v raesxde johanne tranÉr,1465943/fulltext01.pdf · christum annos, quo tempore perineum intonuit...

14
Wi PRAXILLAE GRAECANICAE VATIS QUAE EXTANT RE SID U A VENIA AMPL. FACULT. PHILOS. UPSALIENS. V RAESXDE MAG. JOHANNE TRANÉR, PROFISSOIiE REGIO, EEGATARIO BARCIIAEANO, PRO GRADU PHILOSOPHICO p. P. DETL. LUDOVICUS WISTRAND, Ostrogothus, Stip. Rhyzel. IN AUDIT. GUSTAV. DIE XIX MAJI MDCCCXXVIR H. P. M. S. UPSALI1 EXCUDEBANT REGI2E ACADEMRE T5TP0GRAPHI.

Upload: others

Post on 20-Oct-2020

0 views

Category:

Documents


0 download

TRANSCRIPT

  • WiPRAXILLAE

    GRAECANICAE VATIS

    QUAE EXTANT RE SID U A

    VENIA AMPL. FACULT. PHILOS. UPSALIENS.

    V RAESXDE

    MAG. JOHANNE TRANÉR,PROFISSOIiE REGIO,

    EEGATARIO BARCIIAEANO,

    PRO GRADU PHILOSOPHICO

    p. P.

    DETL. LUDOVICUS WISTRAND,Ostrogothus, Stip. Rhyzel.

    IN AUDIT. GUSTAV. DIE XIX MAJI MDCCCXXVIR

    H. P. M. S.

    UPSALI1

    EXCUDEBANT REGI2E ACADEMRE T5TP0GRAPHI.

  • KonungensTrotjenare, Assessoren, Riddaren af K. WasaOrden,

    HögädleHerr JOHAN ALEXANDER GRANDINSON

    och

    Högädla Fru GUS T. CAROL. GRANDINSONfödd CROON,

    samt

    Konungens Trotjenare, Lieutenanten,Högädle

    Herr FREDRIK WILHELM GRANDINSON

    och

    Högädla Fru MARG. SOPHIA GRANDINSONfödd FAGERSTRÖM,

    af

    vördnaden och tillgifvenlieten.

  • PRAXILLAE*G- R J32 C ANIC JE VATISj

    QUAE EXSTANT RESIDUA.

    UPSALIAE

    Excudebant Regiae Academise Typographi,' 1827,

  • PRAXILLA,

    I^raxillae , poetridi Graecanicae, quam Sicyoniam adpei-lant, Sicyone, Achaiae Peloponnesiacae oppido, oriundam, rnui-ta et laudata tribuuntur carminum genera, quorum nominasunt SkcA/ac i) f Tlcigcivicc, hdeÄtj, Ai&vgccy.ßct 2). Eorum,quae scripsit, nihil praeter Scolion de Admefo, et duo frag-inenta, superest. Aetatem praxillae, ex zndicio Eusebii,ad Olymp, LXXXII seu CCCCL, et quod excurrit, anteChristum annos, quo tempore Perineum intonuit lingvaefulmen, vulgo referunt. Qvali fuerit praxilxa vel ingeniitenore, vel poétriae venae adfluentia, ex iis, quae hodie ex-stant, omuem fere partem mutilataj haud facile judicabisjpraeclarioris autem existimationis poetriam fuisse, non solum

    1) SxcA/cp, erat apud antiquos Carmen convivale, quodgesta fortium virorum complectebatur, a primocani coeptum,atque ultro citroque per conversantium gyros obliquo or-dine dein exceptum. Huic adjungas Ilctfolvioc, carmina irr-ter debacchandum a temulentis petulantius cantata.

    2) Dithyrambi, versus in Bacchi honorem audacius su-blimiusque pectore depromti et enuntiafi.

  • \

    3

    Athenaeus 3), qui Scolia ejus laudat, sed etiam statua,quam a Lysippo artifice fabrefactam et Athenis collocatamnarrant, ostendere videntur.

    I,

    7ts(p 'A^pttjfs.v,argumentum.

    Generosos strenuosque amicos esse adpetendos, ignavos timidosque vi¬tandos, praxilla mönstrat exemplo Admeti, pro quo-, cum Pheris, Thes-saliae urbe, regnans in letalem incideret morbum, concedentibus Parcis, ut#si vel parentes, vel junctiores sibi amfci mortem pro Admeto subirent, ipserevivisceret, Alcestis, generosa Admeti conjux, fatorum decretum paratissimacomplevit.

    A

  • 4

    In Praxillae Scolion.

    *Afarircv Xcyos, fabula de Admeto, Admeti fata.'w pro '« stetige, o! Amice. — — Ayotbo) ,'boni,strenui, de hogsinte, ädelhjertade, hjeltemodige, hoc loco, utalibi, opponuntur rcTs- üeiXcis & v.cwdis , ignavis, timidix, ßfefege, tranghjertade, lågsinte. — Poetriae in hoc Aro/to verbaquodammodo coarctata, in primis circa Admeti historiolam,nos, ut nostratium lectoribus luculentiora sint, fusius pro renata quaesitåque dedimus. Sapientis est IWe/oc ista: rcvs et-yocScvs (piKüv, tocv SsiKoüv 0C7ie%eiV, "soli enim sunt digniamicitia, quibus in ipsis inest causa, cur diligantur." PerhiXoys innuit traxiela Admeti parentes cognatosve, proAdmeto mori timidos; per ccyocSovc generosam et (pwMvfyovAlcestin, tori vitaeque sociam, atque Herculem, qui, sacroin Admetum atnore ad Orcum descendens, caram niarito ma-ritam ex faueibus Orci resumerat. — Aeihav cXlyccsubtimidorum improboritmve nulla est gratia. Ingen trohet åten feg! vel, si dicere licet: Utaf pack fås ingen tack. Pra¬xillae sententiam prolixius explicat theogniS:AeiXovs lü egoovrt fxxtxicToctT] %efgis hlr 105

    low yeeg CTfelgetv tcmtov ccXos 7ioXlt]S.'Ovre yccg ccv

  • 5

    "'AitArjZov psv tytmi xay.ct vcov' rjv ä'sv äpoi^TVis,TOOV 7!QCaTSV 7TC6VTC0V SX%SKVTX( (piÅCT^S,

    Gor du en lågsint godt. Forgäfves, Din gerning blir tacklos.Liksom forgäfves hesas ytan af skimrande haf.

    Den som sår på ett haf, han ymniga frukter ej uppskär.Så hvar slemmare själ godt ej belönar med godt.

    Städs ofyldt är den snodas begär. Om du brister ett enda,Strax, for de offer du gort finnes ej hjerta, ej tack.Idem THEOGNis v. 949 eamdem beneficiorum oblivio-

    nern taxat:

    AeiÅcvs sv sgoäovTf $va> xcextx4 räv rs yccg ccvrcvXfjgooaet TtoXhoov, xa) yjxqis avdsplx.

    Den har tvenne förtret, den som stympare hjelper: harminskning

    1 sin kassa, och har ingen tacksägelses lon.De Scoliis praeterea Graecorum lege Abhandlungen von

    den Liedern der Alten Griechen in Hagedorns sämmtlicheWerke III Theil. pag. 137. Hamburg 1771. item koppensBlumenlese.

    IL

    'E/s* °'A$mviv.ARCTMEKTÜM.

    AnoKis, quum ab infens., ad quos fato descendisse fertur, a Venere suadisccdens t interrogaretur: „quid praestantissimum sub dio moriensreliqueriti"1

  • 6

    respondet: solem, lunåm, äslra , et maturas In terra fruges, Hane pRAxrrtA,veterum fabulas quodammodo secuta, de Adonide narratiunculam aliquo lusuinduxisse videtur.

    KdhAt~ov [Av syd Kslrtoo (polos ijehlcic,ASVTSgCV OCSfM (pdsIVOC , as7\Y[VCiiv]S TS 7X^O(JCt07tOV ,5 T-T^' \ C | / \ ,1Hos Kcot oo^xtovs ciYMCvs, Koot pqAcc, zut c/yocs.

    Skönast af allt, hvad jag lemnar, dr först åsynen af solen ,St]ernornas blänkande här, och mcrnens fortroliga anblick ;

    Skönast dernäst mjällmogna meloner, och päron och qvitten.In PRAxiiiAE sts "Aäcovtv versiculos,

    Prsestantiae nomine primum laudat Adonis solem et cete¬ra sidera eorumque in semina, terrae recessibus inclusa, velbene fovenda vel suscitanda vires vere efficaces; dein maturita-tem frugum pomifero anno uberrimarum, quas, suis ipsitisviribus excitatasf, quolibet auctumno Orcum ingressus, nonsine desiderio reiinquit, verno tempore rediturus. Vide Ado»indis fatralarn, fusius a nobis explicatam in singulari Dis-sertatione: De Gentium Antiquiorum Adonide, RespondenteFredrico Iggeström 1824. Vide etiam Schneideri"AvS>?Mcvtoov, In proverbiorum penum hane Adonidis apud infe¬ros confessionem Zenobius, circa initium seculi III, Graeco-rum coilector Adagiorum, excepit: U^d^tKKcc, rj Ztxvaovld,fjLsKoTSotcs, sv rc7s psAsatv eurdyet "Addviv s^ooTsopsrov 0710 roovKXTCO, TI xdÅÄl^OV K»TCtÅl7tdv YjKSt, dTTOK^lvOiT^CCt* fjÄtOV) KCCi

  • 7

    cftXr,r/iv, y.ci) arAovs] ka) prjÅor cSev hs 7Scc^ciplocv nqoYiyfdv]o Koyos* 'HAIBiov yctg ro too ijÅlx Ttccg&ßccKhei'v revs ät-kvevs. i. c. Praxilla, Sicyonia poetria, in carminibüs inducitab inferis Adonidem interrogainm, quid pulcerrimwn aptidsuperos reliquisset, respondisse: solem, tunam, cuciimerés etmala, gwa* quidem in proverbium abiit responsio. Stultmnenim est, soli componere cucnmeres. — — Zly.vs, pepon, cm-cumis: melon, gurka: Gurke, welche unreif gegessen wird •—— MjiAov, pomum, de quovis arborum fruetu, praeeipue de»za/o eydonio, seu cotonio, qvittenäplen, adhibetur. —• —"Opirnmy praeeipue sylvestre, Cum Adonide, redivivaequotannis naturae vernaeque venustatis symbolo., pulcre jun-git poeta Germanus ffuventam et Sanitätern, duas, quas nosfrustra invocamus, divinitates. müller pictor et poeta etMusicus, morte, quae 1825 senis vitam exstinxit, adpropin-quante, eximium, quod inscribitur Adonis, Venus, Venus U-rama, cygni more, profudit Carmen, e quo has habe, quibuscomites suas adloquitur Venus, dormientem conspieata Adoni¬dem , lineas:

    '''Ihr fühlet, Freundinnen,jDtfji vollen Frühling nicht von seinem Odem,

    Duft von Ambra, a/z /jDrr Balsamstaude gleich, erqvickend und anziehend,O reicher Schatz, d«2 azz Mutterbusen

  • 8

    Der unverdorbne Zögling der NaturErbeutet: dich Gesundheit und

    Dich, unbefangne Jugend, die ihr führetIn froher Mitte stolzDie Schönheit, eure Jiingre Schwester.Vom Himmel stammt ihr ab. Ihr seyd die BliithenDer hohen Raubes, welchen einstDer Erd Prometheus lieh; drum weiletSo kurze Zeit ihr bey dm Erdenkinde,Und lasst, da ihr hinaufwärts baldDem Vaterlande zu. euch schwingt zurücke9Ein trauervolles i welkes Daseyn. IhrVermögt zu locken den OlympZur Menschheit nieder, denn in euchErblickt der Gott, so wie im Fluthenspiegel,In Ddmmrung Au' und JVald sich malt,Den wiederschein von seinem eignem Wesen,In målterm Glänze, der ihn leise reizt,Das schwere Uebermass von Kräftin,Versenkend sich zu euch berab, zu mildern." i. e.

    J kännen, njuten mer, väninnor,JE; vävens fläkt ifrån Adonis anda;Ej ambradofter, liksom frän ett ständAf balsamplantor t mer er smeka, lifva.

  • 9

    0 rika skait, som invid moderbarmenDen oforderfvade naturens sonGor sig till byte; dig, o fria ungdom;Och dig, o hedsa, kraftig, rosenkindad!Med band af liljor i er glada ringff foren skönheten , er yngre syster.Frän himlen stammen ff. — jf ären gnistorAf denna etkereld, som PrometheTill jorden fordom stal. Och derfor langeHos jordens barn ff dväljens ej, — ff hulda,Nar snart ff uppät till ert fosterland,Ert hem er svingen; ach ! dä lérnnen ff1 männskohamn tit vissnadt, plägadt vasenPä jorden qvar ännu. — O! helsa, ungdomBlott fj formän att läcka ner OlympenTill männskolifvets dälder. I er blickSjelf blickar gud, — liksom i flodens spegel,I gryningsljus sig mälar fält och lund, —Ett ätersken utaf sitt egit väsen,1 mattad glans. — Och att for jorden mildraDet digra ofvermätt af gudakrafter,Han sänkte sig: han tog sin plats hos er.

    a

  • 10

    III.ARGUMENTUM.

    Aspe rr imö joci aceto yirginem sublestae castimoniae maculå turpem per-fundit in hoc poematio traxilla.

    dVcc roov svgßoov kccKov ep@Xs7roi(tce,üafs'eve tccv xeCfiixÅccv, rcctf eveföe vvfjiCpcc.

    Skona, hvem du «r, som skickarGenom fenstren spejanblickar,ffungfru är till hujvct du;Men till nedan är du fru.

    In praxillae III Poemation.

    ©u^s-j iSoff, fenestra. Veterum fenestrae non fuerunf, utspud nos, vitreae, sed merae »perturae in muro vel parieterarius factae, et lignis vulgo transversis munitae, quales sunenostrae, quas dicunt Jalousies, sive Treillis de bois onde fer,au travers desquels on voit sans eire vu. Has seneca in Epirstola ßo vocat specularia, suo praeeipue tempore inventa.^Qiiaedam, inquit, nostrd prodiisse memoria scimus, ut specu-lariorum usum , perlucente testa, darum tränsmittentium lumen."Ad fenestram stare, et per speculariorum transennam cratiti-amque aperturam praetereuntes strictim, adspicere, meretricumantiquitus fuisse, animadvertit winkeimann.

    Exstat, quod huc facit, asclepiabae Epigramma inNicaretam puellam, quae, fenestris adsidens, per specularia

  • erebro prospiceret, Cleophontis amore irretita: Jacobs Antho-logia Graeca, Tom. I. pag. /47.

    NM&gSTYlS to HofalS /JiSfASÅyjfASVOV fjJu TtfloGtoTtOVyIIvKVCO ål V\piÅ0(p6OV (pUlVO[A6YOV SvflåoOV,

    cAi yjx>Q07iou KAeoCpZvTos Ith Tlqoffvqcis e/Aclgavoiv,KuTtqi (pthri, yÅvy.sflv ßÄsfApuros d^sQo*n

  • 12

    Aevf i9i, \vjj.(pu (pl?\r,, ri\cc 9-c