Husbyar

Forskningen och arkeologin i Sverige

Masteruppsats i arkeologi

Stockholms universitet

VT-16

Joel Karlsson

Handledare: Linda Qviström

Omslagsbild: Nylén & Söderberg 2009:57. Redigerad av författaren.

Abstract:

This thesis aims to broaden the understanding of the medieval farms with the name “Husby”.

These farms have been interpreted as royal estates that belonged to the crown and not the king,

which means the king had the right to use them, without owning them. This was backed with

medieval laws that date back to the 13th century. The discussion about these estates started 1914

when a professor at Uppsala university published a paper on the matter in the University’s

yearbook. One of the problems scholars have been trying to find answers to is when these estates

were established as a part of the royal administrative system.

In this thesis there will be a discussion about how archaeologists have stood in relation to

historians’ theories on the matter. The author will also analyze three husby estates to determine

what type of medieval archaeological remains have been found at the sites, as well as starting a

discussion if it is possible to interpret these as royal estates based on the archaeological material.

Innehåll

1. Inledning .............................................................................................................................................. 1

1.1 Inledande problemformulering ..................................................................................................... 1

1.2 Syfte ............................................................................................................................................... 3

1.3 Frågor ............................................................................................................................................ 3

1.4 Metod och material ....................................................................................................................... 4

2. Tidigare forskning ................................................................................................................................ 5

2.1 Historisk forskning ......................................................................................................................... 8

2.2 Språkforskning ............................................................................................................................... 8

2.2.1 Husbys ålder ........................................................................................................................... 9

2.2.2 Vad betyder husby? .............................................................................................................. 10

2.3 Arkeologisk forskning… ............................................................................................................... 10

2.3.3 … under 1970-80-talet .......................................................................................................... 11

2.3.2 … under 1990-talet ............................................................................................................... 12

2.3.1 … under 2000-talet ............................................................................................................... 13

2.4 Sammanfattande diskussion utifrån tidigare forskning .............................................................. 14

2.4.1 Slutsats ................................................................................................................................. 16

3. Husbyar, Storgårdar och kungsgårdar ............................................................................................... 18

3.1 Storgårdar .................................................................................................................................... 18

3.2 Centralplatsbegreppet................................................................................................................. 19

3.3 Kungamakten under den tidiga medeltiden................................................................................ 21

4. Arkeologiskt undersökta husbyar ...................................................................................................... 23

4.1 Lokal 1: Husby i Glanshammar .................................................................................................... 23

4.1.1 Husby i Glanshammars anläggningar ................................................................................... 26

4.2 Lokal 2: Huseby i Värend ............................................................................................................. 31

4.2.1 Huseby i Värends anläggningar ............................................................................................ 33

4.3 Lokal 3: Husby i Österåker ........................................................................................................... 38

4.3.1 Husby i Österåkers anläggningar .......................................................................................... 40

5. Diskussion och tolkning ..................................................................................................................... 42

5.1 Slutsats ........................................................................................................................................ 46

6. Summary ............................................................................................................................................ 49

7. Referenser ......................................................................................................................................... 52

1

1. Inledning

1.1 Inledande problemformulering

Under den tidiga medeltidens statsbildning hade kungamakten ett system som kallades Uppsala

öd. Enligt kulturhistoriskt lexikon för nordisk medeltid är Uppsala öd det som på medeltiden

ansågs vara en samling jordegendomar som tillhörde kronan. Godsen tillhörde kungaämbetet

och inte kungen personligen. Det betyder alltså att dessa gods inte kunde ärvas av kungens

släktingar när han dött utan tillföll nästa kung som valdes i den valmonarkiska ordningen som

rådde. Ordet öd kommer av det fornsvenska ordet öðer/auðer vilket betyder rikedom (Lárusson

1956-1978:424f). Det är tydligt att författaren grundar artikeln i lexikonet i den äldre

forskningen, främst i Henrik Schücks forskning från tidigt 1900-tal. Schücks forskning går jag

in på närmare i kapitel 2.

De medeltida landslagarna är några av de historiska källor som omnämner Uppsala öd.

Upplandslagens kungabalk beskriver till exempel i första paragrafen hur en kung väljs; först

ska de tre folklanden i Uppland (Tiundaland, Attundaland och Fjädrundaland) välja en kung

och då döms han av Upplands lagman till att bli kung, sen ska lagmännen i de andra landskapen

(Södermanland, Östergötland, Tiohärad (Småland), Västergötland, Närke och Västermanland)

göra samma sak. Då står det ”De skola döma honom till krona och kungadöme, att råda över

landet och styra riket, att styrka lag och hålla fred. Då har han fått laga rätt till Uppsala

öd.”(Holmbäck & Wessén 1933:43). Här har jag använt mig av en översättning av

landskapslagarna från 1933 som gjordes av Åke Holmbäck och Elias Wessén. Det kan vara

viktigt att tänka på att det är en översättning och inte originalkällan jag har använt mig av, deras

egna tolkningar kan ha spelat en roll när de har översatt den gamla svenskan till modernare

svenska. I tredje paragrafen i kungabalken står det att kungen ska vigas till kronan av

ärkebiskopen och lydbiskoparna i Uppsala kyrka. Efter det har han rätt att som kung bära

kronan. ”Då har han rätt till Uppsala öd och till dulgadråp och danaarv.” (Holmbäck &

Wessén 1933:44). I den tolkande texten till landskapslagarna skriver Holmbäck och Wessén att

endast ett par av kungens inkomstkällor omnämns i denna paragraf. En av dessa inkomstkällor

ska vara avkastningen från de kungsgårdar som ingår i Uppsala öd (Holmbäck & Wessén

1933:53).

Några av de gårdar som ansetts vara en del i Uppsala öd är de så kallade husbyarna. Det är alltså

gårdar som har haft, eller givits, namnet Husby eller Husaby etc. Dalalagen omnämner

någonting som kallas för husabymän. De förekommer i första paragrafen i första delen av

rättegångsbalken. Det är enda platsen de nämns på och det framgår inte heller vilken funktion

de har haft. Det vi får vet utifrån Dalalagen är att husabymännen inte får sammankalla ting

mellan tingsstämmorna med undantag ifall kungens bud har kommit i landet eller om tjuvar

blivit tagna etc. (Holmbäck & Wessén 1936:101). I Dalarna verkar husabymännen ha haft

samma funktion som länsmannen i andra landskap. Vad denna källa i alla fall säger oss är att

det i Dalarna har funnits en titel underställd kungen som kallas husabymän. Förslagsvis bodde

de även på husbyarna. De källor som använts utgörs av historiskt skriftmaterial och är, som

sagt, ytters fåtaliga. Dessutom ser källäget inte bättre ut på den arkeologiska sidan. Ytterst få

2

husbyar har blivit undersökta och ännu färre har blivit totalt undersökta. Därför hänvisas

arkeologer oftast till att studera de synliga lämningarna i landskapet. Det kan tyckas vara

märkligt att så få husbyar har blivit undersökta jämfört med antalet vi har i Sverige, ca 70 platser

Figur 1. Nordens husbyar och några av de kända Uppsala öd-godsen markerade med prickar (kryssen markerar förvaltningsgårdarna i Västergötlands bo-distrikt och trianglarna markerar de norrländska kungsgårdarna).” All the Nordic husbyar and some of the known Uppsala öd estates”. efter Brink 2000:67.

3

med namnet Husby eller liknande. 25 stycken av dessa ligger dessutom i Uppland, ett av de

mest undersökta områdena i Sverige (se Figur 1).

Vad var då kungamakten vid den tidiga medeltiden? En sak man med säkerhet kan säga är att

det inte finns något som kallades ”Sverige”. Därför fanns det heller inte en svensk kung. Oftast

var det två tre stycken personer samtidigt som ansåg sig vara kungar, antingen över Svealand

eller Götaland. Dessutom behövde kungarna vid denna tid hålla nära band med olika stormän

för att kunna behålla makten (Harrison 2011:35; se även Carlsson & Rosén 1962). Uppsala öd

var därför knappast någonting alla dessa kungar hade rätt till.

Ortnamnsforskare har försökt utröna vilken tid husbyarna är från. Är de medeltida eller kommer

de från en äldre tid? Men också vilka husbyar som är ”riktiga” dvs. har ingått i Uppsala öd. I

stort kan man säga att forskningen kring husbyarna har varit tvärvetenskaplig men att

arkeologin har fått lite utrymme. Arkeologer har i stor utsträckning försökt förstå husbyarna

och komplettera det arkeologiska materialet med hjälp av de andra forskningsfältens resultat

och teorier. Problemet är inte att arkeologer lutar sig mot andra forskningsfält. Det jag har

uppfattat när jag har läst arkeologernas tolkningar är att de okritiskt förhåller sig till

historikernas tolkningar, utan att egentligen diskutera om det faktiskt är möjligt att se

arkeologiskt om husbyarna är kungsgårdar. Trots det magra källmaterialet förhåller man sig till

begreppet husby som en etablerad sanning.

1.2 Syfte

Med tanke på det knapphändiga arkeologiska materialet gällande husbyarna vill jag i den här

uppsatsen undersöka hur begreppet husby/husaby har använts inom den arkeologiska

forskningen, och undersöka hur teorierna har påverkat arkeologers tolkningar kring husbyar.

Ett övergripande syfte med uppsatsen blir därför att försöka reda ut de olika spretiga

uppfattningarna kring husbyar och deras funktion.

Vidare ska jag analysera det arkeologiska materialet från ett par undersökta husbyar för att

kunna diskutera om det i detta finns tillräckligt med bevis för att tolka husbyar som medeltida

kungsgårdar. Vad har påträffats på platserna och kan man utifrån det arkeologiska materialet se

vad husbyns funktion har varit? Har teorierna styrt tolkningen av det arkeologiska materialet

på platserna?

1.3 Frågor

1. Hur har begreppet husby/husaby använts och diskuterats av arkeologer? Hur har

teorierna kring husbyar påverkat den arkeologiska tolkningen?

2. Vilka möjligheter finns det att spåra de medeltida lämningarna från husbyar? Kan man

spåra husbyar i egenskap av kungsgårdar arkeologiskt på de undersökta platserna?

4

1.4 Metod och material

I denna uppsats tittar jag titta på hur arkeologer har förhållit sig till begreppet husby och vilka

möjligheter det finns att spåra kungsgårdar som dessa arkeologiskt. För att ta reda på detta

kommer jag att göra en textanalys där jag kritiskt granskar synen på husbyar i tidigare forskning.

Därför kommer jag att titta närmare på större delen av 1900-talets forskning kring ämnet. Jag

kommer även titta på hur arkeologer har förhållit sig till andra forskningsområdens tolkningar

av husbyar. Historikerna är de som startar diskussionen baserat på historiska källor och

språkforskare tittar på husbyars eventuella ålder, om det finns en äldre gård med äldre namn på

samma plats före husbyn och vad ortnamnet kan ha betytt under tidig medeltid. Den

arkeologiska forskningen är minst sagt spretig, där bland annat bedömningen på ålder sträcker

sig från 300-talet fram till 1100-talet. Men meningsskiljaktigheterna gäller även gårdarnas

funktion.

Materialet i den första delen av uppsatsen baseras framför allt på texter av andra forskare. Syftet

är att kunna svara på första frågan i mina frågeställningar. Mycket av uppsatsen blir därför en

forskningsgenomgång där jag ställer olika forskares åsikter och tolkningar mot varandra. I

andra delen kommer jag att titta på specifika arkeologiskt utgrävda husbyar, för att se hur

arkeologerna som utförde undersökningarna och skrev rapporterna har förhållit sig till

begreppet husbyar. Jag ska även titta på vilka typer av lämningar man påträffat på platsen, och

föra en diskussion kring om materialet härifrån kan anses representera lämningar från medeltida

kungsgårdar/husbyar. Materialet från den andra delen av uppsatsen baseras därför till större

delen på arkeologiska rapporter. Utifrån rapporterna ska jag föra en diskussion kring frågan om

materialet kan anses representera lämningar från medeltida kungsgårdar/husbyar, men också

vad det kan tänkas att husbyarnas funktion kan ha varit.

5

2. Tidigare forskning

Forskningen kring husbyar och Uppsala öd kan sägas börja 1914 då Henrik Schück, professor

i litteraturhistoria och rektor vid Uppsala universitet, skrev i Uppsala universitets årsskrift under

rubriken ”Uppsala öd”. Schück börjar skriften med att den svenska medeltidens finanshistoria

är outforskad. Därefter fortsätter han med att peka på hur den svenska staten under medeltiden

försörjde sig. Detta var med hjälp av Uppsala öd godsen som var de kungsgårdar som tillföll

kungaämbetet. Uppsala öd spårar han tillbaks till de medeltida landskapslagarna som

omnämner kungens rätt till Uppsala öd. Däremot får vi inte reda på vilka gårdar som är en del

i Uppsala öd (Schück 1914:3ff). Vidare pekar han på att gårdar med namn Husaby var

benämningen på de kungsgårdar där kungens ombudsman satt. Därför menar han att husbyarna

tillhörde ett administrativt system (Schück 1914:7). Schück skriver att Västmanland som har

sju eller åtta hundare endast har två husbyar. Detta tror han beror på att hundarindelningen

skedde på mitten av 1200-talet och att Västmanland tidigare hade en tredingsindelning, precis

som Dalarna. Dalarna som hade en tredingsindelning hade tre husbyar, en för varje treding och

Schück menar att så även varit fallet i Västmanland men att en av husbyarna där har bytt namn

vid senare tillfälle (Schück 1914:8f).

I Uppland drar Schück slutsatsen att varje hundare har haft en husbygård, trots det att flertalet

hundare inte har någon känd husby. Han förklarar det med att precis som de tidigare två

landskapen så har hundare systemet ändrats på efter det att husbyarna anlades (Schück

1914:14). Det enda hundaret han inte har en förklaring till är Vallentuna. Förklaringen till

Vallentunas avsaknad av en husby menar han att man kan hitta i en runsten, den han kallar för

”Vallentuna-stenen”. Sen Sveriges Runinskrifter kom ut kallas den för U212. På B-sidan av

denna runsten kan man läsa:

× iarlabaki × lit × raisa × stain × þin- at sik × kuikuan × auk × þinkstaþ × þina × karþi +

auk × ain ati + alt hu-(t)ari × þita

En översättning till denna runsten finns i Sveriges Runinskrifter. Detta är alltså en tolkning av

texten och andra översättare kan ha översatt texten annorlunda. Wessén och Jansson är de som

ligger bakom denna översättning:

”Jarlabanke lät resa denna sten efter sig, medan han levde, och han gjorde denna tingsplats,

och ensam ägde han hela detta hundare.”(Wessén & Jansson 1940-1943:322).

På A-sidan kan man, enligt Sveriges Runinskrifters översättning, läsa nästan exakt samma text

med skillnaden att han där uttrycker att han ägde hela Täby ensam. Meningen ”ensam ägde han

hela detta hundare” menar Schück är anledningen till att Vallentuna inte har någon husby.

Inskriften visar på att Vallentuna hade en helt annan ägo struktur och maktbalans än resten av

Uppland eftersom hundaret ägdes av Jarlabanke. Detta uppmärksammar även Anders Carlsson

(se Carlsson 2015:223). Att man menar ägde i modern mening tror inte forskarna på idag.

Forskare har diskuterat detta och framlagt teorier så som att Jarlabanke hade en form av

6

förläning i Vallentuna eller ansvarade för utrustandet av ledungsskeppen (Andersson &

Källström 2008:370f). Schück menar att kungen förslagsvis hade en husby i ett närliggande

hundare där länsmannen bodde och även fick verka inom Vallentuna (Schück 1914:12f, 15).

Anmärkningsvärt är att Schück inte diskuterar problematiken att alla källor han tidigare använt

sig av är från medeltiden (framför allt 1100-1300-tal) men att runsten U212 är från vikingatiden.

Om man använder sig av Anne-Sofie Gräslunds metod att med hjälp av ornamentiken

bestämma ålder på en runsten skulle U212 placera sig i gruppen pr3 och dateras till mitten av

1000-talet (jfr. Gräslund 1992:183f). Detta gör att Schück försöker förklara avsaknaden av en

husby i en tidsperiod med hjälp av en skrift från en tidigare period. Ägoförhållandena behöver

inte se lika ut under dessa perioder. Det är också viktigt att komma ihåg att när Schück skrev

denna text så fanns det inte något allmänt accepterat sätt att datera runstenar på. Den första

delen av Gräslunds artiklar skrevs 1990 vilket är 76 år efter Schücks artikel och dessutom var

inte de källkritiska principerna lika välutvecklade då som de är nu.

När det gäller Södermanland påpekar Schück att husbyarna är mer oregelbundet fördelade än

om man jämför med Uppland. Han ser dock inget problem med det och menar att man troligtvis

även här ändrat hundareindelningen efter det att husbyarna anlades. Detta eftersom vissa

hundare helt saknar husbyar och andra har två husbyar. Närke med dess tre husbyar tolkar han

på samma sätt som med Dalarna och Västmanland (Schück 1914:19f).

Götalandskapen visar han på här har en speciell indelning. Västergötland har till exempel bara

en husbygård och Östergötland har fler. Det verkar som att man istället har haft gårdar med

ändelsen ”bo” som en del av Uppsala öd (Figur 1). Schück tror att anledningen till att man har

”bo” istället för husbyar i Götaland beror på att bo-indelningen är från innan Svearna erövrade

Götaland (Schück 1914:20ff). När det gäller Östergötland så menar han att man antagligen har

använt både husby och ”bo” parallellt med varandra. Bo-indelningen i Västergötland menar han

är, precis som hubyarna i Svealand, byggd på en äldre häradsindelning. I Östergötland är detta

däremot mer osäkert (Schück 1914:23). I Småland håller han samma diskussion som vid

Götalandskapen. Han menar att Småland med stor säkerhet också var indelade i ”bon” men att

det där även har förekommit husbyar. Det finns tre husbyar och de ligger i Smålands viktigaste

bygder (Schück 1914:31f). När Schück tittar på Gotland påpekar han att det inte finns några

husbyar där. Det är inte så konstigt med tanke på Gotlands särställning jämfört med fastlandet

(Schück 1914:33f). När man har läst Schücks text kan man lätt dra slutsatsen att han vill få det

till att det ska finnas en husby i varje hundare. Detta lyckas han relativt bra med i Svealand och

speciellt då i Uppland men inte särskilt bra vad gäller Västmanland och Närke. För södra

Sverige däremot kan det tyckas långsökt att dra dessa slutsatser. I stora drag verkar det snarare

inte stämma. Schücks mål med texten var att starta en diskussion kring husbyar, något som man

verkligen kan säga att han lyckades med. Vidare i detta kapitel ska jag gå närmare in på hur

forskningen efter Schück har sett ut kring husbyar, vad som stannat kvar från Schücks teorier

och vad som tillkommit.

Trots att man kan räkna Schücks skrift som starten på den moderna forskningen kring husbyar

har man ända sedan 16- och 1700-talet skrivit om husbyar och deras betydelse. Ett exempel är

Sven Digelius som 1740 skrev en avhandling ”Historiskt lärdomsprov om Husaby” vid Uppsala

7

universitet. Här skriver han om Husaby i Västergötland. Detta är ingen historisk forskning i

modern betydelse och Digelius använder sig inte av någon form av källkritik. Framför allt är

det en skrift vars mål är att tillägna den Svenska nationen och kristendomen ära. Det är kännbart

redan i första stycket i första kapitlet; ”Husaby, detta fordom rycktbara och lysande säte för

sveo-götiska konungar och ävenledes kristendomens första hemvist i Västergötland…”

(Digelius 1740:25).

År 1955 gör Asgaut Steinnes en sammanställning av forskningsfältet gällande husbyar i

Norden. Detta är som inledningskapitel till sin bok om de norska husbyarna. Han skriver därför

om forskningsläget både i Sverige och i Danmark. Steinnes sätt att förhålla sig till Schück är

likgiltigt. Han ifrågasätter egentligen inte Schücks teorier. Det är inte heller särskilt konstigt då

Steinnes mål är att fokusera på de norska husbyarna och inte de svenska. Dock blir hans

genomgång en bra sammanfattning av Schücks skrift (jfr Steinnes 1955:2ff). Steinnes menar

att husbyar har haft samma funktion i alla de nordiska länderna. De har nämligen varit

kungsgårdar av ”andra rang”. Alltså inga som kungen hade som huvudresidens utan fungerade

som visthus som ska försörja kungen och hans följe (Steinnes 1955:221).

En som däremot inte köper teorin om att husbyar har någonting med Uppsala öd att göra är

Anders J. Högmer. Han menar att alla forskare som har diskuterat husbyar har förhållit sig helt

okritiskt till Schücks teorier. Gåtan vad Uppsala öd är för något menar han finns i namnet. Det

heter ju inte Husaby öd. Därför menar Högmer att de kronogods som tillhört Uppsala öd är alla

de orter med namnet Uppsala, Upsala, Opsala etc. (Högmer 1990:43ff). Högmer är dock ganska

ensam om den teorin. Forskare som Per Vikstrand menar att en centralmakt som har möjlighet

att styra över ortnamnen inte existerar vid den här tiden. Ett samhälle som inte är administrerat

av skrift har svårt att genomföra den typen av namnreformer. Vikstrand menar istället att

ortnamn är något som växer fram med tiden och ändras när platsens funktion ändras eller så

kan ortnamnet övertas till exempel när kyrkan etablerar socknar (Vikstrand 2013:28).

Under större delen av 1900-talet forskades det på husbyar och flera tolkningar och teorier

framkom. År 2000 utgavs ”En bok om Husbyar”. Boken är ett resultat av ett seminarium som

anordnades på temat. Den innehöll 11 artiklar som behandlade husby-problemet. Här hade man

samlat både arkeologers, historikers och språkhistorikers olika teorier och forskning kring

husbyar. Boken fungerade som ett slags avslut på en 86 år gammal diskussion men som inte

kom fram till en egentlig lösning på husbyarnas faktiska funktion och deras roll i Uppsala öd.

Efter denna bok har endast en handfull artiklar och uppsatser skrivits, de flesta i kölvattnet av

boken.

I den återstående delen av detta kapitel kommer jag att titta närmare på forskningen kring

husbyarna inom de olika fälten, hur de har sett på saken etc. Forskningshistoriken sträcker sig

över större delen av 1900-talet och kan kännas ganska spretigt. Framför allt är det den

arkeologiska forskningen jag kommer att fokusera på och för att lättare få grepp om det hela så

delar jag in forskningen i olika årtionden.

8

2.1 Historisk forskning

När det gäller den historiska forskningen har man främst använt sig av det historiska

skriftmaterialet för att förstå husbyarna. I ”Den Svenska Historien” från 1966 skriver Jerker

Rosén om det tidigmedeltida Sveriges samhälle. I kapitlet ”Kungen och hans ekonomi” skriver

Rosén om hur kungamakten fick sin ekonomi att fungera innan skattesystemet infördes. Denna

ekonomi fick kungen genom Uppsala öd; ”De ekonomiska och administrativa resurser som i

övrigt stod den gemensamme kungen till buds, kan i väsentlig grad sammanfattas i termerna

Uppsala öd, gästning och ledung” (Rosén 1966:252). De Uppsala öd-gods som framträder

tydligast menar Rosén är husbyar. Dessa gårdar var där kungen hade visthus. Därför var

gårdarna byggda på det sättet att de kunde ta emot kungen och hans följe när han besökte orten.

Det är intressant att han inte över huvud taget problematiserar kring denna tolkning då det inte

finns några som helst arkeologiska belägg för att husbyarna var byggda på det sättet. Mig

veterligen finns det inte heller några historiska belägg för att husbyarna fungerade som visthus.

Senare i denna uppsats kommer jag gå in på den arkeologiska forskningen kring husbyar och

se närmare på hur arkeologer har tolkat husbyarnas funktion. Rosén diskuterar även sina teorier

om hur det kom sig att husbyarna hamnade under kungaämbetet. Den första teorin som även är

den Rosén själv tycker är mest trolig är att husbyarna från början är landegendom som har

tillhört templet i Uppsala och att denna sedan tillföll kronan när kristendomen tog över efter

den gamla religionen. Problemet med den tolkningen är ovissheten om det faktiskt ens funnits

ett tempel i Uppsala som dessutom har haft den typ av centralmakt det krävs att bilda en slags

underenheter som detta då skulle röra sig om. Den andra teorin, som Rosén anser är mindre

trolig är att husbyarna från början tillhört den gamla uppsalaättens privata egendom som när

ätten slocknade tillföll kungaämbetet (Rosén 1966:252). Jag skulle snarare påstå att ingen av

dessa två teorier, vad gäller husbyarnas bakgrund, är särskilt troliga. När vi kommer in på de

andra forskningsområdena kommer det där presenteras andra teorier om hur husbyarna

hamnade under kungamakten och inkorporerades i Uppsala öd.

2.2 Språkforskning

Även inom språkforskningen har man diskuterat problemet med husbyarna. Här har man bland

annat tittat på ortnamnet och debatterat dess betydelse. Forskarna har också försökt förstå

husbyarnas funktion och ålder utifrån ortnamnen och de runtliggande byarna. Språkvetaren Carl

Ivar Ståhle skrev 1946 i sin avhandling ”Studier över de svenska ortnamnen på –inge” att

husbyar representerade en sorts ”idealbyar”, hur en by bör vara. En husby består av fyra

hemman som bildade ett markland. Detta var alltså den ”ideala” storleken en husby skulle ha

(Ståhle 1936:175f). Att alla husbyar har den storleken stämmer däremot inte. Det finns exempel

på gårdar som både är större och mindre än så (Pettersson 2000:59).

När man diskuterar husbyar bör man även kort nämna den så kallade Granbyhällen i Spånga

socken (U RR1987;134), inte att förväxla med Granbyhällen i Orkesta socken. Runhällen ligger

intill Järvafältet bara några tiotal meter från Stockholmsförorten Husby (Figur. 2). Hällen ligger

på Granbys gamla ägo komplex och påträffades av en värnpliktig år 1941 (Gustavson

1987.132). Inskriptionen på runhällen lyder:

9

ikilauh × lit + hakua · eli þsa ·

eftR + sun sin × sihfastr · auk ·

-ihilt · broþiR hans · þ-u

muþrkun bua i hu-um

En översättning av texten lyder:

”Ingelög lät hugga denna häll

efter sin son Sigfast, och

Sig…(?),hans broder (lät också

hugga). De, moder och son, bo i

Hu…” (Gustavson 1987:134).

I denna översättning har man

tolkat slutet på sten som ”Hu…”

men i originaltexten står det

”Hu-um” alltså en bortfallen

runa i mitten av ordet. Detta har

tolkats som Husby eller åtminstone Husa. Problemet med denna tolkning är att ortnamnet

Husby lyser med sin frånvaro i det äldre jordeboksmaterialet gällande Sollentuna härad.

Däremot återfinns namnet Husby i jordeböckerna i nyare tider. Därför är det inte sannolikt att

det rör sig om ett Uppsala öd gods (Gustavson 1987:136f). Anledningen till att jag nämner

denna runsten är att det är den enda som potentiellt omnämner en husby. Omständigheterna är

dock olyckliga och hade den legat i en bygd med en medeltida belagd husby skulle antagligen

en majoritet av forskarna anse att den nämner en husby i Uppsala öd.

2.2.1 Husbys ålder

Utifrån ortnamnsforskningen skriver Stefan Brink om husbyarnas ålder. Han menar att husbyar

är ”sekundära” i landskapet och att de har ersatt ett äldre ortnamn. Vilket iså fall gör att man

inte kan datera husbyarna arkeologiskt eftersom gården då ser ut att ha äldre anor än

husbysystemet. När gården blev en husby är därför svårt att datera utifrån arkeologiska

lämningar. Dessutom finns det belägg från medeltiden där ”husby” hänger med ett annat

ortnamn och där husbyn snarare indikerar gårdens funktion. Han identifierar två typer av denna

sorts husbyar. Ett exempel på den första typen är Husby i Långhundra i Uppland som i de

medeltida källorna omnämns som ”Husby Æernavi”. Här drar Brink slutsatsen att Ärnavi är det

äldre namnet på Husby. Den andra typen gestaltar Brink med hjälp av Husby i Lyhundra i

Uppland. I de medeltida källorna beskrivs denna husby nämligen som ”Husaby i Lyhunderi”.

Här hänvisar namnet till vilket distrikt husbyn ligger i (Brink 2000:68).

Stefan Brink fortsätter med att fastställa att husby är en term för centralort som har tillfallit

vissa bebyggelser. Han menar att husbyarna har ett tvåfaldigt ursprung. Det ena är bebyggelser

som sedan gammalt har tillhört kungamakten, kungens privata egendom. Det andra är

Figur 2. Runristningen "Granbyhällen". ”The rune carvings on ”Granbyhällen”” Efter Rundquist & Arfvidsson 2006.

10

egendomar som tillfallit kungamakten genom konfiskering, lösen, gåva etc. Detta kallas för

”bona regalia”, alltså det som tillhör kungaämbetet, inte kungen personligen. Detta är det som

ansetts ha tillhört Uppsala öd (Brink 2000:70).

2.2.2 Vad betyder husby?

Namnet husby eller husabys betydelse har under större delen av 1900-talet varit föremål för

ortnamnsforskares studier. Varför har man valt att kalla gårdarna för just husby och betyder

”hus” samma sak under järnålderns som idag? Några forskare spinner vidare på teorin att det

rör sig om kungens visthus. Detta skulle alltså vara anledningen till namnet husby. Då skulle

”hus” i husby syfta på de visthusbodar och gästabudshallar som ska ta hand om kungen och

hans följe. Det rör sig alltså kort om en gård med många hus (Elgqvist 1947:77; Calissendorff

1986:66f).

På 1920-talet skrev Rolf Pipping om ordet ”hus” och dess innebörd. Enligt honom ska ”hus” i

de tyskspråkiga områdena ha fått betydelsen ”slott” i formen av beboliga borgar. (jfr. Pipping

1926:85; Pettersson 2000:58). 1960 gör Petrus Envall en genomgripande utredning om ordet

”hus”. Ordet hus menar han härstammar från tyskan och syftar på skydd eller att omsluta

(Envall 1960:10; Theliander 2000:171). Därför är den moderna betydelsen av hus som byggnad

sekundär. Detta exemplifierar Envall genom att hus i Jylländska dialekter fortfarande betyder

”gæmme til noget; hylster hvori det befæstes” (Envall 1960:11). På samma sida fortsätter han

med att det även i de moderna nordiska språken finns ord med sammansättningar av hus i

betydelsen ”skydd”; ”Kärnhus”, ”Låshus”, ”Ventilhus” etc. I och med detta motsätter sig Envall

den vanliga tolkningen att husbyar är visthus för kungen. Han menar att husbyar är

försvarsgårdar och husbymannen är befälhavare där. Därför när man stöter på ordet hus i de

tidigmedeltida källorna så syftar man på försvarsgårdar tillhörande kungen eller en storman.

Dessutom likställer han hus med borg eftersom man under denna tid kallade de stenborgar som

uppfördes för hus (Envall 1960:17; Theliander 2000:171). Jonatan Pettersson påpekar att

Envalls tidiga forskning har utsatts för mycket hård kritik. Dock menar han att denna studie

gällande hus bör tas på allvar. Det är inte heller några andra forskare som har behandlat ämnet

mer ingående (Pettersson 2000:58).

2.3 Arkeologisk forskning…

Som jag har nämnt tidigare så fungerade ”En bok om husbyar” som ett slags avslut på en lång

diskussion kring husbyarna. Även efter detta har det dock skrivits en del uppsatser som

behandlar husbyar på ett eller annat sätt. Det har även skett en handfull arkeologiska

utgrävningar vid husbyar efter det att boken utkommit.

Bara sex år efter Schück skriver professorn i arkeologivid Uppsala universitet, Oscar Almgren,

boken ”Svenska folkets äldsta öden”. Detta var en genomgång av Sveriges historia från

stenåldern fram till modern tid. Almgren konstaterar, likt Schück, att Husbyar funnits i varje

hundare. Han använder sig dock inte bara av historiska källor utan även av Snorre Sturlassons

Ynglingasaga och menar att denna är en korrekt historisk källa som visar på att Svea riket kan

11

spåras långt tillbaks i järnåldern (Almgren 1920:22). Utifrån Ynglingasagan menar han att man

kan härleda husbyarna till 600-talet, då Braut-Anund lät bygga en kungsgård i varje ”storhärad”

(Almgren 1920:28).

2.3.3 … under 1970-80-talet

I sin avhandling från 1974 diskuterar Åke Hyenstrand husbyar. Han gör en genomgång av

husbyarnas relation till så kallade ”kungshögar” eller ”storhögar”. I denna genomgång går han

systematiskt igenom husbyarna och hur fornlämningsbilden ser ut i relation till dem i

Mälardalen. Framför allt ligger fokuset på de storhögar som ligger vid husbyar. Uppland som

har flest husbyar går Hyenstrand igenom folkland för folkland och börjar med Attundaland.

Södermanland är ett enda eget kapitel eftersom landskapet har betydligt färre husbyar. När han

diskuterar Västmanland påpekar han bristen på husbyar. Ändå fortsätter han med landskapets

fornlämningsbild. Hyenstrand menar att bristen på husbyar kan vara egendomlig med tanke på

landskapets administrativa likheter med Fjärdrundaland i Uppland. Trots landskapets brist på

husbyar så finns det en mängd storhögar. Man har ändå tolkat vissa gårdar som husbyar i

Västmanland. En av dessa är Kungsbyn vid Kungsåra socken. Det som styrker denna tolkning

är att socknen ligger vid Skepphusaviken. Det har tolkats att Skepphusa har varit stationen för

häradets ledungskäpp (Hyenstrand 1974:109). De mönster som Hyenstrand ser gällande

husbyar, är att de har en jämn fördelning i hundaren. De markerar kommunikationsvägar då de

ligger vid farleder och att det finns ett statistiskt samband mellan storhögar och husbyar. Han

markerar att ca ¼ av husbyarna ligger vid en ”kungshög”. Det kan tyckas vara svårt att se det

statistiska sambandet när det bara är ¼ av husbyarna som har en storhög. Det är betydligt fler

statistiskt sett som inte har en storhög. Vissa husbyar saknar fornlämningar i anslutning till sig,

andra ger ett ”ålderdomligt” intryck på grund av det stora fornlämningsantalet (Hyenstrand

1974:118).

Keith Wijkander är en som behandlar husbyar i Södermanland i sin avhandling ”Kungshögar

och sockenbildning”. I det första kapitlet som berör husbyar redogör han för vad historiker och

arkeologer skriver om fenomenet. Han ägnar en stor del av kapitlet åt att referera till Roséns

teorier kring husbyarna. Bland annat att det rör sig om visthus som är byggda för att ta emot

och försörja kungen och hans följe. Detta tillhör tiden innan skatterna i form av pengar då

kungens inkomst kom från husbyarna och omkringliggande gårdar som också skulle bidra till

kungens uppehåll. Wijkander menar att detta placerar husbyarna i ett tidigt statsfinansiellt

system och att detta bör jämföras med uppfattningen om ledungens dominerande betydelse

(Wijkander 1983:21). I tolkningskapitlet menar han att man kan se ett starkt samband med

kyrkorna, men ett svagt samband med runstenarna. Av detta drar han slutsatsen att husbyarna

bör vara samtida med sockenbildningsprocessen, som han menar skedde under 1100-talet. Från

1200-talets slut skriver Wijkander att husbyinstitutionen är i upplösning eftersom det finns

historiska belägg för att husbyar finns i privat ägo. Vidare kritiserar Wijkander Hyenstrands

teorier om att husbyarna har ett samband med de höga fornlämningsantalen. Hyenstrand vill

knyta husbyarna till tidigare centralorter. Wijkander håller dock inte med, utan menar att de

hypoteserna bortser från att de rumsliga sambanden mellan husbyar och gravfält på lokalplanet

genomgående är svagt. Detta eftersom det i Södermanland endast finns en husby som ligger i

12

direkt anslutning till gravfält med fornlämningsantal på mer än 100 anläggningar, vilket medför

att teorin att husbysystemet uppkom samtidigt med yngre järnålderns gravfält, inte stämmer.

Därför anser Wijkander att man inte kan använda sig av fornlämningsantalet för att datera en

husby (Wijkander 1983:135f). I slutet av kapitlet avfärdar Wijkander tanken på att husbyarna

skulle ha haft någon funktion i ledungen. Detta då alla inte har närhet till vattendrag. Däremot

har flera husbyar kontakt med viktiga åsvägar och därför menar han att husbyarnas placering

har styrts av kommunikationsförhållanden, liknande de tankar Hyenstrand presenterar.

Sammantaget anser han att den omständigheten pekar på att den traditionella uppfattningen om

att husbyarna har fungerat som visthus för kungen är korrekt (Wijkander 1983:138).

En forskare som också har diskuterat husbyarna och ledung är Mats G. Larsson. Han går igenom

materialet grundligt. Något han slår fast tidigt är att husbyar troligen inte har haft funktion som

visthus. Detta eftersom naturaskatterna troligen infördes under medeltiden, Larsson anser att

husbyarna är äldre än så. Om det har handlat om handelsplatser, så finns det ett alldeles för stort

antal husbyar för att en sådan teori kan vara möjlig. Framför allt om man jämför med det lilla

antalet städer under tidig medeltid (Larsson 1987:48). Larsson radar upp några hypoteser utifrån

den tidigare forskningen gällande husbyars ursprung och funktion. Dessa är följande:

(1)”Tydliga tecken på att ha anlagts på centralt initiativ och till stor del i kronans eller kyrkans

ägo under början av medeltiden.”(2)”Relativt regelbundet fördelade i de delar av Mälardalen

som koloniserats under forntiden men ojämnt fördelade på hundare/härader.”(3)”Kan ha haft

ett äldre namn som ändrats i samband med att de fått ny funktion någon gång under

vikingatid.”(4)”Anknytning till vattenleder vid övergångar till landleder” (Larsson 1987:48f).

Utifrån dessa hypoteser vill Larsson undersöka om husbyar har varit huvudorter för

skeppslagen. Detta gör han genom att gå igenom husbyarnas relation till hamnor och skeppslag.

Larssons anser att resultaten från de analyser han gör styrker hypotesen att det är en husby per

skeppslag i de områden i Uppland där en forntida hamnindelning är sannolik (Larsson 1987:54).

Detta kommer han bland annat fram till genom att titta på husbyars topografiska läge med

närhet till vatten. I sin sammanfattning av husbyarna visar han på tre av skeppslagens

huvudfunktioner vilka man kan se hos husbyarna. ”Förvaringsplats och hemstation för

ledungsskeppet, samlingsplats för landvärn samt utgångspunkt för budkavle om ledung och

landvärn” (Larsson 1987:65). Problemet med denna tolkning är att Larsson endast har använt

sig av ortnamn, geografisk och topografisk placering samt skriftliga källor. Tolkningen är därför

inte underbyggd av några arkeologiska källor utöver synliga fornlämningar i landskapet. Detta

gör det omöjligt att veta huruvida husbyarna har haft en funktion som förvaringsplats för

ledungsskepp. Arkeologiska undersökningar av platserna bör ge svar på den frågan.

Samlingsplats för landvärn och utgångspunkt för budkavle om ledung och landvärn är däremot

en fråga vi inte kan få svar på med hjälp av arkeologin. Där är vi tvungna att lita på de historiska

källorna.

2.3.2 … under 1990-talet

Forskningen kring husbyarna under 1990-talet stannade av jämfört med tidigare årtionden.

Språkforskningen fortsatte dock att lägga fram sina teorier (se Brink 1996, 1999). Inom

arkeologin hände det däremot inte särskilt mycket. Det var som att man väntade på boken om

13

husbyar (Olausson 2000). Mats G. Larsson omnämner husbyar kort i sin bok Från

stormannagård till bondby. Där går han igenom flertalet bebyggelseenheter och studerar deras

bebyggelseutveckling. Av dessa 30 enheter han studerar är två husbyar. Den första är Husby

Bro i Bro socken i Uppland. Larsson menar att platsen för husbyn har varit bebyggd från äldsta

delen av yngre järnåldern (Larsson 1997:100). De äldsta beläggen för att Husby var en

kungsgård är dock från slutet av 1200-talet. Dessutom är det inget i materialet som Larsson har

analyserat som styrker att Husby skulle ha varit en kungsgård under vikingatiden (Larsson

1997:102). Den andra husbyn som Larsson studerar är Huseby Svinnegarn i Svinnegarns

socken i Uppland. Samma slutsats gör han även med den här husbyn. Det finns inga indikationer

på att husbyn varit kungsgård under vikingatid (Larsson 1997:106).

2.3.1 … under 2000-talet

2003 publicerades en artikel av Ann Lindkvist med titeln ”Husby i Glanshammar – ett

belysande exempel”. Här behandlar hon en arkeologiskt utgrävd husby som ligger i

Glanshammars härad i Närke. Det är en av de större utgrävningar som skett av en husby där vi

arkeologiskt har en möjlighet att få en insikt i vad, i alla fall denna, husby har haft för roll i det

medeltida samhället.

Glanshammars härad ligger norr om Hjälmaren. Här ligger en av Närkes fyra husbyar. En sak

Lindkvist uppmärksammar är att Närke, jämfört med Uppland, inte har särskilt många

fornlämningar. Dock menar hon att fornminnesbilden har sett annorlunda ut då många av dessa

fornlämningar har förstörts av odling och annan markanvändning. Om flatmarksgravar

dessutom har varit vanliga så syns inte de lika väl på ytan som gravhögar och förstörs lättare av

odling. Det kan också påpekas att det har genomförts få arkeologiska undersökningar i Närke

om man jämför med andra delar av landet (Lindkvist 2003:337f). Vad gäller Husby i

Glanshammars placering, så anser Lindkvist, att gårdens läge och fornlämningsbild tyder på att

det rör sig om ett gammalt centralortskomplex och inte alls en sen etablering som är en vanlig

teori om husbyarna. Storleken på husbyn vittnar om att det inte rör sig om någon skiftning från

en annan enhet (Lindkvist 2003:339).

De synliga gravar som ligger nära Husby är endast två. Däremot finns det ett gravfält i norra

delarna av Husbys marker, vid vägen. Lindkvist tror att gravarna kan ha anlagts där för att

markera gårdens gränser. Bristen på gravar i direkt anslutning till gården ser liknande ut vid de

andra gårdarna i bygden. Däremot finns det desto fler gravar på Glanshammarsåsen som går

igenom häradet. Detta förklarar hon med att man under yngre järnålder valt att lägga gravarna

vid vägen istället för vid gården som var brukligt vid den här tiden. Gravar vid vägar brukar

annars kopplas till äldre järnåldern. Några av gravarna som hittats här var skelettgravar som har

dateras till övergången vikingatid-medeltid och är möjligen kristna (Lindkvist 2003:340). Detta

skulle alltså kunna placera in dem till tiden precis före sockenkyrkan anlades. Glanshammar

kyrka har daterats till 1100-talet men man har även påträffat ekplankor med ornamentik och

runtecken på. Dessa har ansetts härstamma från en äldre stavkyrka som kan dateras till 1000-

talet (Lindkvist 2003:342f). Eftersom Husby inte har några ovanliga gravar eller storhögar etc.

gör det byn till en tillsynes helt vanlig by (Lindkvist 2003:340).

14

Problemet med husbyarna och de tolkningar som tillskrivits dem är att de är svåra att

underbygga arkeologiskt. Lindkvist menar att vi inte med säkerhet kan veta om gårdarna har

använts som kungliga förvaltningsgårdar eller om de har fungerat som tingsplatser, eftersom

detta inte lämnar arkeologiska spår. Detta är högst gällande i Husby i Glanshammar. Bland det

som undersöktes fanns inga boplatslämningar från sen vikingatid – tidig medeltid. Därför

kommer vi i nuläget inte få veta hur stor gården varit. Vad man undersökte var gravar och

ekonomibyggnader, så väl som boplatser från äldre tider (Lindkvist 2003:344). Vad man hittade

var bland annat en smedja och flertalet ässjor. Detta kommer vi gå in på noggrannare senare i

uppsatsen. Lindkvist skriver här att det finns belägg för att man har sysslat med

vapentillverkning på platsen. Hon vill beskriva platsen som en befäst hantverksgård (Lindkvist

2003:347). Skydd och försvar är det Lindkvist tycker bäst går att beskriva resultaten från husby-

undersökningen. Genom att bygga upp ett starkt skydd av gården så uppvisar man även

maktdemonstration mot den omgivande bygden. Därför har det inte heller varit fråga om någon

form av yttre försvar då det viktiga snarare har varit att hålla bygden under sig i den lokala

maktsfären (Lindkvist 2003:349).

2007 skriver Lindkvist åter igen om Glanshammar. Denna gång med artikeln ”Husby i

Glanshammar – ett centrum för makt och rikedom”. I stort sett så framkommer inget nytt i

hennes diskussion. Ingen ny undersökning har genomförts så materialet ser lika dant ut som det

gjorde i den tidigare artikeln. En kort passage är däremot intressant. Detta är när hon diskuterar

det tidigare namnet på Glanshammar, som förslagsvis även är det tidigare namnet på Husby.

Det äldre namnet är Edhmædha. En av tolkningarna språkforskarna har gällande detta namn är

att ”Ed” är synonymt med näs, och ”mad” står för sankmark. Då skulle ordet syfta på den halvö

som syns på en karta från 1600-talet där Husby ligger. Det Lindkvist endast nämner kort här är

att vid den smala passagen man måste gå över för att ta sig in på halvön ligger gården Rinkeby

(Lindkvist 2007:104). Det är intressant att hon inte lägger särskilt stor vikt vid att en rinkeby

ligger som en slags skydd för en av de förslagna kungsgårdarna i Uppsala öd. Något som Stefan

Brink däremot 1996 uppmärksammar i en artikel är att gårdsnamn som Rinkeby,

Karlaby/Karleby, Gillberga och Smedby återkommer upprepade gånger i mellersta Sverige i

centrala ortsmiljöer (Brink 1999:424f). Det är så klart möjligt att Lindkvist inte ville gå in på

den diskussionen, samtidigt är det en ytterligare indikation för Husby i Glanshammars roll i

bygden med dess centrala placering.

2.4 Sammanfattande diskussion utifrån tidigare forskning

Husbyarnas funktion och roll i det tidiga medeltida samhället har, som forskningsgenomgången

påvisat, debatterats flitigt av forskarna. Denna debatt har dessutom sträckt sig över olika fält.

Allt detta startar med Henriks Schücks skrift i det tidiga 1900-talet. Här kommer jag nu gå

igenom hur forskarna har förhållit sig till Schück och hur de har bemött hans argument.

I Åke Hyenstrands forskning diskuterar han inte särskilt ingående Schücks teorier, utan snarare

de forskare som under första delen av 1900-talet har gått in på och vidareutvecklat hans idéer

(t.ex. Almgren 1920 och Steinnes 1955). Trots detta är det ganska tydligt att Hyenstrand

15

grundar sina teorier på Schück. Exempel är det mönster han ser i den jämna fördelningen av

husbyar, ett per hundare. Hyenstrand tar dock detta ett steg längre och pekar även ut att deras

läge markerar kommunikation och färdvägar i landskapet. Han menar att man snarare har valt

platser med goda kommunikationsvägar än centralt i en bygd (Hyenstrand 1974:118).

Hyenstrand har inte haft ett kritiskt förhållningsätt till Schücks teorier. Han bygger vidare på

dem i sin egen forskning. En diskussion kring husbyarnas funktion har han helt utelämnat och

slår fast att det rör sig om kungsgårdar som har placerats på lägen med god kommunikation.

Flera år senare skriver Hyenstrand åter igen om husbyar. Där har han fortfarande samma

uppfattning om att husbyars relation till fornlämningar ger ett intryck av hög ålder. Samtidigt

bejakar han Wijkanders uppfattning om husbyarnas ålder (Hyenstrand 1989:50).

Keith Wijkanders teorier om husbyar bygger i stor utsträckning på den tidigare forskningen, då

främst det som har skrivits i senare tid. Detta gör att han bara kort omnämner Schück. Det sker

i samband med att han diskuterar när husbysystemet upphörde (Wijkander 1983:22). Denna

tolkning har inte ändrats på i särskilt stor grad sedan Schück skrev ner den. Anledningen till det

är att de historiska källorna är tydliga i fråga om när husbyarna övergår från kunglig ägo till

kyrklig eller privat. Det som är nytt i Wijkanders forskning är husbyarnas ålder. Hans placering

i tid ger husbyarna en kort användningstid (jft. Wijkander 1983:136). Detta är något vi

egentligen inte hade sett tidigare. Hans argument för den sena placeringen av husbyarna är

bristen på fornlämningar i anslutning till husbyarna. I en debattartikel i tidskriften Fornvännen

skrev Björn Ambrosiani en recension av Keith Wijkanders avhandling. Här håller han inte med

Wijkanders tolkning angående husbyarnas ålder. Wijkander anser att husbyarna inte kan vara

äldre än sen vikingatid, tidig medeltid på grund av de låga fornlämningsantalen i gårdarnas

anslutning. Detta menar Ambrosiani är en felsyn eftersom man måste skilja på normalgårdens

förhållande till gravfält och kungsgårdens (Ambrosiani 1985:32). Ambrosiani menar tvärtemot

Wijkander, att Husbyarna är en tidig företeelse i det administrativa systemet på grund av sitt

relativt höga fornlämningsantal (Ambrosiani 1985:35). Han menar alltså att Wijkander har fel

och att husbyarna faktiskt har ett högt fornlämningsantal i anslutning till sig. Det är endast ett

par husbyar som saknar fornlämningar. Detta förklarar Ambrosiani med att detta antagligen

handlar om sekundär bebyggelse i bygdens utkant eller att de är anlagda på avlägsna utmarker

till någon annan husby (Ambrosiani 1985:35). Ambrosianis kritik av Wijkanders avhandling är

inte så konstig om man tittar på hans egen tidigare forskning. Han skriver nämligen kort om

husbyar i Uppland i sin egen doktorsavhandling ”Fornlämningar och Bebyggelse” och går

igenom några, i relation till fornlämningar. I avhandlingen menar han, precis som i artikeln från

1985, att husbyarna är från äldre järnåldern och att man kan se det på de höga

fornlämningsantalen (se Ambrosiani 1964:215ff).

Hyenstrand, Wijkander och Ambrosiani tillhör alla den processuella teoribildningen. Detta är

speciellt tydligt i deras studier av de ekonomiska aspekterna husbyarna utgör och

samhällssystem de passar in i. Alltså att vill man få husbyarna att ingå i ett samhällssystem. Det

är ett vanligt synssätt inom den processuella arkeologin. Till exempel kan man se det i hur

Hyenstrand studerat husbyarnas läge jämfört med kommunikationsvägar vilket gör att

husbyarna blir ekonomiskt viktiga. Man ser också att de försöker förstå husbyarnas ålder och

storlek utifrån fornlämningsantalet, vilket innebär att man försöker se system och mönster

16

endast utifrån det som syns i landskapet. Ett annat exempel på hur Hyenstrand applicerar de

processuella idéerna är när han anser att husbyarnas jämna fördelning i landskapet styrker teorin

att de har en administrativ funktion (Hyenstrand 1974:103). Liknande tankegångar finner man

hos Wijkanders. Tvärtemot Hyenstrand som förknippar husbyar med fornlämningarna så knyter

Wijkander samman dem med sockenbildningen. Det handlar egentligen om samma sak, ett

administrativt system men vid olika tillfällen. De processuella idéerna att det förhistoriska

samhället styrdes utifrån naturliga regler och strukturer syns alltså ganska tydligt i forskningen

kring husbyar under 70-80-talet.

I artikeln ”Husby i Glanshammar – ett belysande exempel” behandlar även Lindkvist

husbyarnas ursprung. Hon går igenom forskningens hållning i frågan, bland annat forskare som

Schück och hans första försök till helhetsgrepp. Här uppmärksammas framför allt Schücks

upptäckt att det utifrån det medeltida diplomatariet verkar som att husbyar ofta varit i kunglig

ägo, och hans åsikt att en husby har funnits i varje hundare. Lindkvist menar att Schück med

tiden blev mött med kritik för sina tolkningar. Vad kritiken är går hon däremot inte in på. Vidare

skriver hon om andra forskares hållning i frågan, så som Almgren, Ambrosiani, Hyenstrand,

Wijkander och Larsson (Lindkvist 2003:326f). När man läser forskningen från 2000-talet

märker man hur stor skillnad det är mellan den och det som skrevs under 70- och 80-talet.

Lindkvist är tillexempel inte en processuell arkeolog. Om man ska placera in henne i en

teorigrupp så blir det den postprocessuella. Inte för att hon tydligt är del av en teoriströmning

men snarare för att hon uppenbart inte skriver på det processuella sättet. Istället för att fokusera

på samhällsstrukturer och ekonomiska aspekter, så diskuterar hon det arkeologiska materialet

utifrån de kontexter som påträffades i undersökningen. Hon vill inte heller tillskriva husbyarna

funktioner som kungliga förvaltningsgårdar etc. eftersom det inte går att spåra arkeologiskt.

Något sådant diskuterade inte Hyenstrand och Wijkander.

Mats G. Larsson är den som har den mest annorlunda tolkningen gällande husbyarnas funktion.

Därför är hans hållning till andra forskare även annorlunda. Till exempel nämner han inte

Schück utan går endast igenom den tidigare forskningen snabbt. Det han däremot tar fasta på

är att forskare har svår att finna någon enhetlig anknytning mellan husbyar och hundaren

(Larsson 1987:46). Detta är det Larsson vill göra genom att ge husbyarna funktionen som

samlingsplats för hundarets ledung. Detta gör han genom att koppla ett antal hamnor till varje

hundare (Larsson 1987:67f). Larsson tillhör tydligt den processuella arkeologin. Han tittar

nämligen på husbyarnas närhet till vatten och kommunikationsvägar. Detta i sig är såklart inte

ett kriterie för den processuella inriktningen, men det tillsammans med idéerna om att

husbyarna har fungerat som samlingsplats för ledungen gör att Larsson tydligt letar efter dessa

strukturer och ekonomiska aspekter som den processuella arkeologin är känd för.

2.4.1 Slutsats

Utifrån denna diskussion med olika forskares idéer och tankar om husbyar, har jag bildat mig

en uppfattning om husbyarna gällande ålder och funktion? Funktionen kommer jag i nästa

kapitel titta närmare på och utifrån utgrävda husbyar ta reda på huruvida det går att se

arkeologiskt om det rör sig om kungsgårdar. I forskarvärlden råder en koncensus om när

husbyasystemet upplöstes. Här har det pekats ut slutet av 1200-talet då man i de skriftliga

17

källorna kan se att flera husbyar byts mot andra gårdar, säljs till andra frälsemän eller doneras

till kyrkan. Gällande åldern har vi fått flera olika bud. Vissa har försökt placera dem så tidigt

som 600-talet. Detta eftersom husbyar ofta ligger nära kända fornlämningar från den tiden, till

exempel storhögar. Åke Hyenstrand är en av de forskare som har framfört denna teori. Stefan

Brink menar att detta beror på att husby är beteckningen på gårdens funktion snarare än det

ursprungliga namnet. Husby har därför föregåtts av ett äldre ortnamn. Detta innebär att gårdarna

visst kan härledas till 600-talet men att husbysystemet är betydligt yngre. Anledningen till att

man valt just dessa gårdar till att bli husbyar kan däremot variera från gård till gård. Så som

Brink och Lindkvist har skrivit kan det till exempel bero på att gården blivit donerad till kronan

men det kan även röra sig om gårdar som har blivit konfiskerade (Brink 2000:66, Lindkvist

2003:325). Jag skulle nog påstå att Stefan Brink är den som ligger närmast sanningen här.

Kungamakten har övertagit gårdar på strategiskt bra platser, för olika ändamål. Detta sker någon

gång i statsbildningsprocessen i övergången mellan vikingatid och medeltid. Detta placerar

alltså husbyarna i den sena vikingatiden/tidiga medeltiden och det är med etta som

utgångspunkt jag ska granska de arkeologiskt undersökta husbyarna i nästa kapitel.

Anledningen till att jag väljer Brinks spår är att jag har svårt att se husbysystemet plats och

relevans i ett äldre samhälle där det inte egentligen fanns en kungamakt att prata om. Att gårdar

har använts ända från äldre järnåldern behöver inte heller betyda att de har hetat husby hela

tiden, eller ens haft samma funktion hela tiden. Jag vill även framhäva vad jag menar med

husbyar som kungsgårdar, denna syn finner vi även hos andra forskare. Det är att husbyarna

inte tillhör kungen personligen men de tillhör kungaämbetet. Man skulle kunna förklara det

med att kungen själv inte äger gårdarna men han har rätt att nyttja dem. På detta vis finns det

ett slags administrativt system kvar när en ny kung tillsätts.

Ett av målen med den här uppsatsen är att undersöka hur begreppet husby/husaby har använts

av arkeologer och vad har det haft för betydelse inom arkeologin. Hur har begreppet då använts

av arkeologer? Efter mina studier skulle jag påstå att arkeologer har använt begreppet som en

definitiv beteckning av en typ av kungsgård. Med detta menar jag att man okritiskt har förhållit

sig till historikernas utsagor att husbyar är de kungsgårdar som utgör Uppsala öd, dessa gårdar

som tillhört kungaämbetet och inte kungen personligen. Gårdarna fick inte avyttras från

Uppsala öd, ändå har man gjort det redan under 1200-talet med vissa husbyar. Strax efter att

landskapslagarna skrevs ner började systemet med husbyar försvinna. Jag finner det

problematiskt att arkeologer okritiskt förhåller sig till historikernas, och i det långa loppet

Henrik Schücks, tolkningar att husbyarna är kungsgårdar. Jag anser att arkeologer har en chans

att diskutera utifrån ett arkeologiskt perspektiv med hjälp av de arkeologiska källorna huruvida

husbyar är kungsgårdar. Detta kräver dock att man har tillgång till material från utgrävda

husbyar. Det hade man inte under stora delar av 1900-talet, vilket gör det förståeligt att forskare

har varit tvungna att diskutera utifrån de synliga fornlämningarna i området. Vad jag kommer

att göra i den resterande delen av uppsatsen är att analysera utgrävda husbyar.

18

3. Husbyar, Storgårdar och kungsgårdar

Vad är en kungsgård och hur definieras den? Vad är den egentliga skillnaden mellan en

kungsgård och en storgård? Detta är några av de frågor vi ska ta oss an i detta kapitel i uppsatsen.

Termen storgård är inte lättdefinierad. Den har diskuterats i forskningen under större delen av

1900-talet och senast 2014 utkom en bok som uppdaterat ämnet rörande medeltida storgårdar.

I samband med storgårdar är det även vanligt att man diskuterar hur gårdsstrukturen såg ut,

landskapsbilden men även det sociala när det gäller fria män, trälar och landbor.

3.1 Storgårdar

Att definiera en storgård är inte det enklaste. Själva ordet i sig antyder att det rör sig om gårdar

som är större än det normala. En skillnad mellan gårdars storlek kan man finna i deras funktion.

En liten gård producerar endast det som behövs för att försörja den egna gården. En storgård å

andra sidan producerar mer än så. Dessutom kan andra gårdar vara underställda den stora

gården, så som landbogårdar eller torp (Lindkvist 2014:10). Inom arkeologin brukar man

identifiera storgårdar utifrån deras placering i landskapet, ofta på manifesta platser på höjder.

Man brukar även titta på relationen till kringliggande fornlämningar som höggravfält, och i de

fall en utgrävning skett, rika gravar. Hantverksplatser och fynd av ädelmetaller är sådant som

också tillskrivs storgårdar (jfr. Hansson 2014:166). För att förstå definitionen storgård bör man

även titta på vad som definierar en ”normalgård”. Det fanns så klart ingen regel för hur många

hus man fick ha på gården som fri bonde under vikingatid-tidig medeltid. Resultat från

arkeologiska undersökningar visar att en gård ofta bestod av ett par långhus och några grophus.

Liknande uppgifter, om ca fyra hus, finns det i medeltida källor. Att antalet hus ökade under

medeltiden kan förklaras med att man ersatte långhusen, som fungerade som flerfunktionshus,

med flera små hus (Hansson 2014:169). En annan som har uppmärksammat skiftningen från

flerfunktions hus till enfunktions hus är Linda Qviström. Hon menar att det kan vara

problematiskt att tillskriva en byggnad en specifik funktion. Eftersom det från historisk tid finns

exempel för att vardagssysslor etc. kan ha varit uppdelade på flera olika byggnader och varierat

beroende på säsongerna (Qviström 2007:226). När det gäller yngre järnålderns storgårdar kan

man säga att definitionen är en gård i krönläge, ofta med en hallbyggnad på en tillverkad platå

(Johansson 2001:17).

Storgårdars läge i landskapet har ofta diskuterats. Utöver krönlägen har man även diskuterat

närheten till kommunikationsleder. Mats G. Larsson har tittat på storgårdars anslutning till 5-

meters nivån, den forntida havsytan. Han upptäckte att 34% ligger i anslutning till och 21%

ligger nära vattendrag. 45% saknar däremot helt anslutning till vatten. Landsvägsnätet är

däremot endast delvis känt vilket gör det svårare att göra en bedömning. Det är inte en

överväldigande större andel som har vattenförbindelser men ändå en liten majoritet. Larsson

uppmärksammar dock att när det gäller husbyar är det endast 6% som inte har närhet till vatten

(Larsson 1997:159ff).

19

Eftersom en storgård producerar mer än en vanlig gård så bör även detta speglas i det

arkeologiska materialet. Om husbyar har varit kungsgårdar bör det lämpligtvis även se ut

likadant på dessa. Därför är det även viktigt att titta på den ekonomiska aspekten när man tittar

på en storgård, vad producerade de och kan man dra slutsatser om hur mycket? Vad som har

producerats kan man delvis se i det arkeologiska materialet om en hantverksplats har påträffats.

Hur mycket kan däremot vara svårare att se. Detta förutsätter så klart att husbyarna har fungerat

som storgårdar. Det finns även en möjlighet att husbyarna har haft en annan funktion än

storgårdarna.

När man har arkeologiska undersökningar i botten så kan det kanske gå att prata om storgårdar.

Däremot är det svårare när man endast har de synliga fornlämningarna att utgå ifrån, samt

medeltida källor. En gård tillhörande en frälseman under medeltid behöver nödvändigtvis inte

ha varit en storgård under vikingatid. När det gäller synliga fornlämningar är det oftast gravarna

man går på då det inte är särskilt vanligt med platåer och terrasser synliga i landskapet. När det

gäller medeltiden kan dessutom den moderna gården ligga på samma plats som den medeltida.

Då kan det arkeologiska materialet gått förlorat.

Under den tidiga medeltiden hade flera bebyggelser fallit under vissa framstående familjer.

Eftersom de inte kunde bruka all jord själva fick andra personer bruka jorden i utbyte mot en

avgift till jordägaren. De som brukade jorden kallades för landbor. Dessa landbogårdar låg på

jordägarnas marker i anslutning till en storgård/huvudgård. Samma sak gällde på kungasläktens

gårdar (Berg 2003:239ff; Lindkvist 2014:17). Liknande borde det förslagsvis även ha sett ut för

husbyar om de kan klassas som storgårdar, eftersom kungasläkterna också hade landbogårdar

underställda sig och husbyar tillhörde kungen. När landbosystemet infördes har däremot

debatterats mycket. Många skulle påstå att det inte sker så tidigt som tidig medeltid utan först

senare. Alf Ericsson menar att landborna främst var frigivna slavar och deras ättlingar (Ericsson

2012:46). Eftersom trälsystemet fortfarande existerar i landskapslagarna under 1200-talet, då

systemet visserligen är i upplösning, så bör landbosystemet inte ha varit särskilt utbrett under

tidig medeltid.

3.2 Centralplatsbegreppet

Eftersom Stefan Brink anser att husbyar är ”centralorter” som etablerats ifrån en äldre gård med

äldre namn i vissa bygder, kan det vara lämpligt att kort gå igenom vad som menas med termen

centraplats/centralort. Debatten kring detta begrepp har pågått länge och är invecklad. Därför

kommer jag endast gå in kort på diskussionen här. Då det är Stefan Brink som är den som anser

att husbyar är centralorter, är det hans definition som jag kommer ta upp här. Det finns även

andra forskare som har behandlat ämnet till exempel Lars Jørgensen. Han grupperar in

centralplatserna i det han kallar för första och andra generationens centralplatser. Där första

förekommer i perioder från romerskjärnålder till folkvandringstid och är sådana som vi idag

förknippar med förkristen kult så som Helgö, Uppåkra och Gudme den andra generationens

centralplatser är från perioderna vendeltid till tidig medeltid. Dessa platser är mer aristokratiska

så som Tissø, Lejre och Järrestad (se Jørgensen 2009). På 90-talet presenterade Brink en

simplare och mer användbar definition än de invecklade som forskare tidigare hade lagt fram.

20

Brinks definition formulerar han på följande sätt: ”What I am tracing are sites or small

settlements structures that have had some function or significance exceeding the particular site

or settlement, in other words, some kind of ”power” over a wider area.” (Brink 1996:237). Det

handlar alltså om orter som har haft kontroll över bygden. Dessa platser kan ha haft praktiska

och offentliga funktioner också. Till exempel administrativa, religiösa eller kommersiella

funktioner. För att spåra dessa centralplatser menar Brink att man ska titta på ortnamnen.

Namnen avslöjar nämligen vilken funktion centralplatsen haft. Många av dessa centralplatser,

har arkeologiska utgrävningar visat på, ska ha etablerats redan så tidigt som romersk järnålder.

Dessutom ska de ha fortsatt fungera som centralplatser i flera hundra år, vissa ända in i

medeltiden, i riktlinje med de dateringar Jørgensen gör när han delar in dem i första och andra

generationen. Centralplatsen behöver inte vara en specifik plats, utan ska förstås som ett

”centralplatsområde” och/eller ”centralplatskomplex”. En annan sak som är signifikant för

centralplatserna är förekomsten av en hallbyggnad. Brink menar att hallar hittas i samband med

centralplatser, på gårdar som har ansetts tillhöra en kung eller en hövding (Brink 1996:238).

Vad är då en hallbyggnad och hur skiljer sig den från andra samtida hus? Under järnåldern i

Norden byggde man olika sorters hus. De vanligaste är sådana man kallar enskeppiga,

tvåskeppiga eller treskeppiga. De har fått sina namn efter konstruktionen de bär upp taken med.

På de enskeppiga husen bärs taket upp av ytterväggarna. Tvåskeppiga hus har en stolprad i

mitten av huset som tillsammans med ytterväggarna bär upp taket. De treskeppiga husen

kännetecknas av de två raderna med stolpar som delar upp byggnaden i tre så kallade skepp

(Figur. 3) (Nylén & Söderberg 2009:43). Under vikingatiden strävade man efter att bygga stora

öppna rum (Nylén & Söderberg 2009:43). En följd av det var att man började bygga de så

kallade hallarna. Hallarna byggdes i treskeppig stil, de var stora och syftet med dem skiftade

från det ekonomiska, praktiska till det sociala och politiska (Ramqvist 1992:74ff). Man

Figur 3. Modell av hur långhusen var uppbyggda. ”Model of the late Iron Age longhouses.” Efter Lindqvist & Ramqvist 1993:14.

21

utvecklade även det sociala samspelet utifrån rummet i hallen. Hallen kan ses som speglande

verkligheten som ett mikrokosmos (Herschend 1997:9). Med detta menas att den hierarkiska

ordningen även gällde i hallen. Det bör även tillägas att detta gäller de i den yngre järnålderns

aristokrati. Hövdingen hade sin givna plats och sedan gradvis från honom sitter mindre och

mindre viktigare personer. Exakt var huvudsätet låg i hallen vet man däremot inte. Var det i

mittskeppet eller i något av sidoskeppen? Kanske har det varit bredvid elden (Herschend

1997:9). En annan vanlig hustyp var den som kallas för fyrstolpshus. Den kallas så för att det

som återstår av husen när arkeologer hittar dem är fyra stolphål i en kvadrat eller rektangel.

Byggnaderna antas ha använts till förvaring av hö, spannmål och mat (Nylén & Söderberg

2009:43).

3.3 Kungamakten under den tidiga medeltiden

Kungamakten och statsbildningsprocessen går hand i hand vilket gör det omöjligt att nämna det

ena utan att nämna det andra. Hyllmeter har skrivits om detta, framför allt av historiker. Någon

närmare ingång på det finns det dock varken rum eller tid till att ta upp i denna uppsats. Därför

kommer det endast att nämnas kort här.

Husbyarna har vi tidigare placerat in i den tidiga medeltiden. Medeltiden har en lite diffus

början i Sverige. Vissa menar att den börjar under mitten av 1000-talet (1050/60), andra vill få

den till att börja runt 1100. Vissa påstår till och med att medeltiden inte börjar förrän på 1150-

talet. För enkelheten skull, och utan att ge sig in i den diskussionen närmare kan vi mötas i

mitten och säga att medeltiden börjar runt 1100. Som jag tidigare skrivit i uppsatsen omnämns

Uppsala öd i de medeltida landskapslagarna från 1200-talet. Forskarna har menat att det är

husbyarna som utgör de flesta gårdarna i detta system. Samtidigt kan vi se att flertalet husbyar

ägs av frälset i slutet av 1200-talet och 1300-talet. Om systemet med husbyar då etablerades i

början av medeltiden rör det sig bara om en 100 – 150 års period som detta system existerat.

För att förstå husbyarna kan det vara viktigt att titta på hur kungamakten såg ut under denna

period. Kort kan man säga att landet Sverige bildades av en sammanslagning eller förening av

Svealand och Götaland. Men en fredlig förening var det inte tal om. Historien kantas nämligen

av blodiga maktkamper som involverade flera släkter, vilka alla såg sig som rättmätiga kungar.

När sammanslagningen ägt rum är däremot svårt att säga, då konflikten kan spåras ända till

Beowulfkvädet. I den legenden ska Svearna ha erövrat Götarna (Lindkvist 1990:2).

Beowulfkvädet, som inte ens är medeltida, är självklart inte en pålitlig källa vad gäller

stadsbildningsprocessen eller kungamakten under medeltiden. Men maktkampen under tidig

medeltid var likväl blodig. De släkter som var inblandade i denna maktkamp kom från flera

olika håll i landet. Den Sverkerska ätten kom från Östergötland och hade stora godsegendomar

i detta landskap, men även i Småland och på Öland. I Svealand med Uppsala som sin bas fanns

den Erikska ätten. Ättens namn kommer från Erik ”den helige” Jedvardsson. Han erövrade

bland annat egendomar i Västergötland. Landskapet har även här fungerat som bas för senare

kungar av den Erikska ätten (Lindkvist 1990:28f). En annan ätt är den så kallade Bjälboätten

som hade sin bas i Östergötland, närmare bestämt Bjälbo. Framstående personer från denna ätt

var Birger Jarl och Magnus Ladulås för att endast nämna några (se Harrisson 2009:250f). Vad

22

vi kan se är att alla dessa ätter har stark anknytning till Götalandskapen. Alltså kan man inte

prata om en enda kungamakt när man pratar om kungamakten vid den här tiden. Istället blir det

flera kungafamiljer som vid olika tillfällen har olika stor makt och olika positioner i landskapet.

Detta är en viktig del att känna till om man ska prata om husbyar som en viktig del i

kungamakten och det administrativa systemet. Hur husbysystemet passar in i denna bild av

kungamakten kommer vi att diskutera närmare i kapitel 5.

23

4. Arkeologiskt undersökta husbyar

4.1 Lokal 1: Husby i Glanshammar

När det gäller Husby i Glanshammar har vi redan tidigare i uppsatsen gått igenom en betydande

del av den forskning som gjorts kring platsen. Ann Lindkvist har flera gånger skrivit om platsen

och de fynd som påträffades. Vad jag däremot inte gått igenom är det som skrevs om platsen i

”En bok om husbyar” och vad man i rapporten skrev om platsen. Rapporten som producerades

efter utgrävningarna i Husby 1997-98 var endast en teknisk rapport så några större tolkningar

bidrar man inte med. Därför är det bra att ta med de artiklar som skrevs om platsen i ”En bok

om husbyar”. Förutom en övergripande tolkningsartikel är det även med en artikel om de

järnföremål man påträffade tillsammans med smedjorna. Den artikel bygger på den separata

metallurgiska rapporten som finns med som en bilaga till den stora övergripande rapporten.

Figur 4. Karta över området öster om Örebro med undersökningsområdet inringat. ”Map over the area east of Örebro were the archaeological site is pointed out.” Efter Andersson et al. 2000:271.

24

Husby ligger i Glanshammar härad vid Hjälmarens norra strand några kilometer öster om

Örebro (Figur 4). Under järnåldern har den marken som Husby ligger på varit en halvö mot

Hjälmaren omringad av sankmark, viket troligen även ligger bakom husbyns föreslagna äldre

namn ”Edhmædha”(se ovan sida 12). Det äldsta kända skriftliga belägget för Husby i

Glanshammar är från 1562, alltså väldig sent. Däremot finns det två äldre dokument, 1270 och

1303, som båda omnämner ett Husby i Närke. Dock specificerar inget av dokumenten vilken

Figur 5. Undersökningområdet över Husby i Glanshammar. ”The archaeological site of Husby in Glanshammar.” Efter Andersson et al. 2000:272.

25

husby man syftar på. Vissa forskare menar att det är just Husby i Glanshammar som

dokumenten gäller (Ekman 2000:17f).

Anledningen bakom undersökningen i Husby var en ombyggnad av väg E18/E20 mellan Örebro

och Arboga. Undersökningsområdet omfattade ca 10 000 kvadratmeter (Figur 5). En av de

målsättningar man hade satt med undersökningen var att tidfästa etableringen av ”Husby”

(Andersson et al. 2000:7). Underförstått vill man alltså ta reda på när Husby övergick i kunglig

ägo. Egentligen lägger man inte särskilt stor vikt vid att lokalen är en husby och av många tolkas

som en kungsgård. I det inledande kapitlet nämner man inte ens de teorier som finns angående

husbyar. Vilket gör det konstigt när man ändå pekar ut att detta är den största arkeologiska

undersökningen som gjorts av en svensk husby (jfr. Andersson et al. 2000:4). Å andra sidan är

rapporten en teknisk rapport och främst riktad till andra arkeologer som troligen förutsätts

känna till problemet husbyar. I konklusionskapitlet konstaterar man att man kan spåra

kontinuerlig bebyggelse från folkvandringstid fram till modern tid, den yngsta lämningen var

en källargrop från 1700-talet. Utöver det som framkom vid undersökningen går det att spåra

bebyggelse på den gamla bytomten i historiska källor etc. in på 1990-talet (Andersson et al.

2000:29). Undersökningen svarade på de flesta av frågorna man satte upp inför den. Däremot

kunde man inte svara på frågan när Husby etablerades som en husby. Man antar däremot att

detta skedde någon gång under perioden vikingatid/tidig medeltid, vilket är den tidsperiod jag

har satt för husbyarna. Föregående detta har det antagligen varit en storgård eller hövdingagård

på platsen, denna ska då senare ha blivit övertagen av kungamakten när man startade upp

husbysystemet. Författarna menar att övertagandet av en tidigare storgård kan ses som en

symbolisk viktig manifestation och ett sätt att legitimera kungens makt. De menar att resultaten

visar på att man la husbyarna på tidigare storgårdar (Andersson et al. 2000:30f). Längre ner i

denna uppsats ska vi titta på andra lokaler och se om den tesen stämmer även där.

Detta var alltså de tolkningar man gjorde i rapporten för Husby. Som sagt så skrevs det även

om Husby i Glanshammar i ”En bok om husbyar”. Där är det Tomas Ekman som i artikeln

”Item Husaby in Niericia” behandlar platsen utifrån utgrävningen. Närke är känt för att vara

fornlämningsfattigt. Det är något som även stämmer in på Husby. Detta går emot Hyenstrands

teorier med att det finns ett samband mellanfornlämningar och husbyar (Ekman 2000:12). Som

jag har skrivit ovan så har Lindkvist påpekat att gravskicket i Närke varit sådant att gravarna

inte syns i terrängen, vilket är förklaringen till att det är så få kända fornlämningar i området.

Trots det stora undersökningsområdet är endast en del av boplatsområdet undersökt. De äldsta

boplatslämningarna daterades till början av yngre järnåldern, dateringarna där kom från C14-

prover som tagits från kol och ved i anläggningarna (Ekman 2000:19).

26

4.1.1 Husby i Glanshammars anläggningar

Det som undersöktes var ett boplatsområde från järnåldern. Undersökningsområdet delades in

i olika delområden. Detta var för att lättare skilja dem åt. Namnen man gav delområdena

baserade man på de namn som finns på kartan från 1842-45. Områdenas (Figur. 6) namn från

väster var: Västra Gärdet, Västra Lyckan, Östra Lyckan och Kofallet (Ekman 2000:19). 11 hus

var det som påträffades vid denna undersökning. Vi ska fokusera på de som kan dateras till sen

vikingatid/tidig medeltid. Men för att kunna få en mer heltäckande bild av området kommer jag

kort gå igenom de övriga lämningarna på platsen. Det mest spektakulära fyndet som påträffades

vid undersökningen var två fragment av en så kallad guldgubbe. Guldgubbar brukar framför

allt förknippas med stormannamiljöer, och finns ofta i anslutning till större byggnader

(Andersson et al. 2000:159).

De 11 husen som påträffades i Husby daterades till olika perioder. Hus 1 daterades till tidig

vendeltid och hade byggts i våtmark. En tolkning var att denna byggnad hade använts som

prototyp för de hus uppe på kullen på Kofallet. På kullen påträffades en träpalissad. Innanför

denna palissad fanns hus 2 och 3. Hus 2 var det äldsta huset och ersatts troligtvis av hus 3. Det

bör även tilläggas att dessa hus var stora. Båda var ca 30 meter långa och 10 meter breda.

Grunden till palissaden påminner dessutom om den som påträffades på Norra Gärdet nedanför

Kungsgården i Gamla Uppsala (Ekman 2000:23fff). Hus 4,5,6 och 7 låg på Östra Lyckan. Hus

4 och 6 daterades till vendeltid. Hus 5 fick en datering till folkvandringstid. Hus 7 daterades till

sen vikingatid/tidig medeltid. Denna byggnad kommer vi att titta närmare på i uppsatsen. På

Södra Lyckan påträffades Hus 8 vilket daterades till vendeltid. På Västra Lyckan återfanns Hus

9, 10 och 11. Hus 9 daterades till sen vikingatid/tidig medeltid. Hus 10 är egentligen en samling

anläggningar med flertalet stolphål. Anläggningen kunde dock inte dateras. Det mest

framträdande på Hus 11 var en ränna. Detta hus har daterats till vendeltid (Ekman 2000:28ff).

Figur 6. Schakten inom undersökningsområdet. ”The trenches at the excavation site.” Efter Andersson et al. 2000:273

27

På Kofallet påträffades även 13 gravar. De flesta gravarna innehöll ofullständigt bevarade rester

av ben. Här var det både kvinnor och män begravda, alla utan gravgåvor. De enda föremålen

som påträffades var några kistspikar. Gravarna är tillsynes kristna. Den traditionella tolkningen

för denna typ av gravar, kristna som inte ligger i anslutning till en kyrkogård, är att de är från

perioden sen vikingatid/tidig medeltid (Ekman 2000:32f). Det är ytterst få gravar jämfört med

vad som traditionellt ansens finnas i anslutning till en förhistorisk gård av denna storlek. Dock

ska man komma ihåg att det finns en möjlighet att ytterligare gravar finns utanför

undersökningsområdet.

Endast två av de elva husen daterades alltså till sen vikingatid/tidig medeltid och det är dessa

två hus vi kommer att titta närmare på, med utgångspunkt från undersökningens rapport men

också från den artikel som Tomas Ekman har skrivit i ”En bok om husbyar”. Detta eftersom

han gör en något mer ingående tolkning av platsen än vad man gör i rapporten. Både hus 7 och

9 är smedjor med tillhörande ässjor. Därför kommer vi även att titta på den metallurgiska

rapporten som sammanställdes i samband med undersökningen. En artikel om

metallhanteringen i Husby i Glanshammar skrevs med utgångspunkt från den metallurgiska

rapporten. Även denna artikel publicerades i ”En bok om husbyar”. Därför kommer vi också

att titta på denna artikel tillsammans med rapporten.

Figur 7. Västra delen av Östra Lyckan. Här återfinns Hus 7 markerad med en röd cirkel. Fotot är en översikt över Östra lyckan från sydväst. ”The west part of the `Östra Lyckan´ trench. House 7 is marked with a red circle.” Foto: Kenneth Andersson. Efter Andersson et al. 2000:295.

28

Hus 7 som har tolkats som en smedja som påträffades på Östra Lyckan (Figur. 7) har dateras

till 980-1170 (kalibrerad datering med 2 sigmas intervall) med hjälp av C14-prov. Detta

placerar in smedjan i den tidsperiod vi tittar på. I området påträffade man tydliga spår av

metallhantering. När man hade rensat på platsen framkom en ca fem meter lång syllstensrad,

omgiven av lösa stenar (Figur. 8). Precis söder om dess västra anslutning hittades ett

stenfundament. Detta fundament tolkades som ett underlag för en uppbyggd ässja (Andersson

et al. 2000:20f). Tyvärr så saknades större delen av den södra och västra delen av syllstensraden

men man kunde efter de stenar som fanns kvar och golvlagret rekonstruera smedjan som varit

5 meter lång och 4 meter bred och legat i öst-västlig riktning (Andersson et al. 2000:20, 83).

Centralt i smedjan fanns ett stolphål. Runt detta stolphål påträffades en koncentration av

glödskal. Något man påpekar i rapporten är att det är en osedvanligt tidig datering för denna

typ av smedja med uppbyggd pall (Andersson et al.

Figur 8. Plan över Hus 7. Här är även den tänkta gränsen utritat, lika så fundamentet där ässjan stod. ”House 7 with the imagined boarder mapped.” Efter Andersson et al. 2000:302.

29

2000:20f). Utanför smedjans östra

vägg fanns ett område som tolkades

som utkastlager. I detta område

hittades skörbränd och skärvig sten,

bränd lera samt sot och kol. Här

hittades även ett bryne med tydlig

slipskåra, förmodligen efter en nål

(Andersson et al. 2000:84).

Hus 9 är den andra anläggningen som

har tolkats som en smedja (Figur.

10). Byggnadens antagliga storlek är

5 meter lång och 4 meter bred i nord-

sydlig riktning. Denna byggnad

daterades till sen vikingatid (kalibr-

erad datering med 2 sigmas intervall:

960-1160) med hjälp av ett C14-prov

från arbetsytan. Denna anläggning

var beläget i västra delen av Västra

Lyckan (Figur. 9). I Smedjan fanns

det ingen ässjebotten bevarad. Om

ässjan har varit på marknivå så bör

det ha funnits en uppsamlingsgrop för

Figur 9. Schaktet i Västra Lyckan. Här återfinns Hus 9 markerat med en röd cirkel. ”The `Västra Lyckan´ trench with House 9 marked with a red circle.” Efter Andersson et al. 2000:279

Figur 10. Plan över Hus 9. I mitten kan vi även se städstenen utmärkt med nr, 15150. ”House 9. In the middle we can see the anvil stone marked as 15150.” Efter Andersson et al. 2000:283

30

slagg, vilket det inte fanns. En teori är

att man har haft en uppbyggd ässja, likt

ässjan i hus 7. Cirka 2,2 kg slagg och

65g magnetiskt material i form av

glödskal och järnfragment togs tillvara

från arbetsytorna. Cirka 1,4 kg bränd

och smält lera togs även tillvara.

Troligen kommer detta från vägg-

material och ässjefodring (Andersson et

al. 2000:85f). I hus 9 påträffades också

en sten. Denna sten tror man har

använts som städ (Figur. 11). Den flata

sidan som har fungerat som slagyta låg

fortfarande uppåt, men något ur läge.

Stenen var ca 0,45x0,17-0,27x0,21-

0,30 meter stor. Vid städet fanns det

även en hög koncentration av glödskal.

Stenen hade också flera slagmärken.

Detta gör det troligt att stenen har

fungerat som städ (Andersson et al.

2000:165).

Ytterligare tre ässjor påträffades, denna gång utan en tillhörande smedja. Dessa ässjor låg på

Södra Lyckan. Den första omnämns som Konstruktion XVI i rapporten. Den daterades med ett

C14-prov till 1040-1290 (kalibrerad datering med 2 sigmas intervall). Ässjan påträffades i det

östra schaktet på Södra Lyckan och befinner sig endast två meter öster om de två andra ässjorna.

Konstruktionen framträdde som en närmast rektangulär form med rundade hörn. Yttermåtten

på ässjan var ca 0,7x0,9 meter. I ässjan hittade man rester av kol och ett par järnslaggsklumpar.

Man hittade även glimmerskiffer i ässjan. Denna stensort är mycket tålig mot eld, vilket tyder

på att man hade goda kunskaper om stensortens karaktär när man byggde ässjan (Andersson et

al. 2000:91).

De två andra ässjorna på Södra Lyckan hamnar under Konstruktion XVII, det är den södra

ässjan och den norra ässjan. C14-prover från den södra ässjan visade på att ässjorna kunde

dateras till 890-1170 (kalibrerad datering med 2 sigmas intervall). Konstruktionerna var

skadade av sentida åverkan. Därför har det inte varit möjligt att fastställa den inbördes

kronologin. Det är sannolikt att de är konstruerade på samma sätt som den andra ässjan,

konstruktion XVI. Den södra ässjan var rundad i ytan. Dess yttermått var ca 0,94x0,97 meter.

Den norra ässjan var även den rundad. Yttermåtten var ca 0,7x0;8 meter. Man tog till vara på

ca 1,6 kg järnslagg och 80 g ässjefodring.

Det har inte fastställts om ässjorna har använts samtidigt. Järnföremålen som påträffades visar

på god kvalité med olika egenskaper (Andersson et al. 2000:160f). I verkstadsområdet

påträffades också kolstål. Detta kan tyda på att man har ägnat sig åt vapentillverkning på

Figur 11. Städet i Hus 9. ”The anvil stone in House 9.” Foto: Susanne Nilsson. Efter Andersson et al. 2000:284

31

platsen. Vapentillverkning är en högstatusproduktion, då bör verkstadsplatsen ha en särställning

och påverka gårdens status i stort (Hjärthner-Hodlar 2000:40).

Vad gäller fynd från undersökningen är det framför allt fynd knutna till järnhantering, så som

slagg och glödskal. Dessa fynd påträffades framför allt i samband med smedjorna. Man

påträffade även gjutformar för bronsgjutning. Stilmässigt kunde formarna härröras till

Vendeltid. De föremål som ligger närmast tidig medeltid är bland annat ett vikingatida likarmat

spänne och knoppen till en dubbelskalig oval spännbuckla daterad till 900-talet (Andersson et

al. 2000:22). På västra lyckan var det guldgubben påträffades. Inga andra fynd av samma sort

påträffades men med hjälp av metalldetektering hittades det ett fyrpasspänne och en fiskfibula,

båda samtida med guldgubben (Andersson et al. 2000:14). I övrigt så påträffades det även

keramik, bränd lera och några pärlor.

4.2 Lokal 2: Huseby i Värend

I Huseby i Värend har det genomförts

relativt många arkeologiska under-

sökningar jämfört med husbyar i

resten av landet. Den största var en

slutundersökning som genomfördes

2008 av Riksantikvarieämbetet UV

Syd tillsammans med Smålands

museum. Anledningen till att

undersökningen skulle genomföras

var att statens fastighetsverk skulle

bygga en besöksparkering för det

närliggande Huseby bruk. Undersö-

kningsområdet omfattade ett 7500

kvadratmeter stort område. På detta

område påträffades 24 hus som

daterades från vendeltid till tidig

medeltid (Nylén & Söderberg

2009:5). Bebyggelseutvecklingen på

platsen kunde delas in i fem faser vilka i sin tur ytterligare kunde delas in i grupper som A och

B. Fas 1 är Neolitikum. Fynden från den fasen var få. Fas 2a och b är romersk järnålder. Inga

lämningar från hus påträffades från den fasen men några C14-prover daterade till den tiden. Fas

3a och b är yngre romersk järnålder/folkvandringstid. Även här är det främst C14-prover som

ligger bakom dateringarna. Fas 4a och 5a är vendel/vikingatid. Från denna fas påträffades både

hus, härdar och kokgropar. Dessa har också daterats med hjälp av C14-prover då det inte var

särskilt många fynd som kunde ge en datering. Den sista, och för den här uppsatsen viktigaste,

är fas 5b som är sen vikingatid/äldre medeltid. Där påträffade man flera olika hus med olika

funktioner så som boendehus och ekonomibyggnader (Nylén & Söderberg 2009:118f).

Figur 12. De Småländska "Små-landen". ”The regions in the province of Småland.” Efter Nationalencyklopedin

32

Till skillnad från rapporten från utgrävningarna vid Husby i Glanshammar, som var en teknisk

rapport, är detta en rapport där författarna har egna tolkningar. Därför har man även tagit ett

avstamp i forskningsläget gällande just husbyarna. Där går man kort igenom diskussionerna

som har varit om husbyar. Det intressanta är att de inte nämner husbyar som kungsgårdar utan

bara påpekar att den allmänna uppfattningen är att de har med kungamaktens framväxt att göra.

De nämner även tidigare undersökningar av husbyar, framför allt den i Glanshammar. Då gäller

det den starka aristokratiska närvaron man finner på platsen i form av ett komplex med hallar

Figur 13. Karta över Husebys placering i Värend. ”map of Husebys location in the region of Värend.” Efter Nylén & Söderberg 2009:4)

33

och hantverk (Nylén & Söderberg 2009:15) Liknande ser det ut i förundersökningsrapporten.

Där går man dock lite längre och hänvisar till forskning kring husbyar (Wennerlund 2003:2f).

Huseby är Sveriges sydligaste husby och ligger i Skatelövs socken i det gamla Småländska

”små-landet” Värend (Figur. 12). Småland har fått sitt namn just efter de tretton så kallade

”små-landen”. De största av dessa ”små-land” var Finnveden, Värend, Möre, Njudung och

Tjust. Värend ligger i södra delen av Småland mot gränsen till Blekinge som under medeltiden

tillhörde Danmark. Huseby ligger vid Helige å mellan sjöarna Salen och Åsnen (Figur. 13). De

två sjöarna som Helige å rinner mellan gör Huseby till en strategiskt bra plats ur

kommunikationssynpunkt. Även strategiskt försvarbar då landbiten mellan sjöarna bildar en

”spärr” och gör Huseby till en förbindelseled (Nylén & Söderberg 2009:17). På östra sidan om

ån ligger Huseby bruk som etablerades på 1620-talet. Detta skiljde bruket från den historiska

byn som ligger på västra sidan av ån. De äldsta historiska källorna som omnämner Huseby är

från 1419 då Bengt Sture ärvde en gård av sin far Magnus Sture. Under medeltiden finns det

inga källor som pekar på att det skulle finnas en huvudgård i Huseby (Larsson 1979:61; Nylén

& Söderberg 2009:12f).

4.2.1 Huseby i Värends anläggningar

Undersöknings området i Huseby ligger på åkermark som man sedan gjorde om till en

provisorisk parkering. Detta medför att vissa delar av området har blivit skadat av plöjning. När

man byggde den provisoriska parkeringen 1994 lade man över fiberduk. I

slutundersökningsrapporten står det omskrivet vilka typer av skador och negativ påverkan som

noterades (se Nylén & Söderberg 2009:30).

I samband med slutundersökningen 2008 påträffades 24 hus med varierande datering. Eftersom

jag tidigare har satt tidig medeltid som trolig datering för husbyar i form av kungsgårdar så är

det främst husen från sen vikingatid/tidig medeltid jag kommer att ta upp här. Dateringen från

undersökningen visar på att undersökningsområdets sydvästra del bestod av gårdsbebyggelse

under folkvandringstid/vendeltid. Under vikingatiden verkar man ha ägnat sig åt aktiviteter som

kräver eld. Detta då det där har påträffats två kokgropar och en härd. Med hjälp av träkol från

härden kunde man göra en C14-analys som daterades till vikingatid. Några få djurbensfragment

påträffades i kokgroparna vilket leder till slutsatsen att man ägnade sig åt matlagning på platsen

(Nylén & Söderberg 2009:38).

34

Av de 24 husen som påträffades var det sex stycken som kunde dateras till sen vikingatid eller

tidig medeltid. Det första av dessa hus är det som i rapporten kallas för Hus 6. För enkelhetens

skull kommer jag också kalla det så (Figur 14). Hus 6 är en variant av ett så kallat

”trelleborgshus”´. Det är 22,5 meter långt och har en konvex form vilket gör att gavlarna är

6,15 meter breda och mitten är 8,5 meter bred. De fynd som påträffades i anläggningen var en

keramikskärva, små mängder bränd lera och djurben (Nylén & Söderberg 2009:56). Dateringen

som man gör i rapporten på detta hus utgår från C14-analyser. De visar på en datering till 990-

1030 med 1 sigmas intervall, 980-1050 med 2 sigmas intervall (93,2%) och 1100-1120 med 2

sigmas intervall (2,2%). Typologiskt efter exempel av andra liknande ”trelleborgshus” kan man

ge huset en datering från perioden ca 950-1100, vilket överensstämmer med C14-analyserna.

Man har tolkat den som huvudbyggnaden på en gård (Nylén & Söderberg 2009:58). Detta

placerar huset perfekt in, eller precis före, i den tidsperiod då byn förslagsvis övergår till kunglig

förvaltning. Dock är det viktigt att komma ihåg att vi inte med säkerhet vet om denna husby har

varit en av kungens gårdar, då första historiska källorna om platsen är från 1400-talet och då är

gården i frälsets ägo (Larsson 1979:61).

Hustypen trelleborgshus påträffas i södra Sverige framför allt i skåneområdet. Det är namngivet

efter de danska trelleborgarna, där återfinnes denna hustyp. Borgarna anses av många vara

anlagda av Harald Blåtand när han ville kristna det danska riket (Wranning 1999:38). I

Danmark daterar man trelleborgshus till 950-1050. Dateringen på dem i Sverige kan däremot

vara något senare. Utöver trelleborgarna så återfinns de även på större gårdar där de tillsynes

utgör huvudbyggnaden (Nylén & Söderberg 2009:120). I regel består denna hustyp av tre rum,

två gavelrum och ett stort mittrum (Nylén & Söderberg 2009:56). Mittrummet är en stor öppen

yta på denna hustyp då de takbärande stolparna återfinns i väggen mellan mittrummet och

Figur 14. Planritning av hus 6. ” Layout of House 6.” Efter Nylén & Söderberg 2009:57

35

gavelrummen (Figur. 14). Det förutsätter att det finns inåtlutande stolpar längs långsidorna så

att trycket avlastas från taket. Detta gjorde att man kunde bygga högre hus, vilket utstrålade

social prestige. Detta går i linje med att man ville skapa de stora öppna ytorna. Denna typ av

byggnader är inte vanliga utanför Skåne och Halland i Sverige (Nylén & Söderberg 2009:120).

Man kan då ställa sig frågan om denna husby har varit en del i det svenska Uppsala öd. Gårdens

huvudbyggnad är byggd i en typisk dansk stil. Kan det kanske röra sig om en dansk husby?

Hus 10 var det andra huset

som daterades till sen

vikingatid/tidig medeltid.

Detta hus var ett rektangulärt

fyrstolpshus (Figur. 15).

Längden i öst-västlig riktning

var 6,8 meter och bredden i

nord-sydlig riktning var 5,8

meter. I öster kan en möjlig

ingång ha varit. Lerklinging

påträffades i stolphålen samt

i en väggränna vilket kan

tyda på att husets väggar har

varit lerklinade. Övriga fynd

i huset bestod av små mängder

djurben och ett stycke

slagg/sintrad lera. Även här har

man daterat huset med hjälp av C14-prover. På just detta hus togs det ganska många C14-

prover. Det första provet gav dateringen med 1 sigmas intervall: 1050-1090 (22,9%), 1120-

1140 (3,8%) och 1150-1210 (41,5%). Med 2 sigmas intervall: 1040-1220. Liknande dateringar

gav även de andra C14-proverna (se Nylén & Söderberg 2009:65). Detta placerade huset i tidig

medeltid, möjligen den senare delen av vikingatiden. Trolig användning av huset är ekonomi-

eller hantverksbyggnad, denna tolkning är efter fynden som påträffades i huset (Nylén &

Söderberg 2009:65ff).

Hus 12 var ett treskeppigt stolphus med en

öst-västlig orientering (Figur. 16). Husets

längd var 7,15 meter och bredd 5,4 meter.

Möjlig ingång fanns i norra delen av huset. På

grund av bristen på fynd bygger dateringen av

huset på C14-analyserna som togs.

Analysresultat angivna med 1 sigmas

intervall: 895-920 (24,8%), 945-990 (43;4%).

Och med 2 sigmas intervall: 890-1020. Detta

placerade huset i sen vikingatid. Ungefär

samtidigt eller lite tidigare än hus 6. I

rapporten har man tolkat hus 12 som ett litet

Figur 15. Planritning av hus 10. ” Layout of House 10.” Efter Nylén & Söderberg 2009:66

Figur 16. Planritning av hus 12. ”Layout of House 12” Efter Nylén & Söderberg 2009:71

36

bostadshus i kombination med ekonomiutrymme. Bristen på härd förklarar man med att det kan

ha varit dåliga bevaringsförhållanden (Nylén & Söderberg 2009:70).

Hus 15 är ett en- eller treskeppigt stolphus med öst-västlig orientering. Vad som leder till

tolkningen att huset kanske kan ha varit treskeppigt framgår inte riktigt i rapporten. Troligen

kan det handla om det stolphålet som återfinns i byggnaden (Figur 17). Om så är fallet är det

möjligt att huset har varit längre. Detta är inget som diskuteras i rapporten. Husets yttre form

beskrivs som ett ”parallellogram” vilket

är en geometrisk fyrhörning form där

hörnen inte är rätvinkliga och dess

motsvarande sidor är parallella. Längden

på huset är 5,3/5,6 meter och bredden är

4,1/4,4 meter. En eventuell ingång finns i

husets sydöstra del. Fynden som

påträffades i huset bestod av ett fragment

slagg. Dateringen på detta hus bygger

även det på resultaten från C14-

analyserna. Analysresultaten, angivna

med 1 sigmas intervall: 970-1025, och 2

sigmas intervall: 890-1040. Detta

placerar in huset i sen vikingatid. Man

har tolkat huset som en ekonomi- eller

hantverksbyggnad (Nylén & Söderberg

2009:76).

Hus 17 är ett treskeppigt stolphus i öst-

västlig riktning (Figur. 18). Huset är

inte komplett undersökt då en del av

huset låg utanför undersöknings-

områdets östra schaktkant. Man tror

därför att större delen av huset ligger

utanför området och längden är därmed

okänd. Husets bredd är 4,3 meter vid

västra gaveln. Fynden som påträffades

i huset bestod av ben och bränd lera.

Dateringen till tidig medeltid bygger

även här på C14-analyser. Med 1

sigmas intervall är dateringarna: 1050-

1090 (19,3%), 1120-1140 (4,7%),

1150-1220 (44,3%). Med 2 sigmas

intervall: 1030-1220 (Nylén &

Söderberg 2009:80). Husets

användningsområde är okänt, detta

beror på att hela huset inte undersökts.

Figur 17. Planritning av hus 15. ”Layout of House 15.” Efter Nylén & Söderberg 2009:77

Figur 17. Planritning av hus 18. ”Layout of House 18.” Efter Nylén & Söderberg 2009:83

Figur 18. Planritning av hus 17. ”Layout of House 17.” Efter Nylén & Söderberg 2009:81

37

Eftersom man tror att huset varit ganska stort och med tanke på fynden av ben är det inte helt

omöjligt att det rör sig om ett bostadshus.

Det sista av de sex husen som har daterats till sen vikingatid/tidig medeltid är hus 18 (Figur.

19). Detta är ett fyrstolpshus i svag sydväst-nordostlig riktning. Formen på huset är kvadratisk

och både bredden och längden på huset är 2,4 meter. Huset har tolkats som en ekonomi- eller

förrådsbyggnad. Dock påträffades inga fynd i anslutning till byggnaden och dateringarna

bygger på C14-analyser

som placerar huset i sen

vikingatid/tidig medeltid.

Med 1 sigmas intervall:

1010-1050 (34,0%), 1080-

1150 (34,2%). Med 2

sigmas intervall: 980-1160

(Nylén & Söderberg

2009:82).

Detta är alltså de sex hus

som dateras till tiden då

husbyarna bör ha fått sin

funktion som gårdar

tillhörande kungaämbetet.

Nästa fråga blir då om alla

dessa hus tillhör samma

gård. Trelleborgshuset är

med stor sannolikhet det

huset som utgör huvud-

byggnaden under sen

vikingatid. Detta eftersom

det är det största huset av de

undersökta som dessutom

har den byggnadsformen

som bildar ett stort öppet

rum, precis det man

strävade efter vid den här

tiden. Då denna hustyp i

Skåne och Halland även

förekommer in på tidig

medeltid, är det inte helt

omöjligt att även denna har

använts in i den tiden. Vad

gäller gårdens utbredning

vid den här tiden vet vi dock

inte. Därför kan vi inte

Figur 18. Schaktplan med de sen vikingatida/tidig medeltida husen utmarkerade. ”The trench with the late viking age/early medieval houses marked.” Efter Nylén & Söderberg 2009:117)

38

heller säga exakt hur många byggnader som kan ha tillhört sen vikingatida/tidig medeltida

Husaby (Figur 20). Antagligen har byn sträckt sig utanför undersökningsområdet. Exempel på

det är hus 17 där större delen låg utanför undersökningsområdet. Detta hus tolkade man

dessutom utifrån storleken på stolphålen som ett större hus. Hus 17 ligger ca 90 meter från hus

6. Man kan då ställa sig frågan om dessa två tillhör samma gårdsstruktur eller om hus 17 tillhör

en annan enhet som är lokaliserad längre österut, utanför undersökningsområdet. I rapporten

framför man två tolkningsalternativ gällande dessa sex hus. I alternativ A ska hus 6 och 15 ha

uppförts under 1000-talets första hälft. Det är också möjligt att hus 12 uppfördes då. Under

1000-talets andra hälft, eller kring år 1100 har en omlokalisering av gårdsbebyggelsen skett. Då

ska hus 10 ha uppförts, en bit söder om hus 6. Hus 10 är inte lika stort som hus 6 men relativt

stort för att vara ett fyrstolpshus. Även det mindre och enklare fyrstolpshuset, hus 18, kan ha

uppförts. Hus 17, som även det uppförs vid denna tid, och hus 12 kan ha tillhört en egen

bebyggelseenhet under samma period då avståndet mellan dessa hus och de andra är relativt

långt. I alternativ B är hus 6 och hus 7 samtida, men tillhör fortfarande två olika

bebyggelseenheter. Det stora fyrstolpshuset ska ha tillkommit som ett komplement för hus 6.

Det betyder att båda bebyggelseenheterna är samtida och fortsätter vara i bruk fram tills det att

man flyttar till platsen för dagens Huseby. De alternativen som rapportförfattarna anser är mest

troligt är alternativ A. Detta på grund av flera omständigheter utöver C14-dareringarna. Bland

annat att det inte är troligt att hus 6 har varit i bruk under en så lång tidsperiod som 150 till 200

år. Utifrån den begränsade kunskapen av hus 17 anser man det vara troligt att detta hus är en

trolig efterföljare till hus 6. Dock förutsätter den teorin en bebyggelsekontinuitet på platsen

(Nylén & Söderberg 2009:116). Bebyggelseenheten i undersökningsområdets norra del har

troligtvis haft en utbredning norrut och västerut om undersökningsområdet. Om tolkningen från

rapporten stämmer har man alltså fram mot 1100-talet flyttat bebyggelsen mot sydöst, framför

allt österut utanför undersökningsområdet vid hus 17.

4.3 Lokal 3: Husby i Österåker

Husbyar har uppfattats som att de tillfallit kungaämbetet, antingen genom gåva eller

konfiskering (se sida 10). De två husbyarna som har analyserats tidigare i denna uppsats kan

mycket väl ha tillfallit kungaämbetet på något av dessa sätt. Dessutom har undersökningarna

av dessa visat på att gårdarna har varit bebodda sedan folkvandringstiden. Vissa indikationer

har dessutom pekat på att de till och med är äldre. Detta tyder på att gårdarna har varit i bruk

innan de blir husbyar. Utgrävningarna vid Husby i Glanshammar är den största arkeologiska

utgrävningen av en husby som man gjort i Sverige. Lika så var utgrävningen av Huseby i

Värend en stor utgrävning. Husby i Österåker var däremot inte en stor utgrävning.

Husby i Österåker ligger i Österåkers socken i det uppländska folkandet Roden. Ett par

kilometer öster om Husby ligger den större tätorten i Österåker, Åkersberga. Söder om Husby

ligger Tunafjärden som är en vik från Stockholms skärgård (Figur. 21). Längst in i Tunafjärden

ligger Åkers kanal. Idag är det en liten kanal men som under yngre järnåldern fungerade,

tillsammans med Tunafjärden, som inlopp till långhundraleden, vilket var en av de viktigaste

farlederna till Uppsala. Det kan tänkas att detta har varit en bra strategisk plats för kungen att

ha en av sina husbyar på, för att vakta inloppet till en av farlederna till Uppsala.

39

2003 gjordes en förundersökning vid Husby (Österåker 209:2) av Stockholms läns museum.

Anledningen var att en exploatör ville uppföra småhusbebyggelse på platsen. Undersökningen

Figur 19. Karta över Österåker med Husby inringat med en röd cirkel. ”Map of Österåker with Husby marked with a red circle.” Efter Norberg 2008:6

40

genomfördes för att avgränsa fornlämningsområdet. Detta inför en framtida slutundersökning

som genomfördes 2007. Undersökningsområdet ligger ca 200 meter väst- sydväst om Husbys

historiska bytomt, huvudsakligen på åkermark (Andersson 2004:7).

År 2007 genomfördes en slutundersökning av fornlämningsområdet. Även denna undersökning

gjordes av Stockholms läns museum. Denna gång var det en annan exploatör som avsåg att

bygga bostäder i området. Med anledning av de boplatslämningar som påträffades vid

förundersökningen 2004 ansåg länsstyrelsen att slutundersökningen skulle genomföras

(Norberg 2008:7). Till skillnad från både Huseby i Värend och Husby i Glanshammar nämner

man varken i förundersökningsrapporten eller i slutundersökningsrapporten de tolkningar och

teorier som finns i forskarvärlden angående husbyar.

Undersökningsområdet vid slutundersökningen var ca 650 kvadratmeter och beläget något

längre österut än det som undersöktes 2004. Det var alltså i det området som förundersökningen

inte påträffade särskilt mycket anläggningar eller fynd. Även denna del av fornlämningen låg

till största delen i åkermark. Till skillnad från förundersökningen påträffades dock in princip

inga recenta föremål. Dessutom var stora delar av området kraftigt skadat från senare

markarbeten. Antagligen har några av skadorna uppkommit i samband med åkermarksbruket

(Norberg 2008:10).

4.3.1 Husby i Österåkers anläggningar

Totalt 41 anläggningar framkom i de schakt man tog upp under förundersökningen. Dessa

bestod främst av härdar/härdgropar och stolphål. De flesta av dessa anläggningar påträffades i

de schakt som var i undersökningsområdets västra del. Alla anläggningar som hittades var

skadade av odling förutom en härd. I tre av anläggningarna påträffade man dock förhistorisk

keramik. Med hjälp av den keramiken kunde man inte ge boplatsen en exakt datering, men en

ungefärlig datering placerade boplatsen till tiden romersk järnålder-vikingatid (0 e. Kr. – 1100

e. Kr.). I rapporten menar man att det är troligt att denna boplats hör samman med det gravfält

(Österåker 17:1) som ligger ca 120 meter sydväst om boplatsen. Detta gravfält, menar man, kan

möjligen dateras till romersk järnålder. Denna boplats är alltså en föregångare till det historiskt

kända Husby som man har flyttat österut mot dagens bytomt (Andersson 2004:10). Inga av

stolphålen kunde knytas till någon specifik konstruktion.

I den nordvästra delen av undersökningsområdet påträffades tre distinkta stolphål på en rad.

Området söder om dessa stolphål undersöktes inte. Förslagsvis kan det finnas ytterligare

stolphål som potentiellt kan bilda en förståelig struktur. Ett C14-prov togs på ett av dessa tre

stolphål och resultatet från det gav en datering 340-540 e. Kr. (Norberg 2008:14). På

planritningen över undersökningsområdet, som finns med i rapporten, kan man tydligt se en

41

grupp med stolphål i områdets sydöstra del (Figur. 22). Dessa stolphål nämns dock inte i

rapporten, så inga tolkningar kring dessa fanns att tillgå. Stolphålen undersöktes inte på grund

av att det var sent i november och tjäle i marken. Avståndet mellan stolphålen var mellan ca 4

och 2 meter. Den slutgiltiga tolkningen i rapporten var att undersökningsområdet låg precis

utanför gränsen för det boplatsområde som hade påträffats vid förundersökningen fyra år

tidigare (Norberg 2008:17).

Figur 20. Schaktplan över undersökningsområdet. ”The trench at the archaeological site.” Efter Norberg 2008:11

42

5. Diskussion och tolkning

De tre husbyar som jag har valt att titta på är inte de enda som har grävts ut i Sverige. Jag har

tidigare nämnt att det inte är en särskilt stor andel husbyar som har grävts ut, däremot är det fler

än tre. Anledningen till att jag valt just tre är bland annat platsbristen i den här uppsatsen, men

även tidsbristen. Två av de husbyar jag valt är dessutom väl undersökta jämfört med andra

husbyar. Den tredje husbyn, den i Österåker, har jag med som ett exempel på en husby som

ligger på en strategiskt bra plats men inte ser ut att vara särskilt stor eller framstående. Den

fungerar även som ett bevis på hur arkeologiska undersökningar, framför allt i samband med

exploatering, helt kan missa gårdsbebyggelsen. Jag vill ändå börja denna diskussion med att ge

några fler exempel på husbyar som har blivit utgrävda. Den första är Husby i Ulleråkers härad

(idag i Uppsala stad) som 1993 grävdes ut med anledning av ett vägbygge. Ett annat exempel

är Husaby vid Kinnekulle. Denna husby är Västergötlands enda och en

förundersökningsrapport publicerades 2014. Tredje exemplet är Huseby klev i Bohuslän.

Denna husby blev undersökt 2005. Fler husbyar finns att nämna, men många av dem är endast

små förundersökningar eller schaktövervakningar, i samband med kabeldragningar eller

liknande.

Husby i Glanshammar är en av Närkes husbyar. Den ligger vid Hjälmarens norra strand strax

utanför Örebro. Den arkeologiska undersökningen som genomfördes här i slutet av 90-talet

visade på att detta har varit platsen för en stor gård med dateringar enda tillbaks till vendeltiden.

De medeltida lämningarna bestod av ett hantverksområde där man påträffade både smedjor och

ässjor. Det mest spektakulära föremålsfyndet var ett par fragment från en guldgubbe. Det som

vi framför allt har tittat på här är de fynd som har påträffats i samband med eller i anslutning

till smedjorna och ässjorna. Här var det framförallt slagg efter järnhantering som påträffades.

Runt ett centralt stolphål i smedjan (hus 7) påträffades en stor koncentration av glödskal. Lika

så i den andra smedjan (hus 9) fanns en koncentration av glödskal vid den sten som kallas för

städet. Denna koncentration av glödskal och det faktum att stenen bar märken från slag styrker

teorin om att detta har fungerat som ett städ. Det kanske intressantaste från Husby i

Glanshammar är det faktum att kvalitén på fynden i anslutning till smedjorna var så hög. Till

exempel på de rester av kolstål som påträffades. Rapportförfattarna menade att detta tyder på

att man har ägnat sig åt vapentillverkning på platsen. Ett av problemen vi har är att dateringarna

bygger på C14-prover. Visserligen är det bättre än ingenting men det ger ändå en relativt stor

felmarginal på dateringen. C14-proverna ger en datering till 980-1170 för hus 7. Detta är en

period på 190 år och det är inte en exakt datering. Det blir extra problematiskt när detta är en

period då mycket händer. Dateringen av hus 9 ser likadant ut. Där är det en datering till 960-

1160, en period på 200 år. Syllstenshus anses vara en byggnadsform man generellt använder

sig av under medeltiden (jfr. Beronius Jörpeland 2010:38). Därför är det inte en helt osannolik

tolkning att det bör vara en medeltida datering på i alla fall hus 7. I rapporten påpekar författarna

även att ässjan med en uppbyggd pall har en osedvanligt tidig datering. Dessa två faktorer gör

att man kan tänka sig att senarelägga dateringen på smedjan till den senare delen av dessa 190

år.

43

Vad är det rimligt att tänka sig att det finns på en tidigmedeltida kungsgård vid den här tiden?

Ett förslag är att det bör finnas i stort sett samma saker som på en storgård från den här tiden.

Detta är en av anledningarna till att jag har med ett kapitel om medeltida storgårdar. Det

förutsätter så klart att husbyar har fungerat på samma sett som storgårdar. En sak som Mats G.

Larsson har uppmärksammat med storgårdar är deras närhet till vatten eller vattendrag. 45% av

de storgårdarna han har undersökt har inte närhet till vatten eller vattendrag. Detta gör att

ungefär hälften har anslutning till vatten eller vattendrag och hälften inte. Det intressanta är att

Larsson har gjort samma studie på husbyar. Han upptäckte att endast 6% inte har anslutning till

vatten eller vattendrag. De tre husbyarna jag har tittat på har under sen vikingatid/tidig medeltid

haft anslutning till vatten, med goda kommunikationsmöjligheter. Husby i Glanshammar ligger

vid Hjälmaren, Huseby i Värend ligger mellan sjöarna Salen och Åsnen, vid Helige å som rinner

mellan dessa sjöar. Husby i Österåker ligger inte långt ifrån inloppet till långhundraleden, den

gamla farleden till Uppsala. Ett annat sätt att identifiera storgårdar brukar vara deras manifesta

placeringar i landskapet, gärna uppe på höjder. Husby i Glanshammar är den enda av de lokaler

i denna uppsats som ligger på en höjd. Dock rör det sig om de vendeltida lämningarna som

ligger där. De medeltida lämningarna består endast av smedjorna som ligger i ett lägre läge.

Den medeltida boplatsen missades helt och hållet i undersökningen. Men inte heller den, som

troligen ligger under den historiska gården, ligger på en höjd. I Huseby i Värend var det just

boplatsen man undersökte. Hela området kring Huseby är flackt vilket gör att det här är svårare

att applicera den modellen. Möjligtvis har man prioriterat det strategiska läget till Helige å

snarare än en manifest placering. Samma sak gäller egentligen för Husby i Österåker där den

historiska gården ligger ner mot åkermarken. På en närbelägen höjd ligger det ett gravfält

(Österåker 17:1) som ej är undersökt. Hantverksplatser är något som också brukar förknippas

med storgårdsmiljöer. Detta stämmer endast överens med Husby i Glanshammar. Vad gäller

Huseby i Värend vet vi inte om det finns en hantverkslokal utanför undersökningsområdet. Det

är troligt att det gör det. Bland annat kunde vi se att boplatsområdet sträckte sig längre österut

utanför undersökningsområdet. I vilket läge ett potentiellt hantverksområde kan ha legat är

däremot svårare att säga. Samma sak gäller Husby i Österåker. Här finns det inga som helst

bevis för metallhantering. De fåtaliga fynd som påträffades bestod framför allt av

keramikskärvor och lerklining. Både Husby i Glanshammar och Huseby i Värend stämmer in

på många av kriterierna för att vara en storgård. Husby i Österåker gör det däremot inte. Är det

då ett måste för en husby att också vara en storgård? Jag tror att så inte är fallet. Framför allt

om man håller ideén om konfiskering av husbyar för troligt. Vad vi också kan se är husbyarna

har haft olika funktioner. Husby i Glanshammar har varit en hantverksplats där man tillsynes

har ägnat sig åt vapentillverkning under tidig medeltid. Huseby i Värend funktion är däremot

mer svårtolkad. Inte särskilt många fynd har påträffats, det återfanns inte heller så mycket

djurben vilket kan anses anmärkningsvärt. En gård av denna storlek bör förslagsvis ha större

fynd av djurben. Det finns såklart en möjlighet att dumphögen har legat utanför

undersökningsområdet. En förklaring som läggs fram i rapporten är att man kan ha sprit ut

avfallet på åkrarna (Nylén och Söderberg 2009:96).

Huseby i Värend är speciell jämfört med de två andra husbyarna vi har tittat på. Eftersom det

är den sydligaste husbyn i Sverige är det inte helt säkert att det behöver vara just en svensk

husby. Det skulle även kunna röra sig om den nordligaste danska husbyn. Kan det kanske vara

44

så att danska kronan har etablerat husbyn på denna plats för att markera mot Sverige, eller

snarare någon av kungarna då Sverige inte var ett enhetligt land i dagens mening? Framför allt

blir denna tanke intressant när man tar hänsyn till det som diskuteras i rapporten, att Värends

kontaktytor främst har varit riktade mot danskt håll. Bland annat ser man detta i gravfälten från

yngre järnåldern då de skiljer sig markant från de som finns i Finnveden. Värends gravfält liknar

istället de som återfinns i Skånelandskapen (Nylén & Söderberg 2009:127). På samma sätt ser

vi i Huseby likheter med Skånelandskapen. Framför allt i form av trelleborgshuset vars sort är

ytterst ovanlig i de svenska regionerna. Att uppföra denna hustyp kan då vara en

maktdemonstration för att visa en grupptillhörighet och fungera identitetsskapande. Detta skulle

i så fall stärka teorin att det rör sig om en dansk husby, särskilt om man väger samman detta

med läget i landskapet där Huseby fungerar som ett slags lås mellan både vatten- och landvägar

norrut, upp mot Småland och Östergötland. Lika så omvänt ner mot Skåne och Blekinge. Detta

blir då en strategisk plats att ha i besittning, vare sig det gäller den svenska eller den danska

kungen.

Det är inte helt omöjligt att tänka sig att trelleborgshuset byggts precis i ett sista skede innan

denna del av Småland blir svenskt. Som en manifestation mot den svenska kungamakten bygger

man ett typiskt danskt hus för att sedan bli övertagna av Sverige. Som ytterligare en

maktdemonstration konfiskerar man gården och bestämmer att detta ska bli en husby. Den

teorin är ganska simpel. Kungamakten vid den tidiga medeltiden var inte en eller enhetlig. Det

fanns inget land som hette Sverige med bara en kung. Flertalet olika släkter slogs om tronerna.

Jag tror att det är en del i denna konflikt där vi kan hitta svaret om husbyarna. Som jag tidigare

skrivit är det egentligen problematiskt att benämna husbyar som kungsgårdar. Då får man

intrycket av att det handlar om gårdar som kungen bor på. Snarare handlar det om en typ av

gårdar som kungen inte äger men har rätt att nyttja i egenskap av kung. Vi vet att det i alla fall

är tre ätter som strider om kungatiteln och även att dessa har sina fästen i Väster- och

Östergötland, även om den Erikska ätten har rötter i Uppland. Eftersom dessa ätter är från

götalandskapen kan det vara därför den största koncentrationen av husbyar återfinns i Uppland.

Om man tänker sig att husbyarna hamnar under kungaämbetet genom konfiskering och erövring

är det logiskt att de flesta husbyarna återfinns i Uppland, om kungen är från Götaland. Det

handlar alltså om en götisk kungamakt som försöker kontrollera Mälardalen. Det kan också

förklara varför det finns så få husbyar i just Väster- och Östergötland. En annan fråga man kan

ställa gällande den här turbulenta perioden är vilken kungaätt kontrollerar Uppsala öd och

husbyarna? Det lätta svaret skulle nog vara den kungen som kontrollerar Uppsala. Detta

förutsätter att alla husbyar tillhör samma system. Det är mer troligt att det är frågan om flera

olika ”uppsala öd” samtidigt. Med det menar jag att husbyarna har tillhört den kungen som har

kontrollerat det området gården ligger i. Detta är endast spekulationer som inte har något

arkeologiskt stöd eller för den delen historiskt. Men likväl är det en spännande tanke som skulle

förklara den ojämna fördelningen av husbyar i landskapet. Känslan man får när man läser den

tidigare forskningens tolkningar är att kungamakten är en enhetlig organisation över hela

Sverige, något som egentligen inte sker förrän Gustav Vasa blir vald till kung 1523.

Huseby i Värend kan alltså ha fungerat som en strategisk gård, både politisk, ekonomiskt och

militärt. Byns placering gör att det skapar ett lås för de som ska ta vägen upp norrut igenom

45

Småland. Husby i Österåkers funktion är lite knepigare att diskutera. Framför allt eftersom det

tillsynes inte finns särskilt mycket att diskutera överhuvudtaget. Både föremålsfynden och

anläggningsfynden var skrala vid undersökningen. En av anledningarna till det kan vara för att

man helt missade boplatsbebyggelsen. Av det som påträffades var det inte heller något som

daterades till medeltiden. En förklaring till det kan vara att de medeltida lämningarna ligger på

samma plats som den historiska gården. Det är ändå inget som tyder på att denna gård har varit

en storgård. Därför kan det knappast röra sig om en gård som har ett ekonomiskt syfte för

kungamakten. Det strategiska läget går däremot inte att bortse ifrån. Visserligen börjar

långhundraleden försvinna som en viktig farled vid den här tiden, men den var fortfarande

farbar och gamla Uppsala är ett maktcentrum med Sveriges första ärkebiskopsstift vid slutet av

1100-talet. Därför kan det vara en politisk markering, mot den kungen som sitter i Uppsala, att

styra över husbyn vid långhundraledens inlopp.

Ett problem vid den här tidsperioden är de historiska källorna för de enskilda gårdarna. Första

gången de nämns i källorna har gårdarna redan övergått i kronans ägo. Det första dokumentet

gällande Husby i Glanshammar är skrivet så sent som andra hälften av 1500-talet. Det finns två

andra dokument som omnämner en Husby i Närke. Dessa är från sena 1200-talet och tidiga

1300-talet. Om det är Husby i Glanshammar som syftas på är däremot inte helt säkert. Inga av

dessa dokument visar på att gården ägs av kungamakten utan de tillhör frälset. Samma sak gäller

Huseby i Värend. Första gången denna gård omnämns är i början av 1400-talet. Även denna

gård är då i frälsets ägor. Detta är ett generellt problem för forskningen av tidig medeltid.

Framför allt är det också ett problem för forskningen kring husbyar, eftersom det är svårt att

hitta historiska bevis för att just denna husby har varit en kungsgård.

En sak som var slående, framför allt gällande Husby i Glanshammar och Huseby i Värend är

att det verkar som att lokalerna har fortsatt fungera på samma sätt som tidigare när de har

övergått till kronan. Om man ser till det arkeologiska materialet. Nu är det endast en liten del

av husbyarna som är utgrävda. I Glanshammar finns det en möjlighet att hantverket inte har

varit gårdens primära funktion eftersom större delen av den medeltida gården ligger utanför

undersökningsområdet. Fynden av gjutformar som daterats till vendeltid visar på att gården

sysslade med hantverk redan då. Samtidigt är det inte en särskilt stor mängd material som knyts

till hantverk under vendeltiden. Det kan bero på att hantverket inte var särskilt omfattande på

platsen eller också att ett större hantverksområde ligger utanför undersökningsområdet. Av de

materialen från de husbyar jag har analyserat verkar det som att de inte tillskrivits någon ny

funktion mer än till namnet när de övergår till kronan. Kungamakten har alltså utnyttjat de

byggnader och den expertis som redan finns på gården. Den enda skillnaden verkar vara

namnbytet och en ny ägare av gården. Detta hör ihop med att man inte kan datera en husby

arkeologiskt, alltså när husbyn blir en husby tillhörande kungamakten. Det är ett stort problem

i diskussionen kring husbyarna, framför allt för arkeologer som måste luta sig mot ett

arkeologiskt material. Detta gör att man i mycket måste luta sig mot de historiska källorna,

vilket man också gjort. Det är inget fel med det, men som arkeolog ska man se vad det

arkeologiska materialet säger i första hand och använda historiska källor som ett komplement.

Om man gör på det sättet utifrån lokalerna vi studerat, så finns det faktiskt ingenting som tyder

på att dessa gårdar är kungsgårdar eller har tillhört kungen eller kungamakten på något sätt.

46

Storgårdar har i alla fall två av dessa tre husbyar varit, men kungsgårdar finns det inget som

tyder på. När man tittar på de historiska källorna så är de husbyar som har analyserats i

uppsatsen inte kungsgårdar heller. Så det är alltså andra historiska källor som historikerna

bygger sina teser om husbyarna som kungsgårdar på. Om husbyarna hade varit från en tid då

inga historiska källor finns skulle en arkeolog aldrig ha tolkat dessa gårdar som mer än

storgårdar, om lämningarna på platsen uppfyller storgårdskriterierna.. En utvecklad teori Stefan

Brink har är att husbyarna har tvådelat ursprung. Alltså att det både består av kungens egen

egendom men också det som tillfaller kungamakten via konfiskering etc. Visst är det också en

spännande tanke, men även detta är svårt att bevisa arkeologiskt av samma skäl som jag

beskrivit ovan. Att husbyar är kungsgårdar är egentligen en hypotes som Schück presenterar.

Vi måste fråga oss om det finns tillräckligt mycket bevis för att denna hypotes stämmer. När

det gäller just de lokalerna jag har analyserat så finns det inte tillräckligt som stödjer den

hypotesen. Varken i det arkeologiska materialet eller i de fåtaliga historiska källorna om

platserna.

Vare sig de här husbyarna är kungsgårdar eller inte så finner jag det mest troligt att husbyar är

ett namn man ger en tidigare gård vars produktion etc. fortsätter men får någon slags tillskriven

funktion via det nya namnet. Det är alltså inte en nyetablering som är en av teorierna som finns

för husbyar. Mats G. Larssons teori om att husbyarna har varit förvaringsplats åt ledungsskepp

stämmer inte heller. Detta kan vi se i de arkeologiska exempel vi har. Där finns det inga spår

efter förvaringsplats för skepp. Om en sådan förvaringsplats har varit i ett hus man byggt på

land eller hamnplatser vid vattnet är svårt att säga. Nu har ju inte vattnet undersökts. Larssons

teori gäller dessutom Södermanland. Ingen av husbyarna i den här uppsatsen tillhör

Södermanland men det kan tyckas konstigt om detta endast gäller husbyarna i det landskapet

men inte i de andra.

När jag har reflekterat över denna uppsats inser jag att jag själv gör det som jag kritiserat den

tidigare forskningen för. Jag förlitar mig på de historiska källorna och skriver mycket om att

husbyar är kungsgårdar. På ett sätt är det ett bevis för hur svårt det kan vara att undanröja sin

förförståelse för hur någonting ligger till. Ändå har jag försökt diskutera detta utifrån ett

perspektiv som tar hänsyn till teorierna om husbyar och samtidigt försöka förstå dem endast

utifrån det arkeologiska materialet. När målet är att se om det arkeologiska materialet från

husbyar visar på att de är kungsgårdar så måste man också diskutera vad som skulle kunna

tänkas göra dem till kungsgårdar. Men också se på vad andra forskare anser gör att husbyar

fungerar som sådana. Det kanske också är lite av det övergripande problemet med diskussionen

kring husbyar. I slutänden tycks diskussionen sluta i att husbyar är kungsgårdar. I rapporterna

för de lokaler jag har analyserat har man däremot inte ägnat särskilt stort utrymme för teorierna.

Det enda författarna verkar göra är att påpeka att gårdar med namnet Husby anses vara

kungsgårdar eller kungliga förvaltningsgårdar.

5.1 Slutsats

Problemet husbyar är invecklat och komplicerat. Arkeologer har diskuterat problemet utifrån

alla möjliga utgångspunkter. Man har analyserat husbyarnas relation till gravfält, storhögar och

47

kommunikationsleder. Den arkeologiska forskningen har under 1900-talet förlitat sig på

historikernas teorier okritiskt. När det gäller arkeologerna som har genomfört utgrävningarna

av de husbyar jag analyserat så har de tillsynes inte påverkats något nämnvärt av de äldre

teorierna av husbyarna. Visserligen har man i rapporterna påpekat att det är husbyar och att de

ofta tolkas som kungsgårdar men när de sedan har diskuterat materialet så är det en objektiv

diskussion som förs. De har alltså inga förutfattade meningar om att det tillexempel skulle vara

kungsgårdar när de själva tolkar materialet. Jag har kunnat visa på att det dock i viss mån har

varit omöjligt att diskutera husbyar som kungsgårdar utan stöd från såväl historiker och

språkforskares teorier. I det arkeologiska materialet kan man inte urskilja husbyar som

kungsgårdar från andra gårdar. Detta visar jag genom de lokaler jag har analyserat. Bland annat

uppfyller Husby i Glanshammar och Husby i Värend kriterierna för att kunna klassas som

storgårdar. Husby i Österåker uppfyller däremot inte dessa kriterier. Å andra sidan så är det så

lite material över huvud taget från Österåker att man egentligen inte kan säga någonting

gällande den lokalen. Det är klart att möjligheten finns att Husby i Österåker har varit en

storgård men eftersom undersökningen helt har missat boplatsområdet kan man inte säga

särskilt mycket om gårdens funktion. Husbyar behöver därför nödvändigtvis inte ha varit

storgårdar. De har inte heller nödvändigtvis varit kungsgårdar i den meningen att kungen har

bott på platsen. På vilka kriterier gårdarna har blivit utvalda till att bli husbyar är omöjligt att

säga. En sak som däremot är säker är att gården behöver inte vara en storgård för att uppfylla

kriterierna för att bli en husby. Som jag tidigare har diskuterat har husbyarna troligen tillfallit

kungaämbetet genom konfiskering, gåva eller liknande. Om husbyar har haft en funktion som

visthus för kungamakten i ett ambulerande kungadöme så har det inte varit deras enda funktion.

Gällande Husby i Glanshammar är det framför allt hantverkslokalen vi känner till från den här

tiden. Gårdens funktion har till viss del varit att producera hantverk, det finns även en möjlighet

att gården har haft andra funktioner. Något som har legat utanför undersökningsområdet känner

vi dock inte till. Egentligen skulle ett större forskningsprojekt som fokuserar på husbyarnas

funktion och har möjlighet att gräva ut en husby i sin helhet behövas.

Jag har tidigare diskuterat och ifrågasatt synen forskare verkar ha på kungamakten när det gäller

husbyarna. Eftersom det diskuteras om husbyar som självklara gårdar som tillhör Uppsala öd

men inte beskrivs hur kungamakten har sett ut, får man intrycket av att det rör sig om en kung

som är kung över Sverige. I själva verket var det flera olika kungaätter som slogs om makten,

alla dessa hade sina rötter i Götalandskapen. Det är extra intressant att det finns flest husbyar i

Uppland men ytterst få i Götaland. Anledningen till detta kan vara maktkamperna om

Mälardalen där kungaätterna har konfiskerat gårdar och lagt till de gårdarna i sitt husbysystem.

Olika husbyar skulle kunnat tillhöra olika kungar samtidigt. Alltså är det inget enhetligt system.

Alternativt så har husbyarna tillhört den kungen som har kontrollerat Uppsala. Men om en

annan kung då de facto kontrollerar husbyar i vissa regioner kan kungen i Uppsala visserligen

hävda sin rätt till gårdarna trots att de är i en annan kungs kontroll.

Den andra frågeställningen den här uppsatsen sökte svar på var vilka möjligheter det finns att

spåra medeltida lämningar från husbyar och om man kan spåra husbyar i egenskap av

kungsgårdar. När det gäller möjligheten att spåra de medeltida lämningarna på dessa lokaler så

anser jag att de är goda. Både lokalerna i Glanshammar och Värend påträffades anläggningar

48

som kunde dateras till den perioden. Inga av de lokaler jag har analyserat är totalundersökta,

vilket betyder att det antagligen finns mer medeltida material på platserna. Detta är också

generellt problemet med exploateringsundersökningar som dessa är. Eftersom arkeologerna

inte har tillstånd att undersöka utanför arbetsområdet så kan man inte utvidga

undersökningsområdet för att få djupare kunskap om platsen. Precis som jag tidigare har

fastslagit så skulle det behövas ett forskningsprojekt där man totalundersöker flera husbyar.

Som sagt så finns möjligheterna att spåra de medeltida lämningarna på gårdarna. Däremot om

gårdarna har varit kungsgårdar går inte att säga utifrån det arkeologiska materialet. Det är inga

exceptionella fynd från tidsperioden på platserna. Det beror också på vad vi menar med

kungsgårdar. I det här fallet behöver det inte handla om gårdar som kungen har bott på utan de

kan ha haft andra funktioner. Alltså det går att spåra medeltida lämningar men det är svårt att

utifrån dessa avgöra om det är en kungsgård som har funnits på platsen.

49

6. Summary

The discussion among scholars regarding husbyar and Uppsala öd began in the early 20th

century. There are, in fact, some scholars that have paid attention to these estates since the

1700s. In 1914, however, the first publication which is considered to be the one that starts the

modern discussion was published. It was Henrik Schück who published the text in Uppsala

University's yearbook. The title was "Uppsala öd". It is known from medieval provincial laws

that when a king was elected, he had the right to use the estates in the province. These were

called Uppsala öd. However, it was not known what estates these were. Schück’s hypothesis

was that the so called “husbyar”, the farms named Husby, Husaby, Huseby, etc. were the estates

in Uppsala öd. Some of the provincial laws mention that the king had a representative called

“husbyman” whose task was to collect taxes and other administrative work. In Sweden there

are about 70 farms with the name Husby (or similar). Uppland is the province that has the most

of them, about 25. This is almost one husby farm in each hundare (medieval administrative

region). Schück theorized that there has been one husby in every hundare throughout Sweden.

Although this is not true, he believed that this was the way it had been. Schück’s paper started

a discussion in the scientific community, not only among archaeologists but also historians and

linguists.

It is especially the linguistic branch of place name historians that have focused on husbyar. The

researchers in this field are trying to find out when the name could have emerged and whether

the name has replaced an older name for the same place. They have also tried to figure out what

the word “hus” (house) in husby means. Some scholars believe that the word comes from

“visthus” (storage houses built on pillars), others believe that it comes from the German word

"hus" in the sense of habitable castles. Another theory is that it comes from German in the

meaning protect or enclose, which have led to the conclusion that the farms were defended.

Stefan Brink is one of the linguists who have written about husbyar. He has tried to determine

their age, and has come to the conclusion that husbyar are old farms that later became the king's

farms. These farms have gone to the royal ministry, says Brink, either by confiscation, donation

or ransom. Thus, these were older farms that the king in one way or another took control over

and called Husby.

The archaeological research is mostly in focus in this thesis. Archaeologists have embraced

Schücks ideas quickly. Åke Hyenstrand is one of the scholars who have made an analysis of

husbyar and their relation to ancient monuments in the landscape. Among other things, he has

explored the relationship between husbyar and burial mounds. Hyenstrand thinks that the

estates give an ancient impression in relation to the archaeological remains. Therefore, he wants

to place the estates to be contemporary with the great burial mounds. This gives husbyar an

extremely early dating. Another scholar who also studied husbyar in relation to ancient

monuments is Keith Wijkander. He, however, gives husbyar a completely different dating than

Hyenstrand. Wijkander is of the sense that the establishment of husbyar is contemporary with

the parish formation, which locates husbyar in the 12th century. The archaeological research on

husbyar during the 20th century is thus quite diverse. Mats G. Larsson investigates the relation

to waterways. He believes that husbyar have been the starting point and meeting place for

50

“ledungen” (the late Viking age and early medieval fleet). In the 1990’s, there was not much

research done around husbyar by archaeologists. This was, however, when Stefan Brink

presented his theories on the age of husby farms. In the early 2000’s, on the other hand,

archaeologists got new wind in their sails. This was partly due to a new survey, conducted in

the late 90’s: the largest excavation of a husby farm in Sweden yet to that date. The site was

Husby in Glanshammar, which is also one of the sites that are analyzed in this paper. In the

year 2000 a book was published, "En bok om husbyar". This book serves as a research overview

but also as a kind of termination of the 20th century's debate on the topic. After this book several

articles and essays concerning husbyar were written. Most prominent is Ann Lindkvist who in

two papers writes about the excavation of Husby in Glanshammar. In the 21st century there

where some more excavations of husbyar in Sweden.

In this paper three of them are selected to be analyzed: Husby in Glanshammar, Huseby in

Värend and Husby in Österåker. Glanshammar is located in Närke at the lake Hjälmarens

northern shore. The investigation was carried out in the late 90's. The reason behind the

archaeological dig was that the Road Administration was going to build a highway across the

site. What was found was the remains from an Iron Age settlement. The findings were dated

back to the Vendel period (550-800 C.E). Among other things, there were two buildings on a

hill which was surrounded by a wooden palisade, also from this period. There were also

fragments of a “guldgubbe” (thin piece of beaten gold) found, as well as other jewelry from the

Vendel Period. The author of this paper have determined the husbyars establishment as royal

estates to the early medieval period, Which is why finds from the late Viking Age and the early

Middle Ages are in focus. What was found from this time period in Glanshammar were two

smithies. There were also remains of forges found in connection with the smithies. In one of

the smithies there was also a forge with a built pallet. It is noted in the investigation report that

this smithy has an unusually early dating of a forge with this type of construction. In the second

smithy there was also a stone found. This stone was interpreted as an anvil. The reason for this

interpretation was that there were clear impact traces on the stone, but also that there where a

concentration of scales next to it. Otherwise there were slag and scales associated with the

smithies and the forges. The dating of the smithies were based on C14-samples taken in the

course of the excavation

The second husby farm analyzed in this thesis is Husby in Värend. This husby farm is the one

that is the furthest to the south in Sweden. Here a settlement was investigated during the period

2005-10. The national property Board that owned the land was going to build a parking lot on

the site. The settlement that was revealed during the excavation was dated to the Iron Age. The

oldest constructions were dated to the Migration Period. There were 24 constructions found in

total, whereof six were dated to the late Viking Age / early Middle Ages. These constructions

were interpreted as houses. Some of them were interpreted as “fyrstolpshus” (four post houses)

whose primary function was storage. Both the interpretations and the dating of the houses were

hard to do because of the lack of finds. Therefore, all the dates are based on C14-samples. Most

samples were taken in connection with excavated post holes. The largest house that was found

was dated to the late Viking Age. This was a so-called “trelleborgshus” which was 22.5 meters

long and 8.5 meters wide. Even in this house there were very few finds. The authors explain

51

this as there probably has been a waste pit outside the archaeological site, or that the waste was

spread out on the fields. “Trelleborghus” are a house type found only in Danish regions. In

Sweden, they are found in Skåne and Halland (which belonged to Denmark during this time).

It is interesting that a typical Danish building was found in a Swedish region. This is discussed

in the essay.

Husby in Österåker is the third husby farm that has been analyzed. In comparison with the

previous two sites, this one was not as big. This farm did not fulfill the criteria to be classified

as a “storgård” (estate or mansion). This makes it interesting in the aspect that husbyar generally

are interpreted as royal estates. Obviously, the importance is in something other than the farm's

size. In the two studies previously mentioned the archaeologists managed to find settlements or

craft sites. In Österåker, they seem to have missed the settlement altogether. Two surveys of

the site are mentioned in this paper. The first is a preliminary investigation, and the other is the

final investigation. The reason why both investigations are analyzed is that there are many more

finds from the preliminary investigation than from the final one. There were several postholes

found but none could be traced to any structures. All constructions except a hearth were

damaged by recent activities. The dating of the settlement was difficult to determine, but a

probable dating was done on the basis of a nearby burial ground. These grave fields, which are

not excavated, have an assumed dating to the Roman period. There was also pottery found at

the archaeological site, though none of it could provide a closer dating than the Iron Age. In the

final investigation, the archaeological was carried out east of the area investigated in the

preliminary investigation. In this study, there were much less finds. Some postholes were found

in the northwestern and southeastern parts of the area. No post holes were investigated,

unfortunately, because of the frost in the ground. Those who were found in the southeastern

part can possibly have belonged to a construction where the placement of post holes can be

interpreted as that. This is, however, not mentioned in the report.

One of the goals with this paper is to discuss whether one can see in the archaeological materials

from husbyar if there are any indications that the farms have belonged to the monarchy. The

conclusion to this question is that no, there are none. All analyzed sites could not even be

interpreted as “storgårdar”. The assumption that husbyar must have looked like large farms isn’t

necessarily true, and if they did, it is not certain that their function would have been the same

as a “storgård”. Therefore, one can say with certainty that all the husbyar’s function have not

necessarily been the same. Husby in Österåker has for example not had the same function as

Husby in Glanshammar. At the same time, all husbyar do not necessarily need to belong to the

same husby-systems, the same Uppsala öd. We know that the early Middle Ages is a turbulent

period with several royal families fighting for the throne in different parts of what we now call

Sweden. With that said, husbyar do not belong to one single system.

To get a deeper understanding of the function of these estates, and perhaps also which king

controlled which husby, a research project that examines several archaeological husby sites

would be required. The biggest problem with the husbyar is that so few are excavated. Of those

who are excavated, very few are completely excavated so that there are actual archaeological

materials to have a discussion based on.

52

7. Referenser

Tryckta källor:

Almgren, Oscar. 1920. Svenska folkets

äldsta öden: ett par inledningskapitel

till vår historia. Uppsala: Berlings

boktryckeri AB.

Ambrosiani, Björn. 1964. Fornlämningar

och bebyggelse: studier i Attundalands

och Södertörns förhistoria. Diss.

Uppsala: Univ.

- 1985. Södermanland mellan forntid

och medeltid… Fornvännen. 1985 (80),

s. 22-51, 1985.

Andersson, Kenneth. Ekman, Tomas &

Persson, Boje. 2000. Husby i

Glanshammar – makt och metall under

yngre järnålder. Närke, Glanshammar

socken, Husby 7:1, RAÄ 33 och 185.

Örebro: Riksantikvarieämbetet.

Andersson, Kjell. 2004. Husby i

Österåker: Arkeologisk

förundersökning, fornlämmning RAÄ

209, Husby 2:21, Österåker socken och

kommun, Uppland. Stockholm:

Stockholms läns museum.

Andersson, Lars. Källström, Magnus.

2008. Spåren av Jarlabanke. I:

Olausson, Michael (red). Hem till

Jarlabanke: jord, makt och evigt liv i

östra Mälardalen under järnålder och

medeltid. Lund: Historisk media, 360-

378.

Berg, Johan. 2003. Gods och landskap:

jordägande, bebyggelse och samhälle i

Östergötland 1000-1562. Diss.

Stockholm: Univ.

Beronius Jörpenland, Lena. 2010.

Medeltida landsbygdsbebyggelse I

Stockholms län : FoU-projekt: dnr 420-

4250-2005. Hägersten: UV Mitt,

Arkeologiska uppdragsverksamheten,

Riksantikvarieämbetet.

Tillgängligt på Internet:

http://kulturarvsdata.se/raa/samla/html/4

968.

Brink, Stefan. 1996. Political and social

structures in early Scandinavia: a

settlement-historical pre-study of the

central place. Tor. 1996 (28), 235-281.

- 1999. Social order in the early

Scandinavian landscape. I: Sindbæk,

Søren Michael. Poulsen, Bjørn (red).

Settlement and lordship in Viking abd

early medieval Scandinavia. Turnhoult:

Brepols, 423-439.

- 2000. Nordens husabyar – unga eller

gamla? I: Olausson, Michael (red). En

bok om husbyar. Stockholm:

Riksantikvarieämbetet, 65-73.

Calissendorff, Karin. 1986. Ortnamn i

Uppland. Stockholm: AWE/Geber.

Carlsson, Anders. 2015. Tolkande

arkeologi och svensk forntidshistoria:

från stenålder till vikingatid =

Interpretative archaeology and Swedish

prehistory : from the stone age to the

Viking period. Stockholm: Stockholm

universitet, [institutionen för arkeologi

och antikens kultur].

Carlsson, Sten & Rosén, Jerker. 1962.

Svensk historia. 1, Tiden före 1718.

Stockholm: Svenska bokförl. (Bonnier).

Digelius, S. J. 1740 [1989]. Historiskt

lärdomsprov om Husaby. Göteborg.

Översatt och utgiven av Sven

Blomgren.

Ekman, Tomas. 2000. Item Husaby in

53

Niericia: en orienterung om Husaby i

Glanshammar, med anledning av de

arkeologiska undersökningarna åren

1997-98. I: Olausson, Michael (red). En

bok om husbyar. Stockholm:

Riksantikvarieämbetet, 9-38.

Elgqvist, Eric. 1947. Ullvi och Götevi –

studier rörande Götalandskapens

införlivande med Sveaväldet. Lund:

Olins Antikvariat.

Envall, Petrus. 1960. Husaby och Husum –

filosofisk, geografisk och historisk

ortnamnsanalys. Stockholm: Almqvist

& Wiksell.

Ericsson, Alf. 2012. Terra mediaevalis :

jordvärderingssystem i medeltidens

Sverige. Diss. Uppsala : Sveriges

lantbruksuniversitet.

Gustavson, Helmer. 1987. Husby och Bo

gård – två ortnamn och två

runinskrifter. I: Föredrag vid

Riksantikvarieämbetets och

Vitterhetsakademiens symposium 8-11

september 1985. Stockholm: Almqvist

& Wiksell International, 131 – 144.

Gräslund, Anne-Sofie.1992. Runstenar –

om ornamentik och datering II. Tor

1992 (24), 177 - 201.

Hansson, Martin. 2014. Att hysa folk på

gården : Ett försök till

byggnadsarkeologi. I: Karsvall, Olof.

Jupiter, Kristofer (red). Medeltida

storgårdar : 15 uppsatser om ett

tvärvetenskapligt forskningsproblem.

Uppsala: Textgruppen i Uppsala AB,

165-187.

Harrison, Dick. 2011. Sveriges politiska

historia mellan 1100 och 1250, I:

Hagberg, Markus (red). Varnhems

kloster före Birger Jarl : om klostrets

rottrådar i tiden. Skara: Skara

stiftshistoria sällskap, 35-52.

- 2009. Sveriges historia. 600-1350.

[båtgravar och hallar, runor, Birka och

Uppåkra, härjare, köpmän och

väringar, kristnandet, från

bygdehövdingar till kungar, Birger Jarl

och riksformationen, landskapslagar,

Stockholm, riddare]. Stockholm:

Nordstedt.

Herschend, Frands. 1997. Livet i hallen:

tre fallstudier i den yngre järnålderns

aristokrati. Uppsala: Institutionen för

arkeologi och antik historia, Univ.

Hjärthner-Hodlar, Eva. Lamm, Kristina &

Grandin, Lena. 2000. Järn- och

metallhantering vid en stormannagård

under yngre järnålder och tidig

medeltid. I: Olausson, Michael (red). En

bok om husbyar. Stockholm:

Riksantikvarieämbetet, 39-47.

Holmbäck, Åke & Wessén, Elias (red).

1933. Svenska Landskapslagar. Ser1,

Östgötalagen och Upplandslagen.

Stockholm: Geber

- 1936. Svenska Landskapslagar. Ser2,

Dalalagen och Västmannalagen.

Stockholm: Geber.

Hyenstrand, Åke. 1974. Centralbygd –

randbygd – Strukturella, ekonomiska

och administrativa huvudlinjer i

mellansvensk yngre järnålder. Diss.

Stockholm: Univ.

- 1989. Sverige 989: makt och

herravälde. 1, Stockholm: Univ.

Institutionen för arkeologi och antikens

kultur.

Högmer, Anders. 1990. Uppsalar och

Uppsala öd: vårt första domänverk? I:

Dokumentation av Medeltidssymposiet i

54

Lidköping 21-22april 1990 i anledning

av Götiska förbundets 175-årsjubileum.

Lidköping: Olof Skötkonungslogen av

Götiska förbundet, 40-47.

Johansson, Sofie. 2001. Storgårdar och

satellitgårdar. CD-uppsats. Uppsala:

Univ. Institutionen för arkeologi och

antik historia.

Jørgensen, Lars. 2009. Pre-Christian cult at

aristocratic residences and settlement

complexes in southern Scandinavia in

the 3rd – 10th centuries AD. I: von

Freeden, Uta (red). Glaube, Kult und

Herrschaft. Phänomene des Religiösen

im 1. Jahrtausend n. Chr. In Mittel- und

Nordeuropa: Akten des 59.

Internationalen Sachsensymposions und

der Grundproblem eder

frühgeschichtlichen Entwicklung im

Mitteldonauraun. Bonn: Habelt, 329-

354.

Larsson, Lars-Olof. 1979. Småländsk

bebyggelsehistoria. 1, Från vikingatid

till Vasatid, 1 [Värend], 1, Kinnevalds

härad, Växjö: Högsk. i Växjö.

Larsson, Mats G. 1987. Hamnor, husbyar

och ledung. Lund: Univ., Hist. Muséet.

- 1997. Från stormannagård till

bondby: en studie av mellansvensk

bebyggelseutveckling från äldre

järnålder till medeltid. Stockholm:

Almqvist & Wiksell International.

Lárusson, Magnús Már. 1956-1978.

”Krongods”, Kulturhistoriskt lexikon för

nordisk medeltid från vikingatid till

reformationstid, Vol 9. Malmö: Allhem,

434-438.

Lindkvist, Ann. 2003. Husby i

Glanshammar – ett belysande exempel.

I: Karleby, Leif (red). Mittens rike –

arkeologiska berättelser från Närke.

Stockholm: Riksantikvarieämbetets förl,

323-350.

- 2007. Husby i Glanshammar – ett

centrum för makt och rikedom. I:

Karlenby, Leif (red). Om makt och offer

– röster om centralmaktens utveckling i

tiden före historien. Stockholm:

Riksantikvarieämbetets förl, 91-113.

Lindkvist, Thomas. 1990. Plundring,

skatter och den feodala statens

framväxt: organisatoriska tendenser i

Sverige under övergången från

vikingatid till tidig medeltid. 2.,

[omarb.] uppl., Uppsala: Historiska

institutionen, Univ.

- 2014. En feodal revolution i Sverige

och frågan om stora och små gårdar. I:

Karsvall, Olof. Jupiter, Kristofer (red).

Medeltida storgårdar : 15 uppsatser om

ett tvärvetenskapligt forskningsproblem.

Uppsala: Textgruppen i Uppsala AB, 9-

21.

Lindqvist, Anna-Karin. Ramqvist,Per H.

1993. Gene: en stormansgård från äldre

järnålder i Mellannorrland. Umeå:

Prehistorica.

Norberg, Andreas. 2008. Husby i

Österåker: särskild arkeologisk

undersökning av del av boplats RAÄ

209:2 vid Husby, Österåkers socken och

kommun, Uppland. Stockholm:

Stockholms läns museum.

Nylén, Alexandra. Söderberg, Bengt. 2009.

Huseby i Värend: gårdsbebyggelse från

järnålder och historisk tid : Småland,

Skatelövs socken, Huseby 1:1, RAÄ 437,

Alvesta kommun : dnr 423-1660-2008

:Arkeologisk slutundersökning. Bilagor

1-10. Lund: UV Syd,

Riksantikvarieämbetet.

Tillgänglig på internet:

http://kulturarvsdata.se/raa/samla/html/4

939

55

Olausson, Michael (red). 2000. En bok om

husbyar. Stockholm:

Riksantikvarieämbetet.

Pettersson, Jonatan. 2000. Husabyarna – en

kritisk forskningsöversikt. I: Olausson,

Michael (red). En bok om husbyar.

Stockholm: Riksantikvarieämbetet, 49-

63.

Pipping, Rolf. 1926. Kommentar till

Erikskrönikan. Helsingfors: Svenska

litteratursällskapet i Finland.

Qviström, Linda. 2007. Från långhus till

stuga: medeltida byggnadslämningar

vid E4-undersökningarna. I: Göthberg,

Hans (red). Hus och bebyggelse i

Uppland : delar av förhistoriska

sammanhang, Uppsala:

Riksantikvarieämbetet, 219-231.

Ramqvist, Per H. 1992. Building

Traditions in Northern and Northeasten

Europe during the Iron Age. I: Hårdh,

Birgitta & Werbart, Bozena (red).

Contacts across the Baltic Sea: during

the Late Iron Age (5th-12th centuries) :

Baltic Sea Conderance, Lund October

25-27, 1991 Lund: Univ.

Rosén, Jerker. 1966. Samhället vid 1100-

talets början. I: Carlsson, Sten. Cornell,

Jan & Grenholm, Gunvor (red). Den

svenska historien. 1, Forntid, vikingatid

och tidig medeltid till 1319. Stockholm:

Bonnier.

Rundquist, Bengt. Arfvidsson, Jocke.

2006. Järvafältets Runristningar.

Järvabygd special nr 3, 7-38.

Schück, Henrik. 1914. Uppsala öd.

Uppsala: Almqvist & Wiksells

Boktryckeri AB.

Steinnes, Asgaut (red.). 1955. Historisk

tidsskrift. Lev. 4, Husebyar. Oslo:

Universitetsforl.

Ståhle, Carls Ivar. 1946. Studier över de

svenska ortnamnen på –inge: på

grundval av undersökningar i

Stockholms län. Diss. Stockholm :

Högsk.

Theliander, Claes. 2000. ”Huseby-

problemet” – igen-... I: Olausson,

Michael (red). En bok om husbyar.

Stockholm: Riksantikvarieämbetet, 167-

176.

Vikstrand, Per. 2013. Järnålderns

bebyggelsenamn: om

bebyggelsenamnens uppkomst och ålder

i Mälarlandskapen. Uppsala: Institutet

för språk och folkminnen.

Wennerlund, Jessica. 2003. Huseby

medeltida bytomt och dess föregångare

från yngre järnåldern: Huseby,

Skatelövs socken, Alvesta kommun :

arkeologisk förundersökning. Växjö:

Smålands museum.

Wessén, Elias. Jansson, Sven B. F. (red.)

(1940-1943). Sveriges runinskrifter. Bd

6, Upplands runinskrifter, D. 1.

Stockholm: Almqvist & Wiksell

international.

Wijkander, Keith. 1983. Kungshögar och

sockenbildning – studier i

Södermanlands administrativa

indelning under vikingatid och tidig

medeltid. Diss. Stockholm : Univ.

Wranning, Per. 1999. Sydhalländska

trelleborgshus – lokala variationer av ett

senvikingatida byggnadsskick. I:

Artelius, Tore. Englund, Eva. Ersgård,

Lars (red). Kring västsvenska hus –

56

Boendets organisation och symbolik i

förhistorisk och historisk tid. Göteborg:

Institutionen för arkeologi, Göteborgs

universitet, 27-50.

Elektroniska källor:

Värend. 2016. Nationalencyklopedin.

http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklo

pedi/lång/värend (hämtad 2016-05-30)