantitativa innehållsanalysen av kommunikationen påträffades 15

implementeringsförslag vilka kunde ses som värderingsspridare eller ett erkännande av

universella värderingar. Likt med EU:s förpliktelse till multilateralt samarbete är enligt Joseph

S. Nye Jr. också EU:s förpliktelse till miljöproblem, internationell rätt och tilltro till

mänskliga rättigheter en annan stor källa till ’soft power’.60 Även dessa

implementeringsförslag är spridda över större delen av kommunikationen och den förpliktelse

Nye nämner märks av, som i citatet här under:

“Assess the effectiveness of EU policies and of multilateral environmental

agreements in responding to Arctic environmental challenges. “61

Tre av implementeringsförslagen är kopplade till den del av kommunikationen vilken är

tillägnad urbefolkningen bosatta i den Arktiska regionen. Urbefolkningar och deras rättigheter

har uppmärksammats under senare tid. i Riodeklarationen om miljö och utveckling från 1992

erkänns urbefolkningar inneha en viktig roll i arbetet för hållbarutveckling samt skydd av

miljön på grund av deras kunskap och traditionella tillvägagångssätt.62 Den 13 september

2007 antog FN:s generalförsamling den slutliga versionen av en deklaration för urfolkens

rättigheter (UNDRIP).63 Följande implementeringsförslag återfinns i den del av

kommunikationen som behandlar miljöarbete i den Arktiska regionen:

58 Arctic Council 59 Young 2009 60 Ilgen (red.) 2006 s. 32 61 Commission of the European Communities 2009 62 Malanczuk 1997 s. 106-107 63 untreaty.un.org

26

“Provide opportunities for self-driven development and the protection of their

lifestyle. “64

De Arktiska staterna Kanada och USA röstade emot UNDRIP och Ryssland avstod från att

rösta. Samtliga EU-medlemsländer tillsammans med de resterande två Arktiska staterna

Island och Norge röstade för deklarationen vilket tyder på EU:s hängivenhet för universella

rättigheter och värderingar.

6.2. George W. Bushs presidentdirektiv

Precis som beskrivits tidigare i metod delen ersätter Georg W. Bushs presidentdirektiv från

2009 USA:s tidigare policy till den Arktiska regionen från 1994, och är den första

förändringen av USA:s policy sedan dess65. Den nya Arktiska policyn är en sjudelad sådan

och täcker områdena nationell- och inrikessäkerhet, internationell styrelse,

gränsdragningsfrågor, internationell forskning, maritim transport, ekonomi- samt

energifrågor, och slutligen miljöproblem i den Arktiska regionen.66

Presidentdirektivet proklamerar att den Arktiska regionen är av stort intresse för USA:s

inrikes- och nationella säkerhet. På grund av den ökande mänskliga aktiviteten i Arktis ökar

hoten mot USA. Dessa hot skall mötas med hjälp av en förhöjd militär aktivitet i den Arktiska

regionen i form av bland annat missilförsvar, maritim närvaro och säkerhetsoperationer.67

Vidare så kommer USA enligt presidentdirektivet att fortsätta delta i multilaterala

samarbeten som till exempel det Arktiska rådet. Rådet och andra samarbeten är viktiga för att

främja miljöskydd och hållbar utveckling i Arktis samt att föra dialog med urbefolkningen.

Dessutom ämnar USA enligt presidentdirektivet att ratificera FN:s havskonvention

(UNCLOS) vilken USA:s senat ännu inte godkänt. USA är inte obekant till att fler

multilaterala avtal kommer att krävas för att komplettera de redan existerande avtalen för att

skydda den Arktiska regionen. Dock behövs inte enligt USA en Arktiskt traktat i stil med de

Antarktiska traktaterna från 1959 som tillkom för att skydda Antarktis från bland annat

militarisering och exploatering68, på grund av den geopolitiska situationen i Arktis. Det

64 Commission of the European Communities 2009 65 Braune 2009 66 White House Office of the Press Secretary 2009 67 Ibid. 68 Malanczuk 1997 s.

27

Arktiska rådet bör också enligt presidentdirektivet fortsätta existera i sin nuvarande form som

ett forum och inte omstruktureras till en formell organisation.69

Precis som EU-kommissionen menar USA att de naturresurser som den Arktiska regionen

vilar på är av stor vikt för aktörens energisäkerhet. För att kunna påbörja extrahering av

resurser och skydd av andra måste gränskonflikterna med Kanada och Ryssland lösas samt

fastställa hur långt USA:s befogenheter sträcker sig. Enligt presidentdirektivet är USA

övertygade om att det sistnämnda kan lösas genom en ratificering av UNCLOS. Hur

gränskonflikten med Kanada skall lösas diskuteras in förutom att konflikter i den Arktiska

regionen skall lösas fredligt. För att fastställa gränsen mellan Ryssland och USA kommer

fortsatta påtryckningar att göras för att Ryssland skall ratificera ett Rysk-amerikanskt avtal

från 1990. Själva extraheringen av naturresurserna måste ske med största hänsyn till miljön.

Därför krävs enligt presidentdirektive multilateralt samarbete samt dialog via Arktiska rådet

för att bland annat öka säkerheten vid extraheringen samt ta hänsyn till urbefolkningen i

regionen.70

Forskning i den Arktiska regionen är av stor vikt för USA:s intressen. För att kunna förutse

framtida miljö- och klimatförändringar krävs stora mängder data från hela den Arktiska

regionen. Detta i sig kräver enligt presidentdirektivet samarbete mellan de Arktiska staterna

för att sammanfoga forskningen till en helbild av den Arktiska regionen och vad som kan

förväntas de kommande åren.71

USA vill utnyttja de nya möjligheterna till maritim transport i den Arktiska regionen. Dock

skall en ökad maritim aktivitet förebyggas med hjälp av existerande multilaterala regelverk

samt nya för att skydda den känsliga miljön. Utöver hårdare regelverk och större krav på de

farkoster som skall trafikera Arktis, vill USA också igenom ett flertal instanser där ibland

multilateralt, bygga ut infrastrukturen för bland annat varningssystem och

navingeringshjälp.72

Presidentdirektivet erkänner att den Arktiska regionen är en känslig miljö och att ökad

mänsklig aktivitet kan innebära negativa effekter för urbefolkning och ekosystemen. USA

framhåller här åter vikten av forskning och samarbete mellan de Arktiska staterna i regionen

69 White House Office of the Press Secretary 2009 70 White House Office of the Press Secretary 2009 71 White House Office of the Press Secretary 2009 72 Ibid.

28

för att skadan av större aktivitet skall bli så liten som möjligt. Dessutom stödjer USA enligt

presidentdirektivet flera av de multilaterala avtal som reglerar fiske.73

Totalt innehöll presidentdirektivet 34 implementeringar av USA:s intressen i Arktis. Vid

en kvantitativ innehållsanalys av de sammanlagt 34 implementeringarna i presidentdirektivet

med hjälp av kodschemat återfanns sammanlagt 22 noteringar. Av dessa 22 noteringar

kännetecknades 3 av ’hard power’ och 19 av ’soft power’. Det sammanlagda resultatet kan

avläsas i Tabell 6.2 på här under.

Tabell 6.2 Resultat för USA

Typ Antal

1a. Militära maktresurser 3

1b. Ekonomiska maktresurser 0

2a. Institutioner 14

2b. Värderingar 5

2c. Kultur 0

2d. Policys 0

Summa procent 100

N 22

Kommentar: Antalet implementeringar fördelade på ’hard power’ och ’soft power’

Precis som vid analysen av EU-kommissionens kommunikation kommer nu de kategorier där

noteringar kunde göras att behandlas var för sig för att visa hur analysen gick till samt för att

återge delar av direktivet och därmed beskriva USA:s utrikespolitik i den Arktiska regionen

och därmed besvara den andra preciserade frågeställningen.

73 Ibid.

29

6.2.1. USA och ’hard power’ i den Arktiska regionen

Resultatet av den kvantitativa innehållsanalysen av presidentdirektivet visade på en större

spridning än vid analysen av EU-kommissionens kommunikation. Innehållsanalysen av

presidentdirektivet kommer nu kompletteras med en kvalitativ innehållsanalys för att ge en

djupare analys och mer substans till undersökningen.

Den första delen i presidentdirektivet behandlar USA:s nationella säkerhet samt dess

inrikessäkerhet. Samtliga av de tre noteringar som kunde knytas till ’hard power’ under

analysen återfinns i den delen. På samma sätt återfinns samma tre noteringar samtliga i

underkategorin med betäckningen 1a. Militära maktresurser vilket kommer visas exempel för

i det nästkommande stycket.

Att ekonomiska maktresurser inte har eller kommer komma till användning är inte direkt

förvånande om än inte omöjligt. Historiskt sett har USA använt sig av ekonomiska sanktioner

för att sätta press på en annan aktör att förändra dess beteende. Ett vanligt exempel

handelsembargot mot Kuba men ekonomiska sanktioner har också använts mot Haiti, Iraq,

Iran, Libyen och Serbien. Forskare, bland annat Jospeh S. Nye jr. ställer sig dock tveksamma

till de ekonomiska sanktionernas genomslagskraft. Saddam Husseins regim i Iraq överlevde

flera år under ekonomiska sanktioner och då dessa främst verkar drabba civilbefolkningen kan

auktoritära regimer som på Haiti och i Serbien fortsätta styra.74 Dessutom är det inte särskilt

troligt att USA skulle använda sig av ekonomiska sanktioner mot varken Kanada eller

Ryssland för att lösa de gränsdragningskonflikter som råder emellan dem.

“Human activity in the Arctic region is increasing and is projected to increase

further in coming years. This requires the United States to assert a more active

and influential national presence to protect its Arctic interests and to project sea

power throughout the region.”75

74 Howell 1995, Nye 2004 s. 99 75 White House Office of the Press Secretary 2009

30

Ett av målen med USA:s Arktiska policy är att möta nya potentiella hot mot USA:s nationella

säkerhet och inrikessäkerhet. Som citatet ovan visar kommer Arktis nya strategiska betydelse

enligt amerikanska beslutsfattare att innebära en ökad mänsklig närvaro med höjda

säkerhetsrisker som följd. Strategin för att möta dessa hot är bland annat att öka den maritima

militära kapaciteten i regionen för att skydda USA:s intressen. Utöver detta ämnar även USA

enligt presidentdirektivet att utöka sin övriga miltära aktivitet i den Arktiska regionen för att

skydda USA:s territorium genom följande tre implementeringarna:

“Develop greater capabilities and capacity, as necessary, to protect United States

air, land, and sea borders in the Arctic region;”76

“Preserve the global mobility of United States military and civilian vessels and

aircraft throughout the Arctic region;”

“Project a sovereign United States maritime presence in the Arctic in support of

essential United States interests;”

Dessa tre citat är de implementeringar som den kvantitativa innehållsanalysen av

presidentdirektivet resulterade i vilka indikerade på användningen av ’hard power’. USA

ämnar enligt de extraherade textstyckena att förstärka sin makt, främst maritimt, i den

Arktiska regionen genom att använda sina militära maktresurser.

6.2.2. USA och ’soft power’ i den Arktiska regionen

Vid analysen påträffades 40 stycken implementeringar som kunde knytas till ’soft power’. Av

dessa 40 kunde 19 placeras i underkategorin 2a. institutioner, 9 i underkategorin 2b.

värderingar, en i underkategorin 2d. Policys och ingen kunde placeras i underkategorin 2c.

kultur.

Utefter Joseph S Nye Jr.:s beskrivning av hur kultur och ’soft power’ är sammanknutna

är det ingen överraskning att den kvantitativa innehållsanalysen inte resulterade i några

exempel av amerikansk kulturspridning i presidentdirektivet. Förmedlingen av kultur till

76 White House Office of the Press Secretary 2009

31

andra länder är inget den amerikanska regeringen har direkt inflytande över. Den sker

kontinuerligt genom film-, musik-, TV-, litteraturexport och via internationella studenter eller

personer som tillfälligt arbetat i USA som återvänder hem .77 Dock skulle den amerikanska

regeringen kunna bidra indirekt till kulturförmedlingen genom att implementera till exempel

handelsavtal eller studentavtal som innebär att ickeamerikaner i större grad kommer i kontakt

med amerikansk kultur.

Av de underkategorier som sattes upp vid tillverkningen av uppsatsens kodschema var

underkategorin 2a. institutioner den som fick flest träffar i den kvantitativa innehållsanalysen

av presidentdirektivet. Sammanlagt 15 noteringar kunde göras i denna underkategori. Robert

Kagan menar att aktörer som är svaga militärt precis som EU använder multilaterala avtal och

samarbeten för att begränsa de aktörer som är starkare än dem. USA hade samma beteende

mönster då de Europeiska stormakterna Frankrike, Ryssland och Storbritannien dominerade

världen. ”For Europeans, ideals and interests converge in a world governed according to the

principle of multilateralism. For Americans, they do not converge as much.”78 Den bild som

Robert Kagan målar upp av USA:s utrikespolitik verkar inte stämma utefter resultatet av

analysen. Enligt Joseph S. Nye Jr. stämmer det att USA har haft för vana att handla unilateralt

men att förpliktelsen till multilateralt samarbete har blivit större under 2000-talet.79 Hur sant

detta än är så tyder resultatet på att USA verkar sätta stor tilltro till multilateralt samarbete för

att möta nya potentiella hot inte minst miljöförstöring vilket följande implementering (en av

14) påvisar:

“In cooperation with other nations, respond effectively to increased pollutants and

other environmental challenges; “80

Fem av de implementeringar i presidentdirektivet som under den kvalitativa innehållsanalysen

kunde kategoriseras som ’soft power’ kunde där efter underkategoriseras som 2b.

Värderingar. USA:s förpliktelse till internationell rätt har stundvis historiskt sett varit dåligt

trots att USA självt i många fall spelat en viktig roll vid framtagningen av multilaterala avtal.

Eller som Joseph S. Nye Jr. utrycker det: ”This battle between multilateralists and

unilateralists, often played out in struggle between the president and Congress, has led to a

77 Nye 2004 s. 45-55 78 Robert Kagan 2003 s. 37-39 79 Nye 2004 s. 80 White House Office of the Press Secretary 2009

32

somewhat schizophrenic American foreign policy.”81 Ett sådant exempel där USA spelat en

ledande roll är FN:s havsrättskonvention från 1982 vilken USA fortfarande inte ratificerat.

Det faktum att konventionen ännu inte har ratificerats gör USA något handfallen i den

Arktiska regionen eftersom havsrättskonventionen är ett av de viktigaste multilaterala avtalen

som sätter ramarna för staternas beteende i Arktis.82 Något som USA enligt president

direktivet vill förändra:

“Continue to seek advice and consent of the United States Senate to accede to the

1982 Law of the Sea Convention.”83

Det återstår dock att se om presidentdirektivet lovar mer än det kan leva upp till.

6.3. Jämförelse mellan EU och USA

Det är dags att utröna huruvida amerikaner är från Mars och européer är från Venus eller inte

genom att jämföra resultaten från den kvalitativa innehållsanalysen utav

implementeringsförslagen i EU-kommissionens kommunikation och implementeringarna i

presidentdirektivet från USA.

Analysen av de totalt 47 implementeringsförslagen i EU-kommissionens kommunikation

resulterade i 0 förslag som kännetecknades av ’hard power’ och sammanlagt 33 förslag som

kännetecknades av ’soft power’. Omräknat i procent innebär detta ett 0 mot 100 procentigt

förhållande mellan ’hard power’ och soft power’ för EU.

Analysen av de totalt 34 implementeringarna i presidentdirektivet från USA resulterade i 3

implementeringar som kännetecknades av ’hard power’ och sammanlagt 19 implementeringar

som kännetecknades av ’soft power’. Omräknat i procent innebär detta ett 13 mot 86

procentigt förhållande84. Det sammanlagda resultatet sammanställs i Tabell 6.3 på nästa sida.

81 Nye 2004 s. 156 82 White House Office of the Press Secretary 2009 83 Ibid. 84 Ett enprocentigt bortfall på grund av avrundning

33

Tabell 6.3 förekomst av ’soft power’ respektive

’hard power’

EU USA

’Soft power’

100

86

’Hard power’

0

13

Kommentar: antalet delar av texterna som kännetecknas av

’soft power’ respektive ’hard power’ presenterat i procent

I uppsatsens metoddel presenterades fyra ansatser vilka fungerar som stöd för hur resultatet

skall tolkas, det vill säga när Robert Kagans hypotes kan förkastas eller inte.

Den första ansatsen löd: Om värdet ’hard power’ för EU överstiger värdet ’soft power’ kan

Robert Kagans teori i det valda fallet förkastas. Den kvantitativa innehållsanalysen av

implementeringsförslagen i EU-kommissionens kommunikation genererade inga förslag som

kännetecknades av ’hard power’. Resultatet innebär att Robert Kagans hypotes att EU främst

använder sig av ’soft power’ inte kan förkastas för det valda fallet.

Den andra ansatsen löd: Om värdet ’hard power’ inte överstiger värdet ’soft power’ för

USA kan Robert Kagans teori i det valda fallet förkastas. Resultatet av den kvantitativa

analysen av implementeringarna i presidentdirektivet från USA visade att även om 13 procent

av implementeringarna kännetecknades av ’hard power’ översteg dessa inte de 86 procent av

implementeringar som kännetecknades av ’soft power’. Resultatet innebär att Robert Kagans

hypotes att USA främst använder sig av ’hard power’ framför ’soft power’ kan med andra ord

för det valda fallet förkastas.

Den tredje och sista ansatsen löd: Om värdet ’hard power’ för EU överstiger värdet ’hard

power’ för USA kan Robert Kagans teori i det valda fallet förkastas. Eftersom det inte

existerade några implementeringsförslag i EU-kommissionens kommunikation som

34

kännetecknades av ’hard power’, det vill säga 0 procent, medan 13 procent av de

implementeringar som genererades ur presidentdirektivet kännetecknades av ’hard power’ kan

Robert Kagans teori att USA i större utsträckning använder sig av ’hard power’ än EU för det

valda fallet inte förkastas.

7. Avslutande slutsatser

Det är dags att sammanfatta resultatet av uppsatsen samt återknyta till uppsatsens syfte, teori

samt problemformulering. Slutligen kommer några korta förslag till fortsatt forskning på

området att presenteras.

Uppsatsens syfte var att beskriva EU:s och USA:s utrikespolitik i den Arktiska regionen

med fokus på ’hard power’ och ’soft power’ för att testa Robert Kagans teori. Detta utfördes

genom att besvara tre preciserade frågeställningar med inledningsvis en beskrivning av

tillsammans med resultatet av en kvantitativ samt en kvalitativ innehållsanalys

implementeringarna eller implementeringsförslagen i två policydokument. Först analyserades

EU-kommissionens kommunikation till EU-parlamentet med namnet The European Union

and the Arctic Region från 2009 som representerade EU:s utrikespolitik i den Arktiska

regionen. Därefter analyserades policydokumentet National Security Presidential Directive

and Homeland Security Presidential Directive 66/25 från 2009 som representerade USA:s

utrikespolitik i den Arktiska regionen Slutligen besvarades den sista preciserade

frågeställningen genom att jämföra resultaten av de båda analyserna.

Den första frågeställningen löd: Hur ser EU:s utrikespolitik i den Arktiska regionen ut och

kännetecknas den av ’hard power’ eller ’soft power’?

Resultatet visade att inga av de implementeringsförslag som gavs av EU-kommissionen

kännetecknades av ’hard power’ medan samtliga 26 av de förslag som hamnade inom ramen

för uppsatsens kodschema, kännetecknades av ’soft power’.

Den andra frågeställningen löd: Hur ser USA:s utrikespolitik i den Arktiska regionen ut

och kännetecknas den av ’hard power’ eller ’soft power’?

Resultatet av presidentdirektivet visade att tre av 22 implementeringar som hamnade inom

ramen för uppsatsens kodschema kännetecknades av ’hard power’ medan 19 kännetecknandes

av ’soft power’. Den tredje frågeställningen löd: Överensstämmer resultatet med Robert

Kagans hypotes, att EU för en utrikespolitik präglad av ’soft power’ medan USA för en

utrikespolitik präglad av ’hard power’?

35

Hypotesen i sig från Kagans uppmärksammade bok vilken förklarades i uppsatsens del om

tidigare forskning innebar att EU för en ’soft power’ utrikespolitik vilken Kagan klassar som

svag samtidigt som USA i en större utsträckning på grund av sin handlingskraft sina militära

maktresurser för en ’hard power’ utrikespolitik vilket enligt Kagan är att föredra. Resultatet

av jämförelsen innebar att EU:s utrikespolitik till 100 procent kännetecknades av ’soft power’

medan USA:s visade på ett 13 mot 83 procentigt förhållande. Resultatet ger delvis stöd åt

Kagans hypotes i det valda fallet eftersom EU:s utrikespolitik helt kännetecknades av ’soft

power’, det vill säga precis vad Kagan hävdar och hypotesen kan med andra ord inte avfärdas

helt. Kagan får där till stöd av T. R. Reid85. Nye menar dock att bilden av att EU avhåller sig

från att ta till våld är ett alldeles för enkelt antagande. Bevisligen var européerna för ett

ingripande i Kosovo och därtill stödde, om än inte unionen som helhet, invasionen av Iraq.86

Vad det gäller hypotesens andra del, även om 13 procent av USA:s implementeringar

kännetecknades av ’hard power’ var andelen ’soft power’ långt mycket större. Detta visar i sin

tur att Kagans hypotes att USA främst använder sig av ’hard power’ i sin utrikespolitik inte

stämmer för det valda fallet. Beskrivningen av presidentdirektivet visar istället på en

utrikespolitik präglad av multilateralt samarbete samt förpliktelse till internationell rätt och

världsomspännande bestämmelser. Exempel på detta är det fortsatta arbetet mot en

ratificering av UNCLOS samt erkännandet av det Arktiska rådets betydelse för den Arktiska

regionen. Istället stödjer det Nye som menar att USA länge har fört en mer hårdför och

unilateral politik men att det under senare tid har kunnat uppmärksammas en förändring. Nye

menar också, och får stöd av David P. Calleo87, att även om ’soft power’ vinner allt större

betydelse, så har de klassiska källorna till makt, militär och ekonomi, inte spelat ut sin roll.

Makten bör istället fördelas på varandra eller vad Nye kallar ’smart power’88. Enligt detta

resonemang skulle EU inte kunna mäta sig med USA på grund av de integrationsproblem som

EU:s gemensamma utrikespolitik enligt Nye lider av vilket diskuterades tidigare. Dock menar

Nye att det existerar ett förhållande mellan USA:s och EU:s utrikespolitik som resulterar i att

så länge USA bedriver en unilateral politik med konsekvenser för dess ’soft power’ kan EU

dra nytta av detta och öka sin egen ’soft power’ genom att vara kritiska.89

85 Reid 2004 s. 195-196 86 Ilgen 2006 s. 33 87 Calleo 2009 s. 67 88 Nye 2004 s. 32 89 Ilgen 2006 s. 33

36

För utvecklingen i den Arktiska regionens del är resultatet av undersökningen till största

delen positivt. Båda aktörerna sätter stor vikt vid internationellt samarbete mellan de Arktiska

staterna, överstatliga, mellanstatliga samt ickestatliga organisationer. Dessutom vill båda

aktörer verka under internationella lagar och regelverk vilket ger större legitimitet till dessa.

Stora delar av de båda policydokumenten är också tillägnade miljön samt hur denna skall

skyddas vilket kan innebära att USA är villigt att ta sitt ansvar trots att bilden brukar vara en

omvända. Denna undersökning gäller dock endast två, om än största, av de verkande

aktörerna i den Arktiska regionen och ytterliggare undersökningar och forskning krävs.

För det första, vad kännetecknar egentligen Norge, Ryssland och Kanadas utrikespolitik i

den Arktiska regionen? Känner dessa stater samma förpliktelse till internationellt samarbete

och internationella regelverk som EU och USA gör enligt resultatet av den här uppsatsen?

För det andra, med de integrationsproblem som Nye beskriver i beaktning, även om EU-

kommissionens kommunikation kännetecknas av ’soft power’ behöver det inte betyda att de

Arktiska medlemsstaterna förmedlar samma bild. Vad kännetecknar egentligen Danmark,

Finland och Sverige utrikespolitik i den Arktiska regionen?

Möjligheterna till studier är många och betydelsen av den Arktiska regionen för

internationella relationer har knappt tagit sin början.

37

Referenser Litteratur Bergström, Göran och Boréus Kristina (red.). 2005. Textens mening och makt – Metodbok i samhällsvetenskaplig text- och diskursanalys. Andra upplagan. Studentlitteratur. Brommesson, Douglas och Ekengren Ann-Marie (red.). 2007. Sverige i världen. Gleerups utbildning AB: Malmö. Calleo, David P. 2009. Follies of Power – America’s Unipolar Fantasy. Cambridge University Press: New York. Esaiasson, Peter m.fl. 2007. Metodpraktikan – konsten attstudera samhälle, individ, marknad. Tredje upplagan. Nordstedts Juridik: Stockholm Hasseldahl, Arik. 2009. Who Owns Rights to Melting Arctic? Business Week Online. 1/29/2009. p. 20.

Ilgen, Thomas L (red.). 2006. Hard Power, Soft Power and the Future of Transatlantic Relations. Ashgate Publishing: Abingdon, Oxon. Kagan, Robert. 2003. Of Paradise and Power: America and Europe in the New World Order. Alfred A. Knopf: New York. Koivurova, Timo. 2008. Alternatives for an Arctic Treaty – Evaluation and a New Proposal. Review of European Community & International Environmental Law; 2008, Vol. 17 Issue 1 Lukes, Steven. 2004. Maktens ansikten. Bokförlaget Daidalos AB: Göteborg. Malanczuk, Peter. 1997. Akehurst’s Modern Introduction to International Law. .Sjunde upplagan. Routledge: New York. Newnham, Randall. 2009. Carrots, Sticks, and Bombs: The End of Libya’s WMD Program. Mediterranean Quarterly, 2009, vol. 20, issue 3, 77-94. Nye, Joseph S. Jr. 2004. Power in the Global Information Age – From Realism to Globalization. Routlege: London Nye, Joseph S. Jr. 2004. Soft Power – The Means to Success in World Politics. PublicAffairs: Cambridge Nye, Joseph S. Jr. 2002. The Paradox of American Power – Why the World’s Only Superpower Can’t Go it Alone. Oxford University Press: Oxford New York Reid. T. R. 2004. The United States of Europe – The New Superpower and the end of American Supremacy. Penguin Books: New York.

38

Staples, Sarah. 2004. Arctic ice capades. Canadian Buissnes; 4/26/2004. Vol. 77. Issue 9. p. 14.

Stokke, Olav Schram. 2006. A legal regime for the Arctic? Interplay with the Law of the Sea Convention. Marine Policy 31 (2007) 402-408. Tallberg, Jonas. 2007. EU:s politiska system. Tredje upplagan. Studentlitteratur. Young, Oran R. 2009. Whither the Arctic? Conflict or cooperation in the circumpolar north. Polar Record 45 (232): 73-82 (2009). Internet Braune, Gerd. 2009. Countries Seek Piece of Pie. Spiegel Online. Available at: http://spiegel.de/international/world/0,1518,druck-614900,00.html. Hämtat 2010-01-14 Carp, Ossi. 2009. Hans Blix: “Anrikningen är Irans trumfkort”. DN http://www.dn.se/nyheter/varlden/hans-blix-anrikningen-ar-irans-trumfkort-1.965185. Hämtat 2010-01-14 Europa Press Releases. 2008. Arctic Communication. http://europa.eu/rapid/pressReleasesAction.do?reference=MEMO/08/726. Hämtat 2010-01-14 US Army War College. 2009. Arctic importance topic of Great Decisions Lecture. http://arctic-council.org/article/about. Hämtat 2010-01-14 United Nations Audiovisual Library of International. United Nations Declaration on the Rights of Indigenous Peoples General Assembly resolution 61/295. http://untreaty.un.org/cod/avl/ha/ga_61-295/ga_61-295.html. Hämtat 2010-01-14 White House Office of the Press Secretary. 2009. National Security Presidential Directive and Homeland Security Presidential Directive. 66/25http://www.cmts.gov/docs/arcticpolicy.pdf. Hämtat 2010-01-14 Commission of the European Communities. 2009. The European Union and the Arctic Region. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=COM:2008:0763:FIN:EN:PDF. Hämtat 2010-01-14