Statsvetenskapliga institutionen

Hederspolitikens resa. En jämförande frameanalys av svensk offentlig politiks problematisering av

begreppet hedersrelaterat våld och förtryck vid två tillfällen.

Foto: Rädda Barnen Nicky Rosenberg C-Uppsats i Statsvetenskap Höstterminen 2017 Handledare: Christina Bergqvist

Abstract

The purpose of this bachelor thesis is to investigate how public policy in Sweden constructs policies

against honor based violence and oppression. It is a case study that compares two public policy

documents, from 2007 and 2015, and seeks to understand if and how the two problematizations

have changed over the years. Based on Carol Bacchi’s approach for analyzing policy, I create my

own methodological framework to understand the Swedish government’s problematization of honor

based violence and oppression. The method is built on frame analysis, a method which employs an

idea and actor-centered approach to understand why and how a problem is constructed a certain

way. In its most basic form, it is built on examining Cause - Problem - Solution.

Honor as a concept in relation to violence and oppression is relatively new in Sweden. In

late 1990’s and early 2000’s, honor was introduced in Sweden as a societal problem when the

murders of Sara, Pela and Fadime became the objects of media’s attention. The three murders were

all committed by a close family member to the victims and several family members sanctioned the

crime.

There are three primary frames that honor based violence and oppression is commonly

talked about and researched about in regard to the topic. There is the cultural aspect, the gendered

aspect and the intersectional aspect. I use my methodological framework to try and fit the

problematization, of the investigated policy documents, to these frames. My investigation shows

that the government’s policy document from 2007 is harder to place in one of these frames, as it

relates to thoughts from all three frames. The latter one from 2015 stems more clearly from a

gendered perspective, linking honor based violence and oppression close to domestic violence.

Keywords: Honor, honor based violence and oppression, culture, intersectionality, gender, power,

frame analysis, policy production, problematization.

Word count: 10 828

Innehållsförteckning

1. Inledning…………………………………………………………………………………………1

Syfte och frågeställningar…………………………………………………………………….2

Material och avgränsningar……………………………………………………………………...3

Skr. 2007/08:39………………………………………………………………………………3

SOU 2015:55 ……………………………………………………………………………….. 3

Bakgrund ……………………………………………………………………………………….. 5

Vad är hedersrelaterat våld och förtryck? ……………………………………………………5

Hedersvåldets historia i svensk kontext ……………………………………………………..6

Tidigare forskning ……………………………………………………………………………….6

Teoretiska utgångspunkter……………………………………………………………………….8

Den kulturella inramningen ………………………………………………………………….8

Könsinramningen …………………………………………………………………………. 10

Den intersektionella inramningen …………………………………………………………11

Metodologiskt tillvägagångssätt ……………………………………………………………….13

Vad är frameanalys? ………………………………………………………………………..13

Carol Bacchis metod för att analysera policys och mitt analysverktyg ……………………14

2. Analys ………………………………………………………………………………………… 16

Introduktion ……………………………………………………………………………….. 16

Inramning av hedersbegreppet i Skr. 2007/08:39 ………………………………………… 16

Inramning av hedersbegreppet i SOU 2015:55……………………………………………. 19

Jämförelse av rättsdokumenten……………………………………………………………. 22

Aktörerna i fokus……………………………………………………………………………24

Slutsats ……………………………………………………………………………………. 25

3. Avslutande diskussion och vidare forskning…………………………………………………..26

Diskussion ………………………………………………………………………………… 26

Vidare forskning ……………………………………………………………………………27

Referenser ………………………………………………………………………………….29

1. Inledning

Männen i släkten började ringa och hota mig per telefon. De talade om för mig att jag aldrig skulle komma undan med det här. Min lillebror fick till uppgift att ta livet av mig. Varför just han blev utvald var naturligt, han var omyndig och riskerade inte att dra på sig något högre straff. Dessutom var det hans uppgift, som ende son i familjen, att se till att hans systrar höll sig inom kulturens ramar.

(Fadime Sahindal 2001)

I slutet av 1990-talet och början av 2000-talet blir Sverige bekant med det ”nya” samhällsproblemet

där familjer utövar våld och förtryck mot sina egna barn eller nära familjemedlemmar i hederns

namn. Det är morden på Sara, Pela och Fadime, utförda av en eller flera familjemedlemmar, som

skapar en het debatt mellan journalister, politiker, experter, genusforskare och samhällsdebattörer

(Carbin 2010).

Behovet av forskning om hedersrelaterat våld och förtryck är stort. Det förstås genom det

stora antal debattartiklar och mediala uppmärksamhet som förekommit kring hur problemet ska

definieras och hanteras. Det saknas forskning inom såväl social som politisk hantering av

problemet, samt uppföljande forskning om hur de åtgärder som implementerats har fungerat (NCK

2010). Anledningen till att begreppet hedersrelaterat våld och förtryck skapar stor debatt är på grund

av att det än idag inte finns någon konsensus kring hedersbegreppets betydelse eller dess relation till

våldsutövning. Det problematiska är att lära sig hur en, utan att stigmatisera eller marginalisera

utsatta samhällsgrupper, talar om heder och våld. Hur problemet ska konstrueras har många gånger

varit centralt i debatten, något som kan kallas benämnandets problematik (Carbin 2010).

För att kunna föreslå policys med åtgärder och strategier måste den offentliga politiken i

Sverige konstruera problemen som ska bemötas. Det betyder att ett komplext begrepp, som

hedersbegreppet, måste tillskrivas en definition och tillhörande egenskaper för att utifrån den kunna

identifiera orsaker och föreslå lösningar. Bakom denna form av inramning av problemet finns en

aktör. Genom att rama in framställningen av hederspolitiken i två rättsdokument vid två tillfällen,

undersöker jag den offentliga politikens konstruktion av hederspolitiken, samt om och hur

problemkonstruktionen förändrats över tid.

�1

Syfte och frågeställningar

Min undersökning jämför två rättsdokument för att studera hur offentlig politik i Sverige framställer

hedersrelaterat våld och förtryck. Det är en fallstudie av den offentliga politikens inramning av

hedersbegreppet och syftar till att belysa en liten del av hederspolitiken inom ett område som saknar

mycket forskning.

Jag använder mig av en frameanalys för att hitta ramar som syftar till att synliggöra de idéer

och aktörer som är bakomliggande konstruktionen av hedersrelaterat våld och förtryck i

dokumenten. Dokumenten som analyseras är en handlingsplan mot mäns våld mot kvinnor och

hedersrelaterat våld och förtryck från 2007 och en nationell strategi mot mäns våld mot kvinnor och

hedersrelaterat våld och förtryck från 2015. I analysen jämför jag sedan dessa för att undersöka om

och hur konstruktionen av problemet har förändrats. Det är relevant och intressant eftersom

hedersrelaterat våld och förtryck som samhällsproblem är förhållandevis nytt och ett komplext

problem som det ännu råder debatt kring hur det ska definieras och hanteras. Möjligen är

samhällsproblem med liknande egenskaper mer lättpåverkade av rådande politik när de blir

konstruerade som policys. En kan därför tänka sig att regeringens problematisering av

hederspolitiken kan ha anpassats och rekonstruerats mellan 2007 och 2015. Det politiska klimatet

har förändrats under åren mellan rättsdokumenten, bland annat har vi gått från en alliansregering till

en rödgrön regering och dessutom har högerpopulistiska Sverigedemokraterna tagit plats i

riksdagen. Utifrån de tre olika perspektiven (eller ramar) som ofta framhålls i studier om heder,

kulturellt-, köns-, och intersektionellt perspektiv, kommer jag att placera in regeringens

problemkonstruktion i någon av nämnda ramar. Detta ska tydliggöra hur regeringen formulerat

hedersbegreppet som policy och visa på de alternativa sätt det går att formulera samma policy.

För att nå mitt syfte jobbar jag efter följande frågeställningar: Hur har svensk offentlig

politik vid två tillfällen konstruerat policys mot hedersrelaterat våld och förtryck? Hur skiljer sig

problemkonstruktionerna åt?

�2

Material och avgränsningar

Skr. 2007/08:39

Undersökningen utgår från två rättsdokument, vilka är en del av lagstiftningsprocessens steg (SFS

1999:175). Den ena är en skrivelse som heter Handlingsplan för att bekämpa mäns våld mot

kvinnor, hedersrelaterat våld och förtryck samt våld i samkönade relationer (Skr. 2007/08:39).

Skrivelsen är undertecknad dåvarande statsminister Fredrik Reinfeldt (Moderaterna) och dåvarande

integrationsminister Nyamko Sabuni (Liberalerna) och publicerades i november 2007 på

regeringens hemsida. I denna redogörs för hur mäns våld mot kvinnor, hedersrelaterat våld och

förtryck samt våld i samkönade relationer ska bekämpas. Skrivelsen omfattar ett flertal åtgärder

inom olika politikområden, och tanken är att dessa ska utvecklas och preciseras efter hand (ibid).

Vid tidpunkten då skrivelsen publicerades, 2007, styrdes Sverige av en alliansregering och

det är därmed viktigt att ta hänsyn till det i min frameanalys där aktörer är centrala i

policyskapandet.

Uppsatsen tar sin utgångspunkt i hur hederspolitiken är konstruerad och fokuserar därför på

de sektioner i skrivelsen med problembeskrivning av hedersrelaterat våld och förtryck samt de

åtgärder som syftar till att bekämpa hedersrelaterat våld och förtryck.

SOU 2015:55

Det andra rättsdokument jag använder i min analys är Statens Offentliga Utredning (SOU) Nationell

strategi mot mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld och förtryck (SOU 2015:55). Det är ett

slutbetänkande av utredningen som ska föreslå en nationell strategi mot mäns våld mot kvinnor och

publicerades i juni 2015 på regeringens hemsida. SOU:n är undertecknad Juno Blom,

utvecklingsledare på Länsstyrelsen Östergötland. Rapporten har uppkommit till följd av att

regeringen år 2014 beslutade att tillsätta en särskild utredare med uppdrag att föreslå en samlad

nationell strategi för att nå det jämställdhetspolitiska delmålet om att mäns våld mot kvinnor ska

upphöra. Uppdraget har även omfattat hedersrelaterat våld och förtryck (ibid). Vid tidpunkten för

SOU:ns publicering var den rödgröna-regeringen vid makten i Sverige.

�3

Viktigt att poängtera är att de två dokumenten är av olika karaktär, den förstnämnda en

skrivelse och denna en SOU. Handlingsplanen, eller skrivelsen, kan därmed sägas ha kommit längre

i lagstiftningsprocessen då det är ett meddelande från regeringen till riksdagen om hur de ser på en

fråga eller hur de arbetar eller planerar att arbeta med ett politikområde (regeringen 2017). När jag

talar om innehåll i denna hänvisar jag därför till hur ”regeringen” skrivit.

SOU:n är resultatet av det en utredare kommer fram till, efter att ha fått i uppdrag av

regeringen att utreda en fråga innan ett lagförslag kan läggas fram (ibid). Just denna SOU har inte

följts upp med en proposition eller skrivelse. Syftet med den nationella strategi som SOU:n

innehåller, är att förbättra styrning, samordning samt göra att myndigheternas arbete blir mer

effektivt och kvalitativt (SOU 2015:55). I hänvisning till innehåll i denna talar jag istället om hur

”utredarna” skrivit. Dock kan även regeringen sägas stå bakom rapporten eftersom det är på

uppmaning av dem som utredningen kommit till. Rättsdokumentens skilda karaktär är viktig att

vara medveten om men för min uppsats, som undersöker hur offentlig politik konstruerat

hederspolitiken vid två tillfällen, anser jag inte att olikheterna utgör en risk för feltolkning.

Precis som med skrivelsen från 2007, fokuserar jag i uppsatsen främst på de sektioner och

strategier som behandlar hedersrelaterat våld och förtryck i SOU:n. Det är dock en avgränsning som

inte är helt tydlig då utredarna tidigt gör klart att de inte gör någon större skillnad på mäns våld mot

kvinnor och hedersrelaterat våld och förtryck, utan fokuserar på jämställdhet i ett stort perspektiv.

Därav beskrivs de flesta strategier i relation till både mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat

våld och förtryck och måste tolkas därefter.

Valet av de två rättsdokumenten som material grundas i att det är offentliga policydokument,

som jag anser utgör en välgrundad och säker källa. Något att ta i beaktning är att material från

policyskapare grundas på deras politiska agenda men det är just detta jag försöker synliggöra

genom mitt analysverktyg.

�4

Bakgrund

Vad är hedersrelaterat våld och förtryck?

Hedersrelaterat våld och förtryck handlar om hot som begränsar en ung persons handlingsutrymme

eller rätt att själv välja partner. Våldet utmärker sig genom sitt kollektiva uttryck. Till skillnad från

det kännetecknande för mäns våld mot kvinnor, där en enskild man utövar våld mot en enskild

kvinna, är ofta hela familjer med och planerar och utför våldet. Både män och kvinnor kan utsättas.

Den som utmanar eller trotsar den rådande normen anses dra skam över hela familjen och riskerar

att straffas fysiskt för att familjen eller ett utökat kollektiv ska återfå det som uppfattas som förlorad

heder (NCK 2010). Eftersom hedersbegreppet är debatterat och det inte finns en rådande konsensus

kring definitionen vill jag presentera en till definition. Nedan finns regeringens definition av

hedersbegreppet.

När det gäller hedersrelaterat våld och förtryck är kontrollen av flickors och kvinnors

sexualitet central och starkt knuten till kollektivet. I hederstänkandet står föreställningar om

oskuld och kyskhet i fokus och familjens rykte och anseende ses som avhängigt flickors

och kvinnors faktiska eller påstådda beteende. Detta förhållande kan vara mer eller mindre

uttalat och kontrollen kan sträcka sig från vardagliga former av begränsningar i flickors och

kvinnors liv som berör exempelvis klädval, socialt umgänge och rörelsefrihet till livsval

som utbildning, jobb och giftermål och skilsmässa. I sin mest extrema form resulterar

hederstänkandet i hot om våld och våld, inklusive dödligt våld. Det hedersrelaterade våldets

kollektiva karaktär innebär att det kan finnas fler förövare av båda könen och att offren kan

vara både kvinnor och män samt flickor och pojkar. Det kan också innebära att våldet

sanktioneras av familjen och den närmaste omgivningen, även av andra kvinnor

(Skr. 2007/08:39 s. 12).

�5

Hedersvåldets historia i svensk kontext

Hedersrelaterat våld och förtryck började uppmärksammas som samhällsproblem och sättas på den

politiska kartan ungefär samtidigt i västvärlden. Genom FN:s arbete uppmärksammades i slutet av

1990-talet problemet internationellt. Under andra halvan av 1990-talet fick även Sverige erfara det

medierna kallade hedersmord. Morden på Sara 1996 och Pela 1999 utgjorde startskottet för en

intensiv offentlig debatt i svenska medier om heder, invandring och våld. Debatten intensifierades

år 2002 då Fadime mördas av sin far. Året därpå initierar den svenska regeringen satsningar mot så

kallat hedersrelaterat våld. Bland annat satsar de på kartläggning av förekomsten av hedersrelaterat

våld, ser över behov av skyddat boende samt initierar insatser som syftar till att förebygga

hedersrelaterat våld (NCK 2010).

Statsvetaren Maria Carbin (2010) talar om en diskursiv explosion under den senaste

tioårsperioden, då talet om heder mångdubblades under dessa år. Svenska språket introducerades för

ord som hedersvåld, hedersproblematik, hederskonflikt och hedersförtryckta flickor. Det är dock

främst i Sverige och Holland som begreppet hedersrelaterat våld brukas. I andra länder talas det ofta

om våld mot kvinnor bland etniska minoriteter samt om tvångsäktenskap (Håkansson 2006).

Trots att den faktiska omfattningen av hedersrelaterat våld är nästintill omöjlig att

säkerställa och trots att det saknas studier som följer utvecklingen över tid, tycks det i många länder

råda en uppfattning om att hedersvåldet har ökat (NCK 2010).

Tidigare forskning

Det saknas mycket forskning om begreppet heder och tillhörande våldsutövning. Inom ett

statsvetenskapligt perspektiv saknas utvärderande och kritisk forskning om regeringens satsningar

emot hedersrelaterat våld och förtryck. Det finns dock en hel del forskning som genom olika

ansatser och genom att ta avstamp i olika delar av hedersbegreppets komplexa natur försöker

förklara problematiken. Trots att det är ett begrepp som skapat meningsskiljaktigheter och som det

fortfarande råder bristande konsensus kring finns det en del gemensamma forskningsresultat.

Forskningen visar till exempel att hedersrelaterat våld och förtryck inte är specifikt kopplat till en

särskild religion. Det finns dock studier som visar att religion kan ha en inverkan, men även studier

som inte lägger någon vikt alls vid religion. I många studier finns även kulturaspekten med men

vilken vikt som fästs vid kultur skiljer sig. Kulturbegreppet kan härledas till makt i fråga om �6

ekonomi, politik, kön, ras, sexuell läggning eller ålder. Samtidigt betonas våldets orsaker till lokala

kontexter, där det understryks hur, förutom kön, politiska, klassmässiga och ekonomiska aspekter

påverkar förekomsten av hedersrelaterat våld och förtryck (NCK 2010).

Maria Carbin diskuterar flickans roll i sin rapport Mellan tystnad och tal - flickor och

hedersvåld i svensk offentlig politik från 2010. Hon skriver att ”i synnerhet de politiska satsningarna

mot hedersrelaterat våld har formulerats genom att skapa stereotypa identiteter – den utsatta flickan,

den hederstänkande fadern och den patriarkala familjen” (2010:164-165). Carbin belyser

problematiken med att en grupp hedersförtryckta flickor och patriarkala fäder, från en heterogen

skara, har gjorts till objekt för statliga interventioner. Den utsatta för våldet, som sedan blir fri,

förväntas vara en röst för hederskulturen i den offentliga politiken. Carbin ger förslag på en ”talande

tystnad”, en tystnadens politik där en undviker att tala inom ramarna för en offerdiskurs där

svenskhet länkas till jämställdhet och räddning. Det är däri problemet ligger, att reproducera samma

bild av offer för hedersrelaterat våld och förtryck, istället för att till exempel ge våldssituationen

andra betydelser och förklaringar utanför hedersbenämningen. Carbin belyser därmed definitionens

problematik och dess konsekvenser inom politiken.

Brottsförebyggande rådet (Brå) fick i uppgift att 2010 göra en första uppföljning av

regeringens handlingsplan från 2007 mot mäns våld mot kvinnor, hedersrelaterat våld och förtryck

samt våld i samkönade relationer. De bedömer tre år som relativt kort tid för utveckling och

förändring men uppmärksammar att handlingsplanen resulterat ”i en imponerande mängd aktiviteter

under den tid som gått sedan planen beslutades” (Lundgren et al. 2010:6).

Det finns därtill två C-uppsatser som diskuterar hedersbegreppet i relation till regeringen.

Den ena fokuserar på hedersbegreppets definition (Frisk 2017) och den andra

applicerar ett intersektionellt perspektiv för att utvärdera strategin mot mäns våld mot kvinnor och

hedersrelaterat våld och förtryck från 2015 (Vanhanen 2016). Min uppsats syftar inte till att ta ett

normativt ställningstagande eller utmana offentlig politiks definition av hedersbegreppet. Istället

introducerar jag en uppsats som syftar till att undersöka den offentliga politikens inramning av

hedersrelaterat våld och förtryck för att förstå problemkonstruktionen bakom hederspolitikens

policys.

�7

Teoretiska utgångspunkter

Nationellt Centrum för Kvinnofrid (NCK) lyfter fram tre huvudsakliga perspektiv på våldet, ett

kulturellt perspektiv, ett könsperspektiv och ett intersektionellt perspektiv. Dessa är tre olika

inramningar som presenterar olika förståelser av och förklaringar till problematiken med

hedersrelaterat våld och förtryck (NCK 2010). Nedan presenterar jag de tre inramningarna. Det kan

även tilläggas att det finns mer radikala ramar, exempelvis där islam anges som grund till problemet

med hedersrelaterat våld och förtryck (Chesler 2009) men jag bedömer de tre ramarna nedan som

de bredaste och mest väsentliga för min analys. I slutet av varje inramning beskriver jag mer

preciserat hur jag kommer att använda dem.

Den kulturella inramningen

Den kulturella inramningen rymmer dels forskning som studerar hederskulturer utan att

nödvändigtvis analysera våld, dels forskning som ser våldet som ett uttryck för en icke-västerländsk

hederskultur genomsyrad av patriarkala värderingar (NCK 2010).

Antropologer och etnologer har länge forskat om heder och hederskoder utan att

nödvändigtvis koppla frågan till våld. Det som analyseras är främst normer och traditioner. Ett

exempel är socialantropologen Lila Abu-Lughod (1986 se NCK 2010) som studerar muntliga

berättelser och poesi i ett beduinsamhälle i Egypten för att kunna skildra hederskoder. Värden som

länkas samman med heder och ger en person högre social status är bland annat generositet, ärlighet,

uppriktighet, lojalitet, att hålla sitt ord samt oberoende. Hedern är främst kopplad till manlighet,

men även kvinnor kan uppnå ett visst hedervärde.

Ett annat exempel är hur forskare visat hur Medelhavsområdets hederstradition förs vidare

och får stor betydelse för invandrade familjer i Sverige. Tahire Koçtürk-Runefors (1991 se NCK

2010), forskare inom medicin, baserar sin studie av hedersbegreppet på människor som invandrat

till Sverige från Turkiet. Studien visar att denna grupp i Sverige ofta upplever en förlorad värdighet,

att de inte längre betraktas som hedervärda.

Historikern Eva Österberg (2005) har gjort eftersökningar av hederskultur i den nordiska

historien och samtiden och menar att det går att hitta spår av hederskultur beroende på vilken

definition en väljer. Om hedersmord definieras som ”kollektivets/släktens mord på en kvinnlig

�8

medlem som inte följer gruppens hederskodex” återfinns inga källor som visar på liknande

företeelser i den nordiska historien. Med en hedersdefinition som istället innebär en ”stark kontroll

som utövas mot en person i släkten när denne bryter eller förväntas bryta mot normen som gäller för

gruppen” kan denna praktik återfinnas i många sammanhang. Ett exempel är den skam som ogifta

mödrar föreställdes bära och som även överfördes till den övriga familjen. Österberg visar hur den

svenska staten ända fram till 1930-talet upprätthöll en kontroll av individen baserad på värden som

heder och skam. Hennes tes är att hedersvåld eller kontroll av individer på grund av skam inte varit

nödvändigt i Skandinavien på grund av att hedersnormer så kraftigt upprätthållits genom statens

omsorg och åtgärder. Den privata hämnden blir överflödig när staten står för samma normsystem

som gruppen. Om en grupp upplever att den står för värderingar som inte delas av samhället kan det

hända att gruppen tar saken i egna händer. I en tid där staten inte definierar homosexualitet som ett

brott men det finns grupper som ser homosexualitet som ”fel” kan till exempel hedersvåld riktas

mot homosexuella.

Socialantropologen Unni Wikans bok En fråga om heder (2005 se NCK 2010) analyserar

mordet på Fadime och rättegången därefter, och är en av de första nordiska studierna om

hedersrelaterat våld. Efter mordet på Fadime framfördes argument där islam pekades ut som

förklaringsgrund till hedersmord. Wikan vill visa hur lite heder har med islam att göra. Hon menar

att heder och hedersmord istället har sin grund i specifika föreställningar som uppkommer i

särskilda kulturella miljöer och förekommer i alla världsreligioner, inte enbart islam. Wikan

använder sig av ett hedersbegrepp som är icke-västerländskt och tar sin utgångspunkt i det hon

kallar hedersideologi. Hedern handlar om rätt till respekt och så länge hederskoden följs har

mannen sin heder i behåll. Att begreppet heder används för att rationalisera mord byggs på

förståelsen att en persons heder beror på andra personers beteende, och att det beteendet därför

måste kontrolleras. Andra personers beteende blir därmed en väsentlig del i ens egen självbild och

kollektivets bild av ”dig” (Baker et al. 1999).

Shahrzad Mojab, pedagogikforskare, (2012) framhåller hur post-strukturalister och

mångkulturalism förespråkar tolerans av skillnader mellan kulturer. Det innebär att till exempel

feminister, som egentligen är emot våld, ofta är tysta när våldet utförs av ”andra” som de inte kan

fördöma på grund av kulturella skillnader. Mojab är kritisk till att kultur fungerar som en ursäkt för

våld, och menar att vi måste demonstrera hur hedersvåld och förtryck existerar i olika kulturer och

religioner men att det inte tillhör någon specifik sådan. Mojab opponerar könsperspektivet där mäns

våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld och förtryck definieras och behandlas likadant och menar

att det gör det svårt att förhindra brotten. Dessutom riskerar den typen av definition att försvara �9

religiösa och kulturella praktiker som sanktionerar hedersvåldet och förtrycket, och förespråkar

därmed inte kvinnors intressen.

Den kulturella inramningen rymmer med andra ord många olika angreppsätt, det går på det

viset att hitta flera ramar inom den kulturella inramningen. För att renodla min analys, och skilja de

tre ramarna på ett tydligt sätt, kommer min förståelse av den kulturella ramen vara att synen på det

hedersrelaterade våldet och förtrycket är ett uttryck för en icke-västerländsk hederskultur.

Könsinramningen

De som utgår från ett könsperspektiv förstår hedersvåld som en del av mäns våld mot kvinnor.

Forskare som arbetar utifrån ett könsperspektiv tolkar utsatta invandrarkvinnors situation på samma

sätt som annat patriarkalt våld mot kvinnor. Våldet är en följd av en manlig strukturell överordning

och därför kan inte kvinnornas situation förstås om den inte sätts in i en generell bild av patriarkalt

våld (NCK 2010).

Många feminister menar att i en kulturell analys framställs hederskulturer och hedersmord

som exotiskt, värre än och väsenskilt från västerländska mäns våld mot kvinnor. Hederskulturer och

hederskoder i allmänhet analyseras inte i könsperspektivet, det är istället mäns våld mot kvinnor

som studeras som ett globalt strukturellt problem, det patriarkala våldet ses därmed som universellt.

Många feminister menar även att hedersmord felaktigt har länkats samman med islam och tar

avstånd från religiösa tolkningar av våld (ibid).

Forskare som utgår från ett könsperspektiv poängterar likheterna mellan olika varianter av

patriarkalt våld. Framförallt påpekar de det problematiska med att våld mot kvinnor i västerländska

sammanhang (med västerländska förövare) skiljs åt från våld mot kvinnor ur etniska minoriteter, då

det tidigare sällan beskrivs som kulturellt betingat. Statsvetarna Nancy V. Baker, Peter R. Gregware

och Margery A. Cassidy (1999) skriver att allt våld mot kvinnor i intima relationer bär med sig ett

drag av heder/skam. Det viktiga med heder/skam-komplexet när det gäller mord på kvinnor är att

mannens (förövarens) känsla av stolthet, identitet och misslyckande hänger samman med kvinnans

(offrets) beteende. Därför kan hederstänkande utgöra en grogrund för mäns våld mot kvinnor

generellt och kan dessutom sägas vara en del av europeisk kultur. Heder behöver inte nödvändigtvis

vara kopplat till en mindre familjeenhet. Statsvetarna fokuserar på tre beståndsdelar, (a)

kontrollerandet av en kvinnas beteende, (b) manliga känslor av skam när kontrollen inte längre

innehas och (c) graden av deltagande av det större kollektivet i att förstärka och kontrollera

�10

skammen. De menar att i västvärlden har hedersbegreppet skiftat från den traditionella, utökade

familjen till den individuella mannen. En form av evolution av hedersbegreppet.

Kännetecknande för feministiska analyser är att problematisera hedersbegreppet och

betrakta hedersrelaterat våld som en variant av mäns våld mot kvinnor. En problematik är att

västvärldens rättssystem tenderar att fokusera på en individuell gärningsman, något som kan bli

svårt vid hanteringen av hedersbrott som ofta begås av flera gärningsmän (NCK 2010).

Kriminologen Aisha Gill (2009) skriver att hedersrelaterat våld måste bli uppmärksammat

för vad det är, nämligen våld mot kvinnor som är en produkt av att våra samhällen är utformade

efter patriarkala värderingar. Att det finns en kulturell aspekt till brotten är något vi måste förstå

men endast i kontexten till hur vi kan stödja hjälporganisationer och förstå kvinnorna som är offren

för brotten. Juristen Rupa Reddy, liksom Gill, är tveksam till kategoriserandet av problemet som

hedersrelaterat eftersom det länkas samman med kultur. Reddy menar att det kulturella fokuset kan

leda till att kvinnors rättigheter ignoreras samt att minoritetskulturer stigmatiseras. Hon skriver att

ett könsperspektiv till hedersrelaterat våld, sett inom ramen för mäns våld mot kvinnor, skapar

mindre risk för stereotyper och stigmatisering av etniska minoriteter (Reddy 2008).

De som är kritiska mot könsmaktsperspektivet menar att det har svårt att bemöta ett

kollektivt våld mot invandrade flickor. Genom att inte uppmärksamma kulturella skillnader sägs

svenska feminister ha svikit invandrade flickor (Carbin 2010).

I min analys innebär könsinramningen att likställa mäns våld mot kvinnor och

hedersrelaterat våld och förtryck i högsta möjliga mån. Det är ett sätt att visa på de många

gemensamma nämnare och förespråka liknande, eller samma, lösningar för problemen.

Den intersektionella inramningen

Det intersektionella perspektivet handlar om att studera heder bortom kultur, där koloniala och

globala sammanhang diskuteras, och att kön, klass och ras/etnicitet ses som samverkande ordningar

och maktsitueringar. Dessa kan förstärka varandra och ibland motverka varandra och kan inte alltid

särskiljas. Här analyseras, dekonstrueras och rekonstrueras hedersbegreppet för att visa hur

komplext det är (NCK 2010).

Intersektionalitet är en teori som studerar hur kön är sammanvävt med andra maktstrukturer.

Identiteter betraktas inom perspektivet som skapade genom multipla, samverkande, sammanvävda

strukturer som kön, ras/etnicitet, klass och sexualitet. I forskning om hedersrelaterat våld passar

�11

därför den intersektionella teorin bra att förhålla sig till eftersom problemet med hedersvåld har sin

grund i olika maktstrukturer. Det finns dock en del svårigheter med termen intersektionalitet som

analytisk utgångspunkt för forskningsstudier. En av dessa är att den riskerar att ta vissa kategorier

för givna som fixerade och därmed hamna i ett ändlöst uppradande av attribut - kön, klass, ras,

sexualitet, etnicitet, nation, ålder, religion, etc (Carbin 2010).

Hedersbegreppet nämns ofta som mycket komplext. Fördelen med att använda ett

intersektionellt perspektiv i studier om hedersvåld är att vi kan analysera, dekonstruera och/eller

rekonstruera hedersbegreppet för att visa hur komplext det är och gå bortom en enkel förståelse av

heder, kultur och kön. Begreppet heder är brett, och refererar till klass, status, kast, offentligt rykte

och symboliskt kapital. Om innebörden av heder och våld konstant förändras beroende på klass,

etnisk diskriminering och postkoloniala maktrelationer är det omöjligt att skilja ut enbart heder

förstått som kultur som förklaring (NCK 2010). Hedersbrott uppstår i en skärningspunkt mellan en

mängd politiska och sociala dynamiker. Att beskriva dessa brott som kulturella ignorerar

existerande strukturer av makt och ojämlikhet.

Det diskuteras även hur våldet många gånger uppstår i exil, och inte i hemlandet. Något som

inte kan förklaras med kultur. Inte sällan är invandrarkvinnor mer utsatta för våld i sitt nya hemland

än de var i sitt tidigare. Hur kvinnorna tas emot av befolkningen och myndigheterna i nya landet är

därför avgörande för hur och om de kommer att klara av att erövra sin frihet (Begikhani 2002).

När jag letar efter den intersektionella inramningen i min analys, kommer jag att fokusera på

beskrivningar och meningar som talar om olika, samverkande dynamiker och olika sektioner i

samhället som upprätthåller det hedersrelaterade våldet och förtrycket.

�12

Metodologiskt tillvägagångssätt

Vad är frameanalys?

Från början utvecklades frameanalys ur kognitiva strömningar och meningen med metoden var att

komma åt och kartlägga individens kognitiva schema även kallad ”frame” (inramning). På senare år

har socialkonstruktivismen influerat frameanalys vilket lett till att fokus skiftat från individens

konstruktion av frames till den sociala konstruktionen av frames. En frameanalys kan skilja sig

avsevärt från en studie till en annan men gemensamt är ett fokus på idéer samtidigt som ett

aktörsperspektiv inkorporeras (Eriksson 2011).

Frameanalys som metod för att studera offentlig politik och policys bygger mycket på arbete

av Donald Schön och Martin Rein (Hulst och Yanow 2016). Schöns och Reins (1991) förstår

framing som en fundamental process som kan variera i tillvägagångssätt och fokus. Det är ett sätt

att välja, organisera, tolka och förstå en komplex verklighet. Att förstå frames ska i sin tur ge oss

verktyg för att veta, analysera, övertyga och agera utifrån dessa. Det finns en mängd olika sätt att

formulera problem på, något som är avgörande för hur policys ser ut. Vägen från politisk idé till

institutionalisering kan beskrivas som en policyprocess. När en problemkonstruktion är allmänt

accepterad och erkänd som institutionell fakta är det möjligt att föreslå politiska lösningar på

problemet (Bucht 2016).

Frameanalys inom politiken är ett viktigt verktyg för att förstå olika administrationers och

partiers förståelse för och implementering av lagstiftade policys och dess innehåll. Inramningar

vägleder hur olika aktörer uppfattar deras verklighet och hur de representerar dessa gentemot dem

själva och andra. Genom att tillämpa en frameanalys som metod för olika policybeslut kan vi förstå

de grundläggande komponenterna av en aktörs inramning och hur de kommit till (Hulst och Yanow

2016). Josefina Eriksson (2011) skriver att en dynamisk frameanalys innefattar den sociala

konstruktionen av idéer och ett aktörsperspektiv, och därmed kan ligga till grund för att analysera

policyskapande mer generellt.

Eriksson ställer upp tre antaganden som är grunden för en dynamisk frameanalys:

1. Idéer förstås och studeras som sociala konstruktioner, vilka skapas i en dynamisk process.

2. Aktörer förs in i analysen som aktiva i skapandet av mening.

3. Idéer antas fungera både hindrande och möjliggörande för aktörer och interaktionen mellan

idéer och aktörer studeras explicit.

�13

De tre antagandena är grundläggande för att ta både idéer och aktörer på allvar. Den

socialkonstruktivistiska frameanalysen är tillförlitlig just för att den har potentialen att tillgodose de

tre kraven. Detta tack vare att det är möjligt att föra in betydelsen av kontexten, analysera idéer som

konstruerade i en dynamisk process, som hindrande och möjliggörande, samt aktörer som aktiva i

meningsskapande (ibid).

Carol Bacchis metod för att analysera policys och mitt analysverktyg

Frameanalys passar särskilt bra för min undersökning eftersom problemet med hedersrelaterat våld

och förtryck är relativt nytt, komplext och svårdefinierat. Schön & Rein (1991) menar just att en

inramning är ett sätt som en problematisk situation som är svår att definiera kan förstås och från den

förståelsen kan en agera emot problemet.

Uppsatsen tar sin metodologiska utgångspunkt i en frameanalys som baseras på Carol

Bacchis (2009) Analysing policy: What’s the problem represented to be? Bacchi introducerar ett

nytt sätt att tänka på policyskapande och en ny metod för att analysera policys. Hennes ansats

innebär att underliggande problemförståelser i policyförslag analyseras genom en tolkning av

förutsättningar och implicita antaganden i en policy. Policys är komplexa och kombinerar ofta olika

ramar, hur problemet är konstruerat är därmed inte alltid helt tydligt och en viktig del att ta i

beaktning vid analysen.

Bacchi (ibid) menar att metoden fungerar som en antites till det mer vedertagna sättet att

studera policy genom att fokusera på problemlösning. Vidare förklaras att vi bör studera

problematiseringar, inte ’problem’ i en politisk analys, just för att problemen som adresseras i

politiken är konstruerade för att förstås på ett visst sätt. Därför använder även jag begreppet

problematisering i uppsatsen. Exempelvis kanske vi ger förslag på utökad polisinsats i förorter med

problem med gängkriminalitet, då förstår vi problemet som ett rättsligt sådant. Om vi istället pekar

på att integrationen inte fungerar som den ska och föreslår utökade resurser till den, förstår vi

problemet som att integrationen i samhället inte fungerar och att gängkriminaliteten i förorterna

beror på det. Istället för att politiken reagerar på ett identifierat, existerande problem som står

utanför policyprocessen kan vi, genom att använda Bacchis metod, urskilja hur en specifik policy

tolkar och förstår ett problem som en viss sorts problem. På det sättet är regeringar och offentlig

politik aktiva i skapandet av ’policyproblematiseringar’, snarare än att de endast reagerar mot dessa.

�14

Bacchis ”What’s the problem represented to be-metod” (WPR-metod) ställer upp sex frågor

utifrån vilka vi ska förstå hur ett problem är politiskt representerat. De sex frågorna behöver inte

skrivas uttryckligen utan kan lika väl figurera i bakgrunden av en analys. Det är inte heller

nödvändigt att adressera alla sex frågor. Syftet med undersökningen avgör vilka de viktigaste

frågorna är. Oavsett hur en väljer att använda frågorna är målet att framkalla ett nytt sätt att tänka

kring problemet (ibid).

Frågan om hedersrelaterat våld och förtryck har skapat en het debatt och beroende på hur en

formulerar problemet, finns olika bakomliggande orsaker som styr vilka lösningar som föreslås.

Detta är en inramning av problemet. Genom att skapa inramningar betonas vikten av att se till både

idéer och aktörer för att förstå politiska processer. När jag ramar in konstruktionerna av

hedersrelaterat våld och förtryck i min analys har jag influerats av Bacchis sex frågor men valt ut de

som är väsentliga för min analys samt skrivit om dem för att anpassa dem till min undersökning.

Följande frågor står i bakgrunden till min analys:

1. Vilket är problemet som presenteras i policyn? Konstrueras problemet som kulturellt,

intersektionellt eller ur ett könsperspektiv?

2. Vilka orsaker anges som grund för denna problemformulering?

3. Vilka lösningar föreslås till problemkonstruktionen?

4. Vad är lämnat oproblematiserat i problemformuleringen?

�15

2. Analys

Introduktion

Följande analys syftar till att identifiera den offentliga politikens inramning av hederspolitiken, och

gör detta med hjälp av frågorna som presenterades i föregående kapitel. Först ramar jag in Skr.

2007/08:39 och sedan SOU 2015:55 för att kunna koppla dem till min teoretiska utgångspunkt som

utgörs av de tre ramarna (den kulturella-, köns-, och den intersektionella inramningen). Här

figurerar frågorna i bakgrunden av analysen. Sedan gör jag en jämförelse av rättsdokumenten för att

urskilja skillnader och likheter. I jämförelsen används frågorna explicit för att tydligt visa på

skillnader och likheter. I efterföljande del lyfts även vikten av att se till aktörer i min frameanalys. I

den avslutande diskussionen knyter jag ihop säcken och diskuterar kort resultaten jag kommit fram

till i min undersökning. Till sist ges förslag på vidare forskning inom det fält jag studerat men inte

haft utrymme för att undersöka i denna uppsats.

Inramning av hedersbegreppet i Skr. 2007/08:39

”Hedersrelaterat våld och förtryck har, liksom mäns våld mot kvinnor generellt, sin grund i kön,

makt, sexualitet och kulturella föreställningar om dessa” (Skr. 2007/08:39 s. 12). Så inleder

regeringen sin problemformulering om hedersrelaterat våld och förtryck. Som uppbackning till

påståendet refererar regeringen till FN:s speciella rapportör om mäns våld mot kvinnor och två av

deras rapporter om hedersbegreppet. Den ena FN-rapporten handlar till stor del om kulturens

inflytande gällande mäns våld mot kvinnor. Bland annat skrivs att kulturella praktiker som strider

mot kvinnans bestämmanderätt över sin egen kropp utgör en form av våldet men att denna form av

våld har undgått nationell och internationell granskning på grund av att det betonats hur kulturella

praktiker/traditioner förtjänar tolerans och respekt. Detta har lett till att allvarliga problem, som

könsstympning av kvinnor, hedersmord och tvångsäktenskap har fallit under radarn. Dessa

”praktiker” skulle självklart inte accepteras med hänvisning till kultur men genom den respekt och

tolerans för kulturella praktiker som har förespråkats, har dessa problem indirekt bortsetts ifrån (UN

2002). Detta stämmer med hur Shahrzad Mojab (2012), presenterad i den kulturella inramningen,

argumenterar för hur tolerans av kulturella skillnader kan göra att kultur fungerar som en ursäkt för

våld. �16

Den andra FN-rapporten, som regeringen hänvisar till, fokuserar mer på intersektionalitet

mellan kultur och mäns våld mot kvinnor och argumenterar för att bara kulturella förklaringar

reducerar problemet mäns våld mot kvinnor. Det maskerar de politiska och ekonomiska dynamiker

som upprätthåller våldet (UN 2007). I den senare lyfts därmed den intersektionella ramen, där det

skrivs att våldet måste förstås ur en mängd samverkande dynamiker där kön är sammanvävt med

andra maktstrukturer. Kultur som en faktor att förhålla mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat

våld och förtryck till lyfts i båda FN:s rapporter, framförallt den tidigare. Huruvida hedersbegreppet

är kopplat till en icke-västerländsk hederskultur är svårt att avgöra i rapporterna. En icke-

västerländsk hederskultur och hedersrelaterat våld och förtryck sammanlänkas inte uttryckligen i

någon av rapporterna men i beskrivningarna av hedersmord i FN-rapporten från 2002

uppmärksammas framförallt hedersmord i Pakistan, medan fall av könsstympning huvudsakligen

kopplas till afrikanska länder.

Det görs skillnad på mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld och förtryck i

handlingsplanen. Regeringen hänvisar till att när det kommer till hedersrelaterat våld och förtryck

är kontrollen av flickors sexualitet starkt knutet till kollektivet (Skr. 2007/08:39). Det kan därmed

finnas flera förövare som utför eller sanktionerar våldet.

Regeringen lyfter samtidigt de många likheter hedersrelaterat våld och förtryck har med

mäns våld mot kvinnor, att våldet ofta utövas i en nära relation och att den som är utsatt för våldet

är beroende av och starkt känslomässigt bunden till förövaren eller förövarna. Hedersrelaterat våld

och förtryck nämns underförstått som en underkategori till mäns våld mot kvinnor: ”Synen på

kvinnors och mäns sexualitet är central för att förstå våldets struktur och mekanismer både rörande

mäns våld mot kvinnor generellt och hedersrelaterat våld och förtryck” (Skr. 2007/08:39 s. 12).

Inom ramen för könsperspektivet ryms just tanken att våldet är en följd av maktstrukturer i form av

en manlig strukturell överordning och därför kan inte kvinnornas situation förstås om den inte sätts

in i en generell bild av patriarkalt våld (NCK 2010).

Efter att ha påpekat att det hedersrelaterade våldet och förtrycket har flera likheter med

mäns våld mot kvinnor, skrivs också att i enlighet med deklarationen kan våld och förtryck som

skadar kvinnor aldrig accepteras med hänvisning till religion, seder och traditioner (Skr.

2007/08:39). En något oklar hänvisning som, trots att det inte skrivs uttryckligen, får mig som

läsare att tolka det som att hedersrelaterat våld på något sätt är eller kan vara kopplat till religion,

seder och traditioner. Detta förklaras dock inte mer ingående. Vidare skriver regeringen att

hedersrelaterat våld och förtryck inte är kopplat till någon specifik kultur eller religion men att

våldet och förtrycket kan te sig på olika sätt beroende på kulturella föreställningar. �17

Vilken av de tre ramarna från min teoretiska utgångspunkt som regeringens

problematisering av hedersbegreppet passar in i är inte givet. Dessutom är det avhängigt av hur stor

vikt jag lägger vid FN:s rapporter som regeringen refererar till, det som inte är explicit i rapporten. I

frameanalysen studeras just idéer och det är relevant att även förhålla analysen till implicita

antaganden. Bacchis ansats innebär just att underliggande problemförståelser i policyförslag

analyseras genom en tolkning av implicita antaganden i en policy (Bacchi 2009). Regeringen

påtalar att synen på mäns och kvinnors sexualitet är central för att förstå mäns våld mot kvinnor och

likaså hedersrelaterat våld och förtryck, precis som könsinramningen utgår från. Regeringen skriver

även att det finns många likheter mellan båda våldsformer, något könsinramningen är noga med att

poängtera. Samt att bägge våldsformer har sin grund i kön, makt, sexualitet och kulturella

föreställningar om dessa. FN:s rapporter, som regeringen hänvisar till, fokuserar å andra sidan mer

på kultur och ett intersektionellt begrepp, samtidigt som regeringen nämner att hedersrelaterat våld

och förtryck kan ta sig uttryck på olika sätt beroende på kulturella föreställningar. Handlingsplanen

väljer dock att separera sig från tanken att hedersrelaterat våld och förtryck är relaterat till en viss

religion eller kultur och tar därmed avstånd från idén att våldet är icke-västerländskt.

Jag skulle vilja påstå att alla tre ramar återfinns i olika grad, mer eller mindre explicit, i

regeringens problemformulering av hedersrelaterat våld och förtryck. Min tolkning är dock att

aktören bakom problemkonstruktionen avser tydliggöra att det hedersrelaterade våldet är nära

besläktat med mäns våld mot kvinnor och att orsakerna grundas i samma föreställningar om makt,

just som könsperspektivet förklarar.

Regeringen menar att det krävs särskilda insatser mot hedersrelaterat våld och förtryck på

grund av dess kollektiva natur. Specifik kunskap är nödvändigt, i polisutredningar, riskbedömningar

och vid bedömningar av vilka stödinsatser som ska ges till den utsatta. Vidare presenteras olika

åtgärder mot problemet. Dessa inkluderar åtgärder som uppdrag till länsstyrelserna om insatser mot

hedersrelaterat våld och förtryck, insatser mot barn- och tvångsäktenskap, att stärka finansieringen

av NCK för att utöka möjligheterna för dem att sprida kunskap och information om frågor rörande

hedersrelaterat våld och förtryck samt kartläggning av arrangerade äktenskap och hedersrelaterat

våld och förtryck (Skr. 2007/08:39).

Det som förblir oproblematiserat är orsaker till hedersrelaterat våld och förtryck. Det

framgår att hedersbegreppet utmärker sig från mäns våld mot kvinnor men orsaksbeskrivningen är

densamma och grundas i kön, makt, sexualitet och kulturella föreställningar om dessa. Kanske kan

det vara så att regeringen medvetet valt att utelämna orsaker av risk för stigmatisering av redan

utsatta samhällsgrupper eller på grund av den bristande kunskapen på området. �18

Inramning av hedersbegreppet i SOU 2015:55

Sektionen om hedersrelaterat våld och förtryck återfinns i den nationella strategin från 2015 som en

underrubrik till ”mäns våld mot kvinnor.” Därutöver finns ingen tydlig definition eller inledning till

begreppet hedersrelaterat våld och förtryck i rapporten. Kanske antar utredarna att läsaren vid det

här laget vet vad problemet är? Kanske vill de fokusera på strategierna som ska bekämpa

problemet? Eller så kan det bero på att de nu i högre grad ”väver samman” begreppen mäns våld

mot kvinnor och hedersrelaterat våld och förtryck. En sökning på orden ”hedersrelaterat våld och

förtryck” visar att utredarna i alla sektioner av rapporten skriver ut ”mäns våld mot kvinnor och

hedersrelaterat våld och förtryck.” En snabb diskursanalys visar därmed hur begreppen kopplas nära

samman varandra och inte gärna skiljs åt. Det skrivs att ”utredningen utgår från en inkluderande

förståelse av mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld och förtryck och fokuserar på det som

på bästa sätt för arbetet framåt” (SOU 2015:55 s. 46).

Figur 1 nedan visar hur utredarna ser på beröringspunkterna mellan problemområdena mäns

våld, mäns våld mot kvinnor, våld i nära relationer och hedersrelaterat våld och förtryck. Här

redovisas att största delen av hedersrelaterat våld och förtryck begås av män mot kvinnor.

Ojämställdhet och könsmaktsordning anges som orsak till både mäns våld mot kvinnor och

hedersrelaterat våld och förtryck. Den patriarkala maktordningen bidrar såväl kvinnor som män till

och en åtgärd emot mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld och förtryck är att hitta orsaker

till mäns och pojkars våldsutövande (SOU 2015:55). Problemformuleringen går i linje med

könsperspektivet som betraktar hedersrelaterat våld som en variant av mäns våld mot kvinnor och

pekar på patriarkatet som orsak och därmed inte gör skillnad på mäns våld mot kvinnor och

hedersrelaterat våld och förtryck.

�19

Figur 1. Figuren illustrerar de olika problemområdenas inbördes relation och hur de berör

varandra (SOU 2015:55 s. 51).

När det gäller hedersrelaterat våld och förtryck kan kvinnor vara utövare av våldet och

pojkar eller män kan vara våldsutsatta. Utredningen har således ett uppdrag som delvis går

utanför ramarna för jämställdhetspolitiken. Arbete mot mäns våld mot kvinnor och

hedersrelaterat våld och förtryck är dessutom ett brett och tvärsektoriellt arbete som berör

bl.a. jämställdhets-, utbildnings-, kriminal-, folkhälso-, hälso- och sjukvårds- och

socialpolitiken (SOU 2015:55 s. 48).

I stycket ovan påvisas att det finns en skillnad mellan mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat

våld och förtryck. Dessutom kan det förstås som att det är ett problem utbrett över flera av

samhällets sektioner, precis som den intersektionella inramningen hävdar. Vidare skiljer utredarna

på mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld och förtryck genom att belysa pojkars och unga

mäns dubbla roller som offer och förövare i en hederskontext. Utredarna menar att pojkar och unga

män ofta förväntas delta i den hederskodex som består av förtryck, kontroll och bestraffning av

systrar, kusiner och/eller mamma. Om de inte följer kodex och beter sig i enlighet med de �20

hedersrelaterade normerna och värderingarna kan de bli offer för påtryckningar och hot om att

skickas till föräldrarnas hemland. Det finns dessutom pojkar och unga män som är offer för

hedersrelaterat våld och förtryck, om än inte i samma utsträckning som flickor (SOU 2015:55).

Som orsaksförklaring står olika perspektiv på makt och kön tydligt i centrum av rapporten.

Både mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld och förtryck menar utredarna är orsakat av

ojämställdhet och könsmaktsordning. Utredarna skriver att forskningen tidigare har förklarat mäns

våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld och förtryck utifrån individuella faktorer som biologi,

psykisk ohälsa och avvikelse men har på senare tid gått över till att istället fokusera på relationer

och våldets sociala sammanhang. Detta har lett till en problematisering av kulturella och sociala

mönster. Utredarna hänvisar till den socio-ekologiska förståelseramen som med hjälp av olika

teorier på olika nivåer analyserar den könsmaktsstruktur som möjliggör våldet. Strukturerna av

ojämlik maktfördelning genomsyrar alla nivåer och påverkar oss som individer, hur vi skapar

relationer, hur närsamhället är uppbyggt liksom samhällsstrukturer (ibid).

Utredarna presenterar den nationella strategin som i stort handlar om att mäns våld mot

kvinnor ska upphöra och att flickor, pojkar, kvinnor och män ska ha samma rätt till kroppslig

integritet. Här vill de synliggöra, förebygga och åtgärda mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat

våld och förtryck. För att jobba mot sitt mål skapar de ett ramverk och en målstruktur med åtta

målområden. Ramverkets strategier inkluderar, bland annat, tillsättandet av ett nationellt råd som

ska följa strategiarbetets utveckling, verka rådgivande och bestå av kunniga representanter från

organisationer och myndigheter med ansvar inom området för mäns våld mot kvinnor och

hedersrelaterat våld och förtryck. Dessutom ska det årligen upprättas ett åtgärdsprogram för att

kunna nå det jämställdhetspolitiska delmålet om att mäns våld mot kvinnor ska upphöra. De åtta

målområdena inkluderar, bland annat, utvecklande forskning, våldsförebyggande arbete samt stöd

och skydd för utsatta flickor och kvinnor (SOU 2015:55). Viktigt att betona är att utredarna inte,

heller i sina föreslagna åtgärder, separerar på begreppen mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat

våld och förtryck. Det blir tydligt att aktören bakom problemformuleringen inte vill göra skillnad på

de två begreppen och inramningen av hedersproblemet är onekligen ur könsperspektivet, även om

vissa intersektionella drag uppmärksammas.

I strategin hänvisas även till regeringens skrivelse från 2007 och lyfter återigen att både

mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld och förtryck har sina rötter i kön, makt och

sexualitet. Dessutom påpekas hur rapporten från 2007 lyfter det specifika med hedersrelaterat våld

och förtryck. Detta tyder på att dessa tankar är relevanta även i denna rapport.

�21

Det som saknas i strategin är en tydlig definition av hedersrelaterat våld och förtryck. Det

kan tänkas att utredarna medvetet valt att inte definiera hedersbegreppet för att de inte vill göra

skillnad på mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld och förtryck. Samtidigt uttrycks det i

texten att hedersrelaterat våld och förtryck har utmärkande drag, vilket gör det tvetydigt att då inte

välja att definiera begreppet.

Jämförelse av rättsdokumenten

1. Vilket är problemet som presenteras i policyn? Konstrueras problemet som kulturellt,

intersektionellt eller ur ett könsperspektiv?

Min frameanalys av handlingsplanen från 2007 visar att denna är svårare att rama in som ”antingen

eller” bland ramarna för kulturellt-, köns-, och intersektionellt perspektiv. I strategin från 2015 går

det däremot inte att ta miste på att problemkonstruktionen av hedersbegreppet byggs på ett

könsperspektiv. Aktören bakom den senare inramningen är noga med att ta ett ställningstagande

emot en kulturell inramning av hedersbegreppet genom att tydliggöra likheterna mellan mäns våld

mot kvinnor och hedersrelaterat våld och förtryck. Förespråkare för könsperspektivet menar att det

viktiga är att studera mäns våld mot kvinnor som ett universellt och strukturellt problem, därför

analyseras inte hederskulturer eller hederskoder. Risken är att en kulturell analys framställer

hedersrelaterat våld som exotiskt och värre än västerländska mäns våld mot kvinnor (NCK 2010).

Ingenstans nämns kultur i SOU 2015:55 som en bakomliggande orsak till hedersrelaterat våld och

förtryck, varken explicit eller implicit. Där kultur nämns i rapporten, nämns det inte i direkt

samband med heder och aldrig som icke-västerländskt. En kulturell aspekt kunde jag dock hitta i

handlingsplanen från 2007. Trots att regeringen i handlingsplanen inte explicit förknippar

hedersvåldet med icke-västerländsk kultur, hänvisar de till FN:s rapporter som i viss mån gör just

detta (i min mening). Heder nämns även i relation till normer, kulturella betingelser och traditioner,

något man avstår från helt i strategin från 2015.

�22

2. Vilka orsaker anges som grund för denna problemformulering?

Både Skr. 2007/08:39 och SOU 2015:55 utgår från att mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat

våld och förtryck har sin grund i kön, makt och sexualitet. Det strukturella och globala patriarkatet

upprätthåller ojämställdheten, könsmaktsordningen och våldet. Denna orsaksbeskrivning passar väl

in på könsinramningen, så även för skrivelsen från 2007 vars problemkonstruktion av

hedersbegreppet inte omedelbart passar in i en given ram.

I SOU:n presenterar utredarna den socio-ekologiska förklaringsmodellen som förklarar hur

ojämlik maktfördelning genomsyrar oss från individnivå till samhällsnivå. Detta visar hur mäns

våld mot kvinnor är integrerat i samhället och upprätthålls av såväl män som kvinnor, på olika

nivåer. Det görs ingen ansats att förklara hedersrelaterat våld och förtryck som skilt från mäns våld

mot kvinnor i någon av rapporterna.

3. Vilka lösningar föreslås till problemkonstruktionen?

I båda dokument nämns att hedersrelaterat våld och förtryck har utmärkande drag. Det är dock

framförallt i skrivelsen från 2007 som regeringen lyfter att det krävs särskild kunskap och forskning

om hedersbegreppet och våldet som uppstår i samband med det. Det talas om utredningar, insatser

mot hedersrelaterat våld och förtryck samt kartläggning av bland annat hedersmord och

tvångsäktenskap.

SOU 2015:55 presenterar samma strategier emot mäns våld mot kvinnor som mot

hedersrelaterat våld och förtryck, de går i stort ut på att mäns våld mot kvinnor ska upphöra. Detta

förstärker hur SOU:ns problemkonstruktion tillhör könsinramningen, lösningen blir ett svar på

orsaken som är att båda våldsformer grundas i patriarkatet. Även i SOU:n betonas vikten av ny

forskning, men då för våldsförebyggande arbete samt stöd och skydd för utsatta flickor och kvinnor

- alltså utan fokus på hedersbegreppet.

4. Vad är lämnat oproblematiserat i problemformuleringen?

Orsaksbeskrivningen är bristande i skrivelsen från 2007. I den är inramningen otydligare och

regeringen pekar i högre grad på att hedersrelaterat våld och förtryck har utmärkande drag. Just

därför saknas det mer ingående orsaksbeskrivning tillhörande det hedersrelaterade våldet och

förtrycket. �23

I SOU:n saknas en tydlig definition av hedersbegreppet, något som återfinns i skrivelsen. I

och med att utredarna skriver ut hedersbegreppet och anmärker på att det har vissa drag som skiljer

sig från mäns våld mot kvinnor, skulle en definition om det omtvistade hedersbegreppet behövas för

att få en bättre förståelse för deras syn på problematiken.

Aktörerna i fokus

Aktörsperspektivet är centralt i en frameanalys och menar att vi måste förstå att de ramar som

framställs är byggda utifrån en eller flera aktörers idékonstruktioner. Aktörer inser att policys kan

formuleras om på olika sätt och kan medvetet manipulera formuleringen i strategiska syften

(Eriksson 2011). Trots att jag inte gör en förklarande ansats i denna uppsats är det därför viktigt att

poängtera att det finns olika aktörer bakom rättsdokumenten. Då tänker jag framförallt på att bakom

skrivelsen från 2007 återfinns alliansregeringen som var vid makten vid tillfället. SOU:n gjordes av

utredare på beställning av den rödgröna regeringen, som därför kan sägas ”stå bakom” rapporten.

En anledning till att inramningen av SOU:n är tydligare ur ett könsperspektiv kan därför

bero på de olika regeringarna som står bakom rättsdokumenten. Den nuvarande regeringen, som

hade sin position vid 2015, kallar sig till exempel numera för en feministisk regering.

Könsperspektivet byggs till stor del på feministers syn på det strukturella och globalt ojämna

maktförhållandet mellan mannen och kvinnan vilket därför skulle kunna förklara inramningen av

SOU:n som tydligare ur ett könsperspektiv.

Trots en kvarvarande brist på forskning om hedersbegreppet har forskare under de åtta åren

som gått mellan rättsdokumenten dessutom förvärvat mer kunskap om ämnet som utredarna kan

förhålla sig till. Den bristande forskningen på ämnet som potentiell förklaring skulle kunna styrkas

genom att rapporten från 2007 är tvetydig och svårt att placera in i en särskild ram.

Det kan även vara så att aktörerna, i och med forskningen, lärt sig att en kulturell koppling

av hedersvåldet leder till stigmatisering av redan utsatta samhällsgrupper. Högerpopulismen har

växt mellan 2007 och 2015, inte minst med Sverigedemokraterna som tagit plats i riksdagen. Detta

har möjligen gjort att svensk offentlig politik i högre grad är orolig för stigmatisering av

samhällsgrupper med rötter utanför Sverige. En form av kulturell rasism kan uppstå om våldet

kopplas till vissa kulturer, där mindre grupper i samhället bedöms som mer våldsbenägna än andra.

Detta leder till stigmatisering genom ett särskiljande av invandrare och svenskar (NCK 2010).

�24

Risken finns dock att om aktörerna eller policyskaparna helt ignorerar en kulturell kontext,

ignoreras även den komplexa situationen med social exkludering och diskriminering av kategorin

”invandrare”. Diskrimineringen kan i sin tur leda till att patriarkala värderingar förstärks, även

bland andra generationens invandrare (Darvishpour 2006 se NCK 2010). Detta stämmer överens

med tesen att hedersrelaterat våld och förtryck ofta uppstår i exil, och då måste Sverige ta

integrationens brister i beräkning vid utformningen av åtgärder mot hedersrelaterat våld och

förtryck.

Slutsats

De två frågor min uppsats har undersökt är: Hur har svensk offentlig politik vid två tillfällen

konstruerat policys mot hedersrelaterat våld och förtryck? Hur skiljer sig problemkonstruktionerna

åt?

Min slutsats att den första inramningen, från 2007, av offentlig politiks problemkonstruktion

av hedersrelaterat våld och förtryck är svårare att placera i en av de tre ramarna: kulturellt-, köns-,

eller intersektionellt perspektiv. Problemkonstruktionen från 2015 är tydligare ur ett könsperspektiv.

Den offentliga politiken uttrycker alltså problemet på olika sätt vid de två tillfällena och gör detta

genom att den tidigare inte har ett lika tydligt ställningstagande i fråga om hederspolitiken som den

senare.

�25

3. Avslutande diskussion och vidare forskning

Diskussion

Hedersbegreppet är vida omstridd och komplext, utan en tydlig konsensus kring. För att offentlig

politik ska kunna formulera policys som angriper problemet behövs dock en definition, en

orsaksförklaring och lösningar på dessa. Det kräver en inramning av problemet. Min analys visar att

skrivelsen från 2007 inte har en lika tydlig inramning som i SOU:n från 2015, som är utifrån ett

könsperspektiv. Mäns våld mot kvinnor är ett relativt nytt problem inom politiken och

hedersrelaterat våld och förtryck ännu nyare. Utredarna har valt att tydligare jämställa det

hedersrelaterade våldet och förtrycket med mäns våld mot kvinnor i den senare

problemkonstruktionen och antar därmed könsperspektivets inramning. På grund av komplexiteten i

problemet och att det är ett nytt problem inom den svenska politiken kan det vara ett sätt att göra

begreppet mer lätthanterligt och begripligt, genom att peka på dess likheter med mäns våld mot

kvinnor och jobba utifrån det. Aktörerna bakom båda rättsdokument uttrycker att det finns många

likheter mellan mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld och förtryck men förklarar att

hedersbegreppet har utmärkande drag. Därför anser jag det problematiskt att utredarna avstår från

att definiera hedersbegreppet i strategin från 2015. Utan en definition blir begreppet diffust och i

praktiken kan många hedersfall gå obemärkta och falla mellan stolarna.

Det är viktigt att läsaren påminns om att detta är en studie som influeras av mig som

författare, det är en fallstudie och en kvalitativ studie på så sätt att jag tolkar rapporterna efter mitt

analysverktyg och mina förmågor. Resultatet skulle därför kunna se annorlunda ut om en annan

person genomförde samma studie. Jag har dock försökt precisera mina tankegångar och hur jag

använder teori, metod och material för att läsaren ska förstå min utgångspunkt så gott som möjligt.

Vilken inramning som är den bästa avser jag inte bedöma och jag syftar därmed inte heller

till att värdera inramningen som regeringen gjort i de två rättsdokumenten. Det jag finner viktigt att

belysa är den otillräckliga mängden forskning det finns kring ämnet, något alla rapporter jag läst

som grund till min undersökning påpekar. På sätt och vis framstår det därför som att rapporter och

analyser om hedersbegreppet är otillräckliga, just för att vi inte vet hur heder utger sig eller beter

sig. Någonstans måste dock forskningen börja och genom att diskutera hur svensk offentlig politik

framställer hedersbegreppet hoppas jag på att ha bidragit med en liten del. Att hedersbegreppet är

komplext har vi förstått, men likväl är de begrepp som ofta kopplas till hedern komplexa. Kultur till �26

exempel, ett begrepp som kan relateras till icke-svenska normer och traditioner, men även kan

diskuteras i förhållande till könsroller och makt i Sverige. Två personer som pratar om kultur i

relation till heder kan mena totalt skilda saker. Vilken betydelse vi tillskriver begrepp visar därför

vikten av frameanalyser. Frameanalyser gör att vi kan förstå hur en problematisering existerar.

Dessutom diskuteras hur hedern ofta uppstår i exil, detta kan anses kulturellt betingat men då verkar

det trots dess icke-svenska ursprung som ett ”svenskt problem” som grundas i bristerna av

integrationen. Utan att förespråka en särskild ram är, i min mening, allt våld kulturellt betingat på

ett eller annat sätt. Vi behöver inte bestämma det som icke-västerländskt när det diskuteras i relation

till heder. Vi måste dock kunna uppmärksamma att det även kan vara icke-västerländskt.

Vidare forskning

Rapporter som diskuterar hedersrelaterat våld och förtryck understryker att det behövs mer

forskning på ämnet. NCK menar att det behövs mer forskning på hur politiska satsningar emot det

hedersrelaterade våldet och förtrycket fungerat (NCK 2010) och det finns därmed en stor lucka att

fylla i forskningen. Mäns våld mot kvinnor är en problematisering som etablerades som en politisk

fråga i Sverige först på 1980-talet (SOU 2014:71) och hedersrelaterat våld och förtryck är, som

tidigare beskrivet, en problematisering som etablerats som politisk fråga ännu senare.

Min analys visade att den senaste strategin noga poängterar likheterna mellan mäns våld mot

kvinnor och hedersrelaterat våld och förtryck, mycket tydligare än den första strategin från 2007. I

analysdelen där fokus är på aktörerna ger jag i samband med det förslag på ett antal

förklaringsfaktorer som kan ligga bakom skillnaderna mellan rättsdokumenten. Exempelvis hur den

skärpta invandrardebatten gjort regeringen/utredarna oroliga för stigmatisering av utsatta

samhällsgrupper, eller att regeringen vid den andra rapportens publicering var rödgrön och numera

kallar sig feministisk och kanske därför tydligare tagit en feministisk ståndpunkt i frågan. Det skulle

vara intressant att studera om dessa förklaringar haft betydelse för förändringen, och kanske vilken

som spelat in mest. Alternativt att bara söka en förklaring till skillnaderna, som skulle kunna vara en

annan än de jag föreslagit.

NCK (2010) menar att det är nödvändigt med forskning som studerar hur kulturalisering och

etnisk diskriminering bidrar till att möjliggöra våldet. En av de förklaringsfaktorer som jag gav

förslag på var att aktören medvetet valt att utelämna en kulturell koppling på grund av risken för

stigmatisering av särskilda samhällsgrupper med icke-västerländskt ursprung. Risken är att vi då

�27

missar diskrimineringens påverkan på hedersvåldet, och det är just det NCK efterfrågar forskning

kring.

Genom att ta etnisk diskriminering och kulturella stereotyper som utgångspunkt kan

förståelsen av hot, kontroll och våld utvecklas och komplexiteten i problematiken

granskas. Risken är annars att det svenska samhället hamnar i en liknande situation som

USA där svarta kvinnor har svårigheter att anmäla svarta män för våldtäkt eller

misshandel då det reproducerar rasistiska föreställningar om den svarte mannen som

våldtäktsman (NCK 2010:46).

Något jag funderar på är vad det fyller för syfte att ha med hedersbegreppet överhuvudtaget i

SOU:n från 2015? Eftersom regeringen så tydligt understryker likheterna mellan mäns våld mot

kvinnor och hedersrelaterat våld och förtryck framstår det nästan som onödigt att ha med

hedersbegreppet. Kanske ska vi, som i många andra länder, slopa hedersbegreppet i Sverige? Det

kan därmed vara intressant att forska vidare kring varför Sverige valt att behålla hedersbegreppet.

�28

Referenser

Bacchi, Carol Lee. (2009). Analysing policy: Whats the problem represented to be? Australia: The

SOS Print + Media Group.

Baker, Nancy V., Gregware, Peter & Cassidy, Margery, A. (1999). ”Family Killing Fields - Honor

Rationales in the Murder of Women” i Violence against Women. Vol. 5, no.2.

Begikhani, Nazand. (2002). ”Alla som tiger är medskyldiga till mord”. Aftonbladet. Tillgänglig

https://www.aftonbladet.se/debatt/article10265103.ab [Hämtad 6 december 2017].

Bucht, Amanda. (2017). Vad är problemet? En frameanalys av svenska partiers positionering i

debatten om surrogatmödraskap. Kandidatuppsats. Uppsala Universitet. Uppsala:

Statsvetenskapliga institutionen.

Carbin, Maria. (2010). Mellan tystnad och tal - flickor och hedersvåld i svensk offentlig politik.

Stockholms universitet.

Chesler, Phyllis. (2009). ”Are honor killings simply domestic violence?” i The Middle East

Quarterly. Vol. 16, pp. 61-69.

Erikson, Josefina. (2011). Strider om mening. ”En dynamisk frameanalys av den svenska

sexköpslagen.” Acta Universitets Uppsaliensis. Skrifter utgivna av Statsvetenskapliga föreningen i

Uppsala. 180.189 pp. Uppsala.

Frisk, Elin. (2017). I hederns namn - En begreppsanalytisk studie av hedersbegreppet i svensk

offentlig debatt. Kandidatuppsats. Lunds universitet. Lund: Historiska institutionen.

Gill, Aisha. (2009). ”Honor Killings and the Quest for Justice in Black and Minority Ethnic

Communities in the United Kingdom”, i Criminal Justice Policy Review. Nr. 4.

�29

Håkansson, Per Arne. (2006). ”Insatser mot hedersrelaterat våld - resultatutvärderingar i andra

länder: sammanställning av rapporten Insatser mod aeresrelateret vold.” Stockholm: Institutet för

utveckling av metoder i socialt arbete, Socialstyrelsen.

Lundgren, Marcus., Holmberg, Stina., Jönsson, Linda & Sackemark, Madeleine. (2010). Mäns våld

mot kvinnor, hedersrelaterat våld och förtryck samt våld i samkönade relationer - En första

uppföljning av regeringens handlingsplan. Stockholm: Brottsförebyggande rådet.

Mojab, Sharzad. (2012). The Politics of Culture, Racism, and Nationalism in Honor Killing.

Canadian Criminal Law Review. 05/2012, Vol.16 (2), 115-134.

Nationellt Centrum för Kvinnofrid. (2010). Hedersrelaterat våld och förtryck - en kunskaps- och

forskningsöversikt. Uppsala: Elanders Tryckeri.

Nationellt Centrum för Kvinnofrid. (2010). Hedersrelaterat våld och förtryck - en kunskaps- och

forskningsöversikt. Uppsala: Elanders Tryckeri. Citerar Abu-Lughod Lila. (1986). Veiled

sentiments: honor and poetry in a Bedouin society. University of California Press.

Nationellt Centrum för Kvinnofrid. (2010). Hedersrelaterat våld och förtryck - en kunskaps- och

forskningsöversikt. Uppsala: Elanders Tryckeri. Citerar Darvishpour, Mehrdad (2006)

”’Invandrarflickor’ som fyrdubbelt förtryckta? En intersektionell analys av generationskonflikter

bland invandrarfamiljer i Sverige” i Hedetoft, Ulf, Petterson, Bo & Sturfelt, Lina (red.) Invandrare

och integration i Danmark och Sverige. Bortom stereotyperna? Göteborg: Makadam. s. 181.

Nationellt Centrum för Kvinnofrid. (2010). Hedersrelaterat våld och förtryck - en kunskaps- och

forskningsöversikt. Uppsala: Elanders Tryckeri. Citerar Koctürk-Runefors, Tahire. (1991). En fråga

om heder: turkiska kvinnor hemma och utomlands. Stockholm: Tiden.

Nationellt Centrum för Kvinnofrid. (2010). Hedersrelaterat våld och förtryck - en kunskaps- och

forskningsöversikt. Uppsala: Elanders Tryckeri. Citerar Wikan, Unni. (2005). En fråga om heder.

Stockholm: Ordfront förlag, s.8.

�30

Nationellt Centrum för kvinnofrid. Hedersrelaterat våld och förtryck. Tillgänglig http://

www.nck.uu.se/kunskapsbanken/amnesguider/hedersrelaterat-vald-och-fortryck/ [Hämtad 7

december 2017].

SFS 1999:175. Rättsinformationsförordning.

Skr. 2007/08:39. Regeringens skrivelse. Handlingsplan för att bekämpa mäns våld mot kvinnor,

hedersrelaterat våld och förtryck samt våld i samkönade relationer.

SOU 2014:71. Delbetänkande av Utredningen som ska föreslå en nationell strategi mot mäns våld

mot kvinnor. Ett jämställt samhälle fritt från våld. Utvärdering av regeringens satsningar

2010-2014.

SOU 2015:55. Utredningen som ska föreslå en nationell strategi mot mäns våld mot kvinnor.

Nationell strategi mot mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld och förtryck.

Reddy, Rupa. (2008). ”Gender, Culture and the Law: Approaches to ’Honour Crimes’ in the UK”, i

Feminist Legal Studies. Vol. 16. s. 305-321.

Regeringen. Skrivelse. Tillgänglig http://www.regeringen.se/rattsdokument/skrivelse/ [Hämtad 14

december 2017]

Regeringen. Statens offentliga utredningar. Tillgänglig http://www.regeringen.se/rattsdokument/

statens-offentliga-utredningar/2015/06/sou-2015_55/ [Hämtad 14 december 2017]

Rein, Martin & Schön, Donald. (1991). Frame-reflective policy discourse. I Wagner, Peter.,

Hirschon Weiss, Carol., Wittrock, Björn., Wollman, Hellmut (Red.) Social Sciences and Modern

States - National Experiences and Theoretical Crossroads. Cambridge: Cambridge University

Press. Kap.12.

Sahindal, Fadime transkriberat av Thor, Anders. (2013) ”Fadime Sahindal: tal i riksdagen 2001”.

Svenskatal.se. Tillgänglig http://www.svenskatal.se/20011120-fadime-sahindal-tal-i-

riksdagen-2001/ [Hämtad 7 december 2017]. �31

Vanhanen, Caroline. (2016). Hedersrelaterat våld - en intersektionell utvärdering av 2015 års

utredning om en nationell strategi för att motverka mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld

och förtryck. Kandidatuppsats. Lunds universitet. Lund: Historiska institutionen.

van Hulst, Merlijn & Yanow, Dvora. (2016). ”From Policy ”Frames” to ”Framing”: Theorizing a

More Dynamic, Political Approach.” American Review of Public Administration. Vol. 46 (I) 92-112.

UN Commission on Human Rights. (2002). Report of the Special Rapporteur on violence against

women, its causes and consequences, Ms. Radhika Coomaraswamy, submitted in accordance with

Commission on Human Rights resolution 2001/49: Cultural practices in the family that are violent

towards women. E/CN.4/2002/83. Tillgänglig http://www.refworld.org/docid/3d6ce3cc0.html

[Hämtad 25 november 2017].

UN Human Rights Council. (2007). Report of the Special Rapporteur on violence against women,

its causes and consequences, Yakin Ertürk, Implementation of general assembly resolution 60/251

of 15 March 2006 entitled ”Human Rights Council”: Intersections between culture and violence

against women. A/HRC/4/34. Tillgänglig http://www.refworld.org/pdfid/461e2c602.pdf [Hämtad

25 november 2017].

Österberg, Eva. (2005). ”Heder, hat och förtvivlan”. I Johansson, Kenneth (red.)

Hedersmord. Tusen år av hederskulturer. Lund: Historiska media.

�32