Annie Alm och Madeleine Åström

Sjuksköterskeprogrammet, 180 hp, Institutionen för vårdvetenskap

Självständigt arbete i vårdvetenskap, 15 hp, VKGV51, VT2017

Nivå: Grundnivå

Handledare: Anna Klarare

Examinator: Susanne Amsberg

Patienters erfarenhet av faktorer som hindrar eller främjar

egenvård vid diabetes typ 2

En litteraturöversikt

Patients’ experiences of barriers and promoters of self-care in

type 2 diabetes

A literature review

Sammanfattning

Bakgrund: Allt fler insjuknar i diabetes varje år och för att minska risken för

komplikationer av sjukdomen är egenvård nödvändigt. Sjuksköterskor har en viktig roll i

att stötta patienter och kompensera bristande egenvårdskapacitet. Intresset för detta ämne

väcktes då författarna uppfattat svårigheter hos patienter att sköta sin egenvård och de ville

därför identifiera verktyg för att kunna stötta dessa individer.

Syfte: Belysa patienters erfarenhet av faktorer som hindrar eller främjar egenvård vid

diabetes typ 2.

Metod: Litteraturöversikt där resultatet baseras på 13 vetenskapliga artiklar hämtade från

databaserna Cinahl Complete, Academic Search Complete, PubMed och Nursing & Allied

Health Database. Kvalitativa studier har varit i fokus för litteraturöversikten. Matriser har

använts för att sammanställa resultatartiklarna som sedan har analyserats och tematiserats.

Resultat: Flertalet faktorer framkom som kunde vara till hjälp eller förhindra individernas

egenvård. Dessa presenteras i två huvudteman; hindrande faktorer för egenvården och

främjande faktorer för egenvården. Egenvård vid diabetes typ 2 påverkades av både inre

och yttre förhållanden. Brist på motivation och förståelse för egenvården var ett

återkommande problem. Under huvudtemat främjande faktorer visas bland annat hur

coping, compliance och self-efficacy kunde påverka egenvården positivt.

Diskussion: Det framkom att individens självkänsla och sinnesstämning påverkar

egenvårdskapaciteten och möjligheten till förändring. Sjuksköterskor behöver få möjlighet

att förbättra sina kunskaper om livsstilsförändring och diabetesråd för att bättre kunna

stötta dessa patienter och själva få en större förståelse. Resultatet har delvis diskuterats

utifrån Orems omvårdnadsteori om egenvård.

Nyckelord: Diabetes mellitus typ 2, egenvård, Orem, hindrande faktorer, främjande

faktorer, erfarenheter.

Abstract

Background: Diabetes is an increasing problem and self-care is of great importance to

prevent complications. Nurses have an important role in supporting or compensating in

areas that the patient is not sufficient enough to self-manage. The interest in this topic

originated in several clinical encounters with patients showing self-care deficits and tools

for supporting these patients are in demand.

Aim: The aim of this literature review is to illuminate patients’ experiences of barriers and

promoters of self-care in type 2 diabetes.

Method: Literature review. The result is based on 13 scholarly articles. The articles were

identified from searching the databases Cinahl Complete, Academic Search Complete,

PubMed and Nursing & Allied Health Database. This literature review focused on

qualitative studies. A matrix method was used in compiling the results. The results were

then analyzed and categorized.

Results: Many factors affect individuals’ ability of self-care. These are presented in the

main themes: “Barriers” and “Promotors”. Both internal and external factors influence a

persons’ ability of self-care. A recurrent problem and barrier were lack of motivation and

understanding of the importance of self-care. Coping, compliance and self-efficacy have a

positive influence on self-care as demonstrated in the promotors theme.

Discussion: Self-image and a persons’ emotional state affect his or hers self-care

capacity and ability to change habits. Nurses need opportunities to improve their

knowledge and understanding about lifestyle and diabetes counselling in order to help these

patients. The results of this literature review were partially discussed using Dorothea

Orem’s “Self-care nursing deficit theory”.

Keywords: Diabetes mellitus type 2, self-care, Orem, barrier, promotor, experience.

Innehållsförteckning

INLEDNING .................................................................................................................................................... 1

BAKGRUND ................................................................................................................................................... 1

DIABETES .............................................................................................................................................. 1

EGENVÅRD ............................................................................................................................................ 2

Centrala begrepp inom diabetesvård.............................................................................................. 3

SJUKSKÖTERSKANS ROLL ...................................................................................................................... 5

PROBLEMFORMULERING ........................................................................................................................ 5

SYFTE ............................................................................................................................................................ 6

DOROTHEA OREMS TEORI OM EGENVÅRDSBALANS ....................................................................... 6

TEORI OM EGENVÅRD ............................................................................................................................. 6

TEORI OM EGENVÅRDSBRIST .................................................................................................................. 7

TEORI OM OMVÅRDNADSSYSTEM ............................................................................................................ 7

METOD ........................................................................................................................................................... 7

DATAINSAMLING .................................................................................................................................... 8

URVAL .................................................................................................................................................. 9

ANALYS ................................................................................................................................................. 9

FORSKNINGSETISKA ÖVERVÄGANDEN .............................................................................................. 10

RESULTAT .................................................................................................................................................. 11

HINDRANDE FAKTORER FÖR EGENVÅRDEN ............................................................................................ 11

Individens känslor och den oförutsägbara kroppen ...................................................................... 11

När familjen och det sociala livet utgör ett hinder ......................................................................... 13

Hur kultur och livsåskådning kan utgöra ett hinder ....................................................................... 13

En bristande vårdrelation .............................................................................................................. 14

FRÄMJANDE FAKTORER FÖR EGENVÅRDEN ............................................................................................ 15

Främjande copingstrategier .......................................................................................................... 15

Self-efficacy som en inre resurs ................................................................................................... 16

Familj och socialt liv som främjande faktor ................................................................................... 16

Den goda vårdrelationen .............................................................................................................. 17

DISKUSSION ............................................................................................................................................... 17

METODDISKUSSION.............................................................................................................................. 17

RESULTATDISKUSSION ......................................................................................................................... 18

KLINISKA IMPLIKATIONER ...................................................................................................................... 22

FÖRSLAG TILL FORTSATT FORSKNING ................................................................................................... 22

SLUTSATS ....................................................................................................................................................... 23

REFERENSFÖRTECKNING ...................................................................................................................... 24

BILAGA 1. ÄMNESINDELNING ......................................................................................................................... 30

BILAGA 2. SÖKMATRIS ............................................................................................................................ 31

BILAGA 3. MATRIS ÖVER URVAL AV ARTIKLAR TILL RESULTAT ................................................. 33

1 (37)

Inledning

Antalet patienter med diabetes mellitus typ 2 ökar i antal varje år och påträffas inom alla olika

vårdverksamheter. Diabetes innebär en daglig balansgång mellan intag av mat, fysisk aktivitet

och läkemedel och kräver mycket av individen. Egenvård, eller hjälp med egenvård, är

grundläggande för överlevnad och ett ansvar varje individ har. Egenvård kan beskrivas som

de aktiviteter en individ utför för att bevara hälsa och välbefinnande. Vi valde att belysa

erfarenheter av egenvård, då vi under vår verksamhetsförlagda utbildning träffat patienter

med diabetes mellitus typ 2 som haft svårt att sköta sin egenvård. Genom att ta del av vuxna

individers erfarenheter av egenvård och de livsstilsförändringar som följer kan vi identifiera

verktyg för att stötta dessa personer. Därför kommer fokus i litteraturöversikten att vara på

diabetes typ 2, eftersom de flesta som drabbas av denna form av diabetes är i vuxen ålder.

Bakgrund

Diabetes

Diabetes mellitus är en obotlig sjukdom som innebär ett kroniskt högt blodsocker (WHO,

2016). År 2014 beräknades 422 miljoner människor leva med diabetes och siffran ökar

ständigt. Diabetes uppstår när bukspottkörteln inte längre producerar tillräckligt av hormonet

insulin eller när kroppen inte längre kan tillgodogöra sig insulin på ett adekvat sätt.

Insulin har en mycket viktig funktion då det fungerar som en nyckel för kroppens celler att

kunna ta upp glukos från blodet och omvandla det till energi (Ericson & Ericson, 2012).

Glukos är den energi som kroppen behöver för att upprätthålla grundläggande kroppsliga

funktioner som kroppstemperatur, muskelarbete och hjärnfunktion. Hos en frisk person

anpassas insulinfrisättningen efter måltid och vid stigande blodglukoshalt. Bukspottkörtelns

betaceller frisätter insulin efter att ha känt av den aktuella blodglukoshalten. Diabetes kan

utvecklas om dessa betaceller i bukspottkörteln sjunker i antal eller om de minskar sin

produktion av insulin. Diabetes kan även utvecklas när insulinresistens uppstår i kroppens

insulinberoende vävnader. En brist i insulinproduktion eller insulinupptaget leder till att mer

glukos stannar kvar i blodbanan vilket ger ett högre blodsocker.

Det finns två huvudformer av diabetes, typ 1 och typ 2 (Ericson & Ericson, 2012). Typ 1

innebär att kroppen har en insulinbrist på grund av att kroppen förstör de insulinproducerande

betacellerna i bukspottkörteln. Den här formen av diabetes debuterar oftare hos barn och

ungdomar. Insjuknandet i diabetes typ 1 kan inte förebyggas, det har ofta ett snabbt förlopp

2 (37)

och behöver behandlas med insulin (http://www.idf.org; WHO, 2016). Typ 2 är den vanligast

förekommande typen av diabetes och innebär en försämring av kroppens förmåga att

producera eller att ta upp insulin (Ericson & Ericson, 2012). Insjuknandet i diabetes typ 2 kan

komma närsomhelst i livet och sker mer långsamt (WHO, 2016). Typ 2 kan i vissa fall

förhindras med förebyggande åtgärder eller behandlas med kost och fysisk aktivitet. För vissa

kan livsstilsförändringar räcka för att kroppens egen insulinproduktion ska vara tillräcklig

(Dammen Mosand & Stubberud, 2011). Grundläggande i diabetesbehandling är fysisk

aktivitet, kostbehandling, blodsockersänkande tabletter och/eller insulin.

En riskfaktor för att utveckla diabetes typ 2 är enligt Ericson & Ericson (2012) hög ålder.

När människokroppen blir äldre minskar muskelmassan och fettvävnaden ökar samt att den

fysiska aktiviteten ofta minskar. Glukosupptaget i muskel-, fett och levervävnad försämras

och leder till insulinresistens. Utöver stigande ålder som är en faktor vi inte kan påverka finns

det många riskfaktorer som individen själv kan styra över. Övervikt, ohälsosam kosthållning

och en stillasittande livsstil är ytterligare riskfaktorer för att utveckla diabetes typ 2. Ett för

högt blodsocker, hyperglykemi, under lång tid kan leda till många svåra komplikationer,

däribland hjärt- och kärlsjukdomar, ökad risk för stroke, blindhet, njursvikt och tidig död. För

att undvika de komplikationer som diabetes leder till krävs det att individen dagligen tar ett

ansvar över sin egenvård och gör de livsstilsförändringar som behövs (Tomlin &

Asimakopoulou, 2014).

En konsekvens av sjukdomen är att kroppen inte längre fungerar som den tidigare gjort

(Johansson, Almerud Österberg, Leksell & Berglund, 2015). Individen behöver lära sig hur

till exempel kost, träning och stress påverkar kroppen och blodsockret för att undvika

komplikationer. Dessutom lära sig att integrera diagnosen och de åtgärder som krävs i sitt

dagliga liv. Det kan vara svårt att tolka kroppens signaler då diabetes yttrar sig på så många

olika sätt. Symtomen för högt blodsocker förändras över tid och påverkas av det fysiska och

psykiska måendet.

Egenvård

Enligt Svensk MeSH finns de engelska synonymerna “self-care” och “self management” till

ordet egenvård (https://mesh.kib.ki.se). Ordet beskrivs betyda “Att själv genomföra

hälsovårdsåtgärder eller behandling som annars skulle ha utförts av hälsovårdspersonal.

Begreppet omfattar både egenvård och vård av närstående”. Definitionen för egenvård som

finns på Nationalencyklopedins hemsida lyder “de åtgärder som den enskilde själv kan vidta

3 (37)

vid enkla och vanliga symtom, sjukdomar och skador” (http://www.ne.se). Enligt Orem

(2001) innebär egenvård de aktiviteter som individer behöver utföra för att bevara hälsa och

kroppsfunktion.

Diabetes kan innebära att personen som drabbats behöver förändra sin livsstil och flera

gånger dagligen göra val som gynnar behandlingen och hälsan (Dammen Mosand &

Stubberud, 2011). För en person med diabetes kan egenvårdsaktiviteter till exempel innebära

att själv kontrollera blodsockernivån, genomföra fysisk aktivitet och planera måltider

(Collins, Bradley, O’Sullivan & Perry, 2009). I en studie av Moser, van der Bruggen,

Widdershoven och Spreeuwenberg (2008) beskrev deltagarna sin egenvård som ett sätt att

själva forma sina liv och anpassa de dagliga rutinerna efter sin sjukdom och råden de fått av

hälso- och sjukvårdspersonal. Enligt Toft (2010) är egenvården en viktig komponent i all

diabetesvård och något som patienten själv förväntas ta ansvar för och organisera med hjälp

av den information som denne tar in och sedan använder i vardagen.

Centrala begrepp inom diabetesvård

Inom diabetesvården används olika begrepp för att förklara patientens förmåga till egenvård

och följsamhet där empowerment, coping, compliance och self-efficacy förekommer (Funnell,

2012; Karlsen, 2013; Wikblad, 2012). Empowerment kan förklaras som att stötta patienten till

att själv kontrollera och hantera sin sjukdom (Funnell & Weiss, 2009). Som hälso- och

sjukvårdspersonal kan man inte tvinga någon att handla på ett visst sätt, utan här är syftet att

hjälpa patienten. Enligt Nationalencyklopedin innebär ordet empowerment “att stärka

individens möjlighet att bli mer självständig, kunna formulera sina egna mål och ta makt över

sitt eget liv” (http://www.ne.se).

Coping beskrevs av Audulv, Packer, Hutchinson, Roger och Kephart (2016) som de

strategier människan använder sig av för att hantera inre och yttre förhållanden. Synonymt till

begreppet coping använder Svensk MeSH “psykologisk anpassning” och menar att det

innebär en individs upplevelse av gynnsamma förändringar, vilka leder till anpassning och

förändrad inställning (https://mesh.kib.ki.se). Nationalencyklopedin beskriver coping som

olika strategier för att hantera påfrestningar och krav (http://www.ne.se).

I en studie av Collins, Bradley, O’Sullivan & Perry (2009) undersöktes olika coping-

strategier hos patienter med diabetes. I studien kunde tre olika patienttyper urskiljas, där

coping-strategin påverkade graden av egenvård. En variant innebar att patienten accepterat

ansvaret för egenvården och hade förändrat sina vanor. Denna patienttyp såg inte sin diabetes

som en sjukdom eller ett hinder. En annan patienttyp hanterade sin egenvård genom att

4 (37)

använda rutiner och struktur som coping-strategi. Stödet från familj och hälso- och

sjukvårdspersonal var viktigt för dessa patienter. Den sista typen av patient tog inget ansvar

för egenvården och utförde inte de åtgärder som förväntades utav dem. Motivationen

saknades för att göra den egenvård som var nödvändig trots insikt om risken för

komplikationer.

Compliance definieras av Nationalencyklopedin som “medgörlighet, följsamhet, uttryck

för hur väl en patient följer en ordination, speciellt en läkemedelsföreskrift”

(http://www.ne.se). Enligt Svensk MeSH är definitionen av “Patient compliance” eller

“Patientföljsamhet” följande: “Frivillig kooperation när patienten följer föreskriven

behandling” (https://mesh.kib.ki.se). “Ordinationsföljsamhet” och “Terapiföljsamhet” lyfts

även de som synonymer. Enligt en studie av Moser et al. (2008) följde individer föreskriven

behandling på olika sätt. En del individer följde behandlingsråd slaviskt och skapade därmed

nya rutiner i sina liv. Andra var mer noggranna i början av behandlingen och anpassade sedan

behandlingen efter sin vardag alternativt tappade motivationen att fortsätta och återgick till

gamla vanor.

Enligt Cushing och Metcalfe (2007) innebär begreppet compliance i vilken utsträckning

som patienten följer hälso- och sjukvårdens råd och fullföljer behandling. Vilket kan innebära

att patienten hamnar i ett underläge gentemot hälso- och sjukvårdspersonal då denne passivt

skall följa de råd som ges och ingen direkt dialog uppnås. Nyare begrepp som till viss del

ersatt compliance är adherence och concordance. Dessa är mer inriktade på att göra patienten

delaktig i sin behandling. Concordance innebär en enighet mellan patient och hälso- och

sjukvårdspersonal kring beslut rörande behandling, där patientens ståndpunkt har en central

roll.

Begreppet self-efficacy handlar om en persons tro till att hen har förmåga och styrka till att

handla på ett visst sätt i olika situationer (Faskunger, 2013). Att tro på sin förmåga att kunna

handla rätt innebär att i större utsträckning också göra det. Att ha self-efficacy är en viktig del

i att kunna förändra ett beteende. Personer med stark self-efficacy tog sig lättare igenom

hinder och svårigheter med att sköta sin sjukdom medan en person med svag self-efficacy

hade svårare att hantera motgångar (Phillips, 2015). Svensk MeSH definition på begreppet är

“självförmåga” (https://mesh.kib.ki.se).

5 (37)

Sjuksköterskans roll

I den etiska koden för sjuksköterskor, framtagen av International Council of Nurses (2012),

beskrivs fyra grundläggande ansvarsområden. Dessa handlar om att främja hälsa, förebygga

sjukdom, återställa hälsa och lindra lidande. Vård ska utföras med respekt för alla människors

lika värde och ska respektera människors rätt till liv och egna val.

Sjuksköterskan har en viktig roll i att stötta patienten genom omvårdnad och förebyggande

åtgärder samt att på ett individanpassat sätt utbilda och handleda patienten (Svensk

Sjuksköterskeförening, 2014). Utöver adekvat medicinsk behandling kan patienten behöva

rådgivning och stöd för att klara vardagen.

Enligt en studie av Jallinoja et al. (2007) menade hälso- och sjukvårdspersonal att det i

huvudsak var patienten själv som ansvarade för beteendeförändringar för att förbättra sin

hälsa. Avsaknad av motivation hos patienten kunde vara ett stort problem eller hinder i

behandlingen. Ofta hade patienten kunskap om sin sjukdom eller komplikationer, men viljan

att förändra ett beteende fattades ändå. Hälso- och sjukvårdspersonalen i studien ansåg sig ha

ett ansvar i att informera patienten om risker och stötta patienten till en förändring. För att

kunna göra detta krävdes kunskap. En del av deras arbete var att informera och utbilda

patienten i livsstilsfrågor för att uppmuntra förändring, men hälso- och sjukvårdspersonalen

ansåg sig ha bristfällig kunskap i detta.

I och med det växande antalet personer med diabetes typ 2 (WHO, 2016), påträffas dessa

personer inom all typ av hälso- och sjukvård (Dammen Mosand & Stubberud, 2011). Det är

därför viktigt att alla sjuksköterskor har goda kunskaper om sjukdomen för att kunna stötta

dessa patienter. Målet med diabetesvården är att bevara patientens livskvalitet och att

åstadkomma en stabil blodsockernivå för att undvika komplikationer (Insulander, Seijboldt,

Stenbäck, Printzell & Edholm, 2015). Sjuksköterskans uppgift är att stötta patienten där

egenvården brister. Om sjuksköterskan stödjer, delvis kompenserar eller helt kompenserar

patientens egenvård beror på patientens egna resurser och förmågor (Dammen Mosand &

Stubberud, 2011).

Problemformulering

Antalet patienter med diabetes ökar ständigt och sjukdomen kommer i framtiden bli en allt

vanligare orsak till att människor dör. Med rätt behandling och egenvårdsåtgärder kan

komplikationer av sjukdomen förebyggas. Sjuksköterskor har ett ansvar i att stötta patienter

till en effektiv och individanpassad egenvård som går att tillämpa i deras egen vardag. Genom

6 (37)

att undersöka vad som kan vara till hjälp och vad som kan utgöra hinder kan sjuksköterskor få

verktyg att använda för att stötta patienter till att tillämpa sina kunskaper praktiskt. För att

minska risken för komplikationer och för tidig död krävs det att individen tar ansvar för sin

egenvård och de livsstilsförändringar som behöver göras. Svårigheter att utföra sin egenvård

kan leda till ett behov av olika åtgärder där sjuksköterskan har en viktig roll att stödja och

kompensera den bristande kapaciteten hos individen. Som framtida sjuksköterskor anser vi

det vara viktigt att veta hur patienten upplever sin egenvård och vad som påverkar de val som

görs.

Syfte

Syftet var att belysa patienters erfarenhet av faktorer som hindrar eller främjar egenvård vid

diabetes typ 2.

Dorothea Orems teori om egenvårdsbalans

Dorothea Orems teori om egenvård handlar om människors förutsättningar eller behov av stöd

till egenvård (Wiklund Gustin & Lindwall, 2012). Alla människor har behov som rör både det

fysiska och sociala livet. Dessa kallas de åtta universella egenvårdsbehoven och rör

exempelvis födointag och balansen mellan vila och aktivitet. Dessa behöver tillgodoses för att

uppnå hälsa. Utöver dessa kan olika sjukdomar eller skador ge ytterligare egenvårdsbehov.

Orems teori “Self-care Deficit Nursing Theory” består av flera delteorier som tillsammans

bildar en helhet, där målet är att uppnå egenvårdsbalans. De olika delarna är enligt Orem

(2001) egenvård/Theory of self-care, som rör en människas förmåga till att ta hand om sig

själv; egenvårdsbrist/Theory of self-care deficit, där olika faktorer kan försvåra förmågan till

att utföra egenvård och sist, omvårdnadssystem/Theory of nursing system, som beskriver

patientens omvårdnadsbehov. Teorin visar vilken roll sjuksköterskan bör ha i patientens vård.

Litteraturöversiktens resultat kommer i diskussionsavsnittet att kopplas till Orems teori om

egenvård och dess komponenter.

Teori om egenvård

En vuxen människa har förmågan att själv fatta beslut och göra åtgärder som främjar den egna

hälsan och de egenvårdsbehov som finns (Orem, 2001). Egenvård är något alla människor

behöver utföra eller låta någon annan utföra åt en för att fungera och utvecklas som människa

(Orem, 2001; Wiklund Gustin & Lindwall, 2012). Hur väl människan hanterar egenvården

7 (37)

kallas för egenvårdskapacitet. Egenvårdskapaciteten är beroende av den egna kunskapen,

erfarenheten och måendet, vilket innebär att den kan stärkas och utvecklas, men även minska.

Teori om egenvårdsbrist

Alla individer har olika egenvårdsbehov, beroende på livssituation och hälsa (Orem, 2001).

Då en människa inte kan hantera sina grundläggande egenvårdsbehov uppstår det en obalans

mellan de krav som finns för att uppnå god hälsa och det som personen klarar av att utföra

(Orem, 2001; Wiklund Gustin & Lindwall, 2012). Då en människas egenvårdskapacitet inte

räcker för att fylla dessa behov uppstår en egenvårdsbrist. Det innebär att de områden som

brister behöver stödjas upp av olika kompenserande system.

Teori om omvårdnadssystem

Det som kan göras vid obalans, med hjälp av olika kompenserande system, är att skapa

förutsättningar för att människan skall kunna hantera sin egenvård (Orem, 2001; Wiklund

Gustin & Lindwall, 2012). Människor kan behöva olika mycket stöttning i sin vardag. Orems

omvårdnadsteori beskriver tre nivåer i det kompenserande systemet. Sjuksköterskan kan ha en

stödjande funktion, då en individ klarar av eller lär sig att utföra egenvården. Viktiga personer

i individens omgivning kan även få stöd och finnas till hjälp för individen. Då individen själv

och omgivande personer inte klarar detta behövs det mer omfattande professionell hjälp.

Sjuksköterskan får här en delvis kompenserande roll, för att individens egenvård ska bli

fullständig. I det sista steget har sjuksköterskan en helt kompenserande roll, då individen

behöver grundläggande hjälp med sina basala behov.

Metod

För att belysa detta ämne valde författarna att göra en litteraturöversikt. En litteraturöversikt

ger en överblick över området och en möjlighet att göra en beskrivande sammanställning av

den forskning och det kunskapsläge som finns (Friberg, 2012).

Litteraturöversikten har inspirerats av en deduktiv ansats, om man ser till syfte och resultat.

Då författarna hade en viss förförståelse för de svårigheter en person med diabetes kan gå

igenom, fanns antagandet att vissa faktorer påverkar egenvården främjande eller hindrande.

Deduktiv ansats innebär att studien utgår ifrån ett antagande som baserats på tidigare

forskning eller kunskap (Priebe & Landström, 2012).

8 (37)

Datainsamling

Författarna började med att göra en litteratur- och artikelsökning för att få ett underlag kring

ämnet de ville belysa. Efter diskussioner författarna emellan enades de om vilken inriktning

denna litteraturöversikt skulle ha och kom fram till sökord. Sökorden som användes kommer

från författarnas förförståelse och inlästa kunskap av egenvård och diabetes. Nya sökord

såsom self-efficacy dök även upp under arbetets gång. Dessa användes i Svensk MeSH och

registret för ämnesord i databaserna. Svensk MeSH är en vokabulär med medicinska termer

som används för att hitta sökord som kan ge relevanta resultat i olika medicinska databaser

(https://mesh.kib.ki.se/).

Sökorden som valdes var: Diabetes mellitus type 2, self-care, self-efficacy, Orems self-care

model, patient compliance, qualitative, coping, healthcare management, diabetes type 2,

patient experience, patient views, barriers, facilitators, illness och patient perspective där de i

sökningarna kombinerades på olika sätt (bilaga 2). Artiklar söktes i databaserna CINAHL

Complete, Nursing & Allied Health Database, Academic Search Complete och PubMed.

Sökningarna begränsades till engelsk text, artiklar från åren 2006-2017 för att få ett stort urval

men ändå med relevanta resultat, artiklar där full-text var tillgängligt och endast artiklar som

var peer-reviewed. Enligt Karlsson (2012) samt EBSCOhost, som tillhandahåller databaser

som författarna använt, betyder peer-reviewed att artikeln är granskad av experter i samma

vetenskapsområde

(https://help.ebsco.com/interfaces/CINAHL_MEDLINE_Databases/CINAHL/definition_of_p

eer_review_CINAHL). Det kan därmed användas som en kvalitetssäkring. Sökorden

kombinerades på olika sätt genom att använda så kallad boolesk söklogik. Det innebär att

sökningar antingen kombinerar sökord, med AND, söker på det ena eller det andra sökordet,

OR, eller utesluter ett specifikt sökord, NOT (bilaga 2).

Författarna valde att främst fokusera på artiklar med kvalitativ metod, då syftet med

litteraturöversikten var att ta del av patienters erfarenheter av sin egenvård. Därför använde

författarna sökordet ”qualitative”. I den kvalitativa metoden vill forskaren studera upplevda

erfarenheter av ett fenomen, utan att lägga någon värdering i vad som är rätt eller fel

(Henricson & Billhult, 2012). Data som samlas in är deltagarnas uttryckta ord och

beskrivningar av det studerade fenomenet. För att få ett kompletterande perspektiv på

erfarenheten av egenvård inkluderades även en kvantitativ artikel samt en med mixad metod.

Den kvantitativa metodens data uttrycks i numeriska tal och ger därför ingen

upplevd beskrivning av det studerade fenomenet (Billhult & Gunnarsson, 2012).

9 (37)

Urval

Urvalet av resultatartiklar baserades på att resultaten skulle ha ett tydligt patientperspektiv

kring egenvård av diabetes typ 2. Författarna önskade ta del av artiklar från olika länder, där

deltagarna haft olika förutsättningar för egenvård, för att kunna få ett så brett perspektiv som

möjligt. Därför gjordes inga begränsningar vad gäller artiklarnas ursprung. Intresset för det

mångkulturella perspektivet kommer från samhället författarna lever och kommer att verka

som sjuksköterskor i, där det bor människor från olika kulturer och länder. Författarna har

därför valt att belysa denna aspekt i litteraturöversikten.

Alla titlar i resultatlistan lästes och vid för ämnet relevanta titlar lästes även abstrakt. Då

abstrakt motsvarade syftet för litteraturöversikten lästes även hela artikeln. Därefter togs det

ställning till om artikeln kunde inkluderas i litteraturöversikten eller om den skulle sållas bort.

Resultatet av artikelsökningarna presenteras i bilaga 2.

Analys

Författarna har använt sig av Friberg (2012) för att granska artiklarnas kvalitet och avgöra om

de ska inkluderas i litteraturöversikten. Till exempel kontrollerades att studiernas syfte och

metod är tydligt beskrivna. Författarna diskuterade kring hur artiklarna svarade till

litteraturöversiktens syfte och hur data analyserats. Artiklarna lästes även vid flertalet

tillfällen för att få en bättre bild av de resultat som presenterats. Analysprocessen förklaras i

figur 1.

De valda resultatartiklarna sammanfattades kortfattat i ett dokument, enligt Fribergs (2012)

analysmetod, där de försökte se helheten i resultatet och beskriva det med stödord. Detta för

att se vilka teman som kunde urskiljas. Artiklarna förseddes med stödord som sedan delades

upp i främjande faktorer och hindrande faktorer då författarna inspirerats av den deduktiva

metoden och påbörjat denna litteraturöversikt med antagandet att resultatet skulle visa och

redovisas som hindrande och främjande faktorer. Dessa stödord skrevs upp på en

whiteboardtavla och kopplades sedan samman till olika områden såsom familj, coping och

kultur. Sedan lästes artiklarna om igen och nya förklarande ord skrevs upp i en tabell (bilaga

1) och kontrollerades mot de som uppkommit i den första analysen. Tabellen användes även

som ett redskap för att skriva resultatet. Författarna sökte efter likheter och skillnader i

artiklarnas resultat genom att använda tabellen (bilaga 1) och påbörjade därefter en

10 (37)

sammanställning av resultatet. För att kunna ge en tydlig överblick av de utvalda artiklarnas

resultat utformades en matris med korta sammanfattningar (bilaga 3).

Figur 1.

Forskningsetiska överväganden

Större delen av artiklarna som använts har prövats enligt etiska regler från artiklarnas

respektive land. I de fall då detta inte tydligt framgått har författarna genom diskussion och

reflektion kommit fram till vissa kriterier för denna litteraturöversikt. Dessa rör hur

rekryteringen av deltagare har gått till samt att de ansvariga för studierna inte är inblandade i

deltagarnas vård, då det kan innebära en beroendeställning mellan patient och vårdgivare och

en känsla av tvång hos deltagarna. Enligt CODEX bör det i studier framgå för deltagarna att

de deltar i en studie, att de ska lämna samtycke samt kunna avbryta sitt deltagande

(http://www.codex.vr.se/forskningmanniska.shtml).

Forskningsetikens roll är att försvara människors grundläggande rättigheter och skydda de

personer som deltar i forskningen (Kjellström, 2012). Forskningsetiken har även ett syfte i att

värna om samhällets syn på forskning för att fortsatt kunna utveckla vetenskapen.

Då artiklarna i denna litteraturöversikt är skrivna på engelska, reflekterade författarna kring

hur ord och texter som helhet skulle tolkas, då engelska inte är författarnas modersmål.

Nationalencyklopedins uppslagsverk har använts för att översätta engelska ord och även som

ordbok för att få den korrekta vetenskapliga beskrivningen av olika begrepp

(http://www.ne.se). Även svensk MeSH har använts som ordbok (https://mesh.kib.ki.se/).

Författarna har lagt ned mycket eftertanke kring återgivningen av resultatet för att minska

risken för feltolkning och att data vinklas efter författarnas egna åsikter. För att undvika

Andra analys

Omläsning Ny ämnesindelning i en

tabell Jämförelse av analyser

Första analys

Sammanfattning Tematisering Uppdelning i främjande och hindrande faktorer

Urvalsprocess

Urval Läsning

11 (37)

plagiat har författarna gjort ansträngningar för att uttrycka sig med egna ord samt gjort tydliga

källhänsvisningar. För att kunna återge ett trovärdigt resultat utan falsifiering, har båda

författarna läst alla resultatartiklar och diskuterat kring innehållet och vad det kan tänkas

betyda.

Resultat

Litteraturöversiktens resultat baseras på 13 vetenskapliga artiklar. Artiklarnas resultat

kommer att presenteras i form av två huvudteman: Hindrande faktorer för egenvården och

Främjande faktorer för egenvården.

Hindrande faktorer för egenvården

Många faktorer hade negativ inverkan på egenvården vid diabetes typ 2 då individen

påverkades av både inre och yttre förhållanden. Brist på motivation och förståelse för

egenvården var ett återkommande problem. De hindrande faktorerna har delats in i följande

underteman; Individens känslor och den oförutsägbara kroppen, När familjen och det sociala

livet utgör ett hinder, Hur kultur och livsåskådning kan utgöra en barriär och En bristande

vårdrelation.

Individens känslor och den oförutsägbara kroppen

Det var en utmaning att leva med diabetes, då det påverkade individen fysiskt, emotionellt

och socialt, vilket kunde göra det svårt att hantera vardagen (Carolan, Holman & Ferrari,

2014). Vid diagnostillfället var det vanligt att känna oro och rädsla inför sin nya livssituation

och de komplikationer sjukdomen kunde innebära (Bhattacharya, 2012; Carolan et al., 2014;

Lundberg & Thrakul, 2012; Shaw, Brown, Khan, Mau & Dillard, 2012). Dessa känslor kunde

finnas kvar även senare i sjukdomsförloppet. Flera individer kände en hjälplöshet och var

rädda för att tappa kontrollen (Li, Drury & Taylor, 2013). Det fanns en oro för hur

omgivningen skulle reagera och om deras relationer till andra skulle påverkas (Bhattarachya,

2012; Li et al., 2013).

Individer uttryckte svårigheter med compliance då diabetes inte alltid yttrar symtom och

detta försvårade egenvården då sjukdomen kunde upplevas ”osynlig” (Booth, Lowis, Dean,

Hunter & Mckinley, 2013; Lundberg & Thrakul, 2012; Rahim-Williams, 2011; Shen,

Edwards, Courtney, Mcdowell & Wei, 2013). Ett exempel var att individer slutade ta

mediciner när de började må bättre igen (Lundberg & Thrakul, 2012; Shen et al., 2013). De

12 (37)

kunde känna en brist på frihet och att de var slavar under sin sjukdom (Graffigna, Barello,

Libreri & Bosio, 2014). Det kunde vara svårt att motivera sig till egenvården då det sågs som

ett måste eller tvång, individer hade inte ork och sköt fram sådant som träning och

medicinering (Song, Lee & Shim, 2009). Deras situation upplevdes begränsa dem och var

något som upplevdes som påtvingat. För att bryta sig fri från detta tvång kunde individerna

försöka fly från ansvaret. En del uttryckte en uppgivenhet vilket resulterade i minskad

ansträngning att kontrollera egenvården, de förlitade sig istället på bön och högre makter

(Ebrahim, De Villiers & Ahmed, 2014; Li et al., 2013). De kände att de skulle dö oavsett hur

de skötte sin egenvård (Ebrahim et al., 2014). Det var svårt att genomföra de

livsstilsförändringar som krävdes om individen inte känslomässigt accepterat sin diagnos. Fler

svårigheter till compliance var bland annat fysisk smärta och rädsla för nålar (Li et al. 2013;

Rahim-Williams, 2011). Den fysiska aktiviteten begränsades av olämplig miljö, väder, ålder,

tidsbrist och fysiska begränsningar (Bhattacharya, 2012; Booth et al. 2013, Li et al., 2013;

Rahim-Williams, 2011).

Äldre människor med diabetes typ 2 kan ha stora svårigheter med att förändra invanda

rutiner och levnadsvanor (Bhattacharya, 2012; Booth et al. 2013; Shen et al., 2013). Att

behöva ge upp omtyckt mat nämndes som en svårighet av flera, även hos de yngre (Ebrahim

et al., 2014; Rahim-Williams, 2011). Det var svårt att motivera sig till att följa ett bestämt

schema och då maten upplevdes vara tråkig (Booth et al. 2013). Känslor av sorg och orättvisa

kunde lätt uppstå i samband med diagnos och att ständigt behöva tänka på kosten (Carolan et

al. 2014).

Hur individer såg på sig själva var starkt kopplat till hur egenvården hanterades (Oftedal,

Karlsen & Bru, 2010; Reisi et al., 2016). En sämre självkänsla kunde ge ett sämre

egenvårdsbeteende, då det påverkade vilka val som gjordes. Individer kunde efter diagnos

identifiera sig med sin sjukdom och gjorde skillnad på vilka de var före och efter

diagnostillfället, självbilden kunde alltså påverkas negativt av diagnosen (Graffigna et al.,

2014). Flera individer hade vid diagnostillfället inte trott på sin egen förmåga att göra de

livsstilsförändringar som krävdes, det kändes ogenomförbart (Bhattacharya, 2012; Booth et

al, 2013). Den negativa självbilden fick dem att känna hopplöshet och att komplikationer var

oundvikligt. En känsla av att inte kunna kontrollera sitt liv och att ha en oförutsägbar kropp

kunde leda till brist på hopp och motivation (Li et al., 2013). Individer som accepterat sin

situation kunde även känna ensamhet och utanförskap i sin egenvård, då de förstod att det

stora ansvaret låg på dem själva (Bhattacharya, 2012; Carolan et al., 2014).

13 (37)

När familjen och det sociala livet utgör ett hinder

Enligt Bhattacharya (2012) och Carolan et al. (2014) uttrycktes en oro för att familjen skulle

påverkas negativt av individens sjukdom och livsstilsförändringar. De ville inte bli en börda

för sin familj. Flera kvinnor i olika studier uttryckte hur familjeroller även kunde begränsa

egenvården, till exempel att behöva ta hand om barnbarn och laga mat till familjen (Li et al.,

2013; Shen et al. 2013; Song et al., 2009). Att hålla sig till lämplig kost var svårt då familjen

kunde ha en bristande förståelse för vad det innebar och inte ville äta detsamma som

individen med diabetes (Booth et al., 2013; Ebrahim et al., 2014; Shaw et al., 2012; Shen et

al., 2013). Exempelvis vid helger och helgdagar kunde det vara svårt att stå emot frestelsen att

unna sig något då övriga familjen åt annan mat. Traditionell mat, som tyvärr kunde vara

olämplig för en diabetiker, hade en viktig roll i både kulturen och det sociala livet och

utgjorde en stor del av familjelivet (Carolan et al., 2014; Li et al., 2013; Shen et al., 2013;

Song et al., 2009). Individer beskrev ett behov av att inte bli socialt stigmatiserade och en

önskan att höra till en gemenskap trots sina särskilda behov då kosten kunde vara en stor del

av det sociala livet (Bhattacharya, 2012; Oftedal et al., 2010). I sociala sammanhang med

andra människor som inte behöver tänka på kostriktlinjer kunde det vara svårt att tillämpa

dessa för sig själv och flera uttryckte att det sociala livet förändrats efter diagnosen (Carolan

et al., 2014; Graffigna et al., 2014; Shaw et al., 2013).

Det tog mycket tid i vardagen att planera, förbereda och tillaga måltider vilket försvårade

compliance (Carolan et al. 2014). För vissa individer var det nödvändigt att arbeta för att

försörja familjen, och de uttryckte hur arbetet tog tid ifrån egenvården (Lundberg & Thrakul,

2012; Oftedal et al., 2010). Egenvård vid diabetes innebar utgifter för sådant som

blodsockermätare, teststickor och mediciner, vilket många inte hade råd med (Li et al., 2013;

Rahim-Williams, 2011; Shen et al., 2013). En del nämnde att en hög kostnad för hälsosam

mat gjorde det svårare att göra sundare kostval (Rahim- Williams, 2011).

Hur kultur och livsåskådning kan utgöra ett hinder

Livsåskådningen kunde utgöra ett hinder för egenvården (Bhattacharya, 2012). Några

individer uttryckte en tro på att högre makter styrde hälsan och livet. De följde därför inte

hälso- och sjukvårdspersonalens rekommendationer för egenvården. Egenvårdsråd

individerna fick från vården kunde även strida mot grundläggande uppfattningar i deras

livsåskådning (Ebrahim et al., 2014). I studien av Lundberg & Thrakul (2012) var det en del

av den thailändska kulturen att inte störa läkaren och individerna ville gärna ha en harmonisk

14 (37)

relation till densamme, vilket innebar att de gärna sa det som läkaren ville höra. Exempel var

att de lät bli att äta söta frukter veckan innan läkarbesöket eller att de svarade läkaren att de

genomfört de livsstilsförändringar som föreslagits dem, trots att de inte gjort det. Ett annat

exempel hur kulturen kan försvåra egenvården är från en studie i Korea där alkohol nämns

som något man förväntas acceptera som ett tecken på gästfrihet i en social situation (Song et

al. 2009).

En bristande vårdrelation

Individerna uttryckte ett hinder i kontakten med hälso- och sjukvården i form av tidsbrist,

kommunikation och kontinuitet (Ebrahim et al., 2014; Rahim-Williams, 2011; Shen et al.,

2013). Personalen hade inte tillräckligt med tid och de fick inte alltid träffa samma hälso- och

sjukvårdspersonal. Det resulterade i att de inte kände sig delaktiga vid läkarbesök och

upplevde att läkaren inte lyssnade (Shen et al., 2013). Brist på empati och ett oförstående

förhållningssätt hos hälso- och sjukvårdspersonal var ett problem (Ebrahim et al., 2014; Li et

al., 2013). Även logistik, lång väntetid och tidsbokning kunde försvåra kontakten med hälso-

och sjukvården (Carolan et al., 2014). Kommunikation var ett problem då hälso- och

sjukvårdspersonal brustit i hur information delgivits individerna, informationen kunde vara

svår att förstå och de råd som gavs var svåra att tillämpa praktiskt i vardagen (Bhattacharya,

2012; Carolan et al., 2014; Graffigna et al., 2014; Rahim-Williams, 2011). Individerna förstod

inte alltid vad som förväntades av dem. En bristande vårdrelation kunde alltså utgöra ett

hinder för egenvården.

Brist på kunskap eller förståelse för egenvård var även ett stort hinder för compliance till

de åtgärder som krävdes (Booth et al., 2013; Graffigna et al., 2014; Song et al., 2009). Det

kunde vara ett problem att få tag i korrekt och pålitlig information på grund av det stora

informationsflödet individerna hade tillgång till (Carolan et al. 2014; Shen et al., 2013). Det

var även svårt för en del att veta hur de praktiskt skulle använda sig av informationen som de

fick under hälso- och sjukvårdens egenvårdsutbildningar (Bhattacharya, 2012; Carolan et al.

2014; Graffigna et al., 2014). Brist på kunskap kunde ge känslor av rädsla och feltolkning av

de råd som mottagits (Booth et al. 2013; Shaw et al., 2013). I en studie av Booth et al. (2013)

var det individer som upplevde att informationen de mottog efter sjukdomsbeskedet var

mycket bristfällig och en del mottog ingen information alls. Okunskapen ledde till oro för att

äta fel saker, vissa slutade nästan äta helt och andra började äta sådant som påverkade

blodsockret negativt.

15 (37)

Främjande faktorer för egenvården

Resultatartiklarna visade även många främjande faktorer för individernas egenvård. Det fanns

flera exempel på hur coping, compliance och self-efficacy kunde påverka egenvården positivt.

De främjande faktorerna delades in i följande underteman; Främjande copingstrategier, Self-

efficacy som en inre resurs, Familj och socialt liv som främjande faktor, Den goda

vårdrelationen.

Främjande copingstrategier

I en studie av Oftedal et al. (2010) framkom det att drömmar inför framtiden kunde utgöra en

motivation och främja egenvården. Genom att förbättra hälsan kunde individer undvika

ytterligare behandling och minska risken för komplikationer av sin diabetes, vilket kunde

motivera egenvården (Booth et al., 2013; Ebrahim et al., 2014; Oftedal et al., 2010). En del

såg diagnosen som en chans till att förbättra sin hälsa och förändra sitt liv (Carolan et al.

2014). Individer uttryckte hanteringen av sjukdomen som något som bara måste göras,

konsekvenserna blev annars för stora (Bhattacharya, 2012; Rahim-Williams, 2011). Med

denna inställning blev det lätt att göra livsstilsförändringar. Med tiden kunde individerna lära

sig att de klarade av att hantera vardagen med kost, fysisk aktivitet och medicinering, vilket

ökade självkänslan och tron på sig själv (Li et al., 2013; Shaw et al., 2013). Det kunde vara

viktigt att ha ett system och personligt sätt att hantera vardagens sysslor på och att ständigt

repetera varför egenvården var nödvändig (Song et al., 2009). Det var viktigt att förstå varför

egenvårdsåtgärder behövde utföras och bara individen själv kunde ta beslutet att genomföra

dem. Även att se resultat gav en fortsatt motivation till att sköta egenvården (Ebrahim et al.,

2014). Livsåskådningen var ett sätt att hantera sin situation vid oro och kunde utgöra en styrka

och ett känslomässigt stöd, för att klara av att genomföra livsstilsförändringar och sedan att

bibehålla dem (Li et al., 2013; Lundberg & Thrakul, 2012; Rahim-Williams, 2011, Shaw et

al., 2013). Livsåskådningen kunde i flera fall förklaras som en copingstrategi, ett sätt för

individerna att acceptera och hantera sin diagnos. Även kulturen nämns som en främjande

faktor och kunde användas som strategi (Li et al., 2013; Lundberg & Thrakul, 2012; Shen et

al., 2013). En del ansåg att traditionella riter kunde hålla blodsockret under kontroll, genom

att blanda traditionell alternativ medicin med det ordinerade läkemedlet, eller helt och hållet

gå över till olika alternativa behandlingar innehållande örter, växter och rötter.

16 (37)

Self-efficacy som en inre resurs

I en studie av Reisi et al. (2016) visades sambandet mellan self-efficacy och egenvård. Bättre

tro på sin egen förmåga att hantera sin sjukdom hade en positiv påverkan på egenvården.

Individer som deltagit i egenvårdsutbildning hade bättre förmåga att utföra egenvårdsåtgärder.

I en studie av Shaw et al. (2013) var mycket känslor inblandade vid hanteringen av

sjukdomen. Då individerna accepterat sin situation och insett att de klarade av att hantera

situationen, kände de sig mer motiverade till att göra livsstilsförändringar. Genom att söka

information insåg de att sjukdomens påverkan kunde minskas. Känslan av att kunna hantera

motgångar och känna sig kompetent var en stark resurs. Det underlättade livsstilsförändringar

att förstå fördelar med egenvårdsåtgärderna (Lundberg & Thrakul, 2012; Song et al., 2009).

Vikten av kunskap och utbildning i att hantera sin diabetes nämndes av åtskilliga individer

som en tillgång (Shaw et al., 2013; Song et al., 2009; Rahim-Williams, 2011). Stödgrupper

och utbildningar genom vården var ett stort stöd som gav mycket kunskap kring frågor om

behandling och kostråd.

Familj och socialt liv som främjande faktor

Familjen var en motiverande faktor, då individen ville undvika komplikationer och främja sin

hälsa för att kunna leva ett längre liv och till exempel se sina barnbarn växa upp (Carolan et

al., 2014; Oftedal et al., 2010). Familjen kunde utgöra ett stöd i form av; hjälp med

matlagning, läkemedelshantering, uppmuntran till fysisk aktivitet, ekonomiskt stöd och ett

psykologiskt stöd (Bhattacharya, 2012; Lundberg & Thrakul, 2012; Shen et al., 2013; Song et

al., 2009). Vissa familjer valde att stödja individen med diabetes genom att engagera sig och

även själva ändra sina kostvanor (Booth et al., 2013). Planering och förberedelse av måltider

medförde att det var lättare att undvika att äta olämplig mat (Carolan et al., 2014).

Känslan av gemenskap kunde utgöra en hjälp i det dagliga livet och få individen att känna

sig uppskattad, vilket kunde motivera till att ta hand om sin egenvård (Oftedal et al., 2010;

Rahim-Williams, 2011; Shen et al., 2013). Olika gruppaktiviteter kunde främja

egenvårdsåtgärder och därmed hälsan. Stöd från vänner och arbetskamrater var till hjälp vid

planering av aktiviteter och arbetsdag (Li et al., 2013). Det underlättade att inte ständigt

behöva förklara varför de åt annorlunda eller vid andra tidpunkter. Att ha kontakt med andra

personer med diabetes kunde utgöra ett stort stöd i egenvården, då andras erfarenheter hjälpte

individerna att stärka deras self-efficacy (Shaw et al., 2013; Song et al., 2009). Att trivas på

17 (37)

sitt arbete var en motiverande faktor för egenvården, då det medförde en vilja till att förbättra

sin hälsa för att kunna fortsätta arbeta (Oftedal et al., 2010).

Den goda vårdrelationen

Goda relationer till hälso- och sjukvårdspersonal gjorde individerna mer benägna att utföra

egenvårdsåtgärder (Ebrahim et al., 2014; Graffigna et al., 2014; Shen et al., 2013). Det

uppskattades när även hälso- och sjukvårdspersonal såg mötet som ett tillfälle att utbyta

erfarenheter och lära sig mer om diabetes. När personal gav enkel och användbar information

samt praktiska tips utgjorde de ett stöd i behandlingen (Carolan et al., 2014; Ebrahim et al.

2014). Det var viktigt för individerna att kunna prata om sin behandling och att få tid att

uttrycka sina bekymmer (Oftedal et al. 2010; Shen et al., 2013). De behövde emotionellt stöd

för att behålla den självbild de hade före diagnos (Graffigna, 2014). Hälso- och

sjukvårdspersonal hade ett ansvar att göra individen delaktig i vården för att lättare acceptera

sin sjukdom och få bättre behandlingsresultat.

Diskussion

Metoddiskussion

Författarna valde att begränsa databassökningarna vilket kan ha påverkat resultatet. Till

exempel då begränsningen full-text sorterar bort artiklar som inte finns fritt tillgängliga på

internet för författarna, men som hade kunnat svara till litteraturöversiktens syfte. Fokus var

främst på kvalitativ forskning vilket kan ha påverkat resultatet, då deltagarantalet i kvalitativa

studier ofta inte är så stort som i kvantitativa studier. Kvalitativa studier blir inte

generaliserbara på grund av lägre deltagarantal, men det som beskrivs är individernas egen

sanning och är därmed överförbart till andra patienter med diabetes. Kvalitativa studier var

mer lämpliga för denna litteraturöversikt då syftet var att belysa patienters erfarenheter och

författarna ville ta del av deltagarnas egna ord och beskrivningar.

Författarna valde att inkludera studier från hela världen för att få ett multikulturellt

perspektiv vilket kan ha påverkat resultatet utefter olika länders kultur, ekonomiska

förutsättningar och tillgång till hälso- och sjukvård. De ekonomiska faktorerna är mer

framträdande i studier gjorda utanför Europa, då kostnaden för egenvården oftare nämndes

som ett stort problem. För att reducera det relativt stora sökresultatet begränsades sökningar

med årtalet 2006 och framåt. Författarna valde att främst inkludera artiklar från de senaste

18 (37)

fem åren för att få fram ett aktuellt resultat, den äldsta är från 2009. 13 vetenskapliga artiklar

inkluderades då detta ansågs ge en tillräcklig bredd till resultatet.

Relevanta artiklar kan ha förbisetts i urvalsprocessen, om deras titel inte verkade motsvara

litteraturöversiktens syfte eller väckte intresse hos författarna. Även det faktum att artiklarna

är skrivna på engelska kan ha påverkat resultatet, då engelska inte är författarnas modersmål

och det sker en viss tolkning av språkets innebörd. En del av de engelska sökorden som

använts (adherence och patient compliance; self-care och self-management) för att få fram

artiklar kring egenvård vid diabetes har i svensk MeSH och Nationalencyklopedin översatts

till samma svenska begrepp (följsamhet; egenvård). Då de engelska begreppen är fler än de

svenska motsvarigheterna finns en risk att något uteblir i återgivningen av resultatet.

Urvalet av artiklar kan ha påverkats av att resultat sökts som skall passa

litteraturöversiktens syfte. Författarna har i åtanke att deras förförståelse kan ha påverkat

tolkningen av de artiklar som valts ut och det resultat som presenterats. Genom en individuell

och gemensam bearbetning och tematisering av materialet har försök gjorts för att undvika

förförståelsens påverkan på resultatet som lyfts fram. Förförståelse och utbildningsnivå

påverkar sättet en person tolkar och förstår texter. Det är troligt att andra personer ser

annorlunda teman, får en annan förståelse av de valda artiklarna ifråga och lyfter fram

kunskapen på annat sätt.

Båda författarna har tagit lika stor del i arbetet då alla moment i litteraturöversikten

genomfördes gemensamt, vilket bidragit till en ständigt pågående diskussion kring hur texten

uppfattas och tolkas. Detta kritiska förhållningssätt har främjat vetenskaplig kvalitet och

medfört en text som författarna är välbekanta med.

Resultatdiskussion

Många negativa känslor fanns relaterade till diabetesdiagnosen, vilket kan utläsas från den

stora mängd hindrande faktorer som tagits upp i resultatartiklarna där både inre och yttre

faktorer påverkade egenvården. Det fanns många faktorer som påverkade och försvårade

individens egenvård. Enligt Orem (2001) är egenvård ett inlärt beteende och en medveten

handling individen utför för att främja sin hälsa. För att klara sitt egenvårdsbehov krävs

färdigheter som balanserar behov och kapacitet. Ohälsa och sjukdom ställer olika

egenvårdskrav på individen (Wiklund Gustin & Lindwall, 2012). Resultatet påvisar flera fall

där det förändrade egenvårdsbehovet inte kunde tillgodoses av egenvårdskapaciteten. Kronisk

sjukdom påverkar människor olika och det leder till stora förändringar i livet (Collins et al.,

19 (37)

2009). Diagnos av en livslång sjukdom kan leda till känslor av hopplöshet och orättvisa. Det

kan vara svårt att acceptera de förändringar som behöver genomföras och en vilja att försöka

fly från ansvaret för sin hälsa kan uppstå.

Svårigheter med självkänslan, motivation och att acceptera förändring framkom som

faktorer som påverkar individens egenvårdskapacitet och leder till svårigheter med

compliance. Egenvårdskapaciteten är beroende av en reflektionsförmåga och ett

konsekvenstänk (Wiklund Gustin & Lindwall, 2012). En uppgivenhet och känsla av

hopplöshet kan vara en bidragande faktor till att självkänslan kring egenvården av diabetes

typ 2 är låg och försvårar egenvården ytterligare (Beverly et al., 2012). När personens

egenvårdsbehov inte kan täckas av egenvårdskapaciteten, betyder detta att personen behöver

stöd i sin egenvård (Orem, 2001). Hälso- och sjukvårdspersonal i studien av Beverly et al.

(2012) kunde själva ta på sig ansvar och skuld för misslyckade behandlingsresultat hos deras

patienter. Även patienterna i studien kände skuld när de inte följde de egenvårdsråd de

delgetts. För att kunna hjälpa en patient till en bättre fungerande egenvård behöver

sjuksköterskan ta reda på vad patienten har för behov och kapacitet (Wiklund Gustin &

Lindwall, 2012). Författarna anser utifrån resultatet att självkänslan och tron på sig själv i

allra högsta grad påverkar personens coping och self-efficacy och bör vara något som

sjuksköterskan fokuserar på. Egenvårdsåtgärder bör utvecklas i takt med den ökande

kunskapen om sjukdomen och sin egen kropp. Genom att uppmärksamma de framsteg som

individen gör i sin egenvård kan sjuksköterskan stärka dennes self-efficacy.

Kvinnor kunde ha svårare än män att sköta sin egenvård då de tog mer ansvar i hemmet,

vilket tog tid från egenvården. Det var ofta de som lagade maten och skötte om barnen och

hade inte tid att fokusera på sin egenvård. Liknande fynd beskrivs i andra studier där

kvinnorna tog ett större ansvar för männens egenvård än vad männen gjorde för kvinnornas

(Majeed-Ariss, Jackson, Knapp & Cheater, 2015). Skillnader i hur kvinnor och män sköter sin

egenvård visas i en studie av Mathew, Gucciardi, De Melo & Barata (2012). Kvinnorna var

mer benägna att berätta om sin sjukdom och ta stöd av familj och vänner, vilket underlättade

hanteringen av egenvården i sociala sammanhang. Studien visade även att de hade svårare att

äta mat som ansågs lämplig för diabetiker och att mat var ett mycket känsloladdat ämne för

dessa kvinnor. Familjeroller kunde försvåra kvinnors förmåga till egenvård, då omsorgen om

närstående och barn får ta en större plats och familjens behov är viktigare än deras egna

(Majeed-Ariss et al., 2015). I teorin om egenvård ingår förutom vården om sig själv även

omsorgen om närstående (Wiklund Gustin & Lindwall, 2012). Förmågan till egenvård styrs

av flera faktorer, däribland kön och familjesituation. Vi uppfattar det som att det i vissa

20 (37)

kulturer verkar finnas ett underförstått krav att kvinnor skall sätta sin familjs behov före sina

egna. Det kan diskuteras om samma krav finns på män eller om de lever ett friare liv med fler

möjligheter att fokusera på sin egenvård.

Känsla av gemenskap och att inte isoleras på grund av sin diagnos var viktigt för att främja

hälsa och motivation. En del upplevde dock sociala sammanhang som problematiska, vilket

ledde till känslor av utanförskap. Detta framhävs i studien av Mathew et al. (2012) då det

framkom att män var mer benägna att ändra sitt sociala liv på grund av sin diagnos och tog

inte lika mycket stöd från vänner och familj som kvinnor. Människans behov av gemenskap

och socialt liv beskrivs av Orem (2001) som en del av de universella egenvårdsbehoven.

Människan är en social varelse som utvecklas och lär sig av gemenskapen. Vi anser att det

kan försämra en persons livskvalitet att inte kunna umgås med andra människor på samma

sätt som tidigare. Det verkar tyda på en bristande self-efficacy att individer anser sig tvungna

att skydda sig själva genom att undvika sociala situationer, då de inte tror på sin förmåga att

hantera dessa på ett lämpligt sätt.

Det är ett problem att individer har svårt att omvandla teoretisk kunskap till praktisk

färdighet. Sjuksköterskors roll är att stärka patientens egenvård där det brister, samt att arbeta

för att utveckla individens egenvårdande förmåga (Wiklund Gustin & Lindwall, 2012). För att

sjuksköterskor ska kunna stötta patienter krävs kunskap. Det framkom i studien av Jansink,

Braspenning, van der Weijden, Elwyn och Grol (2010) att sjuksköterskor anser sig ha

bristande kunskaper i att ge kost- och livsstilsrådgivning och det fanns en rädsla att förstöra

vårdrelationen de byggt upp. Utöver bristande kunskap framkom det även en brist på empati

för patienternas svårigheter till egenvård och ett bristande intresse att försöka motivera

patienter. Sjuksköterskorna önskade bättre kunskap för att bättre kunna hjälpa sina patienter.

Orem (2001) menar att sjuksköterskor behöver ha eller skaffa sig rätt kunskap för att kunna

stötta patienters egenvårdskrav. Vi anser att det finns ett behov av tid och möjlighet för

sjuksköterskor att vidareutveckla sina kunskaper och hålla sig uppdaterade om de riktlinjer för

livsstilsrådgivning som finns. Inom sjuksköterskans arbetsområde är det avgörande för

kompetensen att söka och använda ny evidens för att arbeta på ett adekvat sätt och ständigt

utveckla vården (SSF, 2016).

Ett återkommande problem var att individerna inte förstod orsaken till egenvårdsåtgärder.

En bristande förståelse för vad egenvården innebär och hur den ska utföras påverkar

egenvårdskapaciteten negativt (Orem, 2001). Det fanns en brist i kommunikationen kring den

information som gavs eller inte gavs till individer med diabetes. Individerna önskade mer

specifika råd och förstod ofta inte informationen. Resultatet tydde på ett kortsiktigt tänkande

21 (37)

hos individer, då det var svårt att förstå de komplikationer som exempelvis ett högt

blodsocker kunde leda till i framtiden. De levde för stunden då de just då mådde bra och valde

att bortse från vad framtiden kunde innebära. Detta stärks i andra studier där deltagare såg

egenvård som något som endast krävdes vid fysiska symtom av sjukdomen och visade en

bristande sjukdomsinsikt (Hinder och Greenhalgh, 2012). Det faktum att sjukdomen inte alltid

märktes av försämrade sjukdomsinsikten (Wellard, Rennie & King, 2008). Detta ser vi som

ett stort problem och en del av den kommunikationsbrist som stämmer överrens med

resultaten i föreliggande litteraturöversikt. En brist i kommunikationen kan visa sig vara rent

hälsoskadlig om patienter feltolkar information i hur de ska hantera sin egenvård. Vi anser att

sjukvården bör ta en större och tydligare roll i början av sjukdomstiden, då det är av stor vikt

att individer får korrekt och lättförståelig information för att kunna sköta sin egenvård.

Kontakten med sjukvården kunde vara både en hindrande och främjande faktor för

egenvården. Individerna var nöjda med sjukvårdens stöd när personalen hade en stöttande roll

och fungerade mer som ett bollplank. Kontinuitet var önskvärt vid kontakten med hälso- och

sjukvården, vilket stärks av deltagare i studien av Hinder och Greenhalgh (2012). Det var

viktigt att träffa personal, som de kände sedan tidigare, med insikt i deltagarnas kunskap då de

kunde bygga vidare på den. Istället för att vid varje besök skapa en ny relation och känna att

personalen inte litade på det de sa. Sjuksköterskans uppgift är att tillsammans med patienten

bevara eller återställa egenvårdsbalans (Orem, 2001). För att uppnå egenvårdsbalans är det

nödvändigt att individen besitter en egenvårdskapacitet som täcker de egenvårdsbehov som

finns. Denna egenvårdskapacitet är något individer utvecklar genom hela livet. I den etiska

koden för sjuksköterskor beskrivs vårt ansvar att främja och återställa individers hälsa men

även att vi ska respektera rätten till individens eget val (ICN, 2012). Sjuksköterskor ska alltså

främja individens möjlighet till egenvård, men bara individen själv kan fatta beslut rörande

sitt liv. Det krävs även tydligare beskrivning av vad sjuksköterskans ansvar gentemot

patienten egentligen är, då det sällan i riktlinjer och litteratur finns konkreta exempel. Vi

önskar en mer öppen debatt i samhället kring vilket ansvar för den egna hälsan som bör vila

på varje enskild individ. Vi anser att det redan under grundskolan bör pratas mer om

individens egna möjligheter till att stärka hälsan och vilka fördelar som kommer med en

hälsosam livsstil. Med små förändringar i vardagen kan hälsan stärkas långsiktigt och

sjukdom förebyggas. Med en större förståelse för hälsofrämjande åtgärder i samhället kan

ohälsan minska och resurser läggas på annat. Med de begränsade resurser som finns, är det

nödvändigt att varje individ tar ansvar för att bibehålla sin hälsa.

22 (37)

Kliniska implikationer

Individer med diabetes typ 2 har en komplex vardag med en stor andel hindrande faktorer. Ett

problem som författarna uppmärksammat är kommunikationssvårigheter mellan sjuksköterska

och patient. Som sjuksköterska är det viktigt att hjälpa patienten genom att anpassa sig efter

dennes livsvärld, möta patienten på dennes nivå och ge individanpassade råd. Sjuksköterskan

bör vid mötet med patienten visa ett genuint intresse och ge utrymme för funderingar och

frågor vilket kan minska känslor som oro, skuld och skam. En hjälp för patienten kan vara att

sjuksköterskan belyser de främjande faktorerna. Genom att stärka kontakten med patientens

familj och utveckla deras förståelse av egenvården kan patientens situation förbättras.

Sjuksköterskan bör arbeta för att stärka patientens delaktighet i sin vård, då resultatet visade

att delaktighet ger en bättre acceptans för sjukdomen samt ett bättre behandlingsresultat. Med

personcentrerad vård och en god vårdrelation kan sjuksköterskan stärka patientens förmåga

till egenvård och bygga en grund bestående av kunskap, förståelse och self-efficacy. Det är

även viktigt att uppmärksamma de patienter som klarar av att hantera egenvården och som

accepterat sin situation, då det framkom i litteraturöversiktens resultat att de kunde känna sig

ensamma med ansvaret för sin egenvård. En förutsättning för att sjuksköterskor ska kunna

stötta patienter med diabetes är att de behöver ha goda kunskaper i livsstilsrådgivning och

alltså få möjligheten att stärka sin egen förståelse för till exempel behandling, kostråd och hur

man förmedlar kunskap. Vi anser att det under sjuksköterskeutbildningen bör vara mer fokus

på hur kost och träning främjar hälsan för alla individer, för att kunna ge ett helhetsperspektiv

till patienter.

Förslag till fortsatt forskning

Mer forskning krävs för att förbättra kunskapen om hur hälso- och sjukvårdspersonal ska

stötta patienten vid diagnostillfället. Ett problem som uppmärksammats var att individer inte

fick tillräckligt med hjälp och kunskap i början av sjukdomstiden, vilket försvårade

egenvården och kunde utgöra en risk för individernas hälsa. Även kunskapen om att

säkerställa hur korrekt information når fram till patienten och hur den uppfattas av densamme

är en viktig del i att hjälpa en patient till en god egenvård. Fler studier kring hur patienter vill

att sjuksköterskor ska stödja och bistå vid egenvård efterlyses. Goda metoder för att utbilda

patienter i egenvård kan underlätta i acceptansen av sin sjukdom och livsstilsförändringar.

Fokus bland deltagare i studierna har främst varit på hindrande faktorer. Genom att istället

23 (37)

formulera forskningsfrågor efter vad som stärker egenvården kan man finna metoder som

främjar en positiv syn på självkänslan och självförmågan.

Slutsats

Faktorer som hindrade egenvård och compliance var exempelvis bristande motivation och

kunskap samt en svårighet att acceptera de livsstilsförändringar som bör genomföras för att

förbättra hälsa och undvika komplikationer. Det faktum att diabetes inte alltid yttrar symtom

försvårade förståelsen för egenvården och kunde innebära en ovilja till att utföra

hälsofrämjande egenvårdsaktiviteter. En emotionell påverkan med känslor av tvång och

försämrad självkänsla påverkade även acceptansen för sjukdomen och egenvårdsbeteendet.

Livsstilsförändringar kunde kännas omöjliga att genomföra och sådant som familjeroller och

arbete prioriterades framför egenvårdsåtgärder. Hälso- och sjukvården hade en viktig roll i att

förmedla information på ett begripligt sätt och bistå med praktiska och användbara råd. En

god vårdrelation, stöd från familj, att ha en fungerande copingstrategi och god self-efficacy

framkom som främjande faktorer. En förståelse för egenvårdens fördelar underlättade

livsstilsförändringar och var en viktig del i att hantera egenvården och vägen till ett

hälsosammare liv.

24 (37)

Referensförteckning

Audulv, A., Packer, T., Hutchinson, S., Roger K. S., & Kephart, G. (2016). Coping, adapting

or self-managing – what is the difference? A concept review based on the neurological

literature. Journal of Advanced Nursing, 72(11), 2629–2643. doi: 10.1111/jan.13037

Beverly, E. A., Ritholz, M. D., Brooks, K. M., Hultgren, B. A., Lee, Y., Abrahamson, M. J.,

& Weinger, K. (2012). A Qualitative Study of Perceived Responsibility and Self-Blame in

Type 2 Diabetes: Reflections of Physicians and Patients. Journal of General Internal

Medicine. 27 (9), 1180- 1187. doi:10.1007/s11606-012-2070-0

Bhattacharya, G. (2012). Psychosocial impacts of Type 2 Diabetes Self-Management in a

Rural African- American Population. Journal of Immigrant and Minority Health,

14(6), 1071- 1081. doi: 10.1007/s10903-012-9585-7

Billhult, A., & Gunnarsson, R. (2012). Kvantitativ studiedesign och stickprov. I M. Henricson

(Red.), Vetenskaplig teori och metod: Från idé till examination inom omvårdnad (s.

115-126). Lund: Studentlitteratur.

Booth, A. O., Lowis, C., Deans, M., Hunter, S. J., & Mckinley, M. C. (2013). Diet and

physical activity in the self-management of type 2 diabetes: barriers and facilitators

identified by patients and health professionals. Primary Health Care Research &

Development, 14(3), 293- 306. doi: 10.1017/S14634236423612000412

Carolan, M., Holman, J., & Ferrari, M. (2014). Experiences of diabetes self-management: a

focus group study among Australians with type 2 diabetes. Journal of Clinical

Nursing, 24(7/8), 1011-1023. doi: 10.1111/jocn.12724

Collins, M. M., Bradley, C. P., O’Sullivan, T., & Perry, I. J. (2009). Self-care coping

strategies in people with diabetes: a qualitative exploratory study. BMC Endocrine

Disorders, 9(6), 1-9. doi: 10.1186/1472-6823-9-6

25 (37)

Cushing A., & Metcalfe R. (2007). Optimizing medicines management: From compliance to

concordance. Therapeutics and Clinical Risk Management, 3(6), 1047-1058. Hämtad

från databasen PubMed.

Dammen Mosand, R., & Stubberud, D.-G. (2011). Omvårdnad vid diabetes mellitus. I H.

Almås, D.-G. Stubberud & R. Grønseth (Red.), Klinisk omvårdnad 1 (2. uppl., s. 499-

528). Stockholm: Liber.

Ebrahim, Z., De Villiers, A., & Ahmed, T. (2014). Factors influencing adherence to dietary

guidelines: a qualitative study on the experience of patients with type 2 diabetes

attending a clinic in Cape Town. Journal of Endocrinology, Metabolism & Diabetes of

South Africa, 19(2), 76-84. Hämtad från databasen Academic Search Complete.

Ericson, E. & Ericson, T. (2012). Medicinska sjukdomar. Lund: Studentlitteratur.

Faskunger, J. (2013). Beteendeförändring - att hjälpa patienter med livsstilsfrågor. I B. Klang

Söderkvist (Red.), Patientundervisning (s. 115-134). Lund: Studentlitteratur.

Friberg, F. (2012). Att göra en litteraturöversikt. I F. Friberg (Red.), Dags för uppsats:

vägledning för litteraturbaserade examensarbeten (s. 133-143). Lund:

Studentlitteratur.

Funnell, M. M., & Weiss, M. (2009). Empowering patients with diabetes. Nursing, 39(3), 34-

37. doi: 10.1097/01.NURSE.0000347073.76891.2a

Funnell, M. (2012). Professions – respektive patientcentrerade utbildningsmodeller. I K.

Wikblad (Red.), Omvårdnad vid diabetes (s. 111-120). Lund: Studentlitteratur.

Graffigna, G., Barello, S., Libreri, C., & Bosio, C. A. (2014). How to engage type-2 diabetic

patients in their own health management: implications for clinical practice. BMC

Public Health, 14(1), 1-12. doi: 10.1186/1471-2458-14-648

26 (37)

Henricson, M., & Billhult, A. (2012). Kvalitativ design. I M. Henricson (Red.), Vetenskaplig

teori och metod: Från idé till examination inom omvårdnad (s. 129-137). Lund:

Studentlitteratur.

Hinder, S., & Greenhalgh, T. (2012). “This does my head in”. Etnographic study of self-

management by people with diabetes. BMC Health Services Research, 12 (83). doi:

10.1186/1472-6963-12-83

Insulander, L., Seijboldt, K., Stenbäck, M., Printzell., M., & Edholm, M. (2015). Diabetes

omvårdnad. Hämtad 26 maj, 2017, från Viss,

http://www.viss.nu/Handlaggning/Omvardnadsprogram/Diabetes/

International Council of Nurses (2012). The ICN Code of Ethics for Nurses [Broschyr].

Geneva: International Council of Nurses. Från

http://www.icn.ch/images/stories/documents/about/icncode_english.pdf

Jallinoja, P., Absetz, P., Kuronen, R., Nissinen, A., Talja., M., Uutela, A., & Patja, K. (2007).

The dilemma of patient responsibility for lifestyle change: Perceptions among primary

care physicians and nurses. Scandinavian Journal of Primary Health Care, 25(4), 244-

249. doi: 10.1080/02813430701691778

Jansink, R., Braspenning, J., van der Weijden, T., Elwyn, G., & Grol, R. (2010). Primary care

nurses struggle with lifestyle counseling in diabetes care: a qualitative analysis. BMC

Family Practice, 11(41), 1-7. http://dx.doi.org/10.1186/1471-2296-11-41

Johansson, K., Almerud Österberg, S., Leksell, J., & Berglund, M. (2015). Manoeuvring

between anxiety and control: Patients’ experience of learning to live with diabetes: A

lifeworld phenomenological study. International Journal of Qualitative Studies on

Health and Well-being, 10(1), 1-10. doi: 10.3402/qhw.v10.27147

Karlsen, B. (2013). Det individuella handledningssamtalet – nyckeln till bättre

diabeteshantering? I A. Skafjeld & M. Graue (Red.), Diabetes – förebyggande arbete,

behandling och uppföljning (s. 261-286). Lund: Studentlitteratur.

27 (37)

Karlsson, E. K. (2012). Informationssökning. I M. Henricson (Red.), Vetenskaplig teori och

metod: Från idé till examination inom omvårdnad (s. 95-113). Lund: Studentlitteratur.

Kjellström, S. (2012). Forskningsetik. I M. Henricson (Red.), Vetenskaplig teori och metod:

Från idé till examination inom omvårdnad (s. 69-92). Lund: Studentlitteratur.

Li, J., Drury, V., & Taylor, B. (2013). “Diabetes is nothing”: The experience of older

Singaporean women living and coping with type 2 diabetes. Contemporary Nurse,

45(2), 188- 196. Hämtad från databasen CINAHL Complete.

Lundberg, C. B., & Thrakul, S. (2012). Type 2 diabetes: how do Thai Buddhist people with

diabetes practice self-management? Journal of Advanced Nursing, 68(3), 550-558.

doi: 10.1111/j.1365-2648.2011.05756.x

Majeed-Ariss, R., Jackson, C., Knapp, P., & Cheater, F. M. (2015). British-Pakistani women's

perspectives of diabetes self-management: the role of identity. Journal of Clinical

Nursing, 24(17-18), 2571–2580. doi: 10.1111/jocn.12865

Mathew, R., Gucciardi, E., De Melo, M., & Barata, P. (2012). Self-management experiences

among men and women with type 2 diabetes mellitus: a qualitative analysis. BMC

Family Practice, 13(1), 122-133. doi:10.1186/1471-2296-13-122

Moser, A., van der Bruggen, H., Widdershoven, G., & Spreeuwenberg, C. (2008). Self-

management of type 2 diabetes mellitus: a qualitative investigation from the

perspective of participants in a nurse-led, shared-care programme in the Netherlands.

BMC Public Health, 8(1), 91-99. Hämtad från databasen PubMed.

Oftedal, B., Karlsen, B., & Bru, E. (2010). Life values and self-regulation behaviours among

adults with type 2 diabetes. Journal of Clinical Nursing, 19(17-18), 2548-2556. doi:

10.1111/j.1365-2702.2010.03243.x

Orem, D. E. (2001). Nursing: Concepts of Practice (6th ed.). St. Louis: Mosby.

Phillips, A. (2015). Diabetes and relationships: How couples manage diabetes. Practice

Nursing, 26(5), 298-301. Hämtad från databasen CINAHL Complete.

28 (37)

Priebe, G., & Landström, C. (2012). Den vetenskapliga kunskapens möjligheter och

begränsningar - grundläggande vetenskapsteori. I M. Henricson (Red.), Vetenskaplig

teori och metod: Från idé till examination inom omvårdnad (s. 31-50). Lund:

Studentlitteratur.

Rahim-Williams, B. (2011). Beliefs, Behaviors, and Modifications of Type 2 Diabetes Self-

management among African American Women. Journal of the National Medical

Association, 103(3), 203-215. doi: 10.1016/S0027-9684(15)30300-X

Reisi, M., Mostafavi, F., Javadzade, H., Mahaki, B., Tavassoli, E., & Sharifirad, G. (2016).

Impact of Health Literacy, Self-efficacy, and Outcome Expectations on Adherence to

Self-care Behaviours in Iranians with Type 2 Diabetes. Oman Medical Journal, 31(1),

52-59. doi: 10.5001/omj.2016.10

Shaw, J. L., Brown, J., Khan, B., Mau, M. K., & Dillard, D. (2013). Resources, Roadblocks

and Turning Points: A Qualitative Study of American Indian/ Alaska Native Adults

with Type 2 Diabetes. Journal of Community Health, 38(1), 86-94. doi:

10.1007/s10900-012-9585-5

Shen, H., Edwards, H., Courtney, M., McDowell, J., & Wei, J. (2013). Barriers and

facilitators to diabetes self-management: Perspectives of older community dwellers

and health professionals in China. International Journal of Nursing Practice, 19(6),

627-635. doi: 10.1111/ijn.12114

Song, M., Lee, M., & Shim, B. (2009). Barriers to and facilitators of self-management

adherence in Korean older adults with type 2 diabetes. International Journal of Older

People Nursing, 5 (3). 211- 218. doi: 10.1111/j.1748-3743.2009.00189.x

Svensk Sjuksköterskeförening (2014). Kompetensbeskrivning och förslag till utbildning för

specialistsjuksköterska i diabetesvård [Broschyr]. Stockholm: Svensk

Sjuksköterskeförening. Från https://www.swenurse.se/globalassets/01-svensk-

sjukskoterskeforening/publikationer-svensk-

29 (37)

sjukskoterskeforening/kompetensbeskrivningar-

publikationer/kompetensbeskrivning_sjukskorterka.diabetes.vard.pdf.

Svensk Sjuksköterskeförening (2016). Sjuksköterskans profession- grunden för din

legitimation [Broschyr]. Stockholm: Svensk Sjuksköterskeförening. Från

https://www.swenurse.se/globalassets/01-svensk-sjukskoterskeforening/publikationer-

svensk-sjukskoterskeforening/om-svensk-sjukskoterskeforening-

publikationer/sjukskoterskans_profession-grunden_for_din_legitimation.pdf

Toft, E. (2010). Behandlingsstrategier vid typ 2-diabetes. I C-D, Agardh (Red.). Typ 2-

diabetes: Klassifikation; Diagnostik; Behandling. Stockholm: Liber

Tomlin, A., & Asimakopoulou, K. (2014). Supporting behaviour change in older people with

type 2 diabetes. British Journal of Community Nursing, 19(1), 22-27. Hämtad från

databasen CINAHL Complete.

Wellard, S. J., Rennie, S., & King, R. (2008). Perceptions of people with type 2 diabetes

about self-management and the efficacy of community based services. Contemporary

Nurse: a journal for the Australian Nursing Profession, 29(2), 218- 226.

doi:10.5172/conu.673.29.2.218

Wikblad, K. (2012). Egenvårdsutbildning. I K. Wikblad (Red.), Omvårdnad vid diabetes (s.

129-140). Lund: Studentlitteratur.

Wiklund Gustin, L., & Lindwall, L. (2012). Omvårdnadsteorier i klinisk praxis. Natur &

Kultur: Stockholm.

World Health Organization (2016). Global report on diabetes. Geneva: WHO Press. Från

http://apps.who.int/iris/bitstream/10665/204871/1/9789241565257_eng.pdf?ua=1

30 (37)

Bilaga 1. Ämnesindelning

Barriärer Antal artiklar och

artikelnummer

Främjare Antal artiklar och

artikelnummer

Familj 6 st = 5, 6, 7, 10, 11, 12 Familj 9 st = 1, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 12,

13

Kost 9 st = 1, 2, 3, 7, 8, 10, 11,

12, 13

Kontakt/stöd från

hälso- och sjukvård 6 st = 2, 3, 8, 10, 12, 13 Kontakt/stöd från

hälso- och sjukvård 5 st = 3, 4, 8, 10, 12

Socialt stöd 3 st = 3, 4, 11 Socialt stöd 7 st = 2, 3, 4, 5, 8, 10, 11

Kunskap/Utbildning 8 st = 1, 3, 5, 6, 7, 10, 11,

12 Kunskap/Utbildning 8 st = 3, 5, 6, 8, 9, 10, 11, 13

Kultur 5 st = 1, 2, 5, 6, 12 Kultur 1 st = 13

Rutiner 2 st = 6, 7

Socialt liv 8 st = 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 11 Socialt liv 1 st = 10

Livsstilsförändringar 4 st = 1, 3, 6, 7

Acceptans 5 st = 1, 2, 3, 5, 7 Motivation 4 st = 4, 5, 7, 12

Svårt med

compliance 10 st = 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9,

10, 12, 13 Coping 8 st = 1, 2, 3, 5, 8, 11, 12, 13

Ekonomi 4 st = 2, 8, 10, 13

Ålder 1 st = 5

Självkänsla/Självbild 4 st = 3, 4, 6, 9 Självkänsla/självbild 2 st = 4, 11

Fysisk aktivitet 2 st = 7, 5 Erfarenhet 2 st = 2, 9

Rädsla/oro 2 st = 12, 13 Rädsla/oro 2 st = 11, 12

Livsåskådning 2 st = 6, 12 Livsåskådning 4 st = 2, 8, 11, 13

Stress/brist på tid 6 st = 1, 2, 4, 5, 10, 13

31 (37)

Bilaga 2. Sökmatris

Databas Sökord Antal

träffar

Begränsningar Antal

lästa

abstrakt

Antal

lästa

artiklar

Valda artiklar

till resultat, se

bilaga 3.

CINAHL Complete

9/3

Patient compliance (MH), Diabetes Mellitus type 2

(MH), Self care (MH), qualitative

22

Full text, peer reviewed, English

2006-2017

7 6 1

#2

CINAHL Complete 9/3

Diabetes Mellitus, type 2 (MH) AND Self Care (MH)

AND Coping (MH) AND Patient Compliance (MH)

8 Full text, Peer Reviewed, English,

2006- 2017

4 1 1

#13

CINAHL Complete

14/3

MH diabetes mellitus type 2 AND MH self-care AND

MH patient compliance. “qualitative”

21 Peer reviewed, Full text, English,

2006-2017

4 1 1

#5

PubMed 13/3

“diabetes mellitus type 2” AND “self-care” AND

“patient experience”

6 Full text, English, 2006-2017 4 4 1

#3

PubMed 15/3

MH diabetes mellitus type 2, MH self-care, MH patient

compliance, “Patient views”

3 Full text, English, 2006- 2017

1 1 1

#7

CINAHL Complete 16/3

diabetes type 2 adults, patient perspective or experience,

self care

115

Peer reviewed, Full text, English,

2006-2017

6 3 1

#1

PubMed 23/3

MH diabetes mellitus type 2, MH self care, MH patient

compliance. fritext: self efficacy AND adherence

32 Peer reviewed, English, Full text,

2006-2017

6 2 1

#9

32 (37)

CINAHL Complete 24/3

MH diabetes type 2, MH self-care. fritext: patient

experience AND qualitative.

38

Peer reviewed, Full text, English,

2006-2017

11 5 2

#4, #6

Academic Search

Complete 29/3

fritext: self care, diabetes type 2, patient experience,

illness

49

Full text, English, Peer Reviewed,

2006- 2017

15 3 1

#11

Nursing and Allied 29/3

mesh termer: diabetes mellitus type 2, self-care. fritext:

patient experience AND adherence

56 Full text, Peer reviewed, English,

2006 - 2017

6 3 1

#8

Academic Search

Complete 29/3

diabetes type 2 or diabetes mellitus type 2 or diabetes 2,

patient experience, self management or self care,

barriers or facilitators

59 Full text, Peer reviewed, English,

2006 - 2017

19 4 2

#10, #12

33 (37)

Bilaga 3. Matris över urval av artiklar till resultat

Författare Titel och artikelnr År, land,

tidskrift

Syfte Metod

(Urval och datainsamling, analys)

Resultat

Bhattacharya,

G.

Psychosocial Impacts of

Type 2 Diabetes Self-

Management in a Rural

African-American

Population, #6

2012

USA

Journal of

Immigrant

and Minority

Health

Att undersöka de

underliggande

psykosociala faktorerna

och förutsättningarna som

kan påverka egenvård vid

typ 2 diabetes bland vuxna

afroamerikaner

Grounded Theory, 31 deltagare

semi-strukturerade intervjuer,

narrativa data, berätta om sina

livserfarenheter och känslor,

tematisering av data.

Hindrande faktor: Majoriteten av deltagarna ansåg att

livsstilsförändringarna var för stora för att de skulle

klara av att genomföra dem. Teman som framkom

var kost, träning, medicinering, andlighet, kultur och

familjestöd. Vill inte vara en börda för familjen.

Främjande faktor: Vissa deltagare ansåg att det inte

var svårt att göra kostförändringar, familjens stöd

med vardagen.

Booth, A. O.,

Lowis, C.,

Dean, M.,

Hunter, S. J.,

& McKinley,

M. C.

Diet and physical activity

in the self-management

of type 2 diabetes:

barriers and facilitators

identified by patients and

health professionals, #7

2013,

Nordirland,

Primary

Health Care

Research &

Development

Att utforska

nydiagnostiserade diabetes

typ 2 patienters syn på

egenvård kring kost och

fysisk aktivitet, samt att

jämföra dessa med hälso-

och sjukvårdspersonals syn

på detsamma

Kvalitativ, fokusgrupper.

Deltagarna (16 st) hade blivit

diagnostiserade det senaste året och

genomgått en diabetesutbildning på

sjukhus. Data transkriberades och

analyserades genom att söka teman.

Hindrande faktor: Teman som beskriver barriärer för

livsstilsförändringar framkom, bl.a. sociala barriärer,

brist på motivation och brist på kunskap och

förståelse. Att som vuxen ändra vanor man haft hela

livet kändes oöverkomligt för flera. Ekonomi.

Främjande faktor: Uppföljningar hos vården och en

stöttande familj var faktorer som främjade. Att se

resultat och undvika komplikationer var motiverande.

Carolan, M.,

Holman, J., &

Ferrari, M.

Experiences of diabetes

self-management: a

focus group study among

Australians with type 2

2014,

Australien,

Journal of

Clinical

Att undersöka erfarenheter

och bekymmer hos

personer med diabetes typ

2, i en låg socio-

Kvalitativ, fokusgrupper med 22

deltagare. Data transkriberades,

avidentifierades, därefter användes

Burnard’s tematiska analys.

Hindrande faktor: De kände sig som en börda för

familjen. Svårt att hålla sig till rekommenderat kost.

Svårt att omsätta teoretiska kunskaper praktiskt i sitt

liv.

34 (37)

diabetes, #1 Nursing ekonomisk omgivning Främjande faktor: Hur deltagarna fick information

var av stor betydelse. Diagnos var väckarklocka för

att göra förändring och förbättra hälsa. Familj.

Ebrahim, Z.,

De Villiers,

A. & Ahmed,

T.

Factors influencing

adherence to dietary

guidelines: a qualitative

study on the experiences

of patients with type 2

diabetes, #12

2014,

Sydafrika,

Journal of

Endocrinolo

gy,

Metabolism

& Diabetes

of South

Africa.

Att undersöka erfarenheter

hos personer med DMT2,

och de faktorer som

påverkar följsamheten till

kostriktlinjer.

Kvalitativ. Semi-strukturerade

intervjuer med 8 deltagare.

Analyserades med ATLAS/ti.

Hindrande faktor: Suget efter “fel” mat var en barriär

för följsamheten. Bristande kunskap om sjukdomen

en barriär. Kulturen ett hinder.

Främjande faktor: Deltagarnas rädsla för

komplikationer utgjorde en motivation.

Familjen var både ett stöd och ett hinder.

Graffigna, G.,

Barello, S.,

Libreri, C., &

Bosio, C. A.

How to engage type 2

diabetic patients in their

own health management:

implications for clinical

practice, #3

2014,

Italien, BMC

Public

Health

Att utforska orsaker och

erfarenheter av

oengagemang till egenvård

hos personer med DMT2

samt hinder för

motivationen.

Kvalitativ. Deltagarna (29st) fick

skriva dagbok om sin sjukdom

under en vecka, därefter semi-

strukturerade intervjuer. Data

transkriberades och analyserades

med N-vivo. Därefter ytterligare

analys.

Hindrande faktor: Deltagarna upplevde en brist på

kunskap. Flera kände sig som en fånge i sin kropp,

brist på frihet relaterat till sin diabetes, vilket gör

compliance svårt. Svårt att omsätta teoretisk kunskap

praktiskt i sitt liv. Deltagarna kände ett behov av mer

konkreta råd och riktlinjer.

Li, J., Drury,

V., & Taylor,

B.

‘Diabetes is nothing’:

The experience of older

Singaporean women

living and coping with

type 2 diabetes, #2

2013,

Singapore,

Contempora

ry Nurse

Att förstå erfarenheter och

copingstrategier hos äldre

Singaporeanska-kinesiska

kvinnor med DMT2

Kvalitativ. Semi-strukturerade

intervjuer med 10 deltagare

utfördes. Data transkriberades och

analyserades tematiskt.

Hindrande faktor: Att leva med diabetes innebar att

hantera fysiska och psykiska symtom samt att hantera

sin egenvård. Hjälplöshet och brist på frihet. Svårt att

hålla kostråd. Kulturen och det sociala livet hade sin

påverkan.

Familjen kunde utgöra både ett stöd och ett hinder

35 (37)

för egenvård.

Lundberg, C,

B., &

Thrakul, S.

Type 2 diabetes: how do

Thai Buddhist people

with diabetes practice

self-management?, #13

2012,

Thailand

Journal of

Advanced

Nursing.

Att beskriva egenvård hos

thailändska buddhister

med DMT2.

Kvalitativ. Semi-strukturerade

intervjuer med 29 deltagare

genomfördes. Innehållsanalys av

data.

Hindrande faktor: Compliance till behandling svårt.

Ekonomi och arbetet påverkade egenvården negativt.

Främjande faktor: Kulturen och livsåskådning

främjade deltagarnas egenvård. Kunskap främjade

livsstilsförändringar. Familjen var även ett viktigt

stöd.

Oftedal, B.,

Karlsen, B., &

Bru, E.

Life values and self-

regulation behaviours

among adults with type 2

diabetes, #4

2010, Norge,

Journal of

Clinical

Nursing

Att identifiera viktiga

värden hos personer med

DMT2 och att beskriva hur

dessa värden påverkar

egenvårdsbeteenden.

Kvalitativ. Data samlades in med

fokusgrupper (21 deltagare) och

analyserades med innehållsanalys.

Hindrande faktor: En sämre självkänsla gav ett

mindre adekvat egenvårdsbeteende. Sociala livet och

arbetet kunde utgöra hinder. Arbetet tog tid.

Främjande faktor: Arbetet kunde vara en främjare.

Vårdpersonal kunde fungera som ett bollplank för råd

och tips.

Rahim-

Williams, B.

Beliefs, Behaviours, and

Modifications of Type 2

Diabetes Self-

management Among

African American

Women, #8

2011, USA,

Journal of

the National

Medical

Association

Att utforska egenvårds

uppfattningar och

beteenden hos

afroamerikanska kvinnor

med DMT2.

Mixad metod. Semi-strukturerade

intervjuer med 25 deltagare

genomfördes samt frågeformulär i

flera ämnen. Grounded theory

användes i kvalitativa delen och

frågeformulär analyserades med

deskriptiv statistik.

Hindrande faktor: “osynlig sjukdom” = svårt med

compliance. Att göra kostförändringar var svårt.

Smärta utgjorde hinder för fysisk aktivitet.

Upplevelser av otydlighet i riktlinjer från sjukvården

var en barriär.

Främjande faktor: Stöd från sjukvård, familj och

vänner var viktigt för hanteringen av diabetes.

Reisi, M.,

Mostafavi, F.,

Javadzade, H.,

Mahaki, B.,

Tavassoli, E.

Impact of Health

Literacy, Self-efficacy,

and Outcome

Expectations on

Adherence to Self-care

2016,

Iran

Oman

Medical

Journal

Att dokumentera

sambandet mellan Health

literacy, Self-efficacy,

förväntningar på resultat

och egenvård vid diabetes

Kvantitativ. Tvärsnittsstudie med

enkäter, där samband söktes. 187

deltagare.

Hindrande faktor: Koppling mellan dåligt

självförtroende kring hur egenvården av sin sjukdom

skall ske och hur väl man sköter egenvården.

Deltagare visste vad som krävdes för att förbättra

hälsan, men fullföljde inte detta.

36 (37)

& Sharifirad,

G.

Behaviours in Iranians

with Type 2 Diabetes, #9

typ 2.

Främjande faktor: Utbildning, erfarenhet och familj

främjade egenvården.

Shaw, J. L.,

Brown, J.,

Khan, B.,

Mau, M. K.,

& Dillard, D.

Resources, Roadblocks

and Turning Points: A

Qualitative Study of

American Indian/ Alaska

Native Adults with Type

2 Diabetes, #11

2013, USA,

Journal of

Community

Health

Utforska de uppfattade

psykosociala behoven och

barriärerna hos

amerikanska indianer och

urinvånare i Alaska, för att

hantera egenvården vid

DMT2.

Kvalitativ. 13 deltagare i tre

fokusgrupper (8 deltagare) samt

fem individuella intervjuer.

Ljud spelades in och

transkriberades.

Hindrande faktor: Hinder kunde vara bristande

kunskap. Individer hade ändrat sitt sociala liv pga

sjukdomen.

Främjande faktorer: Kunskap, socialt stöd från andra

med diabetes, livsåskådningen och self-efficacy.

Shen, H.,

Edwards, H.,

Courtney, M.,

McDowell, J.,

& Wei, J.

Barriers and facilitators

to diabetes-

selfmanagement:

Perspectives of older

community dwellers and

health professionals in

China, #10

2013, Kina,

International

Journal of

Nursing

Practice

Att undersöka de

uppfattade barriärer och

främjande faktorer för

egenvård hos äldre med

diabetes och även hos

hälso- och

sjukvårdspersonal.

Kvalitativ. Fokusgrupper med 17 st

deltagare. Innehållsanalys av data

enligt Burnard.

Hindrande faktorer: Bristande kunskap, tid och kultur

var barriärer för egenvården.

Främjande faktorer: Familjen och vårdkontakten var

främjande faktorer.

Song, M.,

Lee, M., &

Shim, B.

Barriers to and

facilitators of self-

management adherence

in Korean older adults

with type 2 diabetes, #5

2009, Korea,

International

Journal of

Older

People

Nursing

Att identifiera barriärer

och främjande faktorer för

egenvårdsföljsamhet hos

koreanska äldre med

DMT2.

Data samlades in genom

fokusgrupper,(24 deltagare)

transkriberades och analyserades

enligt Kreuger och Casey,

innehållsanalys.

Hindrande faktorer: Åldersrelaterade barriärer,

dålig kunskap om egenvård, låg självdisciplin.

Främjande faktorer: Familjens stöd och att ha

kunskap om fördelarna med egenvård.