Karlstads Universitet

Aleksandra Toskov

Varför är det pinsamt?

En kvalitativ studie om social skam.

Why is it embarrasing?

Qualitative study about social embarrasement.

Sociologi C-uppsats

Datum/Termin: vt 2007 Handledare: Sten Blomberg

Karlstads universitet 651 88 Karlstad Tfn 054-700 10 00 Fax 054-700 14 60

Information@kau.se www.kau.se

Innehållsförteckning.

1. Inledning och syfte.................................................................... 1-2

2. Frågeställning ........................................................................... 2

3. Metod ......................................................................................... 3

3.1 Målgrupp och teman ................................................................ 3-4

3.2 Problematisering ...................................................................... 4

3.3 Tillvägagångssätt...................................................................... 4-5

3.4 Transkribering och analysuppbyggnad................................... 5-6

3.5 Etik ............................................................................................ 6

4. Teoretisk bakgrund och centrala begrepp ............................... 7

4.1 Jeffmar om människor i samspel. .......................................... 7-9

4.2 Elias Norbert om civilisationsprocessen. ............................... 9-10

4.3 Charles Horton Cooley om spegeljaget. .................................. 10

4.4 Erving Goffmans dramaturgiska teori. ................................... 11-12

4.5 Thomas Scheff om skam. ......................................................... 12-13

5. Resultat och analys ................................................................... 14

5.1 Tema 1: Vad är pinsamhet för dig?......................................... 15-16

5.2 Tema 2: Hur ser man på sig själv och andra

i pinsamma situationer............................................................ 16-18

5.3 Tema 3: Olika situationer av pinsamhet. ................................ 18-19

5.4 Tema 4: Rädda situationen...................................................... 19-20

5.5 Tema 5: Pinsamhet med vänner och okända.......................... 20-22

5.6 Tema 6: Nature/nurture........................................................... 22-23

5.7 Tema 7: Det bästa med pinsamhet........................................... 23-24

5.8 Tema 8: Det sämsta med pinsamhet........................................ 24

5.9 Tema 9: Avvikelser. ................................................................. 24-25

6. Slutsats. ..................................................................................... 26-29

7. Diskussion. ............................................................................... 30-33

1. Inledning och syfte. Den sociala situation jag valt att skriva om är social skam, eller som vi säger till vardags

pinsamhet. Studien syftar till att besvara frågan hur individer upplever pinsamhet. Men

eftersom dessa situationer kan vara oändligt många, har jag inriktat mig på fysisk pinsamhet.

Med det menar jag allt från kroppsljud till klumpighet.

Varför valde jag just pinsamhet kan man fråga sig. Jag har alltid funnit människans beteende

intressant. Det var därför jag började studera beteendevetenskapliga ämnen på universitetet.

Jag började studera psykologi, men då jag ville lära mig mer om människan och samhället

valde jag sociologi som mitt huvudämne. Det jag fann mest intressant var den

socialpsykologiska inriktningen. Jag tycker att mellanmänskliga relationer är mycket

intressanta. Många böcker och föreläsningar har inspirerat mig till att forska om upplevelsen

av social pinsamhet i mellanmänskliga interaktioner. Pinsamma situationer är en stor del av

våra interaktioner. Vi människor försöker alltid undvika att uppföra oss ”fel”. Vi vill följa de

oskrivna regelsystemen om hur vi borde uppföra oss. Det intressanta med fysisk pinsamhet är

att hur mycket vi än försöker undvika att göra bort oss är det oundvikligt. En individ kanske

råkar välta ett glas med rödvin på en vit duk under en middag. Det är pinsamt och då det är en

olyckshändelse går det inte att förutse och undvika. Sedan är det intressant hur individen

försöker undvika att visa de tycker det är pinsamt. Men på något sätt söker vi alltid minimera

skadan genom vad Goffman (1998) kallar försvarsåtgärder. När en oväntad incident inträffar

vill vi rädda situationen genom att styra tillbaka publikens intryck till det intrycket vi gav

innan incidenten.

Eftersom jag ville veta hur individer upplever pinsamhet var inspelning av intervjuer det

självklara valet för datainsamling. Genom intervjuer kan jag gräva djupare under ytan på det

problemområde som är av intresse. Intresset till detta uppstod då jag gjorde min B-uppsats där

jag observerade hur människor reagerar när de halkar/ramlar offentligt och hur publiken

reagerar. De resultat jag fick fram var mycket intressanta. Men då började jag fundera på hur

människor själva upplever något som är pinsamt. Därför bestämde jag mig för att intervjua

mina vänner om hur de upplever pinsamma situationer. Jag anser det är lättare att få fram

ärliga svar om pinsamhet från människor man känner, eftersom, det är mindre pinsamt att

göra bort sig inför sina vänner och det borde då vara lättare att tala om pinsamma situationer.

Skulle jag ha intervjuat obekanta är risken större att de inte vill tala så öppet om pinsamheter

1

då det är lite känsligt att öppna sig om sådant. Risken är större de vill framstå på ett visst sätt,

medan människor man känner faktiskt har gjort bort sig i ens närvaro och kan vara lite mer

öppna om sådana situationer.

Syfte.

Syftet är att ta reda på hur människor upplever pinsamma situationer. De teorier jag använder

är Goffmans (1998) Dramaturgiska teori, Jeffmars (1987) människor i samspel samt Starrin,

Dahlgrens (2004) emotionssociologi. Alla dessa teorier är relevanta för min undersökning.

Goffman för att han talar om våra interaktioner med andra som en teater där vi söker styra

publikens intryck så de uppfattar oss som vi vill framstå. Jeffmar är relevant då han talar om

människor i samspel där social- kognition och perception spelar en viktig roll. Men även

attribution och våra attityder spelar en viktig roll när vi möter andra. Starrin är av relevans då

emotioner är centrala, vilka spelar en enorm roll när en pinsam situation uppstår. För vad är

pinsamhet om inte en uppsättning emotioner.

2. Frågeställning. Det socialpsykologiska området jag valt att undersöka är social skam/pinsamhet. Frågan är

hur individer upplever pinsamhet i sociala interaktioner. Men om pinsamhet är en produkt av

uppfostran eller om den är biologisk är också av stort intresse. Detta för att pinsamhet är

betingat av kulturella aspekter. Denna studie är gjord i Sverige, med svenska intervjupersoner.

Därför är det upplevelsen av pinsamhet inom den svenska kulturen som kommer att belysas i

studien.

2

3. Metod. Jag har läst många böcker om kvalitativ forskning och metod. Dessa har alla inspirerat mig till

att göra en kvalitativ studie. Metoden bygger på tre metodteoretiska böcker. I den kvalitativa

forskningen är intervjun ett ovärderligt redskap. Intervjuprocessen har sju steg, från att

utforma en intervjuundersökning till att sätta dess resultat på pränt (Kvale, 1997). Genom att

studera ett specifikt fenomen kan vi utveckla teorier. För att göra detta är två saker av stor

vikt, nämligen att ställa frågor om fenomenet och att sedan göra jämförelser av de resultat vi

fått fram (Strauss, 1998). Språket är ett kommunikationsverktyg och studeras genom analys

av intervjuer, text och transkription. För att kunna analysera ett intervjumaterial använder vi

transkribering. Det underlättar för forskaren att studera vad som egentligen sägs (Silverman,

2001).

Alla metodteorier har bidragit till uppbyggnaden av denna studie. Från att besvara

undersökningens varför och vad som ska undersökas till val av analysmetod och slutligen en

slutsats.

3:1 Målgrupp och teman. Forskningsunderlaget har samlats in genom öppna intervjuer. Den grupp jag valt att studera är

nära vänner till mig. Alla är kvinnor i trettio- till fyrtioårsåldern. Jag valde att strukturera min

intervjuguide med enbart teman och inga specifika frågor. Detta valde jag för att

intervjupersonerna är nära vänner till mig. En öppen intervju där samtalet styrs in på enbart

teman är att föredra när man intervjuar nära vänner. Detta för att vi pratar annorlunda med

vänner och obekanta (Kvale, 1997). Mitt mål med intervjuguidens teman var att de skulle

bidra till att skapa ett vardagligt samtal om pinsamhet. En strukturerad intervju med många

frågor skulle vara en nackdel för min studie. Eftersom vänner gärna avslutar varandras

meningar och pratar i mun på varandra. Det skulle även bidra med en stel stämning. Jag tror

det skulle leda till att intervjupersonerna och intervjuaren skulle uppleva intervjun som lite

komisk. Detta för att vi aldrig pratar så med våra vänner, det blir lite fel. Att ha en intervju

som liknar ett samtal, en diskussion är att föredra. Det hela blir mer naturligt när vi intervjuar

nära vänner.

Intervjuguiden bestod av följande teman: Vad är pinsamhet för dig? Pinsamma situationer?

Att rädda situationen? Finns skillnad mellan vänner och okända i upplevelsen av pinsamhet

eller finns det ingen skillnad? Nature/nurture? Det bästa med pinsamhet? Det sämsta med

pinsamhet? Något mer jag borde ha tagit upp? Eftersom studien syftar till att öka förståelsen

3

för upplevelsen av pinsamhet i sociala interaktioner är de flesta temana inriktade på just

interaktioner (Kvale, 1997).

3:2 Problematisering. Jag har alltid funnit det pinsamma mycket intressant och hade redan innan min studie en god

tematisk förståelse för ämnet. Ett självklart val för min studie var Erving Goffman (1998).

Han beskriver våran vardag som en teater. Men jag ville ha andras teorier om skam och

började då fundera på vad pinsamhet egentligen är. Jag hade redan konstaterat att skam är

pinsamhet i vardagligt tal, men vad mer? Jag började fundera på hur man upplever en pinsam

situation när man exempel går in i en lyktstolpe på stan. Utifrån den tankegången kom jag

fram till att pinsamhet är en känsla vi har inom oss. Men pinsamhet har även att göra med vad

vi tror andra tycker om oss. Genom den tankegången erinrade jag mig om att jag läst en bok

om emotionssociologi (Dahlgren & Starrin, 2004), vilken kunde ge mig en bredare teoretisk

grund att stå på (Kvale, 1997). Jag funderade även på att vi alltid tycker något när någon

annan eller vi själva hamnar i en pinsam situation. Då tänkte jag på attityder, alla har vi dem.

Jag hittade en teori av Jeffmar (1987), som handlar om just våran uppfattning om andra.

Nu hade jag kommit fram till vad jag ville skriva om och vilka teorier som var av relevans.

Jag började med att läsa igenom en teori åt gången. Det visade sig att många av de teorier jag

trodde hade relevans för min studie inte var användbara, då det inte stod mycket om

pinsamhet/skam. Men som jag nämnde ovan var tre böcker mycket relevanta. Dessa blev min

teoretiska bakgrund för studien. Nu kunde jag utforma min intervjuguide. Jag hade redan en

ide om vilka teman som skulle användas i intervjuguiden. Men så pratade jag med min

handledare och han kom med ett mycket bra förslag. Varför inte fråga intervjupersonerna vad

de tycker är bäst och sämst med pinsamhet/skam. Jag tycket detta var bra teman, då jag själv

enbart tänkte på pinsamhet/skam som något dåligt. Så jag började fundera på om det kan

finnas något bra med pinsamhet/skam.

3:3 Tillvägagångssätt. Jag skrev ner de teman jag valt att använda som direktiv i mina intervjuer och började leta

intervjupersoner (Kvale, 1997). Det visade sig inte vara så lätt som jag trodde att få tid med

alla intervjupersonerna. Från början hade jag tänkt mig sex stycken intervjupersoner. Men

efter att ha intervjuat fyra stycken uppstod teoretisk mättnad.

4

Jag valde att intervjua mina vänner då pinsamma situationer är lättare att prata om med

närmare vänner. Anledningen till att jag utformade min intervjuguide med enbart teman var

att det skulle vara mer som ett samtal, en diskussion. När man gör intervjuer med obekanta

blir det stelare och det är då lättare att ha färdiga frågor, i alla fall huvudfrågor. Men när man

intervjuar vänner är det annorlunda. Det är svårt att ha specifika frågor, då vänner gärna

avslutar varandras meningar, man tror sig veta vad den andre ska säga innan den uttalat hela

meningen osv. (Kvale, 1997). Därför valde jag att bara ha teman, vilka jag ledde in samtalet

på allteftersom det fortskred.

Intervjupersonerna informerades om att deras identitet kommer att vara otillgänglig

information, endast jag kommer att veta vilka de är. Det som kommer att vara tillgängligt för

andra individer är att intervjupersonerna är kvinnor, ungefärlig ålder, samt vad de sagt och hur

det har analyserats. Sedan fick de veta att jag tänkte intervjua dem om pinsamhet och hur de

ser på pinsamhet. Intervjuerna spelades in för att få med allt som intervjupersonerna säger.

Men även för att jag helt och hållet skulle kunna koncentrera mig på samtalet (Strauss, 1998).

Det hela började med att fråga intervjupersonerna vad pinsamhet betyder för dem. Detta

visade sig vara en svår fråga, då alla intervjupersoner hade problem att definiera pinsamhet.

Men genom att omdefiniera frågan till vad en pinsam situation är så var det betydligt lättare

för dem att förklara. När vi väl kommit förbi den frågan fortskred intervjun utan några större

problem. Ibland fick jag hjälpa intervjupersonerna lite, då de blev fundersamma genom att

tala om att det är helt okej om de tar tid att tänka efter. Något intressant var att alla hade ett

svar på vad som är dåligt med pinsamhet. Men när jag frågade vad som var bra med

pinsamhet blev det ganska tyst. Jag fick då hjälpa till att utveckla min fråga i syfte att

intervjupersonerna skulle få en aha upplevelse.

Efter fyra intervjuer uppstod teoretisk mättnad (Kvale, 1997). Och några möjligheter att

generalisera finns givetvis inte, då detta är en kvalitativ studie. Men jag kan dra slutsatser för

den målgrupp jag valt att studera. Denna grupp är kvinnor i trettio till fyrtioårsåldern. Det

viktigaste är att få fram människors innersta upplevelser och känslor av pinsamhet.

3:4 Transkribering och analysuppbyggnad. Jag transkriberade varje intervju ganska snart efter att ha genomfört den. Det var inte alltid

lätt att höra vad som egentligen sades. Den stil jag valt för transkriberingen är att ordagrant

återge vad som sagts på inspelningen (Kvale, 1997). Det är ganska intressant att se hur

5

konstiga meningarna blir när de skrivs ner från talspråk till skrift. Men meningen med

transkriberingen är att förstå hur intervjupersonerna organiserar sitt prat, detta underlättar

analysen (Silverman, 2001). Efter många timmars transkribering och lystrande på materialen

färdigställde jag transkriberingen. Nu var det dags att börja med de teman jag valt för att

kunna analysera mitt material. De teman som användes i intervjuguiden är samma som

kommer används i analysen. Jag tog en intervju i taget och satte in delar av intervjun som

passade till de olika temana. Intervjupersonerna kallade jag A, B, C och D. Jag ville både

analysera vad intervjupersonerna upplever och om det finns skillnader/likheter i deras

upplevelser (Strauss, 1998). När resultaten från alla intervjuer delats upp i teman var det dags

att klarlägga materialet för att underlätta analysen. Då mycket som intervjupersonerna sagt var

likvärdigt komprimerade jag deras utsagor till mindre fragment. Jag kommer inte att beskriva

hur jag gått tillväga med analysen i metodavsnittet. Detta kommer jag att förklara i

analyskapitlet, som kommer efter kapitlet om centrala begrepp och teoretisk bakgrund.

3:5 Etik. När en studie görs är det alltid viktigt att lägga vikt på det etiska. Jag har respekterat detta

genom att informera intervjupersonerna innan intervjun om vad som gäller. Detta är att deras

identitet kommer att vara otillgänglig för allmänheten. Det är bara jag som vet vilka

intervjupersonerna är. Jag informerade dem om att deras namn kommer kodas till en bokstav

för att göra deras identitet konfidentiell. Jag frågade intervjupersonerna innan intervjun och

efter intervjun om de samtycker till att jag offentliggör att de är nära vänner till mig, deras

ålder och kön. Detta samtyckte alla intervjupersonerna till. Innan intervjun började

informerade jag intervjupersonerna om att de när som helst kan avbryta intervjun om det blir

för personligt. De kunde även avstå från att diskutera vissa aspekter av pinsamhet under

intervjuns gång. Jag valde att spela in intervjuerna, eftersom jag ville ha det så

verklighetstroget som möjligt för analysen. På detta sätt kan jag i transkriberingen återge

exakt vad intervjupersonerna kommunicerar (Kvale, 1997). Detta anser jag som mycket

viktigt, då det vi säger är så mycket mer än bara ord. Några av intervjupersonerna undrade om

inspelningen kommer att vara tillgänglig för allmänheten. Jag försäkrade dem om att det bara

är jag som kommer lyssna på inspelningen. Jag anser jag har respekterat intervjupersonernas

önskemål och tagit hänsyn till de etiska aspekterna.

6

4. Teoretisk bakgrund och centrala begrepp. Här kommer jag att redovisa ett antal begrepp som är centrala för förståelsen av mitt

forskningsområde.

• Sociala relationer.

• Normövervakare.

• Intrycksstyrning.

• Försvarsåtgärder.

• Framträdandet.

• Framträdandestörningar.

• Spegeljaget.

• Civilisationsprocessen.

• Attityder.

4:I Jeffmar om människor i samspel. När vi träffar på andra människor vill vi bilda oss en uppfattning av dem. Detta gör vi genom

att använda oss av ett informationssystem, som Jeffmar (1987) kallar för socialt schema. Detta

informationssystem styr våra inre uppfattningar om den sociala världen, som vi förvärvat

genom inlärning och erfarenheter. Detta system har varje individ utvecklat för att kunna

handskas med olika slag av relationer, när vi hamnar i likartade situationer. Ett exempel på

detta är att vårat beteende är olika om vi är värd eller gäst på en middagsbjudning. Man kan se

på detta som en kod för hur vi ska handla i bestämda situationer. Det sociala schemat är en

sammanhållande länk mellan två forskningsfält, nämligen social perception och social

kognition.

Social perception rör det omedelbara intrycket vi får av andra, alltså det vi varseblir på ett

ögonblick. Den sociala perceptionen (omedelbart intryck av den vi möter) påverkas av

känslomässiga överväganden. Den är ett resultat av tidigare kognitiva processer.

Men vi har även en social kognition till vårat förfogande i mötet med andra individer.

Den sociala kognitionen rör i huvudsak de mekanismer (kognitiva element) som styr vårt

tänkande om oss själva, vårt beteende och vår omgivning. Det är med kognitionen vi bygger

upp och förändrar vårt sociala schemata. Här handlar det om sociala schemata

(informationssystem) för våran uppmärksamhet, personminnet och sociala tolkning. Genom

våran sociala kognition kan vårt sociala schema byggas upp, förstärkas, men även försvagas.

Vad vi väljer att rikta våran uppmärksamhet mot när vi möter andra är oftast det som avviker

7

från ett förväntat beteende, utseende mm. Men vi riktar även uppmärksamheten mot oss

själva, alltså inåt. Detta gör vi för att bibehålla en kontinuerlig anpassningsprocess, det är

inom oss vi kan jämföra vårt beteende med våran inre attityd som vi utvecklat. En annan

viktig del av vår sociala kognition, som bygger upp vårat sociala schemata, är våra tolkningar

av andra. Vi har en tendens att nöja oss med tumregler när vi tolkar varför andra handlar som

de gör. Vi har en tendens att övergeneralisera och därmed ignorera information om det

motsatta. För att lättare kunna tolka andra använder vi oss av fördomar. Allt detta för att

kunna placera in personen i rätt social grupp så att vi kan använda ett lämpligt socialt

schemata och anpassa vårt beteende. Våran sociala kognition kan utvecklas medan våran

perception är en ögonblicklig reaktion på andra.

Vi tillskriver andra egenskaper, s.k. attribution. Jeffmar (1987) talar om Kelleys teori, där

kärnan specificerar under vilka förhållanden vi väljer att se en persons handlingar som resultat

av hans egenskaper (intern orsak) eller som resultat av den speciella situationen som denne

inta kan påverka i större utsträckning (extern orsak). Denna teori menar att vi hellre förklarar

andras handlingar genom interna orsaker, vi fokuserar mer på dennes handling än själva

situationen. Men vårat eget handlande söker vi istället en extern orsak till, alltså fokuserar vi

på situationen och inte på våra handlingar.

Enligt min tolkning av Jeffmars (a.a.) teori, kan man samman smälta socialperception, social

kognition och attribution till en attityd. Det är en samlad reaktion på en annan person, ett

föremål eller en företeelse. För att en attityd ska kunna bildas krävs att det råder en balans

mellan tre aspekter. Nämligen en känslomässig aspekt, som handlar om vad vi känner

exempel gillar eller ogillar. Sedan finns även en intellektuell/kognitiv aspekt, som handlar om

vad vi antar och tror om exempel en annan person. Till sist finns även en beteende aspekt,

som handlar om hur vi agerar. Det krävs alltså en struktur mellan vad man tror, känner och

faktiskt gör. Attityder bildas genom betingning, enklare sagt en inlärningsprocess. Jeffmar

(1987) har ett bra exempel för att förklara en sådan betingning. ”Ett barn bor i ett område där

invandrare börjar flytta in. De som redan bor där kallar dessa för svartskallar. Då ordet varken

har en negativ eller positiv betydelse är det neutralt för barnet. Men om någon av föräldrarna

skulle hamna i konflikt med någon av ”svartskallarna” och börja beskriva dem med negativa

ord så får ordet svartskalle en negativ laddning för barnet. Detta skapar i sin tur en attityd att

invandrare är på ett visst sätt. Men attityder är även föränderlig och detta kan ske genom

övertalning från andra att ändra sin attityd, men även genom kognitiv dissonans. När

strukturen mellan vad vi tycker, känner och faktiskt gör inte stämmer överens upplever vi

dissonans. Det är de kognitiva elementen (tankar om oss själva, vårt beteende och vår

8

omgivning) i våran sociala kognition som kan förstärkas eller försvagas för att reducera

dissonans. Med det menas att desto fler orsaker vi hittar som rättfärdigar det egna agerandet,

desto mindre dissonans och desto mindre attitydförändringar äger rum.

Alla individer är i behov av nära relationer. Men för att få delta med andra i olika aktiviteter

krävs att vi kan följa de oskrivna regelsystem som finns, detta för att relationer ska kunna

upprätthållas. Jeffmar (1987) menar att relationer är som spel och i varje spel finns regler.

Dessa regler är informella normer för hur vi ska agera och är i viss mån bestämda av den

situation man befinner sig i och den roll man spelar.

4:2 Elias Norbert om civilisationsprocessen. Elias (Dahlgren & Starrin, 2004) talar om hur uttryck av starka känslor blivit något avvikande

i vårt samhälle. Han skrev om civilisationsprocessen för att förklara hur förändringsprocessen

av vårat samhälle har påverkat den mänskliga psykiska strukturen. Detta genom att studera

förändringar i etikettsregler och uppträdande från medeltiden till idag. Vad han upptäckte var

den sociala betydelsen av skam och vilken viktig roll den har gällande förändring av normer

och beteende. Det som sågs som normalt beteende på medeltiden skulle idag ses som

osmakligt och skamligt. Allt eftersom samhället blev mer civiliserat, med högre

levnadsstandard och större trygghet kände människor större olust inför sina kroppsliga

funktioner. Detta har lett till att skamribban höjts gradvis och desto mer den höjts desto mer

självbehärskning och självkontroll har människorna behövt behärska. I det moderna samhället

är det viktigt att kunna tygla djuriska impulser.

Civilisationsprocessen har en paradoxal konsekvens. I det moderna samhället har

sammanflätning mellan människor ökat vilket i sin tur ökar beroendet av varandra, men även

upplevelsen av att vara isolerad ökar. Detta kan ske pga. att vi människor har utvecklat

förmågan att behärska och kontrollera egna känslor. Det leder till att spontana och äkta

känslor är sällsynta. Känslorna blir tillgjorda och likgiltiga i förhållande till andra individer.

I det moderna samhället disciplinerar man inte människor genom våld utan det nya

instrumentet för detta är pinsamhet. Samhället har gradvis lärt oss skillnad mellan negativa

och positiva emotioner vilka vi har fogat oss för. Det är genom uppfostran vi lär oss att känna

skam, genom att föräldern visar ogillande istället för att aga när vi uppvisar en, enligt

samhället, negativ emotion. Då vi har en känslokultur har vi höga krav på att behärska och

kontrollera vårt beteende. Eftersom vi måste behärska våra emotioner blir dessa mer

mekaniska och tillgjorda, de autentiska emotionerna minskar. Vårat moderna samhälle bygger

9

på ett system som ska undvika och förebygga emotionell oordning. Detta för att den sociala

världen ska kunna fungera utan större problem, skam är ett inslag i den samhälleliga sociala

kontrollen.

Elias (Dahlgren & Starrin, 2004) menar att skamkänslan uppkommer automatiskt och

vanemässigt hos individen vid givna tillfällen. Det handlar om en konflikt med självet, där rätt

och fel, tillåtet och otillåtet finns inpräntat från uppväxten. Elias har utvecklat en hypotes om

skammens samhälleliga och personliga dimension. Han menar att våran skamkänsla är en inre

kontrollpanel, vilken varnar oss för att överträda normer och förbud. Det förklarar varför

människor uppträder enligt föreskrivna normer och det i sin tur leder till att vi känner skam

när vi gör något fel.

Allt eftersom civilisationen drar fram blir sådant man måste skämmas för och sådant man

finner pinsamt hos andra allt mer omfattande och mångdimensionellt.

Elias menar att desto mer civiliserade vi blir desto högre blir ribban för skam och äckel. Man

kan säga att civilisationen har sina rötter i skam och att skam har sina rötter i det kroppsliga.

Då ingen fullständigt kan kontrollera kroppen kan den spela en ett spratt och då känner vi

skam pga. vi vet vi överträtt reglerna för ett korrekt beteende. Ironiskt nog är det känslan av

skam som utlöser många av dessa kroppsliga reaktioner, som i sin tur orsakar skam. Det den

moderna människan räds mest är att våran självkontroll ska rubbas av oavsiktliga emotioner.

.

4:3 Charles Horton Cooley om spegeljaget. Cooley (Dahlgren & Starrin, 2004) är mest känd för sitt begrepp spegeljaget. Han menar att

självets sociala natur har en direkt koppling till självets emotioner. Spegeljaget innehåller en

föreställning om hur vi framstår för den andre, en föreställning om den andres bedömning av

oss, samt en självkänsla ex stolthet/förödmjukelse. Därför anser Cooley (a.a.) att skam och

stolthet är av stor vikt när han talar om spegeljaget, pga. dessa emotioner uppstår när man ser

sig själv ur någon annans perspektiv. Så länge våra självkänslor är tillfredsställda tänker vi

inte på vad andra tycker om oss. Cooley (a.a.) menar det är en illusion, för om en pinsam

situation uppstår blir man plötsligt medveten att man trots allt bryr sig om vad andra tycker.

Varför det är så beror på att både stolthet och skam är relaterade till våra sociala band. Skam

kan endast uppträda när våran självbetraktande förmåga är helt utvecklad, alltså inte hos små

barn. Om vi uppvisar ett beteende vi inte vill andra ska se känner vi skam.

10

4:4 Erving Goffmans dramaturgiska teori. Goffman (1998) utvecklade Cooleys tanke att emotioner uppstår ur rolltaganden. Men istället

för begreppet skam använde han förlägenhet (embarrassment). Förlägenhetens skam

förekommer i nästan all social interaktion. Men vi människor vill undvika att visa vi känner

skam och där kommer Goffmans intrycksstyrning in. Det är en drivkraft som är central i

människans beteende när det handlar om interaktioner. Vi söker helt enkelt visa oss från våran

bästa sida för andra då vi oroar oss för hur de ska se på oss och för att slippa känna skam.

Goffman (1998) menar att vi alla är känsliga för hur mycket respekt vi får och då vi söker

gillande blir skam den viktigaste emotionen vid en social interaktion.

Goffman (1998) menar att emotionen förlägenhet eller förväntan av förlägenhet spelar en

viktig roll i socialt samspel. När vi presenterar oss för varandra riskerar vi att bli avvisade.

Beroende på avvisandets intensitet och tydlighet leder det vanligen till en smärtsam

upplevelse av förlägenhet, skam eller förnedring. Goffman (1998) talar om svårigheter i

interaktioner med teater metaforer. Han menar att för att undvika skam och pinsamheter

behövs en fungerande självpresentation, men det finns ständigt en risk att göra bort sig.

Goffman (1998) talar om begrepp som aktör, roll, scen, iscensättning, scenario mm. Risken

att ”tappa ansiktet” påverkas av hur vi handskas med olika situationer. Vi bär alla masker för

att dölja något, och det vi oftast söker dölja är våra autentiska och spontana känslor. Det vi

visar publiken vid ett framträdande är våran sociala fasad, som består av inramning,

uppträdande och maner. När dessa tre överrensstämmer uppnår vi en idealtyp och det är

utifrån denna idealtyp vi riktar uppmärksamheten mot avvikelser. Om en individ ska kunna nå

upp till idealnormen under sitt framträdande måste han avstå från eller dölja alla handlingar

som är oförenliga med de normerna. Det som kan förstöra idealiseringen är de ickeverbala

tecknen som är oavsiktliga. Det kan räcka med en gest som inte stämmer överens med

framträdandet. Detta kallar Goffman (1998) en framträdandestörning, men kan även kallas för

en incident. När dessa inträffar hotas den agerandes verklighetsbild. För att förhindra

incidenter är det nödvändigt att alla deltagarna i en interaktion förfogar över vissa attribut.

Men även att dessa attribut uttrycks i enlighet med den tradition som används för att rädda

framträdandet. När en incident, som en oavsiktlig gest eller en utomstående tar del av

framträdandet, inträffar har aktören misslyckats med sin intrycksstyrning. Goffman (a.a.)

menar aktören har många försvarsattribut att välja mellan för att upprätthålla framträdandets

trovärdighet för publiken. Aktören behöver dramaturgisk disciplin så denne kan spela sin roll

med känslomässig kontroll. Aktören kan även använda sig av dramatrugisk försiktighet, vilket

11

innebär att välja sin publik. Goffman (a.a.) menar vi tenderar ha en mindre strikt fasad när vi

framträder inför människor vi känner och när vi framträder inför nyare bekanta stramas

fasaden åt. Vid incidenter använder aktören försvarsåtgärder, vilka jag inte ska gå djupare in

på, då de inte är relevanta för studien. Goffman (a.a.) menar att trots dessa olika

försvarsåtgärder brukar aktörer oftast låtsas som ingenting har hänt och bara fortsätter. Då en

incident inträffar är det inte bara den agerande som använder försvarsåtgärder, utan även

publiken och utomstående. Oftast uppträder publik och utomstående på ett taktfullt

ointresserat sätt när incidenter inträffar. Detta gör det möjligt att skapa isolering utan väggar

då samhället menar man inte lägger sig i andras angelägenheter på offentlig plats. Det är

genom antydningar som publiken varnar den agerande att hans uppträdande är olämpligt och

att han borde ändra på det för att rädda situationen.

Framträdandet äger rum i den främre regionen, som Goffman (1998) liknar vid en teaterscen.

Vid ett framträdande betonas vissa sidor av aktiviteten på ett expressivt sätt, medan andra

aspekter undertrycks, som exempel oavsiktliga gester. De aspekter av aktiviteten som

undertrycks kommer fram i den bakre regionen, som Goffman (1998) refererar till som bakom

kulisserna. Exempel på en bakre region är personal rummet på en arbetsplats, det är där vi kan

beklaga oss, ta av oss masken, kliva ur rollen, planera nästa framträdande mm. Den bakre

regionen är publik fri, som våra sovrum och badrum. I vårt samhälle har vi en renlighets- och

snygghetsnorm, vilket innebär att vid biologiska behov vill vi vara ifred och då är toaletten en

bakre region. Goffman menar att det kanske är därför våra toaletter är försedda med lås. Det

ger individen möjlighet att återställa sin expressiva mask som han behöver vid direkt

interaktion.

4:5 Thomas Scheff om skam. Cooley (Dahlgren & Starrin, 2004) relaterade skam och stolthet till karaktären hos de sociala

banden. Goffman (1998) uppmärksammade att förlägenhet eller föreställningen om förväntad

förlägenhet förekommer i all form av social interaktion.

För Scheff (Dahlgren & Starrin, 2004) är skam den klart mest dominerande känslan av alla

känslor pga. att den fyller fler funktioner än vad andra emotioner gör. Han menar att skam är

en signal på hotande sociala relationer och bör betraktas som en relationskänsla. Skam är

12

också reglerande då den styr i vilken grad vi tillåts uttrycka andra emotioner. Vilket är

beroende av i vilken grad vi skäms för dem. Scheffs teori (a.a.) är relationell då han menar att

upprätthållandet av sociala band är det mest betydelse fulla mänskliga motivet. Men det

moderna samhället med sin sociala och geografiska mobilitet utgör ett hot mot våra sociala

band. Då människor har behov av sociala band går de i moderniteten förlorade. För att dölja

förlusten för medborgarna har samhället institutionaliserat två typer av försvar. Först handlar

det om myten om individualism och förnekandet och undertryckandet av emotioner som är

associerade med sociala band – skam och stolthet. Sedan är det myten att det är lätt att förstå

sig på människor.

I det moderna samhället verkar det som vuxna människor varken vill visa stolthet eller skam.

Detta visar att inte bara skam är ett kontrollerande verktyg i dagens samhälle utan även

stolthet ska nedtryckas. Det är som jantelagen man ska inte tro man är bättre än någon annan

För vuxna är det tydligt att skam inte bara är en biologisk process utan också i övervägande

grad ett socialt eller kulturellt fenomen. Men varför fogar vi oss och ställer in oss i ledet även

när vi inte önskar göra det? Sociologins svar är att konformt beteende uppmuntras genom ett

system av sanktioner, belöningar och bestraffningar. Just dessa informella och osynliga

sanktionssystem finner Scheff (Dahlgren & Starrin, 2004) intressant. Han har

uppmärksammat att människor utsatta för omgivningens förtryck och orättvisa förhållanden

inte bara undviker att göra uppror utan tom tycks tolerera ett system som är orättvist och som

inte behandlar människor som jämlikar. Scheff (a.a.) menar att det finns en dynamisk kraft i

skambeläggandet och i känslan av skam, som han kallar skammens dynamik. I hans teori är

det skamkänslan som reglerar i vad mån känslor undertrycks eller uttrycks. Det är normerna i

samhället som har ett starkt inflytande över vårt beteende, våra känslor och det kroppsliga.

Skamkänslan utgör en s.k. informell normövervakar som leder till att vi oftast beter oss

normmässigt och skammens tabu gör att vi är rädda för att skämmas och vi skäms för att vi

skäms.

13

5. Resultat och analys. Jag vill börja med att beskriva hur jag gått tillväga med min analys. Detta beskrevs inte så

grundligt i metodavsnittet. Anledningen till att jag valt att beskriva analystillvägagångssättet i

detta kapitel istället, är för att jag anser det mer passande. Genom att göra det slipper läsaren

bläddra tillbaka till metodkapitlet för att se hur jag har tänkt och gjort analysen.

Som jag sagt i metodkapitlet, har intervjumaterialet komprimerats för att underlätta analysen.

Varje intervjuperson kodade jag med en färg. Detta gjordes för att jag tycker det är lättare att

hålla isär de olika intervjupersonernas utsagor, då dessa ska sättas in i teman och analyseras.

(Strauss, 1998). Men i studiens analyskapitel kommer intervjupersonerna vara kodade med

bokstäver (A, B, C och D). Jag började med ett tema i taget och gick igenom den

transkriberade intervjun noga för att hitta de delar som passade in i just det temat. Så fortsatte

jag tills alla teman var fyllda med information från intervjupersonen. Det uppstod sekundära

teman i vissa huvudteman, som tillfördes allteftersom klassificeringen fortskred. Men då

intervjun är uppbyggd som ett vardagligt samtal finns det inga restriktioner för vad ett tema

ska innehålla. Med det menas att under transkriberingen uppstod konflikter i ett tema. Vissa

utsagor hörde till ett annat tema och var tvunget att flyttas. Andra utsagor var en blandning av

teman. Dessa var lite svårare att placera, så de fick för tillfället vara kvar där de var

Denna process upprepade jag med alla transkriberingarna. Eftersom min intervjuguide är

uppbyggd som ett samtal blev det väldigt mycket information. För att kunna analysera

materialet bröts data ner i mindre fragment (a.a.). Det var under nedbrytningen av material

som jag gick djupare in på de utsagor som var en blandning av teman. Dessa visade sig ha stor

relevans för studien. Ett exempel är att tala om upplevelsen av pinsamhet med obekanta och i

detta samtal kommer vi in på nature/nurture. Då måste man tänka till. Ska detta flyttas eller

ger det mig djupare information om pinsamhet och obekanta? Ger det information om

pinsamhet som uppfostringsverktyg eller om det är medfött? Kan det vara en röd tråd? När jag

väl kommit förbi detta dillemma började jag att jämföra resultatets likheter och olikheter i

varje tema. Det varje intervjuperson kommunicerat i respektive tema analyserades djupare.

Jag funderade på vad individen egentligen menar med detta. Jag funderade på om det finns

något att läsa mellan raderna. Detta gjorde jag för att öka förståelsen av vad de egentligen

menar. Och för att få fram det som temat är menat att belysa (Silverman, 2001). Resultaten

från datainsamlingen analyserades genom studiens teoretiska bakgrund och centrala begrepp.

14

I nästa kapitel dras slutsatser från analysen. Först drar jag slutsatser om respektive tema.

Sedan dras en slutsats för alla teman. Denna slutsats syftar till att öka förståelsen för hur

individer upplever pinsamhet. Vilket är syftet med min studie.

Analysen kommer att göras med hjälp av de teman jag valt att inrikta mig på redan under

intervjuerna. Dessa teman är:

Vad är pinsamhet för dig? Olika situationer av pinsamhet? Hur ser man på andra och sig själv

i pinsamma situationer? Rädda situationen? Finns skillnad mellan vänner och okända i

upplevelsen av pinsamhet eller finns det ingen skillnad? Nature/nurture? Det bästa med

pinsamhet. Det sämsta med pinsamhet. Avvikelser.

De centrala begrepp som kommer användas vid analysen är sociala relationer,

normövervakare, intrycksstyrning, försvarsåtgärder, framträdandet, spegeljaget,

civilisationsprocessen och attityder.

Intervjupersonernas svar på temafrågorna kommer att citeras i analysen, för att förstärka

förståelsen av de olika temana. Intervjupersonerna kommer i analysen att kodas för att läsaren

lätt ska kunna se skillnad på vem av intervjupersonerna som sagt vad. Kodningen består av

bokstäver, från A till D. Då intervjupersonerna vill vara anonyma kan jag inte säga mycket

om dem. Men alla är kvinnor, i trettio- till fyrtioårsåldern och tillhör medelklassen. De är även

alla nära vänner till mig.

A är intervjuperson 1.

B är intervjuperson 2.

C är intervjuperson 3.

D är intervjuperson 4.

5:1 Tema 1: Vad är pinsamhet för dig? Alla intervjupersoner anser att pinsamhet/skam är något man upplever när man gör bort sig

inför andra.

A: ”Men det rör sig om det här pinsamhet när det är folk runt omkring en då upplever man

det”.

15

C: ”Man vill ju visa sitt bästa.”

Enligt Cooley (Dahlgren & Starrin, 2004) uppstår emotioner som skam när vi speglar vårat

jag i andras ögon. Det är just det vi gör när en pinsam situation uppstår, för det är då vi blir

extremt medvetna om att vi faktiskt bryr oss om vad andra tycker. Cooley (a.a.) menar det

beror på att skam/pinsamhet är emotioner som är starkt rotade i våra sociala band. Det är

genom att passa in som vi skapar dessa sociala band och när en pinsam situation uppträder

känner vi att vi inte passar in längre, därför blir det så pinsamt, vi tror att andra ser ner på oss.

B: ”Inte pinsamt om du gör något dumt när du är själv, utan det är ju om, när folk ser på.”

Även Scheff (Dahlgren & Starrin, 2004) menar att skam är knuten till våra sociala relationer,

det är en relationskänsla. Han menar att när vi känner skam är det en signal som talar om för

oss att en social relation är hotad.

D: ”Säg trilla, typ på ett sådant där klumpigt sätt, då nää fy, och någon ser en.”

Elias (Dahlgren & Starrin, 2004) menar att när vi känner skam/pinsamhet har en konflikt

uppstått inom oss som handlar om icke acceptabelt vs acceptabelt beteende. Detta är djupt

förankrat inom oss då det är inpräntat i oss hela vår uppväxt. Även Elias (a.a.) menar att skam

är en signal om hotade sociala relationer. Elias menar att det förklarar varför vi följer

samhällets normer och skäms när vi avviker från normen.

5:2 Tema 2: Hur ser man på andra och sig själv i pinsamma situationer.

Hur ser du på andra när de gör bort sig?

A: ”Blir bara oj då kanske o sen är det bra.”

Intervjupersonerna uppför sig på ett taktfullt sätt gentemot den som gör bort sig och det

stämmer väl överens med Goffman (1998). Han menar att interaktion sker med både publik

och utomstående, speciellt när en incident uppstår, för då kan aktören inte välja sin publik.

16

Det är inte meningen att utomstående ska se framträdandet och då uppför sig

intervjupersonerna på ett taktfullt ointresserat sätt mot den agerande. Goffman (a.a.) menar att

detta räcker som isolering då vi människor helst inte lägger oss i offentligt. Genom små

antydningar kan publik/utomstående visa att ett uppträdande är olämpligt. De är nog därför

som intervjupersonerna agerar ointresserat, för att undvika att den agerande ska känna

obehag.

B: ”Ja tänker nog stackare, jag är nog lite så dära.”

Jeffmar (1987) menar att vi oftast riktar vår uppmärksamhet mot avvikelser när vi interagerar

med andra. Människor tillskriver andra attribut för att fastställa orsaker till ett agerande. Vi

förklarar andras handlingar genom interna orsaker, då vi lägger fokus på själva handlingen

istället för själva situationen. Detta stämmer inte med min studien, då ingen av

intervjupersonerna fokuserar på personens handling (intern orsak). De verkar istället fokusera

på situationen (extern orsak) och tycker synd om personen som gör bort sig. Hade de

fokuserat på själva handlingen/interna orsaker, så hade intervjupersonerna tillskrivit den

bortgjorde med egenskaper som klumpig.

Om du vet personen i fråga vet att exempel en stolpe står där, men ändå går in i den.

B: ”Ja de är klumpigt, ja för då borde han ju ha sett sig för.”

C: ”Om det är en kompis, skulle jag nog skratta, så länge den inte skadar sig skulle jag nog

tycka det var komiskt.”

Intervjupersonerna tillskriver personen interna orsaker, som att den är klumpig. Detta

stämmer väl med Jeffmars (1987) teori att vi helst tillskriver andra attribut som har med själva

handlingen (intern orsak) att göra och inte med situationen. Detta beror antagligen på att om

vi vet att någon annan vet att ett föremål är ivägen, men ändå går in i den så är det antagligen

någon vi känner. Vänner kan man tillskriva egenskaper som klumpig.

D: ”Nej men jag tittar väl, tänkte om det gick bra.”

17

En intervjuperson avviker från de andra. Hon tillskriver inte personen interna attribut utan

externa då hon tycker synd om denna. Det stämmer inte med Jeffmars (1987) teori. Men vi

analyserar detta närmare i temat om avvikelser.

Hur tänker du om dig själv när du gör något pinsamt?

B: ”Klumpig helt enkelt.”

D: ”Klumpig.”

Jeffmar (1987) menar vi människor letar efter externa orsaker till vårat eget handlande när vi

avviker från normen, vi skyller händelsen på situationen och inte på vårat eget agerande.

Detta stämmer inte med min studie, det är snarare tvärt emot. Intervjupersonerna beskriver sig

som klumpiga när de gör något som är pinsamt, alltså tillskriver de sig själva en intern orsak.

Kanske vill de framstå bättre än vad de är och tillskriver heller sig själva som klumpiga och

andra okända individer med externa orsaker.

C: ”Det var mitt fel men det var inte för att jag var klumpig, utan sen.”

Endast en intervjuperson avviker från de andra, då hon tillskriver sig externa orsaker där

situationen gjorde att det blev pinsamt. Detta stämmer väl överens med vad Jeffmar (1987)

beskriver. Men vi analyserar detta närmare i temat avvikelser.

5:3 Tema 3: Olika situationer av pinsamhet. Detta tema valde jag att använda för att se vad intervjupersonerna skulle inrikta sig på för

sorts pinsamhet. Alla fokuserade på fysisk pinsamhet, som har med kropp och rörelse att göra.

D: ”Sen precis när taxin skulle komma så trampade jag snett med mina högklackade skor och

trillade precis när taxin stannar.”

Elias (Dahlgren & Starrin, 2004) menar att vi människor har känt mer och mer olust inför våra

kroppar desto mer civiliserat samhället har blivit. Han menar att desto mer vi höjer

skamribban desto mer självkontroll måste människan behärska.

18

C: ”Jag hade en baddräckt och den var antingen för stor eller för liten, tror nog för stor. Och

den ramlade ju ner.”

Enligt Elias (a.a.) kan vi aldrig helt kontrollera våran kropp och det är när den spelar oss ett

spratt som vi känner skam. Detta beror på att det inte är ett korrekt beteende att ramla, rapa

eller något annat som kroppen kan ställa till med. Det är något vi uppfostras till att tycka och

känna. Scheff (Dahlgren & Starrin, 2004) menar att skamkänslan utgör en informell

normövervakare, så att vi beter oss enligt samhällets föreskrivna normer. Att

intervjupersonerna förknippar pinsamhet/skam med det fysiska skulle enligt Elias (Dahlgren

& Starrin, 2004) och Scheff (Dahlgren & Starrin, 2004) bero på att vi uppfostras till att bete

oss enligt en samhällelig norm. Den största tabu i vårt samhälle är just det kroppsliga, det vi

har allra minst kontroll över.

5:4 Tema 4: Rädda situationen. A: ”Inombords känns det oj , därför att jag gjorde fel , men det är bara att fortsätta . och så

frågan vad tycker folk det är det som e pinsamt, man vet ju inte vad de tycker…om de tycker

något över huvud taget. Man försöker låtsas som ingenting”.

När en pinsam/skamlig situation uppstår försöker intervjupersonerna låtsas som ingenting,

genom att gå därifrån eller kanske skratta lite eller kommentera något om incidenten.

Detta beror på att vi människor vill visa våran bästa sida så vi slipper skamkänslan. Men när

vi hamnar i en situation där vi känner skam vill vi undvika att visa vad vi egentligen känner.

Det är nu vi använder oss av försvarsåtgärder (Goffman, 1998). Våra interaktioner är som ett

teaterframträdande, med publik, aktör, scen, kuliss och vi spelar alla olika roller inför olika

publik. Ibland kommunicerar vi något till våran publik som inte stämmer överens med våran

rollgestaltning. Det är så pinsamma situationer uppstår. Eller som Goffman (a.a.) kallar det

”incidenter”. Det är just det som intervjupersonerna upplever när de gör bort sig. Men trots

alla försvarsåtgärder i sådana situationer är det vanligast att den som gjort bort sig låtsas som

ingenting och helst ignorerar att någon ens är där (a.a.).

19

D: ”Nej jag skämtar bort det, typ säger gud vad klumpig jag är, vad håller jag på med, jag

skämtar bort det liksom. Så de märker nog inte att jag tycker det är pinsamt. Men jag tycker

ju det är pinsamt, men jag visar det ju inte”.

Detta stämmer med hur intervjupersonerna gör när de hamnar i en pinsam/skamlig situation.

På detta sätt slipper den bortgjorde de små antydningar som publik och utomstående kan ge

vid ett icke tillåtet beteende.

5:5 Tema 5: Pinsamhet med vänner och okända.

Vänner.

Intervjupersonerna anser det inte är pinsamt att göra bort sig inför sina vänner. De menar att

vänner känner man och med dem kan man vara sig själv. Men i alla interaktioner utför vi ett

framträdande inför en publik. Vi uppför oss olika beroende på situation, exempel om vi är

värd eller gäst på en tillställning. När vi umgås med våra nära vänner är vi bakom kulisserna

och det är här vi kan slappna av, ta av masken för en stund och vara oss själva. Men även om

vi är ”oss själva”, har vi alltid en roll att spela, för i en grupp måste olika roller finnas för att

den ska kunna fungera. Det är därför vi känner oss mer avslappnade med vänner, då vi

egentligen inte gör något framträdande för en publik utan vi spelar bara den rollen vi tilldelats

(Goffman, 1998).

A: ”Nej, men jag tror att det är, är pga. att man är mer avslappnad, att man vet vilka man

har med att göra om jag säger så. Och di kommer bara skratta gött inget annat och då är det

okej…”

B: ”Utan att skämmas, faktiskt. För då är du dig själv, du behöver inte spela, det är ju det.”

Vid interaktion med vänner har vi en föreställning om hur vi framstår i deras ögon, alltså

speglar vi vårat jag i andra människor, enligt Cooley (Dahlgren & Starrin, 2004). Då skam är

en emotion som är starkt kopplad till våra sociala band är det viktigt för individer hur andra

ser på oss. Men oftast är det vi själva som har en egen uppfattning om vad någon annan

individ tycker om oss. När intervjupersonerna speglar sig i sina vänners ögon har de en

uppfattning om att de är accepterade och omtyckta. Den uppfattningen skapar en trygghet då

20

pinsamma situationer uppstår, en trygghet att vännen fortfarande ser dig som den personen du

är och inte dömer dig efter den situationen du är i.

C: ”Jag tror nog att bland vännerna så kan man göra bort sig utan att känna att det är lika

hemskt för att du har redan gjort bort dig, dom känner dig redan, på något sätt kan man vara

lite mer människa och göra misstag.”

D: ”Ja men då är det inget pinsamt, då är det ju vänner som jag känner.”

Okända.

Intervjupersonerna känner skam/pinsamhet när en incident inträffar framför okända individer.

Det är något intervjupersonerna anser vara fruktansvärt pinsamt. När vi interagerar med

okända människor sker detta offentligt och Elias (Dahlgren & Starrin, 2004) menar vi har

uppfostrats till att vissa oskrivna normer gäller vid sådana tillfällen.

D: ”Då är det ju pinsamt att sitta där och man vet inte vad man ska göra, och man ska vara

så där fin och äta vackert. Då är det klart att det är pinsamt hela tiden.”

Det blir mycket pinsammare när en incident inträffar offentligt, bland okända än med vänner.

Detta beror på att intervjupersonerna inte har möjlighet att vidta någon försiktighetsåtgärd. De

har ingen möjlighet att välja sin publik och då fysisk pinsamhet inte alltid är så lätt att

kontrollera uppstår incidenter plötsligt (Goffman, 1998). Vi blir då extremt medvetna om alla

runt omkring oss, all denna publik. Vi har misslyckats med att styra det intryck vi ger andra

och det enda vi kan göra för att rädda situationen är att använda oss av försvarsåtgärder. Trots

att vi har många försvarsåtgärder att välja mellan så brukar vi inte använda oss av dem, utan

vi låtsas helt enkelt som ingenting, för att inte visa att vi känner skam/pinsamhet (a.a.).

C: ”Medan hos främmande så är det mer så att du vill visa det bästa av dig du vill visa att du

inte gör misstag.”

Intervjupersonerna har en attityd som gör att de tycker de själva avvikit från den tillåtna

normen, de känner skam/pinsamhet och de agerar i syfte att ta sig därifrån så fort som möjligt,

för att undgå att visa vad de egentligen känner (Jeffmar, 1987).

Varför bryr man sig mer om vad okända tycker?

21

Detta är intressant och jag undrar om det finns ett svar egentligen. Intervjupersonerna anser

det är pinsammare att göra bort sig inför okända människor än inför vänner. Det intressanta är

varför vi känner så, då det borde vara viktigare att imponera på vänner än någon man aldrig

mer kommer att träffa.

A: ”Ja vi gör tvärt emot. Varför vet jag inte… det är, tror allt rör sig om uppfostran, vi ska va

på ett visst sätt.”

Enligt Elias (Dahlgren & Starrin, 2004) består det moderna samhället av människor som lärt

sig vilka känslor som är tillåtna och inte tillåtna att ge uttryck för offentligt. Genom

uppfostran lär föräldrarna sina barn att känna skam när de gör något opassande. Denna

uppfostran sker offentligt då barnet inte följer de offentliga normerna. Detta kan vara en

förklaring till varför vi människor bryr oss mer om vad helt okända personer tycker om oss i

en pinsam situation. Vi lär oss att med nära och kära har vi större utrymme för misstag, det

gör inte så mycket om vi gör någon liten normöverträdelse. Men är andra människor med i ett

sådant tillfälle, blir vi tillrättavisade.

C: ”Den personen har sett dig i en timmer och av den timmen har tio minuter gått åt till att

göra bort sig. Då är tio procent av dig bara misstag, man dömer av vad man ser.”

Detta är skapandet av en attityd genom betingning (Jeffmar, 1987), vilken talar om för oss att

så här ska man uppföra sig annars tycke andra människor att du är konstig. Denna attityd

kommer stå fast så länge individen inte upplever kognitiv dissonans.

5:6 Tema 6: Nature/nurture. A: ”Måste vara man är formad så man ska inte göra nåt fel det är vad allmänheten förväntar

sig från en, det är ju det.”

Samtliga intervjupersoner anser känslan av skam/pinsamhet uppstår genom uppfostran. Enligt

Jeffmar (1987) betingas en attityd fram genom uppfostran. Civilisationsprocessen förändrar

vårat samhälle. De normbrytande beteenden som förr bestraffades genom aga, bestraffas idag

genom ett visat ogillande. Elias (Dahlgren & Starrin, 2004) menar att samhället bygger på att

22

dess invånare känner skam för då kan otillåtna känslouttryck elimineras och emotioner som

får visas kommer kontrolleras av individen, då vi alla vill passa in.

D: ”Det är inte meningen man ska göra bort sig, man får lära sig att man ska vara på ett

visst sätt och alla ska vara så jävla perfekta. Jag tror det är svårt att leva upp till det när man

blir äldre.”

Intervjupersonerna menar det är föräldrar och samhällets olika institutioner som formar oss

till att bete oss på ett inlärt vis. Då människan är en social varelse med behov av att känna

tillhörighet fogar vi oss för samhällets normer. Scheff (Dahlgren & Starrin, 2004) menar att vi

gör detta för att passa in och samhället hjälper till att få människan att vilja passa in genom att

uppmuntra ett ideal beteende. Det intressantaste med skam är att vi skäms för att vi skäms,

även om en pinsam situation inte kunde ha undvikits.

5:7 Tema 7: Det bästa med pinsamhet? Detta var en intressant fråga då intervjupersonerna blev lite fundersamma och undrade om det

finns något bra med pinsamhet. Men efter lite funderande kom de fram till att pinsamma

situationer kan leda till något bra ändå. 75 % av intervjupersonerna tyckte det bästa med

pinsamhet är att det kan leda till nya bekantskaper, medan 25 % ansåg man kan lära sig något

nytt av pinsamhet och kanske inte gör om det igen och att man kan skratta med sina vänner.

A: ”Kanske får nya vänner genom just den pinsamheten exempel, eller så tittar de ännu mer

snett på en.”

Goffman (1998) menar att skam är den viktigaste emotionen vid sociala interaktioner. Scheff

(Dahlgren & Starrin, 2004) menar att skam är den klart dominerande känslan av alla. Cooley

(Dahlgren & Starrin, 2004) menar skam upplevs när vi betraktar oss ur andras synvinkel.

Jeffmar (1987) menar att skam är en betingad känsla.

B: ”Att man får skratta.”

Elias (Dahlgren & Starrin, 2004) menar skam är en emotion vi lärt oss när vi ska känna

genom våran uppfostran. Men ingen av teoretikerna tar upp något positivt med skam. Ingen

23

säger något om att det kan ge ett gott skratt, att nya sociala relationer kan skapas från en

skamlig situation. Det visar mycket på varför intervjupersonerna blev lite ställda när de

tillfrågades vad de tycker är bäst med pinsamhet. Vi är helt enkelt inte vana att tänka på

pinsamhet/skam på ett positivt sätt, för vi har lärt oss att emotionen pinsamhet/skam är

negativ. Den uppkommer när vi gjort en normöverträdelse. Emotionen pinsamhet är en

normövervakare.

5:8 Tema 8: Det sämsta med pinsamhet? Intervjupersonerna tycker att det sämsta är just känslan som uppstår och att den egentligen är

så onödig. Men människan kan inte komma ifrån den känslan då vi genom uppfostran lärt oss

hur vi ska bete oss och fått en attityd inpräntad, som talar om för oss att vi ska känna skam när

vi gör en normöverträdelse (Jeffmar, 1987).

D: ”Det värsta är just det att man känner själv, jag vet ju att de andra kanske inte tycker man

är klumpig eller att man egentligen ska tycka de är pinsamt för att det är något naturligt. Men

det är just den här känslan man har själv, man vill bara försvinna.”

Människan strävar efter att uppföra sig enligt idealet och när vi misslyckas med att styra över

det intryck vi vill ge andra känner vi pinsamhet/skam. Oftast är vi ganska dåliga på att rädda

en sådan situation, vi låtsas helst som ingenting, allt för att inte visa vad vi egentligen känner

(Goffman, 1998). Då skam/pinsamhet är en emotion djupt förankrad i våra sociala band är det

lätt för samhället att manipulera fram önskade beteenden, genom skambeläggning av

oönskade beteenden.

5:9 Tema 9: Avvikelser. Det fanns bara två avvikelser. Men då avvikelser kan ge intressant information om materialet i

analysen så är det av stor vikt att analysera även de minsta avvikelserna.

Temat hur man ser på andra och sig själv i pinsamma situationer visade på en avvikelse.

Denna avvikelse uppkom i en av underfrågan. Jag lade fram ett scenario för

intervjupersonerna. Detta innebar att de står och ser när en individ går in i exempel en stolpe.

Intervjupersonerna har vetskapen att den olycksdrabbade vet att stolpen står där. Frågan var

24

hur de skulle reagera på ett sådant scenario. Alla intervjupersonerna tillskrev den bortgjorde

interna orsaker, då de beskrev denne som klumpig.

D: ”Nej men jag tittar väl, tänkte om det gick bra.”

Endast en tillskriver den bortgjorde externa orsaker, då intervjupersonen tycker synd om den

bortgjorde. Enligt Jeffmar (1987) tillskriver vi gärna andra människor interna orsaker då en

incident inträffar. Då denna intervjuperson tillskrev externa orsaker stämmer det inte med

Jeffmars (1987) teori.

En annan avvikelse uppstod i samma tema som ovan, men i underfrågan hur vi ser på oss

själva när vi gör bort oss.

C: ”Det var mitt fel men det var inte för att jag var klumpig, utan sen.”

Alla intervjupersonerna tillskrev sig interna orsaker, som att de är klumpiga, endast en

tillskriver sig externa orsaker. Enligt Jeffmar (1987) tillskriver vi oss själva externa orsaker

när incidenter inträffar och avvikelsen i analysen visar att detta stämmer med Jeffmars teori.

25

6. Slutsatser. Det första temat skulle belysa vad pinsamhet är. De slutsatser som dragits är att

pinsamhet/skam är en emotion. Det är en emotion som uppstår när vi gör bort oss inför andra.

Pinsamhet upplevs när vi speglar vårat jag i andras ögon. Det vi speglar är vad vi tror den

andre tycker om oss i en given situation. Då människan är en social varelse är våra sociala

band mycket viktiga för oss och dessa bygger vi upp genom att bete oss enligt de föreskrivna

normerna. Men när något pinsamt inträffar känner vi att våra sociala band är hotade, vi har

helt enkelt avvikit från normen. Det är därför som något blir pinsamt när andra ser på, inte när

man är helt ensam.

Det andra temat skulle belysa hur vi ser på oss själva och andra i en pinsam situation. Vi

uppför oss på ett taktfullt sätt när andra individer gör bort sig och tycker lite synd om den bort

gjorde. Vi tillskriver andra individer externa orsaker till varför de gjort bort sig istället för att

tycka de är klumpiga eller någon annan intern orsak. Men när vi själva gör bort oss tycker vi

att det var klumpigt, alltså tillskriver vi oss själva interna orsaker istället för att skylla på

exempel stenen som vi snubblade över.

Det tredje temat skulle belysa vilken sorts pinsamhet vi tycker är värst, vilken sorts pinsamhet

vi tänker på när vi talar om pinsamhet. Slutsatsen är att vi inriktar oss på fysisk pinsamhet.

Det fjärde temat skulle belysa om vi alltid försöker rädda situationen när en incident uppstår

och hur vi går tillväga. Analysen visar att intervjupersonerna vid incidenter alltid söker rädda

en situation. Detta för att de vill bibehålla det intryck de gav publiken och de utomstående

innan incidenten. Av analysen framkom att intervjupersonerna låtsas som ingenting när en

incident inträffar på en offentlig plats. Det är just en sådan försvarsåtgärd vi oftast använder

när en pinsam situation inträffar (Goffman, 1998). Det kan bero på att en fysiskt pinsam

incident är svår att ursäkta sig ur.

Tema fem skulle belysa om det finns skillnader i upplevelsen av pinsamhet när incidenter

inträffar med vänner eller okända. Av analysen framkom att intervjupersonerna tycker det är

pinsammare att göra bort sig inför helt okända människor än inför individer de känner. Ur

analysen kan utläsas att detta orsakas av våran uppfostran, där vi lärt oss hur vi ska bete oss

offentligt och vilka normer som gäller. Då denna uppfostran sker genom att exempel en

26

förälder visar ogillande när barnet gör någon normöverträdelse betingas en attityd om vad

andra tycker. Med nära och kära lär vi oss att vi har mer utrymme för att göra ”fel” än vad vi

har offentligt (Elias; Dahlgren & Starrin, 2004). Denna attityd lever kvar hos oss som vuxna

individer och det kan var en förklaring till varför vi bryr oss så mycket mer om vad okända

tycker än vad nära och kära gör. Att göra bort sig inför vänner tycker intervjupersonerna inte

är pinsamt. Detta kan bero på att när intervjupersonerna umgås med sina vänner är de bakom

kulisserna där de kan slappna av och ta av sig masken för en stund. Men det innebär inte att vi

är ”oss själva”, för i alla grupper spelar alla olika roller, det är så en grupp fungerar (Goffman,

1998). Men då vi framför vänner inte gör något egentligt framträdande har vi ingen social

fasad att upprätthålla utan endast en roll. Med okända stramar vi åt masken lite extra och är

fullt medvetna om de normer som ska upprätthållas.

Det sjätte temat har till syfte att besvara om pinsamhet uppkommer biologiskt eller genom

uppfostran. Analysen visar att emotionen pinsamhet inte är medfödd utan det är något vi

fostras till av de signifikanta andra och den generaliserande andre. Detta är möjligt då

människan är en social varelse med behov av att passa in och det är därför vi fogar oss för

samhällets normer (Elias, Dahlgren, 2004). Intervjupersonerna anser vi lär oss genom

uppfostran vad som är tillåtet och vad som är en normöverträdelse. De anser även vi påverkas

av samhällets institutioner samt vänner.

Det sjunde och åttonde temat skulle besvara vad som är bäst och sämst med pinsamhet. Det

sämsta med pinsamhet är själva känslan. Det bästa med pinsamhet är att det kan leda till nya

bekantskaper, ett gott skratt eller att man helt enkelt lär sig något av det. Vi kan inte komma

ifrån skamkänslan då det är en betingad attityd som får oss att känna, tycka och agera på ett

visst sätt i en given situation. Vi ser inte på pinsamhet/skam på ett bra sätt då vi lärt oss att det

enbart är dåligt. Allt som är skrivet om pinsamhet/skam beskriver det hemska med den

emotionen. Det förklarar för oss att skam/pinsamhet är en varning på hotade sociala band. Det

är kanske därför vi bryr oss så mycket om vad andra tycker, då vi är rädda för att hamna

utanför den sociala gemenskapen. Alla vill vi bli omtyckta och respekterade, det tror vi att vi

uppnått genom att uppföra oss som samhällsidealet.

De avvikelser som framkommit ur analysen gäller temat hur vi ser på andra och oss själva i en

pinsam/skamlig situation. När vi vet att den som gör bort sig vet att något står i vägen men

ändå går in i det tillskriver alla intervjupersonerna denne interna orsaker, som klumpig. Det är

27

bara en intervjuperson som tillskriver denne externa orsaker, då hon tycker synd om denne.

Denna avvikelse visar att alla inte känner och tycker likadant om en situation. Den andra

avvikelsen gällde hur vi ser på oss själva i en pinsam situation. Endast en intervjuperson

tillskrev sig externa orsaker när denne gör bort sig. Enligt Jeffmars (1987) teori stämmer det

avvikande svaret. Slutsats har dragits att det är genom uppfostran känslan av pinsamhet

betingas. Alla uppfostras vi i olika miljöer och det är kanske därför avvikelser har uppstått i

frågan om hur vi ser på oss själva och andra.

Syftet med uppsatsen var att ta reda på hur individer upplever pinsamhet. Det finns många

olika sorters pinsamhet. Men den fysiska pinsamheten är studiens inriktning. Det är även det

fysiska som intervjupersonerna tänker på när de talar om känslan av pinsamhet. Det kan bero

på det Elias (Dahlgren & Starrin, 2004) menar med civilisationsprocessen. Genom den har vi

fått mer och mer avsmak för det kroppsliga, vilket i dagens samhälle ska kontrolleras.

Pinsamhet är en emotion, vilken vi upplever när vi gör bort oss inför andra individer. Men

denna upplevelse gäller enbart när vi gör bort oss inför okända eller mindre bekanta individer.

Slutsatsen är att när vi speglar oss i en väns ögon upplever vi oss som accepterade och

omtyckta oavsett om vi gjort bort oss. Men när vi speglar oss i en främmande individs ögon

upplever vi att denne dömer oss. Det vi speglar i en okänd individs ögon när en incident

inträffar är vad vi egentligen tillskriver oss själva, nämligen interna orsaker till incidenten.

Men vi tycker gärna lite synd om andra när de gör bort sig.

Slutsatsen är att vi upplever pinsamhet för att det är en betingad attityd där vi inte får

överträda normerna för offentligt beteende. Det innebär att en individ som gör bort sig

offentligt upplever det som pinsamt, då vi har lärt oss att känna så i en given situation. Men vi

har även lärt oss att det är ofint att se ner på andra som gör bort sig. Känslan av pinsamhet är

betingad genom uppfostran och detta har gått som en röd tråd genom hela analysen. Då

uppfostran har nämnts av intervjupersonerna i mer eller mindre alla teman. Vi lär oss hur vi

ska känna när vi gör bort oss och hur vi ska agera beroende av om vi eller andra gör bort sig

(Jeffmar, 1987). Vi uppfostras till att uppleva emotioner av pinsamhet när vi gör bort oss

offentligt. Detta leder till att upplevelsen av pinsamhet får oss att tro att alla som såg

incidenten dömer oss på ett negativt sätt. Pinsamhet är en negativ känsla, som upplevs när

incidenter inträffar, eftersom vi tror att okända individer ser ner på oss. Men det vi tror att

andra tycker om oss vid en incident är egentligen bara en betingad attityd.

28

De slutsatser jag fått fram genom analysen kan jag inte använda för att generalisera hur

människor upplever pinsamhet. Men jag kan tala för dem jag intervjuat och säkerligen många

andra individer också. Då detta är en kvalitativ studie är det inte kvantiteten av svar som är av

störst vikt för mig. Då jag valde att använda mig av kvalitativa intervjuer för att samla in mitt

material kunde jag gå djupare under ytan. Jag kunde få fram hur individen själv upplever en

pinsam situation. Det var målet med studien och det har jag uppnått. Kortfattat kan jag säga

att emotionen pinsamhet upplevs som något negativ. Den emotionen uppstår när incidenter

sker inför okända individer. Enda anledningen till att vi upplever pinsamhet är att vi lärt oss

att i givna situationer ska vi känna denna emotion.

29

7. Diskussion Den slutsats jag kom fram till genom analysen är att pinsamhet/skam är en emotion som är

relationell, då den uppträder när andra är närvarande. Detta stämmer med Scheffs (Dahlgren

& Starrin, 2004) perspektiv, då han menar att pinsamhet/skam är en normövervakare som

talar om för oss när vårat beteende inte stämmer med samhällets ideal. Elias (Dahlgren &

Starrin, 2004) ide om civilisationsprocessen ger också en förklaring till varför

pinsamhet/skam är en relationell emotion. De slutsatser som genererades ur analysen var

mycket intressant. Jag var mest nyfiken på varför vi tycker det är så pinsamt att göra bort oss

inför okända individer, som vi aldrig mer kommer att träffa. Men jag fick inget egentligt svar

på den frågan av intervjupersonerna. Däremot var teorierna till mycket stor hjälp för att ge en

ide om varför. Något jag inte tänkt på var att våran uppfostran har mycket att göra med hur vi

reagerar på incidenter. Elias (Dahlgren & Starrin, 2004) talar om civilisationsprocessen. Jag

tycker det han säger låter rimligt. Ser man tillbaka i tiden var normerna annorlunda, vad som

var normalt då är inte normalt nu. Men jag tror människan alltid har anpassat sig till miljön

omkring sig för att passa in. Men desto mer civiliserade vi blir desto mindre tolereras

spontana känslor och känslouttryck. Tänk om vi inte blev uppfostrade till hur vi skulle

uppföra oss i givna situationer. Tänk om känslan av skam/pinsamhet inte existerade. Hur

skulle vi uppföra oss då?

Själva emotionen skam/pinsamhet föds vi inte med utan det är betingat genom uppfostran.

Man kan endast känna skam när den självbetraktande förmågan har utvecklats. Detta visar att

skamkänslan inte kan vara medfödd, då barn inte föds med en självbetraktande förmåga. Men

vi uppfostras till att känna den i givna situationer menar Cooley (Dahlgren & Starrin, 2004).

Det är enligt Elias (Dahlgren & Starrin, 2004) det moderna samhällets kontrollverktyg på dess

invånare. Jag tror han har rätt. Då människan är en social varelse, med behov av sociala band,

så borde våran största rädsla vara att hamna utanför gemenskapen. Om det stämmer så är ett

skamverktyg perfekt för att disciplinera människor. Det ger även en ide om varför vi tycker

det är så pinsamt att göra bort oss inför helt okända individer. Jag tror vi uppfostras offentligt.

Med det menar jag att i hemmet är det vissa normer som gäller, det är inte så farligt om man

råkar rapa vid matbordet. Men offentligt gäller striktare normer, det är inte tillåtet att rapa på

en fin middagsbjudning. Jag anser vi lär oss att det är tillåtet att göra några moraliska felsteg

med de nära och kära, men är man på en offentlig plats ska masken stramas till lite extra.

Offentligt ska man vara perfekt. Det är därför vi upplever en offentlig incident som så mycket

mer pinsam än en privat.

30

De avvikelser som framkom ur analysen har att göra med hur vi ser på oss själva och andra i

pinsamma situationer. Jag tycker att avvikelser alltid är intressanta, för de säger oss alltid

något, frågan är vad. Jag ville veta om det finns någon skillnad i hur vi ser på oss själva och

andra när incidenter inträffar. Med det menas hur vi ser på den som gör bort sig. Gällande den

frågan tycker jag Jeffmar (1987) beskriver det bra. Han menar vi tillskriver oss själva externa

orsaker vid en incident. Han menar vidare att vi tillskriver andra individer interna orsaker vid

en incident. En avvikelse uppkom när vi vet att den andra individen vet något står i vägen

men går in i det ändå. Alla tillskrev den individen interna orsaker, som att denne var klumpig.

Det var bara en intervjuperson som avvek genom att tycka synd om denne, alltså extern orsak.

Jag trodde inte det skulle uppstå några avvikelser på just den frågan. Men det fascinerande är

att det avvikande svaret faktiskt stämmer med vad Jeffmar (a.a.) säger om vilka orsaker vi

tillskriver andra vid incidenter. Den andra avvikelsen som framkom i analysen gäller hur vi

ser på oss själva när en incident inträffar. Alla tillskrev sig interna orsaker, utom en

intervjuperson som tillskrev sig externa orsaker. Även här stämmer det avvikande svaret med

Jeffmars (a.a.) teori. Jag tror inte Jeffmar (1987) har fel i sin teori, men det går inte att

generalisera hur vi ser på oss själva eller andra när incidenter inträffar. Men kanske är det så

att de som tillskrev sig interna orsaker vill framstå som bättre än vad de är. Jag menar att om

man tillskriver sig en intern orsak låter det bättre än om man skyller ifrån sig på att det var

stenens fel som låg i vägen. Men även de individer som tillskriver sig externa orsaker kanske

vill verka bättre än vad de är. Dessa individer kanske tycker det är bättre att skylla på något

annat, för att de inte vill framstå som exempel klumpiga. Det är svårt att få ett svar på frågan

om hur vi se på oss själva och andra vid incidenter. Jag vet inte varför avvikelser uppstod,

eller varför så få svar stämde med Jeffmars teori (1987). Slutsatsen av analysen visar tydligt

att vi tillskriver oss själva interna orsaker och andra externa orsaker. Enligt Jeffmar (a.a.) ska

det vara tvärtemot. Avvikelserna stämmer med Jeffmars teori (a.a.), medan majoritetssvaren i

avvikelserna inte stämmer. Jag vet inte vad detta beror på. Det kan vara att intervjupersonerna

vid tillfrågan vill framstå som bättre och tillskriver då andra externa orsaker, medan vi tar på

oss de interna själva. Det kan vara så att Jeffmar (a.a.) har fel. Eller så är det så att det inte går

att generalisera hur vi ser på oss själva och andra vid incidenter. Det kanske har med

uppfostran att göra. Elias (Dahlgren & Starrin, 2004) menar att vi lär oss hur vi ska bete oss

för att passa in i samhället. Även Jeffmar (1987) menar att vi alla har en betingad attityd om

hur vi ska agera i givna situationer. Hur vi ser på andra individer eller oss själva vid incidenter

har kanske att göra med vilken attityd våra signifikanta andra och generaliserande andre har

31

betingat fram. Jag tror att avvikelser uppstod i just den frågan eftersom vi har uppfostrats

olika när det gäller att skylla något på det interna eller det externa.

Enligt Goffman (1998) gör vi alltid ett framträdande när vi interagerar med andra. Då denna

studie är inriktad på fysisk pinsamhet är framträdandet av stor vikt. När en individ går på stan

gör denne ett framträdande. Jag menar att vi i ett sådant tillfälle uppför oss enligt de

föreskrivna normerna. Om individen plötsligt halkar och ramlar så uppstår en incident. I

individens framträdande ingick det inte att ramla. Detta blir då pinsamt och individen låtsas

om som om ingenting har hänt och skyndar därifrån. Jag tror att när vi gör bort oss fysiskt är

det relativt omöjligt att rädda situationen. Vi kan inte styra tillbaka publikens intryck till att

tycka vi är perfekta. Det är kanske därför det blir så pinsamt. Men analysen visar att

intervjupersonerna inte tycker något hemskt om den som gör bort sig, de tycker lite synd om

denne. Varför kan vi tycka synd om någon annan som gör bort sig, men inte om oss själva?

När man själv gör bort sig tycker man det är pinsamt, vi tror då att alla tycker vi är exempel

klumpiga. Om vi kunde projicera över våra egna tankar när någon annan gör bort sig till oss

själva när vi gör bort oss, kanske vi inte skulle tycka det är så pinsamt. Jag tror att det vi tror

att andra tycker om oss i en pinsam situation är vad vi egentligen tycker om oss själva. Även

om vi skyller på externa orsaker till incidenten så tycker vi fortfarande det är pinsamt att

exempel ramla mitt på stan. Alltså måste det vara så att vi reagerar på det vi är rädda att andra

ska tycka om oss. Vi har genom uppfostran lärt oss vad som är normenligt och inte. Jag tror

inte att en förälder blir arg på sitt barn för att det ramlar mitt på stan. Men det kan vara så att

föräldern omedvetet kollar runt, det är ju det vi gör som vuxna, kollar om någon såg. Det

kanske är en så liten detalj, som är omedveten för den som utför den, som påverkar oss så

starkt. Andra saker har vi genom uppfostran, verbalt fått lärt oss att så gör man inte, men det

är uppenbart varför vi tycker det är pinsamt.

Med våra nära och kära är det inte mycket som är pinsamt enligt mina slutsatser. Enligt

Goffman (1998) är vi i den bakre regionen när vi inte framträder på scen. Det är här vi kan

slappna av och ta av masken för en stund. Exempel på bakre regioner är sovrum, toalett,

personalrum mm. Men vi kan även skapa en avskärmning på offentligt plats. Som när några

vänner spelar brännboll på en gräsplan. Där avskärmar vi oss från allmänheten, just då

existerar inte människor runt omkring, även om de är precis där. Det jag menar är att vi

slappnar av med våra vänner, vi är i den bakre regionen. Jag anser att vi inte gör något

32

framträdande inför våra vänner. Därför är det inte pinsamt att göra bort sig inför dem. Vi

spelar självklart en roll, men alla har vi en roll att upprätthålla. Ett framträdande är något

annat. Visst har vi en viss roll vi ska hålla oss till när vi framträder, men när vi framträder gör

vi det för att imponera. Vi vill visa det bästa av oss själva, det mest samhällsideal beteendet

till publiken. Med vänner har vi tilldelats en roll för att gruppen ska fungera. Alla kan inte

vara ledaren i gruppen, men någon måste vara det. Vi verkar bry oss mer om vad okända

individer tycker om oss än vad våra vänner gör enligt resultatet. För att tolka Cooley

(Dahlgren & Starrin, 2004) handlar det egentligen inte om att vi inte bryr oss mindre om vad

våra vänner tycker. Det handlar om att vi speglar oss i andras ögon när vi interagerar med

andra. Men vad vi ser är inte vad den andre egentligen tycker eller tänker om incidenten och

oss. Det vi ser är vad vi själva tycker och tänker. Jag menar att när vi speglar oss i vännens

ögon känner vi oss accepterade och omtyckta. Men när vi speglar oss i en okänd persons ögon

är det attityden om hur vi ska bete oss offentligt med okända som tar över vad vi tror den

andre tycker om oss.

Mitt intresse för mellan mänskliga relationer och hur samhället påverkar dessa började när jag

läste Asplunds (1987) bok om hälsningsceremonier och mikromakt. Jag tycker det är

fascinerande hur vi kan få någon att känna sig illa till mods genom att inte besvara en

hälsning. Bara en så liten gest kan få en individ att känna emotionen pinsamhet. Asplund

(a.a.) talar inte primärt om känslan av pinsamhet när vi inte får en hälsning besvarad. Men det

var det jag tänkte på när jag läste Asplund (a.a.). Många av oss har säkerligen varit med om en

obesvarad hälsning. Den känslan som uppstår är någon form av pinsamhet/skam eller obehag,

Oftast ställer vi oss frågan varför? Eller vad har jag gjort den personen? Detta är makt på

mikronivå. Tänk då vilken makt samhället har över oss människor med sitt

disciplineringsverktyg. Ingen vill känna skam/pinsamhet och därför fogar vi oss för

samhällets normer. Desto mer vi fogar oss desto mer makt har samhället över oss. Det är trots

allt samhället som talar om för oss hur vi ska se ut, agera, tänka, tycka och mycket mer.

Focault (1993) menar att samhället utövar disciplinär makt, som kan liknas vid ett

generaliserat fängelse. Målet är att forma och producera individer som kan tjäna samhället på

bästa sätt. Han (a.a.) talar om ett panoptikon. Kanske det är samhällets mål, vi är i alla fall på

väg åt det hållet. Redan bestämmer de få över de många. Nästa steg kanske är att de få inte

bara bestämmer utan även övervakar massorna. Ett panoptikon vore ett idealt sätt att

kontrollera samhällsmedborgarna. Det är inte omöjligt då massorna fogar sig för den lilla

skara som har makten. Det är verkligen en skrämmande tanke.

33

Litteraturlista.

Andersen, H, Kaspersen, Lars Bo. (2003). Klassisk och modern samhällsteori. Lund:

Studentlitteratur

Asplund, J. (1987). Om hälsningsceremonier, mikromakt och asocial pratsamhet.

Göteborg: Korpen

Bauman, Z. (2006). Globalisering. Lund: Studentlitteratur

Berg, Lars-Erik. (1992). Den lekande människan: en socialpsykologisk analys av

lekandets dynamik. Lund: Studentlitteratur

Dahlgren, L & Starrin, B. (2004). Emotioner, vardagsliv och samhälle: en introduktion till

emotionssociologi. Malmö: Liber

Focault, M. (1993). Övervakning och straff. Lund: Arkiv

Goffman, E. (1998). Jaget och maskerna: en studie i vardagslivets dramatik. Stockholm:

Prisma

Jeffmar, C. (1987). Socialpsykologi – människor i samspel. Lund: studentlitteratur

Kvale, S. (1997). Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund: Studentlitteratur

Sennett, R. (2006). När karaktären krackelera., Stockholm: Atlas

Silverman, D. (2001). Interpreting qualitative data Methods for analysing talk, text and

interaction, London: Sage

Strauss, Anselm L. (1998). Basics of qualitative researschProcedures of developing

grounded theory. Thousand oaks: Sage

34