Ebba och Horace. Litterär

tvekamp eller? Århundradets kärlekskrig och Den sista grisen -

analys av mottagandet i dagspressen

Författare: Tellervo Rajala

Handledare: Nina Ernst

Examinator: Peter Forsgren

Termin: VT20

Ämne: Litteraturvetenskap

Nivå: Avancerad

Kurskod: 4LI01E

Magisteruppsats i litteraturvetenskap

Abstract

This thesis is a study of the press reception of Ebba Witt-Brattström's Århundradets

kärlekskrig (2016) and Horace Engdahl's Den sista grisen (2016). The study questions

comprise the following; how the critics value the novels, what the critics' expectations

are, and if non-literary assessment criteria have influenced the reviews and author

personas. The study is performed by examining the critics' description, interpretation,

and evaluation of the novels. Reception theory supplemented with literary criticism as

well as author persona and medialisation are applied in the study.

The conclusion is that Witt-Brattström's novel is highly valued for its contribution

to confessional literature. The criticism of her novel is mostly based on the question of

whether the novel should be read biographically or not. Engdahl's novel is valued as

outspoken and provocative but also unconvincing and criticized for lacking credibility

on certain subjects.

The critics' horizons of expectation differ between the authors. The expectations of

Den sista grisen lead to the fusion of the horizon because it corresponds to the

expectations. The expectations of Århundradets kärlekskrig change the critics' horizon

as the novel presents a new understanding of a contemporary topic.

The non-literary assessment criteria have had an effect. Witt-Brattström addresses

the issue of domestic violence and reinforces her persona. Engdahl is described as

conservative and weakens his persona.

In one area the authors are on the same level, medialisation. It involves an

interplay between authors, literature, and media, which Witt-Brattström and Engdahl

have mastered.

Nyckelord

Ebba Witt-Brattström, Århundradets kärlekskrig, Horace Engdahl, Den sista grisen,

dagspress, mottagande, förväntningshorisont, medialisering, författarbild

Tack

En magisteruppsats behöver handfast handledning, tack Nina Ernst, stödjande

seminarium, tack Maria Nilson, och en värdefull läsare, tack Lotta Bergström.

Innehållsförteckning

1 Inledning 1

1.1 Disposition 2

2 Syfte och frågeställningar 2

3 Bakgrund 2

4 Material 4

4.1 Kort presentation av romanerna 5

5 Metod 6

5.1 Inomlitterära bedömningsgrunder 6

5.2 Utomlitterära bedömningsgrunder 7

6 Teori 7

6.1 Receptionsteori och förväntningshorisont 8

6.2 Författarbilden och författarens medialisering 9

6.3 Litteraturkritik 10

7 Forskningsöversikt 11

8 Analys 13

8.1 Inomlitterära bedömningsgrunder för Den sista grisen 13

8.2 Inomlitterära bedömningsgrunder för Århundradets kärlekskrig 17

8.3 Utomlitterära bedömningsgrunder för Horace Engdahl 21

8.4 Utomlitterära bedömningsgrunder för Ebba Witt-Brattström 23

8.5 Analys av resultatet 24

9 Avslutande diskussion 29

10 Referenser 33

Bilagor

Bilaga 1 Förteckning över recensionerna

1(39)

1 Inledning

Den 21 oktober 2015 skickade TT Nyhetsbyrån ut ett pressmeddelande om att den

tidigare ständige sekreteraren i Svenska Akademien Horace Engdahl i april 2016 skulle

ge ut boken Den sista grisen, och att bokens monolog ”Mannen på bryggan” också

skulle sättas upp på Dramaten i Stockholm. TT skrev att Engdals texter enligt Albert

Bonniers Förlag var "provocerande, utlämnande och personliga".1 Den 3 februari 2016

skickade TT ut meddelandet om att författaren och litteraturvetaren Ebba Witt-

Brattström skulle debutera skönlitterärt i mars samma år med boken Århundradets

kärlekskrig på Norstedts. TT refererade till en intervju i Dagens Nyheter där Witt-

Brattström förklarade att boken utgår från hennes eget liv och äktenskap för att ”få upp

problematiken på agendan”.2

Publiceringen av Witt-Brattströms bok Århundradets kärlekskrig och en vecka

efter den, Engdahls Den sista grisen ledde till att bokutgivningen, deras äktenskap och

skilsmässa avhandlades publikt i tidningsartiklar, intervjuer och på ledarsidor i

egenskap av ”kulturens powerpar”.3 Parafraseringen av Märta Tikkanens versroman

Århundradets kärlekssaga (1978) stärkte det mediala intresset eftersom Witt-

Brattström har tolkat Tikkanens roman som en mönsterbildande beskrivning av en

asymmetrisk kärleksrelation där kvinnan är medveten om sin delaktighet som

medberoende i förhållandet.4 Även Engdahls boktitel Den sista grisen inbjuder till

tolkningar och spekulationer trots att han själv förklarade att titeln inte är ett

”kärlekskrigs-svar”.5

Idag är det svårt att verka som författare utan att synas i offentligheten samtidigt

som medialiseringen skapar förväntningar och föreställningar om personerna bakom

texterna. Litteraturvetaren Torbjörn Forslid med flera skriver att ”[k]onst och litteratur

är bärare av vissa essentiella och universella värden som varken kan eller behöver

’mätas’ mot någon yttre, utomlitterär måttstock”.6 Forslids konstaterande tjänar som ett

utgångsläge i min uppsats. Jag diskuterar recensenternas värderingar och förväntningar

1 TT Nyhetsbyrån 2015-10-21 (20-03-24). 2 TT Nyhetsbyrån 2016-03-02 (20-03-24). 3 Dagens Nyheter 2016-04-05, https://www.dn.se/arkiv/ledare/jag-haller-pa-bade-ebba-och-

horace/ (20-01-30). 4 Ebba Witt-Brattström, Stå i bredd. 70-talets kvinnor, män och litteratur, Stockholm 2014, s.

218. 5 www.svd.se 2016-03-20 (20-03-24). 6 Torbjörn Forslid, Jon Helgason, Lisbeth Larsson, Christian Lenemark, Anders Ohlsson & Ann

Steiner. Höstens böcker. Litterära värdeförhandlingar, Halmstad 2015, s. 69.

2(39)

på Århundradets kärlekskrig och Den sista grisen samt om, och i så fall hur,

författarnas medialisering – samspelet mellan författare, litteratur och medier – kan ha

påverkat recensionerna.7 Inte sällan är en författare en aktiv del i det mediala samhället

och har olika roller i den litterära processen, vilket också gäller andra yrkesgrupper

eftersom en journalist kan vara författare och en kritiker universitetslektor. Detta

stämmer väl in på Witt-Brattström och Engdahl, och ger en ytterligare dimension till

värderingen av deras romaner.

1.1 Disposition

Uppsatsens disposition är följande: syfte och frågeställningar följs av en kort bakgrund

innan material, metod och teori presenteras. Därefter följer en forskningsöversikt innan

analysen tar vid. Uppsatsen avslutas med en diskussion.

2 Syfte och frågeställningar

Uppsatsens syfte är att undersöka mottagandet i dagspressen av Ebba Witt-Brattströms

Århundradets kärlekskrig och Horace Engdahls Den sista grisen för att söka svar på

hur kritiken har värderat böckerna, vad kritikerna har för förväntningshorisont, och om

utomlitterära bedömningsgrunder har påverkat recensionerna och författarbilderna.

Min hypotes är att kritikens värdering av böckerna har påverkats av utomlitterära

bedömningsgrunder, det vill säga grunder som inte utgår från de recenserade böckerna

utan exempelvis refererar till författarens person.

3 Bakgrund

Ebba Witt-Brattström (född 1953) är sedan 2012 verksam som professor i nordisk

litteratur vid Helsingfors universitet. Hennes doktorsavhandling Moa Martinson. Skrift

och drift i trettiotalet (1988) utforskar Martinson som en kvinnlig trettiotalsmodernist

för att ge en sannare bild av hennes författarskap och frigöra henne från skuggan av den

officiella litteraturhistoriens trettiotal, de manliga författarna eller Fem unga. I sitt

författarskap skriver Witt-Brattström om kvinnorörelser och jämlikhet, och har ett

feministiskt perspektiv med en populärvetenskaplig inriktning. I urval har hon

publicerat Ur könets mörker (1993), Ediths jag (1997), och Stå i bredd. 70-talets

7 Christian Lenemark, Sanna lögner. Carina Rydberg, Stig Larsson och författarens

medialisering, Hedemora 2009, s. 10.

3(39)

kvinnor, män och litteratur (2014).8 Witt-Brattström har varit huvudredaktör för

Nordisk kvinnolitteraturhistoria (1-3) under 1993-1996. Århundradets kärlekskrig är

hennes första skönlitterära bok.

Horace Engdahl (född 1948) är ledamot i Svenska Akademien sedan 1997 och

under 1999-2009 var han dess ständige sekreterare. Hans doktorsavhandling Den

romantiska texten. En essä i nio avsnitt (1987) gör en nyläsning av svenska

författarskap från 1700-talets slut till 1800-talets början.9 Engdahl är översättare och

litteraturkritiker, och har bland annat gett ut samlingsvolymen Minnets svanar. Svensk

romantisk poesi i urval (1988) samt Meteorer (1999) och Cigaretten efteråt (2011).10

Den sista grisen är den senaste boken.

Witt-Brattström och Engdahl ingår i det svenska litterära fältet och har ett

gemensamt symboliskt kapital.11 Sociologen Pierre Bourdieu menar att ett fält uppstår

när ett antal personer strider för något viktigt för dem gemensamt, vilket för Witt-

Brattström och Engdahl kan vara vetenskap och litteratur. Inom fältet konkurrerar man

om rangordning, tolkningsföreträde och maktpositioner.12

Kapital är enligt Bourdieu ekonomiskt, kulturellt och socialt med symboliska och

materiella tillgångar. Ett kapital eller olika kombinationer av dessa blir symboliskt

kapital under förutsättning att de står för värde inom ett fält. Symboliskt kapital är

värdefullt och en källa till makt utifrån individens position inom fältet, en position som

omförhandlas och omvärderas. Det kulturella kapitalet har olika former, till exempel

examensbevis, publicerade böcker och artiklar, allmänbildning, kompetens inom

finkultur och en individs habitus. Habitus är detsamma som hur en individ agerar, har

för åsikter och preferenser samt individens sätt att föra sig.13 Eftersom Witt-Brattström

och Engdahl har tillgång till det litterära fältet, utgör det kulturella kapitalet en stor

andel i det symboliska kapitalet.

När Engdahl valdes in i Svenska Akademien 1997 och två år senare utnämndes till

ständig sekreterare, hamnade han i den mediala uppmärksamhetens mittpunkt, och hans

celebritetsstatus inkluderade även hans dåvarande hustru sedan 1989, Witt-Brattström.

8 http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/ebba-witt-brattström (2020-02-14).

http://375humanistia.helsinki.fi/sv/humanisterna/ebba-witt-brattstrom (2020-02-14). 9 https://www.albertbonniersforlag.se/bocker/158625/den-romantiska-texten/ (2020-04-29) 10 http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/horace-engdahl (2020-02-14). 11 Torbjörn Forslid & Anders Ohlsson, Författaren som kändis, Malmö 2011, s. 96. 12 Helena Pettersson, Katarzyna Wolanik Boström & Magnus Öhlander, ”Kapital, habitus och

fält” i Tillämpad kulturteori. Jenny Gunnarsson Payne & Magnus Öhlander (red), Lund 2017, s.

138f. 13 Ibid., s. 139.

4(39)

När två kända personer är gifta med varandra, ökar det symboliska kapitalet för

bägge.14 Engdahl uppfattas ofta som arrogant och en intellektuell outsider med

maktposition, en bild han själv har medverkat till. I denna ingår att han klandrar

offentligheten men spelar med i den.15

Trots makarnas delvis olika platser i samhället har även Witt-Brattström påverkat

sin mediabild och uppnått maktpositioner. Hon har medverkat i offentligheten både

som forskare och debattör, och varit en av grundarna till partiet Feministiskt initiativ år

2005, en position hon dock lämnade efter en kortare tid. När Engdahl blev invald i

Svenska Akademien, efterträdde Witt-Brattström honom som Pilotprisjuryns

ordförande, vilket enligt litteraturvetaren Tomas Forser inte väckte någon närmare

offentlig diskussion utan sågs som ”en rörelse i den kulturella nomenklaturan”.16

Efter 25 års äktenskap skilde sig Engdahl och Witt-Brattström år 2014 och när

deras respektive böcker publicerades två år senare, blev den mediala uppmärksamheten

omfattande, inte minst kring deras privatliv. Eftersom Engdahl, Witt-Brattström och

representanter från media verkar inom samma kulturella fält, fanns det ett intresse ur ett

maktperspektiv.

4 Material

Uppsatsens material är ett urval recensioner av Århundradets kärlekskrig och Den sista

grisen. Valet av recensioner har avgränsats till svenska och tryckta dagstidningar som

har recenserat både Århundradets kärlekskrig och Den sista grisen. Materialsökningen

är genomförd i Retrievers digitala mediearkiv, där Århundradets kärlekskrig under

2016 hade totalt 1 108 artiklar fördelade på 596 artiklar i tryckt press, 507 artiklar i

webb och fem inslag i radio/TV. Den sista grisen hade totalt 666 artiklar fördelade på

437 artiklar i tryckt press, 227 artiklar i webb och två inslag i radio/TV. Det totala

antalet artiklar under 2016 visar det stora intresset för publiceringen men ordet artikel

innehåller även notiser av olika slag, meddelanden om bokcirklar eller kritikernas

”veckans boktopplistor” samt referat från författarintervjuer gjorda exempelvis i

Dagens Nyheter.17

Genomgången av materialet resulterade i 80 recensioner eftersom 40 tidningar

14 Forslid & Ohlsson, 2011, s. 96. 15 Ibid., s. 105ff. 16 Tomas Forser, Kritik av kritiken. 1900-talets svenska litteraturkritik, Gråbo 2002, s. 12. 17 En notis kan exempelvis hänvisa till ett TV-program där Engdahl eller Witt-Brattström

medverkar.

5(39)

hade publicerat recensioner av båda böckerna. Århundradets kärlekskrig har

recenserats från den 19 mars till den 5 april 2016 med 16 unika recensioner, och Den

sista grisen från den 23 mars till den 7 april 2016 med 14 unika recensioner

(bilaga 1).18

4.1 Kort presentation av romanerna

Århundradets kärlekskrig är en punktroman som i dialogform berättar om ett äktenskap

som håller på att ta slut. Romanen har två protagonister som Witt-Brattström kallar för

Han och Hon. Norstedts skriver i bokens presentation att ”[d]et är brutalt, slagfärdigt,

naket, ömkligt” och att ”[d]et som en gång var stor kärlek har vänts till långdragen

kamp”.19 Boken börjar med följande dialog:

Han sa:

Om du överger mig

har du bara livslångt hat

att vänta.

Hon sa:

Tror ingenting

jag eller du

måste dö.

DÖDSDANSEN20

Den sista grisen är delad i två delar. Den första delen kallas för ”Spillror” och

innehåller aforismer och längre funderingar om människor, död, känslor med mera.

Den andra delen innehåller teaterstycket ”Mannen på bryggan”, i vilket en medelålders

man i monologform summerar sitt liv och sina erfarenheter. Bonniers menar att

texterna visar ”tvära kast mellan det till synes banala och den känslomässiga

avgrunden” och att de är skrivna ”precist och skärpt.”21

Denna korta aforism, ”Känslan att ens liv gått över till motståndarsidan”, är ett

exempel från verkets första del.22 Den andra delen inleds med att ”Äntligen natt! Alla

har gått. Varför är jag kvar? Det är väl hemma hos mig, förstås. Så mig blir jag inte av

med”.23

18 En unik recension har publicerats endast i en tidning. 19 http://www.norstedts.se/bocker/115541-arhundradets-karlekskrig 20 Ebba Witt-Brattström, Århundrades kärlekskrig, Stockholm 2016, s. 7. 21 https://www.albertbonniersforlag.se/bocker/204493/den-sista-grisen/ 22 Horace Engdahl, Den sista grisen, Stockholm 2016, s. 187. 23 Engdahl, s. 229.

6(39)

5 Metod

Analysen av recensionerna använder inomlitterära bedömningsgrunder och de

bedömningsgrunder som är utomlitterära men kan ha betydelse för recensionen och

författarbilden.

Den inomlitterära analysen värderar den recenserade boken genom att använda en

kategorisering som redogör för hur recensenterna beskriver, tolkar och värderar

böckerna, det vill säga ”[l]itteraturrecensionen rör sig från beskrivning mot explicit

värdering i en text, där tolkningen blir en motivering för den avslutande värderingen.”24

Forskaren Markku Huotaris analysmodell utgår från beskrivning, tolkning och

värdering, och redogör närmare för dessa tre kategorier.25

5.1 Inomlitterära bedömningsgrunder

Grunden för Markku Huotaris analysmodell för litteraturkritik är tre klasser och tre

kategorier. Klasserna är syntax, semantik och pragmatik, och kategorierna beskrivning,

tolkning och värdering.26 I uppsatsen utgår jag från beskrivning, tolkning och värdering

eftersom uppsatsen inte omfattar en lingvistisk analys av recensionerna.

Beskrivning redogör allmänt för den recenserade romanens form och innehåll

såsom genre, tema, handling och miljö samt de karaktärer som förekommer i verket.

Beskrivningen kan innehålla utomlitterära observationer om författaren och samhället,

men Huotari rekommenderar att de lämnas utanför tolkningen och värderingen av

verket. För att beakta de utomlitterära observationerna och deras möjliga betydelse och

inverkan på kritiken, undersöker jag dem som fristående bedömningsgrunder.27

Avsikten med tolkning är att definiera egenskaperna hos ett verk genom att tolka

dem i relation till andra egenskaper än de som finns i det recenserade verket. Detta kan

betyda jämförelser med andra verk som är skrivna av samma eller av en annan

författare. Det kan också betyda att verket tolkas och förklaras med hjälp av något

synsätt såsom filosofiskt eller samhällsvetenskapligt, i anknytning till en kontext eller

genom sammankoppling med bakgrundsinformation.28

Värdering är den sista kategorin och den innehåller kritikerns subjektiva

24 Tomas Forser, Kritik av kritiken. 1900-talets svenska litteraturkritik, Gråbo 2002, s. 130. 25 Markku Huotari, forskare vid Tammerfors universitet i Finland. 26 Markku Huotari. ”Mistä ja miten kriitikot kirjoittavat. Malli kirjallisuuskritiikin sisältöjen

analysoimiseksi” i Kirjallisuuskritiikki suomessa. 1. Johdatusta kirjallisuuskritiikin tutkimiseen.

Markku Huotari, Leeni Hurskainen & Yrjö Varpio, Tampere 1979, s. 23. 27 Ibid., s. 27. 28 Ibid., s. 27.

7(39)

uppfattning om verkets värde, betydelse och avsikt. Genom värderingen uttrycker

kritikern sin egen uppfattning om vad som är bra eller dåligt med verket och vad som är

positivt eller negativt. Beskrivning och tolkning kan ledas i bevis med sakuppgifter

men värderingen är endast baserad på kritikerns bedömning av verket och hur den

motiveras. Värderingen återger också kritikerns åsikt om hur författaren har lyckats

med sitt arbete.29

5.2 Utomlitterära bedömningsgrunder

De utomlitterära bedömningsgrunderna innehåller bedömningar som inte utgår från den

recenserade boken utan i stället refererar till författaren, samhället eller återger

allmänna iakttagelser kring bokens publicering.30 Dessa bedömningar finns ofta i

recensioners inledande beskrivningar och de är sällan ovanliga eller egendomliga men

de bör sakna betydelse för det litterära verkets tolkning och värdering. Författaren Maja

Lundgren är ett exempel på när dessa bedömningsgrunder tillskrevs betydelse. När

hennes dagboksroman Myggor och tigrar publicerades 2007, handlade mottagandet

mer om författarens person än om hennes roman, vilket förklarades med att Lundgren

”anklagar och angriper svenska medie- och kulturaktörer”.31 Det mediala intresset och

bokens sanningsanspråk ledde till diskussioner kring källkritik, etik och moral samt

författarens position i värdehierarkin, det vill säga hennes maktposition i kultursfären.

Resultatet av kritiken blev att Lundgren ansågs sakna rätt att namnge personer inom

kultursfären och att författaren av allt att döma var en psykiskt labil person som gick

”bärsärkargång med sin namngivna omgivning”.32 Här har den mediala offentligheten

skapat sin föreställning om Lundgren.33 De utomlitterära bedömningsgrunderna

överskuggar den litterära värderingen.

6 Teori

Den teoretiska grunden för denna uppsats är receptionsteori kompletterad med teorier

kring litteraturkritik samt författarbild och medialisering.

29 Huotari, s. 28. 30 Ibid., s. 54. 31 Christine Sarrimo i Litteraturens offentligheter, Torbjörn Forslid, & Anders Ohlsson (red),

Lund 2009, s. 105. 32 Ibid., s. 110. 33 Forslid & Ohlsson, 2011, s. 17.

8(39)

6.1 Receptionsteori och förväntningshorisont

Receptionsteori är ett samlingsnamn för läsarorienterade teorier som undersöker

förhållandet mellan text och läsare, och hur en och samma text kan mottas på olika sätt

utifrån läsaren och hennes förutsättningar. Teorierna är inte förankrade i någon enskild

idétradition utan rötterna kan utgöras av läsningens psykologiska process, semiotik,

hermeneutik eller fenomenologi.34 Uppsatsen utgår från den tyska litteraturforskaren

Hans Robert Jauss (1921-1997) receptionsestetiska teori som påverkades av Edmund

Husserls fenomenologi och Hans-Georg Gadamers hermeneutik.35 Valet av Jauss beror

på att textens tolkning inte är fokuserad på ”en enskild läsares upplevelse utan på ett

verks receptionshistoria, på receptionens relation till de föränderliga estetiska normer

och förväntningar som gör det möjligt att läsa [verket] i olika epoker”.36 Jauss ser med

andra ord mottagandet som en kollektiv handling och genom att utgå från recensenter,

blir gruppen begränsad. Gruppens tolkningsstrategier utgår från elitläsarens bakgrund,

intresse och sociala sammanhang såsom ålder, utbildning, tidsperiod och plats i

samhället.

Läsarens möte med texten måste skildras dialektiskt som en process, vilket innebär

att läsarens förväntningshorisont ställs mot författarens text, och textens svar antingen

mynnar ut i en horisontsammansmältning eller en horisontförvandling.37

Förväntningarna styr läsaren och de grundas på författaren, verkets genre eller

samtidens normer och konventioner samt andra för läsaren personliga förhållanden.

Jauss menar att horisontförvandlingen är litteraturens viktigaste uppgift eftersom den

inträffar när läsaren upplever något nytt eller okänt, vilket utvidgar de tidigare

erfarenheterna och möter de litterära förväntningarna. Texten har alltså en historisk

horisont, men läsaren mottar alltid texten i sin samtid. När Maria G. Francke skriver

om mottagandet av Myggor och tigrar, exemplifierar det tidens betydelse. Francke

konstaterar att ”[t]iden har kommit ifatt Maja Lundgrens bok – indignationsdebatten

avslutades för länge sedan, kvar är en större diskussion och en uppgift för oss alla att

lösa”.38 I artikeln jämför Francke bokens mottagande 2007 med 2017 och konstaterar

att verket har fått ny aktualitet till följd av metoo-debatten och att fokus nu har lagts på

dess innehåll.

34 Paul Tenngart, Litteraturteori, Malmö 2010, s. 55, 60. 35 Jonathan D. Culler, Litteraturteori. En mycket kort introduktion, Lund 2011, s. 141. 36 Ibid., s. 142f. 37 Inge Jonsson, Idéer och teorier om ordens konst. Från Platon till strukturalismen, Lund 1971,

s. 217. 38 Maria G. Francke i Nordvästra Skånes Tidningar den 21 december 2017 (20-04-29).

9(39)

Mottagandet av Århundradets kärlekskrig och Den sista grisen redogör för

recensenternas förväntningshorisont, i vilken även författarnas tidigare litterära

produktion ingår. Engdahls utgivningar följer formen fragment, artiklar och essäer

medan Witt-Brattström har fram till 2016 publicerat flera litteraturhistoriska och

populärvetenskapliga böcker. Förväntningshorisont tillsammans med inverkan av

medialiseringen bidrar till kritikernas uppfattning om författarbilden.

6.2 Författarbilden och författarens medialisering

Offentlighet och medieexponering har olika betydelser för olika författare; en del

undviker den, en del accepterar den och en del samarbetar. På grund av detta finns det

skäl att öka det traditionella textperspektivet med framställningen av författare i ett

medialt sammanhang.39

Massmediers betydelse har ändrat spelreglerna inom kulturområden och den

efterföljande medialiseringen av exempelvis författare påverkar både bokbranschen och

läsandet.40 Medialiseringen kännetecknas av frågor såsom makt, anpassning och

beroende.41 Detta betyder inte att innehållet i författarens verk påverkas av

medialiseringen, det vill säga samspelet mellan författaren, litteraturen och medierna,

men den är en möjlig förklaring till den författarbild som kritikerna framställer, och

som grundas på författarens litterära produktion och roll som offentlig person.42 Den

offentliga bilden skapar föreställningar om författaren bakom texten och ställer frågan

om denna utomlitterära bedömningsgrund påverkar synen på och värderingen av ett

författarskap. Om författaren har en stark mediabild, inverkar den på läsningen på

samma sätt som läsarens förväntningshorisont.

Status som celebritet omfattar flera roller eftersom berömdheten inbegriper hela

personen. Statusen som litterär celebritet förutsätter litterära prestationer, medial

exponering och av författaren vald aktörsroll.43 Den valda aktörsrollen innebär att

författaren behåller makten att välja, till exempel gränsdragningar mellan privat och

offentligt, att avstå eller delta i ett TV-program eller inriktningen på sitt författarskap.44

I en litterär celebritetstypologi görs fältindelningen i finkultur och populärkultur,

39 Torbjörn Forslid & Anders Ohlsson, Fenomenet Björn Ranelid, Malmö, 2009, s. 24. 40 Johan Fornäs, ”Medialisering: Introduktion” i Johan Fornäs & Anne Kaun (red),

”Medialisering av kultur, politik, vardag och forskning”, Stockholm 2011, s. 5f. 41 Kent Asp, ”Systemvärldens och livsvärldens medialisering” i Johan Fornäs & Anne Kaun

(red), ”Medialisering av kultur, politik, vardag och forskning”, Stockholm 2011, s. 43. 42 Forslid & Ohlsson, 2011, ss. 37. 43 Ibid., 2009, s. 30, 33. 44 Ibid., 2011, s. 49.

10(39)

och mellan dessa finns en tredje kategori, populärkultur dels med kvalitet inom en

genre, dels en auktoritativ position inom ett annat verksamhetsområde, vilka

kombineras.45 Camilla Läckberg är celebritet på samma sätt som Kerstin Ekman även

om hennes populärkulturella genre värderas på annat sätt än Ekmans tillhörighet i det

finkulturella fältet. Läckberg är en framgångsrik och populär författare med sitt namn

som sitt varumärke, och Ekman är ett större namn i den kulturella sfären än i den

mediala offentligheten. Leif G W Persson är en aktad deckarförfattare som kombinerar

sitt författarskap med en professur i kriminologi, och kombinationen ger honom en hög

celebritetsstatus inom båda områdena.46

6.3 Litteraturkritik

På samma sätt som litteraturkritiken har ändrats över tid, har också dess definitioner

reviderats. Författaren, kritikern och publicisten Olof Lagercrantz utgick från

skrivprocessen när han formulerade kritikens uppgift dels som en reception av en text,

dels som en produktion av en ny och självständig text med anspråk på samma estetiska

kvalitet som den recenserade texten.47 Litteraturvetaren Per Rydén är mer pragmatisk

än Lagercrantz och menar att kritiken skall ta ställning till skönlitterära verk genom att

verken ges ett värde och placeras i ett värdesystem.48 Tomas Forser snävar in

definitionen av litteraturkritiken till att den handlar om ”en text om en annan text”.49

Kritikern är oftast den första läsaren av nyutgiven litteratur och fungerar som en

förmedlare mellan produktions- och mottagningsprocessen samt som en del i

litteraturens kommunikativa förlopp i offentligheten. Kritikern informerar och upplyser

om den nya litteraturen samt bidrar till historiskt material för att öka förståelsen av och

kunskapen om olika epoker och dess betydelser i ett samhälle.50

Inom litteraturen innehar kritikern rollen som grindvakt tillsammans med förlag,

kulturredaktioner och institutioner. Förlag gör den första bedömningen om ett verk

kommer att publiceras, tidningarnas kulturchefer har makten att selektera fram de verk

som skall recenseras och kritikern påverkar med sin recensionen läsarnas mottagande

av verket. Särskilt den första kritiken brukar ha stor betydelse eftersom den kan influera

efterföljande recensenter samt bidrar till att författaren kan bli inbjuden till debatter och

45 Forslid & Ohlsson, 2011, s. 50. 46 Ibid., 2011, s. 50f. 47 Stina Otterberg, Klädd i sitt språk. Kritikern Olof Lagercrantz, Lund 2010, s. 171f. 48 Rydén, s.7. 49 Forser, s. 17. 50 Huotari, s. 11; Forser, s. 9; Rydén, s. 88.

11(39)

andra forum i offentligheten. Den här formen av kanonisering av ett verk och dess

författare har konsekvenser på längre sikt eftersom den kan bereda plats för

prestigefyllda priser, högre upplagor och att verken placeras på litteraturlistor på

universitet samt benämns som värdefull litteratur”.51

Kritikern skapar och förmedlar normer, vilka ingår i den litterära institutionen.52

Litteraturkritik kännetecknas av vissa egenskaper och ett visst sammanhang där den

publiceras.53 Kritiken beskriver, tolkar och framför allt värderar ett litterärt verk men

den anger även något om verkets betydelse utifrån dess kontext.

7 Forskningsöversikt

Forskningen om Ebba Witt-Brattströms och Horace Engdahls författarskap saknas i

litteraturvetenskapliga studier förutom att deras arbeten som forskare eller kritiker har

använts exempelvis som referenser eller underlag. Undantaget är Emma Karlssons

kandidatuppsats ”Kärlek som frihet och fängelse. Föreställningar om kärlek i Geir

Gulliksens Berättelse om ett äktenskap och Ebba Witt-Brattströms Århundradets

kärlekskrig” (2017) från Lunds universitet. Däremot finns det relevant forskning om

kritik, medialisering och reception.

Lina Samuelssons avhandling från 2013, Kritikens ordning. Svenska

bokrecensioner 1906, 1956, 2006, gör en historisk framställning av recensioner genom

att fokusera på litteraturkritikens normer under tre olika tidsperioder. Samuelsson

redogör för kritikens roll, utveckling och hur genren debatterades i början av 2000-

talet. Då pågick även kritikens uppdelning i subgenrer eller nya former samt en ökning

av antalet personer som skrev kritik. Denna utveckling aktualiserade frågor såsom vad

är kritik, för vem skrivs den och vad är syftet med kritiken. Denna process bildar en

jämförelsegrund för min undersökning.54

Christian Lenemark gör en genomgång av författarens medialisering i Sanna

lögner. Carina Rydberg, Stig Larsson och författarens medialisering (2009).

Avhandlingen undersöker förhållandet författaren, litteraturen och medierna, och hur

detta samspel påverkar bilden av författaren. Lenemark frågar på vilket sätt dessa

51 Steiner, s. 193f. 52 Johan Svedjedal, ”Kritiska tankar om litteraturkritiken” i Litteraturens offentligheter,

Torbjörn Forslid & Anders Ohlsson (red), Lund 2007, s. 158. 53 Lina Samuelsson, Kritikens ordning. Svenska bokrecensioner 1906, 1956, 2006, Karlstad

2013, s. 10. 54 Ibid., s. 108ff.

12(39)

mediala och litterära iscensättningar förhåller sig till varandra, hur de inverkar på den

litterära texten och hur exempelvis kritiker har hanterat problemkomplexet. Lenemark

ser Rydberg och Larsson som författare där den mediala bilden av dem är kopplad till

deras författarskap för att deras texter rör sig i gränslandet mellan fakta och fiktion,

privat och offentligt samt liv och text.55 Den mediala bilden byggs upp med

förhandspublicitet, bokens utgivning och mottagande, och pågående debatt.56

Lenemarks resultat visar att Rydberg och Larsson behandlas olika på den mediala

scenen, vilket kan bero på större uppmärksamhet på manliga författare och manligt

skrivande. Medialiseringen har visat sig vara genuskodad och asymmetrisk, och

Lenemarks forskning visar att Rydberg har behandlats hårdare än Larsson.57

Författarens medialisering inbegriper även frågor om litteraturens estetik och etik

tillsammans med kön och position. Om etiken och estetiken är tvivelaktig, fäller den

litterära textens estetik avgörandet. Maja Lundgrens Myggor och tigrar fälldes av

kritiken dels för att det ansågs vara etiskt tvivelaktigt att namnge verkliga personer,

dels för att boken var ”dåligt” skriven.58 Däremot försvarades Lars Noréns En

dramatikers dagbok på grund av dess estetiska kvaliteter trots att publiceringen hade

fog för etisk tvivelaktighet.59 Lenemarks avhandling har flera utgångspunkter, som till

exempel kön, etik och estetik, som kan jämföras med Århundrades kärlekskrig och Den

sista grisen.

År 2013 skrev Philip Eldrot kandidatuppsatsen ”När man skjuter författare. En

receptionsanalys av två av Kerstin Thorvalls romaner”, i vilken han identifierar skillnad

mellan receptionen av Det mest förbjudna (1976) och När man skjuter arbetare

(1993).60 Eldrot observerar att den första boken blir utskälld av kritikerna medan den

andra boken hyllas av en enig kritikerkår. Huvudpersonen Annas sexuella frihet i Det

mest förbjudna tolkas som Thorvalls egna erfarenheter.61 Uppsatsen beskriver kritikens

förhållande till Thorvall och hennes produktion som ambivalent för att Det mest

förbjudna och författaren anses ha fel moralisk hållning till sexualitet men när När man

skjuter arbetare hyllades, hyllades även författaren.

55 Christian Lenemark, Sanna lögner. Carina Rydberg, Stig Larsson och författarens

medialisering, Hedemora 2009, s. 10. 56 Ibid., s. 21. 57 Ibid., s. 168f. 58 Ibid., s. 171f. 59 Ibid, s. 175. 60 Philip Eldrot, ”När man skjuter författare. En receptionsanalys av två av Kerstin Thorvalls

romaner”, Uppsala 2013, s. 3f. 61 Ibid., s. 1f.

13(39)

Eldrot menar att kritikerna läste böckerna biografiskt men värderade dem olika,

varför det kan ses som ett bevis på den biografiska läsningens ”omedvetna dimension”

genom att det kritiska synsättet kan hindras av samtidens tematiska och ideologiska

rörelser.62 Eldrot lägger till att en del av Thorvalls mediala bild baserades på att hon var

kolumnist i en damtidning, använde ett enkelt språk och skrev ”jag” i sina texter.

Kritikerkåren är homogen i 1970- och 1990-talets kontext och valet av den

biografiska läsningen kan vara prekärt, visar Eldrot. Frågan får ny aktualitet med Witt-

Brattströms och Engdahls bokpubliceringar.

8 Analys

Avsnittet inleds med en genomgång av inomlitterära bedömningsgrunder i

recensionerna för Den sista grisen och Århundradets kärlekskrig, och därefter följer en

granskning av utomlitterära bedömningsgrunder. Analysens resultat sammanfattas sist.

Recensionerna är förtecknade i bilaga 1 med uppgift om datum, tidning, recensent och

recensionens rubrik.

8.1 Inomlitterära bedömningsgrunder för Den sista grisen

Beskrivning

Den vanligaste beskrivningen av Den sista grisen inleds med att verket är uppdelat i två

delar. Den första delen ”Spillror” innehåller mest aforismer eller mikroessäistik enligt

Marie Pettersson i Helsingborgs Dagblad. Den andra delen är monologen ”Mannen på

bryggan” som Rasmus Landström i DagensETC kallar för ”ett litet läsdrama”.63 Bo-

Ingvar Kollberg i Upsala Nya Tidning liknar boken vid anteckningar, varför den

fungerar som en användarhandbok för ”tillvarons underligheter”.64 Även Expressens

Jens Liljestrand beskriver boken som ”en handbok i konsten att vägra gå över” och

hänvisar till Horace Engdahls förhållande till åldrande och konservatism.65

Aftonbladets Claes Wahlin inleder sin text med reflektioner över aforismen som

konstart och de krav som denna form ställer samt att den inte tycks få plats inom

dagens digitala kanaler. Björn Kohlström i Jönköpings-Posten noterar att Engdahls

språk förenar akademiska ord med slang och svordomar, vilket blir ”elegant men också

62 Eldrot, s. 26. 63 DagensETC, 2016-03-21. 64 Upsala Nya Tidning, 2016-04-02. 65 Expresssen, 2016-03-23.

14(39)

klädsamt slyngelslarvigt”.66 Boken har ironi, humor och bitterhet, och enligt Rasmus

Landström är den underhållande boken ”helvetiskt” rolig.67

Kritikerna är oense om boken skall uppfattas som fiktion, autofiktion eller

självbiografisk. Liljestrand varnar läsaren för att tolka texterna som Engdahls faktiska

åsikter och Philip Teir från Dagens Nyheter beskriver boken som fiktion. Pettersson

väljer att konstatera att boken kan läsas som en skilsmässobok men att det är svårt att

veta vem som talar i boken, det vill säga om det är Horace, en man eller kanske alla

män. Aase Berg från Barometern läser boken självbiografiskt, vilket även gäller Eva

Axelsson som skriver i Eskilstuna Kuriren. Kristian Ekenberg och Gunilla Kindstrand i

Borlänge Tidning menar att boken inte beskriver det riktiga livet.

Bokens teman beskrivs varierande men de kretsar kring livet och döden.

Pettersson skriver exempelvis att boken reflekterar kring de stora känslorna såsom

vrede, sorg, kärlek, avund och humor, och Liljestrand lägger till konsten, kvinnan och

mänskligheten, och ”ett försök till samhällskritik”.68

Tolkning

Marie Pettersson jämför ”Spillror” med Engdahls Cigaretten efteråt, och att tonen är

bittrare nu än tidigare även om det i stort är samma teman som behandlas. Texten

föraktar personer som är dagdrömmare, passiva och rädda för konflikter, vilket enligt

Pettersson gör texten både falsk och lam samt får innehållet att spreta från trivialiteter

till ”insiktsfulla, vemodiga betraktelser”.69

Björn Kohlström jämför med Århundradets kärlekskrig och menar att Engdahls

bok är ”[m]er en vemodig elegi än krigisk diatrib” och anser det finns likheter med hur

de båda skriver prosa.70 Eva Axelssons jämförelse mellan Engdahls och Witt-

Brattströms böcker utgår från att texterna behandlar bråket efter parets skilsmässa.

Även Liljestrand gör tolkningen om en dialog och skriver att Witt-Brattströms ”långa

skugga faller över varje sida i Den sista grisen”.71 Han exemplifierar vidare med hur

Witt-Brattströms Kulturmannen och andra texter skriver om Engdahl som ”en Josef K.

som koketterar med att vara en äldre bildad herre” och att Engdahl svarar med att ”[d]et

mest imponerande med Kafka är att han kunde skriva Processen utan att vara gift”.72

66 Värnamo Nyheter, 2016-04-02. 67 Dagens ETC, 2016-04-01. 68 Expressen, 2016-04-01. 69 Helsingborgs Dagblad, 2016-04-02. 70 Jönköpings-Posten, 2016-04-01. 71 Expressen, 2016-04-01. 72 Ibid.

15(39)

Ekenbergs och Kindstrands åsikt är att Århundradets kärlekskrig och Den sista grisen

replikerar både dolt och öppet på varandra. De ger ett förslag om att införliva ”Mannen

på bryggan” med Århundradets kärlekskrig till ”ett dynamitmanus”.73

Teir tolkar Engdahls berättarjag som en sadistisk, otyglad och kränkt vit man

liknande Donald Trump. När språket fungerar som bäst, är det njutbart och jämförbart

med ”Tranströmeraktig poesi” men när det fungerar sämst, tänker Teir på en

”Facebookcyniker”.74 Han jämför med Ebba Witt-Brattströms punktroman och menar

att hennes Han talar med samma röst som Engdahls aforismer.

Aase Berg jämför Horace Engdahl med Horace Engdahl, och menar att hennes

forna idol har hamnat ”i den borgarbrackiga elitsekten med hög prestige och noll

koll”.75 Innehållet i Den sista grisen påverkar Berg, varför hon tolkar författaren som

”en kränkt man med undermåliga sexualkunskaper” men också en författare som kan

tolka sorg och ensamhet.76

Kollberg tolkar bokens användning av Gunnar Ekelöf och Willy Kyrklund som

samtalsdeltagare när texten berör grekiska myter, romarna med böjelse för filosofi samt

upplysningstänkarna för att leda läsaren till insikter om tillvarons underligheter.

Sinziana Ravini i Göteborgs-Posten jämför Engdahl med maximernas stora mästare

såsom Champfort och La Rochefoucauld eftersom ”den franska tillbakalutade

salongsfähigheten” har fått konkurrens av ”en cioransk misantropi”.77 Ravini tolkar

Engdahls bristfälliga kvinnosyn som ett utbildnings- och uppfostringsproblem;

kulturmannen behöver omhändertas av den nya kulturella kvinnoeliten. Ekenberg och

Kindstrand upplever ”Mannen på bryggan” som en lek med roller, som ”ett gäckeri

med samtida föreställningar om mannen i allmänhet och författaren i synnerhet”.78

Värdering

Björn Kohlström uppskattar Engdahl som författare eftersom han behärskar konsten att

skriva, tar sina ämnen på allvar och levererar en underhållande bok. Han menar att Den

sista grisen är läsvärd trots att den är ojämn. Bo-Ingvar Kollberg värderar bokens

kvaliteter högt och anser att Horace Engdahl behövs eftersom han ”sticker hål på

slentrianen”.79 Kollberg observerar att Engdahl får läsaren att tänka och reflektera.

73 Borlänge Tidning, 2016-04-01. 74 Dagens Nyheter, 2016-04-01. 75 Barometern, 2016-03-31. 76 Ibid. 77 Göteborgs-Posten, 2016-04-01. 78 Borlänge Tidning, 2016-04-01. 79 Upsala Nya Tidning, 2016-04-02.

16(39)

Claes Wahlin ser boken som en del i att belysa ”de sköna konsterna” och att det

förflutna skall bemötas med respekt.80 Även Dag Sjögren poängterar Engdahls tekniska

briljans i aforismer men antyder ett visst tvivel mot ”Mannen på bryggan” eftersom den

saknar i princip allt som kännetecknar en pjäs.

Ekenberg och Kindstrand skriver om en skrattfest och lustfylld läsning men att

boken också kräver läsarens uppmärksamhet. Slutsatsen är att boken har sin plats i

samtiden på samma sätt som författaren, och att monologen om mansrollen skulle

kunna bli en klassiker hos en god skådespelare.

Liljestrand anser att aforismerna är roande och provocerande men lama, vilket kan

bero på att Engdahl inte hänger med i tiden. Intrycket av boken är förvirrat men

Liljestrand menar att det kan handla om åldrandet både hos författaren och recensenten.

Likaså skriver Pettersson att boken går från rena plattityder till insiktsfulla betraktelser,

vilket gör att Engdahl provocerar utan att förklara. När texten handlar om könens

olikheter, tappar författaren trovärdighet. Petterssons värdering blir att Engdahl

behärskar det korta formatet medan monologen blir yvig och osorterat ordflöde. Teir

skriver att han har läst en bok som är ”en vemodig kulturveterans dom över sig själv”.81

Kindstrand menar att boken passar samtiden illa eftersom den vill ha svart eller

vitt, konflikter och många ord, vilket Ekenberg håller med om. Landström anser att

läsaren måste acceptera Engdahls politiska konservatism och att boken är ”charmigt

frispråkig” och ”stötande reaktionär”.82 Enligt Landström visar Engdahl att han har

utvecklats, att han vågar och inte bryr sig om att vara korrekt. Han kan driva med sig

själv och med andra, vilket inte alltid blir rätt. Therese Eriksson från Svenska

Dagbladet undrar om Engdahls syfte är att boken skall läsas som ”fan läser Bibeln”

eftersom han vill provocera.83 Bokens aforismer kan vara vackra, upprörande eller

bagateller. Monologen skruvar upp tonen ytterligare och blir en parodi på den vita och

kränkta mannen, varför Eriksson har svårt att se den som bra teater. När kritikern

summerar sin värdering, undrar hon om bokens åsikter är Engdahls egna. Om svaret är

ja, är ”grisfester sjaskiga tillställningar”.84

Eva Axelsson skriver att hon ”har plöjt igenom” boken, vilket kan ses som en

outtalad värdering av den.85 I övrigt uppmärksammar Axelsson mest författaren

80 Aftonbladet, 2016-04-01. 81 Dagens Nyheter, 2016-04-01. 82 DagensETC, 2016-04-01. 83 Svenska Dagbladet, 2016-04-01. 84 Ibid. 85 Eskilstuna Kuriren, 2016-04-01.

17(39)

Engdahl, som inte drar sig för att förödmjuka sig själv, och att han har skrivit boken

som en inlaga i skilsmässan. Aase Berg gör ingen värdering av boken i sig utan

värderar sitt förhållande till Engdahl och upprepar sitt budskap att ”[v]a fan hörru

Horace, skärp dig, du var faktiskt min idol en gång för länge sedan”.86

8.2 Inomlitterära bedömningsgrunder för Århundradets kärlekskrig

Beskrivning

Recensenterna diskuterar om Århundradets kärlekskrig skall läsas som fiktion,

autofiktion eller biograf. Rasmus Landström fastslår i DagensETC att boken handlar

om Ebba Witt-Brattströms och Horace Engdahls äktenskap. I boken är referenserna till

verkligheten tydliga enligt Landström men då den har kategoriserats som fiktion, utgår

han från det. Per Svensson i Dagens Nyheter försöker bortse från de biografiska

förlagorna och antar att den ena huvudpersonen Han är en litterär konstruktion och den

andra Hon en romangestalt. Svensson konstaterar att efter den andra läsningen är det

lättare att tänka bort Ebba och Horace. Aftonbladets Ulrika Stahre har svårt att välja

läsart men bestämmer sig för att läsa boken som ett drama, en poetisk pjäs, för att

undvika personkopplingen. Rakel Chukri i Helsingborgs Dagblad klassificerar boken

som ”en tunt maskerad nyckelroman”.87 För Chukri är det nästan omöjligt att bortse

från skilsmässan eftersom paret har betraktats som kulturvärldens kungligheter.

Kristian Ekenberg och Gunilla Kindstrand i Borlänge Tidning diskuterar graden av

autobiografi. Ekenberg menar att det är svårt att släppa tanken på Engdahl som bokens

Han eftersom ”den skvallriga verkligheten” finns.88 Kindstrand anser att boken inte

skall läsas som ”en vittnesbörd från författarens eget kändisäktenskap” eftersom bokens

innehåll avråder från att läsas som ”en självbiografisk spegel”.89 Kanske menar

Kindstrand att protagonisterna är ”pliktskyldigt förklädda” i enlighet med Amanda

Svenssons förklaring till att punktromanen är fiktion.90 Magdalena Rozenberg i

Arbetarbladet fastslår att hon läser boken som ett fiktivt skönlitterärt verk även om det

är svårt med tanke på den verkliga skilsmässan. Marianne Ekenbjörn i Norrbottens-

Kuriren konstaterar att hon inte kan bestämma sig om boken är fiktion eller verklighet

men väljer att ta Witt-Brattströms egna ord som utgångspunkt, nämligen att ”ingen

86 Barometern, 2016-03-31. 87 Helsingborgs Dagblad, 2016-03-19. 88 Borlänge Tidning, 2016-03-19. 89 Ibid. 90 Expressen, 2016-03-15.

18(39)

författare skriver utan att ha påverkats av sitt liv”. 91 Svenska Dagbladets Jenny Maria

Nilsson visar sin ambivalens om Århundradets kärlekskrig är fiktion eller fakta, och

undrar om författaren är tillförlitlig.

Elisabet Skog i Hallands Nyheter noterar att Århundradets kärlekskrig är en

punktroman med en experimentell stil, ett närmande mot poesin och att den saknar en

traditionell handling. Per Svensson definierar boken som en aforismsamling från

avgrunden, ”en hatisk pardans – ett slags de brända ordens tragedi”.92

Hanna Jedvik i Göteborgs-Posten utgår från det faktum att Witt-Brattström värjer

sig mot anklagelser om att romanen är skriven som en hämnd. Jedvik påminner om att

mäns och kvinnors texter bedöms på olika sätt när de skriver utlämnande böcker; Ulf

Lundell kallades för geni för Jack och Kerstin Thorvall för ”den kåta kärringen” för

Det mest förbjudna.93 Det ställs högre krav på autenticitet hos kvinnliga författare än

hos män, noterar Expressens Amanda Svensson.

Miljön för Århundradets kärlekskrig är enligt Catarina Nitz i Eskilstuna Kuriren

”ett högborgerligt vardagsrum” och Rakel Chukri lägger till att berättelsen är ”tryggt

rotad i överklassen”.94 Miljön har även en annan inramning, det vill säga ett

”narcissistiskt korthus” som båda har byggt, menar Aase Berg.95

Amanda Setterwall Klingert i Upsala Nya Tidning bedömer att Ebba Witt-

Brattström skriver in sig i genren skilsmässolitteratur och Amanda Svensson att boken

hör till den kvinnliga bekännelselitteraturen, Magdalena Rozenberg som

upprättelselitteratur och Hanna Jedvik placerar boken i en litterär- och feministisk

tradition om maktkamp och relationer. Boken är en punktroman men benämns av flera

recensenter även som drama, dikt, pjäs och operalibretto.

Århundradets kärlekskrig gestaltar det komplexa förhållandet mellan makt och

maktlöshet i ett äktenskap, skriver Aase Berg, i vilket det ingår fysisk och psykisk

misshandel. Amanda Svensson lägger till teman kärlek och status. Kristian Ekenberg i

Borlänge Tidning ser kärlekskriget som en kamp om kärlek och att kärleken blir ett

offer för deras svårigheter att ”leva sida vid sida i samhället”.96 Annorlunda formulerat,

91 Norrbottens-Kuriren, 2016-03-22. 92 Dagens Nyheter, 2016-03-21. 93 Göteborgs-Posten, 2016-03-21. 94 Eskilstuna Kuriren, 2016-04-05; Helsingborgs Dagblad, 2016-03-19. 95 Barometern, 2016-03-22. 96 Borlänge Tidning, 2016-03-19.

19(39)

”det handlar om två ärelystna personer som under årtionden har försökt kväva

varandra”, skriver Rasmus Landström.97

Tolkning

Ekenberg och Kindstrand resonerar kring att bokens vrede kan associeras till ”antikens

backanter, Aischylos hämndgudinnor och Medea”, vilket talar emot den biografiska

läsningen.98 Dessutom rekommenderar de läsning av Witt-Brattströms Kulturmannen

och andra texter för att upptäcka dialogen mellan dessa två böcker.

I debatter har Witt-Brattström slagit ett slag för den andra generationens

bekännelselitteratur, skriver Amanda Svensson, och syftar på Maja Lundgrens Myggor

och tigrar, Carina Rydbergs Den högsta kasten och Lena Anderssons Egenmäktigt

förfarande. Amanda Svensson framför att gemensamt för författarna är att de inte

accepterar att vara tysta och skämmas i sin sorg utan ”tagit den till torget och krävt

åhörare” samt på olika sätt pekat ut de skyldiga.99 Amanda Svensson konstaterar att den

kvinnliga erfarenheten får betydelse först om den är självupplevd som till exempel när

kvinnan säger att hon har blivit slagen. Witt-Brattström nyttjar sitt äktenskap som

litterärt stoff för att agera ”talesperson för hela den kvinnliga erfarenheten av våld i

nära relationer”, menar Svensson.100

Ulla Strängberg i Jönköpings-Posten jämför med Ingmar Bergmans tv-serie

”Scener ur ett äktenskap” och menar att serien är en västanfläkt jämfört med Witt-

Brattströms berättelse. Martina Haags skilsmässoroman Det är något som inte stämmer

visar på samma sätt som Witt-Brattström en undflyende man eftersom han betraktar

kvinnans frågor som tjatiga, skriver Rakel Chukri.

Många recensenter jämför Århundradets kärlekskrig med Märta Tikkanens

Århundradets kärlekssaga och August Strindbergs Dödsdansen eftersom Witt-

Brattström anger dem som inspirationskällor. Elisabet Skog har läst Tikkanens bok

parallellt och funnit likartat innehåll som när Tikkanen skriver ”behåll dina rosor”, och

Witt-Brattström skriver ”behåll dina maskrosor”.101 Nilsson ser också att de båda

författarna beskriver en man med ”en känslomässig, patologisk snålhet”.102 Enligt

Rakel Chukri är Tikkanens roman inte bara en inspiration utan Witt-Brattström plockar

97 DagensETC, 2016-03-21. 98 Borlänge Tidning, 2016-03-19. 99 Expressen, 2016-03-15. 100 Ibid. 101 Hallands Nyheter, 2016-03-31. 102 Svenska Dagbladet, 2016-03-21.

20(39)

upp delar av texten för att utveckla dem i sin bok. Om Tikkanen vid vissa tillfällen tar

på sig ansvaret för det olyckliga äktenskapet, vägrar Hon göra det.

När Per Svensson jämför Witt-Brattström med Tikkanen, låter Tikkanen hustrun

tala. Om mannen får komma till tals, sker det bara genom henne, vilket skapar

trovärdighet. Per Svensson och även Rakel Chukri kommer fram till att boken liknar en

opera eller som Chukri skriver, ”bombastiskt som på operan”.103 Chukri förklarar att

boken inte skall tolkas utifrån syftet att dissekera patriarkala strukturer. Tolkningen

skall ses som viljan att ”spräcka, närmast förinta, den borgerliga bubblan” och att göra

upp ”med myten om den upphöjda, svala kulturvärlden”.104

Värdering

Berg anser att Witt-Brattströms bok fyller ett tomrum efter Unni Drougges Boven i mitt

drama kallas för kärlek och Agneta Klingspors Pressa läpparna här eftersom det finns

ett behov av klarspråk om våldet mot kvinnor. Berg värderar boken högt eftersom den

bidrar till att ändra mentaliteten mot kvinnor. Amanda Setterwall Klingert anser att

boken skall tas på allvar för att den är mångbottnad. Hon påpekar att Witt-Brattström

tror på kärleken, vilket är ”märkligt och fantastiskt”.105

Amanda Svensson uppskattar Witt-Brattströms ”dead pan-humor och satiriska

blick” som gör boken till en underhållande partsinlaga med citatvänliga oneliners.106

Boken är även sorglig och den mest deprimerande som hon har läst. Svensson undrar

om det är hedervärt att låta hela manlighetens kollektiva skuld falla på en känd man.

Slutsatsen blir att ”krig inte är hedervärt” och inte minst eftersom Witt-Brattström lånar

sin starka röst åt de kvinnor som har farit värre ut än hon själv.107 Jedvik bedömer

boken som en smärtsam och uppriktig skildring av hopplösheten i en heterosexuell

parrelation och ser Witt-Brattström som en självklar författare av romanen som för

kvinnans kamp för upprättelse vidare, och lyckas med den äran.

Marianne Ekenbjörn invänder mot Witt-Brattströms anspråk på att ha skrivit något

helt nytt eftersom hon inte är den första att skildra en stormig relation eller hatkärlek.

Vestmanlands Läns Tidnings recensent Ingegerd Backlund anser att boken är läsvärd

men ogillar Witt-Brattströms ”tarvliga” sätt att hänga ut en annan människa.108

103 Helsingborgs Dagblad, 2016-03-19. 104 Ibid. 105 Upsala Nya Tidning, 2016-03-22. 106 Expressen, 2016-03-15. 107 Ibid. 108 Västmanlands Läns Tidning, 2016-03-24.

21(39)

Magdalena Rozenberg skriver att boken bidrar till att utmåla skillnader mellan manligt

och kvinnligt genom dialogformen, vilket spetsar till debatten.

Per Svensson menar att boken bitvis är strålande. I den finns en dramatisk struktur

som blir som en lång dialog mellan mannen och kvinnan, som en hatisk pardans.

Problemet med pardans är att den oftast är intressantare för de som dansar än för de

som tittar. Boken saknar dramatisk kurva, peripeti och karaktärsutveckling eftersom

tiden används för uppfinningsrika förolämpningar samtidigt som mannen reduceras till

”en stereotyp från 1800-talet”.109 Svensson frågar sig om inte bokens kvaliteter finns

just i det svartvita och det teatralt övertydliga, och att boken skall läsas som ett

operalibretto.

Chrukri anser att boken har en plats i litteraturhistorien och att Ebba Witt-

Brattström återtar kvinnans rätt att vara ursinnig. Hon påpekar emellertid att när

författaren i boken misstänkliggör en riktig person för misshandel och sedan vägrar

diskutera följderna, är hon feg. Bortsett från det är det inte ovanligt att litterärt

intressanta böcker kan vara omoraliska om boken är skriven ”för evigheten”.110

Stahre menar att textens entoniga form reflekterar de anspråk som titeln

formulerar, och att alldagliga repliker i en löpande text i stället har omformats till

diktlika rader som ändrar läsningens karaktär. Strängberg sammanfattar att Witt-

Brattström kan skriva skönlitterärt ”så att det går rätt in i hjärtat” och noterar att där

”Boye ville kasta sina vapen, slipar Witt-Brattström sina”.111 Rasmus Landström har

svårt att värja sig mot våldet i texten: "Han har misshandlat henne under årtionden;

stukat fingrar på henne, slagit henne med mässingsstaken och puttat henne i

trappan.”112

8.3 Utomlitterära bedömningsgrunder för Horace Engdahl

Horace Engdahls persona diskuteras av många recensenter, och framför allt Aase Berg

och Eva Axelsson använder boken som ett verktyg för att i sina respektive texter

utveckla sina tankar kring Engdahl som författare och offentlig person.

Axelsson betraktar boken som en partsinlaga i skilsmässan mellan Engdahl och

Witt-Brattström. Hon menar att vissa aforismer är skrivna på ett sätt som skall ”reta

109 Dagens Nyheter, 2016-03-21. 110 Helsingborgs Dagblad, 2016-03-19. 111 Jönköpings-Posten, 2016-03-21. 112 DagensETC, 2016-03-21.

22(39)

gallfeber på exhustrun” och även andra kvinnor.113 Axelsson kommer fram till att

varken Engdahl eller Witt-Brattström agerar korrekt. Engdahl är som Bibelns gris och

drar sig inte för att förödmjuka sig själv samtidigt som Axelsson undrar om inte dessa

två är i maskopi med varandra och att ”karln driver med oss” eller att ”det forna paret

gjort upp om bokintäkterna i förväg”.114 Kritikern menar vidare att Engdahl försöker

agera som ”en riktigt folklig hedersknyffel” med schlagertexter och sin dragning till

dragspel för att söka kontext utanför finkulturen.115

Även Berg funderar över vad Engdahls intresse för folklighet betyder och när det

gäller kvinnosynen i Den sista grisen, menar Berg att den kan sammanfattas med

referenser till ”de dunklare flashbacktrådarna”.116 Kvinnosynen är ”i slappköttad nivå

med random nättroll” trots utstuderade formuleringar och detta gör Berg förbannad.117

Engdahl har varit hennes idol och tidigare gjort en folkbildande insats samt hjälpt

henne att stå ut med studierna i litteraturvetenskap.

Bo-Ingvar Kollberg diskuterar Engdahls olika roller i offentligheten i betydelsen

”vårt behov av Horace Engdahl” och ser honom som en förebild och ”en

angöringsfyr”.118 Kollberg uppskattar även Engdahls busiga sida i TV-serien med Liv

Strömquist men saknar honom i rollen som Svenska Akademiens ständige

sekreterare.119 Kollberg värdesätter den gamla goda tiden utan att vara missbelåten med

Engdahls nya roll som offentlig person.

I ingressen skriver Björn Kohlström att ”när Horace Engdahl formulerar sig läser

man”.120 Denna senaste bok bedöms som ojämn men författaren är charmig och

bedårande. Claes Wallin anser att Engdahl har använt sin roll att värna ”den

traditionella, normdefinierade kulturen” genom att slå ett slag för det förflutna.121

Kultursidorna har slutat belysa de sköna konsterna eller endast med en nyckfull

belysning. Jens Liljestrand inleder recensionen med att beskriva ”den ringlande vägen

till ålderdomen” som Engdahl vägrar se.122

I Svenska Dagbladets intervju berättar Horace Engdahl att han drömde fram

113 Eskilstuna Kuriren, 2016-04-05. 114 Ibid. 115 Ibid. 116 Barometern, 2016-03-31. 117 Ibid. 118 Upsala Nya Tidning, 2016-04-02. 119 Ibid. 120 Värnamo Nyheter, 2016-04-02. 121 Aftonbladet, 2016-04-01. 122 Expressen, 2016-03-23.

23(39)

bokens titel och överlåter associationerna till läsarna.123 Titeln ger kritikerna bra

möjligheter att använda den i rubriker, såsom Axelsson med ”’Grisen’ som vältrar sig i

smuts”, Wallin ”En tänkare med knorr” och Ravini ”Är kulturmannen en gris eller en

okrönt hjälte?”.124 Rubriken behöver inte ha satts av recensenten men den anknyter till

texten. Titelns gris förknippas också oftast med den offentliga personen Engdahl.

Therese Eriksson skriver i Svenska Dagbladet:

Det är en ensam galt som /…/ bökar i leran, gräver fram små korn av sanning och

god formuleringskonst. Sedan trappas det upp /…/ och det vilda grispartyt är ett

faktum. I mitten står han, akademiledamoten, författaren och kritikern som blivit

Horace med hela svenska folket, och kastar av sig den belevade manteln. Kejsaren

är naken! Till höger och vänster slängs de ut; påståendena om att jämställdhet

bygger på myten, att mannen inte får komma till tals i dagens samhälle, att kvinnor

som vill ha roligare sex egentligen inte vill ha sex alls. Vad fanns under den

kultiverade klädedräkten? En simpel mansgris! Ridå.125

Claes Wallin är ett undantag när han konstaterar i förbifarten att titeln kan ge olika

associationer men enligt honom har den med ”Emil i Lönneberga att skaffa”.126 Det är

möjligt att Wallin refererar till den händelse när Emil räddar livet på en nyfödd gris och

lär den göra konster.127

8.4 Utomlitterära bedömningsgrunder för Ebba Witt-Brattström

Den största utomlitterära bedömningsgrunden är om Århundradets kärlekskrig är

fiktion, autofiktion eller självbiografi. I en intervju Dagens Nyheter säger Ebba Witt-

Brattström att hon använder sina egna erfarenheter utan att gå lika långt som Karl Ove

Knausgård. Witt-Brattström säger vidare att hon inte kan styra hur folk läser boken

men att biografisk läsning begränsar den och det faktum att boken rör det som många

människor erfar i nedbrytande parförhållanden. 128

Intervjuerna i de stora rikstidningarna såsom Dagens Nyheter och Svenska

Dagbladet har citerats och spridits flitigt före publiceringen. I viss mån lutar sig

recensenterna mot intervjuerna och refererar till Witt-Brattströms uttalanden som till

exempel Marianne Ekenbjörn när hon valde att läsa boken som fiktion. Jenny Maria

123 Intervju i Svenska Dagbladet, 2016-03-20 https://www.svd.se/horace-engdahl-man-forblir-

samma-idiot-mer-eller-mindre (2020-08-12). 124 Eskilstuna Kuriren, 2016-04-05; Aftonbladet, 2016-04-01; Göteborgs-Posten, 2016-04-01. 125 Svenska Dagbladet, 2016-04-01. 126 Aftonbladet, 2016-04-01. 127 Astrid Lindgren, https://www.astridlindgren.com/sv/film/emil-och-griseknoen (2020-08-14) 128 Dagens Nyheter, 2016-03-12 (2020-08-13).

24(39)

Nilssons fråga om författaren är pålitlig, förklaras i viss mån av den mediala bild som

Witt-Brattström har valt att ge. Förutom sitt eget kompetensområde, väljer Witt-

Brattström exempelvis att tala om att boken är en diktroman, att det vore en dröm att se

den som opera och säger till Erica Treijs från Svenska Dagbladet att ”jag skriver i en

gedigen litterär tradition med startpunkt hos Victoria Benedictsson”.129 Gunilla

Kindstrands avrådan att läsa boken som ”en självbiografisk spegel” skulle kunna

härledas från Treijs konstaterande att Hon inte polisanmäler den fysiska misshandeln.

Witt-Brattström svarar: ”Nej, det är den stora gåtan. Man kan bli irriterad på henne”.130

Ebba Witt-Brattström används inte direkt som utomlitterär bedömningsgrund i

bokens värdering men flera av kritikerna benämner henne som litteraturprofessor,

feministisk ikon, celebritet, stridbar debattör, akademiker och tillhörande överklassen.

Jenny Maria Nilsson menar att Witt-Brattström är kompetent, ursinnig och orädd.

Författarbilden av henne visar att hon är stridbar och att hon reagerar om någon fråga är

fel. När Erica Treijs frågar varför många kvinnor tiger och lider, blir Witt-Brattström

arg. ”Sluta ställa frågan till kvinnorna som kämpar med sina relationer. Vi skall fråga

männen varför de gör så här mot sina kvinnor”.131 Detta uppmärksammar exempelvis

Chukri i sin recension.

Ekenberg och Kindstrand diskuterar offentligheten. Kindstrand menar att Witt-

Brattström leker med medierna och ger inget svar om relationen mellan verklighet och

dikt trots att Witt-Brattström vet att kvinnors böcker riskerar att läsas som biografier

medan männens med samma stoff betraktas som ren skönlitteratur. Ekenberg funderar

på den skvallriga verkligheten och att ambitioner inom samma fält är ”ett gift för

relationer” eftersom båda två verkar inom området för kultur.132

Ulla Strängberg beskriver Witt-Brattströms bakgrund som ”en sann folkbildare

och en tongivande intellektuell” eftersom hon har synliggjort kvinnliga författare.133

8.5 Analys av resultatet

Horace Engdahls Den sista grisen är hans tredje bok, i vilken han skriver aforismer.

Recensenterna kommenterar genren och temana kring livet och döden, och både

uppskattar Engdahls kunnande i att skriva aforismer och att de kan sakna kraft. Ebba

129 Intervju i Svenska Dagbladet, 2016-03-13 https://www.svd.se/ebba-witt-brattstrom-horace-

besitter-en-typisk-strutsmentalitet (2020-08-13). 130 Borlänge Tidning, 2016-04-01; Intervju i Svenska Dagbladet, 2016-03-13 (2020-08-13). 131 Svenska Dagbladet, 2016-03-13. 132 Borlänge Tidning, 2016-03-19. 133 Jönköpings-Posten, 2016-03-21.

25(39)

Witt-Brattströms Århundradets kärlekskrig uppmärksammas för dess annorlunda form

som punktroman, användningen av dialoger och att temat om mäns våld mot kvinnor

kommer till sin rätt även om boken saknar en traditionell handling.

Det som engagerar kritikerna är frågan om böckerna skall läsas som fiktion,

autofiktion eller självbiografiskt, och det gäller framför allt Århundradets kärlekskrig.

Det ställs frågor om hur Engdahls bok bör läsas men kritikerna avkräver inget närmare

svar från honom på samma sätt som från Witt-Brattström. En förklaring kan vara att

Engdahl berörs mindre av spekulationerna om autenticitet än Witt-Brattström eftersom

det är hennes text som handlar om ett havererat äktenskap. Hennes roman tolkas som

en nyckelroman alternativt som en del av kvinnlig bekännelselitteratur,

upprättelselitteratur eller skilsmässolitteratur. Kritikerna läser in Horace och Ebba i

huvudpersonerna Han och Hon med motiveringar som att paret är kända och

skilsmässan omtalad, kanske till och med oväntad efter 25 års äktenskap. På raka frågor

om autenticitet har Witt-Brattström gett undvikande svar. Frågan om läsarten delar

kritikerkåren samtidigt som Philip Eldroths diskussion om den biografiska läsningens

omedvetna dimension är en möjlig aspekt. De första recensionerna kan också influera

efterföljande recensioner tillsammans med tidig förhandsinformation såsom förlagens

informationskampanjer och tidningsintervjuer.

En annan förklaring till att Engdahl inte krävs svar på samma sätt, kan grundas på

skrivsättet. Engdahl anses ha en vemodig grundton medan Witt-Brattströms skrivsätt

uppfattas som konfrontativt och polemiserande. Aforismers korta form ger dessutom

läsaren mindre information än en dialog. Ytterligare en förklaring är att Witt-

Brattström skriver om det fysiska och psykiska våld som romanens Han utövar. Även

det faktum att Århundradets kärlekskrig samverkar med Århundradets kärlekssaga gör

att Engdahls eventuella roll i boken diskuteras. Witt-Brattströms Han talar som en egen

person, Tikkanen låter sin man tala genom henne, vilket ger läsaren alternativa sätt att

tolka dialogen. I recensionerna av Den sista grisen ansåg några av kritikerna att

Engdahl såg ut att ha åldrats och stagnerat, vilket skulle kunna jämföras med sättet som

Han talar. En del uppfattade att de åsikter som Han uttryckte kommer från 1800-talet

och att det liknade en karikatyr av Han.

Recensionerna har en del originella beskrivningar och tolkningar om de

recenserade böckerna och ett exempel är att införliva teatermonologen ”Mannen på

bryggan” med Århundradets kärlekskrig för att få ”ett dynamitmanus”.134 Om idéen

134 Borlänge Tidning, 2016-04-01.

26(39)

utgår från diskussionerna om att böckerna samtalar med varandra och att författarna

skriver med samstämmig stil, är införlivandet ett udda förslag, varför

teaterföreställningen skulle kunna liknas med en terapisession för publiken.

Kritikernas värdering av böckerna

Många av kritikerna är positiva till Den sista grisen eftersom de uppskattar författaren

Engdahl och att boken i många avseenden motsvarar förväntningarna inklusive hans

val av genre, inom vilken Engdahl har verkat under en längre tid. Boken värderas olika

och för några är den för ojämn när aforismerna bedöms gå från plattityder till eleganta

formuleringar men för andra är boken rolig och läsningen lustfylld. Teatermonologen

”Mannen på bryggan” är ett nytt litterärt grepp från Engdahl och syftet med den

uppfattas som oklart; en lek med roller eller en parodi på mannen är några av

värderingarna. Verkets betydelse varierar. Engdahl anses skriva för en samtid som inte

uppskattar en bok som har få ord, ett spektra av åsikter och en författare som kan driva

med sig själv och sin omgivning utan att det blir rätt ibland och fel ibland. De som

värderar boken positivt gillar att läsa en bok som enligt deras bedömningar är krävande

för läsaren. De som är negativa kan anse att Engdahl saknar insikter i något av de

ämnen som han skriver om såsom könens olikheter eller om människors ekonomiska

utsatthet. Avsikten med Den sista grisen ses från olika positioner och den kan vara att

provocera eller att underhålla. Läsningen av recensionerna ger ingen tydlig bild av

värderingen, varför konstaterandet om monologen att ”det kan bli bra ändå” skulle

kunna bära en viss allmän sammanfattning.135

Århundradets kärlekskrig värderas uppskattande av kritikerna på grund av

behandlingen av temat och att Witt-Brattström anses ha en tydlig avsikt med boken; att

beskriva våld i nära relationer och medverka till att föra kvinnokampen vidare. Frågan

om berättelsens autenticitet gör att somliga kritiker uttrycker sina farhågor om

eventuella referenser till Han som ex-maken, varför boken skulle kunna ha inslag av

hämnd. Oberoende svaret om referenser till Engdahl och efterföljande tolkningar, anses

verket ha värde och betydelse i litteraturhistorien. Witt-Brattströms bok kommer att

kanoniseras och läsas parallellt med Den sista grisen. Bedömningen har likheter med

den recension som Maria G. Francke skrev om Maja Lundgrens Myggor och tigrar tio

år efter publiceringen; innehållet blir viktigare än personkopplingarna.

135 Hallands Nyheter, 2016-04-01.

27(39)

Kritikernas förväntningshorisont

Hur mycket betyder värderingen av böckerna med tanke på förväntningshorisonten?

Receptionsteorin definierar horisontförvandlingen som litteraturens viktigaste uppgift

eftersom läsaren upplever något nytt eller okänt i sin läsning. Endast en av kritikerna

överraskas av Den sista grisen därför att författarens humor, politiska konservatism och

fördomar har fått röra sig fritt i texten. Detta provocerar men anses vara djärvt, varför

rekommendationen blir att flera författare borde anamma liknande frispråkighet.

I övrigt blir horisontens sammansmältning det sammanfattande resultatet för

Engdahls bok. Litterärt anses författarens text vara ungefär som tidigare men en

skillnad ser ut att vara en förändrad kontext. Skilsmässan har förändrat sammanhanget,

varför Witt-Brattströms samtidiga bokpublicering om ett havererat äktenskap kan ha

påverkat förväntningarna eftersom bokens relation till Århundradets kärlekskrig har

varit en fråga.

Horisontens förvandling sammanfattar mottagandet av Ebba Witt-Brattströms

verk. Hennes överraskningsmoment består bland annat av att hon debuterar som

romanförfattare, att titeln alluderar till Märta Tikkanens Århundradets kärlekssaga och

att romanens dialog sker i diktform. Witt-Brattströms bok har också fått en synlig

medial introduktion med frågor som handlar om bokens autenticitet i och med att

Tikkanens bok berättar explicit om äktenskapet med maken Henrik. Århundradets

kärlekskrig uppfattas som nödvändig eftersom våld mot kvinnor är ett ämne som anses

ha saknat författare. Detta innebär att det efterlängtade blir nytt och ger ny förståelse

för ett aktuellt ämne samtidigt som Witt-Brattström uppfattas som kunnig och orädd

inom sitt område både som forskare och debattör. Textens svar utifrån de förväntningar

som läsaren har på författaren och genren ihop med samtidens normer och

konventioner gör att förväntningshorisonten förvandlas. Den historiska horisonten har

formats av Kerstin Thorvall, Maja Lundgren, Lena Andersson och andra kvinnliga

författare eftersom flera av recensenterna hänvisar till dessa författare.

Utomlitterära bedömningsgrunder och medialisering

Receptionen av böckerna bidrar till att få fram en författarbild. När Witt-

Brattström för upp temat mäns våld mot kvinnor på agendan, är det välkommet.

Engdahls konservativa sida uppfattas däremot som bakåtsträvande och som att han inte

hänger med i tiden. Han verkar ses som en veteranförfattare som håller på att summera

sitt litterära värv. Witt-Brattströms författarbild förstärks när hon intar en plats inom

den kvinnliga bekännelselitteraturen och Engdahls försvagas eftersom han inte anses

28(39)

förnya sig i sin författarroll. I stället för att förnya sig som författare, väljer han att bli

folklig, som en del kritiker skriver om, vilket han har demonstrerat i Babel som

schlagertextförfattare till Benny Anderssons musik och med TV-serien ”Liv och

Horace i Europa”.

Engdahl och Witt-Brattström har tillgång till medierna, och före publiceringen

genomfördes individuella intervjuer i flera tidningar såsom i Dagens Nyheter och

Svenska Dagbladet. Artiklarna blev citerade i andra tidningar och de gav

förhandsreklam för böckerna och även möjlighet för författarna att påverka

mottagandet. Recensenterna har inte bara läst utan hänvisar också ofta till delar av

intervjuerna som till exempel Engdahls förhållande till det privata kontra det personliga

i den meningen att ”det privata är skvallrets materia, det personliga är litteratur”.136

Witt-Brattströms förklaring i Dagens Nyheter att hon har använt sina egna erfarenheter

i litterärt syfte har recensenterna hänvisat till för att kunna välja läsart av boken. Det

kan antagligen inte helt uteslutas att Engdahls nya folklighet är en ny mediestrategi från

hans sida.

Utomlitterära bedömningsgrunder har påverkat både författarbilderna och

värderingen av verken i recensionerna trots att de egentligen borde vara oväsentliga.

Horace Engdahls persona diskuteras både positivt och negativt. Recensenterna är inte

helt övertygade av Den sista grisen men flera visar ett allmänt gillande av Engdahl och

hans roller i offentligheten, varför det kan anas en viss försiktighet att uttrycka sig för

negativt om boken. Bokens titel används ofta negativt för att förstärka omdömen. Det

tolkas att Engdahl i sin bok utrycker åsikter som författare, akademiledamot och

makthavare i svensk litteratur som är ovärdiga med alludering till grisfester.

Den återkommande frågan är dels om Ebba Witt-Brattström har skrivit en bok om

sitt äktenskap med Horace Engdahl, dels om han varit våldsam mot henne.

Diskussionen påverkar Engdahls persona och författarbild eftersom misstanken

kvarstår oberoende av bokens läsart. Värderingen av Witt-Brattströms bok får en tyngd

av att hon anses vara kunnig inom feministisk litteraturforskning och innehar en hög

akademisk position, vilket ökar verkets värde och används som en motivering utifrån

sakuppgifter.

136 Intervju i Svenska Dagbladet, https://www.svd.se/horace-engdahl-man-forblir-samma-idiot-

mer-eller-mindre (2020-08-11).

29(39)

9 Avslutande diskussion

Lina Samuelsson skriver i Kritikens ordning. Svenska bokrecensioner 1906, 1956, 2006

om de normer som gäller inom litteraturkritiken och redogör för kritikens roll,

utveckling och 2000-talets debatter om genren. Avhandlingen aktualiserar frågor såsom

vad är kritik, för vem skrivs den och vad är syftet med kritiken utifrån ändringar i

kritikens form.

I den här undersökningen finns det tre olika typer av kritik. En kritik som har den

klassiska modellen med beskrivning, tolkning och värdering som utgångspunkt, en

annan som har likheter med litteraturbloggar och en tredje som använder en avvikande

form av en dialog. Min uppfattning är att fördelningen mellan olika typer av kritik

bevisar hur den traditionella kritiken har närmat sig allmän journalistik, och att en

specialiserad kritiker är mindre användbar än en allmän kulturjournalist. Utvecklingen

mot färre kritiker kan medföra att tyngdpunkten mellan inom- och utomlitterära

bedömningsgrunder ändras, varför kritikens betydelse ändras. Spridningen av

intervjuerna med Witt-Brattström och Engdahl har citerats i andra tidningar och

uppmärksammats av kritikerna, vilket har påverkat recensionerna. Den fråga som kan

ställas handlar om kritikernas självständighet och i förlängningen recensionernas

kvalitet alternativt efterfrågan på kvalitet. Däremot har en förnyad form, en

recenserande dialog mellan journalisterna Gunilla Kindstrand och Kristian Ekenberg,

visat att det finns möjligheter att ändra formatet och behålla grunden för kritiken från

den klassiska modellen. Det kan vara ett sätt att locka nya läsare till tidningar, vilket

verkar positivt för kultursidor, författare och förlag samt med hänsyn till branschens

ekonomiska förutsättningar.

Olika typer av kritik leder frågan vidare till kritikerkåren och om mottagandet kan

anses vara en fortsatt kollektiv handling, där gruppen har en gemensam grund för sina

tolkningsstrategier. Min undersökning av recensionerna visar att det finns tendenser till

olika tolkningsstrategier och att det är möjligt att kritikern redan är en allmänreporter.

Men det finns också kritiker som påminner om Olof Lagercrantz som menade att

kritikens uppgift är att skriva en ny och självständig text med anspråk på samma

estetiska kvalitet som den recenserade texten. Björn Kohlström skriver om ”Spillror”

att ”[d]ysterhetens vingar vecklas ut mot förtvivlans fond.”137

I Sanna lögner undersöker Christian Lenemark förhållandet författaren,

137 Värnamo Nyheter, 2016-04-02.

30(39)

litteraturen och medierna, och hur detta samspel inverkar på bilden av författaren. Den

mediala bilden av en författare byggs upp med förhandspublicitet, bokens utgivning,

mottagande och med aktuella debatter. Witt-Brattströms och Engdahls mediala bilder

kan kopplas till Århundradets kärlekskrig och Den sista grisen, och till den mediala

iscensättningen i samverkan med media, vilket skedde exempelvis via TT Nyhetsbyrås

notis om de kommande böckerna och intervjuerna i Dagens Nyheter och Svenska

Dagbladet strax före publiceringen. Den mediala bilden av Witt-Brattström har

förstärkts efter bokens mottagande som var omfattande. Även Engdahls bok

uppmärksammades väl av kritikerna men till skillnad mot Witt-Brattström, har Engdahl

inte bara iscensatt sin mediala bild utan också blivit tilldelad en genom temat i

Århundradets kärlekskrig. Trots att ingen av författarna har bekräftat eller dementerat

autenticiteten, har misstanken förskjutit gränsen mellan det privata och det offentliga.

Även förhållandet mellan litteraturens estetik och etik skulle kunna undersökas i

Århundradets kärlekskrig. Det är möjligt att Witt-Brattströms bok skulle kunna ha

betänklig etik i förhållande till ex-maken men att den litterära textens estetik är

starkare.

Under sitt äktenskap blev Engdahl och Witt-Brattström litterära celebriteter och

utvecklade ett gemensamt symboliskt kapital, vilket ger makt. Det symboliska kapitalet

är inte statiskt och antagligen har skilsmässan, och för Engdahl även avslutat uppdrag

som Akademiens ständige sekreterare, initierat en omvärdering och en omförhandling

av kapitalet.

Mäns och kvinnors erfarenheter värderas olika. Föregångaren för den kvinnliga

bekännelselitteraturen, Kerstin Thorvall, blev på 1970-talet kraftigt ifrågasatt för sin

bok Det mest förbjudna. Ebba Witt-Brattström får en annan värdering än Thorvall.

Visserligen utsätts Witt-Brattström för kritik därför att hon anses ha hängt ut en annan

människa och för hur självbiografisk boken uppfattas vara. Witt-Brattströms styrka är

att hon redan i sin bok Stå i bredd (2014) har undersökt varför 1970-talets

kvinnolitteratur nervärderades när den egentligen var banbrytande och innovativ.138

Witt-Brattström har inte bara symboliskt kapital utan också en auktoritativ position

inom ett annat verksamhetsområde utanför författarens roll men det hade inte Thorvall.

I Thorvalls mediala bild ingick bland annat hennes arbete som damtidningskåsör och

att hon ansågs skriva med ett enkelt språk.

Kritikerkåren visade enligt Eldrots undersökning hur den biografiska läsningen

138 Witt-Brattström 2014, s. 161 och baksidestext.

31(39)

inverkade på värderingen; Witt-Brattström påverkas inte personligt men Engdahl

berörs på ett annat sätt, och det kanske blir en uppgift som framtida litteraturvetare

kommer att undersöka.

Slutord

Min undersökning visar att Ebba Witt-Brattströms Århundradets kärlekskrig värderas

högt av recensenterna eftersom den anses vara betydelsefull och rätt i tiden, till och

med efterlängtad. Den kritik hon får utgår mestadels från frågan om boken skall läsas

självbiografiskt eller inte. Flera av recensenterna upplever att det är svårt att bortse från

bilden av ”Ebba” och ”Horace” som bokens protagonister.

Horace Engdahls bok får blandad kritik och i vissa fall värderas boken

förhållandevis neutralt, varken negativt eller positivt. Engdahl kritiseras för att hans

bok saknar trovärdighet i vissa ämnen, vilket kan relateras till den kritik som menar att

han har stagnerat som författare. Engdahls bok värderas som frispråkig, provocerande

och reaktionär men också lam. Frågan om boken skall uppfattas som biografisk eller

ses som svar på Witt-Brattströms bok, förbryllar men den biografiska läsningen får inte

samma uppmärksamhet som för Witt-Brattströms bok. En anledning är att Witt-

Brattström har makten för att hon skrev boken och att Engdahl väljer att inte

kommentera frågan och kanske gör en medial anpassning.

Även kritikernas förväntningshorisonter uppvisar skillnader i jämförelsen mellan

författarna. Förväntningarna på Engdahls bok leder till horisontens sammansmältning

eftersom den motsvarar förväntningarna. Förväntningarna på Witt-Brattströms

romandebut förvandlar kritikernas horisont eftersom boken presenterar en ny förståelse

för ett aktuellt ämne som författaren beskriver trovärdigt och förnyar formen genom en

poetisk dialog.

Witt-Brattström tar upp frågan om mäns våld mot kvinnor, varför hon intar en

plats inom den kvinnliga bekännelselitteraturen, och förstärker sin författarbild.

Engdahl beskrivs som konservativ, bakåtsträvande och dåligt insatt i könsfrågor, varför

hans författarbild försvagas. Även om de utomlitterära bedömningsgrunderna bör hållas

utanför bokens värdering, visar recensenterna att Engdahls persona är mer eller mindre

delaktig i värderingsprocessen. Witt-Brattströms persona får uppmärksamhet men

hennes kompetens och erfarenheter anses öka värdet av boken och används som

motivering i värderingen.

Men det finns ett område där författarna kan bedömas vara på samma nivå,

nämligen medialiseringen. Medialiseringens samspel mellan författare, litteratur och

32(39)

medier är något som både Engdahl och Witt-Brattström behärskar till fullo. Inför

bokutgivningarna fick böckerna och författarna verkningsfull publicitet, vilket en del

av kritikerna nyttjade i sina recensioner.

Uppsatsens titel ställer frågan om det finns en litterär tvekamp mellan Ebba Witt-

Brattström och Horace Engdahl eller inte? Svaret måste bli ja, det finns en litterär

tvekamp eftersom båda två publicerar på stora förlag som Bonniers och Norstedts, och

avsikten är att böckerna blir sålda, lästa och omtalade. Witt-Brattström och Engdahl är

offentliga personer med makt och ett maktinnehav bygger på att det används. Nästa

kamp har inte börjat än och även om den inte är litterär, har Århundradets kärlekskrig

och Den sista grisen visat oss läsare kampens byggstenar.

33(39)

10 Referenser

Tryckta referenser

Asp, Kent. ”Systemvärldens och livsvärldens medialisering” i Fornäs, Johan & Kaun,

Anne (red) (2011) ”Medialisering av kultur, politik, vardag och forskning.” Slutrapport

från Riksbankens Jubileumsfonds forskarsymposium i Stockholm 8-9 augusti 2011.

Mediestudier vid Södertörns högskola 2011:2.

Eldrot, Philip (2013). ”När man skjuter författare. En receptionsanalys av två av

Kerstin Thorvalls romaner”. Kandidatuppsats. Uppsala universitet.

Engdahl, Horace (2016). Den sista grisen. Stockholm. Bonnier.

Fornäs, Johan. ”Medialisering: Introduktion” i Fornäs, Johan & Kaun, Anne (red)

(2011) ”Medialisering av kultur, politik, vardag och forskning.” Slutrapport från

Riksbankens Jubileumsfonds forskarsymposium i Stockholm 8-9 augusti 2011.

Mediestudier vid Södertörns högskola 2011:2.

Forser, Tomas (2002). Kritik av kritiken. 1900-talets svenska litteraturkritik. Gråbo.

Anthropos.

Forslid, Torbjörn & Ohlsson, Anders (red) (2009). Litteraturens offentligheter. Lund.

Studentlitteratur.

Forslid, Torbjörn & Ohlsson, Anders (2009). Fenomenet Björn Ranelid. Malmö. Roos

& Tegnér.

Forslid, Torbjörn & Ohlsson, Anders (2011). Författaren som kändis. Malmö. Roos &

Tegnér.

Forslid, Torbjörn; Helgason, Jon; Larsson, Lisbeth; Lenemark, Christian; Ohlsson,

Anders & Steiner, Ann (2015). Höstens böcker. Litterära värdeförhandlingar 2013.

Halmstad. Makadam förlag.

Furuland, Lars. ”Litteratur och samhälle. Om litteratursociologin och dess

forskningsfält” i Svedjedal, Johan (red) (2012). Litteratursociologi. Texter om litteratur

och samhälle. Lund. Studentlitteratur.

Huotari, Markku. ”Mistä ja miten kriitikot kirjoittavat. Malli kirjallisuuskritiikin

sisältöjen analysoimiseksi” i Kirjallisuuskritiikki suomessa. 1. Johdatusta

34(39)

kirjallisuuskritiikin tutkimiseen. Huotari, Markku, Hurskainen, Leeni & Varpio, Yrjö

(1979). Monistesarja N:o 17. Tampere. Tampereen Yliopisto. Kotimainen kirjallisuus.

Jonsson, Inge (1971). Idéer och teorier om ordens konst. Från Platon till

strukturalismen. Lund. Gleerups förlag.

Lenemark, Christian (2009). Sanna lögner. Carina Rydberg, Stig Larsson och

författarens medialisering. Hedemora. Gidlunds förlag.

Otterberg, Stina (2010). Klädd i sitt språk. Kritikern Olof Lagercrantz. Lund.

Ellerström.

Pettersson, Helena, Wolanik Boström, Katarzyna & Öhlander, Magnus. ”Kapital,

habitus och fält” i Tillämpad kulturteori. Gunnarsson Payne, Jenny & Öhlander,

Magnus (red) (2017). Lund. Studentlitteratur.

Rydén, Per (1987). Domedagar. Svensk litteraturkritik efter 1880. Lund. Avd. för

pressforskning, Litteraturvetenskapliga institutionen, Univ. Serie: Press & litteratur,

0347-4313;14.

Samuelsson, Lina (2013). Kritikens ordning. Svenska bokrecensioner 1906, 1956,

2006. Diss. Karlstads universitet. Karlstad. Bild, text & form.

Sarrimo, Cristine. ”Maja Lundgren versus Lars Norén. Det offentliga samtalets

mekanismer” i Litteraturens offentligheter. Forslid, Torbjörn & Ohlsson Anders (red)

(2009). Lund. Studentlitteratur

Steiner, Ann (2012). Litteraturen i mediesamhället. Lund. Studentlitteratur.

Svedjedal, Johan (red) (2012). Litteratursociologi. Texter om litteratur och samhälle.

Lund. Studentlitteratur.

Svedjedal, Johan. ”Kritiska tankar om litteraturkritiken” i Litteraturens offentligheter.

Forslid, Torbjörn & Ohlsson Anders (red) (2009). Lund. Studentlitteratur.

Tenngart, Paul (2010). Litteraturteori. Malmö. Gleerup.

Witt-Brattström, Ebba (2014). Stå i bredd. 70-talets kvinnor, män och litteratur.

Stockholm. Norstedt.

Witt-Brattström, Ebba (2016). Århundradets kärlekskrig. Stockholm. Norstedt.

35(39)

Digitala referenser

Albert Bonniers Förlag

www.albertbonniersforlag.se

Astrid Lindgren

www.astridlindgren.com

Dagens Nyheter

www.dn.se

Litteraturbanken

www.litteraturbanken.se

Nationalencyklopedin

www.ne.se

Norstedts

www.nordstedts.se

Nordvästra Skånes Tidningar

www.hd.se

Retriever

www.retriever.se

Svenska Dagbladet

www.svd.se

36(39)

Bilaga 1

Förteckning av recensionerna

Århundradets kärlekskrig Ebba Witt-Brattström

Datum Tidning Recensent Rubrik

160322 Barometern Aase Berg Hon sätter ord på slagskuggan

160321 Blekinge Läns Tidning Aase Berg Slagskuggan över kvinnan

160319 Borås Tidning Aase Berg Slagskuggan över kvinnan

160319 Kristianstadsbladet Aase Berg Var inte tyst och söt, överge

det som är slut

160319 Smålandsposten Aase Berg Krig i ett narcissistiskt korthus

160319 Ystads Allehanda Aase Berg Var inte tyst och söt, överge

det som är slut

160322 Upsala Nya Tidning Amanda Setterwall

Klingert

Grym saga med många bottnar

160315 Expressen Amanda Svensson Taleskvinnan

160315 GT Amanda Svensson Taleskvinnan

160405 Eskilstuna Kuriren Catarina Nitz Ett otäckt gräl som imponerar

160405 Katrineholms-Kuriren Catarina Nitz Ett otäckt gräl som imponerar

160319 Borlänge Tidning Gunilla

Kindstrand,

Kristian Ekenberg

Äktenskapskrig som skakar om

160319 Falu Kuriren Gunilla

Kindstrand,

Kristian Ekenberg

Äktenskapskrig som skakar om

160319 Gefle Dagblad Gunilla

Kindstrand,

Kristian Ekenberg

Äktenskapskrig som skakar om

160319 Hudiksvalls Tidning Gunilla

Kindstrand,

Kristian Ekenberg

Äktenskapskrig som skakar om

160319 Ljusdals-Posten Gunilla

Kindstrand,

Kristian Ekenberg

Äktenskapskrig som skakar om

160319 Ljusnan Gunilla

Kindstrand,

Kristian Ekenberg

Äktenskapskrig som skakar om

160319 Nya Ludvika Tidning Gunilla

Kindstrand,

Kristian Ekenberg

Äktenskapskrig som skakar om

160319 Sundsvalls Tidning Gunilla

Kindstrand,

Kristian Ekenberg

Äktenskapskrig som skakar om

160319 Söderhamns-Kuriren Gunilla

Kindstrand,

Kristian Ekenberg

Äktenskapskrig som skakar om

37(39)

160319 Södra Dalarnes Tidning Gunilla

Kindstrand,

Kristian Ekenberg

Äktenskapskrig som skakar om

160319 Tidningen Ångermanland Gunilla

Kindstrand,

Kristian Ekenberg

Äktenskapskrig som skakar om

160319 Örnsköldsviks Allehanda Gunilla

Kindstrand,

Kristian Ekenberg

Äktenskapskrig som skakar om

160319 Östersunds-Posten Gunilla

Kindstrand,

Kristian Ekenberg

Äktenskapskrig som skakar om

160331 Hallands Nyheter Elisabeth Skog Äktenskap i sönderfall

160330 Hallandsposten Elisabeth Skog Poetiska nedslag om äktenskap

i sönderfall

160321 Göteborgs-Posten Hanna Jedvik Om förtryck som tar sig ända

in i sängkammaren

160324 Vestmanlands Läns Ingegerd Backlund Om ett äktenskap som

Tidning går i kras

160321 Svenska Dagbladet Jenny Maria

Nilsson

Witt-Brattström skriver sig fri

160322 Arbetarbladet Magdalena

Rozenberg

Ett akademiskt kärlekskris

160322 Norrbottens-Kuriren Marianne

Ekenbjörn

Ett klassiskt kärlekskrig

160321 Dagens Nyheter Per Svensson Rasande scener ur ett

äktenskap

160319 Helsingborgs Dagblad Rakel Chukri Hemma hon Herr och

Fru Härdsmälta

160319 Landskrona Posten Rakel Chukri Hemma hon Herr och

Fru Härdsmälta

160319 Nordvästra Skånes Rakel Chukri Hemma hon Herr och

Tidningar Fru Härdsmälta

160319 Sydsvenskan Rakel Chukri Hemma hon Herr och

Fru Härdsmälta

160321 DagensETC Rasmus Landström När kulturmannen höjer näven

160321 Jönköpings-Posten Ulla Strängberg Måsteläsning för krisande par

160321 Värnamo Nyheter Ulla Strängberg Debut med oövervinnerlig

precision

160321 Aftonbladet Ulrika Stahre Kärlekens dödsdans

38(39)

Den sista grisen Horace Engdahl

Datum Tidning Recensent Rubrik

160331 Barometern Aase Berg Engdahl får skrattet att fastna

i halsen

160402 Blekinge Läns Tidning Aase Berg Äkta sorg gestaltad av Engdahl

160402 Borås Tidning Aase Berg Horace Engdahl - från

überpretto till driftkucku?

160401 Kristianstadsbladet Aase Berg Dubbla sidor av Horace

kränkt man till sorg

160404 Smålandsposten Aase Berg "Från überpretto till driftkucku"

160405 Ystads Allehanda Aase Berg Dubbla sidor av Horace -

från kränkt man till sorg

160401 Jönköpings-Posten Björn Kohlström Han är kvick och odräglig

160402 Värnamo Nyheter Björn Kohlström Han är kvick och odräglig

160402 Upsala Nya Tidning Bo-Ingvar

Kollberg

Sticker hål på slentrianen

160401 Aftonbladet Claes Wahlin En tänkare med knorr

160401 Arbetarbladet Dan Sjögren Blixtrande briljant i

"Den sista grisen"

160401 Hallands Nyheter Dan Sjögren Horace Engdahl levererar

briljanta aforismer

160401 Hallandsposten Dan Sjögren Horace Engdahl levererar

briljanta aforismer

160407 Vestmanlands Läns Dan Sjögren Ibland så briljant att man

Tidning skrattar

160401 Borlänge Tidning Gunilla

Kindstrand,

Kristian Ekenberg

Engdahls luriga leende

160401 Falu Kuriren Gunilla

Kindstrand,

Kristian Ekenberg

Engdahls luriga leende

160401 Gefle Dagblad Gunilla

Kindstrand,

Kristian Ekenberg

Engdahls luriga leende

160401 Hudiksvalls Tidning Gunilla

Kindstrand,

Kristian Ekenberg

Engdahls luriga leende

160401 Landskrona Posten Gunilla

Kindstrand,

Kristian Ekenberg

Engdahls luriga leende

160401 Ljusdals-Posten Gunilla

Kindstrand,

Kristian Ekenberg

Engdahls luriga leende

160401 Ljusnan Gunilla

Kindstrand,

Kristian Ekenberg

Engdahls luriga leende

39(39)

160401 Nya Ludvika Tidning Gunilla

Kindstrand,

Kristian Ekenberg

Engdahls luriga leende

160401 Sundsvalls Tidning Gunilla

Kindstrand,

Kristian Ekenberg

Engdahls luriga leende

160401 Söderhamns-Kuriren Gunilla

Kindstrand,

Kristian Ekenberg

Engdahls luriga leende

160401 Södra Dalarnes Tidning Gunilla

Kindstrand,

Kristian Ekenberg

Engdahls luriga leende

160401 Tidningen Ångermanland Gunilla

Kindstrand,

Kristian Ekenberg

Engdahls luriga leende

160401 Örnsköldsviks Allehanda Gunilla

Kindstrand,

Kristian Ekenberg

Engdahls luriga leende

160401 Östersunds-Posten Gunilla

Kindstrand,

Kristian Ekenberg

Engdahls luriga leende

160405 Eskilstuna Kuriren Eva Axelsson "Grisen" som vältrar sig

i smuts

160405 Katrineholms-Kuriren Eva Axelsson "Grisen" som vältrar sig

i smuts

160401 Norrbottens-Kuriren Jan-Olov Nyström Bitterhet präglar Engdahls

nya

160323 Expressen Jens Liljestrand Galthumor

160323 GT Jens Liljestrand Galthumor

160402 Helsingborgs Dagblad Marie Pettersson Grymt, sa grisen

160402 Nordvästra Skånes Marie Pettersson Grymt, sa grisen

Tidningar

160402 Sydsvenskan Marie Pettersson Grymt, sa grisen

160401 Dagens Nyheter Philip Teir Kulturmannen samlar

tankarna

160401 DagensETC Rasmus Landström Är han den sista grisen?

160401 Göteborgs-Posten Sinziana Ravini Är kulturmannen en gris

eller en okrönt hjälte?

160401 Svenska Dagbladet Therese Eriksson Envist bökande mot

nollpunkten

Källa:

Retriever

https://web-retriever-info-com.proxy.lnu.se/services/archive.html? (2020-05-04)