ett nytt land – tidigmesolitikum i kolmården

Kolmården är ett större skogsområde belägetmellan Södermanland och Östergötland och ut-gör en naturlig gräns mellan de två landskapen.Under tidigmesolitikum kunde dock områdetkaraktäriseras som ett »nytt land» bestående avkobbar, skär och öar. Till en början kan manförmoda att området utgjorde en klimatmässigttuff skärgårdsvärld som ändå utövade en lockel-se på områdets tidiga pionjärer.

Under våren och hösten 2005 har arkeologervid Sörmlands museum utfört en särskild utred-ning längs en planerad sträckning för en natur-gasledning i Kolmårdsområdet (Norberg & Nor-din 2005). Denna artikel skall behandla någraav de tidigare okända stenålderslokaler sompåträffades.

Det huvudsakliga syftet med artikeln är attsätta in de påträffade lokalerna i ett samman-hang, främst genom jämförelser med andra ti-digmesolitiska boplatser. Vidare kommer försöktill relativ datering att diskuteras, varvid strand-linjeproblematiken kommer att beröras. Utred-ningen har pekat på viktiga frågeställningar somberör mesolitikum i östra Mellansverige. Forsk-

ningen om regionens mesolitikum i allmänhetoch periodens tidiga del i synnerhet kan annarssägas vara eftersatt, med endast ett fåtal ljus-punkter. Med utgångspunkt i de övergripandefrågeställningarna kan några mera specifika frå-gor ställas. Vilka likheter och skillnader finnsmellan de nyfunna lokalerna och andra? Vad ta-lar för att de är just tidigmesolitiska och vilkendel av perioden kan det röra sig om? Om det nurör sig om tidigmesolitiska lokaler, vilka var deförsta människorna och var kom de ifrån?

Tidigmesolitikum i östra MellansverigeUnder början av 1990-talet påträffades flera lo-kaler på höjder mellan 70 och 80 m.ö.h. på Sö-dertörn. Dessutom påträffades lokaler på lik-nade höjder i Hälleforsnästrakten och i Kol-mården (Hammar & Wikell 1994; Åkerlund etal. 1996). Dessa iakttagelser förändrade synenpå mesolitikum i denna del av Sverige.

En genomgång av publicerade rapporterfrån för- och/eller slutundersökta mesolitiskalokaler i regionen gav mycket mager utdelning.Sammanlagt har sex lokaler som förmodas vara

Fornvännen 101 (2006)

Ett nytt land – tidigmesolitikum i KolmårdenAv Patrik Gustafsson och Mikael Nordin

Gustafsson, P. & Nordin, M., 2006. Ett nytt land – tidigmesolitikum iKolmården. (A New Land – the Early Mesolithic in Kolmården). Forn-vännen 101. Stockholm.

A survey carried out in 2005 by archaeologists from the SödermanlandCounty Museum exposed several Stone Age sites in the forests of Kol-mården. Some of the sites are presumed to date from the Early Mesolithic,a hypothesis supported by finds of scrapers and other artefacts. The authorsalso discuss the placement of the sites on the Early Mesolithic shoreline.Other excavated Early Mesolithic sites in the region are brought forward asinteresting parallels, for example Högby in Östergötland.

Patrik Gustafsson & Mikael Nordin, Södermanlands museum, Box 314, SE-611 26Nykö[email protected], [email protected]

233-242 KH 06-09-14 19.49 Sida 233

från den äldre delen av tidigmesolitikum blivitföremål för närmare undersökning (jfr Nordin2005, s. 7, 107; se även tab. 1). Fyra ligger iÖstergötlands län och två i Stockholms län. ISödermanlands län har ännu ingen lokal under-sökts.

Vid Högby i Högby socken, Östergötlandslän, påträffades under arkeologiska utgrävningar1992 två mesolitiska lokaler (Larsson 1996)varav den ena har goda dateringar och fleraboplatsanläggningar men få fynd. Den andralokalen har dock desto flera fynd och även godadateringar som ligger relativt samlade i tvågrupper. Den första gruppen ligger i intervalletca 8300–7300 cal BC (8970–8330 BP). Den and-ra gruppen har dateringar främst till senaredelar av mesolitikum. På platsen har man på-träffat rikligt med flinta och kvarts. Skrapor,mikrospån och möjligen också en konisk mik-rospånkärna finns bl.a. i materialet. Bäverbenoch hjortben finns också. Små cirkulära skraporhar paralleller i Maglemosekulturen (Carlssonet al. 1999, s. 56).

I närheten av Mörby i Hogstad socken, Ös-tergötlands län, gjordes en undersökning år1997. På platsen påträffades bl.a. två hyddkon-struktioner belägna strax under 125 m.ö.h. Detframkom även ett varierat stenmaterial be-stående av kvarts, flinta, mosten, kvartsit m.m.Lokalen, som även omfattar ett kvartsitbrott,har daterats till tidigmesolitikum, ca 7000–8000 cal BC, med sjutton 14C-dateringar (Kaliffet al. 1997, s. 66). Inom lokalen fanns ävennågra järnålderslämningar. Fynd av cirkuläraskrapor och mikrospån ledde även denne under-

sökare att dra paralleller till Maglemosekulturen(Kaliff et al. 1997, s. 36). Enligt Fredrik Molinvid Raä UV-Öst kan möjligen delar av tolk-ningarna behöva omvärderas (muntlig uppgift2006-02-10). Lokalen låg på sin tid vid en litensjö eller mosse och således inte vid havet.

Vid Sörby i Mjölby socken, Östergötlandslän, påträffades år 1992 lämningar som kan varatidigmesolitiska. Ett stenskott stolphål datera-des till ca 7500 cal BC och ett fåtal artefakter iform av slagen kvarts kan härröra från sammatid (Helander & Zetterlund 1998, s. 20). Lo-kalen ligger på ca 125 m.ö.h. Problemet medSörby är att lokalen gav fynd från många perio-der, såväl järnålder och neolitikum somtidigmesolitikum. I rapporten tolkas de fåtaligalämningarna som resterna efter en jakt- ellerfiskestation under tidigmesolitikum (Helander& Zetterlund 1998, s. 17).

Vid Lilla Åby i Slaka socken, Östergötlandslän, påträffades en mesolitisk hullingspets avflinta under grävningar 1988 (Appelgren 1995,s. 29). Flera 14C-dateringar från tidigmesoliti-kum till medeltid och nyare tid finns från plat-sen. Lokalen är också svår att få grepp om dåfynd har gjorts där från tidig-, mellan- och sen-neolitikum såväl som från järnåldern. Ingentolkning av det mesolitiska materialet presen-teras tyvärr i rapporten. Lokalen ligger ca 100m.ö.h.

Runt Gladöområdet i Huddinge socken,Stockholms län, har flera kvartsförande lokalersamt kvartsbrott påträffats, vilka helt eller delvishar undersökts (Gustafsson 2005; Gustafsson &Granath Zillén 2005). Lokalerna ligger på höj-

234 Patrik Gustafsson & Mikael Nordin


Tab. 1. Undersökta lokaler i östra Mellansverige som antas vara tidigmesolitiska. —Sites in Eastern Middle Sweden that are presumed to be Early Mesolithic.

LLookkaall 1144CC ((ccaall BBCC)) SSttrraannddlliinnjjeeddaatteerraadd TTiiddiiggmmeessoolliittiisskkaa ffyynndd NNiivvåå mm..öö..hh..

Hogstad sn, Mörby 7000–8000 Nej Ja 125

Mjölby sn, Sörby 7500 Nej ? 125

Slaka sn, Lilla Åby 6000–8000 Nej Ja 100

Huddinge sn, Gladö Nej Ja ? 63–75

Sorunda sn, Trollsta Nej Ja Nej 70

233-242 KH 06-09-14 19.49 Sida 234

der mellan 63 och 75 m.ö.h. Ingen har kunnatdateras med 14C-analys. Dateringen till tidig-mesolitikum baseras på att de antas ha varitstrandbundna.

Vid Trollsta grustäkt i Sorunda socken,Stockholms län, undersöktes en mycket knapp-händig lämning år 2000 (Gustafsson 2002). Detvar en skärvstensansamling utan vare sig fynd,kol eller sot. Termoluminiscensanalys bedöm-des som alltför kostsam. Dateringen till tidig-mesolitikum av skärvstensansamlingen är upp-hängd på ett antagande om att lokalen varitstrandbunden på ca 70 m.ö.h. I rapporten kon-staterar man dock att »avsaknaden av föremåls-fynd gör dateringen osäker» (Gustafsson 2002,s. 7).

Sammantaget kan man konstatera att delokaler som undersökts och daterats till denäldsta delen av tidigmesolitikum i östra Mel-lansverige är mycket få till antalet. Högby,Mörby och Lilla Åby i Östergötland är de enda14C-daterade lokalerna som också uppvisaruppenbart tidigmesolitiska fynd. Sörby har vis-serligen en 14C-datering, men platsen uppvisarett väldigt blandat material vilket försvårartolkning och datering, något som också gällerför Lilla Åby. Gladölokalerna kan mycket väl varatidigmesolitiska, men det återstår att styrka.Trollsta framstår efter rapportgenomgången somen mycket osäker lokal. Skärvig sten kan ha bådenaturligt och sentida ursprung.

Mesolitikum?De dateringsförslag som givits till de vid utred-ningen påträffade lokalerna är kopplade tillstrandförskjutningsmodeller (jfr Hedenström &Risberg 2001, s. 15). Dateringsförslagen är medandra ord endast giltiga om lokalerna varstrandbundna på sin tid. Viktigt att nämna ärockså att inga strandförskjutningskurvor finnssom direkt anknyter till det aktuella utrednings-området. Vi har därför använt de modeller somtagits fram för Södertörn. Det tycks dock somatt det skiljer 5–10 m mellan dessa kurvorsområde och det aktuella utredningsområdet.Strandlinjen 75 m.ö.h. i Kolmårdenområdetmotsvarar troligen ca 80 m.ö.h. på Södertörn.Dateringsförslagen har därför modifierats i en-lighet med detta. Därutöver har andra bedöm-

ningsgrunder som t.ex. fyndsammansättningentillförts resonemangen. Bedömningarna skallses som preliminära och är högst hypotetiska.

När man skriver om stenåldersboplatser iöstra Mellansverige kan man inte undvika attföra ett resonemang kring huruvida lokalernavarit strandbundna eller inte (jfr t.ex. Åkerlund1996). Oftast förutsätter man, kritiskt ellerokritiskt, att stenåldersboplatser var strand-bundna. Hur kan vi t.ex. veta att aktivitetsytanvid Lövgölen I inte tillkommit genom ett besökunder neolitikum? Flinta är betydligt vanligarei denna del av landet under neolitikum. Måstealla neolitiska lokaler innehålla keramik? Detfinns exempel på 14C-daterade mesolitiska lo-kaler som visar att de inte var strandbundna vidutnyttjandet (Åkerlund et al. 1996, s. 112 ff; ,Neander 2000, s. 16).

I andra fall har man valt att ignorera 14C-dateringar som skulle kunna vara relevanta, t.ex.vid Kalkbergstorp i Klosters socken, Söderman-land, som 14C-daterats till mellanneolitikumoch bronsålder eller äldre järnålder (Lindgren2005, s. 11). Vid undersökningen påträffades bl.a.slagen kvarts som utifrån reduktionsmetodernabedömdes vara mesolitisk. Vid Kalkbergstorppåträffades dessutom ben från nöt/älg, hare, får/get, svin och fågel (Hårding 2005). Benen pas-sar bättre in på en mellanneolitisk inlandslokaleller varför inte på en järnåldersboplats, mensämre på en mesolitisk kustbunden boplats.Lindgren (2005, s. 12 ff) har trots detta placeratKalkbergstorp i mellanmesolitikum. Denna prob-lematik förtjänar att tas på allvar. I det här sam-manhanget får vi dock nöja oss med att konsta-tera att situationen är bekymmersam och att detvore önskvärt med bättre disciplin i daterings-resonemangen.

Utredningens genomförandeUnder utredningens första del genomfördes enkart- och arkivstudie liksom en efterföljandefältinventering. Genom studier av paleogeo-grafiska kartor i kombination med jordartskar-tor och topografiska kartor kunde flera hypo-tetiska lägen för stenålderslokaler pekas ut. För-utom paleogeografiska kartor från SGU använ-des även en egenhändigt framställd terrängmo-dell för att komplettera de nivåer över havet och

235Ett nytt land – tidigmesolitikum i Kolmården


233-242 KH 06-09-14 19.49 Sida 235

tidsperioder som inte omfattades av kartorna.Syftet var att kunna peka ut områden inom vilkaboplatser kunde förekomma. Detta arbetsmateri-al utgjorde sedan underlag för fältinventeringen.

Vid kartstudien och den efterföljande fältin-venteringen letade vi bl.a. efter följande:

• Sluttningar med hyllor/terrasseringar.• Sand och morän i jordmånen.• Vikar och uddar men också längre strand-

partier, d.v.s. lämpliga kanotlandnings-platser.

• Skyddade lägen, ur vindsynpunkt.• Närhet till litiskt råmaterial.• Tidigare gjorda lösfynd, främst stenyxor.

Lämpliga boplatslägen är ofta små i förhållandetill kartornas storskalighet. Med andra ord bör-jar man med ett makroperspektiv som vid in-venteringstillfället övergår i ett mikroperspek-tiv. Vid inventeringstillfället genomsöktes ävenrotvältor och andra markskador. Eftersökningmed spadstick och handsåll gjordes också, pri-märt i syfte att påträffa slaget stenmaterial.

Vid den efterföljande etappen handgrävdesrutor på platser där det endast hade framkom-mit smärre indikationer i form av ett enstakakvartsavslag eller där ytan av topografiska skälfortfarande bedömdes utgöra ett bra läge utanfyndindikation. I åkermark och hagmark togssökschakt upp med traktorgrävare.

UtredningsområdetUtredningskorridoren löpte från länsgränsenmot Östergötland vid Hällfallstorp i Lunda sock-en i väster, till Oxelösund och Nyköping i öster.Området kännetecknas framförallt av markantförkastningsbrant med Bråviken som sydliggräns. I norr begränsas området av den i det när-maste fullständigt uppodlade Kiladalen. Natur-geografin präglas av ett kuperat skogslandskap,avbrutet av mindre uppodlade områden ochsmärre vattendrag. Jordmånen utgörs främst avlersediment i dalarnas bottnar med sandiga mo-ränsluttningar. Längs med utredningsområdet, iöstlig riktning, övergår de utpräglade skogsbyg-derna i en mera varierad markanvändning. Härfinns inte lika mycket skog, utan odlings- ochbetesmark dominerar landskapsbilden.

För Södermanlands del återfinns i Kol-mården några av länets högst belägna delar mednivåer på över 100 m.ö.h. De höglänta område-na utgör de första landytorna i länet som fram-trädde efter inlandsisens tillbakadragande, ca9300 cal BC (9900 BP; Risberg 2003, s. XLVI).De första människorna mötte ett utpräglatskärgårdslandskap. Snart bildade öarna i skär-gården dock en större sammanhängande land-massa, med närhet till fastlandsområdet i väster.Naturlandskapet har i alla tider påverkat och bi-dragit med olika förutsättningar för människan.Omvänt har människan nyttjat och omformatnaturlandskapet för sina egna syften. Det ärdetta antropogena landskap som vi ser i dagensSödermanland.

De kända fornlämningarna i området är få.Två slags fornlämningsmiljöer kan framhållassom karakteristiska för området. För det förstastenålderslokaler av vilka de kustbundna grop-keramiska lokalerna är mest kända (Nerman1911; Engström & Thomasson 1932; Bagge1951; Åkerlund 1996). För det andra gruvdrifts-lämningar från medeltid och nyare tid i Tuna-bergs bergslag (Skyllberg 2001).

Utredningens resultat för stenålderns delInom utredningskorridoren fanns tidigareendast ett fåtal kända stenåldersmiljöer antyd-da, främst genom lösfynd av yxor (Norberg &Nordin 2005, s. 18 ff). Den särskilda utrednin-gen har kunnat bidra med en fördjupad ochdelvis förnyad bild av ett område där man tidi-gare känt till få lämningar. Det gäller såväl syn-liga gravar som stenåldersboplatser.

Sex aktivitetsytor från stenåldern konstater-ades. De innefattar spår från förmodade sten-åldersaktiviteter som preliminärt bedöms till-höra hela det mesolitiska tidsavsnittet (fig. 1).Bedömningen av lokalernas datering baserar sigbl.a. på topografi (med avseende på strandbun-denhet) och fyndsammansättning.

Nässelkärret (RAÄ Bergshammar 114) tolkas prelimi-närt som en senmesolitisk boplats, vilket styrks avdess belägenhet på ca 35 m.ö.h. och fyndmaterialet.Jordmånen är sand. Vid Nässelkärret gjordes fynd avskörbrända stenar samt avslag i kvarts och grönsten.Dessutom påträffades en slipsten samt kärnor av kvarts



233-242 KH 06-09-14 19.49 Sida 236



och porfyr. Även ett bränt ben påträffades, vilkettyder på goda bevaringsförhållanden. I närområdethar ortsbor hittat ett tiotal stenyxor, främst av mesoli-tisk karaktär, i åkermark.

Gälkhyttan (RAÄ Tuna 162). Här påträffadesredan under etapp 1 rikligt med slagen kvarts i mark-skador, varför objektet undveks vid etapp 2. Lokalenkan vara en tidigt senmesolitisk boplats som ligger ca43 m.ö.h. Jordmånen är sandig och stenig morän.

Lövgölen I (RAÄ Lunda 239). Här påträffadeskvarts, flinta och ett bränt ben. Lokalen ligger på ca76 m.ö.h. Jordmånen är sandig och stenig morän.Lövgölen I bedöms vara tidigmesolitisk (se nedan).

Lövgölen II (RAÄ Lunda 240) ligger på ungefärsamma höjd som Lövgölen I, ca 76 m.ö.h. Jordmånenär sandig morän. Om denna lokal varit strandbundenbör den dateras till tidigmesolitikum. Här gjordesenbart fynd av slagen kvarts (se nedan).

Linddalen (RAÄ Lunda 243) ligger ca 70 m.ö.h.Jordmånen är sand. Här påträffades, förutom kvarts-

avslag, lämningar som preliminärt bedöms som spårav en förhistorisk konstruktion. Lokalen kan varatidigmesolitisk, även om topografin på platsen gör attlokalen inte med nödvändighet måste var strandbun-den (se nedan).

Sättertorp (RAÄ Tuna 166) ligger på ungefär 45m.ö.h., vilket kan indikera mellanmesolitisk ålder.Sluttningen är relativt brant och fynd gjordes ävenutanför utredningskorridoren. Jordmånen är siltigmorän. Fynd av kvarts och porfyr, såväl som ett berg-artsredskap med slipad egg.

Täppan (inom RAÄ Tuna 159) misstänks vara enstenåldersboplats, belägen mellan ca 50 och 55 m.ö.h.Jordmånen är sandig och stenig morän. Ett tydligtplattformsavslag i kvarts påträffades i en rotvälta. Ettgravfält med tiotalet gravar påträffades också varföringa markingrepp utfördes. Stenåldersaktiviteter påplatsen kan endast bekräftas i samband med under-sökning av det överlagrande gravfältet.

Fig. 1. Lokaler påträffade under utredningen som omnämns i texten. —Map of sites discovered during thesurvey and discussed in the text.

233-242 KH 06-09-14 19.49 Sida 237

Lövgölen IBåda lokalerna vid Lövgölen ligger omkring 76m.ö.h. och högre. Ingen är ännu rumsligt av-gränsad. Lövgölen I ligger emellertid på en san-dig och relativt stenfri hylla i en annars stenigslänt, i söder begränsad av en brant sluttningoch i norr av en mosse. Öster och väster omfyndplatsen rinner mindre bäckar som avledervatten från mossen. I närheten av bäcken belä-gen öster om lokalen påträffades slagen kvarts ien rotvälta. Om lokalen var strandbunden kanden förmodligen ges en datering till ca 8300 calBC (9000 BP; jfr Åkerlund 1996, s. 79; He-denström & Risberg 2001, s. 15), d.v.s. Ancy-lustiden. Då låg lokalen vid ett smalt sund mel-lan två större öar. Vid Lövgölen I påträffades ensälfalang, troligen en phalanx I manus proximalepifys (e-post, Ylva Bäckström, 2005-12-02).Sälen behöver i och för sig inte vara fångad påplats, men möjligen kan fyndet tjäna som indi-cium på att lokalen faktiskt varit strandbunden.Benet är bränt och väger endast 0,36 gram, var-för det i dagsläget troligen är omöjligt att få en14C-datering. Den kvarts som tillvaratagits påLövgölen I uppvisar vid en översiktlig genom-gång uteslutande plattformsmetod, vilken ocksånoterats som den dominerande slagtekniken påMörbyboplatsen (Kaliff et al. 1997, s. 36) och på

höga nivåer i Hanveden (Wikell 2002, s. 11).Kvartsen från Lövgölen I är av mycket högkvalitet. Relativt mycket flinta påträffades ocksåvid Lövgölen I, totalt tolv hela och fragmentera-de avslag (fig. 2), däribland en skrapa (fig. 3).Såväl sydskandinavisk flinta som Kinnekulle-flinta och hälleflinta finns företrädd (muntliguppgift, Kenneth Alexandersson, 2006-02-04).Flintan visar på kontakter med Sydskandina-vien och Västsverige. Närvaron av Kinnekulle-flinta är intressant. Det har tidigare noterats attspridningen av denna flinttyp är som störst un-der senmesolitikum (Kindgren 1991, s. 41), menden förekommer även på flera av de undersöktatidigmesolitiska lokalerna i Östergötland (munt-lig uppgift, Fredrik Molin, 2006-02-10). Mångaav flintorna var värmepåverkade och någrakraftigt vitbrända. Ingen uppvisade slipyta,något som är vanligt förekommande på neoli-tiska boplatser. Den brända flintan påträffadesockså i anslutning till något som tolkats som dekraftigt urlakade resterna av en härd.

Under utredningen har också två skraporpåträffats, en vid Lövgölen I och en vid Lind-dalen (fig. 3). Vid undersökningen av Mörby-boplatsen påträffades liknande skrapor i skif-tande material som klassificerats som typiskamaglemoseskrapor (Kaliff et al. 1997, s. 36 f).



Fig. 2. Flinta, bränt sälben och kvarts från Lövgölen I. —Flint, burnt seal bone and quartz from Lövgölen I.

233-242 KH 06-09-14 19.49 Sida 238

Snarlika skrapor har också påträffats vid Högby(Carlsson et al. 1999, s. 55) och Storlyckan(Larsson & Molin 2000, s. 14). Storlyckan ärdock något yngre än Mörby- och Högbybo-platserna. Det bör dock noteras att runda skra-por är relativt allmänna under stenåldern. Vadskiljer runda skrapor från tidigmesolitikum frånsådana från en annan del av stenåldern? Härskulle tydliga definitioner vara av stort värde.Skraporna från Lövgölen I och Linddalen harett liknande utseende och storlek som de frånMörby och de andra lokalerna i Östergötland.Kan det vara så att de första människorna somanlände till det nya landet i Kolmården tillhördeMaglemosekulturen? Skraporna skulle i så fallkunna vara ytterligare ett argument för att bådeLinddalen och Lövgölen I verkligen var strand-bundna och att fynden är tidigmesolitiska.

Lövgölen IILövgölen II ligger endast 350 m väster omLövgölen I och är svårare att avgränsa rumsligt.I norr finns dock en moränrygg som kan ansesutgöra en nordlig begränsning för lokalen. Enkraftig slänt finns också här söder om lokalen,precis som vid Lövgölen I. Slänten ligger docklängre ifrån fyndplatsen. Ytan däremellan är re-lativt flack samt stenfri, vilket gör lokalen svår-avgränsad. Fyndmaterialet utgörs enbart av sla-gen kvarts i form av avslag och avslagsfragment,troligen främst slagen med plattformsmetod.Kvartsen är delvis av något sämre kvalitet vidLövgölen II än vid Lövgölen I. Den kronolo-giska relationen lokalerna emellan lämnas härobesvarad.

LinddalenLinddalen ligger ca 70 m.ö.h. Om lokalen varstrandbunden kan den förmodligen dateras tillca 7650 cal BC (8500 BP; jfr Hedenström &Risberg 2001 s. 15). Vid denna tid låg lokalen påett sandigt näs på norrsidan av en smal vik.Lokalen är inte rumsligt avgränsad och ligger ihagmark. Ytan är relativt flack, men stiger åtnorr. Ca 20 m söder om fyndplatsen rinner en bäck i öst-västlig riktning. På platsen påträffadesslagen kvarts, däribland en skrapa som påminnerom flintskrapan från Lövgölen I. En anläggningpåträffades också inom lokalen. Det var en kraf-

tigt mörkfärgad u-formad ränna, omgärdad bådepå ut- och insidan av flertalet stolp/störhål (fig.4). Konstruktionen kan troligen sättas i sambandmed stenåldersaktiviteter på platsen. I rännanpåträffades ett bränt ben. Kanske är det rester aven hydda. Paralleller i form av mesolitiska hyddorfinns t.ex. från Mörby i Östergötland och Årup iSkåne (Kaliff et al. 1997; Knarrström 2004, s.87). Det finns även paralleller från andra peri-oder, t.ex. hydda 3 på den tidigneolitiska lokalenvid Pärlängsberget (Hallgren et al. 2001, s. 14).Det kan anses säkerställt att anläggningen åtmin-stone härrör från någon del av stenåldern.Topografin på platsen gör att det inte självklartgår att anta att lokalen varit strandbunden tillhavet. Det flacka landskapet i kombination medbäcken gör att platsen kan ha varit attraktiv somboplats även under andra perioder. Därmed finnsockså en risk för att lokalen har besökts underflera olika tider.



Fig. 3. Ovan: skrapa i Kinnekulleflinta från LövgölenI (längd 18 mm), teckning av P. Gustafsson. Nedan:skrapa i kvarts från Linddalen (längd 24 mm), teck-ning av M. Nordin. —Flint scraper from Lövgölen I(above) and quartz scraper from Linddalen (below).

233-242 KH 06-09-14 19.49 Sida 239

AvslutningLokalerna vid Lövgölen och kanske också Lind-dalen är intressanta för framtida undersök-ningar. Fynden av flinta, kvarts och sälben vidLövgölen I i kombination med topografin talarför att lokalen troligtvis var kustbunden undertidigmesolitikum. Lövgölen II som till viss delhar samma topografiska förutsättningar somLövgölen I är ändå svår att i dagsläget ge enhypotetisk datering. Fyndmaterialet får ansesvara alltför allmänmesolitiskt. När det gällerLinddalen finns flera möjligheter till en bredaretolkning vad gäller att datera lokalen. Topo-grafin är mindre tydlig, men det verkar ändåsom att ett tidigmesolitiskt eller i alla fall me-solitiskt fyndmaterial, i form av kvarts och där-ibland en karaktäristisk skrapa, finns på platsen.Dessutom finns den påträffade konstruktionenmed paralleller som spänner från tidigmesoli-tikum till neolitikum.

Med det rådande forskningsläget blir ettantal grundläggande frågeställningar centrala iden fortsatta hanteringen av dessa lokaler. Frå-gor om näringsfång, aktiviteter, hur länge mantänkt sig att stanna på platserna (förväntad mo-bilitet, se Kent & Vierich 1989), hur mångamänniskor som kan ha vistats på platserna och

under vilken årstid blir värdefulla tillskott tillkunskapen om tidigmesolitikum i östra Mellan-sverige. Eftersom ett ben påträffades vid Löv-gölen I kan det mycket väl finnas fler och där-med finns goda möjligheter att kunna ge lo-kalen en 14C-datering. Frågan huruvida östraMellansveriges första invånare tillhörde sammakulturella sfär som Maglemose är också viktig.Kan det finnas fler fynd på dessa platser somkan föras till Maglemosekulturen, t.ex. koniskamikrospånblock, mikroliter och mikrospån?

Tack till osteolog Ylva Bäckström på SAUför den osteologiska bestämningen av benetfrån Lövgölen I och till fil.dr Malin Holdar förgranskningen av engelskan.

ReferenserAppelgren, K., 1995. Lilla Åby: arkeologisk undersökning.

Rapport 1995:19. Riksantikvarieämbetet UV Lin-köping.

Bagge, A., 1951. Fagervik. Ein Rückgrat für die Period-enenteilung der Ostschwedishen Wohnplatz- undBootaxtkulturen aus dem Mittelneolithikum. Actaarchaeologica XXII. Köpenhamn.

Carlsson, T.; Kaliff, A. & Larsson, M., 1999. Man andthe landscape in the Mesolithic. Aspects of men-tal and physical settlement organization. Boaz, J.(red.). The Mesolithic of Central Scandinavia. Uni-



Fig. 4. Anläggningpåträffad vid Linddalen,möjligen en hyddgrund.Foto från väster av P.Gustafsson, Sörmlandsmuseum. —The struc-ture found at Lind-dalen, possibly a hutfoundation.

233-242 KH 06-09-26 13.20 Sida 240

versitetets Oldsaksamlings Skrifter, ny rekke 22.Institutt for arkeologi, konservering og historiskestudier, Oslo universitet.

Engström, T. & Thomasson, H., 1932. Nya stenålders-boplatser inom Kolmården. KVHAA:s handlingar 37:3.Stockholm.

Gustafsson, P., 2002. Trollsta grustäkt: arkeologisk för-undersökning. Rapport 2002:19. Riksantikvarie-ämbetet UV Mitt. Stockholm.

— 2005. Mesolitisk gryning vid Gladö: arkeologisk under-sökning. Rapport 2005:6. RiksantikvarieämbetetUV Mitt. Stockholm.

Gustafsson, P. & Granath Zillén, G., 2005. Boplatseroch kvartsbrott vid Gladö bergtäkt: arkeologiska förun-dersökningar. Rapport 2005:16. Riksantikvarieäm-betet UV Mitt. Stockholm.

Hallgren, F.; Bergström, Å. & Larsson, Å., 1995.Pärlängsberget – en kustboplats från övergången mellansenmesolitikum och tidigneolitikum. Slutundersöknings-rapport. Tryckta rapporter från ArkeologikonsultAB, nr 13. Upplands Väsby.

Hammar, D. & Wikell, R., 1994. Nyupptäckta sten-åldersboplatser på Södertörn. Arkeologi i Sverige,ny följd 3. Riksantikvarieämbetet. Stockholm.

Hedenström, A. & Risberg, J., 2001. Early Holoceneshore displacement in southern Central Swedenas recorded in elevated isolated basins. Heden-ström, A. Early Holocene shore displacement in easternSvealand, Sweden, based on diatom stratigraphy,radiocarbon chronology and geochemical parameters.Quaternaria A10. Institutionen för naturgeografioch kvartärgeologi, Stockholms universitet.

Helander, A. & Zetterlund, P., 1998. Sörby – boplats ochstensträng. Arkeologisk för- och slutundersökning.Rapport 1998:18. Riksantikvarieämbetet UV Lin-köping.

Hårding, B., 2005. Osteologisk analys. Lindgren, C.En mesolitisk boplats vid Kalkbergstorp: arkeologisk un-dersökning. Rapport 2005:1. Riksantikvarieämbe-tet UV Mitt. Stockholm.

Kaliff, A.; Carlsson, T.; Molin, F. & Sundberg, K.,1997. Mörby – Östergötlands äldsta boplats: arkeolo-gisk slutundersökning. Rapport 1997:38. Riksantik-varieämbetet UV Linköping.

Kent, S. & Vierich, H., 1989. The myth of ecologicaldeterminism – anticipated mobility and site spa-tial organization. Kent, S. (red.). Farmers as hun-ters. The implications of sedentism. Cambridge Uni-versity Press.

Kindgren, H., 1991. Kambrisk flinta och etniska grup-per i Västergötlands senmesolitikum. Browall, H.et al. (red.). Västsvenska stenåldersstudier. GOTARCC8. Institutionen för arkeologi, Göteborgs uni-versitet.

Knarrström, B., 2004. Peak and transformation of aMesolithic society. Andersson, M. et al. Stone AgeScania. Significant places dug and read by contract ar-

chaeology. Skrifter 52. Riksantikvarieämbetet. Malmö.

Larsson, M., 1996. Högby – mesolitiska och senneolitiskaboplatser vid Högby i Östergötland. Bosättningsmönsteroch materiell kultur. Arkeologisk slutundersökning, del1. Rapport 1996:35. Riksantikvarieämbetet UVLinköping.

Larsson, L. & Molin, F., 2000. A new world: culturallinks and spatial disposition – the Early Meso-lithic landscape in Östergötland on the basis ofthe Storlyckan investigations. Lund ArchaeologicalReview 6. Institutionen för arkeologi och antikenshistoria, Lunds universitet.

Lindgren, C., 2005. En mesolitisk boplats vid Kalk-bergstorp: arkeologisk undersökning. Rapport 2005:1.Riksantikvarieämbetet UV Mitt. Stockholm.

Neander, K., 2000. En mesolitisk slagplats vid Odlaren:arkeologisk undersökning. Rapport 2000:11. Riksan-tikvarieämbetet UV Mitt. Stockholm.

Nerman, B., 1911. Östergötlands stenålder. Meddelan-den från Östergötlands fornminnesförening. Lin-köping.

Norberg, L. & Nordin, M., 2005. Naturgas Mellan-sverige etapp IV, Oxelösund–Hällfallstorp. Arkeolo-giska meddelanden 2005:19. Sörmlands museum.Nyköping.

Nordin, M., 2005. Dagens senmesolitiska grunddata.Darmark, K. & Sundström, L. (red.), Postboda 3 –en senmesolitisk lägerplats i Uppland: för- och slutun-dersökningsrapport. SAU skrifter 9. Societas Ar-chaeologica Upsaliensis. Uppsala.

Risberg, J., 2003. Landscape history of the Södertörnpeninsula, Eastern Sweden. Larsson, L. et al.(red.). Mesolithic on the move. Papers presented at thesixth international conference on the Mesolithic in Eu-rope, Stockholm 2000. Oxford.

Skyllberg, E., 2001. Södermanlands medeltida bergsbruk.En feodal angelägenhet. Sörmländska handlingar 50.Nyköping.

Wikell, R., 2002. Arkeologi på hög nivå – nya sten-åldersfynd i Södermanlands skogar. Åkerlund, A.(red.), Kulturell mångfald i Södermanland 1. Rap-port. Länsstyrelsen i Södermanland. Nyköping.

Åkerlund, A., 1996. Human responses to shore displace-ment. Living by the sea in Eastern Middle Sweden dur-ing the Stone Age. Studier från UV Stockholm. Raä,arkeologiska undersökningar. Skrifter nr 16.Stockholm.

Åkerlund, A.; Hammar, D. & Wikell, R., 1996.Pioneers in the archipelago of Eastern MiddleSweden 9000 BP. Åkerlund, A. Human responses toshore displacement. Living by the sea in Eastern MiddleSweden during the Stone Age. Studier från UVStockholm. Raä, arkeologiska undersökningar.Skrifter nr 16. Stockholm.



233-242 KH 06-09-26 13.20 Sida 241

Summary

A survey in 2005, carried out by archaeologistsfrom the Södermanland County Museum inSweden, exposed several Stone Age sites. Someof the sites are presumed to be Early Mesolithic.This interpretation is based on finds of scrapersand other artefacts at the sites, as well as ontheir location at the high altitudes of the EarlyMesolithic shoreline.

Nässelkärret is interpreted as a Late Meso-lithic site, as indicated by its location approxi-mately 35 m a.s.l. The soil consists of sand. Fire-cracked stones and flakes of quartz and green-stone were found. Moreover, cores of quartzand porphyry and a grinding stone were disco-vered. A fragment of burnt bone was also found,indicating good taphonomical circumstances.In the vicinity, local people have found aboutten Mesolithic stone axes.

Gälkhyttan. An abundance of flaked quartzwas found at the site. Gälkhyttan is presumed tobe a Late Mesolithic site and is situated about43 m a.s.l. The soil is sandy, stony moraine.

Lövgölen I. Quartz and flint flakes werefound, as well as a fragment of a burnt seal pha-lanx. Lövgölen I is situated about 76 m a.s.l. andthus presumably dates from Early Mesolithic.The soil at the site is sandy and stony moraine.

Lövgölen II is also located approximately 76m a.s.l. and sits on sandy moraine. If the site

were situated on the coast when inhabited, itwould date from the Early Mesolithic period.Only flaked quartz was found here.

Linddalen, situated about 70 m a.s.l., sits onsand. Remnants of a Stone Age structure werefound, as well as flaked quartz. The site possiblydates from the Early Mesolithic.

Sättertorp is situated about 45 m a.s.l., indi-cating a Middle Mesolithic date. It is located ona relatively steep slope on silty moraine. Flakedquartz and porphyry was found, as well as asharpened greenstone implement, possibly partof an axe or adze.

Another site, Täppan, is also presumed to bea Stone Age site. Situated between 50 and 55 ma.s.l., the site sits on sandy and stony moraine. Aquartz flake produced by freehand percussionwas found under an uprooted tree. Further-more, the site has an Iron Age cemetery withmore than ten graves. An excavation of thecemetery is needed before the assumed StoneAge activities at the site can be verified, as thecemetery is situated on top of any earlier strata.

Two scrapers, one from the Linddalen siteand another from Lövgölen I, were found thatresemble scrapers from the South ScandinavianMaglemose culture. Similar scrapers have alsobeen found at Högby and Mörby, Östergötland.



233-242 KH 06-09-14 19.49 Sida 242

ett nytt land – tidigmesolitikum i kolmården

Documents