Studio Visit SARA WALLGREN April 19, 2017

Your practice includes drawing and sound - how does these relate to each other, and to space?I think a lot about bodies and how to create bodies, or frameworks for sound. At the same time, bodies allows us to hear sound because they become a kind of membrane. In this way, architecture and sound has a lot to do with each other, also in the way sound fills out a room.

As a child, I dreamed of becoming both an astronaut and a concert pianist; the latter never came true due to my difficulties reading piano notes. I think I´ve always appreciated what I hear, more than what I see. And it’s often sound and physical characteristics of sound that inspires me; later to be reworked and expressed through a medium that I master: drawing. A lot of my practice is about bringing these two mediums together which has lead to visual translations and to sketched sound bodies. - A substitute to musical notes maybe?

What music do you prefer to listen to?I have a broad interest, stretching from classical to popular music like Beyonce and Britney Spears. I´m really fascinated by how some songs are created, as if they had followed a perfect recipe. Some music pieces makes me so obsessed that I have to play them over and over again in the studio. And it often makes me hear something new I didn´t catch at first.

When I create my own sounds I usually start from existing ones, which I manipulate or break down into simple frequencies. In some artworks I’ve reworked sounds from NASA’s audio archive, such as communi- cation signals. I guess my childhood dream about going into space still need to be nourished. My ambition is always to mediate something which is both figurative and abstract at the same time, to evoke an ambivalence to the listener. The same about my drawings; the viewer should not really know what she is looking at.

Describe a workday in your studioI’ve had this studio about a year now, and I’m here almost every day. My work days always begin with the same procedure: drink coffee and read e-mails, then as soon as possible start to work on my drawings. I guess my routines have grown strong due to my work process, because I so seldom see results. Actually, it’s not about results it´s about time –how I draw my images takes long time. The routines and set time inter-vals are important to me because they indicate that I´ve actually worked.

How is repetition linked to your working process?Repetition is a big part of my practice, both in sound and in image making. For instance, my drawing technique is repetitive and requires a lot of focus when my hand makes the same movement over and over again. At the same time this work of repetition opens up for irregularities and distortions which gives a nat-ural variation. I have always sought control, which I know is impossible when working as I do.

In the past, I had a love-hate relationship to the paper and I tried to control it like a wild baby but without success. It´s like a constant resistance when you work with paper. There will be marks from your hand such as fat stains, moisture from the palm, and blood stains from paper cuts. At first, I had difficulty accepting these circumstances but eventually I let them be a part of my expression.

Why Berlin, and how does the city benefit you as an artist?Berlin treats me well but I’m not sure if I will stay here forever. On the other hand, there is no other city that I would rather be in at the moment. There are a lot of interesting things going on at the Berlin art scene. In addition, I live very cheap and I´ve got a great studio which is central, spacious and bright. These preconditions has given me the opportunity to develop a project and to build a large machine.

Tell us more! what have you built?I’ve built a kind of music instrument which intertwine an imagery with a soundscape.

Why we hear sound is because things move; sound occurs when frequencies makes our eardrums vibrate. With this project, I wanted to create the same mechanism, but in large scale: An attached air compressor causes carbon particles to move when the air fills three chambers of Plexiglas, containing small pieces of carbon. The machine is activated when someone plays on one of the 12 keys of the instrument, which causes air to press into the cylinders and the carbon to move. Underneath the chamber is a camera recording the movement and transmitting it to the computer program Max. The program reads what hap-pens and creates an image, which in turn generates sound.

-What’s fascinating is that the instrument can produce infinite combinations of sound and images, depending on how one play.

What challenges did you encounter during the work process?It has been both liberating and fun to build something, in comparison with my drawing. The challenge in this project has been to delegate responsibility to others and to dependend on other people’s technical skills.

What´s your future plans?On Monday I will go to Oslo, opening my exhibition at Tegnerforbundet (The Drawing Association), which will run between 27/4 -28/5. Unfortunately, there has been major problems with the shipping, which means half of the exhibition is on its way back to Berlin(!) Now I have to take those artworks which are the most manageable as hand luggage on the airplane. It´s a bit sad that not all the planned artworks will make it into the exhibition, which makes the show heavily slimmed.

In August, I will exhibit my instrument “Movement of Beginnings”, at gallery Belenius in Stockholm. It will be fun to see how the audience interacts with it. I also have a collaboration with a musician in Paris, which might lead to more projects and instruments.

Who do you think Artabout should keep an eye on?Jorun Jonasson is a skilled conceptual artist. I like how she questions the exhibition space and trying to find new ways and places to create dialogue. Thale Vangen is an artist with an amazing imagery and fantasy to keep an eye on. And Jenny Lindblom is another talented artist I really want to recommend.

/Interview by Sara RosslingTranslation by Sara Rossling

Artabout met Sara Wallgren at Paul Lincke ufer, in Kreuzberg where her studio is located. The interview was held in Swedish. To see more about Sara Wallgren´s work go here.

Sara Wallgren in the studio, working on a drawing.

Photo: Artabout

Sara Wallgren,Analogue screen interference, 2017. Graphite on paper.

Photo: Artabout

Sara Wallgren in the studio,showing her work

Movement of Beginnings. Photo: Artabout

Detail of the instrument, Movement of Beginnings, 2017.Photo: Artabout

Sara Wallgren, Noise drawings, 2015.Graphite on canvas.

Photo: Galleri Arnstedt

Du arbetar bland annat med teckning och ljud, - hur förhåller sig dessa till varandra och till rummet? I mitt arbete funderar jag mycket kring kroppar och på att ge ljud en kropp eller ett ramverk. Samtidigt är det just kroppar som gör att vi kan höra ljud eftersom de bildar ett slags membran. På så sätt hänger arkitektur och ljud ihop, även i hur ljud fyller ut rum.

Som liten ville jag bli både astronaut och konsertpianist; det senare blev aldrig av eftersom jag hade svårt för att läsa noter. Jag har nog alltid uppskattat det jag hör, mer än det jag ser. Och det är ofta ljud och fysiska egenskaper hos ljud som inspirerar mig, vilka omarbetas och uttrycks genom ett medium som jag behärskar: teckningen. Mycket i min praktik handlar just om att föra dessa medium samman vilket har lett till visuella översättningar av ljud och tecknade ljud-kroppar. - Ett substitut till noter kanske?

Vilken musik lyssnar du helst på?Jag har ett brett intresse vilket spänner från klassisk till populärmusik som Beyonce och Britney Spears. Jag kan fascineras av hur vissa poplåtar är skapade, som om de följt ett perfekt recept. Vissa musikstycken gör mig så besatt att jag måste spela dem om och om igen i studion. Det får mig ofta att höra något nytt som jag inte uppfattade första gången jag lyssnade.

När jag skapar egna ljud börjar jag vanligtvis från befintliga ljud, som jag manipulerar eller bryter ner i enkla frekvenser. I vissa verk har jag omarbetat olika ljud från NASAs ljudarkiv såsom kommunikationssignaler. Jag antar att min barndomsdröm om att åka ut i rymden fortfarande behöver näring. Min ambition är alltid att förmedla något både figurativt och abstrakt på samma gång, för att framkalla en ambivalens hos lyssnaren. Det samma gäller mina teckningar; betraktaren ska inte riktigt veta vad hon tittar på.

Hur ser en arbetsdag ut?Jag har haft den här ateljén i drygt ett år nu och jag är här nästan varje dag. Alla dagar börjar med samma procedur: först gör jag kaffe och läser mail, sen sätter jag igång med att teckna så fort det går. Det är nog så att mina rutiner har utvecklats utifrån min arbetsprocess, eftersom jag så sällan ser resultat. Det handlar egentligen inte om resultat, utan om tid -hur jag väljer att teckna mina bilder tar lång tid. Rutinerna och mina bestämda tidsintervaller för olika uppgifter är viktiga för mig, eftersom de indikerar att jag faktiskt har jobbat.

Hur hänger repetition ihop med din arbetsprocess?Repetition är en stor del av min praktik, både i mitt ljud- och bildskapande. Till exempel är min teckningsteknik repetitiv och kräver mycket fokus när handen gör samma rörelser om och om igen. Samtidigt öppnar det repetitiva arbetssättet upp för förskjutningar och en oregelbundenhet som ger en naturlig variation. Jag har alltid eftersträvat kontroll, vilket jag vet är omöjligt när jag arbetar som jag gör.

Förr hade jag en hatkärlek till pappret och jag försökte kontrollera det som ett bångstyrigt barn men det gick inte. Det är som ett ständigt motstånd när man arbetar med papper. Det blir märken från handen; fettfläckar, fukt från handflatan, och blodfläckar från skärsår. Först hade jag svårt för att acceptera omständigheterna, sen lät jag dem bli en del av uttrycket.

Varför Berlin, och hur gynnar staden dig som konstnär?Jag har det väldigt bra i Berlin men jag är inte säker på om jag stannar här resten av mitt liv. Å andra sidan finns det inte någon annan stad som jag hellre skulle vilja vara i just nu. Det händer många intressanta saker på konstscenen här. Dessutom lever jag väldigt billigt och jag har en bra ateljé som är centralt, rymlig och ljus. Dessa förutsättningarna har gett mig möjlighet att utveckla ett projekt och bygga en maskin.

Berätta mer! vad har du byggt?Jag har byggt ett slags musikinstrument som sammanför en bildvärld med en ljudvärld.

Varför vi hör ljud är för att saker och ting rör sig; ljud uppstår när frekvenser får våra trumhinnor att vibrera. Med det här projektet ville jag skapa samma mekanism fast i stor skala: En tryckluftskompressor får kol-partiklar att röra sig när luft pumpas in i en plexiglastrumma innehållandes kolbitar. Maskinen aktiveras när någon spelar på någon av instrumentets 12 tangenter, vilket medför att luften pressar in i cylindrarna och får kolet att röra sig. Under trumman sitter en kamera som registrerar rörelsen och överför den till dator-programmet Max. Programmet läser händelsen visuellt och skapar en bild, som i sin tur genererar ljud.

-Vad som är häftigt är att instrumentet kan framställa näst intill oändliga ljudkombinationer och bilder bero-ende på hur man spelar.

Vilka utmaningar stötte du på under arbetsprocessen?Det har varit både befriande och kul att bygga något i jämförelse med när jag tecknar. Utmaningen i det här projektet har handlat om att lämna över ansvar och om att vara beroende av andra människors tekniska kunskaper.

Vad har du på gång framöver?På måndag åker jag till Oslo och öppnar min utställning på Tegnerforbundet, som löper mellan 27/4-28/5. Tyvärr har det varit stora problem med frakten, vilket innebär att hälften av utställningen är på väg tillbaka till Berlin (!) Nu måste jag ta de konstverk som är mest hanterbara som handbagage på flygplanet. Det är lite ledsamt att alla planerade konstverk inte kommer med i utställningen, vilket gör utställningen kraftigt bantad.

I augusti kommer jag att visa mitt instrument “Movement of Beginnings”, på galleri Belenius i Stockholm. Det ska bli roligt att se hur publiken interagerar med det. Jag har också ett samarbete med en musiker i Paris, vilket kan leda till fler projekt och instrument.

Vem tycker du att Artabout ska hålla ögonen på?Jorun Jonasson är en smart konceptuell konstnär. Jag gillar hur hon ifrågasätter utställningsrummet och försöker hitta nya sätt och platser för att skapa dialog. Thale Vangen är en konstnär med en helt fantastisk bildvärld och fantasi som man ska hålla koll på. Jenny Lindblom är en annan begåvad konstnär jag verkligen vill tipsa om.

/Intervju av Sara Rossling

www.artabout.se email@artabout.se +46 (0)709 390733