Lunds universitet

Sociologiska institutionen

”Everyone seems to be white…”En kritisk diskursanalys av begreppet expatriate i

en postkolonial kontext

Författare: Emma Dahlqvist

Kandidatuppsats: SOCK04, 15 hp

Internet

Vårterminen 2016

Handledare: Katarina Sjöberg

AbstractFörfattare: Emma Dahlqvist

Titel: ”Everyone seems to be white…” En kritisk diskursanalys av begreppet expatriate i en

postkolonial kontext

Kandidatuppsats: SOCK04, 15 hp

Internet

Handledare: Katarina Sjöberg

Sociologiska institutionen, vårterminen 2016

Expatriate är en gränsöverskridande identitet i dagens globala samhälle som förknippas med en tillfällig arbetsposition utomlands. Den kritik som riktats mot begreppet, att det är ett begrepp reserverat för Vita västerlänningar, går i linje med en postkolonial teoretisk strävan att problematisera de begrepp och språkliga gränsdragningar som används i den globala diskursen.

Uppsatsens syfte är att analysera de diskurser som finns gällande begreppet expatriate i en postkolonial kontext. Detta för att uppmärksamma de kategorier som samverkar till att upprätthålla postkoloniala maktrelationer och på så sätt verka för förändring. Empirin utgörs av sju intervjuer med sammanlagt åtta personer som på olika sätt kan sättas i relation till begreppet expatriate. Analysen utförs med kritisk diskursanalys som teori och metod samt en postkolonial teoribildning som kompletterande teoretisk ansats.

Diskursanalysen visar två diskurser: den denotativa, färglösa diskursen samt den konnotativa, Vita diskursen. De faktorer som verkar inkluderande för att innefattas av begreppstillhörigheten expatriate är ’tillfällig migration’, främst för att ’arbeta’ och ’tjäna mer pengar’ än hemma. Det som skiljer den denotativa och konnotativa diskursen är ’Vithet’ som inkluderande faktor för den konnotativa diskursen samt att ’en ökad inkomst’ ersätts av en ’upplevd höginkomstklass’. Den sociala kod som möjliggör den konnotativa diskursens gränsdragning till andra kategorier tolkas därmed ur ett postkolonialt perspektiv där det dominerande sättet att se på ’the West and the Rest’ blir tydligt. Begreppet expatriate och den transivitet som visas till tidigare kolonialstyre samt Ras och Vithet upprätthåller maktrelationer som baseras på bland annat just hudfärg, Ras och klass även efter avkolonialisering och självständighet. Den hegemoni som går att urskilja i den konnotativa diskursen visar även hur en rasmaktsordning, där Vithet överordnas, upprätthålls genom social praktik.

Nyckelord: expatriate, postkolonialism, kritisk diskursanalys, Vithet, Malaysia

InnehållsförteckningINLEDNING......................................................................................................................................1

SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR.................................................................................................................1

METODOLOGISK OCH TEORETISK FÖRANKRING..............................................................................................1

UPPSATSENS DISPOSITION........................................................................................................................2

AVGRÄNSNINGAR....................................................................................................................................2

CENTRALA BEGREPP................................................................................................................................2

TIDIGARE FORSKNING.....................................................................................................................3

TEORETISK FÖRANKRING................................................................................................................5

KRITISK DISKURSANALYS...........................................................................................................................5

Två dimensioner för kritisk diskursanalys......................................................................................6

Tre dimensioner för analys av den kommunikativa händelsen......................................................6

Ideologisk praktik...........................................................................................................................7

Hegemoni och antagonism............................................................................................................8

POSTKOLONIALISM..................................................................................................................................8

Ras och klass som stratifieringsfaktorer........................................................................................9

METODER FÖR ARBETET................................................................................................................10

SAMTALSINTERVJUER FÖR BEGREPPSUTVECKLING........................................................................................10

Transkribering och urval av text för analys..................................................................................11

VERKTYG OCH METODER FÖR KRITISK DISKURSANALYS..................................................................................12

FORSKNINGSETIK...................................................................................................................................13

REFLEXIV OBJEKTIVITET, TROVÄRDIGHET OCH PÅLITLIGHET............................................................................13

ANALYS.........................................................................................................................................15

TVÅ DISKURSER GÄLLANDE EXPATRIATE.....................................................................................................15

Den färglösa, denotativa diskursen.............................................................................................15

Den Vita, konnotativa diskursen..................................................................................................16

DEN KONNOTATIVA, HEGEMONISKA DISKURSEN..........................................................................................18

SOCIAL PRAKTIK OCH POSTKOLONIAL IDEOLOGI...........................................................................................21

KONKLUSION................................................................................................................................24

LITTERATURFÖRTECKNING............................................................................................................26

BILAGA 1. TRANSKRIBERINGSTECKEN............................................................................................28

InledningMobiliteten i det globala samhället innebär förflyttningar över nationella gränser, en modern

och globaliserad form av diaspora, som skapar gränsöverskridande identiteter (Sassen, 2012;

Brah, 1996). Detta arbete undersöker begreppet expatriate, vilket är ett exempel på en sådan

gränsöverskridande identitet som figurerar tillsammans med exempelvis immigrant och

gästarbetare. Mobilitet kan ses som den främsta stratifieringsfaktorn i dagens samhälle där det

avgörande är just vilken möjlighet människor har att utnyttja den rörlighet de förfogar över

och välja deras geografiska läge (Bauman, 2000). Paulina de los Reyes, professor i ekonomisk

historia, poängterar därför vikten av att ”problematisera de begrepp och världsbilder som

används för att beskriva omvandlingen av det globala landskapet” (de los Reyes 2012:11).

Därmed ser jag en kritisk diskursanalys av begreppet expatriate i en postkolonial kontext som

motiverat för att uppmärksamma de kategorier som samverkar till att upprätthålla

postkoloniala maktrelationer och på så vis verka för förändring.

Syfte och frågeställningarSyftet är att analysera de diskurser som finns gällande expatriate i en postkolonial kontext

eftersom ”den västerländska ’expat-tillvaron’ […] är inte väsensskild från tidigare vit närvaro

i utomeuropeiska länder” (Lundström 2010:28), det vill säga den koloniala närvaron (Cohen

1977). Detta leder fram till följande frågeställningar:

Vilka diskurser går att urskilja gällande begreppet expatriate?

Vilka faktorer verkar inkluderande och exkluderande för begreppstillhörigheten?

På vilket sätt går det att förstå begreppet expatriate genom ett postkolonialt

perspektiv?

Metodologisk och teoretisk förankringArbetet bygger på kritisk diskursanalys som både teori och metod. Det empiriska materialet

utgörs av sju transkriberade intervjuer med sammanlagt åtta personer, som på olika sätt kan

sättas i relation till begreppet expatriate. Diskurserna i det empiriska materialet analyseras

utifrån tre dimensioner: text, diskursiv praktik samt social praktik. En analys av den sociala

praktiken kräver en kompletterande sociologisk teori (Fairclough 1992) och för detta används

postkolonial teoribildning.

1

Uppsatsens dispositionInledningsvis ges en överblick över tidigare studier för att sätta detta arbete i ett sociologiskt

sammanhang och ge en bakgrundsförståelse för begreppet expatriate. Därefter redogör jag för

den teoretiska ansatsen för att sedan diskutera det metodologiska tillvägagångssättet. Dessa

kapitel ligger till grund för analysen och arbetet avslutas med en konkluderande diskussion.

AvgränsningarDet finns ett stort antal populärvetenskapliga artiklar gällande begreppet expatriate

tillgängliga via internet som tillsammans kan visa ett flertal olika diskurser. Jag har dock valt

att inte låta artiklar utgöra analysunderlag. Detta eftersom det socialkonstruktionistiska

perspektivet1, som ligger till grund för diskursanalysen, betonar att historiska och kulturella

specifika kontexter skapar olika förståelser. Genom en tydlig avgränsning gällande tid och

plats riskerar jag att alternativa diskurser inte blir synliga. Samtidigt möjliggör det en djupare

analys av de diskurser jag finner. Därför avgränsas det empiriska underlaget för denna

undersökning till intervjuer med personer som är bosatta i Meru, som är ett distrikt i

Malaysias fjärde största stad Ipoh, under våren 2016.

Centrala begreppI detta avsnitt definieras fem begrepp som jag inledningsvis anser är viktiga att klargöra

eftersom de kan tolkas på skilda sätt av olika individer.

Begreppet expatriate, ofta förkortat ’expat’ i både tal och skrift, kommer från det

latinska ’ex’ (out of) och ’patria’ (country, fatherland). En bokstavstolkning är att det rör sig

om en person som är tillfälligt eller permanent bosatt i ett annat land än där personen har sitt

medborgarskap, likvärdigt med begreppet invandrare. I vardagligt tal fungerar begreppet som

en benämning på en professionell yrkesarbetare placerad utomlands av ett företag (Cohen

1977).

Tvillingbegreppen Ras2 och Vithet kan ses som två kontroversiella begrepp i en svensk

kontext. Jag vill därför poängtera att jag i samsyn med Tobias Hübinette, forskare i kritiska

ras- och vithetsstudier, inte avser biologiska kategorier baserade på exempelvis fenotyp. Ras

och Vithet ska förstås som historiskt och socialt skapade kategorier som upprätthålls

performativt på liknande sätt som genus (Hübinette et al. 2013). 1 Se Burr (1995) för en redogörelse av de socialkonstruktionistiska premisserna för diskursanalys. 2 För att inte verka för en normalisering av begreppen kommer jag i arbetet skriva Ras och Vithet med inledande

versal för att poängtera att det är sociala och historiska konstruktioner.

2

I dagligt tal kopplas ofta ideologi till ett politiskt ställningstagande i betydelsen av en

samling av uppfattningar, en livåskådning eller övertygelse, av hur samhället ska organiseras

och styras. Exempel på sådana ideologier är nationalism, liberalism och socialdemokrati. I

detta arbete används ideologi som ett begrepp för en samling av uppfattningar som involverar

maktstrukturer och hur detta tankemönster ligger bakom olika handlingsmönster.

Postkolonialism är ett vetenskapsfält som syftar till att belysa kolonialismens globala

kvarvarande effekter i det nutida samhället. Under arbetets gång har begreppet

postkolonialism visat sig vara ett begrepp som gärna kopplas till ett tillstånd som följer och är

skiljt från kolonialism. Ett exempel är när kolonialism kopplas till tiden då Malaysia var en

brittisk koloni och att självständigheten 1957 ses som tiden då Malaysia gick in i en

postkolonial era. Betydelsen av prefixet ’post’ ska inte förstås som något som signalerar ett

fristående ’efter’ utan något som belyser den inverkan tidigare kolonialism fortfarande har.

Tidigare forskningEric Cohen (1977), professor i sociologi, menar att expatriates blivit negligerade i

sociologiska och antropologiska undersökningar. Istället fokuserar dessa undersökningar ofta

på minoritetsgrupper och särskilda etniska grupper; grupper som sällan definieras som Vita.

Expatriate definierar han som ”voluntary, temporary migrants, mostly from affluent

countries” (Cohen 1977:6), vilka immigrerar på grund av ’business or pleasure’. Från

begreppet exkluderar han, vilket han uttryckligen säger kan vara på godtyckliga grunder

(Cohen 1977), bland annat ’migrant labourer’. Att ställa expatriates mot ’minoritetsgrupper

och särskilda etniska grupper’ utan att definiera dessa grupper och samtidigt mena att

ursprungslandets ekonomiska ställning spelar roll för om en person ska kategoriseras som

expatriate eller inte, anser jag visar tydliga tendenser på en eurocentrisk diskurs.

Denna diskurs blir tydligare när Cohen (1977) redogör för den utmärkande

’enviromental bubble’ som finns runt gruppen expatriates för att skydda dem från det

främmande. Denna rumsliga och mentala sfär ser Cohen som ett resultat av två faktorer: det

obestämda och tillfälliga gällande tid samt den priviligierade status expatriates har i samhället.

Den priviligierade status som tillskrivs expatriates skiljer sig markant från andra grupper av

migranter och minoriteter, och har delvis en historisk förklaring. Cohen skriver: ”in many ex-

colonial countries the white [min kursivering] expatriates inherited a lofty elite status from

their colonial predecessors” (Cohen 1977:19f) och poängterar att den tillskrivna statusen är

oberoende av den roll den individuella expatriaten har i dag. Andra förklaringar till den

3

priviligierade ställningen menar han är en ofta markant högre inkomst än icke-expatriates

samt att det ofta tillkommer ett förmånspaket. Följden av detta blir att ”ordinary people, who

do not stand out at home, suddenly come to entertain a status in the host society, owing to

colour of skin, or to their role” (Cohen 1977:23). De något godtyckliga grunder som

exkluderar ’migrant labourer’ blir därmed mindre godtyckliga. Genom att uppmärksamma

den priviligierade status som tillskrivs kategorin expatriates kopplas begreppet tydligare till

arbete genom inkomst och förmånspaket. Samtidigt skapas en skiljelinje till ’migrant

workers’ genom att uppmärksamma den roll Vithet har för den priviligierade positionen.

Även om Cohen (1977) nämner Vithet i sin studie så fokuseras eller problematiseras

inte relationen som finns till begreppet expatriate. Denna relation är tydligare i den studie

Catrin Lundström (2010), docent i sociologi, gjort av svenska, Vita migrantkvinnor i USA

och Singapore. De svenska kvinnor som vid studiens genomförande befann sig i Singapore

tillskrivs kategorin expatriate utifrån Cohens definition. Lundström beskriver kvinnornas

umgänge som ”ett slags geo-diskursiv konstruktion där identitetspositioner som svensk, vit,

europé och västerländsk var sammanvävda i varandra och med kategorin expats” (Lundström

2010:36). Även Katarina Mattsson (2005), lektor i genusvetenskap, redogör för hur

exempelvis begreppen Vit, europé och västerlänning används som synonymer inom en

kolonial diskurs. Mattsson skriver:

Som norm har vithet och de närliggande begreppen europé, modern, kristen och västerlänning haft en verkningskraft och räckvidd som inte kan likställas med någon annan normativ beteckning. Det hänger samman med kolonialismens maktordning och de förutsättningar för vithet som en globalt närvarande norm och maktposition som kolonialismen skapade. Vithet är än idag förknippat med globala fördelar och privilegier. (Mattsson, 2005:144)

Samtidigt som dessa kategorier ses som tätt sammankopplade och i viss mån som synonymer,

visar Lundström (2010, se även Frankenberg 1993) att de privilegier som är kopplade till

dessa kategorier inte är lika uttalade. I den mån privilegier uppmärksammades sågs de mer

som kopplat till individen istället för en maktstruktur, vilket är ett resultat av att tillhöra

normen. Mattsson (2005) poängterar att hon inte ser svenskhet och Vithet som synonymer i

sin rapport utan att hon fokuserar på samspelet mellan dessa kategorier. På samma sätt menar

jag att tidigare sociologisk forskning gällande expatriates motiverar att samspelet mellan

expatriates och Vithet fokuseras och problematiseras genom en kritisk diskursanalys för att

visa hur makt utövas genom språket och hur detta kan förändras.

4

Teoretisk förankringDen teoretiska förankringen i detta arbete utgörs av kritisk diskursanalys med viss

begreppsutveckling från Ernesto Laclau och Chantal Mouffe (2001), professorer inom

statsvetenskap, samt postkolonialism som kompletterade teoribildning. Den kritiska

diskursanalysen ses som kritisk eftersom den synliggör hur diskurser upprätthåller ojämlika

maktförhållanden och kan därmed även verka till förändring (Fairclough 1992), vilket andra

teoribildningar inom diskursanalys kan kritiseras för att sakna. Samma kritiska perspektiv

finns inom den postkoloniala teoribildningen som syftar till att ifrågasätta den dominerande

diskursen gällande ’the West and the Rest’ (Young 2003).

Kritisk diskursanalysNorman Fairclough (1992), professor i lingvistik, ser diskurs som en språklig, social handling

som både är konstituerad och konstituerande. Detta innebär att diskursen ”inte bara bidrar till

att forma och omforma sociala strukturer utan speglar dem också” (Winter Jørgensen &

Phillips 2000:68). Fairclough (1992) menar vidare att diskursen konstruerar sociala

identiteter, sociala relationer samt kunskapssystem. Olika diskurser skapar och positionerar

därmed olika subjekt och det är dess sociala effekter som den kritiska diskursanalysen syftar

till att visa och analysera.

Subjektens uppdelning i olika kategorier sker genom att ställa kategorierna mot

varandra. Kategorierna får därmed sin betydelse genom att visa vad de inte är. Det finns även

en allmänt spridd tendens till att vi i dagens samhälle kategoriserar människor efter vad de är

istället för vad de gör (Burr 1995). Hur vi talar om expatriates skapar en gemensam kunskap,

en sanning, om vad eller vem begreppet innefattar. De exempel på transnationella kategorier

som Avtar Brah (1996), professor i sociologi, redogör för: expatriate, immigrant och

gästarbetare, går därmed att skiljas från varandra genom vad de är och inte genom vad de gör.

Samtliga tre kategorier handlar om människor som mer eller mindre permanent förflyttar sig

över nationsgränser; men en expatriate ’är inte’ en immigrant eller gästarbetare. Därmed blir

det tydligt att det är något annat än migrationen som utgör grunden för särskiljning.

Denna kategorisering av människor är inte slumpmässig utan hör samman med hur

samhället är organiserat (Burr 1995 samt Fairclough 1992). Det innebär att i ett samhälle där

dessa tre olika kategorier på människor finns, finns även en särskild kulturell kod som

möjliggör uppdelningen. Den socialkonstruktionistiska ansatsen för den kritiska

5

diskursanalysen blir därmed ett verktyg för att identifiera kategorierna på individnivå samt

synliggöra vilka strukturer i samhället som möjliggör denna kategorisering.

Två dimensioner för kritisk diskursanalys

En kritisk diskursanalys enligt Fairclough (1992) fokuserar på två dimensioner: den

kommunikativa händelsen samt diskursordningen. Den kommunikativa händelsen i denna

undersökning utgörs av intervjuer. Den övergripande diskursordningen som visar sig i

empirin kategoriserar jag som ’diskurser om transnationella identiteter’ där just expatriate,

immigrant och gästarbetare tillsammans figurerar som olika diskurser. Eftersom syftet med

detta arbete är att kritiskt granska begreppet expatriate fokuserar jag på den kommunikativa

handlingen och därmed behandlas den övergripande diskursordningen inte mer ingående.

Tre dimensioner för analys av den kommunikativa händelsen

Den kommunikativa händelsen består av tre dimensioner som relaterar till varandra: textens

lingvistiska uppbyggnad, den diskursiva praktiken samt den sociala praktiken (Fairclough

1992). Analysen av texten3 fokuserar på språkbruket, vilka ord som används och på vilket sätt

det framförs. Analysen av den diskursiva praktiken tar fasta på hur diskurser produceras,

konsumeras och reproduceras. Därigenom kopplar den diskursiva praktiken språkbruket till

den sociala praktiken. Den sociala konstruktionen av expatriate innebär reella sociala

konsekvenser och därmed måste diskursen även analyseras i en social kontext. För en analys

av den sociala praktiken, det vill säga diskursen i en social kontext, är ideologi och hegemoni

två centrala begrepp (Fairclough 1992); vars betydelse jag ser mer som en teoretisk

utgångspunkt än metodologiskt val, och därför redogör jag för dessa begrepp redan i detta

teoriavsnitt.

Genom textanalysen beskrivs vilket språkbruk som används gällande expatriates i det

empiriska materialet. En viktig premiss för textanalysen är att ord är tecken som består av två

delar: uttryck och innehåll. Kombinationen av uttrycket och innehållet utgör tecknet och

denna kombination anser Ferdinand de Saussure, strukturalistisk lingvist är godtycklig

(genom Hall 1997). Roland Barthes, semiotiker och lingvistiker, utvecklade detta resonemang

genom att tala om tecknets denotativa och konnotativa innebörd. Den denotativa innebörden

är beskrivande och en hög grad av konsensus finns. Den konnotativa innebörden är tolkande

och påverkas av den sociala kontexten. Kopplingen mellan den denotativa och konnotativa

innebörden är inte godtycklig, utan det det finns en socialt motiverad anledning till att

3 Fairclough (1992) använder text i en diskursanalytisk betydelse som även innefattar tal.

6

kombinera ett uttryck med en betydelse. Detta medför även att den konnotativa innebörden

uppvisar ”fragment av ideologier [egen översättning]” (Barthes 1967:91-2 genom Hall 1997.)

Detta resonemang ser jag som en av anledningarna till att en lingvistisk textanalys inte är

tillräcklig för att visa på diskursens påverkan i samhället (Fairclough 1992). Jag tolkar det

även som en av anledningarna till att Fairclough (1992) menar att en kompletterande teori

krävs för analys av den sociala dimensionen. För detta arbete är det en postkolonial

teoribildning som utgör den kulturella kod som krävs för att kunna tolka begreppet expatriates

konnotativa innebörd.

Ideologisk praktik

Diskurs blir en form av ideologisk praktik genom att fungera som ett system av idéer som

”naturalizes, sustains and changes significations of the world from diverse positions in power

relations” (Fairclough 1992:67). En viktig effekt av ideologiska diskurser är därmed att de

verkar interpellerande och bidrar på så sätt till att skapa olika subjekt inom maktrelationer.

Interpellation går att förstå utifrån Burrs (1995), lektor i psykologi, retoriska fråga ’vad är det

som gör att vissa kategorier fastnar på vissa människor?’. När en subjektskategori ’fastar’ på

en person är denna person interpellerad av den subjektspositionen i diskursen. De ideologier

som finns i diskurser blir mest effektiva när de är naturaliserade och ses som självklar

’kunskap’ på samma sätt som ’sunt förnuft’ (Fairclough 1992). Fairclough menar att ”when

constrasting discoursive practices are in use in a particular domain (…), the likelihood is that

part of that contrast is ideological” (Fairclough 1992:88). Genom att uppmärksamma dubbla

och motstridiga interpellationer är det möjligt att öka medvetenheten för de ideologiska

effekterna och samtidigt verka för förändring (Fairclough 1992).

För detta arbete är det intressant att se vad det är som gör att subjektspositionen

expatriate interpelleras av vissa personer och inte av andra, samt hur naturaliserad den

bakomliggande ideologin är. Med andra ord: vad är det som gör att vissa personer

kategoriseras som expatriates och hur självklar är denna kategorisering? Det empiriska

materialet visar även exempel på hur motstridiga interpellationer uppstår mellan olika

diskurser och gör det därmed även möjligt att urskilja ett ideologiskt motiv. Även här fungerar

postkolonialismen som ett kompletterade teoretiskt ramverk för att belysa i vilken mån den

koloniala och postkoloniala ideologin påverkar dagens diskurs gällande expatriates.

7

Hegemoni och antagonism

Fairclough definierar hegemoni som ”leadership as much as domination across the economic,

political, cultural and ideological domains of a society (…) [and] (…) is never achieved more

than partially and temporarily” (Fairclough 1992:92). Detta partiella och temporära gällande

hegemonibegreppet blir än tydligare när hegemoni beskrivs som ”svaret på en kris (…).

Hegemonibegreppet (…) hänvisar en sorts kontigent ingripande som krävs eftersom det som

skulle varit [normalt] hamnat i kris eller kollapsat.” (Laclau & Mouffe 2001:41) Laclau och

Mouffe (2001) använder sig av begreppet antagonism för en diskurskonflikt som innebär

motstridiga interpellationer. Ett exempel på en motstridig interpellation är när

subjektspositionerna expatriate och immigrant kopplas till en och samma person, förutsatt att

den konnotativa innebörden av begreppen inte går att kombinera. Med andra ord: när det inte

är möjligt att ’vara’ både expatriate och immigrant samtidigt. En hegemonisk intervention är

det kraftfulla ingripande som innebär lösningen på antagonismen (Laclau 1993b:282f genom

Winter Jørgensen & Phillips 2000) och därmed lämnar endast en möjlig subjuktspostion.

Denna kraft tolkar jag på liknande sätt som det Fairclough benämner ’som grad av kraft i

yttrande’ i en analys av texten och den diskursiva praktiken (jmf Fairclough 1992). Därmed är

hegemonibegreppet ett användbart verktyg för analysen av de diskursiva praktiker som

innebär motstridiga interpellationer. Hegemonibegreppet fungerar både som en teoretisk

grund och ett verktyg för att analysera i vilken mån en diskurs gällande expatriates är

naturaliserad och ses som generellt accepterad genom en kulturell hegemoni, samt vilka

diskursiva händelser som utmanar hegemonin.

PostkolonialismPostkolonialism är en kritisk och ideologisk teoribildning som syftar till att ifrågasätta den

dominerande diskursen gällande ’the West and the Rest’. Denna diskurs anses härstamma från

den europeiska kolonialisationen där 90% av världen låg under europeisk makt. Den

europeiska makten rättfärdigades genom en dåtida antropologisk teoribildning som bland

annat utgick från rasmässiga skillnader där ’the rest’, de Andra, återgavs som ”inferior,

childlike, or feminine, incapable of looking after themselves” (Young 2003:Xiv, se även

Loomba 2005). Stuart Hall, kulturteoretiker och sociolog, poängterar att diskursen gällande

’the West and the Rest’ är en historisk konstruktion, inte en geografisk, som skapar ”a certain

kind of knowledge about a subject and certain attitudes towards it. In short, it functions as an

ideology.” (Hall 1992:186). Avkolonialisering och självständighet innebär inte att makten från

8

väst samtidigt försvinner; maktrelationerna mellan de styrande och de styrda länderna kan

fortgå. Ania Loomba, litteraturprofessor, menar att synliggörandet av denna befrielseprocess

och de olika uttryck den tar är styrkan med begreppet ’postkolonial’ (Loomba 2005). Fokus

för den postkoloniala teoribildningen kan sägas vara:

hur företeelser kopplade till etnicitet, kultur, ras, kön och klass skapas, hur de upprätthålls och även hur de reproduceras. Detta är alltid intimt förbundet med makt, rätten att definiera och möjlighetsvillkor i samhället. Syftet är sedan att problematisera och förändra de konstruktioner man finner. (Wikström 2009:62)

Denna maktaspekt är även framträdande i exempelvis de språkliga gränsdragningar som den

postkoloniala teoribildningen syftar till att problematisera (Molina & de los Reyes 2006).

de los Reyes riktar kritik mot globaliseringsdiskursen vilken hon menar ”håller tyst om

de våldsamma historiska omständigheter” (de los Reyes 2012:12) som möjliggjort

modernitetens globalisering. Hon förespråkar istället ett postkolonialt perspektiv som

erkänner de former av dominans som går att härleda till kolonialismen. Postkolonialism kan

därmed ses som en aktivism som utmanar den ojämlikhet som utspelar sig i tiden efter

kolonialismen (Young 2003). En väsentlig del av detta handlar om att ”synliggöra rasismens

centrala roll i skapandet av ett globalt privilegiesystem och dess fundamentala betydelse för

upprätthållandet av ojämlika levnadsförhållanden” (de los Reyes 2012:15).

Ras och klass som stratifieringsfaktorer

Ett postkolonialt perspektiv innebär för detta arbete att analysen av begreppet expatriate

problematiserar samt utmanar de gränsdragningar som begreppet skapar till andra kategorier.

I empirin för detta arbete består dessa kategorier främst av Ras och klass; vilket även Frantz

Fanon, psykiatriker och filosof, menar är de främsta stratifieringsfaktorerna i en kolonial

kontext (Fanon 2012). Dessa gränsdragningar går även att se i kritiken som riktas mot

begreppet expatriate, att det är ett begrepp reserverat för vita västerlänningar (Koutonin

2015). Även tidigare vetenskapliga studier (Lundström 2013, Mattsson 2005 samt Cohen

1977) stöder, som jag tidigare visat, uppfattningen att expatriates tenderar att fungera som en

form av synonym till ’Vit västerlänning’.

Begreppet Ras ersätts ofta med etnicitet i dagens svenska samhälle (Hübinette et al.

2012); vilket i sig kritiseras för att negligera den bakomliggande ideologin och osynliggör den

rasifieringsprocess som exempelvis gör att olika grupper av invandrare diskrimineras på

skilda sätt (Molina & de los Reyes 2006). En av de risker som finns med att använda

begreppet Ras som analysbegrepp är att det kan bidra till att reproducera och förstärka

rasmässiga skillnader (Loomba 2005). Ras är ändock ett begrepp som är väl etablerat inom

9

postkolonial teori och kritiska vithetsstudier där begreppet bland annat syftar till att

synliggöra den maktstruktur som skapat, och fortfarande skapar, reella konsekvenser för

människor (Loomba 2005 samt Hübinette et al., 2012). Vithet är ett begrepp som, på liknande

sätt som Ras, tenderar att sammanblandas och ersättas med begreppet etnicitet. Att Vithet inte

synliggörs, utan är ’en färg utan färg’, gör den också svår att undersöka och analysera.

Samtidigt är Vithet en priviligerad färg som kan ses som ”en uppsättning osynliga hjälpmedel

som fungerar i alla sammanhang” (Habel 2012:55). Ras och Vithet är nödvändiga analytiska

begrepp för detta arbete av tre anledningar. För det första är det begrepp som används i den

teoretiska förankring jag har för undersökningen. För det andra anser jag att begreppen är

nödvändiga för att ”synliggöra ett normsystem som reglerar relationerna mellan olika raser,

där vithet skapas som den privilegierade och överordnade positionen” (Hübinette et al.

2012:16). För det tredje ser jag begreppen som väsentliga för den metod undersökningen

bygger på eftersom intervjupersonernas svar både explicit och implicit talar om Ras och

Vithet.

Metoder för arbetetI detta avsnitt redogör jag för de metodologiska aspekterna av den kritiska diskursanalysen

samt av samtalsintervjuer som insamlingsmetod för det empiriska underlaget. Därefter följer

en diskussion gällande etiska övervägningar och avsnittet avslutas med en diskussion gällande

pålitlighet, trovärdighet och reflexiv objektivitet.

Samtalsintervjuer för begreppsutvecklingValet av just intervjuer som insamlingsmetod för det empiriska underlaget ser jag som

motiverat då det enligt Fairclough (1992) ger en möjlighet att visa i vilken mån

intervjupersonerna är medvetna eller ideologiskt involverade i en viss diskurs. För att

möjliggöra detta har jag använt mig av samtalsintervjuer; eftersom det är en intervjuform som

är lämplig när syftet är att synliggöra ett fenomen och bidra till begreppssutveckling

(Esaiasson et al. 2012). Det är även en intervjuform som tidigare använts i studier där Vithet

undersökts i en social kontext (Frankenberg 1993). Intervjuformen kännetecknas av en hög

grad av interaktion mellan forskare och intervjuperson (Esaiasson et al. 2012). Intervjuguiden

har därför bestått av endast tre frågor: ’what is the meaning of an expat?’, ‘do you consider

yourself as an expat?’ samt ‘do you think other people consider you as an expat?’. Utöver

dessa frågor har fokus legat på att följa upp intervjupersonernas svar och berättelser.

10

De personer jag intervjuat har jag kontaktat genom mitt personliga nätverk,

internationella skolan, i grannskapet samt genom vänners bekanta. Deltagarna består av

’människor i särskild relation till den sociala praktiken’ (jmf Fairclough 1992) och innefattar

både individer som kan kategoriseras som expatriates samt individer som av olika anledningar

kan anses falla utanför detta begrepp.

Att begreppet expatriate har kritiserats för att utesluta icke-Vita kroppar gör att just

valet av kroppar varit relevant i urvalet av intervjupersoner. Bland intervjupersonerna finns

sex olika nationaliteter och de kategoriserar sig utifrån fem olika Ras-tillhörigheter inkl

’other’ och ’mixed’. Jag vill poängtera att jag inte menar att kropp och individ går att

jämställas med varandra. Det är inte heller individerna i sig som varit intressanta för

undersökningen utan de olika perspektiv de kan tillföra genom olika erfarenheter. Jag har

utgått ifrån kroppsliga kategorier som urvalskriterier utifrån tanken att en man har svårt att

redogöra för de erfarenheter en kvinna kan ha på grund av sitt kön på samma sätt som en

Färgad kropp kan ha helt andra erfarenheter än en Vit kropp. Eftersom klass och inkomst är

starkt kopplat till begreppet expatriate har jag strävat efter en mångfald även gällande detta:

månadsinkomsten bland de intervjuade sträcker sig mellan ca 1 700 MYR och 23 000 MYR4.

Det slutgiltiga valet av åtta intervjupersoner utgick från målsättningen att uppnå en teoretisk

mättnad, vilket innebär att när det inte framkom några nya perspektiv gjordes inte heller några

fler intervjuer.

Transkribering och urval av text för analys

Den transkriberingsmodell5 jag har använt mig av för intervjuerna visar förutom turtagning,

pauser och tystnader, vilket ses som ett minikrav (Fairclough 1992), bland annat även

betoningar och förlängningar av ljud. Detta eftersom att det varit relevant för forskningssyftet

utifrån de verktyg jag har valt för analysen (se nästa avsnitt). De utdrag jag har valt för analys

har jag valt genom att se i vilken mån de påvisar interdiskursivitet och kriser, eller inte gör

det. Kris definieras i denna kontext som där något går fel, där det krävs upprepning eller

förändring av talet, tystnader samt tvekan (Fairclough 1992).

4 Minimilönen i Malaysia 2016 ligger på 1000 MYR men gäller inte för domestic servants. (Trading economics

2016)5 Bilaga 1

11

Verktyg och metoder för kritisk diskursanalysDen kritiska diskursanalysen innehåller olika verktyg för att analysera de tre dimensionerna

av den kommunikativa handlingen. Det urval av verktyg som jag har gjort för denna

undersökning presenteras nedan under respektive dimension som de belyser.

För den diskursiva praktiken har jag i analysen fokuserat på ’interdiskursivitet’, ’grad av

kraft i yttranden’ samt ’villkor för den diskursiva praktiken’. Interdiskursivitet syftar till att

belysa vilka diskurser texten bygger på, och hur detta sker (Fairclough 1992). Detta verktyg

har används för analysera om texterna i empirin bygger på olika diskurser och i så fall vilka

och därmed uppmärksamma kriser. Villkor för den diskursiva praktiken undersöker de sociala

praktiker som produktionen och konsumtionen sker genom. Detta begrepp kan därmed visa de

eventuellt utmärkande faserna i textproduktionen (Fairclough 1992).

För analys av texten har jag fokuserat på begreppen ’transivitet’ och ’modalitet’ för att

undersöka hur diskurserna tar ett textuellt uttryck. Transivitet visar hur händelser och

processer binds samman, eller inte gör det, till särskilda subjekt eller objekt och visar därmed

bland annat diskursens ideationella funktioner (Fairclough 1992). Ett exempel på detta är hur

Cohen binder samman begreppet expatriates med ’affluent countries’ vilket jag anser visar en

eurocentrisk diskurs och ideologi. Modalitet visar talarens grad av instämmande och kan

analyseras genom de modala hjälpverb som används (Fairclough 1992). Objektiv modalitet,

det vill säga när subjektet utesluts, visar på en hög grad av instämmande – en form av

’sanning’ som ofta innefattar en maktrelation. En subjektiv modalitet tydliggör att det är

talarens ståndpunkt som lyfts fram. En förändring av modalitet i texten kan därmed även visa

på en kris (Fairclough 1992). Detta innebär exempelvis att Cohens objektiva definition av

expatriate tolkas som en sanning med en hög grad av modalitet, vilken förändras när han

menar att uteslutningen kan uppfattas som godtycklig. Andra sätt att analysera graden av

modalitet är att observera intonationer och hedges i texten. En hedge är moderera påståendet

med ’typ’, ’liksom’ eller ’lite’. Intonation är en dröjande ton som skapar distans till påståendet

(Fairclough 1992). Eftersom Vithet ofta har en dold närvaro är det av stor vikt att

uppmärksamma just ”tystnader, glapp och omvägar i talet om ras” (Lundström 2010:31).

Syftet med att analysera den sociala praktiken är både att redogöra för hur den ser ut och

hur den är sammankopplad med och påverkas av den diskursiva praktiken (Fairclough 1992).

Detta analyseras genom ’ideologiska effekter av diskursen’ samt ’relationer mellan diskurser

samt hegemoni’, vilket jag redogjort för i samband med den teoretiska förankringen.

12

ForskningsetikSamtliga intervjupersoner informerades om uppsatsen allmänna syfte (att undersöka

begreppet expat och dess betydelse) samt att deras deltagande baseras på frivillighet och att de

haft möjlighet att dra sig ur innan, under och efter intervjun fram till dess att uppsatsen

publiceras. De har fått information om att jag att verkar för deras anonymitet genom att inte

berätta om deras medverkande samt inte röja personliga detaljer som kan kopplas till dem

som person. Jag har även informerat dem om att intervjuerna endast kommer vara underlag

för vetenskapliga studier. Slutligen har jag informerat om att uppsatsen skrivs på svenska men

att citat från intervjun kan skrivas på engelska då jag anser att en översättning kan riskera att

förvanska deras uttalande. Därmed anser jag att samtliga de fyra huvudkrav Vetenskapsrådet

ställer på humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning: informationskravet, samtyckeskravet,

konfidentialitetskravet och nyttjandekravet är uppfyllda.

Reflexiv objektivitet, trovärdighet och pålitlighetDetta avsnitt syftar till att redogöra för arbetets trovärdighet, pålitlighet och reflexiva

objektivitet. Inom en socialkonstruktionistisk teoretisk ansats är det inte möjligt att uppnå

objektivitet (Burr 1995). Målet med arbetet är inte att hitta fakta eller presentera en sanning

utan att visa en förklaringsmodell bland andra och förhoppningsvis även leda till en

förändring gällande ojämlika maktrelationer. Diskursen jag undersöker har skapats

gemensamt mellan mig som forskare och intervjupersonerna. Några av de kriser som visar sig

i diskursen hade eventuellt inte kommit fram utan mitt ingripande med frågor eller

påståenden. Detta arbete är därmed både en redogörelse för diskursen gällande expatriate i en

postkolonial kontext och samtidigt en del av konstruktionen av den.

Den förförståelse jag har gällande begreppet expatriate har självfallet varit avgörande

för mitt val av ämne, syfte och problemformuleringar till detta arbete. Sommaren 2013

flyttade jag till Malaysia tillsammans med min man som fått ett ’expat-kontrakt’. Detta var

första gången jag kom i kontakt med begreppet expatriate och min förståelse av begreppet har

kommit att förändrats under de senaste åren. Detta innebär även att min förförståelse inte bara

legat till grund för val och inriktning för detta arbete, utan är något som inverkat på hela

forskningsprocessen. Därmed ser jag även att risken att ”go native” har varit stor. Detta har

krävt en hög grad av medvetenhet genom hela forskningsprocessen för att hålla den

professionella distans som ett vetenskapligt perspektiv kräver. I detta har min handledare

13

Katarina Sjöberg, professor i sociologi, varit en ovärderlig hjälp genom att bidra till en

självmedvetenhet över de fördomar min förförståelse gett mig.

Eftersom diskursanalysen fokuserar på text och diskursen som analyseras skapats

gemensamt mellan mig som forskare och intervjupersonerna, har språkkunskaper varit en

kritisk punkt. Endast en av intervjupersonerna har haft kunskaper i svenska språket. Därav har

de resterande intervjuerna gjorts på engelska, vilket inte är mitt förstaspråk. I de fall

intervjupersonen haft engelska som förstaspråk har risken funnits att mina språkliga

kunskaper inte räckt till och att jag missförstått dem. För att undvika detta har jag bett be dem

förtydliga vid minsta misstanke att jag har missförstått. I de fall där intervjupersonen haft

engelska som andraspråk har å andra sidan risken funnits att deras språkkunskaper brister och

att de inte kunnat formulera sig som de önskat. I dessa fall har jag tagit fasta på att diskursen

skapas gemensamt och i största möjliga mån försökt undvika att jag projicerat mina tankar

eller förutfattade meningar på deras berättelser. I kombination med den maktasymmetri som

finns i en kvalitativ forskningsintervju, främst gällande forskarens tolkningsföreträde (Kvale

& Brinkmann 2014), ser jag detta som en kritisk punkt. I de intervjuer där intervjupersonen

kan ha ansetts exkluderad från expatbegreppet har även risken funnit att maktasymmetrin

blivit än större då jag kunnat kategoriseras både som forskare och expatriate. Risken att inte

kunna hålla en professionell distans har intensifieras i de fall jag redan haft en personlig

relation till intervjupersonen. Jag har därför strävat efter att be om förtydligande även i de fall

jag känt att det förutsätts att jag förstått vad intervjupersonen menar.

För att arbetet ska ses som pålitligt ställs det ofta krav på att det ska vara möjligt att

reproduceras av någon annan forskare vid en annan tidpunkt. Graden av trovärdighet utgörs

av i vilken grad empirin beskriver det fenomen som är aktuellt för undersökningen (Kvale &

Brinkmann 2014). Därmed blir rapportens och undersökningens transparens en viktig del

(Svensson & Ahrne 2011). För att uppnå en hög grad av transparens redovisas även de frågor

jag har ställt för att visa hur diskursen skapas tillsammans i intervjun. Detta sker tillsammans

med längre transkriberande intervjucitat för att visa på nyanser i språket och därmed hur jag

tolkar dessa nyanser och varför. Därav kommer även analysen redovisas i direkt anslutning

för att möjliggöra en egen tolkning för läsaren. Triangulering är ytterligare ett sätt skapa

trovärdighet (Kvale & Brinkmann 2014) genom att belysa begreppet expatriate från olika

perspektiv. Därför har jag strävat efter att intervjupersonerna inte bara haft en särskild

relation, utan även olika relationer (utifrån exempelvis Ras och klass) till begreppet

expatriate.

14

Analys I det empiriska materialet visade sig två skilda diskurser som rör expatriate som transnationell

identitet. Inledningsvis redogör jag för dessa diskurser för att sedan analysera diskurserna

utifrån två teman för att 1) visa vilka konflikter som finns mellan diskurserna och vilken

diskurs som kan tolkas som den hegemoniska samt 2) vilka ideologiska konsekvenser

diskurserna ger samt vilken social struktur som möjliggör en postkolonial förståelse av

begreppet. Dessa teman fungerar som ett analytiskt underlag för att besvara arbetets

frågeställningar.

Två diskurser gällande expatriateUtifrån den kritik som riktats mot begreppet expatriate var det förväntat att materialet skulle

visa på i alla fall två skilda diskurser. Den första har jag valt att benämna ’den färglösa,

denotativa diskursen’ och den andra för ’den Vita, konnotativa diskursen’. Benämningarna

’färglös’ och ’Vit’ kan verka omotiverade vid detta tillfälle i analysen, men som jag kommer

redogöra för i kommande avsnitt så är just på vilket sätt diskurserna är färgade eller inte en

skiljelinje. Benämningarna denotativ och konnotativ används för att påvisa att diskurserna är

beskrivande respektive tolkande.

Den färglösa, denotativa diskursen

Den inledande frågan i samtliga intervjuer var: vad är/betyder en expat? Svaren var olika

detaljerade men det empiriska materialet visade en samstämmighet gällande att en expatriate

är ’någon som har flyttat till ett annat land.’ Följande tre intervjucitat får exemplifiera detta:

What’s the meaning of expat?– Expatriate... I don’t know:… Ok. A person that goes to another country to work…. For short time… and then returns. (Intervju 1, 22-2-2016)

What is an expat?– Someone working abroad. Housing allowances’, great deals, good money. It is a person ((from)) any country, and works in a country outside his own native country. […] normally sent by a company but you can also be invited by a local company. […] This is an expat. There is a package involved. Benefit package. Definitely. (Intervju 4. 02-03-2016)

What is the meaning of expat?– I suppose it’s::... the very… usual version of it... expatriate::. Someone who no longer live at home. […] ( ) When I look at the expats here… The expats here is::… it’s like... It is a lot like… they intend to go back home. To save money and then go home. (Intervju 5. 01-03-2016)

15

Dessa tre citat visar på lite olika definitioner på vad en expatriate är. Två av

intervjupersonerna nämner arbete explicit, den andra implicit genom att nämna ’save money’.

Modaliteten i dessa citat är hög då intervjupersonerna pratar i generella termer, det vill säga

en objektiv modalitet, när de förklarar vad en expatriate är. I det andra citatet använder

intervjupersonen sig av ett kraftfullt uttryck: ’definitly’ vilket visar en hög grad av transitivitet

som binder ihop ’expat’ med ’förmånspaket’. I det tredje citatet skiftar graden av modalitet.

Intervjupersonen använder sig av hedgen ’jag antar’ för att sedan betona ’det vanliga’: någon

som bor utomlands. Hon redogör sedan för en mer lokal betydelse som innefattar ett syfte att

’tjäna pengar’ för att sedan återvända till hemlandet.

Den färglösa, denotativa diskursen gällande expatriate definierar jag därmed som

’Någon som flyttar utomlands, mer eller mindre permanent, främst för att arbeta och tjäna mer

pengar än hemma’.

Den Vita, konnotativa diskursen

Becker (2008) talar om att ’undersöka kraken’ vilket kortfattat innebär att ifrågasätta det

outtalade och det som ses som självklart. I den denotativa diskursen är begreppet expatriate

inte villkorat mer än att det handlar om någon som flyttar utomlands, mer eller mindre

permanent, främst för att arbeta. Frågan är då vem denna Någon är. Kan denna ’någon’ vara

vem som helst? Hur interpelleras subjektspositionen expatriate? I en av intervjuerna framgick

det redan under den första frågan att det görs en uppdelning mellan olika typer av expatriates:

What is an expat?– It’s someone who lives outside their home country. =And you have two different kinds of expats. You have the high end expats, like me, professional once, earning good money, good package, high standard, good life. And the low end... domestic workers, the slave expats. (Intervju 3. 29-02-2016)

I det detta citat talar intervjupersonen om två olika kategorier som befinner sig i en hierarkisk

uppdelning: ’high end’ och ’low end’. Intervjupersonens påstående visar en hög grad av

modalitet genom att påståendet uttrycks som en ’sanning’: ’du har’. ’High end’ förbinds med

’professionella’, ’har en hög lön’, ’hög livsstandard’ och ’ett bra liv’. De som tillhör ’low

end’, förbinds endast med ’domestic workers’ och ’slave expats’. Att dessa kategorier ställs

mot varandra så tydligt vill jag tolka som att implicit dras skillnaden genom de attribut som

kännetecknar ’high end expats’. Burr (1995) skriver:

”The idea of making a division between things (any things) lies in the rules you use to say what makes them different from each other. Any category or concept can only

16

ultimately be described by referring to yet other categories or concepts from which it is different.” (Burr 1995:26)

’Low-end expats’ är då de som inte är professionella, inte har en hög lön, ingen hög

levnadsstandard, inget bra liv. I kontexten går det även att urskilja en kroppslig skillnad

mellan dessa två typer, även om skillnaden i detta citat är implicit. Intervjupersonen, som

anser sig tillhöra kategorin ’high-end expat’ är en manlig, Vit europé. Vad som avses med

domestic workers i denna kontext måste jag tolka som ’woman of colour’, främst från

Phillipinerna eller Indonesien. Detta eftersom flera av intervjuerna visade en tydlig

uppfattning av en koppling mellan just nationalitet och yrke. Ett exempel är följande citat:

Are you an expat?– =Noooooo… Im a maid. ( ) I work as a maid. But most of the maids are from Indonesia. […] And then its us… from Philippines. […] It’s like that… […] The ones working at Mydin ((stormarknad)) are Bangladeshis…

I saw some white construction workers at Mydin last week…– No::…

Yes. With the vests and helmets and everything…– =Aiyoo:::! Expats. Engineers... Not construction workers. They are from Cambodia. (Intervju 7. 11-03-2016)

Modaliteten i även detta citat är väldigt hög. Intervjupersonen uttrycker ’en sanning’: ’it’s like

that’. När jag kommer med ett påstående som kan motbevisa hennes påstående och även

utvecklar detta, bemöter hon detta med ett kraftuttryck: ’aiyoo’6 och sedan ett tydligt

klargörande: ’Expats. Engineers. Not construction workers.’ Om det var det faktum att

männen var Vita eller att de hade skyddsutrustning som avgjorde huruvida intervjupersonen

ansåg sig vara säker på att männen var ingenjörer och inte byggnadsarbetare låter jag vara

osagt, men just hudfärgen blev ett tydligt villkor för begreppet expatriate i en annan intervju:

What is an expat?– That’s strange… Because I arrived here as a teacher in my mind. Not an expat. I didn’t have any associations to that term. ( ) […] I don’t know::... For me, I guess… It’s someone… that… everyone seems to be white!... to be called an expat. I guess that’s an obvious distinction... Which doesn’t fill me with pride…. (Intervju 6. 08-03-2016)

Detta citat visar en låg grad av modalitet och flera hedges. Det blir tydligt hur

intervjupersonen distanserar sig till ’the obvious distinction’: att alla expats verkar vara Vita.

Några exempel på detta är just de hedges som består av ’I guess’ som kommer både före och

6 Ett uttryck för irritation, frustration eller besvikelse. I detta sammanhang skulle jag vilja översätta det

till ”Men kom igen!” på svenska.

17

efter påståendet. Intervjupersonen visar också en distans till det genom att påtala att det inte är

något han är stolt över.

Den Vita, konnotativa diskursen av expatriate definierar jag därmed som ’en Vit person

som flyttar utomlands, mer eller mindre permanent, främst för att arbeta och som uppfattas

som relativt materiellt rik’.

Den konnotativa, hegemoniska diskursenI flera av intervjuerna uppstod det inte en konflikt mellan diskurserna innan ’kraken’

uppmärksammades eller ifrågasattes; vilket jag tolkar på samma sätt som Fairclough (1992)

använder begreppet ’villkor för diskursiv praktik’. Hur subjekt interpelleras olika visade sig

tydligast i frågorna och svaren gällande om intervjupersonen kategoriserar sig som expatriate

och om hon tror att andra personer kategoriserar henne som sådan. Följande citat visar på hur

en motstridig interpellation tog sig uttryck och hur de motstridiga subjektspositionerna

motiverades:

Are you an expat?– I wouldn’t consider myself as an expat. I’m a foreigner working here in Malaysia. I’m not an expat... […] But for a lot of locals… I would be an expat... (Intervju 4. 02-02-2016)

Intervjupersonen positionerar sig som subjekt efter den denotativa diskursen och tillskriver

avsaknad av koppling till ett företag, i form av ansökan eller inbjudan, det avgörande kriteriet

för att han inte positionerar sig som expat. Samtidigt menar han att många ’locals’ skulle

kategorisera honom som expat. Då intervjupersonen baserar sin position utifrån arbetet väljer

jag att uppmärksamma ’kraken’ i den diskursiva praktiken. Detta genom att fråga om han tror

att han fortfarande skulle uppfattas som expat om han var arbetslös och folk i omgivningen

skulle veta detta. Svaret var ’absolut’. Intervjun fortsatte:

But you still think a lot of people would see you as an expat?– =Absolutely!( )Because..?– Of the skin colour. ( ) […] If you have a white skin, they definitely believe ‘that guy is rich’… […] That is Asia white. European rich. In this they will always see you as an expat. (Intervju 4. 02-02-2016)

När ‘arbete’ inte längre interpellerar subjektspositionen expatriate tydliggjordes Vitheten som

främsta interpellationsfaktor. Modaliteten i det första citatet är låg vilket visar sig genom att

intervjupersonen använder sig av exempelvis satserna ’I wouldn’t’ och ’a lot of locals’

tillsammans med intonationer. I andra delen av citatet ändras modaliteten till att bli hög.

18

Begreppen ’absolutely’, ’definitely’ och ’always’ används och ’a lot of locals’ förändras till

’they’. Istället för arbete framkommer Vithet, ’Asia white’, och uppfattad klass, ’European

rich’ in som interpellationsfaktorer.

I en annan intervju resonerade intervjupersonen runt begreppet expatriate genom en

tydlig transivitet mellan expat och ’flytta utomlands’ samt ’bättre lön’:

– I quite like to challenge that status ((expat)) and call myself an economic migrant. Because that’s what we are doing. Saving money. Go abroad to get a better salary... I think it’s the same for the Bangladeshis construction workers or the Phillipina maids. (Intervju 5. 01-03-2016)

Intervjupersonen bygger på den denotativa diskursen och jämställer expatriate med begreppet

’ekonomisk invandrare’ där både hon och de som kommer från Bangladesh och Filippinerna

innehar subjektspositionerna. Att subjektspositionerna interpelleras olika blev dock tydligt när

jag återkopplade till begreppet:

Are they ((Bangladeshis construction workers or the Phillipina maids)) considered as expats?– No! They are immigrants….( )And the difference is?– =The colour of the skin. (Intervju 5. 01-03-2016)

Återigen interpelleras subjektspositionerna gällande expatriate inom den konnotativa

diskursen genom hudfärg. Min fråga ska tolkas som ett påstående som skapar en kris mellan

diskurserna och på samma sätt vill jag förstå intervjupersonens svar som en hegemonisk

intervention av den konnotativa, Vita diskursen: ett kraftigt tillrättavisande som klargör

gränserna mellan subjektspositionerna och ger den konnotativa diskursen tolkningsföreträde.

Intervjun fortsatte:

Do you think it would be possible to be considered an expat if you are not white?– Ummm::… I don’t think it’s possible here. They would be told they are not. […] So when I’m thinking about that, it’s not about your job, it’s about your skin colour… Yeah… I’m not sure how many of our black skinned colleges and friends are considered as expats… (Intervju 5. 01-03-2016)

Även i detta citat ser vi att den konnotativa diskursen är hegemonisk genom att någon icke-

Vit skulle bli tillsagd att hennes subjektsposition som expatriate inte är ’rätt’. En annan

intervju visade liknande sak:

Could you be black and still be considered as an expat?– =No. […] A very good friend of mine, he worked for the US Embassy, he is an afro american. And when we went out together... They just ignored him completely! And he was

19

like the big shot compared to me. And then they where like “ohhh… you are black and can be in this position.” So expats… is:: normally… white… ( ) (Intervju 4. 02-02-2016)

På samma sätt som i citatet ovan så går det att förstå mitt ingripande i form av en fråga som

något som skapar motstridig interpellation och en kris mellan de båda diskurserna. Det direkta

svaret på min fråga tolkar jag som en form av hegemonisk intervention som löser denna

konflikt och placerar den konnotativa diskursen i en hegemonisk position. Intervjupersonen

redogör sedan för ett personligt exempel där mannen han berättar om beskrivs explicit som ’a

very good friend of mine’, ’working for the US Embassy’, ’afro american’, ’big shot’ samt

’black’. Implicit ser jag personen som någon i subjektspositionen expatriate och att exemplet

ska belysa att det samtidigt är möjligt att vara Svart, men intervjupersonen benämner honom

inte explicit som expatriate. Citatet avslutas med att intervjupersonen, med låg grad av

modalitet och flera intonationer, att ’expats oftast är vita’. Kombinationen av det direkta

nekande svaret och det personliga exemplet som inte explicit positionerar den färgade mannen

som expatriate gör att jag har svårt att bestämma om den låga graden av instämmande som

finns i avslutningen handlar om den denotativa diskursen eller den konnotativa.

I en av intervjuerna framgick en annan bild där den konnotativa diskursen inte sågs som

lika hegemonisk:

Vad betyder expat för dig?– Det har ändrats lite sen jag flyttade hit… För innan så tänkte man, eller jag, att expat är västerlänningar som åker till ett annat land… i Asien. Varför vet jag inte. Det kändes rätt på nått sätt. […] Det som har förändrat min syn på expat mest är att vår maid från Filipinerna säger att hon är expat. […] Å det förändrade min syn på vad en expat är. Jag började fundera varför jag skulle vara en expat och inte hon. (Intervju 2. 25-02-2016)

Intervjupersonen uttrycker att den hegemoniska position som den konnotativa diskursen

tidigare haft har förändrats genom att kvinnan som arbetar som maid hos dem kategoriserar

sig som expat. Detta ser jag som ett tydligt exempel på hur motstridiga interpellationer kan

öka medvetenheten för de ideologiska effekterna och verka för förändring (jmf Fairclough

1992). Längre fram i intervjun visade sig en annan motstridig subjektsposition, denna gång

gällande intervjupersonen själv:

Ser andra dig som en expat?– Bra fråga… Alla medborgare skulle nog sagt direkt ’ja’. […] Västerlänningar kanske inte. =Det är den där bilden i huvudet igen. Å jag ser inte ut så. (Intervju 2. 25-02-2016)

Anledningen till att intervjupersonen upplever en motstridig subjektsposition beror på hennes

utseende: ’jag ser inte ut så’, vilket jag i detta sammanhang måste tolka som att det beror på

20

hennes hudfärg då hon själv kategoriserar sig som ’other’ när det kommer till kategorin Ras.

Liknande resonemang framkommer även i en annan intervju där intervjupersonen

kategoriserar sig själv som ’mixed’:

Do you think other people see you as an expat?– ( ) Yeah:::: […] I think I confuse some people because they are not sure where I’m from… but once they know where I’m from ((Europa)), then I get called white… and an expat. Which I’m not white. […] I’m being referred to an expat here, yeah. (Intervju 5. 01-03-2016)

Den konnotativa diskursen visar därmed på en hegemonisk position i de fall en antagonism

uppstår och subjektspositioner kan interpelleras på olika sätt. Den hegemoniska positionen är

dock inte fullkomlig, vilket även Fairclough (1992) menar att den aldrig kan vara, och det

empiriska materialet visar även ett visst motstånd mot denna hegemoniska position.

Social praktik och postkolonial ideologiI vissa intervjuer blev den konnotativa diskursen särskilt tydlig. Intervjupersonerna

poängterade även att den sociala praktiken de exemplifierade egentligen hade mer att göra

med hudfärg än kategorin expatriate:

What kind of social consequences do you think the concept of expat give… If its like dividing people like that?– Well I tell you, it’s much easier an expat getting in to… our… little housing… estate thing… down there… through security. I have a lot of lovely ladies who drop me of from work… […] and they are Indian or Chinese… decent Malaysians. And they have a hard time getting in there. ( ) But if I had… a white… friend… an expat friend – and I will point out white as this point – coming to visit me in that car, they get in much easier. Without any questions. I think that’s one thing... When I go to my doctors surgery… I’m always seen first, despite the fact there may be a really old lady… sitting there… that is from Malaysia. […] So in some ways you have an easier ride here… being an expat. […] So some people will use that… […] So I think it comes down to the individual, of how they want to use and abuse the system. (Intervju 5. 01-03-2016)

I inledningen redogör intervjupersonen för en positiv särbehandling, som kopplas till den

konnotativa diskursen genom att just betona Vithetens betydelse. Hon menar att individer kan

’use and abuse the system’ och att den positiva särbehandling som kan uppstå inte är ’socially

right’. Med andra ord så är den ideologi som finns i den konnotativa diskursen i detta exempel

inte naturaliserad eller fullt ut accepterad. En annan intervju visade en mer ambivalent

inställning till de ideologiska effekterna:

Do you think you get some kinds of benefits just because people see you as an expat?– ( ) No. Not as an expat… But if you are white skin, yes. ( ) Its horrible what I say. Its horrible! You can quote me: its dreadful. But this is how it is... You can see, particular in

21

countries where there was a colony before. […] Having a white skin is::.. is… is an advantage. Because actually you can do whatever you want. (Intervju 4. 02-02-2016)

Även i detta citat poängterar intervjupersonen att den positiva särbehandlingen ska kopplas

till Vithet vilket tydligt placerar expatriate, som frågan rör, inom den konnotativa diskursen.

Han är noga med att tala om att den positiva särbehandling som de ideologiska effekterna av

diskursen i detta exempel består av är inget han ställer sig bakom: ’you can quote me: it’s

dreadful’. Samtidigt konstaterar han direkt efteråt att: ’this is how it is’ och menar att den

tidigare kolonialiseringen ger en historisk förklaring, vilket gör att jag tolkar att det ändå finns

en grad av naturalisering av ideologin. Även om intervjupersonen tar avstånd från dessa

effekter så är det något en får acceptera, ’det bara är så’.

Denna form av positiv särbehandling rör de som inkluderas i den konnotativa diskursen

av expatriate med betoning på Vithet. I två av intervjuerna nämndes exempel på negativ

särbehandling som följd av att bli exkluderad från begreppet expatriate i den konnotativa

diskursen, baserat på okulära kriterier i form av hudfärg:

– In Kuwait one time... We had the expat adventure days every now and then… and the day ended at one of the expats house with dinner and drinks. And every expat had their own guard outside their house.– The guard wouldn’t let me in!– They thought she was a prostitute ((skrattar)) (Intervju 3 och 3b. 29-02-2016))

Båda intervjupersonerna var vid tillfället expatriates sett utifrån den denotativa diskursen.

Intervjuperson 3b blev dock exkluderad från kategorin expat utifrån den konnotativa

diskursen eftersom hon inte är Vit.

Det empiriska materialet visade även en samstämmighet gällande att begreppet

expatriate även inkluderar den medföljande parten, det vill säga den som inte arbetar, som

expatriate - i de fall hon sågs som Vit. Följande citat visar på hur en exkludering från

expatriate som familjetillhörighet kan ske på grund av hudfärg:

– ((Namn på en kvinna)) who lived here before, she was a lawyer, expat wife… But she was looked down to because she is Phillipina. She didn’t get the same respect… Because of her skin colour… And that she is Phillipina ((kopplat till maid)). (Intervju 1, 22-2-2016)

Den sociala praktiken av diskursen visar hur expatriate som subjektsposition interpelleras

utifrån en postkolonial ideologi där Ras och Vithet ses som den främsta skiljelinjen. Den

kulturella kod som behövs för den konnotativa betydelsen kan bäst beskrivas som att handla

om hudfärg, ’white’, klass och hierarki, ’high end och low end’. En av intervjupersonerna

reflekterade högt gällande uppdelningen vid ett tillfälle under intervjun:

22

– Expat is an exotic word... And an exotic lifestyle. So therefor it cannot be applied to anyone. We misuse the term expat because we don’t refer to all expats as expat. They are expats technically, but when we talk about expat we talk about people like you and I. White privilege… That’s what we mean. ( ) The perception of an expat is not the same as the technical meaning. (Intervju 3. 29-02-2016)

Intervjupersonen menar att begreppet expat missbrukas genom att exkludera människor på

grund av hudfärg. De två diskurserna skapar två olika subjektspositioner som

intervjupersonen benämner som ’en teknisk’ och en ’uppfattad’. I båda diskurserna verkar

’flytta utomlands’ och ’arbeta’ inkluderande men i den konnotativa diskursen verkar ’Vithet’

till att exkludera eller degradera dem som inte uppfyller det kriteriet. Begreppet ’white

privilege’ i detta citat anser jag har en stark ideologisk betydelse vilket följer det Fairclough

(1992) menar att kontrasterande diskurser sannolikt visar en ideologisk skillnad. Citatet visar

även just en av de maktstrukturer som postkolonialismen syftar till att belysa och

problematisera: en gränsdragning baserad på exempelvis Ras och klass.

Intervjuerna visade att den tidigare kolonialiseringen explicit ses som en förklaring till

den konnotativa diskursen genom en tydlig transivitet, vilket vi även såg i ett tidigare citat. Ett

annat exempel är följande intervjuutdrag:

Why do you think the white expats are so high up in the hierarchy ((vilket intervjupersonen just berättat om))?– That’s because of our history! We where colonized by the British! So the British brought the education, they brought… modernisation::… built roads, schools… So::… We have always looking up to the white men… So… They tend to look up… And then they send their kids to ‘England’ ((‘snobbig’ och tillgjord brittisk accent)) for education… So yes, the white expat are high up in the hierarchy because of the history. (Intervju 1, 22-2-2016)

Början av citatet visar på en hög grad av modalitet. Den tidigare kolonialiseringen ses som

den ’sanna’ förklaringen till varför den Vita expatriaten befinner sig högt upp i

samhällshierarkin. Intervjupersonen är född och uppvuxen i Malaysia och är malaysisk

medborgare, vilket jag ser som förklaring till att hon refererar till ’our history’ och ’we’ som

en form av identifiering. Intervjupersonen reserverar sig sedan mot den kollektiva gruppen i

nutid. Modaliteten förändras genom först en intonation: ’… so…’, och sedan en förändring av

pronomen från ’vår’ och ’vi’ till ’de’. Att intervjupersonen på detta sätt distanserar sig och tar

avstånd från de ideologiska effekterna genom att använda sig av en ’snobbig’ och tillgjord

brittisk accent ser jag som att den konnotativa diskursens ideologi inte är naturaliserad.

I en annan intervju blev transiviteten mellan tidigare kolonialisering och den

konnotativa diskursen än mer tydlig:

23

Where do you think that perception ((den konnotativa diskursen)) of expats come from?– Here I think its about the history. […] A colonial division that comes in, and in that you have the expat coming in… It like the new colonial thing. Its neo-colonialism. Because its pretty much segregating as it was in the past. Even now, even if this is yea:::::rs later… and you had independent […] I know its still part of the history, and you don’t want to turn away all of your history but... I think it all plays in I think. To me… It leaves a bit of a bad taste in my mouth actually... (Intervju 5. 01-03-2016)

Även i detta utdrag visar intervjupersonen en kritisk hållning mot de efterverkningar från

kolonialismen som hon ser i samhället genom att tala om ’snobberi’ och hur det brittiska kan

tolkas som något av extra värde i samhället. Detta citat visar en låg grad av modalitet genom

att intervjupersonen använder sig av ’I think’ som hedge flertalet gånger. Hon visar även en

distans genom att tala om ’the history’ samt tar avstånd från de ideologiska effekterna genom

att säga: ’It leaves a bad taste in my mouth’. I båda dessa citat är transiviteten tydlig mellan

tidigare kolonialstyre och den konnotativa diskursen, men ideologin som den medför är inte

naturaliserad utan motstånd finns i form av avståndstagande och ifrågasättande.

Den sociala kod som möjliggör den konnotativa diskursen och drar gränser till andra

kategorier tolkar jag därför ur ett postkolonialt perspektiv där det dominerande sättet att se på

’the West and the Rest’ blir tydligt. Begreppet expatriate och den transivitet som finns till

tidigare kolonialstyre samt Ras och Vithet upprätthåller de maktrelationer som baseras på

bland annat just Ras och klass även efter avkolonialisering och självständighet.

KonklusionTidigare forskning (Brah 1996, Cohen 1977, Sassen 2012) visar att expatriate är en kategori i

en diskursordning rörande olika gränsöverskridande identiteter, utan att det egentligen

fokuseras och problematiseras vilka kriterier som finns för att inkluderas i respektive kategori.

Både Lundström och Cohen observerar dock att ”den västerländska ’expat-tillvaron’ […] är

inte väsenskild från tidigare vit närvaro i utomeuropeiska länder” (Lundström, 2010:28), det

vill säga den koloniala närvaron (Cohen 1977). På senare tid har kritiska röster riktats mot

begreppet expatriate då begreppet anses vara reserverat för Vita västerlänningar (Koutonin

2015). Cohen (1977) definierar expatriate som en ’tillfällig, frivillig migration på grund av

arbete eller personligt nöje, främst från välbärgade länder’. Någon som frivilligt och tillfälligt

immigrerar, på grund av arbete eller personligt nöje, från ett icke-välbärgat land faller därmed

utanför kategorin expatriate. Både Lundström (2010) och Mattsson (2005) uppmärksammar

hur begreppen vit, europé och västerländsk är tätt närliggande och i många fall kan fungera

24

som synonymer, särskilt i en kolonial diskurs (Mattsson 2005). Lundström (2010) visar även

hur starkt dessa begrepp är sammanvävda med begreppet expat i sin studie av svenska, Vita

migrantkvinnor i Singapore. En diskursanalys av begreppet expatriate i en postkolonial

kontext anser jag därmed kan bidra till att uppmärksamma de kategorier som samverkar till att

upprätthålla postkoloniala maktrelationer och verka för förändring. Socialkonstruktionismen

fokuserar på språkets sociala roll i skapandet av identiteter (Burr 1995). Därmed blir det

intressant att undersöka vilka diskurser som finns gällande begreppet expatriate för att se hur

de verkar till olika grupptillhörigheter.

Den kritiska diskursanalysen visar två diskurser i det empiriska materialet: den

denotativa, färglösa diskursen och den konnotativa, Vita diskursen. De faktorer som verkar

inkluderande för att innefattas av begreppstillhörigheten expatriate är en mer eller mindre

tillfällig migration, främst för att arbeta och tjäna mer pengar än hemma. Det som skiljer den

denotativa och konnotativa diskursen är att Vithet är en inkluderande faktor för den

konnotativa diskursen och att ’en ökad inkomst’ ersätts med en upplevd höginkomstklass.

Den sociala kod som möjliggör den konnotativa diskursen och drar gränser till andra

kategorier tolkar jag därför ur ett postkolonialt perspektiv där det dominerande sättet att se på

’the West and the Rest’ blir tydligt. Begreppet expatriate och den transivitet som finns till

tidigare kolonialstyre samt Ras och Vithet upprätthåller de maktrelationer som baseras på

bland annat just etnicitet, ras och klass även efter avkolonialisering och självständighet.

Diskursanalysen visar vidare att en grupptillhörighet till expat utifrån den konnotativa

diskursen ger en viss social positiv särbehandling medan en grupptillhörighet till begreppet

expat utifrån den denotativa diskursen kan ge en viss social negativ särbehandling. Den

hegemoni som visar sig i den konnotativa diskursen upprätthåller därmed även en

rasmaktsordning där Vithet överordnas.

Fairclough (1992) menar att genom att uppmärksamma de ofta dolda ideologiska

effekterna av olika diskurser går det att verka för förändring. Min förhoppning är att detta

arbete har bidragit till att uppmärksamma de ideologiska effekter ett oreflekterat användande

av begreppet expatriate kan ge och samtidigt sätta namn på ’kraken’, både för de

intervjupersoner som har deltagit i studien och för de som kommer att läsa detta arbete.

25

LitteraturförteckningBauman, Z., 2000. Globalisering. Studentlitteratur.

Becker, H. S., 2008. Tricks of the trade. Liber.

Brah, A., 1996. Cartographies of diaspora. Routledge.

Burr, V., 1995. An introduction of social constructionism. Routledge.

Cohen, E., 1977. Expatriate communities. Current Sociology January 1977 24: 5-90

de los Reyes, P., Molina, I. & Mulinari, D. red., 2005. Introduktion - Maktens (o)lika

förklädnader. i: Maktens (o)lika förklädnader. Atlas, s. 10-27.

Esaiasson, P., Gilljam, M., Oscarsson, H. & Wängnerud, L., 2012. Metodpraktikan. 4:de

upplagan red. Norstedts juridik.

Fairclough, N., 1992. Discourse and social change. Polity.

Fanon, F., 2012. Jordens fördömda. Leopard Förlag.

Frankenberg, R., 1993. The social construction of whiteness. Minnesota.

Hübinette, T., Hörnfeldt, H., Farahani, F. & Léon Rosales, R., 2012. Om ras och vithet i det

samtida Sverige. Inledning. i: T. Hübinette, H. Hörnfeldt, F. Farahani & R. Léon

Rosales, red. Om ras och vithet i det samtida Sverige. Mångkulturellt centrum, s. 11-36.

Habel, Y., 2012. Rörelser och schatteringar inom kritiska vithetsstudier. i: T. Hübinette, H.

Hörnfeldt, F. Farahani & R. Léon Rosales, red. Om ras och vithet i det samtida Sverige.

Mångkulturellt centrum, s. 45-82.

Hall, S., 1992. The West and the Rest: Discourse and power. i: Gieben, B. & Hall, S., red.

The formations of modernity: Understanding modern societies an introduction book 1.

Polity.

Hall, S., 1997. The work of representation. i: S. Hall, red. Representation: cultural

representations and signifying processes. Sage Publications Ltd.

Koutonin, M. R., 2015. Why are white people expats when the rest of us are immigrants?.

[Online] Available at: http://www.theguardian.com/global-development-professionals-

network/2015/mar/13/white-people-expats-immigrants-migration [Använd 25 1 2016].

Kvale, S. & Brinkmann, S., 2014. Den kvalitativa forskningsintervjun. tredje upplagan red.

Studentlitteratur.

Laclau, E. & Mouffe, C., 2001. Hegemonin och den socialistiska startegin. Vertigo förlag.

Loomba, A., 2005. Kolonialism/postkolonialism. Tankekraft förlag.

Lundström, C., 2010. Transnational whiteness. Tidskrift för genusvetenskap nr 1-2.

26

Lundström, C., 2013. "Maid" sökes. i: A. Gavannas & C. Callemann, red. Rena hem på

smutsiga vilkor?. Makadam, s. 107-126.

Mattsson, K., 2005. Bortom Vi och Dom - Teoretiska reflektioner om makt, integration och

strukturell diskriminering. i: Diskrimineringens andra ansikte – svenskhet och ”det vita

västerländska". SOU 2005:41, s. 139-157.

Molina, I. & de los Reyes, P., 2006. Kalla mörket natt! Kön, klass och ras/etnicitet i det

postkoloniala Sverige. i: I. Molina, D. Mulinari & P. de los Reyes, red. Maktens (o)lika

förklädnader : kön, klass & etnicitet i det postkoloniala Sverige. Atlas Akademi, s. 545-

587.

Sassen, S., 2012. Cities in a world economy. 4:de upplagan red. Sage publications Ltd.

Svensson, P. & Ahrne, G., 2011. Att designa ett kvalitativt forskningsprojekt. i: P. Svensson

& G. Ahrne, red. Handbok i kvalitativa metoder. Liber, s. 19-35.

Trading economics, 2016. Malaysia minimum monthly wages. [Online]

Available at: http://www.tradingeconomics.com/malaysia/minimum-wages

[Använd 23 04 2016].

Wikström, H., 2009. Etnicitet. Liber.

Winter Jørgensen, M. & Phillips, L., 2000. Diskursanalys som teori och metod.

Studentlitteratur.

Young, R. J. C., 2003. Postcolonialism. A very short introduction. Oxford university press.

27

Bilaga 1. Transkriberingstecken– markerar intervjupersonernas tal. Mina frågor skrivs utan talstreck. Turtagning markeras

genom radbyte.

( ) markerar tystnader och pauser i talet

___ markerar betoningar.

: markerar förlängningar av föregående ljud. Ju längre rad av kolon, ju längre

förlängning.

= direkt tal utan paus.

(( )) markerar mina beskrivningar

… markerar ’vanlig’ intonation.

[…] markerar att delar av citatet har valts bort.

28