hederspolitikens resa. - diva portal1175733/fulltext01.pdf · 2018. 1. 18. · höstterminen 2017...
TRANSCRIPT
Statsvetenskapliga institutionen
Hederspolitikens resa. En jämförande frameanalys av svensk offentlig politiks problematisering av
begreppet hedersrelaterat våld och förtryck vid två tillfällen.
Foto: Rädda Barnen Nicky Rosenberg C-Uppsats i Statsvetenskap Höstterminen 2017 Handledare: Christina Bergqvist
Abstract
The purpose of this bachelor thesis is to investigate how public policy in Sweden constructs policies
against honor based violence and oppression. It is a case study that compares two public policy
documents, from 2007 and 2015, and seeks to understand if and how the two problematizations
have changed over the years. Based on Carol Bacchi’s approach for analyzing policy, I create my
own methodological framework to understand the Swedish government’s problematization of honor
based violence and oppression. The method is built on frame analysis, a method which employs an
idea and actor-centered approach to understand why and how a problem is constructed a certain
way. In its most basic form, it is built on examining Cause - Problem - Solution.
Honor as a concept in relation to violence and oppression is relatively new in Sweden. In
late 1990’s and early 2000’s, honor was introduced in Sweden as a societal problem when the
murders of Sara, Pela and Fadime became the objects of media’s attention. The three murders were
all committed by a close family member to the victims and several family members sanctioned the
crime.
There are three primary frames that honor based violence and oppression is commonly
talked about and researched about in regard to the topic. There is the cultural aspect, the gendered
aspect and the intersectional aspect. I use my methodological framework to try and fit the
problematization, of the investigated policy documents, to these frames. My investigation shows
that the government’s policy document from 2007 is harder to place in one of these frames, as it
relates to thoughts from all three frames. The latter one from 2015 stems more clearly from a
gendered perspective, linking honor based violence and oppression close to domestic violence.
Keywords: Honor, honor based violence and oppression, culture, intersectionality, gender, power,
frame analysis, policy production, problematization.
Word count: 10 828
Innehållsförteckning
1. Inledning…………………………………………………………………………………………1
Syfte och frågeställningar…………………………………………………………………….2
Material och avgränsningar……………………………………………………………………...3
Skr. 2007/08:39………………………………………………………………………………3
SOU 2015:55 ……………………………………………………………………………….. 3
Bakgrund ……………………………………………………………………………………….. 5
Vad är hedersrelaterat våld och förtryck? ……………………………………………………5
Hedersvåldets historia i svensk kontext ……………………………………………………..6
Tidigare forskning ……………………………………………………………………………….6
Teoretiska utgångspunkter……………………………………………………………………….8
Den kulturella inramningen ………………………………………………………………….8
Könsinramningen …………………………………………………………………………. 10
Den intersektionella inramningen …………………………………………………………11
Metodologiskt tillvägagångssätt ……………………………………………………………….13
Vad är frameanalys? ………………………………………………………………………..13
Carol Bacchis metod för att analysera policys och mitt analysverktyg ……………………14
2. Analys ………………………………………………………………………………………… 16
Introduktion ……………………………………………………………………………….. 16
Inramning av hedersbegreppet i Skr. 2007/08:39 ………………………………………… 16
Inramning av hedersbegreppet i SOU 2015:55……………………………………………. 19
Jämförelse av rättsdokumenten……………………………………………………………. 22
Aktörerna i fokus……………………………………………………………………………24
Slutsats ……………………………………………………………………………………. 25
3. Avslutande diskussion och vidare forskning…………………………………………………..26
Diskussion ………………………………………………………………………………… 26
Vidare forskning ……………………………………………………………………………27
Referenser ………………………………………………………………………………….29
1. Inledning
Männen i släkten började ringa och hota mig per telefon. De talade om för mig att jag aldrig skulle komma undan med det här. Min lillebror fick till uppgift att ta livet av mig. Varför just han blev utvald var naturligt, han var omyndig och riskerade inte att dra på sig något högre straff. Dessutom var det hans uppgift, som ende son i familjen, att se till att hans systrar höll sig inom kulturens ramar.
(Fadime Sahindal 2001)
I slutet av 1990-talet och början av 2000-talet blir Sverige bekant med det ”nya” samhällsproblemet
där familjer utövar våld och förtryck mot sina egna barn eller nära familjemedlemmar i hederns
namn. Det är morden på Sara, Pela och Fadime, utförda av en eller flera familjemedlemmar, som
skapar en het debatt mellan journalister, politiker, experter, genusforskare och samhällsdebattörer
(Carbin 2010).
Behovet av forskning om hedersrelaterat våld och förtryck är stort. Det förstås genom det
stora antal debattartiklar och mediala uppmärksamhet som förekommit kring hur problemet ska
definieras och hanteras. Det saknas forskning inom såväl social som politisk hantering av
problemet, samt uppföljande forskning om hur de åtgärder som implementerats har fungerat (NCK
2010). Anledningen till att begreppet hedersrelaterat våld och förtryck skapar stor debatt är på grund
av att det än idag inte finns någon konsensus kring hedersbegreppets betydelse eller dess relation till
våldsutövning. Det problematiska är att lära sig hur en, utan att stigmatisera eller marginalisera
utsatta samhällsgrupper, talar om heder och våld. Hur problemet ska konstrueras har många gånger
varit centralt i debatten, något som kan kallas benämnandets problematik (Carbin 2010).
För att kunna föreslå policys med åtgärder och strategier måste den offentliga politiken i
Sverige konstruera problemen som ska bemötas. Det betyder att ett komplext begrepp, som
hedersbegreppet, måste tillskrivas en definition och tillhörande egenskaper för att utifrån den kunna
identifiera orsaker och föreslå lösningar. Bakom denna form av inramning av problemet finns en
aktör. Genom att rama in framställningen av hederspolitiken i två rättsdokument vid två tillfällen,
undersöker jag den offentliga politikens konstruktion av hederspolitiken, samt om och hur
problemkonstruktionen förändrats över tid.
�1
Syfte och frågeställningar
Min undersökning jämför två rättsdokument för att studera hur offentlig politik i Sverige framställer
hedersrelaterat våld och förtryck. Det är en fallstudie av den offentliga politikens inramning av
hedersbegreppet och syftar till att belysa en liten del av hederspolitiken inom ett område som saknar
mycket forskning.
Jag använder mig av en frameanalys för att hitta ramar som syftar till att synliggöra de idéer
och aktörer som är bakomliggande konstruktionen av hedersrelaterat våld och förtryck i
dokumenten. Dokumenten som analyseras är en handlingsplan mot mäns våld mot kvinnor och
hedersrelaterat våld och förtryck från 2007 och en nationell strategi mot mäns våld mot kvinnor och
hedersrelaterat våld och förtryck från 2015. I analysen jämför jag sedan dessa för att undersöka om
och hur konstruktionen av problemet har förändrats. Det är relevant och intressant eftersom
hedersrelaterat våld och förtryck som samhällsproblem är förhållandevis nytt och ett komplext
problem som det ännu råder debatt kring hur det ska definieras och hanteras. Möjligen är
samhällsproblem med liknande egenskaper mer lättpåverkade av rådande politik när de blir
konstruerade som policys. En kan därför tänka sig att regeringens problematisering av
hederspolitiken kan ha anpassats och rekonstruerats mellan 2007 och 2015. Det politiska klimatet
har förändrats under åren mellan rättsdokumenten, bland annat har vi gått från en alliansregering till
en rödgrön regering och dessutom har högerpopulistiska Sverigedemokraterna tagit plats i
riksdagen. Utifrån de tre olika perspektiven (eller ramar) som ofta framhålls i studier om heder,
kulturellt-, köns-, och intersektionellt perspektiv, kommer jag att placera in regeringens
problemkonstruktion i någon av nämnda ramar. Detta ska tydliggöra hur regeringen formulerat
hedersbegreppet som policy och visa på de alternativa sätt det går att formulera samma policy.
För att nå mitt syfte jobbar jag efter följande frågeställningar: Hur har svensk offentlig
politik vid två tillfällen konstruerat policys mot hedersrelaterat våld och förtryck? Hur skiljer sig
problemkonstruktionerna åt?
�2
Material och avgränsningar
Skr. 2007/08:39
Undersökningen utgår från två rättsdokument, vilka är en del av lagstiftningsprocessens steg (SFS
1999:175). Den ena är en skrivelse som heter Handlingsplan för att bekämpa mäns våld mot
kvinnor, hedersrelaterat våld och förtryck samt våld i samkönade relationer (Skr. 2007/08:39).
Skrivelsen är undertecknad dåvarande statsminister Fredrik Reinfeldt (Moderaterna) och dåvarande
integrationsminister Nyamko Sabuni (Liberalerna) och publicerades i november 2007 på
regeringens hemsida. I denna redogörs för hur mäns våld mot kvinnor, hedersrelaterat våld och
förtryck samt våld i samkönade relationer ska bekämpas. Skrivelsen omfattar ett flertal åtgärder
inom olika politikområden, och tanken är att dessa ska utvecklas och preciseras efter hand (ibid).
Vid tidpunkten då skrivelsen publicerades, 2007, styrdes Sverige av en alliansregering och
det är därmed viktigt att ta hänsyn till det i min frameanalys där aktörer är centrala i
policyskapandet.
Uppsatsen tar sin utgångspunkt i hur hederspolitiken är konstruerad och fokuserar därför på
de sektioner i skrivelsen med problembeskrivning av hedersrelaterat våld och förtryck samt de
åtgärder som syftar till att bekämpa hedersrelaterat våld och förtryck.
SOU 2015:55
Det andra rättsdokument jag använder i min analys är Statens Offentliga Utredning (SOU) Nationell
strategi mot mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld och förtryck (SOU 2015:55). Det är ett
slutbetänkande av utredningen som ska föreslå en nationell strategi mot mäns våld mot kvinnor och
publicerades i juni 2015 på regeringens hemsida. SOU:n är undertecknad Juno Blom,
utvecklingsledare på Länsstyrelsen Östergötland. Rapporten har uppkommit till följd av att
regeringen år 2014 beslutade att tillsätta en särskild utredare med uppdrag att föreslå en samlad
nationell strategi för att nå det jämställdhetspolitiska delmålet om att mäns våld mot kvinnor ska
upphöra. Uppdraget har även omfattat hedersrelaterat våld och förtryck (ibid). Vid tidpunkten för
SOU:ns publicering var den rödgröna-regeringen vid makten i Sverige.
�3
Viktigt att poängtera är att de två dokumenten är av olika karaktär, den förstnämnda en
skrivelse och denna en SOU. Handlingsplanen, eller skrivelsen, kan därmed sägas ha kommit längre
i lagstiftningsprocessen då det är ett meddelande från regeringen till riksdagen om hur de ser på en
fråga eller hur de arbetar eller planerar att arbeta med ett politikområde (regeringen 2017). När jag
talar om innehåll i denna hänvisar jag därför till hur ”regeringen” skrivit.
SOU:n är resultatet av det en utredare kommer fram till, efter att ha fått i uppdrag av
regeringen att utreda en fråga innan ett lagförslag kan läggas fram (ibid). Just denna SOU har inte
följts upp med en proposition eller skrivelse. Syftet med den nationella strategi som SOU:n
innehåller, är att förbättra styrning, samordning samt göra att myndigheternas arbete blir mer
effektivt och kvalitativt (SOU 2015:55). I hänvisning till innehåll i denna talar jag istället om hur
”utredarna” skrivit. Dock kan även regeringen sägas stå bakom rapporten eftersom det är på
uppmaning av dem som utredningen kommit till. Rättsdokumentens skilda karaktär är viktig att
vara medveten om men för min uppsats, som undersöker hur offentlig politik konstruerat
hederspolitiken vid två tillfällen, anser jag inte att olikheterna utgör en risk för feltolkning.
Precis som med skrivelsen från 2007, fokuserar jag i uppsatsen främst på de sektioner och
strategier som behandlar hedersrelaterat våld och förtryck i SOU:n. Det är dock en avgränsning som
inte är helt tydlig då utredarna tidigt gör klart att de inte gör någon större skillnad på mäns våld mot
kvinnor och hedersrelaterat våld och förtryck, utan fokuserar på jämställdhet i ett stort perspektiv.
Därav beskrivs de flesta strategier i relation till både mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat
våld och förtryck och måste tolkas därefter.
Valet av de två rättsdokumenten som material grundas i att det är offentliga policydokument,
som jag anser utgör en välgrundad och säker källa. Något att ta i beaktning är att material från
policyskapare grundas på deras politiska agenda men det är just detta jag försöker synliggöra
genom mitt analysverktyg.
�4
Bakgrund
Vad är hedersrelaterat våld och förtryck?
Hedersrelaterat våld och förtryck handlar om hot som begränsar en ung persons handlingsutrymme
eller rätt att själv välja partner. Våldet utmärker sig genom sitt kollektiva uttryck. Till skillnad från
det kännetecknande för mäns våld mot kvinnor, där en enskild man utövar våld mot en enskild
kvinna, är ofta hela familjer med och planerar och utför våldet. Både män och kvinnor kan utsättas.
Den som utmanar eller trotsar den rådande normen anses dra skam över hela familjen och riskerar
att straffas fysiskt för att familjen eller ett utökat kollektiv ska återfå det som uppfattas som förlorad
heder (NCK 2010). Eftersom hedersbegreppet är debatterat och det inte finns en rådande konsensus
kring definitionen vill jag presentera en till definition. Nedan finns regeringens definition av
hedersbegreppet.
När det gäller hedersrelaterat våld och förtryck är kontrollen av flickors och kvinnors
sexualitet central och starkt knuten till kollektivet. I hederstänkandet står föreställningar om
oskuld och kyskhet i fokus och familjens rykte och anseende ses som avhängigt flickors
och kvinnors faktiska eller påstådda beteende. Detta förhållande kan vara mer eller mindre
uttalat och kontrollen kan sträcka sig från vardagliga former av begränsningar i flickors och
kvinnors liv som berör exempelvis klädval, socialt umgänge och rörelsefrihet till livsval
som utbildning, jobb och giftermål och skilsmässa. I sin mest extrema form resulterar
hederstänkandet i hot om våld och våld, inklusive dödligt våld. Det hedersrelaterade våldets
kollektiva karaktär innebär att det kan finnas fler förövare av båda könen och att offren kan
vara både kvinnor och män samt flickor och pojkar. Det kan också innebära att våldet
sanktioneras av familjen och den närmaste omgivningen, även av andra kvinnor
(Skr. 2007/08:39 s. 12).
�5
Hedersvåldets historia i svensk kontext
Hedersrelaterat våld och förtryck började uppmärksammas som samhällsproblem och sättas på den
politiska kartan ungefär samtidigt i västvärlden. Genom FN:s arbete uppmärksammades i slutet av
1990-talet problemet internationellt. Under andra halvan av 1990-talet fick även Sverige erfara det
medierna kallade hedersmord. Morden på Sara 1996 och Pela 1999 utgjorde startskottet för en
intensiv offentlig debatt i svenska medier om heder, invandring och våld. Debatten intensifierades
år 2002 då Fadime mördas av sin far. Året därpå initierar den svenska regeringen satsningar mot så
kallat hedersrelaterat våld. Bland annat satsar de på kartläggning av förekomsten av hedersrelaterat
våld, ser över behov av skyddat boende samt initierar insatser som syftar till att förebygga
hedersrelaterat våld (NCK 2010).
Statsvetaren Maria Carbin (2010) talar om en diskursiv explosion under den senaste
tioårsperioden, då talet om heder mångdubblades under dessa år. Svenska språket introducerades för
ord som hedersvåld, hedersproblematik, hederskonflikt och hedersförtryckta flickor. Det är dock
främst i Sverige och Holland som begreppet hedersrelaterat våld brukas. I andra länder talas det ofta
om våld mot kvinnor bland etniska minoriteter samt om tvångsäktenskap (Håkansson 2006).
Trots att den faktiska omfattningen av hedersrelaterat våld är nästintill omöjlig att
säkerställa och trots att det saknas studier som följer utvecklingen över tid, tycks det i många länder
råda en uppfattning om att hedersvåldet har ökat (NCK 2010).
Tidigare forskning
Det saknas mycket forskning om begreppet heder och tillhörande våldsutövning. Inom ett
statsvetenskapligt perspektiv saknas utvärderande och kritisk forskning om regeringens satsningar
emot hedersrelaterat våld och förtryck. Det finns dock en hel del forskning som genom olika
ansatser och genom att ta avstamp i olika delar av hedersbegreppets komplexa natur försöker
förklara problematiken. Trots att det är ett begrepp som skapat meningsskiljaktigheter och som det
fortfarande råder bristande konsensus kring finns det en del gemensamma forskningsresultat.
Forskningen visar till exempel att hedersrelaterat våld och förtryck inte är specifikt kopplat till en
särskild religion. Det finns dock studier som visar att religion kan ha en inverkan, men även studier
som inte lägger någon vikt alls vid religion. I många studier finns även kulturaspekten med men
vilken vikt som fästs vid kultur skiljer sig. Kulturbegreppet kan härledas till makt i fråga om �6
ekonomi, politik, kön, ras, sexuell läggning eller ålder. Samtidigt betonas våldets orsaker till lokala
kontexter, där det understryks hur, förutom kön, politiska, klassmässiga och ekonomiska aspekter
påverkar förekomsten av hedersrelaterat våld och förtryck (NCK 2010).
Maria Carbin diskuterar flickans roll i sin rapport Mellan tystnad och tal - flickor och
hedersvåld i svensk offentlig politik från 2010. Hon skriver att ”i synnerhet de politiska satsningarna
mot hedersrelaterat våld har formulerats genom att skapa stereotypa identiteter – den utsatta flickan,
den hederstänkande fadern och den patriarkala familjen” (2010:164-165). Carbin belyser
problematiken med att en grupp hedersförtryckta flickor och patriarkala fäder, från en heterogen
skara, har gjorts till objekt för statliga interventioner. Den utsatta för våldet, som sedan blir fri,
förväntas vara en röst för hederskulturen i den offentliga politiken. Carbin ger förslag på en ”talande
tystnad”, en tystnadens politik där en undviker att tala inom ramarna för en offerdiskurs där
svenskhet länkas till jämställdhet och räddning. Det är däri problemet ligger, att reproducera samma
bild av offer för hedersrelaterat våld och förtryck, istället för att till exempel ge våldssituationen
andra betydelser och förklaringar utanför hedersbenämningen. Carbin belyser därmed definitionens
problematik och dess konsekvenser inom politiken.
Brottsförebyggande rådet (Brå) fick i uppgift att 2010 göra en första uppföljning av
regeringens handlingsplan från 2007 mot mäns våld mot kvinnor, hedersrelaterat våld och förtryck
samt våld i samkönade relationer. De bedömer tre år som relativt kort tid för utveckling och
förändring men uppmärksammar att handlingsplanen resulterat ”i en imponerande mängd aktiviteter
under den tid som gått sedan planen beslutades” (Lundgren et al. 2010:6).
Det finns därtill två C-uppsatser som diskuterar hedersbegreppet i relation till regeringen.
Den ena fokuserar på hedersbegreppets definition (Frisk 2017) och den andra
applicerar ett intersektionellt perspektiv för att utvärdera strategin mot mäns våld mot kvinnor och
hedersrelaterat våld och förtryck från 2015 (Vanhanen 2016). Min uppsats syftar inte till att ta ett
normativt ställningstagande eller utmana offentlig politiks definition av hedersbegreppet. Istället
introducerar jag en uppsats som syftar till att undersöka den offentliga politikens inramning av
hedersrelaterat våld och förtryck för att förstå problemkonstruktionen bakom hederspolitikens
policys.
�7
Teoretiska utgångspunkter
Nationellt Centrum för Kvinnofrid (NCK) lyfter fram tre huvudsakliga perspektiv på våldet, ett
kulturellt perspektiv, ett könsperspektiv och ett intersektionellt perspektiv. Dessa är tre olika
inramningar som presenterar olika förståelser av och förklaringar till problematiken med
hedersrelaterat våld och förtryck (NCK 2010). Nedan presenterar jag de tre inramningarna. Det kan
även tilläggas att det finns mer radikala ramar, exempelvis där islam anges som grund till problemet
med hedersrelaterat våld och förtryck (Chesler 2009) men jag bedömer de tre ramarna nedan som
de bredaste och mest väsentliga för min analys. I slutet av varje inramning beskriver jag mer
preciserat hur jag kommer att använda dem.
Den kulturella inramningen
Den kulturella inramningen rymmer dels forskning som studerar hederskulturer utan att
nödvändigtvis analysera våld, dels forskning som ser våldet som ett uttryck för en icke-västerländsk
hederskultur genomsyrad av patriarkala värderingar (NCK 2010).
Antropologer och etnologer har länge forskat om heder och hederskoder utan att
nödvändigtvis koppla frågan till våld. Det som analyseras är främst normer och traditioner. Ett
exempel är socialantropologen Lila Abu-Lughod (1986 se NCK 2010) som studerar muntliga
berättelser och poesi i ett beduinsamhälle i Egypten för att kunna skildra hederskoder. Värden som
länkas samman med heder och ger en person högre social status är bland annat generositet, ärlighet,
uppriktighet, lojalitet, att hålla sitt ord samt oberoende. Hedern är främst kopplad till manlighet,
men även kvinnor kan uppnå ett visst hedervärde.
Ett annat exempel är hur forskare visat hur Medelhavsområdets hederstradition förs vidare
och får stor betydelse för invandrade familjer i Sverige. Tahire Koçtürk-Runefors (1991 se NCK
2010), forskare inom medicin, baserar sin studie av hedersbegreppet på människor som invandrat
till Sverige från Turkiet. Studien visar att denna grupp i Sverige ofta upplever en förlorad värdighet,
att de inte längre betraktas som hedervärda.
Historikern Eva Österberg (2005) har gjort eftersökningar av hederskultur i den nordiska
historien och samtiden och menar att det går att hitta spår av hederskultur beroende på vilken
definition en väljer. Om hedersmord definieras som ”kollektivets/släktens mord på en kvinnlig
�8
medlem som inte följer gruppens hederskodex” återfinns inga källor som visar på liknande
företeelser i den nordiska historien. Med en hedersdefinition som istället innebär en ”stark kontroll
som utövas mot en person i släkten när denne bryter eller förväntas bryta mot normen som gäller för
gruppen” kan denna praktik återfinnas i många sammanhang. Ett exempel är den skam som ogifta
mödrar föreställdes bära och som även överfördes till den övriga familjen. Österberg visar hur den
svenska staten ända fram till 1930-talet upprätthöll en kontroll av individen baserad på värden som
heder och skam. Hennes tes är att hedersvåld eller kontroll av individer på grund av skam inte varit
nödvändigt i Skandinavien på grund av att hedersnormer så kraftigt upprätthållits genom statens
omsorg och åtgärder. Den privata hämnden blir överflödig när staten står för samma normsystem
som gruppen. Om en grupp upplever att den står för värderingar som inte delas av samhället kan det
hända att gruppen tar saken i egna händer. I en tid där staten inte definierar homosexualitet som ett
brott men det finns grupper som ser homosexualitet som ”fel” kan till exempel hedersvåld riktas
mot homosexuella.
Socialantropologen Unni Wikans bok En fråga om heder (2005 se NCK 2010) analyserar
mordet på Fadime och rättegången därefter, och är en av de första nordiska studierna om
hedersrelaterat våld. Efter mordet på Fadime framfördes argument där islam pekades ut som
förklaringsgrund till hedersmord. Wikan vill visa hur lite heder har med islam att göra. Hon menar
att heder och hedersmord istället har sin grund i specifika föreställningar som uppkommer i
särskilda kulturella miljöer och förekommer i alla världsreligioner, inte enbart islam. Wikan
använder sig av ett hedersbegrepp som är icke-västerländskt och tar sin utgångspunkt i det hon
kallar hedersideologi. Hedern handlar om rätt till respekt och så länge hederskoden följs har
mannen sin heder i behåll. Att begreppet heder används för att rationalisera mord byggs på
förståelsen att en persons heder beror på andra personers beteende, och att det beteendet därför
måste kontrolleras. Andra personers beteende blir därmed en väsentlig del i ens egen självbild och
kollektivets bild av ”dig” (Baker et al. 1999).
Shahrzad Mojab, pedagogikforskare, (2012) framhåller hur post-strukturalister och
mångkulturalism förespråkar tolerans av skillnader mellan kulturer. Det innebär att till exempel
feminister, som egentligen är emot våld, ofta är tysta när våldet utförs av ”andra” som de inte kan
fördöma på grund av kulturella skillnader. Mojab är kritisk till att kultur fungerar som en ursäkt för
våld, och menar att vi måste demonstrera hur hedersvåld och förtryck existerar i olika kulturer och
religioner men att det inte tillhör någon specifik sådan. Mojab opponerar könsperspektivet där mäns
våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld och förtryck definieras och behandlas likadant och menar
att det gör det svårt att förhindra brotten. Dessutom riskerar den typen av definition att försvara �9
religiösa och kulturella praktiker som sanktionerar hedersvåldet och förtrycket, och förespråkar
därmed inte kvinnors intressen.
Den kulturella inramningen rymmer med andra ord många olika angreppsätt, det går på det
viset att hitta flera ramar inom den kulturella inramningen. För att renodla min analys, och skilja de
tre ramarna på ett tydligt sätt, kommer min förståelse av den kulturella ramen vara att synen på det
hedersrelaterade våldet och förtrycket är ett uttryck för en icke-västerländsk hederskultur.
Könsinramningen
De som utgår från ett könsperspektiv förstår hedersvåld som en del av mäns våld mot kvinnor.
Forskare som arbetar utifrån ett könsperspektiv tolkar utsatta invandrarkvinnors situation på samma
sätt som annat patriarkalt våld mot kvinnor. Våldet är en följd av en manlig strukturell överordning
och därför kan inte kvinnornas situation förstås om den inte sätts in i en generell bild av patriarkalt
våld (NCK 2010).
Många feminister menar att i en kulturell analys framställs hederskulturer och hedersmord
som exotiskt, värre än och väsenskilt från västerländska mäns våld mot kvinnor. Hederskulturer och
hederskoder i allmänhet analyseras inte i könsperspektivet, det är istället mäns våld mot kvinnor
som studeras som ett globalt strukturellt problem, det patriarkala våldet ses därmed som universellt.
Många feminister menar även att hedersmord felaktigt har länkats samman med islam och tar
avstånd från religiösa tolkningar av våld (ibid).
Forskare som utgår från ett könsperspektiv poängterar likheterna mellan olika varianter av
patriarkalt våld. Framförallt påpekar de det problematiska med att våld mot kvinnor i västerländska
sammanhang (med västerländska förövare) skiljs åt från våld mot kvinnor ur etniska minoriteter, då
det tidigare sällan beskrivs som kulturellt betingat. Statsvetarna Nancy V. Baker, Peter R. Gregware
och Margery A. Cassidy (1999) skriver att allt våld mot kvinnor i intima relationer bär med sig ett
drag av heder/skam. Det viktiga med heder/skam-komplexet när det gäller mord på kvinnor är att
mannens (förövarens) känsla av stolthet, identitet och misslyckande hänger samman med kvinnans
(offrets) beteende. Därför kan hederstänkande utgöra en grogrund för mäns våld mot kvinnor
generellt och kan dessutom sägas vara en del av europeisk kultur. Heder behöver inte nödvändigtvis
vara kopplat till en mindre familjeenhet. Statsvetarna fokuserar på tre beståndsdelar, (a)
kontrollerandet av en kvinnas beteende, (b) manliga känslor av skam när kontrollen inte längre
innehas och (c) graden av deltagande av det större kollektivet i att förstärka och kontrollera
�10
skammen. De menar att i västvärlden har hedersbegreppet skiftat från den traditionella, utökade
familjen till den individuella mannen. En form av evolution av hedersbegreppet.
Kännetecknande för feministiska analyser är att problematisera hedersbegreppet och
betrakta hedersrelaterat våld som en variant av mäns våld mot kvinnor. En problematik är att
västvärldens rättssystem tenderar att fokusera på en individuell gärningsman, något som kan bli
svårt vid hanteringen av hedersbrott som ofta begås av flera gärningsmän (NCK 2010).
Kriminologen Aisha Gill (2009) skriver att hedersrelaterat våld måste bli uppmärksammat
för vad det är, nämligen våld mot kvinnor som är en produkt av att våra samhällen är utformade
efter patriarkala värderingar. Att det finns en kulturell aspekt till brotten är något vi måste förstå
men endast i kontexten till hur vi kan stödja hjälporganisationer och förstå kvinnorna som är offren
för brotten. Juristen Rupa Reddy, liksom Gill, är tveksam till kategoriserandet av problemet som
hedersrelaterat eftersom det länkas samman med kultur. Reddy menar att det kulturella fokuset kan
leda till att kvinnors rättigheter ignoreras samt att minoritetskulturer stigmatiseras. Hon skriver att
ett könsperspektiv till hedersrelaterat våld, sett inom ramen för mäns våld mot kvinnor, skapar
mindre risk för stereotyper och stigmatisering av etniska minoriteter (Reddy 2008).
De som är kritiska mot könsmaktsperspektivet menar att det har svårt att bemöta ett
kollektivt våld mot invandrade flickor. Genom att inte uppmärksamma kulturella skillnader sägs
svenska feminister ha svikit invandrade flickor (Carbin 2010).
I min analys innebär könsinramningen att likställa mäns våld mot kvinnor och
hedersrelaterat våld och förtryck i högsta möjliga mån. Det är ett sätt att visa på de många
gemensamma nämnare och förespråka liknande, eller samma, lösningar för problemen.
Den intersektionella inramningen
Det intersektionella perspektivet handlar om att studera heder bortom kultur, där koloniala och
globala sammanhang diskuteras, och att kön, klass och ras/etnicitet ses som samverkande ordningar
och maktsitueringar. Dessa kan förstärka varandra och ibland motverka varandra och kan inte alltid
särskiljas. Här analyseras, dekonstrueras och rekonstrueras hedersbegreppet för att visa hur
komplext det är (NCK 2010).
Intersektionalitet är en teori som studerar hur kön är sammanvävt med andra maktstrukturer.
Identiteter betraktas inom perspektivet som skapade genom multipla, samverkande, sammanvävda
strukturer som kön, ras/etnicitet, klass och sexualitet. I forskning om hedersrelaterat våld passar
�11
därför den intersektionella teorin bra att förhålla sig till eftersom problemet med hedersvåld har sin
grund i olika maktstrukturer. Det finns dock en del svårigheter med termen intersektionalitet som
analytisk utgångspunkt för forskningsstudier. En av dessa är att den riskerar att ta vissa kategorier
för givna som fixerade och därmed hamna i ett ändlöst uppradande av attribut - kön, klass, ras,
sexualitet, etnicitet, nation, ålder, religion, etc (Carbin 2010).
Hedersbegreppet nämns ofta som mycket komplext. Fördelen med att använda ett
intersektionellt perspektiv i studier om hedersvåld är att vi kan analysera, dekonstruera och/eller
rekonstruera hedersbegreppet för att visa hur komplext det är och gå bortom en enkel förståelse av
heder, kultur och kön. Begreppet heder är brett, och refererar till klass, status, kast, offentligt rykte
och symboliskt kapital. Om innebörden av heder och våld konstant förändras beroende på klass,
etnisk diskriminering och postkoloniala maktrelationer är det omöjligt att skilja ut enbart heder
förstått som kultur som förklaring (NCK 2010). Hedersbrott uppstår i en skärningspunkt mellan en
mängd politiska och sociala dynamiker. Att beskriva dessa brott som kulturella ignorerar
existerande strukturer av makt och ojämlikhet.
Det diskuteras även hur våldet många gånger uppstår i exil, och inte i hemlandet. Något som
inte kan förklaras med kultur. Inte sällan är invandrarkvinnor mer utsatta för våld i sitt nya hemland
än de var i sitt tidigare. Hur kvinnorna tas emot av befolkningen och myndigheterna i nya landet är
därför avgörande för hur och om de kommer att klara av att erövra sin frihet (Begikhani 2002).
När jag letar efter den intersektionella inramningen i min analys, kommer jag att fokusera på
beskrivningar och meningar som talar om olika, samverkande dynamiker och olika sektioner i
samhället som upprätthåller det hedersrelaterade våldet och förtrycket.
�12
Metodologiskt tillvägagångssätt
Vad är frameanalys?
Från början utvecklades frameanalys ur kognitiva strömningar och meningen med metoden var att
komma åt och kartlägga individens kognitiva schema även kallad ”frame” (inramning). På senare år
har socialkonstruktivismen influerat frameanalys vilket lett till att fokus skiftat från individens
konstruktion av frames till den sociala konstruktionen av frames. En frameanalys kan skilja sig
avsevärt från en studie till en annan men gemensamt är ett fokus på idéer samtidigt som ett
aktörsperspektiv inkorporeras (Eriksson 2011).
Frameanalys som metod för att studera offentlig politik och policys bygger mycket på arbete
av Donald Schön och Martin Rein (Hulst och Yanow 2016). Schöns och Reins (1991) förstår
framing som en fundamental process som kan variera i tillvägagångssätt och fokus. Det är ett sätt
att välja, organisera, tolka och förstå en komplex verklighet. Att förstå frames ska i sin tur ge oss
verktyg för att veta, analysera, övertyga och agera utifrån dessa. Det finns en mängd olika sätt att
formulera problem på, något som är avgörande för hur policys ser ut. Vägen från politisk idé till
institutionalisering kan beskrivas som en policyprocess. När en problemkonstruktion är allmänt
accepterad och erkänd som institutionell fakta är det möjligt att föreslå politiska lösningar på
problemet (Bucht 2016).
Frameanalys inom politiken är ett viktigt verktyg för att förstå olika administrationers och
partiers förståelse för och implementering av lagstiftade policys och dess innehåll. Inramningar
vägleder hur olika aktörer uppfattar deras verklighet och hur de representerar dessa gentemot dem
själva och andra. Genom att tillämpa en frameanalys som metod för olika policybeslut kan vi förstå
de grundläggande komponenterna av en aktörs inramning och hur de kommit till (Hulst och Yanow
2016). Josefina Eriksson (2011) skriver att en dynamisk frameanalys innefattar den sociala
konstruktionen av idéer och ett aktörsperspektiv, och därmed kan ligga till grund för att analysera
policyskapande mer generellt.
Eriksson ställer upp tre antaganden som är grunden för en dynamisk frameanalys:
1. Idéer förstås och studeras som sociala konstruktioner, vilka skapas i en dynamisk process.
2. Aktörer förs in i analysen som aktiva i skapandet av mening.
3. Idéer antas fungera både hindrande och möjliggörande för aktörer och interaktionen mellan
idéer och aktörer studeras explicit.
�13
De tre antagandena är grundläggande för att ta både idéer och aktörer på allvar. Den
socialkonstruktivistiska frameanalysen är tillförlitlig just för att den har potentialen att tillgodose de
tre kraven. Detta tack vare att det är möjligt att föra in betydelsen av kontexten, analysera idéer som
konstruerade i en dynamisk process, som hindrande och möjliggörande, samt aktörer som aktiva i
meningsskapande (ibid).
Carol Bacchis metod för att analysera policys och mitt analysverktyg
Frameanalys passar särskilt bra för min undersökning eftersom problemet med hedersrelaterat våld
och förtryck är relativt nytt, komplext och svårdefinierat. Schön & Rein (1991) menar just att en
inramning är ett sätt som en problematisk situation som är svår att definiera kan förstås och från den
förståelsen kan en agera emot problemet.
Uppsatsen tar sin metodologiska utgångspunkt i en frameanalys som baseras på Carol
Bacchis (2009) Analysing policy: What’s the problem represented to be? Bacchi introducerar ett
nytt sätt att tänka på policyskapande och en ny metod för att analysera policys. Hennes ansats
innebär att underliggande problemförståelser i policyförslag analyseras genom en tolkning av
förutsättningar och implicita antaganden i en policy. Policys är komplexa och kombinerar ofta olika
ramar, hur problemet är konstruerat är därmed inte alltid helt tydligt och en viktig del att ta i
beaktning vid analysen.
Bacchi (ibid) menar att metoden fungerar som en antites till det mer vedertagna sättet att
studera policy genom att fokusera på problemlösning. Vidare förklaras att vi bör studera
problematiseringar, inte ’problem’ i en politisk analys, just för att problemen som adresseras i
politiken är konstruerade för att förstås på ett visst sätt. Därför använder även jag begreppet
problematisering i uppsatsen. Exempelvis kanske vi ger förslag på utökad polisinsats i förorter med
problem med gängkriminalitet, då förstår vi problemet som ett rättsligt sådant. Om vi istället pekar
på att integrationen inte fungerar som den ska och föreslår utökade resurser till den, förstår vi
problemet som att integrationen i samhället inte fungerar och att gängkriminaliteten i förorterna
beror på det. Istället för att politiken reagerar på ett identifierat, existerande problem som står
utanför policyprocessen kan vi, genom att använda Bacchis metod, urskilja hur en specifik policy
tolkar och förstår ett problem som en viss sorts problem. På det sättet är regeringar och offentlig
politik aktiva i skapandet av ’policyproblematiseringar’, snarare än att de endast reagerar mot dessa.
�14
Bacchis ”What’s the problem represented to be-metod” (WPR-metod) ställer upp sex frågor
utifrån vilka vi ska förstå hur ett problem är politiskt representerat. De sex frågorna behöver inte
skrivas uttryckligen utan kan lika väl figurera i bakgrunden av en analys. Det är inte heller
nödvändigt att adressera alla sex frågor. Syftet med undersökningen avgör vilka de viktigaste
frågorna är. Oavsett hur en väljer att använda frågorna är målet att framkalla ett nytt sätt att tänka
kring problemet (ibid).
Frågan om hedersrelaterat våld och förtryck har skapat en het debatt och beroende på hur en
formulerar problemet, finns olika bakomliggande orsaker som styr vilka lösningar som föreslås.
Detta är en inramning av problemet. Genom att skapa inramningar betonas vikten av att se till både
idéer och aktörer för att förstå politiska processer. När jag ramar in konstruktionerna av
hedersrelaterat våld och förtryck i min analys har jag influerats av Bacchis sex frågor men valt ut de
som är väsentliga för min analys samt skrivit om dem för att anpassa dem till min undersökning.
Följande frågor står i bakgrunden till min analys:
1. Vilket är problemet som presenteras i policyn? Konstrueras problemet som kulturellt,
intersektionellt eller ur ett könsperspektiv?
2. Vilka orsaker anges som grund för denna problemformulering?
3. Vilka lösningar föreslås till problemkonstruktionen?
4. Vad är lämnat oproblematiserat i problemformuleringen?
�15
2. Analys
Introduktion
Följande analys syftar till att identifiera den offentliga politikens inramning av hederspolitiken, och
gör detta med hjälp av frågorna som presenterades i föregående kapitel. Först ramar jag in Skr.
2007/08:39 och sedan SOU 2015:55 för att kunna koppla dem till min teoretiska utgångspunkt som
utgörs av de tre ramarna (den kulturella-, köns-, och den intersektionella inramningen). Här
figurerar frågorna i bakgrunden av analysen. Sedan gör jag en jämförelse av rättsdokumenten för att
urskilja skillnader och likheter. I jämförelsen används frågorna explicit för att tydligt visa på
skillnader och likheter. I efterföljande del lyfts även vikten av att se till aktörer i min frameanalys. I
den avslutande diskussionen knyter jag ihop säcken och diskuterar kort resultaten jag kommit fram
till i min undersökning. Till sist ges förslag på vidare forskning inom det fält jag studerat men inte
haft utrymme för att undersöka i denna uppsats.
Inramning av hedersbegreppet i Skr. 2007/08:39
”Hedersrelaterat våld och förtryck har, liksom mäns våld mot kvinnor generellt, sin grund i kön,
makt, sexualitet och kulturella föreställningar om dessa” (Skr. 2007/08:39 s. 12). Så inleder
regeringen sin problemformulering om hedersrelaterat våld och förtryck. Som uppbackning till
påståendet refererar regeringen till FN:s speciella rapportör om mäns våld mot kvinnor och två av
deras rapporter om hedersbegreppet. Den ena FN-rapporten handlar till stor del om kulturens
inflytande gällande mäns våld mot kvinnor. Bland annat skrivs att kulturella praktiker som strider
mot kvinnans bestämmanderätt över sin egen kropp utgör en form av våldet men att denna form av
våld har undgått nationell och internationell granskning på grund av att det betonats hur kulturella
praktiker/traditioner förtjänar tolerans och respekt. Detta har lett till att allvarliga problem, som
könsstympning av kvinnor, hedersmord och tvångsäktenskap har fallit under radarn. Dessa
”praktiker” skulle självklart inte accepteras med hänvisning till kultur men genom den respekt och
tolerans för kulturella praktiker som har förespråkats, har dessa problem indirekt bortsetts ifrån (UN
2002). Detta stämmer med hur Shahrzad Mojab (2012), presenterad i den kulturella inramningen,
argumenterar för hur tolerans av kulturella skillnader kan göra att kultur fungerar som en ursäkt för
våld. �16
Den andra FN-rapporten, som regeringen hänvisar till, fokuserar mer på intersektionalitet
mellan kultur och mäns våld mot kvinnor och argumenterar för att bara kulturella förklaringar
reducerar problemet mäns våld mot kvinnor. Det maskerar de politiska och ekonomiska dynamiker
som upprätthåller våldet (UN 2007). I den senare lyfts därmed den intersektionella ramen, där det
skrivs att våldet måste förstås ur en mängd samverkande dynamiker där kön är sammanvävt med
andra maktstrukturer. Kultur som en faktor att förhålla mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat
våld och förtryck till lyfts i båda FN:s rapporter, framförallt den tidigare. Huruvida hedersbegreppet
är kopplat till en icke-västerländsk hederskultur är svårt att avgöra i rapporterna. En icke-
västerländsk hederskultur och hedersrelaterat våld och förtryck sammanlänkas inte uttryckligen i
någon av rapporterna men i beskrivningarna av hedersmord i FN-rapporten från 2002
uppmärksammas framförallt hedersmord i Pakistan, medan fall av könsstympning huvudsakligen
kopplas till afrikanska länder.
Det görs skillnad på mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld och förtryck i
handlingsplanen. Regeringen hänvisar till att när det kommer till hedersrelaterat våld och förtryck
är kontrollen av flickors sexualitet starkt knutet till kollektivet (Skr. 2007/08:39). Det kan därmed
finnas flera förövare som utför eller sanktionerar våldet.
Regeringen lyfter samtidigt de många likheter hedersrelaterat våld och förtryck har med
mäns våld mot kvinnor, att våldet ofta utövas i en nära relation och att den som är utsatt för våldet
är beroende av och starkt känslomässigt bunden till förövaren eller förövarna. Hedersrelaterat våld
och förtryck nämns underförstått som en underkategori till mäns våld mot kvinnor: ”Synen på
kvinnors och mäns sexualitet är central för att förstå våldets struktur och mekanismer både rörande
mäns våld mot kvinnor generellt och hedersrelaterat våld och förtryck” (Skr. 2007/08:39 s. 12).
Inom ramen för könsperspektivet ryms just tanken att våldet är en följd av maktstrukturer i form av
en manlig strukturell överordning och därför kan inte kvinnornas situation förstås om den inte sätts
in i en generell bild av patriarkalt våld (NCK 2010).
Efter att ha påpekat att det hedersrelaterade våldet och förtrycket har flera likheter med
mäns våld mot kvinnor, skrivs också att i enlighet med deklarationen kan våld och förtryck som
skadar kvinnor aldrig accepteras med hänvisning till religion, seder och traditioner (Skr.
2007/08:39). En något oklar hänvisning som, trots att det inte skrivs uttryckligen, får mig som
läsare att tolka det som att hedersrelaterat våld på något sätt är eller kan vara kopplat till religion,
seder och traditioner. Detta förklaras dock inte mer ingående. Vidare skriver regeringen att
hedersrelaterat våld och förtryck inte är kopplat till någon specifik kultur eller religion men att
våldet och förtrycket kan te sig på olika sätt beroende på kulturella föreställningar. �17
Vilken av de tre ramarna från min teoretiska utgångspunkt som regeringens
problematisering av hedersbegreppet passar in i är inte givet. Dessutom är det avhängigt av hur stor
vikt jag lägger vid FN:s rapporter som regeringen refererar till, det som inte är explicit i rapporten. I
frameanalysen studeras just idéer och det är relevant att även förhålla analysen till implicita
antaganden. Bacchis ansats innebär just att underliggande problemförståelser i policyförslag
analyseras genom en tolkning av implicita antaganden i en policy (Bacchi 2009). Regeringen
påtalar att synen på mäns och kvinnors sexualitet är central för att förstå mäns våld mot kvinnor och
likaså hedersrelaterat våld och förtryck, precis som könsinramningen utgår från. Regeringen skriver
även att det finns många likheter mellan båda våldsformer, något könsinramningen är noga med att
poängtera. Samt att bägge våldsformer har sin grund i kön, makt, sexualitet och kulturella
föreställningar om dessa. FN:s rapporter, som regeringen hänvisar till, fokuserar å andra sidan mer
på kultur och ett intersektionellt begrepp, samtidigt som regeringen nämner att hedersrelaterat våld
och förtryck kan ta sig uttryck på olika sätt beroende på kulturella föreställningar. Handlingsplanen
väljer dock att separera sig från tanken att hedersrelaterat våld och förtryck är relaterat till en viss
religion eller kultur och tar därmed avstånd från idén att våldet är icke-västerländskt.
Jag skulle vilja påstå att alla tre ramar återfinns i olika grad, mer eller mindre explicit, i
regeringens problemformulering av hedersrelaterat våld och förtryck. Min tolkning är dock att
aktören bakom problemkonstruktionen avser tydliggöra att det hedersrelaterade våldet är nära
besläktat med mäns våld mot kvinnor och att orsakerna grundas i samma föreställningar om makt,
just som könsperspektivet förklarar.
Regeringen menar att det krävs särskilda insatser mot hedersrelaterat våld och förtryck på
grund av dess kollektiva natur. Specifik kunskap är nödvändigt, i polisutredningar, riskbedömningar
och vid bedömningar av vilka stödinsatser som ska ges till den utsatta. Vidare presenteras olika
åtgärder mot problemet. Dessa inkluderar åtgärder som uppdrag till länsstyrelserna om insatser mot
hedersrelaterat våld och förtryck, insatser mot barn- och tvångsäktenskap, att stärka finansieringen
av NCK för att utöka möjligheterna för dem att sprida kunskap och information om frågor rörande
hedersrelaterat våld och förtryck samt kartläggning av arrangerade äktenskap och hedersrelaterat
våld och förtryck (Skr. 2007/08:39).
Det som förblir oproblematiserat är orsaker till hedersrelaterat våld och förtryck. Det
framgår att hedersbegreppet utmärker sig från mäns våld mot kvinnor men orsaksbeskrivningen är
densamma och grundas i kön, makt, sexualitet och kulturella föreställningar om dessa. Kanske kan
det vara så att regeringen medvetet valt att utelämna orsaker av risk för stigmatisering av redan
utsatta samhällsgrupper eller på grund av den bristande kunskapen på området. �18
Inramning av hedersbegreppet i SOU 2015:55
Sektionen om hedersrelaterat våld och förtryck återfinns i den nationella strategin från 2015 som en
underrubrik till ”mäns våld mot kvinnor.” Därutöver finns ingen tydlig definition eller inledning till
begreppet hedersrelaterat våld och förtryck i rapporten. Kanske antar utredarna att läsaren vid det
här laget vet vad problemet är? Kanske vill de fokusera på strategierna som ska bekämpa
problemet? Eller så kan det bero på att de nu i högre grad ”väver samman” begreppen mäns våld
mot kvinnor och hedersrelaterat våld och förtryck. En sökning på orden ”hedersrelaterat våld och
förtryck” visar att utredarna i alla sektioner av rapporten skriver ut ”mäns våld mot kvinnor och
hedersrelaterat våld och förtryck.” En snabb diskursanalys visar därmed hur begreppen kopplas nära
samman varandra och inte gärna skiljs åt. Det skrivs att ”utredningen utgår från en inkluderande
förståelse av mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld och förtryck och fokuserar på det som
på bästa sätt för arbetet framåt” (SOU 2015:55 s. 46).
Figur 1 nedan visar hur utredarna ser på beröringspunkterna mellan problemområdena mäns
våld, mäns våld mot kvinnor, våld i nära relationer och hedersrelaterat våld och förtryck. Här
redovisas att största delen av hedersrelaterat våld och förtryck begås av män mot kvinnor.
Ojämställdhet och könsmaktsordning anges som orsak till både mäns våld mot kvinnor och
hedersrelaterat våld och förtryck. Den patriarkala maktordningen bidrar såväl kvinnor som män till
och en åtgärd emot mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld och förtryck är att hitta orsaker
till mäns och pojkars våldsutövande (SOU 2015:55). Problemformuleringen går i linje med
könsperspektivet som betraktar hedersrelaterat våld som en variant av mäns våld mot kvinnor och
pekar på patriarkatet som orsak och därmed inte gör skillnad på mäns våld mot kvinnor och
hedersrelaterat våld och förtryck.
�19
Figur 1. Figuren illustrerar de olika problemområdenas inbördes relation och hur de berör
varandra (SOU 2015:55 s. 51).
När det gäller hedersrelaterat våld och förtryck kan kvinnor vara utövare av våldet och
pojkar eller män kan vara våldsutsatta. Utredningen har således ett uppdrag som delvis går
utanför ramarna för jämställdhetspolitiken. Arbete mot mäns våld mot kvinnor och
hedersrelaterat våld och förtryck är dessutom ett brett och tvärsektoriellt arbete som berör
bl.a. jämställdhets-, utbildnings-, kriminal-, folkhälso-, hälso- och sjukvårds- och
socialpolitiken (SOU 2015:55 s. 48).
I stycket ovan påvisas att det finns en skillnad mellan mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat
våld och förtryck. Dessutom kan det förstås som att det är ett problem utbrett över flera av
samhällets sektioner, precis som den intersektionella inramningen hävdar. Vidare skiljer utredarna
på mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld och förtryck genom att belysa pojkars och unga
mäns dubbla roller som offer och förövare i en hederskontext. Utredarna menar att pojkar och unga
män ofta förväntas delta i den hederskodex som består av förtryck, kontroll och bestraffning av
systrar, kusiner och/eller mamma. Om de inte följer kodex och beter sig i enlighet med de �20
hedersrelaterade normerna och värderingarna kan de bli offer för påtryckningar och hot om att
skickas till föräldrarnas hemland. Det finns dessutom pojkar och unga män som är offer för
hedersrelaterat våld och förtryck, om än inte i samma utsträckning som flickor (SOU 2015:55).
Som orsaksförklaring står olika perspektiv på makt och kön tydligt i centrum av rapporten.
Både mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld och förtryck menar utredarna är orsakat av
ojämställdhet och könsmaktsordning. Utredarna skriver att forskningen tidigare har förklarat mäns
våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld och förtryck utifrån individuella faktorer som biologi,
psykisk ohälsa och avvikelse men har på senare tid gått över till att istället fokusera på relationer
och våldets sociala sammanhang. Detta har lett till en problematisering av kulturella och sociala
mönster. Utredarna hänvisar till den socio-ekologiska förståelseramen som med hjälp av olika
teorier på olika nivåer analyserar den könsmaktsstruktur som möjliggör våldet. Strukturerna av
ojämlik maktfördelning genomsyrar alla nivåer och påverkar oss som individer, hur vi skapar
relationer, hur närsamhället är uppbyggt liksom samhällsstrukturer (ibid).
Utredarna presenterar den nationella strategin som i stort handlar om att mäns våld mot
kvinnor ska upphöra och att flickor, pojkar, kvinnor och män ska ha samma rätt till kroppslig
integritet. Här vill de synliggöra, förebygga och åtgärda mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat
våld och förtryck. För att jobba mot sitt mål skapar de ett ramverk och en målstruktur med åtta
målområden. Ramverkets strategier inkluderar, bland annat, tillsättandet av ett nationellt råd som
ska följa strategiarbetets utveckling, verka rådgivande och bestå av kunniga representanter från
organisationer och myndigheter med ansvar inom området för mäns våld mot kvinnor och
hedersrelaterat våld och förtryck. Dessutom ska det årligen upprättas ett åtgärdsprogram för att
kunna nå det jämställdhetspolitiska delmålet om att mäns våld mot kvinnor ska upphöra. De åtta
målområdena inkluderar, bland annat, utvecklande forskning, våldsförebyggande arbete samt stöd
och skydd för utsatta flickor och kvinnor (SOU 2015:55). Viktigt att betona är att utredarna inte,
heller i sina föreslagna åtgärder, separerar på begreppen mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat
våld och förtryck. Det blir tydligt att aktören bakom problemformuleringen inte vill göra skillnad på
de två begreppen och inramningen av hedersproblemet är onekligen ur könsperspektivet, även om
vissa intersektionella drag uppmärksammas.
I strategin hänvisas även till regeringens skrivelse från 2007 och lyfter återigen att både
mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld och förtryck har sina rötter i kön, makt och
sexualitet. Dessutom påpekas hur rapporten från 2007 lyfter det specifika med hedersrelaterat våld
och förtryck. Detta tyder på att dessa tankar är relevanta även i denna rapport.
�21
Det som saknas i strategin är en tydlig definition av hedersrelaterat våld och förtryck. Det
kan tänkas att utredarna medvetet valt att inte definiera hedersbegreppet för att de inte vill göra
skillnad på mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld och förtryck. Samtidigt uttrycks det i
texten att hedersrelaterat våld och förtryck har utmärkande drag, vilket gör det tvetydigt att då inte
välja att definiera begreppet.
Jämförelse av rättsdokumenten
1. Vilket är problemet som presenteras i policyn? Konstrueras problemet som kulturellt,
intersektionellt eller ur ett könsperspektiv?
Min frameanalys av handlingsplanen från 2007 visar att denna är svårare att rama in som ”antingen
eller” bland ramarna för kulturellt-, köns-, och intersektionellt perspektiv. I strategin från 2015 går
det däremot inte att ta miste på att problemkonstruktionen av hedersbegreppet byggs på ett
könsperspektiv. Aktören bakom den senare inramningen är noga med att ta ett ställningstagande
emot en kulturell inramning av hedersbegreppet genom att tydliggöra likheterna mellan mäns våld
mot kvinnor och hedersrelaterat våld och förtryck. Förespråkare för könsperspektivet menar att det
viktiga är att studera mäns våld mot kvinnor som ett universellt och strukturellt problem, därför
analyseras inte hederskulturer eller hederskoder. Risken är att en kulturell analys framställer
hedersrelaterat våld som exotiskt och värre än västerländska mäns våld mot kvinnor (NCK 2010).
Ingenstans nämns kultur i SOU 2015:55 som en bakomliggande orsak till hedersrelaterat våld och
förtryck, varken explicit eller implicit. Där kultur nämns i rapporten, nämns det inte i direkt
samband med heder och aldrig som icke-västerländskt. En kulturell aspekt kunde jag dock hitta i
handlingsplanen från 2007. Trots att regeringen i handlingsplanen inte explicit förknippar
hedersvåldet med icke-västerländsk kultur, hänvisar de till FN:s rapporter som i viss mån gör just
detta (i min mening). Heder nämns även i relation till normer, kulturella betingelser och traditioner,
något man avstår från helt i strategin från 2015.
�22
2. Vilka orsaker anges som grund för denna problemformulering?
Både Skr. 2007/08:39 och SOU 2015:55 utgår från att mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat
våld och förtryck har sin grund i kön, makt och sexualitet. Det strukturella och globala patriarkatet
upprätthåller ojämställdheten, könsmaktsordningen och våldet. Denna orsaksbeskrivning passar väl
in på könsinramningen, så även för skrivelsen från 2007 vars problemkonstruktion av
hedersbegreppet inte omedelbart passar in i en given ram.
I SOU:n presenterar utredarna den socio-ekologiska förklaringsmodellen som förklarar hur
ojämlik maktfördelning genomsyrar oss från individnivå till samhällsnivå. Detta visar hur mäns
våld mot kvinnor är integrerat i samhället och upprätthålls av såväl män som kvinnor, på olika
nivåer. Det görs ingen ansats att förklara hedersrelaterat våld och förtryck som skilt från mäns våld
mot kvinnor i någon av rapporterna.
3. Vilka lösningar föreslås till problemkonstruktionen?
I båda dokument nämns att hedersrelaterat våld och förtryck har utmärkande drag. Det är dock
framförallt i skrivelsen från 2007 som regeringen lyfter att det krävs särskild kunskap och forskning
om hedersbegreppet och våldet som uppstår i samband med det. Det talas om utredningar, insatser
mot hedersrelaterat våld och förtryck samt kartläggning av bland annat hedersmord och
tvångsäktenskap.
SOU 2015:55 presenterar samma strategier emot mäns våld mot kvinnor som mot
hedersrelaterat våld och förtryck, de går i stort ut på att mäns våld mot kvinnor ska upphöra. Detta
förstärker hur SOU:ns problemkonstruktion tillhör könsinramningen, lösningen blir ett svar på
orsaken som är att båda våldsformer grundas i patriarkatet. Även i SOU:n betonas vikten av ny
forskning, men då för våldsförebyggande arbete samt stöd och skydd för utsatta flickor och kvinnor
- alltså utan fokus på hedersbegreppet.
4. Vad är lämnat oproblematiserat i problemformuleringen?
Orsaksbeskrivningen är bristande i skrivelsen från 2007. I den är inramningen otydligare och
regeringen pekar i högre grad på att hedersrelaterat våld och förtryck har utmärkande drag. Just
därför saknas det mer ingående orsaksbeskrivning tillhörande det hedersrelaterade våldet och
förtrycket. �23
I SOU:n saknas en tydlig definition av hedersbegreppet, något som återfinns i skrivelsen. I
och med att utredarna skriver ut hedersbegreppet och anmärker på att det har vissa drag som skiljer
sig från mäns våld mot kvinnor, skulle en definition om det omtvistade hedersbegreppet behövas för
att få en bättre förståelse för deras syn på problematiken.
Aktörerna i fokus
Aktörsperspektivet är centralt i en frameanalys och menar att vi måste förstå att de ramar som
framställs är byggda utifrån en eller flera aktörers idékonstruktioner. Aktörer inser att policys kan
formuleras om på olika sätt och kan medvetet manipulera formuleringen i strategiska syften
(Eriksson 2011). Trots att jag inte gör en förklarande ansats i denna uppsats är det därför viktigt att
poängtera att det finns olika aktörer bakom rättsdokumenten. Då tänker jag framförallt på att bakom
skrivelsen från 2007 återfinns alliansregeringen som var vid makten vid tillfället. SOU:n gjordes av
utredare på beställning av den rödgröna regeringen, som därför kan sägas ”stå bakom” rapporten.
En anledning till att inramningen av SOU:n är tydligare ur ett könsperspektiv kan därför
bero på de olika regeringarna som står bakom rättsdokumenten. Den nuvarande regeringen, som
hade sin position vid 2015, kallar sig till exempel numera för en feministisk regering.
Könsperspektivet byggs till stor del på feministers syn på det strukturella och globalt ojämna
maktförhållandet mellan mannen och kvinnan vilket därför skulle kunna förklara inramningen av
SOU:n som tydligare ur ett könsperspektiv.
Trots en kvarvarande brist på forskning om hedersbegreppet har forskare under de åtta åren
som gått mellan rättsdokumenten dessutom förvärvat mer kunskap om ämnet som utredarna kan
förhålla sig till. Den bristande forskningen på ämnet som potentiell förklaring skulle kunna styrkas
genom att rapporten från 2007 är tvetydig och svårt att placera in i en särskild ram.
Det kan även vara så att aktörerna, i och med forskningen, lärt sig att en kulturell koppling
av hedersvåldet leder till stigmatisering av redan utsatta samhällsgrupper. Högerpopulismen har
växt mellan 2007 och 2015, inte minst med Sverigedemokraterna som tagit plats i riksdagen. Detta
har möjligen gjort att svensk offentlig politik i högre grad är orolig för stigmatisering av
samhällsgrupper med rötter utanför Sverige. En form av kulturell rasism kan uppstå om våldet
kopplas till vissa kulturer, där mindre grupper i samhället bedöms som mer våldsbenägna än andra.
Detta leder till stigmatisering genom ett särskiljande av invandrare och svenskar (NCK 2010).
�24
Risken finns dock att om aktörerna eller policyskaparna helt ignorerar en kulturell kontext,
ignoreras även den komplexa situationen med social exkludering och diskriminering av kategorin
”invandrare”. Diskrimineringen kan i sin tur leda till att patriarkala värderingar förstärks, även
bland andra generationens invandrare (Darvishpour 2006 se NCK 2010). Detta stämmer överens
med tesen att hedersrelaterat våld och förtryck ofta uppstår i exil, och då måste Sverige ta
integrationens brister i beräkning vid utformningen av åtgärder mot hedersrelaterat våld och
förtryck.
Slutsats
De två frågor min uppsats har undersökt är: Hur har svensk offentlig politik vid två tillfällen
konstruerat policys mot hedersrelaterat våld och förtryck? Hur skiljer sig problemkonstruktionerna
åt?
Min slutsats att den första inramningen, från 2007, av offentlig politiks problemkonstruktion
av hedersrelaterat våld och förtryck är svårare att placera i en av de tre ramarna: kulturellt-, köns-,
eller intersektionellt perspektiv. Problemkonstruktionen från 2015 är tydligare ur ett könsperspektiv.
Den offentliga politiken uttrycker alltså problemet på olika sätt vid de två tillfällena och gör detta
genom att den tidigare inte har ett lika tydligt ställningstagande i fråga om hederspolitiken som den
senare.
�25
3. Avslutande diskussion och vidare forskning
Diskussion
Hedersbegreppet är vida omstridd och komplext, utan en tydlig konsensus kring. För att offentlig
politik ska kunna formulera policys som angriper problemet behövs dock en definition, en
orsaksförklaring och lösningar på dessa. Det kräver en inramning av problemet. Min analys visar att
skrivelsen från 2007 inte har en lika tydlig inramning som i SOU:n från 2015, som är utifrån ett
könsperspektiv. Mäns våld mot kvinnor är ett relativt nytt problem inom politiken och
hedersrelaterat våld och förtryck ännu nyare. Utredarna har valt att tydligare jämställa det
hedersrelaterade våldet och förtrycket med mäns våld mot kvinnor i den senare
problemkonstruktionen och antar därmed könsperspektivets inramning. På grund av komplexiteten i
problemet och att det är ett nytt problem inom den svenska politiken kan det vara ett sätt att göra
begreppet mer lätthanterligt och begripligt, genom att peka på dess likheter med mäns våld mot
kvinnor och jobba utifrån det. Aktörerna bakom båda rättsdokument uttrycker att det finns många
likheter mellan mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld och förtryck men förklarar att
hedersbegreppet har utmärkande drag. Därför anser jag det problematiskt att utredarna avstår från
att definiera hedersbegreppet i strategin från 2015. Utan en definition blir begreppet diffust och i
praktiken kan många hedersfall gå obemärkta och falla mellan stolarna.
Det är viktigt att läsaren påminns om att detta är en studie som influeras av mig som
författare, det är en fallstudie och en kvalitativ studie på så sätt att jag tolkar rapporterna efter mitt
analysverktyg och mina förmågor. Resultatet skulle därför kunna se annorlunda ut om en annan
person genomförde samma studie. Jag har dock försökt precisera mina tankegångar och hur jag
använder teori, metod och material för att läsaren ska förstå min utgångspunkt så gott som möjligt.
Vilken inramning som är den bästa avser jag inte bedöma och jag syftar därmed inte heller
till att värdera inramningen som regeringen gjort i de två rättsdokumenten. Det jag finner viktigt att
belysa är den otillräckliga mängden forskning det finns kring ämnet, något alla rapporter jag läst
som grund till min undersökning påpekar. På sätt och vis framstår det därför som att rapporter och
analyser om hedersbegreppet är otillräckliga, just för att vi inte vet hur heder utger sig eller beter
sig. Någonstans måste dock forskningen börja och genom att diskutera hur svensk offentlig politik
framställer hedersbegreppet hoppas jag på att ha bidragit med en liten del. Att hedersbegreppet är
komplext har vi förstått, men likväl är de begrepp som ofta kopplas till hedern komplexa. Kultur till �26
exempel, ett begrepp som kan relateras till icke-svenska normer och traditioner, men även kan
diskuteras i förhållande till könsroller och makt i Sverige. Två personer som pratar om kultur i
relation till heder kan mena totalt skilda saker. Vilken betydelse vi tillskriver begrepp visar därför
vikten av frameanalyser. Frameanalyser gör att vi kan förstå hur en problematisering existerar.
Dessutom diskuteras hur hedern ofta uppstår i exil, detta kan anses kulturellt betingat men då verkar
det trots dess icke-svenska ursprung som ett ”svenskt problem” som grundas i bristerna av
integrationen. Utan att förespråka en särskild ram är, i min mening, allt våld kulturellt betingat på
ett eller annat sätt. Vi behöver inte bestämma det som icke-västerländskt när det diskuteras i relation
till heder. Vi måste dock kunna uppmärksamma att det även kan vara icke-västerländskt.
Vidare forskning
Rapporter som diskuterar hedersrelaterat våld och förtryck understryker att det behövs mer
forskning på ämnet. NCK menar att det behövs mer forskning på hur politiska satsningar emot det
hedersrelaterade våldet och förtrycket fungerat (NCK 2010) och det finns därmed en stor lucka att
fylla i forskningen. Mäns våld mot kvinnor är en problematisering som etablerades som en politisk
fråga i Sverige först på 1980-talet (SOU 2014:71) och hedersrelaterat våld och förtryck är, som
tidigare beskrivet, en problematisering som etablerats som politisk fråga ännu senare.
Min analys visade att den senaste strategin noga poängterar likheterna mellan mäns våld mot
kvinnor och hedersrelaterat våld och förtryck, mycket tydligare än den första strategin från 2007. I
analysdelen där fokus är på aktörerna ger jag i samband med det förslag på ett antal
förklaringsfaktorer som kan ligga bakom skillnaderna mellan rättsdokumenten. Exempelvis hur den
skärpta invandrardebatten gjort regeringen/utredarna oroliga för stigmatisering av utsatta
samhällsgrupper, eller att regeringen vid den andra rapportens publicering var rödgrön och numera
kallar sig feministisk och kanske därför tydligare tagit en feministisk ståndpunkt i frågan. Det skulle
vara intressant att studera om dessa förklaringar haft betydelse för förändringen, och kanske vilken
som spelat in mest. Alternativt att bara söka en förklaring till skillnaderna, som skulle kunna vara en
annan än de jag föreslagit.
NCK (2010) menar att det är nödvändigt med forskning som studerar hur kulturalisering och
etnisk diskriminering bidrar till att möjliggöra våldet. En av de förklaringsfaktorer som jag gav
förslag på var att aktören medvetet valt att utelämna en kulturell koppling på grund av risken för
stigmatisering av särskilda samhällsgrupper med icke-västerländskt ursprung. Risken är att vi då
�27
missar diskrimineringens påverkan på hedersvåldet, och det är just det NCK efterfrågar forskning
kring.
Genom att ta etnisk diskriminering och kulturella stereotyper som utgångspunkt kan
förståelsen av hot, kontroll och våld utvecklas och komplexiteten i problematiken
granskas. Risken är annars att det svenska samhället hamnar i en liknande situation som
USA där svarta kvinnor har svårigheter att anmäla svarta män för våldtäkt eller
misshandel då det reproducerar rasistiska föreställningar om den svarte mannen som
våldtäktsman (NCK 2010:46).
Något jag funderar på är vad det fyller för syfte att ha med hedersbegreppet överhuvudtaget i
SOU:n från 2015? Eftersom regeringen så tydligt understryker likheterna mellan mäns våld mot
kvinnor och hedersrelaterat våld och förtryck framstår det nästan som onödigt att ha med
hedersbegreppet. Kanske ska vi, som i många andra länder, slopa hedersbegreppet i Sverige? Det
kan därmed vara intressant att forska vidare kring varför Sverige valt att behålla hedersbegreppet.
�28
Referenser
Bacchi, Carol Lee. (2009). Analysing policy: Whats the problem represented to be? Australia: The
SOS Print + Media Group.
Baker, Nancy V., Gregware, Peter & Cassidy, Margery, A. (1999). ”Family Killing Fields - Honor
Rationales in the Murder of Women” i Violence against Women. Vol. 5, no.2.
Begikhani, Nazand. (2002). ”Alla som tiger är medskyldiga till mord”. Aftonbladet. Tillgänglig
https://www.aftonbladet.se/debatt/article10265103.ab [Hämtad 6 december 2017].
Bucht, Amanda. (2017). Vad är problemet? En frameanalys av svenska partiers positionering i
debatten om surrogatmödraskap. Kandidatuppsats. Uppsala Universitet. Uppsala:
Statsvetenskapliga institutionen.
Carbin, Maria. (2010). Mellan tystnad och tal - flickor och hedersvåld i svensk offentlig politik.
Stockholms universitet.
Chesler, Phyllis. (2009). ”Are honor killings simply domestic violence?” i The Middle East
Quarterly. Vol. 16, pp. 61-69.
Erikson, Josefina. (2011). Strider om mening. ”En dynamisk frameanalys av den svenska
sexköpslagen.” Acta Universitets Uppsaliensis. Skrifter utgivna av Statsvetenskapliga föreningen i
Uppsala. 180.189 pp. Uppsala.
Frisk, Elin. (2017). I hederns namn - En begreppsanalytisk studie av hedersbegreppet i svensk
offentlig debatt. Kandidatuppsats. Lunds universitet. Lund: Historiska institutionen.
Gill, Aisha. (2009). ”Honor Killings and the Quest for Justice in Black and Minority Ethnic
Communities in the United Kingdom”, i Criminal Justice Policy Review. Nr. 4.
�29
Håkansson, Per Arne. (2006). ”Insatser mot hedersrelaterat våld - resultatutvärderingar i andra
länder: sammanställning av rapporten Insatser mod aeresrelateret vold.” Stockholm: Institutet för
utveckling av metoder i socialt arbete, Socialstyrelsen.
Lundgren, Marcus., Holmberg, Stina., Jönsson, Linda & Sackemark, Madeleine. (2010). Mäns våld
mot kvinnor, hedersrelaterat våld och förtryck samt våld i samkönade relationer - En första
uppföljning av regeringens handlingsplan. Stockholm: Brottsförebyggande rådet.
Mojab, Sharzad. (2012). The Politics of Culture, Racism, and Nationalism in Honor Killing.
Canadian Criminal Law Review. 05/2012, Vol.16 (2), 115-134.
Nationellt Centrum för Kvinnofrid. (2010). Hedersrelaterat våld och förtryck - en kunskaps- och
forskningsöversikt. Uppsala: Elanders Tryckeri.
Nationellt Centrum för Kvinnofrid. (2010). Hedersrelaterat våld och förtryck - en kunskaps- och
forskningsöversikt. Uppsala: Elanders Tryckeri. Citerar Abu-Lughod Lila. (1986). Veiled
sentiments: honor and poetry in a Bedouin society. University of California Press.
Nationellt Centrum för Kvinnofrid. (2010). Hedersrelaterat våld och förtryck - en kunskaps- och
forskningsöversikt. Uppsala: Elanders Tryckeri. Citerar Darvishpour, Mehrdad (2006)
”’Invandrarflickor’ som fyrdubbelt förtryckta? En intersektionell analys av generationskonflikter
bland invandrarfamiljer i Sverige” i Hedetoft, Ulf, Petterson, Bo & Sturfelt, Lina (red.) Invandrare
och integration i Danmark och Sverige. Bortom stereotyperna? Göteborg: Makadam. s. 181.
Nationellt Centrum för Kvinnofrid. (2010). Hedersrelaterat våld och förtryck - en kunskaps- och
forskningsöversikt. Uppsala: Elanders Tryckeri. Citerar Koctürk-Runefors, Tahire. (1991). En fråga
om heder: turkiska kvinnor hemma och utomlands. Stockholm: Tiden.
Nationellt Centrum för Kvinnofrid. (2010). Hedersrelaterat våld och förtryck - en kunskaps- och
forskningsöversikt. Uppsala: Elanders Tryckeri. Citerar Wikan, Unni. (2005). En fråga om heder.
Stockholm: Ordfront förlag, s.8.
�30
Nationellt Centrum för kvinnofrid. Hedersrelaterat våld och förtryck. Tillgänglig http://
www.nck.uu.se/kunskapsbanken/amnesguider/hedersrelaterat-vald-och-fortryck/ [Hämtad 7
december 2017].
SFS 1999:175. Rättsinformationsförordning.
Skr. 2007/08:39. Regeringens skrivelse. Handlingsplan för att bekämpa mäns våld mot kvinnor,
hedersrelaterat våld och förtryck samt våld i samkönade relationer.
SOU 2014:71. Delbetänkande av Utredningen som ska föreslå en nationell strategi mot mäns våld
mot kvinnor. Ett jämställt samhälle fritt från våld. Utvärdering av regeringens satsningar
2010-2014.
SOU 2015:55. Utredningen som ska föreslå en nationell strategi mot mäns våld mot kvinnor.
Nationell strategi mot mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld och förtryck.
Reddy, Rupa. (2008). ”Gender, Culture and the Law: Approaches to ’Honour Crimes’ in the UK”, i
Feminist Legal Studies. Vol. 16. s. 305-321.
Regeringen. Skrivelse. Tillgänglig http://www.regeringen.se/rattsdokument/skrivelse/ [Hämtad 14
december 2017]
Regeringen. Statens offentliga utredningar. Tillgänglig http://www.regeringen.se/rattsdokument/
statens-offentliga-utredningar/2015/06/sou-2015_55/ [Hämtad 14 december 2017]
Rein, Martin & Schön, Donald. (1991). Frame-reflective policy discourse. I Wagner, Peter.,
Hirschon Weiss, Carol., Wittrock, Björn., Wollman, Hellmut (Red.) Social Sciences and Modern
States - National Experiences and Theoretical Crossroads. Cambridge: Cambridge University
Press. Kap.12.
Sahindal, Fadime transkriberat av Thor, Anders. (2013) ”Fadime Sahindal: tal i riksdagen 2001”.
Svenskatal.se. Tillgänglig http://www.svenskatal.se/20011120-fadime-sahindal-tal-i-
riksdagen-2001/ [Hämtad 7 december 2017]. �31
Vanhanen, Caroline. (2016). Hedersrelaterat våld - en intersektionell utvärdering av 2015 års
utredning om en nationell strategi för att motverka mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld
och förtryck. Kandidatuppsats. Lunds universitet. Lund: Historiska institutionen.
van Hulst, Merlijn & Yanow, Dvora. (2016). ”From Policy ”Frames” to ”Framing”: Theorizing a
More Dynamic, Political Approach.” American Review of Public Administration. Vol. 46 (I) 92-112.
UN Commission on Human Rights. (2002). Report of the Special Rapporteur on violence against
women, its causes and consequences, Ms. Radhika Coomaraswamy, submitted in accordance with
Commission on Human Rights resolution 2001/49: Cultural practices in the family that are violent
towards women. E/CN.4/2002/83. Tillgänglig http://www.refworld.org/docid/3d6ce3cc0.html
[Hämtad 25 november 2017].
UN Human Rights Council. (2007). Report of the Special Rapporteur on violence against women,
its causes and consequences, Yakin Ertürk, Implementation of general assembly resolution 60/251
of 15 March 2006 entitled ”Human Rights Council”: Intersections between culture and violence
against women. A/HRC/4/34. Tillgänglig http://www.refworld.org/pdfid/461e2c602.pdf [Hämtad
25 november 2017].
Österberg, Eva. (2005). ”Heder, hat och förtvivlan”. I Johansson, Kenneth (red.)
Hedersmord. Tusen år av hederskulturer. Lund: Historiska media.
�32