HT 2019 C-uppsats, 15 p Litteraturvetenskap och kreativit skrivande C, 30 p Instutionen för kultur- och mediavetenskap Handledare: Sofia Pulls

Subjekt och expressionism; En analys av subjektet i diktsamlingen Ångest i ett litteraturhistoriskt sammanhang

Johanna Larsson

Abstract

In this paper I analyze the subject, the I, in Pär Lagerkvist’s poetry collection Ångest (1916),

and how it relates to the literary movement expressionism. To do this I use the following

questions: how is the subject portrayed? and how does the subject’s description relate to

literary history and influences of its time period? My conclusion is that I find three themes

that describes the subject: ambivalence towards life, reflection of humanity and the First

World War. The use of intense and emotive words and putting the human in focus connects

the subject in Lagerkvist poems to expressionism.

Keywords: Pär Lagerkvist, Anxiety, Subject, Expressionism,

Innehållsförteckning 1. Inledning…………………………………………………………..1

1.1 Syfte och frågeställning…………………………………………………...1

1.2 Material och sammanhang………………………………………………..2

1.3 Tidigare forskning………………………………………………………..3

2. Teori och begrepp………………………………………………...4

2.1 Teori……………………………………………………………………...4

2.2 Teoretiska begrepp……………………………………………………….5 2.2.1 Subjekt

2.3 Litteraturhistoriska begrepp……………………………………………...6 2.3.1 Expressionismen

3. Analys……………………………………………………………...7 3.1 Ambivalent inför livet…………………………………………………….7

3.2 Reflekterande över människan…………………………………………..12

3.3 En del av sin tid…………………………………………………..17 3.4 Avslutande kommentarer………………………………………………...21

4. Sammanfattning…………………………………………………22

5. Källförteckning…………………………………………………..23

1

1. Inledning Första gången jag hörde meningen ”Ångest, ångest, är min arvedel” var i ett klassrum på

universitet.1 Dikten var inte huvudämnet för lektionen men efter den dagen var meningen

fast i mitt huvud. Två år senare öppnade jag Pär Lagerkvist diktsamling Ångest (1916) och

läste ”Ångest, ångest är min arvedel” och de andra dikterna tills jag plötsligt hade läst

diktsamlingen från pärm till pärm.

När jag läste Ångest fastnade jag visserligen för de vackra, och ibland även groteska,

beskrivningarna som finns i dikterna men det som intresserade mig mest av allt var

diktjaget; subjektet. Det är diktjaget som säger allt det vackra och groteska. Vad säger det

om diktjaget, hur framställs hen?

Då diktsamlingen är skriven och publicerad i en tid och ett samhälle som kretsade kring

oro och krig anser jag att det vore ett misstag av mig att inte titta närmare på ifall subjektet

i Ångest har påverkats av eller förhållit sig till den omgivningen. Under samma tid fick även

inriktningen expressionismen sitt fäste. Expressionismen uttryckte sig ofta om bland annat

oro, vilket innebär att det passar väldigt bra att även se på hur subjektet har förhållit sig till

den.2

Att jag väljer att titta på en diktsamling som är över hundra år gammal kan tyckas vara

ett udda val men eftersom vi idag lever i en tid av oro över bland annat klimatet och med

hot av ett tredje världskrig anser jag att diktsamlingen har en relevans även idag.

1.1 Syfte och frågeställningar Syftet med den här uppsatsen är att analysera dikterna i Ångest för att sammanställa en bild

av hur subjektet framställs och att undersöka hur subjektet förhåller sig till

litteraturhistorien. Genom att undersöka hur subjektet förhåller sig till historien och

litteraturhistorien vill jag vidga synen på framställningen av subjektet.

För att besvara mitt syfte kommer jag att använda mig av två frågeställningar.

Frågeställningarna är:

• Hur framställs subjektet genom dikternas bildspråk?

• Hur förhåller sig subjektets framställning till det historiska och det

litteraturhistoriska sammanhang där samlingen är skriven?

1 Pär Lagerkvist, Ångest; Hjärtats sånger, Tranan, Stockholm, 2013, s. 7 2 Shulamith Behr. Expressionism, Tate Gallery, London, 1999, s.6

2

När det kommer till det litteraturhistoriska sammanhanget har jag valt att fokusera på

expressionismen. Det valet gjorde jag eftersom expressionismen som sagt hade sin aktiva

period när diktsamlingen publicerades. Med det historiska sammanhanget menar jag hur

subjektet förhåller sig till första världskriget.

1.2 Material och sammanhang Grunden för min analys är diktsamlingen Ångest av Pär Lagerkvist. Det är Lagerkvist andra

diktsamling men det femte publicerade verket i hans författarskap. Diktsamlingen kom ut

1916, i mitten av vad som skulle bli första världskriget. I Vem spelar om natten: den unge

Pär Lagerkvist (2001) skriver Bengt Lagerkvist, Pär Lagerkvists son, att diktsamlingens titel

säkerligen chockerade det litterära samhället. Även om begreppet ångest inte var något

främmande och hade nämnts i dikter av både Heidenstam och Stagnelius var det ändå

chockartat att döpa en hel diktsamling efter begreppet. Särskilt i tiderna av första

världskriget.3

Fortsatt skriver Lagerkvist den yngre att recensionerna av Ångest inte var positiva och att

diktsamlingen heller inte sålde särskilt bra.4 Han ger aldrig någon förklaring till varför

namnvalet inte skulle anses vara passande under de då rådande tiderna eller varför

diktsamlingen sålde dåligt.

Den version av Ångest som jag kommer att använda mig av är bokförlaget Tranans

publicering av Ångest i deras sammanslagning av Ångest och Hjärtats sånger (1926) från 2013.

Varför jag inte använder mig av en originalutgåva av Ångest är för att jag inte har lyckats

komma över någon. Jag har gjort en tolkning av varje enskild dikt men kommer att analysera

dem som en helhet. Det som ligger till grund för mitt val är att dikterna är namnlösa och även

om de är individuella dikter så öppnar namnlösheten upp för att kunna göra en mer enhetlig

analys. I analysen kommer dikternas första ord eller mening sedan agera som namn.

De dikter som används är de dikter som jag under min läsning ansåg var relevanta för mitt

arbete. Det är med andra ord inte de enda dikterna i diktsamlingen. Jag har valt att inte ta

Lagerkvist den äldre i beaktning i relation till diktjaget.

Att jag valde att analysera diktsamlingen utifrån ett litteraturhistoriskt perspektiv beror på

att jag anser att det vore intressant att se hur det kommer fram i dikterna men också för, som

3 Bengt Lagerkvist, Vem spelar i natten: den unge Pär Lagerkvist, Atlantis, Stockholm, 2001, s.137 4 B. Lagerkvist, s. 39

3

jag tidigare nämnt, se ifall det litteraturhistoriska kan öppna upp för att nyansera den

framställning av subjektet som min första frågeställning ska undersöka.

1.3 Tidigare forskning Det finns en hel del tidigare forskning om Lagerkvist. Ingrid Schöier gav 1987 ut biografin Pär

Lagerkvist: en biografi som inkluderade hela Lagerkvist liv, från familjens bakgrund till hans

sista verk och år i livet. Även sönerna Ulf och Bengt Lagerkvist har givit ut verk om sin far.

Ulf Lagerkvist har skrivit minnesboken Den bortvändes ansikte (1991) där han skriver om

Lagerkvist den äldres liv utifrån egna minnen men också minnen som han har fått berättat för

sig5. I Vem spelar i natten: den unge Pär Lagerkvist skriver Bengt Lagerkvist om den unge Pär

Lagerkvist, den författare han var innan hans författarskap fick sin igenkännande ton.6

Litteraturvetaren Rikard Schönström har också undersökt Lagerkvists författarskap. 1987

publicerade han sin avhandling Dikten som besvärjelse: begärets dialektik i Pär Lagerströms

författarskap.

Diktsamlingens mest kända dikt ”Ångest, ångest [..]” har blivit individuellt analyserad i

olika verk. Bland annat i Kjell Espmarks Själen i en bild (2010).

Vid en sökning på Lagerkvist författarskap är det texter om hans prosa som kommer upp i

första hand. Det här kan bero på att det var med romanen Barabbas (1950) som Lagerkvist fick

sitt publika genombrott.7 Den texter kring prosan som kommer upp handlar bland annat om

hans romaner Bödeln (1933), Dvärgen (1944) och Barabbas. Romanerna har blivit analyserade

i ett flertal uppsatser både på kandidat och mastersnivå. Teman som makt och ondska är det

som då behandlas.

Tidigare forskning av Lagerkvists lyrik som kommer att bli aktuell för min analys av Ångest

är framför allt Urpu-Liisa Karahkas avhandling Jaget och ismerna: studier i Pär Lagerkvists

estetiska teori och lyriska praktik t.o.m. 1916 från 1978. Syftet med avhandlingen är att förstå

och studera Lagerkvist författarpersonlighet genom att analysera det formspråk som han

använder i sin lyrik och göra det här i relation till hans estetiska teorier.8 Karahka utför det här

5 Ulf Lagerkvist. Den bortvändes ansikte: en minnesbok, Bromberg, Stockholm, 1991 6 B. Lagerkvist, s. 9 7 Sven Linnér. Riksarkivet. Pär Lagerkvist, https://sok.riksarkivet.se/sbl/mobil/Artikel/10912 (Hämtad 6/1–2020) 8 Urpu-Liisa Karahka. Jaget och ismerna: studier i Pär Lagerkvists estetiska teori och lyriska praktik t.o.m. 1916 = [Ego and isms]: [studies in Pär Lagerkvist's pre-1916 æsthetic theory and poetic practice], 1. uppl., Cavefors, Diss. Stockholm: Univ. Lund, 197, s.12

4

genom att analysera dikter som Lagerkvist skrivit redan under sin tidiga skoltid och fram till

Ångest 1916.

Där Karahka och jag skiljer oss åt i våra texter är att Karahka i sin analys likställer jaget i

dikterna med Lagerkvist. Jag har valt att titta bortom Lagerkvist i min analys för att kunna

fokusera på subjektet.

Förutom Karahkas avhandling skrev Jöran Mjöberg en bok om Lagerkvist som lyriker som

gavs ut 1999. I boken Ångest var hans arvedel: om Pär Lagerkvist som lyriker analyserar han

samtliga av Lagerkvist diktsamlingar, från Motiv (1914) till Aftonland (1953). Det Mjöberg

tittar närmare på i sin analys av Ångest liknar den ingång Karahka har. Han analyserar dikterna

och kopplar ihop det med tidigare material om Lagerkvist och Lagerkvist arbete.9 Karahka och

Mjöbergs verk kommer jag att använda mig av i min analys.

Utöver ovanstående verk har Ångest analyserats i c-uppsatsen Moderna uttryck: Pär

Lagerkvist tidiga prosa och den tyska expressionismen av Catherine Mörk. Den här blir aktuell

att nämna då jag också kommer analysera Ångest utifrån expressionismen.

2. Teori och begrepp

2.1 Teori Som jag skrev i min inledning är Lagerkvist diktsamling över hundra år gammal. Den teori

som jag kommer använda mig av i den här uppsatsen är däremot inte lika gammal. Teorin

är skriven mycket senare, vilket innebär att jag applicerar moderna teorier och tankar på ett

äldre verk. Men eftersom diktsamlingen är relevant även idag anser jag att det inte finns

några problem i att använda mig av modernare teorier.

I Lyrikanalys: en introduktion (1999) skriver Lars Elleström att när man läser en text kan

man göra det utifrån två olika sätt. Antingen analysera eller tolka. En analys genomförs

genom att läsa texten och beskriva den utifrån begrepp och termer som används inom det

aktuella området. Att tolka en text innebär däremot att man ger texten en mening. Det som

beskrivs i texten är inte det som är det aktuella i en tolkning utan det man är ute efter är det

som beskrivningarna skapar, en betydelse. Fortsättningsvis skriver Elleström att för att

kunna tala och skriva om litteratur så är ett försök till kombination av analys och tolkning

det bästa sättet att använda sig av. Det här beror på att en analys kan bli intetsägande medan

9 Jöran Mjöberg. Ångest var hans arvedel: om Pär Lagerkvist som lyriker, Pär Lagerkvist-samf., Växjö, 1999s. 19–31

5

en tolkning som bygger på läsarens individuella tankar och kopplingar endast är intressant

just för den enskilda läsaren.10

I den här uppsatsen kommer jag att använda mig av Elleströms teori kring att läsa en

text. Jag kommer även använda mig av kultur och samhällsteoretikern Sarah Ahmeds tankar

kring hur en människa använder sig av och reagerar på känslor. Det som kommer blir

relevant är hennes tankar kring skam. Förutom Elleström och Ahmed kommer jag också

använda mig av filosofen och existentialismens frontfigur Jean-Paul Sartre. Det jag kommer

använda mig av från Sartre och existentialismen är livsåskådningens tankar kring

människans existens och beteende.

2.2 Teoretiska begrepp

2.2.1 Subjekt Att förstå hur begreppet subjekt ska beskrivas är en diskussion som har pågått under lång

tid och som har drivits framåt av många teoretiker och filosofer. I boken Självskrivna män

(2015) skriver Anders Johansson att begreppet och dess böjningar (subjektiv, subjektivitet)

är ett begrepp som är för stort för att ett försökt till definition ska anses vara meningsfullt.

Subjektet behöver även konstant definieras på nya sätt då det är styrt av de historiska

omständigheterna.11

Inom dagens samhälls- och humanvetenskaper kan begreppets betydelse sammanfattas

med att någonting är subjektivt när någonting är utbytbart och godtyckligt. Att subjektet

med andra ord inte är någonting som är givet.12

Fortsatt skriver Johansson att om subjektet är den som utför någonting så är subjektivitet

den erfarenhet och de egenskaper som man kan få av att vara ett subjekt.13

Jag kommer i min analysdel att likställa subjektet med diktjaget. Jag har gjort det här

valet eftersom jag i den här uppsatsen kommer se subjektet som det som utför någonting.

Vilket i det här fallet blir att det kommunicerar sina tankar, både till ett tydligt du och till

läsaren. Diktjaget kommer även tillskrivas pronomen hen då det i dikterna inte finns någon

tydlig indikation på att subjektet tillhör ett specifikt kön.

10 Lars Elleström. Lyrikanalys: en introduktion, Studentlitteratur, Lund, 1999 s.96 11 Sven Anders Johansson. Självskrivna män: subjektiveringens dialektik, Glänta produktion, Göteborg, 2015, s.18 12 Johansson, s.19 13 Johansson, s. 20

6

I de dikter där det inte framkommer ett tydligt jag kommer jag ändå behandla dikterna som

att det finns ett jag bakom orden. Det här sättet att förhålla sig till subjektet är någonting

som Magdalena Syk skriver om i sin avhandling ”VEM är jag?” Det lyriska subjektet och

dess förklädnader i Tomas Tranströmers författarskap. Hon skriver att det inte behöver

finnas någon närvaro av pronomen jag för att det ska bli en markör för att det finns ett lyriskt

subjekt.14 Enligt Syk används jag som ett grammatiskt hjälpmedel som blir en markör för

att det i dikten finns en närvaro av ett subjekt. Diktjaget behöver dock inte använda sig av

jag eftersom det avslöjar sin närvaro genom att berätta om sina sinnesintryck och genom att

framhäva detaljer av verkligheten.15

2.2 Litteraturhistoriskt begrepp 2.2.1 Expressionismen Expressionismen startade som en konstform under perioden 1850 och 1900-talet med

konstnärer som bland annat Vincent van Gogh och Edvard Munch. Expressionistiska

konstnärer hade som mål att måla de subjektiva känslor som händelser och objekt kan väcka

inom en människa istället för att måla en objektiv verklighet. Konstnärerna gjorde det här

genom att överdriva och förvränga. De använda sin fantasi och applicerade våldsamma och

livfulla tillämpningar på de normer som rådde inom konsten.16

I boken Expressionismen (2000) skriver författaren Shulamith Behr att i en artikel från 1959

i den amerikanska bildkonsttidningen Life, skrevs det att normen för den expressionistiska

konsten var ett ”övermått av känslor” och illustrationerna i tidningen fick bildtexter som

”Våldsamma känslouttryck…skräck och ångest” och ”Kärlekens makt”.17

Expressionismen fick fäste inom litteraturen under det tidiga 1900-talet. Inriktningens aktiva

period var mellan ca 1910 och början av 1920-talet. Ångest anses vara det första

expressionistiska verket inom poesi i Sverige.18

14 Magdalena Syk. VEM är jag? Det lyriska subjektet och dess förklädnader Tomas Tranströmers författarskap. Diss. Uppsala Universitet. 2010 s.11 15 Syk, s.15 16 The Editors of Encyclopaedia Britannica. Expressionism. Encyclopaedia Britannica, inc. 2019 https://www.britannica.com/art/Expressionism (Hämtad 02/01-2020) (Min översättning) 17 Behr, s.6 18Nationalencyklopedin. Expressionism, http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/expressionism (hämtad 16/12-19)

7

Expressionismen startade som en opponent till impressionismen. Medan impressionismen

vill återge verklighetstrogna intryck vill expressionismen bearbeta det som det mänskliga ögat

ser, så att de passar ihop med det som är författarens känsla och vison.19

Karahka skriver att hos expressionismen finns det två olika huvudkriterier. Det ena är

subjektivismen och det andra är känslan. Med subjektivismen menar hon att människan står i

centrum.20 Med känslan menar hon den höga känslotemperaturen. Känslorna skulle gärna

stegra till stark intensitet, till det hektiska och känsloladdade. Stämningen skulle vara

exalterad, precis som uttryckssätten.21 De kraftiga känslorna är med andra ord någonting som

är utmärkande för expressionismen eftersom det återkommer i både konsten och litteraturen.

Det som dominerade den expressionistiska diktningen var att fokusera på att få fram

kärnan i vad man kände och inte dölja det bakom en massa förskönande beskrivningar men

också en skräck mot det industriella samhället och apokalyptiska tankar. Det var inte heller

ovant att diktarna var pessimistiska.22 Enligt Karahka ställer expressionismen även de stora

eviga frågorna.23

Behr skriver att det fanns ett stöd för kriget hos många av konstnärerna. Han citerar den

expressionistiska konstnären Frans Marc, som i ett brev till sin fru skrev:” […] Bättre med

blod än med evigt bedrägeri; kriget är lika mycket en gottgörelse som ett frivilligt offer som

Europa underkastat sig […]”24. Det här stödet skulle så småningom mattas av. Från att ha

varit destruktiv och nästan uppmuntrande till krig blev expressionismen mer medkännande

och humanistisk. Det dröjde inte länge innan den ville försöka att förändra människan och

förbättra världen.25

3. Analys

Jag har i min analys av Ångest hittat tre olika teman. Dessa teman är: ambivalens inför livet,

reflektioner kring människan och sin omgivning och första världskriget. Här nedanför kommer

jag i varsitt avsnitt gå igenom hur jag har sett kopplingar mellan olika dikter i samlingen och

hur de här temana visar sig i dikterna.

19 Bernt Olsson, Ingemar Algulin, & Johan Sahlin. Litteraturens historia i världen, 6., omarb. och utök. uppl., Studentlitteratur, Lund, 2015, s. 512 20 Karahka s. 260 21 Karahka. s.262 22 The Editors of Encyclopedia Britannica, Expressionism, (Min översättning) 23 Karahka, s.266 24 Behr s.59 25 Olsson, Algulin & Sahlin, s. 514

8

Jag kommer även i anslutning till varje avsnitt titta på hur respektive tema förhåller sig till vissa

delar av litteraturhistorien, i det här fallet expressionismen. I avsnittet ”Avslutande

kommentarer” kommer jag gå igenom de föregående avsnittet och titta närmare på hur mina

frågeställningar har blivit besvarade.

3.1 Ambivalent inför livet I det här avsnittet kommer jag att diskutera motstridigheter i vad diktjaget har för ståndpunkt

till livet. Med andra ord diktjagets ambivalens. Jag kommer ställa dikter mot och bredvid

varandra för att visa likheter och skillnader och i slutet av avsnittet kommer jag att titta närmare

på hur den här ambivalensens förhåller sig till expressionismen.

En gång skall jag lämna den mark mig livet gav,

lämna de öde gårdar.

En längtan till dödens dånande hav

jag djupt i mitt hjärta vårdar.26

Så slutar dikten ”Ingen hand är så tom som min”. Diktjaget yttrar en längtan efter döden. Att få

lämna de öde gårdar som hen har i sina ägor. Bläddrar man blad i diktsamlingen och kommer

till ”Det finns ingenting i världen” har diktjaget däremot en helt annan syn på livet.

Det finns ingenting i världen mer än du, lilla barn,

lyss vid ditt bröst under drömmar;

smekande känn hur ditt blod, lilla barn,

tätt under dina händer strömmar.

Hur stilla. Hur tomt. En värld är din,

och alla stjärnor dina.

Träd i dina hjärtas fördolda in;

aldrig dina drömmar sina.

Du skall smeka barm och kind,

du skall lyss till den vind

som susar under fingrarna fina.

26 Lagerkvist, s.9

9

Skygga hind,

skygga hind,

alla drömmarna äro blott dina…

Varför står du så tyst,

varför skälver du,

varför blir dina läppar så bleka?

Barn, barn. du gråter ju!

mitt i livet det vackra, veka. [...]27

Diktjaget inser här att barnet hen talar till har börjat gråta. Trots att barnet har hela världen

framför sina fötter och det inte finns någonting som står i barnets väg så fäller barnet tårar. Det

här förbryllar diktjaget eftersom hen tidigare i dikten beskriver livet som något vackert och att

det inte finns någon anledning för barnet att gråta.

Genom att lägga de här dikterna intill varandra kan man finna ambivalensen; mötet av de

motstridiga känslorna. Livet är någonting som diktjaget både vill och inte vill uppleva.

Diktjaget kan inte bestämma sig för om hen tycker att livet är vackert och ska njutas av eller

om det endast är en lång och onödig väntan på ett slut som lika gärna kan ske nu.

Liknande känslor som beskrivs i ”Det finns ingenting” går att finna i ”Nej, rik och lycklig”.

Nej, rik och lycklig känner jag mig när jag tänker på alla dessa milliarder ting som står bredvid

varandra på den väldiga jorden, på alla dessa träd, djur, byggnader, vagnar och människor som

resa sig upp från marken, tätt intill varandra.28

Dikten avslutas med: ”Hur stort att jag är ett av dessa ting som jorden bär! Hur stort att jag fått

leva.”29 Dikterna delar samma ödmjukhet till livet, även om de presenterar den på olika sätt.

Diktjaget i ”Det finns ingenting” har en mer universell tacksamhet medan diktjaget i ”Nej, rik

och lycklig” går ner på detaljbeskrivning och visar hur tacksam hen är att få vara en del av

någonting stort.

Precis som ”Det finns ingenting” har ”Ingen hand är så tom som min” en jämlike; ”Stinkande

avskrädeshög”.

27 Lagerkvist, s.12 28 Ibid, s.26 29 Ibid, s.26

10

Stinkande avskrädeshög,

där jag ruttnar bort under tårar,

strålande stora liv,

älskat av as och dårar!30

Istället för att de hyllande beskrivningar som går att finna i ”Nej, rik och lycklig” är känslorna

om att livet är vackert borta och ersatta med att likställa livet med en soptipp och att de som

älskar livet är i princip idioter.

”Människor, människor” avslutas med meningen ”Omätligt stort är att leva.”31. Att få leva

är inte bara något enormt, något oändligt. Utan det är oändligt stort att leva. Här kan man dock

stanna upp och fundera. Är det här en mening där det funderas över hur mäktigt det är att vi har

fått chansen att leva ett långt liv eller är det mer en ”påminnelse” om att livet aldrig kommer ha

ett slut? Att livet kommer att fortsätta även när vi har dött, men vi kommer inte längre vara en

del av det.

Människor, människor. Guld och ljus.

Utanför faller tung snö.

Heta drycker på marmorborden stå,

heta små ådror i kropparna gå,

ur människornas hjärtan de ila,

att genom deras händer sila.

[…]

Tänken små tankar, människor små,

stången er inne djupt under rymdens blå,

spiken rummen så trånga,

sitten tillhopa många.

Ack utanför väggarnas varma guld

står likaväl natten, står kölden, stel och stum;

och en gång den skall gäldas varje människas skuld

till stjärnorna och mörkret och evighetens rum.32

30 Lagerkvist, s. 21 31 Ibid, s. 22 32 Ibid, s.22

11

Det här är två av de tre verser som föregår den avslutande meningen. Även om det målas upp

en bild av människor som är tillsammans i en varm gemenskap så kommer det ändå komma en

dag då natten och kölden kommer att ge allting ett slut. Här kan man med andra ord se hur

ambivalensen visar sig i en och samma dikt.

De negativa känslor som diktjaget har gentemot livet skulle dock kunna preciseras till

vuxenlivet. Den här tanken grundar sig i att i de dikter där diktjaget har en mer positiv attityd

gentemot livet innehåller en anspelning till barndomen. I ”Det finns ingenting” finns det en rad

som lyder: ”Hur stilla. Hur tomt. En värld är din, och alla stjärnor dina”33 och en annan som

lyder: ”Det finns ingenting i världen mer än du, lilla barn, inga stormar skola dig smeka”34. Här

berättar diktjaget att för barnet finns det inga bekymmer och inga hinder. Ingenting som

kommer sätta barnet i fara.

Även i ”Stinkande avskrädeshög” finns det en koppling till barndomen; ” […] över jorden

åt oss alla, frusna små, frusna små. Jag vill ligga i halmen och leka. […]”35. När jag läste den

raden såg jag framför mig barn som hoppade ner från ett loft och ner i en stor hög med halm.

Meningen kan samtidigt tolkas ur ett sexuellt perspektiv där halmen som diktjaget vill leka i

kan kopplas till ett sexuellt umgänge i ”sänghalmen”. Jag kommer dock hålla mig till tolkningen

om att meningen är en koppling till barndomen.

Det är som om diktjaget anser att efter barndomen är inte livet värt någonting eftersom det

är i vuxenlivet man ser allt elände och mörker. Att det är bättre i barndomen för där är allting

fortfarande ljust och orört. Den här tanken får stöd i ”Aldrig glömmer jag”. Diktens första vers

är: ”Aldrig glömmer jag dig, o liv, sen den natten då du grep mig om strupen! Jag var ung, min

kropp finnig och rå. Du grep mig så hårt om strupen”.36 Här säger diktjaget uttryckligen att det

för hen finns en gräns mellan de tidigare livet och när vuxenlivet kom och visade hur

verkligheten ser ut. Även om barn tar in mer av sin omgivning än vad vuxna tänker på finns det

ändå ett tillfälle där barndomens drömmande värld som består av lek och ännu mera lek helt

plötsligt blir krossat och man ser livet för hur det verkligen är. Exempel på det här kan vara

första mötet med döden eller att läsa rubriker om krig, mord och brott på löpsedlar.

Att diktjaget har den här ambivalensen till livet passar bra ihop med Johanssons tidigare

beskrivning av att ett subjekt är någonting som är föränderligt. Diktjaget håller sig inte till en

och samma tanke utan ändrar sig väldigt frekvent. Men samtidigt speglar diktjaget också en

33 Lagerkvist, s.12 34 Ibid, s.12 35 Ibid, s.21 36 Ibid, s.15

12

normal och mänsklig reaktion. Att vilja fly när vi står inför någonting som känns jobbigt eller

är farligt är ett beteende som är inlärt.

Litteraturhistorisk koppling

Ambivalensen inför livet kan ses som en spegling av hatet mot det industriella samhället den

apokalyptiska skräck som expressionismen hade. Att leva i ett samhälle där man har en känsla

av att allting kommer att gå under kan mycket väl resultera i att det inte känns värt att leva.

Både ”Stinkande avskrädeshög” och ”Nej, rik och lycklig” går att uppfattas som en pik mot

det industriella samhället. Orden stinkande avskrädeshög drar till exempel associationer till

industriernas avgaser. Även ”strålande liv, älskat av as och dårar” kan ses som en pik mot hur

människor flyttade in till staden med tankarna om att det ska få leva under bättre förutsättningar

men att det i själva verket blir tvärtom, i alla fall för arbetarklassen. I ”Nej, rik och lycklig

uttrycker diktjaget som sagt hur härligt det är att leva på jorden tätt intill både träd och

byggnader. Istället för att välja det ena eller det andra vill diktjaget ha båda delarna. En tanke

som inte går hand i hand med agerandet att lämna landet och flytta in till staden.

Skräcken mot att samhället ska bli utsatt för ett apokalyptiskt nederlag går att finna i

”Människor, människor”. Att det när som helst kommer komma en kyla som ska betala

människornas skuld är ett sätt att skriva att det finns ett hot som lurar. Och att det här hotet

kommer förstöra allt.

Den positiva inställningen till livet är svårare att koppla till hat och skräck, om än omöjligt.

Men när det kommer till diktjagets positivism, och även den negativa, är snarare sättet som

diktjaget uttrycker sig på som går att koppla ihop med expressionismen. Det lilla barnet i ”Det

finns ingenting” ska inte gråta eftersom livet är vackert, tomt och barnets. Den sista meningen

i ”Människor, människor” innehåller ordet omätligt. Diktjaget lägger in mycket känslor i sin

ställning till livet. Även de föregående negativa känslorna angående livet går att applicera på

det här. Känslorna är precis så känsloladdade och intensiva som Karahka skriver att

expressionistiska texter ska vara.

3.2 Reflekterande över människan Det här avsnittet kommer behandla diktjagets reflekterande sida. Jag kommer titta närmare på

hur diktjaget reflekterar över både sig själv och sitt beteende men även över människan plats

på jorden och i universum. Då jag kommer komma in på frågor som kretsar kring bland annat

existens kommer jag att i analysen även gå in lite på hur diktjaget tänker i relation till

13

existentialismen. Trots det faktum att existentialismen inte var en aktiv filosofi under tiden som

Ångest publicerades och inte skulle bli aktuell förrän ett par årtionden senare anser jag att det

fortfarande går att applicera existentialismens tankar om människans existens och beteende på

min analys eftersom det i en tid av krig och oro blir relevanta tankar.

Utöver att diktjaget har funderingar kring ifall livet är värt att leva eller inte går det i Ångest att

se hur diktjaget reflekterar över människan men också sig själv och sitt eget beteende.

”Jag drömmer om natten” handlar om att diktjaget drömmer att hen först blir väckt och sedan

vräkt av sin hyresvärd. Värden säger att diktjaget måste flytta för att det ljusa och vackra

rummet ska hyras ut åt någon annan, någon större. Dikten slutar med att hyresvärden knuffar

diktjaget ner i en bottenlös avgrund och diktjaget berättar att hen störtar ner i mörkret: ”som en

stor groda, med sprattlande ben. Löjlig in i det sista.”37

Att känna sig löjlig återkommer i ”Min vän”: ”Min vän, låt oss sätta oss ner någonstans i

skuggan och få en drink och låta dagen gå. Jag försäkrar dig, det hela är löjligt!” och ”Jag

försäkrar dig, det finns ingenting man bör vara så rädd för som att verka löjlig.”38. Och även i

”Bland det mera” använder sig diktjaget av löjlig: ”Bland det mera löjliga jag sett under den tid

jag haft nöjet att leva […]” samt ”Vad allt dock är vidunderligt stort, också det löjliga!”.39 I

”Jag drömmer om natten” och ”Min vän” finns det en delande känsla av att diktjaget är rädd för

att i andras ögon uppfattas som någonting som ger dem en anledning att skratta eller se ner på

hen. Diktjaget verkar tvivla på sin egen förmåga som människa.

Hos Sartre och existentialismen går för människan existensen före essensen.40 Det betyder

att vi inte är skapta med ett förbestämt syfte, vilket innebär att människan inte är annat än vad

hon gör sig till. Utifrån den här principen skulle det för diktjaget innebära att hen inte kan oroa

sig över att omgivningen ska tycka att diktjaget är löjlig. Omgivningen skulle bara tycka så om

diktjaget självmant gör sig löjlig. Men om diktjaget går runt och försöker se till så att hen inte

beter sig på ett sätt som i andras ögon kan tolkas som löjligt, blir inte just det beteendet då

lustigt? Synonymer för ordet löjlig är bland annat skrattretande, löjeväckande och lustig.41 Att

se en människa gå runt och hela tiden försöka vara andras åsikter och uppfattningar till lags, är

inte det en löjlig och skrattretande syn? På så vis blir och är diktjaget med andra ord löjlig, trots

sina försöka att inte vara det.

37 Lagerkvist, s.18 38 Ibid, s. 24 39 Ibid s. 34 40 Jean-Paul Sartre. Existentialismen är en humanism. Bonnier, Stockholm, 1946, s. 9–10 41 Synonymer.se, löjlig, https://www.synonymer.se/sv-syn/löjlig , (hämtad 26/11–19)

14

Ett annat exempel på när diktjaget försöker vara sin omgivning till lags går att finna i ”Min

själ”:

Min själ är allena i dunkelt djup

själv skrattar jag uppe i solen;

vi träffas ibland

men trivs ej ihop,

och söka ej längre varandra.

Det är ju ingen mening i att gå med en som man lider sämre än andra, och som alla människor

snegla på och finna löjlig.

Jag skäms när jag möter honom på gatan och ser han skitiga kläder, hur det hänger

gammal mull och smuts vid dem och hur han alltid går och blöder ur detta samma sår

som gapar dumt på bröstet, ett gammalt löjligt sår, som han aldrig syr ihop. Jag skäms

därför att jag själv alltid vårdar mig om att uppträda korrekt bland människor och ej bli

föremål för någon pinsam uppmärksamhet [..].42

Här separerar sig diktjaget från sin själ eftersom själen är, enligt diktjaget, någon som drar till

sig uppmärksamhet genom att uppföra sig och se ut på ett negativt sätt. Genom att distansera

sig själv från själen anser diktjaget att hen skyddar sig från den publika förödmjukelsen som

hen är rädd kommer ske ifall diktjaget identifierar sig själv med själen.

Den känsla diktjaget upplever här, som diktjaget själv även nämner, är skam. Diktjaget

skäms över att hans själ är den här smutsiga varelsen. Sarah Ahmed diskuterar skam i sin bok

The Cultural Politics of Emotion (2004). Ahmed skriver att när vi känner skam vänder vi oss

gärna bort från de i vår omgivning, så att de inte ska se hur vi skäms. Men vi anklagar inte vår

omgivning för att vi skäms. Orsaken till skam är någonting som vi anklagar oss själva för. Och

för att bli av med känslan av skam måste vi separera oss själva från just oss själva. 43 Och det

är precis det här som diktjaget gör. Diktjaget vet att om de ska bli ”fri” från känslan av skam

behöver hen separera sig från det som är orsaken till skammen. Vilket i det här fallet blir

diktjagets själ.

För att sätta diktjagets beteende i en kontext kan man på ett sätt säga att diktjagets självkänsla

är dålig. Vid dålig självkänsla har man ständig koll på sig själv och sin omgivning. Man tänker

42 Lagerkvist, s.31 43 Sarah Ahmed. The cultural politics of emotion, Edinburgh University Press, Edinburgh, 2004, s. 103-104

15

inte några höga tankar om sig själv och för att få sig själv att må lite bättre kan det ibland hjälpa

att påpeka fel hos andra.

Det här är någonting som diktjaget gör i ”Bland det mera”. Det som var bland det mera

löjliga diktjaget sett i sitt liv var en gravid kvinna som gick runt och bar på ett eldrött paraply

och på huvudet hade hon en hatt i skrikande färger.44

Även i ”Somliga människor” har diktjaget en stark åsikt om utseende, då hen säger att om

hen möter en människa på gatan som har ”den köttiga munnen långt framskjuten men ögonen

är bara två tomma hål inne i huvudet” kan hen inte älska den människan.45 Trots att den här

åsikten om en människas utseende inte har samma kritiska ton som i ”Bland det mera” och

”Min själ” är det en väldigt uppmärksam beskrivning för att vara av människor som man möter

på gatan. Här blir det en blandning av att diktjaget har koll på sin omgivning och samtidigt

kritiserar utseendet.

Ytterligare en beskrivning av en människans utseende kan man hitta i ”När du möter en

människa”:

När du möter en människa på gatan skall du inte försumma att iakttaga hur kroppen vid

hälen plötsligt kröker sig upp, lämnande ensamt åt foten att vila mot jorden, själv i former

fulla av längtan, stigande upp från marken, och hur den vid länderna blir grövre, hur

därifrån bålen reser sig blodig och tung inom sin stomme av ben, hur den sedermera vrider

sig ut i armarnas och handens spensliga former och äntligen hur halsens senor köra styva

ut ur skuldrorna och bära upp de väldiga drömmarna där inne i hjärnans knutna näve.

Alltför sällan betänka vi, när vi på gatan möta en människa, hur hennes kropp så lunda

med plåga och ångest vrider sig ut i de sällsammaste former, stegrande sig som ett piskat

djur mot himlen.

Vidunderlig, vidunderlig är människan! Aldrig såg jag något med så oerhörda köttiga

läppar. Aldrig såg jag något med så oerhörda tomma valv ovan ögonens glober. Aldrig såg

jag något med en sådan oändlig längtan in mot sitt eget hjärta.46

Tillskillnad från i de tidigare nämnda dikterna får jag dock känslan att den här beskrivningen

är mer av just en beskrivning över människokroppen än kritik. Även om diktjaget målar upp en

relativt grotesk bild över hur kroppen hos en människa kan se ut så finns det ingenting som

44 Lagerkvist, s.34 45 Ibid, s.35 46 Ibid, s. 27

16

säger att det är kritik från hens sida. Och diktens sista stycke stärker den känslan. Genom att

ropa ut ”vidunderlig är människan” visar diktjaget hur hen har en känsla av förundran. Det är

nästan som att diktjaget skriker ut ett halleluja.

Att vara uppmärksam på hur kroppen ser ut och hur den fungerar är någonting som är en

grundläggande del när det kommer till det första utforskandet av världen, och brukar göras av

barn i början av sin uppväxt.47 Det finns ingenting som indikerar på att diktjaget i ”När du möter

en människa” skulle vara ett barn men det är som om diktjaget använder sig av ett barns synsätt.

Hen använder sig av en ärlig blick och ser saker på hur de är. Det blir inga omskrivningar eller

försköningar.

Även i ”Bland det mera” kan man se det som att diktjaget tittar på sin omgivning med ett

barns ögon. Att som barn möta en kvinna med en konstig hatt och parasoll skulle säkerligen

resultera i en kommentar från barnets ofiltrerade mun. Med andra ord återkommer kopplingen

till barn och barndom från förra avsnittet. Skillnaden här är dock att istället för att vilja återgå

till barndomen väljer diktjaget att använda sig av den oskyldiga och ärliga blick som ett barn

har.

Förutom att reflektera över hur människan och ser ut och beter sig så reflekterar diktjaget

även över människans plats på jorden och i universum. I ”På frälsningsarmén” har en människa

precis funnit gud och det anser diktjaget borde få rummet att stråla av klarhet. Människan är

klädd i gråa slitna kläder men lyckas ändå ta sig upp till stjärnorna.48 Det är som om diktjaget

säger att så länge du har gud i ditt liv spelar det ingen roll hur din livssituation ser ut. Fattig

eller rik, med gud vid din sida så kommer du att nå högre höjder.

Den andliga känslan finns också i ”Hur än min väg”.

Hur än min väg genom världen går,

ett barn jag blir i hela livet.

För stor är den rymd som över mig står,

och mitt sinne för undergivet.

Den starke må ropa mot himmelens rum,

den stolte sitt huvud höja.

Min tanke blir liten, min mun blir stum

47 Anthony Giddens. Modernitet och självidentitet: självet och samhället i den senmoderna epoken, Daidalos, Göteborg, 1999, s.71 48 Lagerkvist, s.23

17

när över mig stjärnorna dröja.49

Enligt diktjaget spelar det inte någon roll hur hens väg i livet blir för hen kommer alltid att vara

som ett barn under universum. Det spelar ingen roll om man är stark eller stolt, under stjärnorna

finns det inget mer att säga.

Det som går att säga om diktjaget är att hen är mer inkluderande till sin omgivning i det här

avsnittet. Även om diktjaget går runt och tänker att hen inte ska beter sig löjligt eller

uppseendeväckande, så gör hen det i relation till sin omgivning. Inställningen till livet kan

absolut påverka ens omgivning men den är mest individuell. Här är diktjaget mer deltagande,

trots att hen deltar genom att observera och reflektera.

Litteraturhistorisk koppling

Även i det här avsnittet är diktjagets känslouttryck intensiva och känsloladdade. Som jag

tidigare skrev påminner diktjagets utrop ”Vidunderlig, vidunderlig är människan!” i ”När du

möter” om ett halleluja, någonting som man skriker ut när man är full av förundran och extas.

Egentligen är hela ”När du möter” en dikt full av förundran och intensitet med de groteska

beskrivningarna av människokroppen. I ”Min själ” är det en känsloladdad situation som

beskrivs. Att separera sig från sig själv är svårt att göra utan känslor och diktjaget uttrycker

själv att det hen känner är något intensivt och på ett sätt jobbigt.

Men kanske det allra mest expressionistiska som diktjaget förhåller sig till i det här avsnittet

är att det är människan som är i fokus. Bortsett från att dikterna antingen har ett tydligt jag, eller

den närvaro av jaget som Syk skriver om, handlar dikterna på ett eller annat sätt om

människan.50 Nu menar jag människan som ett eget subjekt. Människan är i fokus antingen

genom kroppsbeskrivningar eller om människans plats på jorden. Hur diktjaget än förhåller sig

i det här avsnittet så är det människan som står i centrum.

Här kommer även de existentiella frågorna in. Sartre skriver att när människan väljer vem

hon vill vara skapar hon även en bild av hur hon vill att alla människor ska vara. Han skriver

”Vad man väljer är alltid det goda, och ingenting kan vara gott för en själv utan att vara det för

alla”.51 Tidigare i avsnittet konstaterade jag att diktjaget inte vill uppfattas som löjlig och enligt

Sartre innebär det då att hen anser att ingen annan borde vilja det heller. Det är därför kvinnans

49 Lagerkvist, s. 51 50 Syk, s.15 51 Sartre, s. 14

18

klädval irriterar diktjaget och varför hen är kritisk när det kommer till utseendet på människan

hen ska älska.

3.3 En del av sin samtid Till skillnad från de två föregående avsnitt kommer jag i det här tredje sista avsnittet bredda ut

diskussionen och diskutera hur diktjaget är en del av sin samtid. Jag kommer här nedan visa

hur det i diktsamlingen går att finna kopplingar till första världskriget.

När Ångest kom ut 1916 var det sedan två år tillbaka krig i Europa och kriget skulle komma att

hålla på i ytterligare två år. Diktsamlingen kom med andra ut mitt i krigstider. Mjöberg anser

att det i dikterna inte går att finna ”en enda rad av de blodiga krig som rasade utanför Sveriges

gränser”.52 Jag håller inte med Mjöberg i det här. Även om Sverige inte var med som ett

krigsförande land kan jag i några av dikterna ändå se närvaron av krig.53

I ”Ångest, ångest är min arvedel” berättar diktjaget hur hen river sina händer mot berg och

mörk skog och även mot himlens svarta järn.54 Första världskriget var det första kriget där

flygplan användes.55 Trots att flygplan inte är byggda med järn utan vanligtvis aluminium

fungerar ”himlens svarta järn” ändå som en metafor för flygplan. Orden ”Ångest, ångest är min

arvedel” kan även vara den känsla som människor kände att deras barn skulle växa upp med.

Det här är den första versen i ”Dina ögon”.

Dina ögon äro så bara,

fryser du inte om dem?

Så kall och hård är världen,

du skall inte se på den!56

Diktjaget vill skydda duet mot det som händer i världen. Någonting som är kallt och hårt, vilket

kan kopplas till kriget. 1907 blev det lag på att det behövdes ett tillstånd från kungen om man

ville använda trådlösradioanläggning, både för att lyssna och sända radio och enligt Sveriges

52 Mjöberg, s.20 53 Sverige hade män som krigade och avbröt visserligen sin neutralitet ett par gånger men vi var inte ett krigförande land. 54 Lagerkvist, s.7 55 So-rummet, Första världskriget, https://www.so-rummet.se/kategorier/historia/det-korta-1900-talet/forsta-varldskriget (hämtad 4/12–19) 56 Lagerkvist, s.38

19

Radio började radion inte att sända förrän 1925.57 Då det under den här tiden inte fanns någon

radio som kunde förmedla vad som skedde ute i Europa får man göra antagandet att Sveriges

invånare fick sin information via tidningen. Där av varför diktjaget säger att duet inte ska se på

den kalla och hårda världen. Det här kan dock också tolkas som att diktjaget vill skydda någon

som mycket väl kan vara ett barn. Diktjaget vill inte förstöra barnets färggranna och varma bild

av livet. Med tanke på att diktjaget varit väldigt beskyddande av barndomen i de tidigare

avsnitten är det inte en helt fel väg att gå. Och frågan är om det i det här fallet går att säga vilken

av tolkningarna som är bättre än den andra. Tolkningarna säger trots allt samma sak. Det enda

som skiljer dem åt är hur man som läsare tolkar vad det är diktjaget vill skydda duet från,

samhällets journalistik eller en förstörd barndom. Jag kommer dock att se på dikten som att

diktjaget vill undvika en förstörd barndom.

I prologen till Första världskriget (2014) av Marco Smedberg finns det en beskrivning av

det som kallades för skyttegravskriget på västfronten som utspelade sig 1915. Det berättas bland

annat hur en engelskpluton påstods ha hittat fram till tyskarnas skyttegravar men att det inte

fanns någon överlevande som varken kunde bekräfta eller dementera påståendet och hur

brittiska skyttegravar fylldes med den gas som egentligen var menad för fienden.58

När jag läser ”Pinad av syner” och meningar som ” Pinad av syner, söker jag mörkret. Men

ini mörkret skrämma mig de vita benen som smyga kring i min kropp […]” och ”Ångest, o

ångest! Så treva ju de döda som multnat i mullen kring i sin grav”59 målas det upp en bild av

en soldat i skyttegravarna. Hur soldaten ser sina plutonmedlemmar skadade och döda oavsett

om hen tittar eller blundar. För i mörkret kommer rädslan över att bli en av dem. Eller snarare,

rädslan över att hen vet att hen med stor sannolikhet kommer att dela deras öde. Hen är någon

som redan har skrivit på sin dödsattest men inte blivit utsatt för själva dödsorsaken ännu.

Den här känslan går att likställa med känslan i det två sista versraderna i ”Min ångest är”:

Min ångest är en risig skog

där blodiga fåglar skrika.

Stoltare ödemark finner du nog;

men det kvittar mig nu lika

57 Tekniska museet, radion, https://www.tekniskamuseet.se/lar-dig-mer/100-innovationer/radion/ (hämtad 12/12-19) och Sveriges Radio, radiohistoria, https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=3113&artikel=1971599 (hämtad 12/12-19) 58 Marco Smedberg. Första världskriget, Historiska media, Lund, 2014, s. 17 59 Lagerkvist, s.19

20

Jag sitter och glor under torra träd

och lyss till de hesa skriken.

Jag ligger snart still under tomma träd

och ruttnar bland fågelliken.60

Att definiera hur långt in i framtiden snart är inte en enkel uppgift. I relation till resten av dikten

får jag känslan av att snart för diktjaget inte är långt borta. Diktjaget har gjort upp med att hen

kommer dö och att det kommer att hända vilken minut som helst. Den känslan går egentligen

att finna i hela dikten. Diktens tredje och versrad går att läsa som att krigsfältet är fullt av

soldater som är stolta över att tjäna sitt land i krig och att diktjaget känt samma stolthet men att

det numera kvittar eftersom hen vet att döden är nära. Att hen sitter under ett träd och tittar och

lyssnar till ljudet av skrik målar upp en bild av vad som kan vara en skadad och döende soldat.

Ljudet av skrik i en skog återkommer i ”Blodiga skogar”.

Blodiga skogar dåna,

under en svartnande sky.

Mitt hjärtas slag bli så hårda.

Se, hela världen är ny!

Nu, skymmer ljuset, det sista.

Se mörkret, ungt och stort!

Mitt hjärtas slag blir så friska.

Jag vill leva så som jag bort.61

Den första versraden är det som mest skapar en association till kriget. Dånet är ljudet från

avfyrningarna av granater och blodet kommer från de skadade och döda soldaterna och befälen.

På natten skedde det ingen aktiv skjutning. Säkerheten i skyttegravarna och på vaktposterna

ökade visserligen när det mörknade men på nätterna såg man sin chans att bland annat se till att

laga de taggtrådshinder som blivit utplacerade för som skydd för skyttegravarna eller att se om

det fanns en möjlighet att ta över en av motståndarnas vaktposter.62 Även om det inte innebar

att soldaterna kunde slappna av på nätterna kunde de ändå känna en liten lättnad över de inte

längre skulle bli anfallna i samma omfattning som under dagen. Den här känslan visas i de tre

60 Lagerkvist, s. 14 61 Ibid, s. 41 62 Smedberg, s.89–90

21

första raderna i diktens andra vers. Framför allt i ”Mitt hjärtas slag blir så friska.”. Till skillnad

från i ”Pinad av syner” kommer mörkret här med en lättnad. Att ett hjärta slår friska slag innebär

att hjärtat är friskt och framför allt levande. Diktjagets hjärta blir lite mindre döende när mörkret

och natten kommer.

Diktjaget är med andra ord en del av sin samtid. På ett eller annat sätt går det att finna första

världskriget i dikterna. Spåren kanske inte är den tydliga men att som Mjöberg säga att det inte

går att finna en enda rad av kriget är inte rätt. Kriget finns där men som en sorts skugga.

Litteraturhistorisk koppling

Det är svårt att finna en förklaring på varför expressionismens tankar om krig förändrades i

och med första världskriget. Att expressionismen tidigare varit destruktiv går dock att förstå,

då expressionisterna var kritiska mot samhället och säkerligen ville se en förändring. Men

hur och när förändringen skedde förklaras inte. Expressionismens nya sätt att se på krig syns

i ”Dina ögon”. I dikten finns det inget destruktivt utan diktjaget är väldigt medkännande.

I en intervju med tidningen goteborgsfria säger Gunilla Hermansson, författaren till

boken Modernisternas prosa & expressionismen: studier i nordisk modernism 1910–1930

(2016) att även om författare under den här tiden inte var direkt påverkade av kriget, såg de

kriget som ett sätt att få skriva kraftfullt, brutalt och modernt.63 Exempel på kraftfullt och

brutalt i dikterna i det här avsnittet är bland annat hela dikten ”Min ångest är”. Dikten, orden

”blodiga skogar” och meningar som ”Ångest, ångest är min arvedel” är alla med och skapar

en kraftfull stämning.

3.4 Avslutande kommentarer Genom att gå igenom de ovanstående tre avsnitten går det att se att subjektet framställs som att

vara komplext. Det som gör subjektet komplext är just det att det inte håller fast vid en samma

tanke kring livet och inte heller i hur subjektet ser på människan. Antingen kritiserar subjektet

människans utseende eller så ser subjektet människan som en fantastisk skapelse. Subjektet

stannar inte vid en åsikt utan har flera och oftast motsättande åsikter, där av blir subjektet något

komplext, något komplicerat.

Subjektet framställs mest som att vara en del av sin framtid. Trots att jag endast kunde hitta

spår av kriget i ett par av dikterna går det att applicera subjektets andra framställningar på första

63 Tobias Magnusson. Utlevande litteratur med frälsningsdrömmar. GF, 31/3–16 http://www.goteborgsfria.se/artikel/122414 (hämtad 5/1–20)

22

världskriget och stämningen den tog med sig. Som jag skrev under första avsnittet är känslan

att vilja fly när vi möter en fara någonting som är ett inlärt beteende. När det händer något stort

och farligt, som ett krig, kan det kännas som att det inte längre finns något hopp. Att livet inte

är värt att leva, eller att det är lika bra att dö nu eftersom det känns som att döden är nära oavsett.

Subjektets reflekteringar över människan och fokuseringen på att inte vara löjlig också går

att se som en sorts flykt. Att flytta sitt fokus från det jobbiga till någonting banalt som hur

människor ser ut kan för stunden ses som en räddning. Trots att det jobbiga fortfarande är kvar

är det just då inte det som är i fokus och livet kan kännas lite lättare. Att subjektet går runt och

är löjlig, i alla fall om man ska utgå från Sartre, blir därför en räddning för subjektet. För att

sätta det här i kontext kan man jämföra det med när subjektet skiljer sig från sin själ i ”Min

själ”. Kriget är själen och subjektets fokusering på sitt beteende och människans utseende blir

avskärmandet. Här kommer även den återkommande barndomen in. I alla tre avsnitt går det att

finna att diktjaget återvänder till barndomen på ett eller annat sätt. Oftast är det genom att

relatera barndomen till något oförstört och vackert. Men ibland också genom att välja att titta

på sin omvärld genom att använda barndomens ärliga blick.

Subjektets positiva känslor kring livet går också att koppla till kriget. En annan reaktion man

kan få när man står inför någonting livsavgörande kan vara att ta vara på tiden. Man fokuserar

på det positiva och njuter av att man för stunden faktiskt lever. Det mörka och dåliga kan även

få en att inse hur fantastiskt livet faktiskt är. Att kriget finns som en skugga i de här dikterna

gör mig egentligen inte särskilt förvånad. Även om Sverige som sagt inte aktivt var med och

krigade är det precis som Hermansson skriver: författarna var inte påverkade men det var ett

verktyg. Det kunde användas till att skapa kritik eller lyfta fram sin åsikt om det rådande och

styrande klimatet.

Sammanfattningsvis går det att säga att det är genom att jag valde att titta på hur subjektet

förhöll sig till det litteraturhistoriska och historiska som det går att finna att subjektet framför

allt är en del av sin samtid. Den här nyanseringen gör att subjektet blir ännu mer komplext.

Förutom att vara ambivalent och föränderligt så är det även något universellt.

4. Sammanfattning I den här uppsatsen har jag analyserat subjektet i diktsamlingen Ångest av Pär Lagerkvist.

Syftet är att titta på hur subjektet framställs utifrån dikternas bildspråk och förhåller sig till

den då samtida litteraturhistorien med fokus på expressionismen. För att definiera begreppet

subjekt använder jag mig av Anders Johanssons definition; att ett subjekt är någonting som

23

är föränderligt. Genom att likställa subjektet med diktjaget har jag analyserat diktsamlingens

dikter och sedan valt ut de dikter som var relevanta för mitt arbete. Det jag kom fram till var

att det i Ångest går att se att subjektet framställs utifrån tre olika teman. Subjektet framställs

att vara: ambivalent inför livet, reflekterande över människan och en del av första

världskriget. Alla tre av de här temana gick även att relatera till expressionismen då

expressionismen använde sig av intensiva och känsloladdade känslor men också hade

människan i centrum. Min slutsats är att subjektet i diktsamlingen framställs som att vara

komplext. Precis som Johanssons definition av subjektet så är subjektet i diktsamling

föränderligt. Subjektet står inte fast vid sina åsikt utan ändrar sig från dikt till dikt. Vilket

innebär att det blir komplext. Förutom att subjektet är komplext är det även en del av sin

samtid. Förutom att första världskriget var en av temana är även ambivalensen gentemot

livet och reflektionerna över människan och människans beteende en del av diktsamlingens

samtid. Det här visar sig i att man kan se dem som en flykt från kriget och den oro som det

drog med sig.

5. Källförteckning Primärmaterial Lagerkvist, Pär. Ångest; Hjärtats sånger. Tranan, Stockholm, 2013

Tryckt material Ahmed, Sara. The cultural politics of emotion. Edinburgh University Press, Edinburgh, 2004

Behr, Shulamith. Expressionism. Tate Gallery, London, 1999

Elleström, Lars. Lyrikanalys: en introduktion. Studentlitteratur, Lund, 1999

Giddens, Anthony. Modernitet och självidentitet: självet och samhället i den senmoderna

epoken. Daidalos, Göteborg, 1999

Johansson, Sven Anders, Självskrivna män: subjektiveringens dialektik. Glänta produktion,

Göteborg, 2015

24

Karahka, Urpu-Liisa, Jaget och ismerna: studier i Pär Lagerkvists estetiska teori och lyriska

praktik t.o.m. 1916 = [Ego and isms] : [studies in Pär Lagerkvist's pre-1916 æsthetic theory

and poetic practice], 1. uppl., Cavefors, Diss. Stockholm : Univ. Lund, 197

Lagerkvist, Bengt. Vem spelar i natten: den unge Pär Lagerkvist. Atlantis, Stockholm, 2001

Lagerkvist, Ulf. Den bortvändes ansikte: en minnesbok. Bromberg, Stockholm, 1991

Mjöberg, Jöran. Ångest var hans arvedel: om Pär Lagerkvist som lyriker, Pär Lagerkvist-samf.,

Växjö, 1999

Olsson, Bernt, Algulin, Ingemar & Sahlin, Johan. Litteraturens historia i världen, 6., omarb.

och utök. uppl. Studentlitteratur, Lund, 2015

Sartre, Jean-Paul. Existentialismen är en humanism. Bonnier, Stockholm, 1946

Smedberg, Marco. Första världskriget. Historiska media, Lund, 2014

Otryckt material

Linnér, Sven. Riksarkivet. Pär Lagerkvist. https://sok.riksarkivet.se/sbl/mobil/Artikel/10912

(Hämtad 6/1–20)

The Editors of Encyclopaedia Britannica. Expressionism. Encyclopaedia Britannica, inc. 2019,

https://www.britannica.com/art/Expressionism (Hämtad 02/01–20)

Magnusson, Tobias. Utlevande litteratur med frälsningsdrömmar. GF, 31/3–16

http://www.goteborgsfria.se/artikel/122414 (hämtad 5/1–20)

Nationalencyklopedin. Expressionism.

http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/expressionism (Hämtad 16/12–19)

So-rummet. Första världskriget. https://www.so-rummet.se/kategorier/historia/det-korta-

1900-talet/forsta-varldskriget (Hämtad 4/12–19)

25

Sverigesradio.Radiohistoria.

https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=3113&artikel=1971599 (Hämtad 12/12-

19)

Syk, Magdalena. VEM är jag? Det lyriska subjektet och dess förklädnader Tomas Tranströmers

författarskap. Diss. Uppsala Universitet. 2010

Synonymer.se. Löjlig. https://www.synonymer.se/sv-syn/löjlig (Hämtad 26/11–19)

Tekniska museet. Radion. https://www.tekniskamuseet.se/lar-dig-mer/100-

innovationer/radion/ (Hämtad 12/12–19)